About: Bosnian War

An Entity of Type: societal event, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Bosnian War (Serbo-Croatian: Rat u Bosni i Hercegovini / Рат у Босни и Херцеговини) was an international armed conflict that took place in Bosnia and Herzegovina between 1992 and 1995. The war is commonly seen as having started on 6 April 1992, following a number of earlier violent incidents. The war ended on 14 December 1995 when the Dayton accords were signed. The main belligerents were the forces of the Republic of Bosnia and Herzegovina and those of Herzeg-Bosnia and Republika Srpska, proto-states led and supplied by Croatia and Serbia, respectively.

Property Value
dbo:abstract
  • La guerra a Bòsnia va ser un conflicte civil armat a l'antiga República de Bòsnia i Hercegovina, que va durar del 6 d'abril de 1992 al 14 de desembre de 1995. La guerra implicava unes quantes faccions ètnicament definides dins de Bòsnia i Hercegovina, cada una de les quals afirmava representar una de les poblacions constitutives del país: * República Sèrbia (serbis) * República croata d'Herceg-Bosnia (croats) * República de Bòsnia i Hercegovina (predominantment bosnians) * la facció menor de (musulmans) Aquestes faccions canviaren els seus objectius i fidelitats unes quantes vegades en diverses etapes de la guerra. Ja que la guerra a Bòsnia és una conseqüència d'esdeveniments a la regió més enllà de l'anterior Iugoslàvia, i a causa de la implicació de països veïns de Croàcia i Iugoslàvia, va fer un debat sobre si el conflicte va ser una guerra civil o una agressió. Els bosnians i la majoria de croats afirmen que la guerra va ser una agressió des de Iugoslàvia, mentre que els serbis consideren que va ser una guerra civil que implicava només les nacions que componien Bòsnia. Va tenir lloc un judici davant de la Cort Internacional de Justícia, seguint una demanda de 1993 de Bòsnia i Hercegovina contra Sèrbia i Montenegro per genocidi (vegeu ). La resolució de la Cort Internacional de Justícia (ICJ) de 26 de febrer de 2007 va dictaminar que la naturalesa de la guerra era internacional, exculpant així Sèrbia de responsabilitat pel genocidi comès per forces sèrbies de la República Sèrbia. L'ICJ va concloure, tanmateix, que Sèrbia havia fracassat en evitar el genocidi comès per forces sèrbies i havia fracassat en castigar aquells que ho varen cometre, especialment el general Ratko Mladić, i els portà a la justícia. Tot i comptar amb l'evidència d'assassinats massius, el setge de Sarajevo, violacions massives, neteja ètnica, centres de detenció i tortura dirigida per diferents forces sèrbies, arreu de Bòsnia, especialment en Prijedor, Banja Luka i Foca, els jutges determinaren que els criteris de genocidi amb intenció específica (dolus specialis) de destruir bosnians musulmans només s'havien produït a Srebrenica o Bòsnia oriental. La cort va concloure que els delictes, incloent-hi els assassinats massius, les violacions, les detencions, destrucció i deportació, comesos durant la guerra de 1992-1995, eren "actes de genocidi" segons la , però que aquests actes, en si mateixos, no constitueix genocidi per se. La Cort posteriorment decidí que, després de la declaració d'independència de Montenegro el maig de 2006, Sèrbia era l'única part a respondre en el cas, però que "qualsevol responsabilitat per esdeveniments passats implicava a l'època que l'estat el componien Sèrbia i Montenegro". La implicació de l'OTAN, durant l'Operació Força Deliberada de 1995 contra les posicions de l'exèrcit de la República de Sèrbia fa d'aquesta guerra un conflicte internacionalitzat, només a la seva etapa final. La guerra arribà al seu final després de la signatura de l'Acord Marc General per a la Pau a Bòsnia i Hercegovina a París el 14 de desembre de 1995. Les negociacions per la pau tingueren lloc a Dayton, Ohio, i s'enllestien el 21 de desembre de 1995. Els acords es coneixen com els Acords de Dayton. La investigació més recent fixa el nombre de víctimes al voltant de 100.000 morts (civils i militars), i 1,8 milions de desplaçats. (ca)
  • حرب البوسنة والهرسك هي عملية نزاع دولي مسلح حدثت في البوسنة والهرسك من مارس 1992 حتى نوفمبر 1995. وكان هناك دول كثيرة دخلت كأطراف في هذه الحرب. وحسب قول محكمة الجزاء الدولية في يوغسلافيا، فأطراف الصراع هي البوسنة والهرسك وجمهورية يوغوسلافيا وكرواتيا. وتبعا لتقارير محكمة العدل الدولية فإن صربيا قد ساهمت في تلك الحرب بجيشها ودعمها المالي للقوات الصربية والتي أصبحت فيما بعد جيش يوغسلافيا الشعبي. وقد قدمت كرواتيا قواتها أيضا. أما بالنسبة للبوسنة فقد كانت قوات الحكومة البوسنية تقود جيش جمهورية البوسنة والهرسك. (ar)
  • Válka v Bosně a Hercegovině, obecně známá také jako Bosenská válka za nezávislost, byl mezinárodní ozbrojený konflikt, který probíhal od března roku 1992 do listopadu roku 1995 na území Bosny a Hercegoviny. Do tohoto konfliktu bylo zapojeno několik stran a jejich armád, které spolu v důsledku nestability a mocenských nároků v této oblasti bojovaly po více než tři a půl roku a válka byla označována za nejkrvavější z konfliktů té doby v Jugoslávii. (cs)
