An Entity of Type: person, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Brunette Coleman was a pseudonym used by the poet and writer Philip Larkin. In 1943, towards the end of his time as an undergraduate at St John's College, Oxford, he wrote several works of fiction, verse and critical commentary under that name, including homoerotic stories that parody the style of popular writers of contemporary girls' school fiction.

Property Value
dbo:abstract
  • آخر تعديل بواسطة رسول سلمان الركابي. فيليب آرثر لاركن (بالإنجليزية: Philip Arthur Larkin)‏ هو شاعر وروائي بريطاني. فائز بوسام رفقاء الشرف، سي بي إي، فريزل (FRSL). ولد في 9 من أغسطس 1922م- ديسمبر 1985 م.أولى كتبه في الشعر، سفينة الشمال (The North Ship)، والذي نشر في عام 1945، نُشر بعده روايتان هما، جيل (Jill) (1946) وفتاة في الشتاء (A Girl in Winter) (1947)، ولكنه ظهر بقوة على الساحة في عام 1955م عندما قام بنشر المجموعة الثانية من قصائده، شبه مخدوع، تبعها أعراس العطلة المسيحية (The Whitsun Weddings) (1964) والنوافذ العالية (High Windows) (1974). قدم لاركن إسهامات كبيرة في الديلي تليغراف (The Daily TelSAraph) كناقد لموسيقى الجاز منذ عام 1961 وحتى عام 1971، وقد تم جمع كل مقالاته تحت عنوان كل ما هو عن الجاز: تسجيلات 1961–71 (1985)، وقام بتحرير كتاب أوكسفورد آيات القرن العشرين الإنجليزية (1973م). وقد تم جمع كل مقالاته تحت عنوان كل ما هو عن الجاز: تسجيلات 1961–71 (1985)، وقام بتحرير كتاب أوكسفورد آيات القرن العشرين الإنجليزية (1973). وتلقى لاركن العديد من الأوسمة، من ضمنها ميدالية الملكة الذهبية للشعر (Queen's Gold Medal for Poetry). كما عُرض عليه منصب شاعر البلاط (poet laureate) في عام 1984م، بعد وفاة جون بيدجمان (John Betjeman) ولكنه رفض. تخرج لاركن من أوكسفورد في عام 1943م بدرجة أول في مادتي اللغة الإنجليزية واللغة والأدب، ثم أصبح بعدها أمين مكتبة. وتُعد الثلاثين عامًا التي عمل فيها كأمين مكتبة بالجامعة في مكتبة برينمور جونز (Brynmor Jones Library) في جامعة هال هي الفترة التي أنتج فيها لاركن الجزء الأكبر من أعماله التي تم نشرها. وتتميز قصائده بما يسميه أندرو موشن (Andrew Motion) دقة إنجليزية حول المشاعر الحزينة، والأماكن، والعلاقات، وما يصفه دونالد دافي (Donald Davie) كمشاهدات منخفظة وتوقعات متضائلة. ولقبه إيريك هامبورجر "أكثر القلوب حزنًا بأسواق ما بعد الحرب"—ويقول لاركن إن الحرمان بالنسبة إليه كورود النرجس بالنسبة إلى وردزروث. متأثرًا بدبليو إتش إيدن (W. H. Auden)، ودبليو بي ييتس (W. B. Yeats)، وتوماس هاردي (Thomas Hardy)، خرجت قصائد لاركن متميزةً ببنية رصينة ولكنها أيضًا تتمتع بسلاسة أبياتها الشعرية. وصفت جين هارتلي الزوجة السابقة لموزع كتب لاركن جورج هارتلي (مجلة مافيل) كتاباته "بالخليط اللاذع من الحماسة والسخط ولكن الأديب كيت توما يقول في كتاباته عن لاركن إن هناك جوانب أخرى كثيرة بجانب شهرتها بأطروحات النظرة التشاؤمية القاسية. ويعرف العامة شخصية لاركن كشخصية إنجليزية صارمة تميل إلى الانعزالية وتكرة الشهرة ولا وقت لديها لمظاهر الحياة الأدبية. كما يذكر عن فيليب لاركن علاقته الوطيدة مع والدته إيفا لاركن، فعبر بناءها لعلاقة متوازنة معه أثرت في بناء أسلوبه الشعري، ومن جانبه كان يكتب لها المراسلات بشكل يومي، والتي نشرت لاحقا في مجلد ضخم، ويقضي معها ساعات بعد الظهيرة خلال أيام الجمعة، وقد استمرت مراسلات الشاعر لأمه حتى عند عجزها عن القراءة، واكتفى حينها ببعث الصور حتى وفاتها. بعد وفاة فيليب نشر أنتوني توايتي (Anthony Thwaite) في عام 1992م خطابات الأمر الذي أثار جدلًا واسعًا حول الحياة الشخصية لفيليب لاركن وآرائه السياسية، التي وصفها جون بانفلي أنها مثيرة، ولكن ربما يكون بعضها مثيرًا للسخرية. ولقبت ليزا جاردن لاركن «بالعنصري الاعتيادي العارض وسهل مناوئ للمرأة»، ولن الأكاديمي جون أوزبورن قال في 2008م أن «أسوأ ما يكتشفه القارئ عن لاركن هو بعض الخطابات الفجة والحس الإباحي الأكثر رقة من الحس العام لمفهوم المتعة». وبالرغم من الجدل الواسع الذي أثاره لاركن إلا أنه اختير في استطلاع منتدى كتاب الشعر في عام 2003م أي بعد حوالي ثلاثة عقود من وفاته، أكثر شاعر بريطاني محبوب في الخمسين سنة السابقة، وفي عام 2008 لقبته مجلة التايمز بأعظم كاتب بريطاني بعد الحرب. وفي عام 2010م، بعد 25 عامًا من وفاته، تبنت مدينة كنغستون في هال احتفالية لاركن 25 التي تُوجت بالكشف عن النصب التذكاري للاركن من قبل مارتن جينينغز في في الذكرى الـ 25 من وفاته. (ar)
  • برونت كولمن هو اسم مستعار استخدمه الشاعر والكاتب فيليب لاركن (1922-1985). في عام 1943، قبل تخرجه في جامعة سانت جون في اوكسفورد، كتب العديد من كتب الخيال، والشعر والنقد مستخدما ذلك الاسم. وقد تبنى أسلوب المحاكاة الساخرة من الكتاب المشهورين الذين تكلموا عن خيال فتيات المدارس المعاصر، ولكن الإفراط في كتابه القصص ذات المحتوى الذي يتكلم عن المثليين ترجح أنها كتبت في المقام الأول لدغدغه الشباب البالغين. تتألف أعمال كولمن من قصة قصيرة كاملة، وهى قصه مشكله في صفصاف الجاملونات، التي حدثت في مدرسة داخلية للبنات، تتمه غير كاملة، وهي مصطلحات ميكليماس في سانت برايدس، بدأها في كليه للبنات في اكسفورد، وسبع قصائد قصيره في ظل بيئه مدرسه للفتيات، وجزء من سيره شبه ذاتية، ومقال نقدى يزعم أنه اعتذار أدبي. (ar)
  • Philip Arthur Larkin, CH, CBE, FRSL (9 d'agost de 1922 - 2 de desembre de 1985) fou un poeta, bibliotecari, novel·lista i crític de jazz britànic. El 1945 va publicar el seu primer llibre de poesia, El vaixell del nord, el qual van seguir dues novel·les, Jill (1946) i Una noia a l'hivern (1947), però va adquirir notabilitat en 1955 amb la publicació de la seva segona col·lecció de poemes, Un engany menor, seguit per Les noces de Pentecosta (1964) i Finestrals (1974). Entre 1961 i 1971, va treballar de crític de jazz al diari The Daily Telegraph (els seus articles van ser compilats posteriorment a All What Jazz: Escrits sobre jazz 1961-1971, de 1985), i va editar The Oxford Book of Twentieth-Century English Verse (1973). Va rebre diversos honors, inclosa la . El 1984, després de la mort de John Betjeman, li va ser oferta la posició de , la qual va rebutjar. És considerat per la crítica com un dels poetes anglesos més aclamats de la segona meitat del segle xx. Després de graduar-se a Oxford el 1943 en anglès i literatura anglesa, Larkin va començar a treballar com a bibliotecari. Durant els trenta anys en què va exercir com a bibliotecari universitari a la Biblioteca Brynmor Jones de la Universitat de Hull va produir la major part de la seva obra publicada. Segons el poeta anglès els poemes de Larkin estan marcats per una «exactitud malenconiosa i molt anglesa» a l'hora de tractar les emocions, els llocs i els relacions. Eric Homberger considerà que Larkin era «el cor més trist en el mercat de postguerra», i el mateix Larkin va dir que la pobresa era per a ell el que els narcisos eren per a Wordsworth. Influenciat per W. H. Auden, W. B. Yeats i Thomas Hardy, els seus poemes estan formats per versos molt estructurats però flexibles. Jean Hartley, l'exdona de l'editor del poeta, George Hartley (The Marvell Press) els va descriure com «una barreja estimulant de lirisme i insatisfacció», tot i que l'antòleg Keith Tuma va assegurar que hi ha més en l'obra de Larkin que el que suggereix la seva reputació de pessimista adust. La personalitat pública de Larkin era la d'un anglès solitari i insensat a qui no li agradava la fama i que no tenia paciència per als embolics de la vida literària pública. El 1922, quan el poeta i escriptor va publicar de manera pòstuma les seves cartes, es va generar una controvèrsia sobre la seva vida personal i les seves opinions polítiques, descrita per John Banville com a esgarrifosa, però també divertida fins a cert punt. La historiadora britànica Lisa Jardine el va descriure com un «racista empedreït i misogin», però l'acadèmic John Osborne va sostenir en 2008 que «el pitjor que van poder descobrir sobre Larkin van ser algunes cartes grolleres i que li agradava el porno més suau que el que entreté les masses». Malgrat la controvèrsia, va ser triat en una enquesta de 2003 (gairebé dues dècades després de la seva mort) organitzada per la Poetry Book Society com el poeta més aclamat dels últims cinquanta anys, i el 2008 The Times el va qualificar com el millor poeta de postguerra de la Gran Bretanya. El 2010, vint-i-cinc anys després de la seva mort, la ciutat on vivia Larkin, Kingston upon Hull, el va commemorar amb el Festival Larkin 25. El festival va culminar el 2 de desembre, el dia del vint-i-cinquè aniversari de la seva mort, amb la inauguració d'una estàtua erigida en el seu honor i esculpida per Martin Jennings. (ca)
  • Philip Arthur Larkin (9. srpna 1922, Coventry, Anglie – 2. prosince 1985, Kingston upon Hull) byl anglický básník, prozaik a jazzový kritik. Obecně je považován za jednoho z nejvýznamnějších anglických básníků druhé poloviny 20. století. Poprvé se dostal do popředí v roce 1955 publikací své druhé básnické sbírky The Less Deceived, po níž následovaly The Whitsun Weddings (1964) a High Windows (1974). Po smrti v roce 1984 mu byl nabídnut post dvorního básníka Spojeného království, který však Larkin nepřijal. (cs)