  • Ο Πόλεμος της Βοσνίας ήταν πολεμική σύγκρουση στα πλαίσια των εμφυλίων συρράξεων της Γιουγκοσλαβίας, η οποία έλαβε χώρα στη Βοσνία-Ερζεγοβίνη από τον Μάρτιο του 1992 μέχρι τον Δεκέμβριο του 1995. Ο πόλεμος αυτός ήταν η τρίτη κατά διαδοχική σειρά πολεμική σύρραξη στα πλαίσια του γιουγκοσλαβικού εμφυλίου και ήταν άμεσα συνδεδεμένος με τον Πόλεμο της Κροατίας, ο οποίος είχε αρχίσει ένα χρόνο νωρίτερα. Είναι επίσης γνωστός ως πόλεμος της Βοσνιακής Ανεξαρτησίας. Στην πολεμική αυτή σύρραξη ενεπλάκη για πρώτη φορά και το ΝΑΤΟ, υλοποιώντας αρχικά την επιχείρηση "Deny Flight", επιβάλλοντας απόφαση του συμβουλίου ασφαλείας του Ο.Η.Ε., που όριζε τον εναέριο χώρο της Βοσνίας - Ερζεγοβίνης ως "No fly zone" (δηλαδή "Ζώνη απαγόρευσης πτήσεων"), με την οποία απαγορεύονταν πτήσεις αεροσκαφών στον εναέριο χώρο της Βοσνίας - Ερζεγοβίνης. Επιπλέον, η άμεση συμμετοχή της Κροατίας στον πόλεμο και της Ομοσπονδιακής Δημοκρατίας της Γιουγκοσλαβίας, ο μεγάλος αριθμός των ξένων εθελοντών, αλλά και η συμμετοχή του ΝΑΤΟ που χαρακτήρισαν την εμφύλια αυτή διαμάχη, που έκαναν τον πόλεμο να μετατραπεί σε πολύπλοκη διεθνή σύγκρουση, με βαθιές πολιτικές και θρησκευτικές προεκτάσεις. Αποτέλεσε μια από τις πιο ανελέητες εθνικο-θρησκευτικές συγκρούσεις που γνώρισε η μεταπολεμική Ευρώπη. Ο Πόλεμος της Βοσνίας υπήρξε συνέχεια του στη Σλοβενία και της έναρξης του Πολέμου της Κροατικής Ανεξαρτησίας ή Πολέμου της Κροατίας, ο οποίος άρχισε έναν χρόνο νωρίτερα, το 1991. (el)
  • La bosnia milito okazis inter la 1-a de aprilo 1992 ĝis 14-a de decembro 1995 pri la sendependeco aŭ plua politika aparteno de la antaŭa jugoslavia provinco Bosnio kaj Hercegovino, en kiu etne ekzistas (krom sendependuloj, oonvinkitaj jugoslavoj, miksitaj grupoj kaj familioj) tre kontraŭstarantaj kaj kroatoj (religie tradicie katolikaj kristanoj) kaj serboj (religie tradicie ortodoksaj kristanoj) kaj bosniaj islamanoj. Sekve de la disfalo de la antaŭa Socialisma Federacia Respubliko Jugoslavio ankaŭ en la antaŭa jugoslavia provinco Bosnio kaj Hercegovino dum la jaroj 1990 kaj 1991 pliakriĝis politikaj tensioj inter la etnaj grupoj. La plej multaj lokaj serboj pledis pri restado de la provinco ene de la antaŭa federacio sub gvido de la ŝtato Jugoslavio respektive Serbio, plejmulto el la lokaj kroatoj volis proksiman rilaton al la najbara ŝtato Kroatio aŭ aliĝon al ĝi, kaj la bosniaj islamanoj forte preferis sendependan ŝtaton Bosnio kaj Hercegovino, inklude de la sektoroj kie loĝas majoritate serboj aŭ kroatoj. La tensioj eksplodis, post kiam komence de 1992 estis proklamita unuflanke sendependa Respubliko Bosnio kaj Hercegovino (RBiH) kaj aliflanke bosnia Serba Respubliko (Republika Srpska). En la milito interbatalis la armeo de la Respubliko Bosnio kaj Hercegovino (Armija Republike Bosne i Hercegovine) je unu flanko, la armeo de bosniaj kroatoj (Hrvatsko vijeće obrane) kun la armeo de la Respubliko Kroatio je dua flanko kaj la armeo de la Serba Respubliko (Vojska Republike Srpske) kun la Jugoslava Popola Armeo (JNA) je tria flanko. Fina rezulto estis la internacia agnosko de la suverena ŝtato Bosnio kaj Hercegovino kaj forta malcentrigo de la ŝtata potenco. Dum la milito pliakriĝis la kontraŭstaron inter la diversaj sektoroj kaj la vivkondiĉoj terure malpliboniĝis. Unu el la ĉefa batalo de la milito estis la fare de serboj kaj la rezistado de la lokaj ĉefurbanoj. Krome multobliĝis la respektivaj akuzoj de amasmurdoj de civiluloj aŭ prizonuloj en la diversaj geografiaj sektoroj. (eo)
  • The Bosnian War (Serbo-Croatian: Rat u Bosni i Hercegovini / Рат у Босни и Херцеговини) was an international armed conflict that took place in Bosnia and Herzegovina between 1992 and 1995. The war is commonly seen as having started on 6 April 1992, following a number of earlier violent incidents. The war ended on 14 December 1995 when the Dayton accords were signed. The main belligerents were the forces of the Republic of Bosnia and Herzegovina and those of Herzeg-Bosnia and Republika Srpska, proto-states led and supplied by Croatia and Serbia, respectively. The war was part of the breakup of Yugoslavia. Following the Slovenian and Croatian secessions from the Socialist Federal Republic of Yugoslavia in 1991, the multi-ethnic Socialist Republic of Bosnia and Herzegovina – which was inhabited by mainly Muslim Bosniaks (44%), Orthodox Serbs (32.5%) and Catholic Croats (17%) – passed a referendum for independence on 29 February 1992. Political representatives of the Bosnian Serbs boycotted the referendum, and rejected its outcome. Anticipating the outcome of the referendum boycotted by the majority of Bosnian Serbs, the Assembly of the Serb People in Bosnia and Herzegovina adopted the Constitution of the Serbian Republic of Bosnia and Herzegovina on 28 February 1992. Following Bosnia and Herzegovina's declaration of independence (which gained international recognition) and following the withdrawal of Alija Izetbegović from the previously signed Cutileiro Plan (which proposed a division of Bosnia into ethnic cantons), the Bosnian Serbs, led by Radovan Karadžić and supported by the Serbian government of Slobodan Milošević and the Yugoslav People's Army (JNA), mobilised their forces inside Bosnia and Herzegovina in order to secure ethnic Serb territory. Then war soon spread across the country, accompanied by ethnic cleansing. The conflict was initially between Yugoslav Army units in Bosnia which later transformed into the Army of Republika Srpska (VRS) on the one side, and the Army of the Republic of Bosnia and Herzegovina (ARBiH), largely composed of Bosniaks, and the Croat forces in the Croatian Defence Council (HVO) on the other side. Tensions between Croats and Bosniaks increased throughout late 1992, resulting in the escalation of the Croat–Bosniak War in early 1993. The Bosnian War was characterised by bitter fighting, indiscriminate shelling of cities and towns, ethnic cleansing, and systematic mass rape, mainly perpetrated by Serb, and to a lesser extent, Croat and Bosniak forces. Events such as the siege of Sarajevo and the Srebrenica massacre later became iconic of the