  • Ο Φίλιπ Άρθουρ Λάρκιν (Philip Arthur Larkin, 9 Αυγούστου 1922 – 2 Δεκεμβρίου 1985) είναι Άγγλος συγγραφέας και κριτικός σε θέματα μουσικής τζαζ που διετέλεσε ποιητής της αγγλικής αυλής (poet laureate). Θεωρείται ο πιο αγαπημένος ποιητής της γενιάς του. Σπούδασε Αγγλική Φιλολογία στην Οξφόρδη και εργάστηκε ως βιβλιοθηκάριος στο Πανεπιστήμιο του . Ανάμεσα στα πάμπολλα βραβεία με τα οποία τιμήθηκε συμπεριλαμβάνεται το Χρυσό Μετάλλιο Ποίησης της Βασίλισσας του Ηνωμένου Βασιλείου και το βραβείο W.H. Smith. (el)
  • Philip Arthur Larkin (* 9. August 1922 in Coventry; † 2. Dezember 1985 in Hull) war ein englischer Dichter, Autor und Jazzkritiker. Er arbeitete als Universitätsbibliothekar in Hull. Larkin gilt als einer der bedeutendsten englischen Dichter des 20. Jahrhunderts. (de)
  • Brunette Coleman was a pseudonym used by the poet and writer Philip Larkin. In 1943, towards the end of his time as an undergraduate at St John's College, Oxford, he wrote several works of fiction, verse and critical commentary under that name, including homoerotic stories that parody the style of popular writers of contemporary girls' school fiction. The Coleman oeuvre consists of a completed novella, Trouble at Willow Gables, set in a girls' boarding school; an incomplete sequel, Michaelmas Term at St Brides, set in a women's college at Oxford; seven short poems with a girls' school ambience; a fragment of pseudo-autobiography; and a critical essay purporting to be Coleman's literary apologia. The manuscripts were stored in the Brynmor Jones Library at the University of Hull, where Larkin was chief librarian between 1955 and 1985. Their existence was revealed to the public when Larkin's Selected Letters and Andrew Motion's biography were published in 1992 and 1993 respectively. The Coleman works themselves were finally published, with other Larkin drafts and oddments, in 2002. At Oxford Larkin underwent a period of confused sexuality and limited literary output. The adoption of a female persona appeared to release his creativity, as in the three years following the Coleman phase he published under his own name two novels and his first poetry collection. Thereafter, although he gradually established his reputation as a poet, his career as a prose writer declined, and despite several attempts he completed no further fiction. Critical reaction to the publication of the Coleman material was divided between those who saw no value in these juvenilia, and those who considered that they cast useful light on the study of the mature Larkin. (en)
  • Philip Arthur Larkin (Coventry, 9 de agosto de 1922-Hull, 2 de diciembre de 1985), conocido como Philip Larkin, fue un poeta, bibliotecario, novelista y crítico de jazz británico. En 1945 publicó su primer libro de poesía, El barco del norte, al que le siguieron dos novelas, Jill (1946) y Una chica en invierno (1947), pero adquirió notabilidad en 1955 con la publicación de su segunda colección de poemas, Un engaño menor, seguido por Las bodas de Pentecostés (1964) y Ventanas altas (1974). Entre 1961 y 1971, trabajó en el periódico The Daily Telegraph como su crítico de jazz (sus artículos fueron compilados posteriormente en All What Jazz: Escritos sobre jazz 1961–71, de 1985), y editó The Oxford Book of Twentieth-Century English Verse (1973).​ Recibió varios honores, incluyendo la Queen's Gold Medal for Poetry.​ En 1984, después de la muerte de John Betjeman, le fue ofrecida la posición de poeta laureado del Reino Unido, la cual rechazó.​ Es considerado por la crítica como uno de los poetas ingleses más aclamados de la segunda mitad del siglo XX. Después de graduarse de Oxford en 1943 con títulos en inglés y literatura inglesa, Larkin comenzó a trabajar como bibliotecario. Durante los treinta años en los que se desempeñó como bibliotecario universitario en la Biblioteca Brynmor Jones de la Universidad de Hull produjo la mayor parte de su obra publicada. Sus poemas están marcados por lo que el poeta inglés Andrew Motion describe como una «exactitud melancólica y muy inglesa para tratar las emociones, los lugares y las relaciones». Eric Homberger mencionó que Larkin era «el corazón más triste en el mercado de posguerra», y el mismo Larkin dijo que la pobreza era para él lo que los narcisos eran para Wordsworth.​ Influenciado por W. H. Auden, W. B. Yeats y Thomas Hardy, sus poemas están formados por versos muy estructurados, pero flexibles. Jean Hartley, la exesposa del editor del poeta, George Hartley (The Marvell Press), los describió como «una mezcla estimulante de lirismo y descontento»,​ aunque el antólogo Keith Tuma aseguró que hay más en la obra de Larkin que lo que sugiere su reputación de pesimista adusto.​ La personalidad pública de Larkin era la de un inglés solitario e insensato a quien no le gustaba la fama y que no tenía paciencia para los enredos de la vida literaria pública.​ En 1992, cuando el poeta y escritor publicó de manera póstuma sus cartas, se generó una controversia sobre su vida personal y sus opiniones políticas, descrita por John Banville como escalofriante, pero también divertida en cierto punto.​ La historiadora británica Lisa Jardine lo describió como un «racista empedernido y misógino», pero el académico John Osborne sostuvo en 2008 que «lo peor que pudieron descubrir sobre Larkin fueron unas pocas cartas supinas y que le gustaba el porno más suave que el que entretiene a las masas».​ A pesar de la controversia, fue elegido en una encuesta de 2003 (casi dos décadas después de su muerte) organizada por la Poetry Book Society como el poeta más aclamado de los últimos cincuenta años, y en 2008 The Times lo nombró el mejor poeta de posguerra de Gran Bretaña.​ En 2010, veinticinco años después de su fallecimiento, la ciudad donde vivía Larkin, Kingston upon Hull, lo conmemoró con el Festival Larkin 25.​ El festival culminó el 2 de diciembre, el día del vigésimo quinto aniversario de su muerte, con la revelación de una estatua erigida en su honor y esculpida por Martin Jennings.​​​ (es)
  • Philip Arthur Larkin (Coventry, 1922ko abuztuaren 9a - Hull, 1985eko abenduaren 2a) ingeles olerkari, eleberrigile, liburuzain eta jazz-kritikaria izan zen. Ingeles literatura ikasi zuen Oxfordeko Unibertsitatean. Hogeita hamar urtez Hulleko Unibertsitateko liburuzaina izan zen. The North Ship, bere lehen poesia liburua 1945ean argitaratu zuen eta bi eleberri jarraitu zizkion 1946 eta 1947an Jill eta A Girl in Winter. 1955ean lortu zuen arrakasta The Less Deceived bere bigarren olerki liburuarekin. Jazz kritikaria izan zen The Daily Telegraph egunkarian 1961 eta 1971 artean. Bere olerkiak emozioez, lekuez eta harremanez ari dira. (eu)
  • Brunette Coleman fue un seudónimo utilizado por el poeta y escritor Philip Larkin. En 1943, hacia el final de su época en St. John's College, Oxford, escribió varios trabajos de ficción, verso y comentario crítico bajo aquel nombre. El estilo que adoptó parodia el de las escritoras populares de ficción escolar para chicas de la época, pero la extensión de las historias de carácter homoerotico sugiere que estuvieron escritos principalmente para el público adulto masculino. La obra de Coleman consta de una novela, Trouble at Willow Gables, ambientado en una escuela de chicas; una secuela incompleta, Michaelmas Term at St Brides, que tiene lugar en un College femenino en Oxford; siete poemas cortos con ambiente de chicas escolares; un fragmento de pseudo-autobiografía; y un ensayo crítico que pretende ser la apología literaria de Coleman. Los manuscritos estuvieron almacenados en el Brynmor Jones en la Universidad de Hull, donde Larkin fue bibliotecario jefe entre 1955 y 1985. Su existencia fue revelada al público cuándo las Cartas seleccionadas de Larkin y la biografía de Andrew Motion fueron publicadas en 1992 y 1993 respectivamente. Los propios trabajos de Coleman fueron finalmente publicados junto a otros borradores de Larkin en 2002. En Oxford Larkin experimentó un periodo de sexualidad confundida y limitada producción literaria. La adopción de un alter ego femenino pareció liberarle de sus inhibiciones creativas, ya que en los tres años que siguieron a la fase Coleman publicó bajo su nombre propio dos novelas y su primera colección de poesía. Después, a pesar de que gradualmente estableció su reputación como poeta, su carrera como escritor de prosa declinó, y a pesar de varios intentos no llegó a completar más obra de ficción. Respecto a la obra de Coleman, la crítica se dividió entre los que no veían valor en esos juvenilia, y quienes consideraron que arrojan luz para el estudio de la obra madura de Larkin. (es)