conflict. The Serbs, although initially militarily superior due to the weapons and resources provided by the JNA, eventually lost momentum as the Bosniaks and Croats allied against the Republika Srpska in 1994 with the creation of the Federation of Bosnia and Herzegovina following the Washington agreement. Pakistan ignored the UN's ban on supply of arms, and airlifted anti tank missiles to the Bosnian Muslims, while after the Srebrenica and Markale massacres, NATO intervened in 1995 with Operation Deliberate Force targeting the positions of the Army of the Republika Srpska, which proved key in ending the war. The war ended after the signing of the General Framework Agreement for Peace in Bosnia and Herzegovina in Paris on 14 December 1995. Peace negotiations were held in Dayton, Ohio, and were finalised on 21 November 1995. By early 2008, the International Criminal Tribunal for the former Yugoslavia convicted forty-five Serbs, twelve Croats, and four Bosniaks of war crimes in connection with the war in Bosnia. Estimates suggest around 100,000 people were killed during the war. Over 2.2 million people were displaced, making it, at the time, the most devastating conflict in Europe since the end of World War II. In addition, an estimated 12,000–50,000 women were raped, mainly carried out by Serb forces, with most of the victims being Bosniak women. (en)
  • Als Bosnienkrieg wird der Krieg in Bosnien und Herzegowina von 1992 bis 1995 im Rahmen der Jugoslawienkriege bezeichnet. Infolge des beginnenden Zerfalls der Sozialistischen Föderativen Republik Jugoslawien sowie der damit verbundenen kriegerischen Auseinandersetzungen besonders in Kroatien wuchsen in den Jahren 1990 und 1991 auch die Spannungen zwischen den Ethnien in Bosnien und Herzegowina. Während große Teile der serbischen Bevölkerung für einen Verbleib in der jugoslawischen Föderation und einen engen Verbund mit Serbien plädierten, gab es insbesondere bei den Bosniaken den Wunsch, einen eigenen unabhängigen Staat zu bilden. Kroaten aus der westlichen Herzegowina wollten sich stärker an Kroatien anlehnen beziehungsweise sich dem neuen kroatischen Staat anschließen. Die Spannungen eskalierten nach der Ankündigung eines Referendums über die Unabhängigkeit der Republik Bosnien und Herzegowina (RBiH) und der Ausrufung einer bosnisch-serbischen Republik. Nach der internationalen Anerkennung der unabhängigen Republik Bosnien und Herzegowina durch die Europäische Union und die USA am 6./7. April 1992 begann die militärische Eskalation zwischen den Konfliktparteien. Die bewaffneten Auseinandersetzungen zwischen den Kräften der drei großen ethnischen Gruppen wurden von den jeweiligen nationalistischen Gruppierungen angeheizt und von sogenannten ethnischen Säuberungen begleitet. Dabei wurden die bosnischen Serben sowohl mit Waffenlieferungen als auch durch Bereitstellung paramilitärischer Truppen von Seiten Serbiens, formal der noch bestehenden Bundesrepublik Jugoslawien, unterstützt, während die bosnischen Kroaten Unterstützung bei der Ausbildung der Einheiten, Bewaffnung und Logistik sowie durch die Bereitstellung regulären Militärpersonals zur aktiven Kampfbeteiligung seitens Kroatiens erfuhren. Die Bosniaken konnten sich anfangs nur auf leichte Waffen der früheren Territorialverteidigung stützen. Später erhielten sie auch internationale militärische Unterstützung, vornehmlich aus muslimischen Staaten. Jedoch konnten aufgrund des Waffenembargos nur Kleinwaffen ins Land gelangen. Die militärische Übermacht der bosnischen Serben führte dazu, dass diese teilweise bis zu 70 Prozent des Territoriums von Bosnien und Herzegowina eroberten und kontrollierten. Dazu kamen vom Sommer 1992 bis zum Frühjahr 1994 Kämpfe zwischen Kroaten und Bosniaken hauptsächlich in der Herzegowina sowie die Ausrufung der Autonomen Provinz Westbosnien um Velika Kladuša durch den Bosniaken Fikret Abdić, der in Opposition zur Regierung in Sarajevo stand. Auch internationale Vermittlungsbemühungen sowie der Einsatz von UN-Truppen konnten über lange Zeit den Krieg nicht eindämmen. Nachdem, durch internationalen und internen Druck, Kroatien seine Teilungspolitik in Bosnien beendete und es Kroatien mit seiner Regierungsarmee im Sommer 1995 gelang, die Republik Serbische Krajina zu erobern und die serbische Seite auch in Bosnien in die Defensive zu bringen, zeigten sich die inzwischen ermüdeten Kriegsparteien, auch unter internationalem Druck insbesondere aus den USA, bereit, ernsthafte Verhandlungen über eine Beendigung des Krieges zu führen. Diese Verhandlungen mündeten Ende 1995 in den Dayton-Vertrag. Mit dem Vertrag wurden die beiden Entitäten Föderation Bosnien und Herzegowina und Republika Srpska als Bestandteile von Bosnien und Herzegowina festgeschrieben. Gleichzeitig wurde eine internationale militärische und zivile Kontrolle des Landes vereinbart, die bis heute anhält. Der Bosnienkrieg forderte etwa 100.000 Tote. (de)
  • Bosniako gerra nazioarteko gatazka armatua izan zen, gaur egun Bosnia eta Herzegovina den lurraldeetan 1992ko apirila eta 1995eko abenduaren artean jazotakoa. Gerran zenbait alde egon ziren, baina nagusiak Bosnia-Herzegovinako errepublikako indarrak eta euren buruak aldarrikaturiko serbiar eta kroaziar entitateak izan ziren, Bosniako Serbiar Errepublika (Republika Srpska) eta Herzeg-Bosnia. Bi entitate hauei, babes politiko eta militar handia eman zieten Serbia eta Kroaziak, hurrenez hurren. Gerra Jugoslaviaren desegitearen ondorio izan zen, Eslovenia eta Kroaziako sezesioei jarraiki, , zeina nagusiki bosniar musulman (%44), serbiar ortodoxo (%31) eta kroaziar katolikoz (%17) osaturik zegoen, independentziarako erreferenduma irabazi zuenean 1992ko otsailaren 29an. Bosniako serbiarren ordezkari politikoek ez zuten erreferendumeko emaitza onartu, boikota egin baitzioten eta errepublika propioa ezarri zuten. Independentzia deklarazioaren ondoren, Bosniako indar serbiarrak, Serbiako gobernua (Slobodan Milošević buru zuela) eta laguntzarekin, Bosnia eta Herzegovinako errepublika erasotu zuten lur serbiarrak eskuratzeko asmoarekin. Laster gerra Bosnia osora zabaldu zen, bosniar musulmanek bereziki herrialdearen ekialdean pairaturiko garbiketa etnikoarekin batera. Nagusiki lurraldeari loturiko gatazka izan zen, Bosnia-Herzegovinako Errepublikako Armada (ARBiH), gehien bat bosniakoz osaturik zegoena eta Defentsa Kontseilu Kroaziarra (HVO) osatzen zuten kroaziar bosniarrak alde batetik eta Republika Srpskako indar serbiar bosniarrak (VRS, Bosniako Serbiar Errepublikako Armada) bestetik. Era berean, kroaziarrak saiatu ziren Bosnia-Herzegovinako zatiak kroaziar bezala eskuratzen. Lidergo politiko kroaziar eta serbiarrek adostua zuten Bosnia zatitzea eta gorpuztu zelarik adostasuna; honek, kroaziarrek Bosnia eta Herzegovinako armadari eraso egin eta ekarri zuen. Gerraren ezaugarri nagusiak borroka latzak, hiri eta herrien bonbardaketa bereizi gabekoak, bortxaketa sistematikoak eta genozidioa izan ziren. Sarajevoko setioa, eta Srebrenicako sarraskia bihurtuko ziren gerrako ikur nagusiak. Serbiarrak, nahiz eta hasieran nagusiagoak izan arma eta baliabide kopuru handiagatik, indarra galtzen joan ziren 1994ean bosniako eta kroaziarrak elkarrekin aliatu eta Bosniako Serbiar Errepublikaren aurka egin zutenean, Bosnia-Herzegovinako Federazioa sortuz, Washingtongo itunari jarraiki. Srbrenica eta Markaleko sarraskien ondoren, NATOk 1995ean Bosniako Errepublika Serbiarraren posizioen aurka egin zuen, gerra amaitzeko giltza izan zen operazioan. Gerra bukatu zen, Bosnia-Herzegovinako Bakerako Egituraren Ituna sinatu zenean 1995eko abenduaren 14ean. Bake negoziazioak Daytonen (Ohio, Amerikako Estatu Batuak) egin ziren eta 1995eko abenduaren 21ean amaitu. Akordio haiek Daytongo akordioak moduan dira ezagunak. CIAk 1995ean eginiko txosten batean, indar serbiarrei egozten zien gerrako gerra krimenen %90-aren egile izatea. 2008 hasierarako 45 serbiar, 12 kroaziar eta 4 bosniako kondenatu zituen Jugoslavia Ohierako Nazioarteko Epaitegi Kriminalak Bosniako gerran jazotako gerra krimenekin lotuta. Azken ikerketek 100.000-110.000 inguruan zenbakitzen du hildakoen kopurua eta 2,2 milioi pertsonan kokatzen du desplazatu-kopurua, Europan Bigarren Mundu Gerra bukatu zenetik ondorio larrienak izan dituen gatazka armatua bihurtuz. (eu)
  • La guerra de Bosnia fue un conflicto internacional que se desarrolló en la actual Bosnia y Herzegovina del 6 de abril de 1992 al 14 de diciembre de 1995. Fue causada por una compleja combinación de factores políticos y religiosos: exaltación nacionalista, crisis políticas, sociales y de seguridad que siguieron al final de la Guerra Fría y la caída del comunismo en la antigua Yugoslavia. Al desintegrarse Yugoslavia en 1991, con la independencia de Croacia y Eslovenia, los líderes nacionalistas serbobosnios como Radovan Karadžić y serbios como Slobodan Milošević se marcan como objetivo principal que todos los serbios —diseminados por las distintas repúblicas que componían Yugoslavia— vivan en un mismo país. En febrero de 1992, el pueblo de Bosnia-Herzegovina decide en referéndum su independencia de la República Federal Socialista de Yugoslavia, en una votación boicoteada por los serbobosnios.​ La sección del Ejército Popular Yugoslavo en Bosnia-Herzegovina fiel al nuevo estado se organizó en el Ejército de la República Bosnia-Herzegovina (ARBiH), mientras los serbios formaron el Ejército de la República Srpska (VRS). En un principio los serbios ocuparon el 70 % del territorio de Bosnia-Herzegovina, pero al unir sus fuerzas el Consejo Croata de Defensa y el ARBiH la guerra tomó otro rumbo y las fuerzas serbias fueron derrotadas en la . La participación de la OTAN, durante 1995 contra las posiciones del VRS internacionalizó el conflicto, pero solo en sus etapas finales. La alianza bosnio-croata ocupó un 51 % del territorio de Bosnia-Herzegovina y llegó hasta las puertas de Bania Luka. Al ver peligrar su capital de facto los líderes serbios firmaron el armisticio y la guerra terminó oficialmente con la firma de los Acuerdos de Dayton en París el 14 de diciembre de 1995.​ La guerra duró poco más de tres años y causó cerca de 100 000 víctimas entre civiles y militares y 1.8 millones de desplazados, según informes recientes.​ De las 97 207 víctimas totales documentadas, el 65 % fueron bosnios musulmanes y el 25 % serbios. Dentro de las víctimas civiles, el 83 % correspondió a bosnios. (es)
  • Perang Bosnia (bahasa Serbo-Kroasia: Rat u Bosni i Hercegovini / Рат у Босни и Херцеговини) adalah sebuah konflik bersenjata internasional yang terjadi pada Maret 1992 dan November 1995. Perang ini melibatkan beberapa pihak. Konflik ini melibatkan Bosnia dan Republik Federal Yugoslavia (kemudian berganti nama menjadi Serbia dan Montenegro) begitu pula Kroasia. (in)
  • ボスニア・ヘルツェゴビナ紛争(ボスニア ヘルツェゴビナふんそう、セルビア・クロアチア語:Рат у Босни и Херцеговини/Rat u Bosni i Hercegovini)は、ユーゴスラビアから独立したボスニア・ヘルツェゴビナで1992年から1995年まで続いた内戦で、ボスニア紛争(英: Bosnian War)ともいう。 (ja)