  • Philip Arthur Larkin (9 août 1922 à Coventry – 2 décembre 1985 à Kingston-upon-Hull) est un poète, un romancier et un critique de jazz anglais. Il a passé sa vie active comme bibliothécaire d'université et s'est vu offrir le poste de Poet Laureate mais l'a décliné. Larkin est généralement considéré comme le poète anglais le plus important de la seconde moitié du XXe siècle. Le Times (5 janvier 2008) le classe comme le plus grand écrivain anglais depuis 1945. (fr)
  • Philip Arthur Larkin CH CBE FRSL (9 Agustus 1922 – 2 Desember 1985) adalah seorang penyair, novelis dan pustakawan asal Inggris. Buku puisi pertamanya, , diterbitkan pada 1945, disusul oleh dua novel, (1946) dan (1947), dan ia meraih ketenaran pada 1955 dengan penerbitan kumpulan puisi kedua buatannya, , disusul oleh (1964) dan (1974). (in)
  • Philip Larkin (Coventry, 9 agosto 1922 – Londra, 2 dicembre 1985) è stato uno scrittore, poeta e critico musicale britannico. (it)
  • 필립 아서 라킨 CH CBE FRSL (Philip Arthur Larkin, 1922년 8월 9일 ~ 1985년 12월 2일)은 영국의 시인, 소설가, 사서이다. 라킨은 1943 년 옥스퍼드 대학교에서 영문학 및 영문학을 전공으로 졸업한 후 사서가 되었다. 30년 동안 그는 헐 대학 브린모어 존스 도서관에서 대학 사서로 훌륭하게 일하면서 출판된 작품의 대부분을 제작했다. W. H. 오든, W. B. 에이츠, 토머스 하디의 영향을 받은 그의 시는 고도로 구조화되었지만 유연한 운문 형식이다. 라킨의 공적 페르소나는 명성을 싫어하고 공적 문학 생활의 가식을 참지 못하는 고독한 영국인의 페르소나였다. (ko)
  • フィリップ・ラーキン(Philip Arthur Larkin, 1922年8月9日 - 1985年12月2日) は、イギリスの詩人。 コヴェントリー生まれ。オックスフォード大学に学ぶ。卒業後、図書館司書となり、1955年からハル大学に勤務する。そのかたわら、トマス・ハーディなどの影響を受けて、『騙されることの少ない人』『高窓』などの詩集を刊行し、英国的詩人としての名声を確立する。社会的名声を求めず、生涯独身でひっそりと生涯を終えた。桂冠詩人になるという噂もあったが、1984年にの死の際にそれを断り、「幻の桂冠詩人」と呼ばれた。保守党を支持していた。 没後『書簡集』が刊行されると、陽気な能吏で、愛人が何人かいたことが分かり、偶像破壊が行われた。の『フィリップ・ラーキン伝』がある(日本語訳未刊)。 (ja)
  • Philip Arthur Larkin (Coventry, 9 augustus 1922 – Hull, 2 december 1985) was een Engels schrijver, dichter en jazz-criticus. Hij werd geassocieerd met The Movement. Philip Larkin werd geboren als zoon van Sydney Larkin, wethouder van Financiën ("city treasurer") van Coventry, en Eva Emily Day. Hij ging naar school in het City's King Henry VIII School in Coventry, daarna ging hij naar St. John's College van de Universiteit van Oxford. Hij kon hier met enig geluk zijn diploma behalen. De oorlog was namelijk al begonnen en Larkin werd opgeroepen door het Britse leger maar werd afgekeurd doordat hij slecht zag. Na zijn studie ging Larkin weer bij zijn ouders wonen, waarna hij in 1943 bibliothecaris werd in Shropshire. Eerder al, in 1940, was Larkins eerste gedicht 'Ultimatum' gepubliceerd in The Listener, en ook in 1943 verschenen A Stone Church Damaged By A Bomb, 'Mythological Introduction' en I dreamed of an out-thrust arm of land in het blad Oxford Poetry; nu hij bibliothecaris was, ging hij gewoon verder met het schrijven en publiceren van gedichten. In 1946 verscheen zijn eerste novelle Jill en vlak daarna, in 1947, werd A Girl in Winter uitgebracht. Larkin was ondertussen bibliothecaris aan de Universiteit van Leicester, daarna ging hij naar de Universiteit van Belfast. In Belfast werd XX poems gepubliceerd. Larkin schreef verscheidene werken onder het pseudoniem Brunette Coleman, waaronder de novelles Michaelmas Term at St Brides (een verwijzing naar Somerville College, Oxford) en Trouble at Willow Gables. Larkin verhuisde weer en werd bibliothecaris in Hull in het jaar 1955. Het was in dat jaar dat zijn bundel The Less Deceived gepubliceerd werd. Deze bundel geldt als zijn belangrijkste bundel.Enkele jaren later begon Larkin met het schrijven van jazz-recensies voor The Daily Telegraph; dit bleef hij doen tot in 1971. Later werden deze recensies gebundeld in 'All what Jazz'. Ondertussen had hij in 1964 een nieuwe gedichtenbundel, The Whitsun Weddings, uitgebracht, waarvoor hij enkele prijzen ontving. Zijn laatste gedichtenbundel High Windows dateert van 1974. Larkin was een gevierd schrijver en dichter, en ontving vele prijzen, waaronder de CBE en The German Shakespeare-Prize. In 1982 werd Larkin professor aan de Universiteit van Hull. In 1984 ontving hij een emeritus aan de Universiteit van Oxford en werd hij verkozen tot Lid van Bestuur van de British Library. In 1984 kreeg Philip Larkin ook de kans om Poet Laureate te worden na de dood van John Betjeman maar uit principe accepteerde hij de titel niet. Hij dacht namelijk dat hij, mede door zijn achteruitgaande gezondheidstoestand, zijn 'poëtische gave' nagenoeg kwijt was. In plaats van Philip Larkin werd Ted Hughes de nieuwe Poet Laureate. In 1985 moest Philip Larkin worden opgenomen in het ziekenhuis ten gevolge van slokdarmkanker. Hij ontving nog de Order of the Companion of Honour, een prijs voor zijn verdiensten in kunst, literatuur, religie of wetenschap, maar hij kon zelf niet meer aanwezig zijn op de uitreiking in Buckingham Palace. Nog datzelfde jaar stierf hij op 63-jarige leeftijd. (nl)
  • Philip Arthur Larkin (ur. 9 sierpnia 1922, zm. 2 grudnia 1985) – angielski poeta, pisarz i krytyk jazzowy. (pl)
  • Фи́лип А́ртур Ла́ркин (англ. Philip Arthur Larkin, 9 августа 1922, Ковентри — 2 декабря 1985, Кингстон-апон-Халл) — британский поэт, писатель и джазовый критик. (ru)
  • Philip Arthur Larkin (Coventry, 9 de Agosto de 1922 – 2 de Dezembro de 1985) foi um poeta inglês. Seu primeiro livro de poesia, The North Ship, foi publicado em 1945. Após se graduar em língua inglesa e literatura na Universidade de Oxford, em 1943, Larkin virou bibliotecário e passou 30 anos de sua vida cuidando da biblioteca na Universidade de Hull. Philip fazia parte do grupo de poetas ingleses The Movement, juntamente com Elizabeth Jennings, Kingsley Amis e Thom Gunn. (pt)
  • Philip Arthur Larkin, född 9 augusti 1922 i Radford, Coventry, död 2 december 1985 i Hull, Humberside, var en brittisk poet, författare och jazzkritiker. Larkin studerade från 1930 till 1940 vid i Coventry och i oktober 1940 begav han sig till St John's College, Oxford för att studera engelsk litteratur. Under sin tid i Oxford träffade han Kingsley Amis, med vilken han utvecklade en livslång vänskap. Kort efter sin examen vid Oxford, fick Larkin tjänsten som stadsbibliotekarie i Wellington, Shropshire. 1946 blev han assisterande bibliotekarie vid University of Leicester och, 1950, underbibliotekarie vid Queen's University Belfast. Vid denna tid hade han givit ut två romaner och sin första diktsamling. I mars 1955 fick Larkin tjänsten som bibliotekarie vid University of Hull, en tjänst som han hade fram till sin död. (sv)
  • 菲利普·拉金,CH,CBE,FRSL(Philip Larkin,1922年8月9日-1985年12月2日),20世纪后半叶英国著名诗人,小说家、爵士樂评论家。1955年以第二部诗集《少受欺骗者》获得关注,之后又出版了《降灵节婚礼》和《高窗》。1984年曾被授予英国桂冠诗人称号,但被他谢绝。 拉金生于考文垂,1940年进入牛津大学圣约翰学院,43年毕业。在读期间结识金斯利·艾米斯,成为一生的挚友。 毕业后就任威灵顿多所图书馆馆长。55年就任赫尔大学图书馆馆长直至逝世。03年被讀詩會选为英国“最受欢迎诗人”,08年被泰晤士报评为英国战后最伟大诗人。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 992238 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 34772 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1067746310 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Philip Arthur Larkin (9. srpna 1922, Coventry, Anglie – 2. prosince 1985, Kingston upon Hull) byl anglický básník, prozaik a jazzový kritik. Obecně je považován za jednoho z nejvýznamnějších anglických básníků druhé poloviny 20. století. Poprvé se dostal do popředí v roce 1955 publikací své druhé básnické sbírky The Less Deceived, po níž následovaly The Whitsun Weddings (1964) a High Windows (1974). Po smrti v roce 1984 mu byl nabídnut post dvorního básníka Spojeného království, který však Larkin nepřijal. (cs)
  • Ο Φίλιπ Άρθουρ Λάρκιν (Philip Arthur Larkin, 9 Αυγούστου 1922 – 2 Δεκεμβρίου 1985) είναι Άγγλος συγγραφέας και κριτικός σε θέματα μουσικής τζαζ που διετέλεσε ποιητής της αγγλικής αυλής (poet laureate). Θεωρείται ο πιο αγαπημένος ποιητής της γενιάς του. Σπούδασε Αγγλική Φιλολογία στην Οξφόρδη και εργάστηκε ως βιβλιοθηκάριος στο Πανεπιστήμιο του . Ανάμεσα στα πάμπολλα βραβεία με τα οποία τιμήθηκε συμπεριλαμβάνεται το Χρυσό Μετάλλιο Ποίησης της Βασίλισσας του Ηνωμένου Βασιλείου και το βραβείο W.H. Smith. (el)
  • Philip Arthur Larkin (* 9. August 1922 in Coventry; † 2. Dezember 1985 in Hull) war ein englischer Dichter, Autor und Jazzkritiker. Er arbeitete als Universitätsbibliothekar in Hull. Larkin gilt als einer der bedeutendsten englischen Dichter des 20. Jahrhunderts. (de)