  • La guerre de Bosnie-Herzégovine est un conflit armé international qui débute le 6 avril 1992 avec la proclamation d'indépendance de la Bosnie-Herzégovine et s'achève avec les accords de Dayton le 14 décembre 1995. Cette guerre est liée à l'éclatement de la Yougoslavie. La guerre oppose des forces serbes, croates et bosniaques. Les Bosniaques se battent aux côtés de la République de Bosnie-Herzégovine. Les Serbes de Bosnie sont soutenus par la Serbie (d'abord en tant que République fédérative socialiste de Yougoslavie puis en tant que République fédérale de Yougoslavie). Enfin, les Croates de Bosnie sont soutenus par la Croatie. Dès juin 1992, le Conseil de sécurité des Nations unies autorise le déploiement des casques bleus en Bosnie-Herzégovine au sein de la Force de protection des Nations unies. En septembre 1995, l'opération Deliberate Force de l'OTAN contre les Serbes de Bosnie permet la fin du conflit. La guerre a fait près de 100 000 morts — dont la moitié sont des victimes civiles — et deux millions de réfugiés. Le tribunal pénal international pour l'ex-Yougoslavie a prononcé quatre-vingt-dix condamnations pour crimes de guerre, crimes contre l'humanité et génocide. Il s'agit du conflit le plus meurtrier en Europe depuis la fin de la Seconde Guerre mondiale. (fr)
  • 보스니아 전쟁(세르보크로아트어: Rat u Bosni i Hercegovini / 세르비아어: Рат у Босни и Херцеговини)은 1992년부터 1995년까지 보스니아 헤르체고비나 공화국에서 일어난 국제적인 무장 분쟁이다. 1992년 초부터 보스니아 내에 여러 폭력 사건이 일어났으며 보통 1992년 4월 6일을 개전일로 인정한다. 전쟁은 1995년 12월 14일에 끝났다. 전쟁에 참여한 주요국으로는 보스니아 헤르체고비나와 각각 세르비아와 크로아티아가 지원하고 주도하는 인 , 헤르체그보스니아 크로아티아인 공화국이 있었다. 보스니아 전쟁은 유고슬라비아 해체의 한 부분이다. 슬로베니아와 크로아티아가 1991년 유고슬라비아 사회주의 연방공화국에서 독립 선언을 한데 뒤이어 무슬리마니 보스니아인 44%, 세르비아 정교회 계열 세르브인 32.5%, 로마 가톨릭교회 크로아트인 17% 등등으로 구성된 다민족국가인 보스니아 헤르체고비나 사회주의 공화국도 1992년 2월 29일 독립 국민투표를 찬성으로 통과하였다. 세르브계 보스니아인들은 국민투표를 보이콧했으며 독립이라는 투표 결과도 받아들이지 않았다. 이후 보스니아 헤르체고비나가 국제적으로 인정받고 독립을 선언하자 세르브인은 알리야 이제트베고비치 대통령이 종전에 서명하였던 (보스니아를 각 민족주로 분할하는 계획)에 진행에 탈퇴한 데 이어 라도반 카라지치가 이끄는 세르브계 보스니아인들이 슬로보단 밀로셰비치 세르비아 대통령 및 보스니아 헤르체고비아 내에 동원되어 세르비아계 영토를 확대하기 위해 움직인 유고슬라비아 인민군(JNA)의 지원을 받아 인종 청소를 자행하며 보스니아 전국으로 전쟁이 확대되었다. 보스니아 분쟁은 초기에 보스니아 내의 유고슬라비아 육군 세력이 나중에 스릅스카 공화국군(VRS)이라는 하나의 세력으로 재편되었으며, 이에 맞써 보스니아인으로 구성된 (ARBiH) 및 크로아티아계로 구성된 (HVO)가 같은 편으로 싸웠다. 하지만 1992년 말부터 보스니아인과 크로아트인 사이 민족 긴장이 높아지면서 결국 1993년 초에는 두 민족도 대립하며 크로아티아-보스니아 전쟁으로 확대되었다. 보스니아 전쟁은 격렬한 전투, 도시와 마을에 대한 무차별 포격, 인종 청소 및 체계적 집단강간 등의 행위가 일어난 것이 특징으로 이런 일은 거의 대부분 세르비아계가 저질렀으며 그 외에도 세르브계보다는 적지만 크로아트계 및 보스니아계 군사들도 이런 잔혹행위를 자행했다. 전후 분쟁의 상징으로는 사라예보 포위전과 스레브레니차 학살 등의 사건이 알려져 있다. 세르브계는 처음에 유고 인민군이 제공한 무기와 지원으로 군사적으로 우위에 있었지만 1994년 에 따라 보스니아계와 크로아트계가 스릅스카 공화국에 대항하여 보스니아 헤르체고비나 연방으로 합쳐지면서 공세의 구심점을 잃었다. 1994년 스레브레니차와 이후 파키스탄이 유엔의 보스니아계 무슬림에 대한 소화기 및 미사일 무기 금수조치를 어기고 보스니아를 지원하기 시작하였으며 1995년에는 NATO가 으로 스릅스카 공화국의 기지를 폭격하며 개입하면서 전쟁 종식에 결정적인 역할을 하였다. 보스니아 전쟁은 1995년 12월 14일 파리에서 보스니아 헤르체고비나의 평화를 위한 기본준비협정이 체결되면서 종식되었다. 1995년 11월 21일에는 미국 오하이오주 데이턴에셔 최종 평화 협정인 데이턴 협정을 맺었다. 2017년 12월 31일 구유고슬라비아 국제형사법원이 문을 닫기 전까지 보스니아 전쟁에서 일어난 전쟁 범죄로 세르비아인 81명, 크로아티아인 24명, 보스니아인 9명이 기소되었다. 가장 최신 추정치에 따르면 보스니아 전쟁으로 총 10만명이 사망하였다. 또한 220만명 이상이 실향민이 되었으며 제2차 세계 대전 이후 유럽에서 가장 파괴적인 분쟁으로 기록되었다. 또한 전쟁 기간 대략 12,000명에서 50,000명에 달하는 여성들이 , 피해자 중 절대다수가 보스니아인 무슬림교도였다. (ko)
  • La guerra in Bosnia ed Erzegovina è stato un conflitto armato svoltosi tra il 1º marzo 1992 e il 14 dicembre 1995, fino alla stipula dell'accordo di Dayton, che pose ufficialmente fine alle ostilità. Il Tribunale penale internazionale dell'Aja ha accertato che in Bosnia vi è stato un conflitto internazionale tra l'esercito bosniaco e l'esercito della Repubblica di Croazia la quale mirava ad annettere alcuni territori della Bosnia. Al contempo, è stato accertato che la Repubblica di Serbia ha altresì partecipato attivamente nel conflitto con il medesimo obiettivo ovvero l'annessione di una parte del territorio bosniaco. Il conflitto si inserisce all'interno delle guerre jugoslave svoltesi tra il 1991 e il 2001, all'indomani della dissoluzione della Repubblica Socialista Federale di Jugoslavia. (it)
  • De Bosnische Burgeroorlog (6 april 1992 - 14 december 1995) is een van de oorlogen in Joegoslavië die uitbraken als gevolg van het uiteenvallen van de Federatieve Volksrepubliek Joegoslavië. De oorlog begon vlak nadat de meerderheid van de inwoners van Bosnië Herzegovina op 29 februari en 1 maart 1992 tijdens het referendum koos voor onafhankelijkheid. Vlak daarvoor hadden Slovenië en Kroatië zich al onafhankelijk verklaard. De Serviërs, met name Bosnische Serviërs, accepteerden de uitslag niet. Veel van hen boycotten het referendum, dat overigens door de EU, VN en VS als legitiem werd gezien. Met behulp van Servië en restanten van het JNA (Joegoslavisch volksleger) werd begonnen met de bezetting van ongeveer 70% van het territorium binnen Bosnië Herzegovina. Dit ging gepaard met gruwelijke misdaden tegen de menselijkheid, waaronder moorden en etnische zuiveringen. Veel van deze daden zijn later in Den Haag bij het oorlogstribunaal veroordeeld. Zo is in 2007 een aantal oorlogsmisdadigers, met name Bosnische Serviërs, veroordeeld voor genocide die gedurende de oorlog werd uitgevoerd op de Bosniakken. (nl)
  • Wojna w Bośni i Hercegowinie – tocząca się w latach 1992–1995 wojna domowa. Zwaśnione strony stanowili walczący o autonomię bośniaccy Serbowie oraz władze Republiki Bośni i Hercegowiny, na której terenie toczyły się główne walki, wraz ze skonfederowanymi z nimi od pewnego momentu Chorwatami. W wyniku działań wojennych, a przede wszystkim w wyniku czystek etnicznych, zginęło od 97 tys. do 110 tys. ludzi (niektóre źródła podają nawet do 200 tys.), a ponad 1,8 miliona zmuszonych zostało do opuszczenia swoich domów. Wszystkie strony konfliktu dopuściły się licznych czystek etnicznych, rabunków i gwałtów na ludności cywilnej. Trwająca blisko cztery lata wojna i czystki etniczne zostały zakończone wymuszonym przez Sojusz Północnoatlantycki (NATO) układem w Dayton. Na mocy mandatu ONZ NATO przeprowadziło w tym celu operacje lotnicze „Deny Flight” oraz „Deliberate Force”. (pl)
  • A Guerra da Bósnia foi um conflito armado que ocorreu entre abril de 1992 e dezembro de 1995 na região da Bósnia e Herzegovina. A guerra envolveu vários lados. De acordo com numerosos relatos do Tribunal Penal Internacional para a ex-Iugoslávia os países envolvidos no conflito foram a Bósnia e a República Federal da Iugoslávia (Sérvia e Montenegro, mais tarde), bem como a Croácia. De acordo com uma sentença do Tribunal Internacional de Justiça, a Sérvia deu apoio militar e financeiro para as forças sérvias que consistiam no Exército Popular Iugoslavo, o Exército da República Sérvia, o Ministério do Interior Sérvio, o Ministério do Interior da República Sérvia, e Forças de Defesa Territorial da Sérvia. A Croácia deu apoio militar às forças croatas da auto-proclamada República Croata da Herzeg-Bósnia. As forças do governo bósnio foram lideradas pelo Exército da República da Bósnia e Herzegovina. Estas facções mudaram objetivos e fidelidades diversas vezes em várias fases da guerra. A guerra foi causada por uma combinação complexa de fatores políticos e religiosos: o fervor nacionalista, crises políticas, sociais e de segurança que se seguiu ao fim da Guerra Fria e a queda do comunismo na antiga Iugoslávia. E também, devido ao envolvimento dos países vizinhos como a Croácia e a República Federal da Iugoslávia; houve longa discussão sobre se o conflito foi uma guerra civil ou uma guerra de agressão. A maioria dos bosníacos, croatas, muitos políticos ocidentais e organizações de direitos humanos alegam que a guerra foi uma guerra de agressão com base no Acordo de Karađorđevo entre os sérvios e croatas, enquanto os sérvios geralmente consideram que se tratou de uma guerra civil. Com o início da desintegração da ex-Iugoslávia em 1991 com a independência da Croácia e Eslovênia, os líderes nacionalistas bósnios sérvios como Radovan Karadžić e sérvios como Slobodan Milošević tinham como objetivo principal fazer com que todos os sérvios - espalhados por todas as repúblicas que formavam a antiga Iugoslávia - vivessem num mesmo país. Em fevereiro de 1992, o povo da Bósnia e Herzegovina decide em referendo pela independência da República Socialista Federativa da Iugoslávia, em uma votação boicotada pelos bósnios sérvios. A seção do Exército Popular Iugoslavo na Bósnia e Herzegovina foi fiel ao referendo realizado no Exército da República da Bósnia e Herzegovina (ARBH), enquanto os sérvios formaram o Exército da República Sérvia (ERS). No início, os sérvios ocuparam 70% do território da Bósnia e Herzegovina, porém ao unir forças do Conselho de Defesa da Croácia e da Armada da República da Bósnia e Herzegovina a guerra tomou outro rumo e as forças sérvias foram derrotadas na batalha da Bósnia Ocidental. O envolvimento da OTAN em 1995 contra posições do Exército da República Sérvia internacionalizou o conflito, mas apenas na sua fase final. A aliança bosníaco-croata ocupou 51% do território da Bósnia e Herzegovina e chegou às portas de Banja Luka. Vendo a sua capital de fato ameaçada, os líderes sérvios assinaram o armistício e a guerra terminou oficialmente com a assinatura do Acordo de Dayton em Paris, em 14 de dezembro de 1995. Envolveu os três grupos étnicos e religiosos da região: os sérvios cristãos ortodoxos, os croatas católicos romanos e os bósnios muçulmanos. É o conflito mais prolongado e violento da Europa desde o fim da II Guerra Mundial, com duração de 1 606 dias. A guerra durou pouco mais de três anos e causou cerca de 200 mil vítimas entre civis e militares e 1,8 milhões de deslocados, de acordo com relatórios recentes. Do total de 97 207 vítimas documentadas, 65% eram muçulmanos bósnios, 25% sérvios e 8% croatas. Entre as vítimas civis, 83% eram bosníacos, 10% sérvios e mais de 5% eram croatas, seguido por um pequeno número de outros, como os albaneses ou povo Romani. Pelo menos 30% das vítimas civis bósnias eram mulheres e crianças. De acordo com um relatório de 1995 detalhados sobre a guerra feitos pela Agência Central de Inteligência, 90% dos crimes de guerra da Guerra da Bósnia foram cometidos pelos sérvios. De acordo com especialistas jurídicos, a partir de início de 2008, 45 sérvios, 12 croatas e 4 bosníacos foram condenados por crimes de guerra pelo TPI em conexão com as guerras balcânicas da década de 1990. Ambos, sérvios e croatas, foram indiciados e condenados por crimes de guerra sistemáticos (empresa mista penal), enquanto os bosníacos apenas dos entes(?) individuais. Alguns líderes do alto escalão político dos sérvios (Momčilo Krajišnik e Biljana Plavšić), bem como croatas (Dario Kordić) foram condenados por crimes de guerra, enquanto outros estão atualmente em julgamento (Radovan Karadzic e ). Genocídio é o mais grave crime de guerra em que os sérvios foram condenados; crimes contra a humanidade, uma segunda acusação apenas na gravidade do genocídio (ou seja, a "limpeza étnica"), para os croatas; e violações das Convenções de Genebra para os bosníacos. (pt)