  • Philip Arthur Larkin (9 août 1922 à Coventry – 2 décembre 1985 à Kingston-upon-Hull) est un poète, un romancier et un critique de jazz anglais. Il a passé sa vie active comme bibliothécaire d'université et s'est vu offrir le poste de Poet Laureate mais l'a décliné. Larkin est généralement considéré comme le poète anglais le plus important de la seconde moitié du XXe siècle. Le Times (5 janvier 2008) le classe comme le plus grand écrivain anglais depuis 1945. (fr)
  • Philip Arthur Larkin CH CBE FRSL (9 Agustus 1922 – 2 Desember 1985) adalah seorang penyair, novelis dan pustakawan asal Inggris. Buku puisi pertamanya, , diterbitkan pada 1945, disusul oleh dua novel, (1946) dan (1947), dan ia meraih ketenaran pada 1955 dengan penerbitan kumpulan puisi kedua buatannya, , disusul oleh (1964) dan (1974). (in)
  • Philip Larkin (Coventry, 9 agosto 1922 – Londra, 2 dicembre 1985) è stato uno scrittore, poeta e critico musicale britannico. (it)
  • 필립 아서 라킨 CH CBE FRSL (Philip Arthur Larkin, 1922년 8월 9일 ~ 1985년 12월 2일)은 영국의 시인, 소설가, 사서이다. 라킨은 1943 년 옥스퍼드 대학교에서 영문학 및 영문학을 전공으로 졸업한 후 사서가 되었다. 30년 동안 그는 헐 대학 브린모어 존스 도서관에서 대학 사서로 훌륭하게 일하면서 출판된 작품의 대부분을 제작했다. W. H. 오든, W. B. 에이츠, 토머스 하디의 영향을 받은 그의 시는 고도로 구조화되었지만 유연한 운문 형식이다. 라킨의 공적 페르소나는 명성을 싫어하고 공적 문학 생활의 가식을 참지 못하는 고독한 영국인의 페르소나였다. (ko)
  • フィリップ・ラーキン(Philip Arthur Larkin, 1922年8月9日 - 1985年12月2日) は、イギリスの詩人。 コヴェントリー生まれ。オックスフォード大学に学ぶ。卒業後、図書館司書となり、1955年からハル大学に勤務する。そのかたわら、トマス・ハーディなどの影響を受けて、『騙されることの少ない人』『高窓』などの詩集を刊行し、英国的詩人としての名声を確立する。社会的名声を求めず、生涯独身でひっそりと生涯を終えた。桂冠詩人になるという噂もあったが、1984年にの死の際にそれを断り、「幻の桂冠詩人」と呼ばれた。保守党を支持していた。 没後『書簡集』が刊行されると、陽気な能吏で、愛人が何人かいたことが分かり、偶像破壊が行われた。の『フィリップ・ラーキン伝』がある(日本語訳未刊)。 (ja)
  • Philip Arthur Larkin (ur. 9 sierpnia 1922, zm. 2 grudnia 1985) – angielski poeta, pisarz i krytyk jazzowy. (pl)
  • Фи́лип А́ртур Ла́ркин (англ. Philip Arthur Larkin, 9 августа 1922, Ковентри — 2 декабря 1985, Кингстон-апон-Халл) — британский поэт, писатель и джазовый критик. (ru)
  • Philip Arthur Larkin (Coventry, 9 de Agosto de 1922 – 2 de Dezembro de 1985) foi um poeta inglês. Seu primeiro livro de poesia, The North Ship, foi publicado em 1945. Após se graduar em língua inglesa e literatura na Universidade de Oxford, em 1943, Larkin virou bibliotecário e passou 30 anos de sua vida cuidando da biblioteca na Universidade de Hull. Philip fazia parte do grupo de poetas ingleses The Movement, juntamente com Elizabeth Jennings, Kingsley Amis e Thom Gunn. (pt)
  • 菲利普·拉金,CH,CBE,FRSL(Philip Larkin,1922年8月9日-1985年12月2日),20世纪后半叶英国著名诗人,小说家、爵士樂评论家。1955年以第二部诗集《少受欺骗者》获得关注,之后又出版了《降灵节婚礼》和《高窗》。1984年曾被授予英国桂冠诗人称号,但被他谢绝。 拉金生于考文垂,1940年进入牛津大学圣约翰学院,43年毕业。在读期间结识金斯利·艾米斯,成为一生的挚友。 毕业后就任威灵顿多所图书馆馆长。55年就任赫尔大学图书馆馆长直至逝世。03年被讀詩會选为英国“最受欢迎诗人”,08年被泰晤士报评为英国战后最伟大诗人。 (zh)
  • آخر تعديل بواسطة رسول سلمان الركابي. فيليب آرثر لاركن (بالإنجليزية: Philip Arthur Larkin)‏ هو شاعر وروائي بريطاني. فائز بوسام رفقاء الشرف، سي بي إي، فريزل (FRSL). ولد في 9 من أغسطس 1922م- ديسمبر 1985 م.أولى كتبه في الشعر، سفينة الشمال (The North Ship)، والذي نشر في عام 1945، نُشر بعده روايتان هما، جيل (Jill) (1946) وفتاة في الشتاء (A Girl in Winter) (1947)، ولكنه ظهر بقوة على الساحة في عام 1955م عندما قام بنشر المجموعة الثانية من قصائده، شبه مخدوع، تبعها أعراس العطلة المسيحية (The Whitsun Weddings) (1964) والنوافذ العالية (High Windows) (1974). قدم لاركن إسهامات كبيرة في الديلي تليغراف (The Daily TelSAraph) كناقد لموسيقى الجاز منذ عام 1961 وحتى عام 1971، وقد تم جمع كل مقالاته تحت عنوان كل ما هو عن الجاز: تسجيلات 1961–71 (1985)، وقام بتحرير كتاب أوكسفورد آيات القرن العشرين الإنجليزية (1973م (ar)
  • برونت كولمن هو اسم مستعار استخدمه الشاعر والكاتب فيليب لاركن (1922-1985). في عام 1943، قبل تخرجه في جامعة سانت جون في اوكسفورد، كتب العديد من كتب الخيال، والشعر والنقد مستخدما ذلك الاسم. وقد تبنى أسلوب المحاكاة الساخرة من الكتاب المشهورين الذين تكلموا عن خيال فتيات المدارس المعاصر، ولكن الإفراط في كتابه القصص ذات المحتوى الذي يتكلم عن المثليين ترجح أنها كتبت في المقام الأول لدغدغه الشباب البالغين. (ar)