  • Bosnienkriget var en internationell väpnad konflikt i Bosnien och Hercegovina mellan april 1992 och december 1995. Kriget omfattade flera parter. De huvudsakliga stridande parterna var styrkorna i Republiken Bosnien och Hercegovina och de självutnämnda bosnienserbiska och bosnienkroatiska entiteterna inom Bosnien och Hercegovina, Republika Srpska och Herceg-Bosna, som fick betydande politiskt och militärt stöd av Serbien respektive Kroatien. Kriget kom som en följd av Jugoslaviens upplösning. Efter de slovenska och kroatiska utträdena från Jugoslavien under 1991, höll den multietniska delrepubliken Bosnien och Hercegovina, som var bebott av huvudsakligen sunnimuslimska bosniaker (44 procent), ortodoxa serber (31 procent) och katolska kroater (18 procent), en folkomröstning om självständighet den 29 februari 1992. Den röstades igenom men avfärdades av de bosnienserbiska politiska representanterna, som hade bojkottat folkomröstningen och upprättat en egen stat, Republika Srpska. Efter självständighetsförklaringen angrep bosnienserbiska styrkor, stödda av Slobodan Miloševićs serbiska regering och jugoslaviska folkarmén (JNA), Republiken Bosnien och Hercegovina. Detta i syfte att säkra serbiskt territorium. Det var främst en territoriell konflikt, till en början mellan serbiska styrkor som oftast var organiserade i Republika Srpskas armé (VRS) på den ena sidan och på den andra sidan den multietniska bosniska armén (ARBiH), som till stor del bestod av bosniaker och de kroatiska styrkornas kroatiska försvarsråd (HVO). Bland Bosnienkroater fanns också målet att göra delar av Bosnien och Hercegovina kroatiska. Serbiska och kroatiska ledare kom överens om en delning av Bosnien-Hercegovina i de så kallade - och Graz-avtalen, vilket resulterade i att bosnienkroatiska styrkor började strida mot den bosniska armén i det uppblossande kroat-bosniska kriget. Kriget kännetecknades av bittra strider, urskillningslösa beskjutningar av städer och tätorter, etnisk rensning, systematiska massvåldtäkter och folkmord. Händelser som belägringen av Sarajevo och Srebrenicamassakern kom att bli ikoniska för konflikten. De bosnienserbiska styrkorna var till början överlägsna på grund av den stora mängd vapen och resurser som tillhandahållits från JNA och Serbien. Men vid slutet av 1994 hade deras krigslycka börjat vända medan bosniakerna och bosnienkroaterna slöt fred och återigen allierade sig mot Republika Srpska med skapandet av Federationen Bosnien och Hercegovina efter Washingtonavtalet i februari 1994. Efter Srebrenicamassakern och Markalemassakern ingrep Nato i augusti 1995 med Operation Deliberate Force och angrep Republika Srpskas armé, vilket pressade bosnienserberna att återvända till fredsförhandlingar. Fredsförhandlingarna hölls i Dayton, Ohio, och avslutades den 21 december 1995 med Daytonavtalet. Enligt en rapport från 1995 fann Central Intelligence Agency bosnienserbiska styrkor ansvariga för över 90 procent av de krigsförbrytelser som begicks under konflikten. År 2008 hade den Internationella krigsförbrytartribunalen för Jugoslavien dömt 45 serber, 12 kroater och 4 bosniaker för krigsförbrytelser i samband med kriget i Bosnien. Den senaste forskningen beräknar att omkring 100 000–110 000 människor dödades och anger antalet flyktingar till över 2,2 miljoner, vilket gör det till den mest förödande konflikten i Europa sedan andra världskriget. (sv)
  • Война в Бо́снии и Герцегови́не (1 марта 1992 года — 14 декабря 1995 года; босн. и хорв. Rat u Bosni i Hercegovini, серб. Рат у Босни и Херцеговини, Грађански рат у Босни и Херцеговини) — острый межэтнический конфликт на территории Республики Босния и Герцеговина (бывшая СР Босния и Герцеговина в составе Югославии) между вооружёнными формированиями сербов (Войско Республики Сербской), мусульман-автономистов, боснийских мусульман (Армия Республики Босния и Герцеговина) и хорватов (Хорватский совет обороны). На начальном этапе войны участие также принимала Югославская народная армия. В дальнейшем в конфликт были вовлечены армия Хорватии, добровольцы и наёмники со всех сторон и вооружённые силы НАТО. Война началась вследствие распада Югославии. После отделения Словении, Хорватии и Македонии от Социалистической Федеративной Республики Югославия в 1991 году настал черёд многонациональной Социалистической Республики Босния и Герцеговина, в которой проживали главным образом босняки (44 %, преимущественно мусульмане), сербы (31 %, главным образом православные) и хорваты (17 %, главным образом католики). Референдум о независимости республики прошёл 29 февраля 1992 года без участия боснийских сербов. Его результаты были отвергнуты лидерами боснийских сербов, которые создали свою собственную республику. После провозглашения независимости разгорелась война, в которой боснийские сербы получили поддержку от правительства Сербии, возглавляемого Слободаном Милошевичем, и Югославской Народной Армии. Вскоре боевые действия разгорелись на территории всей республики и начались первые этнические чистки. Первоначально конфликт разгорелся между Армией Республики Босния и Герцеговина (АРБиГ), состоящей преимущественно из боснийских мусульман (босняков), Хорватским советом обороны и Вооружёнными силами Республики Сербской, состоящими из сербов. Хорваты, заинтересованные в присоединении территорий, населённых хорватами, к Хорватии, остановили военные действия против сербов и начали войну с боснийскими мусульманами. Война характеризовалась ожесточёнными боевыми действиями, беспорядочными обстрелами городов и сёл, этническими чистками, массовыми изнасилованиями, геноцидом. Осада Сараево и резня в Сребренице стали знаменитыми событиями этой войны. Сербы первоначально превосходили своих противников ввиду большого количества вооружения и снаряжения, доставшегося от ЮНА, однако под конец войны они потеряли преимущество, так как мусульмане и хорваты объединились против Республики Сербской в 1994 году с созданием