  • Philip Arthur Larkin, CH, CBE, FRSL (9 d'agost de 1922 - 2 de desembre de 1985) fou un poeta, bibliotecari, novel·lista i crític de jazz britànic. El 1945 va publicar el seu primer llibre de poesia, El vaixell del nord, el qual van seguir dues novel·les, Jill (1946) i Una noia a l'hivern (1947), però va adquirir notabilitat en 1955 amb la publicació de la seva segona col·lecció de poemes, Un engany menor, seguit per Les noces de Pentecosta (1964) i Finestrals (1974). Entre 1961 i 1971, va treballar de crític de jazz al diari The Daily Telegraph (els seus articles van ser compilats posteriorment a All What Jazz: Escrits sobre jazz 1961-1971, de 1985), i va editar The Oxford Book of Twentieth-Century English Verse (1973). Va rebre diversos honors, inclosa la . El 1984, després de la mort de (ca)
  • Brunette Coleman was a pseudonym used by the poet and writer Philip Larkin. In 1943, towards the end of his time as an undergraduate at St John's College, Oxford, he wrote several works of fiction, verse and critical commentary under that name, including homoerotic stories that parody the style of popular writers of contemporary girls' school fiction. (en)
  • Philip Arthur Larkin (Coventry, 9 de agosto de 1922-Hull, 2 de diciembre de 1985), conocido como Philip Larkin, fue un poeta, bibliotecario, novelista y crítico de jazz británico. En 1945 publicó su primer libro de poesía, El barco del norte, al que le siguieron dos novelas, Jill (1946) y Una chica en invierno (1947), pero adquirió notabilidad en 1955 con la publicación de su segunda colección de poemas, Un engaño menor, seguido por Las bodas de Pentecostés (1964) y Ventanas altas (1974). Entre 1961 y 1971, trabajó en el periódico The Daily Telegraph como su crítico de jazz (sus artículos fueron compilados posteriormente en All What Jazz: Escritos sobre jazz 1961–71, de 1985), y editó The Oxford Book of Twentieth-Century English Verse (1973).​ Recibió varios honores, incluyendo la Queen's (es)
  • Brunette Coleman fue un seudónimo utilizado por el poeta y escritor Philip Larkin. En 1943, hacia el final de su época en St. John's College, Oxford, escribió varios trabajos de ficción, verso y comentario crítico bajo aquel nombre. El estilo que adoptó parodia el de las escritoras populares de ficción escolar para chicas de la época, pero la extensión de las historias de carácter homoerotico sugiere que estuvieron escritos principalmente para el público adulto masculino. (es)
  • Philip Arthur Larkin (Coventry, 1922ko abuztuaren 9a - Hull, 1985eko abenduaren 2a) ingeles olerkari, eleberrigile, liburuzain eta jazz-kritikaria izan zen. Ingeles literatura ikasi zuen Oxfordeko Unibertsitatean. Hogeita hamar urtez Hulleko Unibertsitateko liburuzaina izan zen. The North Ship, bere lehen poesia liburua 1945ean argitaratu zuen eta bi eleberri jarraitu zizkion 1946 eta 1947an Jill eta A Girl in Winter. 1955ean lortu zuen arrakasta The Less Deceived bere bigarren olerki liburuarekin. Jazz kritikaria izan zen The Daily Telegraph egunkarian 1961 eta 1971 artean. (eu)
  • Philip Arthur Larkin (Coventry, 9 augustus 1922 – Hull, 2 december 1985) was een Engels schrijver, dichter en jazz-criticus. Hij werd geassocieerd met The Movement. Philip Larkin werd geboren als zoon van Sydney Larkin, wethouder van Financiën ("city treasurer") van Coventry, en Eva Emily Day. Hij ging naar school in het City's King Henry VIII School in Coventry, daarna ging hij naar St. John's College van de Universiteit van Oxford. Hij kon hier met enig geluk zijn diploma behalen. De oorlog was namelijk al begonnen en Larkin werd opgeroepen door het Britse leger maar werd afgekeurd doordat hij slecht zag. (nl)
  • Philip Arthur Larkin, född 9 augusti 1922 i Radford, Coventry, död 2 december 1985 i Hull, Humberside, var en brittisk poet, författare och jazzkritiker. Larkin studerade från 1930 till 1940 vid i Coventry och i oktober 1940 begav han sig till St John's College, Oxford för att studera engelsk litteratur. Under sin tid i Oxford träffade han Kingsley Amis, med vilken han utvecklade en livslång vänskap. (sv)
rdfs:label
  • فيليب لاركن (ar)
  • برونت كولمن (ar)
  • Philip Larkin (ca)
  • Philip Larkin (cs)
  • Philip Larkin (de)
  • Φίλιπ Λάρκιν (el)
  • Philip Larkin (es)
  • Brunette Coleman (es)
  • Brunette Coleman (en)
  • Philip Larkin (eu)
  • Philip Larkin (fr)
  • Philip Larkin (in)
  • Philip Larkin (it)
  • フィリップ・ラーキン (ja)
  • 필립 라킨 (ko)
  • Philip Larkin (pl)
  • Philip Larkin (nl)
  • Philip Larkin (pt)
  • Ларкин, Филип (ru)
  • Philip Larkin (sv)
  • 菲利普·拉金 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License