Федерации Боснии и Герцеговины после Вашингтонского соглашения. После Сребреницы и второго взрыва на рынке Маркале в 1995 году в войну вмешалось НАТО, проведя операцию против армии боснийских сербов, что стало ключевым событием в деле прекращения войны. Война была прекращена после подписания Общего рамочного соглашения о мире в Боснии и Герцеговине в Париже 14 декабря 1995 года. Мирные переговоры велись в Дейтоне, штат Огайо, и завершились 21 декабря 1995 года подписанием документов, известных как «Дейтонское соглашение». Согласно докладу Центрального разведывательного управления США от 1995 года, сербские силы ответственны за большинство военных преступлений, совершённых во время войны. К началу 2008 года Международный трибунал по бывшей Югославии осудил 45 сербов, 12 хорватов и 5 боснийских мусульман за военные преступления, совершённые во время войны в Боснии. Согласно последним данным, общее число погибших составило порядка около 100 тысяч человек, число беженцев более чем 2,2 млн человек, что делает этот конфликт вторым самым разрушительным в Европе со времён Второй мировой войны, после украинско-российской войны (2022). В России этот конфликт обычно объединяют с Хорватской войной и используют термин «Югославский кризис». (ru)
  • 波士尼亞戰爭(又称波黑战争)是指從南斯拉夫联邦獨立的波士尼亞與赫塞哥維納与多方之間的戰爭,持续时间为1992年4月1日至1995年12月14日。 (zh)
  • Боснійська війна, або Війна в Боснії і Герцеговині (босн. rat u Bosni i Hercegovini, agresija na Bosnu i Hercegovinu, хорв. rat u Bosni i Hercegovini, серб. рат у Босни и Херцеговини, грађански рат у Босни и Херцеговини) — загальноприйнята назва міжнародного військового конфлікту на території Боснії і Герцеговини, який тривав із 6 квітня 1992 р. до 14 вересня 1995 р. між Сербією і Чорногорією з одного боку, Республікою Боснія і Герцеговина з другого та Хорватією з третього. Ця війна часто йменується боснійцями і як «агресія проти Боснії і Герцеговини» та «громадянська війна в Боснії і Герцеговині». Боснія і Герцеговина офіційно висунула перед Міжнародним судом звинувачення проти Сербії і Чорногорії у геноциді. Суд 21 лютого 2007 р. оприлюднив ухвалу, у якій зробив висновок, що війна мала міжнародний характер. Офіційним початком війни вважається 6 квітня 1992 року, коли зазнала нападу столиця боснійців — Сараєво, хоча фактично війна почалася 1 квітня 1992 р., коли воєнізоване формування «Сербська добровольча гвардія» під орудою відомого в Європі злочинця Желька Ражнатовича на прізвисько «Аркан» за наказом начальника сербської Служби державної безпеки Йовиці Станишича перейшло сербсько-боснійський кордон і напало на місто Бієліна, скоївши першу різанину боснійців. Припускається, що в майже чотирирічній війні загинуло від 100 000 до 200 000 осіб, тоді як більш ніж два мільйони жителів були змушені покинути свої домівки. За останніми даними, у війні загинуло близько 94 000 мешканців, а 1,8 мільйона людей було переміщено. Війну спричинено складним поєднанням у країні загальнополітичної, суспільної і безпекової криз, якими обернувся кінець холодної війни і падіння соціалістичного ладу в Югославії. Війна закінчилася підписанням мирної угоди в Дейтоні 21 листопада 1995 року. (uk)
dbo:causalties
  • 30,521 soldiers killed
  • 31,583 civilians killed
dbo:combatant
  • Until May 1992:
  • Until October 1992:
dbo:commander
dbo:date
  • 1992-04-06 (xsd:date)
dbo:isPartOfMilitaryConflict
dbo:notes
  • ----
  • a
  • b
dbo:place
dbo:result
  • ----
  • Military stalemate
  • * Over 101,000 dead, mainlyBosniaks.
  • * International recognition ofRepublic of Bosnia and Herzegovinaas a sovereign state
  • * Internal partition of Bosnia and Herzegovina according to theDayton Accords.
  • * Deployment ofNATO-led forces to oversee the peace agreement.
  • * Establishment of theOffice of the High Representativeto oversee the civilian implementation of the peace agreement.
  • *Republika Srpskais recognised as one of twoentitiesthat formBosnia and Herzegovina
dbo:strength
  • 15,000 troops
  • Unknown
  • 300 tanks
  • 40 tanks
  • 80,000 troops
  • 4,000–5,000 troops
  • ARBiH:
  • HVO:
  • VRS:
  • 110,000 reserves
  • 1992:
  • 1992–
  • 200 artillery pieces
  • 275,000 troops
  • 30APCs
  • 45,000–50,000 troops
  • 50APCs
  • 700APCs
  • 75 tanks
  • 800 artillery pieces
  • AP Western Bosnia:
  • HV:
  • JNA:
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 577771 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 226037 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124339094 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:align
  • right (en)
dbp:caption
  • 1 (xsd:integer)
  • 2 (xsd:integer)
  • 3 (xsd:integer)
  • Clockwise from left: (en)
dbp:casualties
  • 2484 (xsd:integer)
  • 4179 (xsd:integer)
  • 6000 (xsd:integer)
  • 21173 (xsd:integer)
  • 30521 (xsd:integer)
  • 31583 (xsd:integer)
  • additional 5,100 killed whose ethnicity and status are unstated (en)
dbp:casus
  • The independence of Bosnia and Herzegovina (en)
dbp:combatant
  • Until May 1992: (en)
  • Until October 1992: (en)
dbp:combatant1a
  • October 1992–94: (en)
dbp:combatant1b
  • 1994 (xsd:integer)
  • Support: (en)
dbp:combatant2a
  • October 1992–94: (en)
dbp:combatant3a
  • Western Bosnia (en)
  • May 1992–94: (en)
dbp:combatant3b
  • 1994 (xsd:integer)
  • Support: (en)
  • Western Bosnia (en)
dbp:commander
  • Alija Izetbegović (en)
  • Slobodan Milošević (en)
  • ...and others (en)
  • Franjo Tuđman (en)
  • Gojko Šušak (en)
  • Ratko Mladić (en)
  • Janko Bobetko (en)
  • ---- Mate Boban (en)
  • ---- Fikret Abdić (en)
  • ---- Radovan Karadžić (en)
  • Momčilo Perišić (en)
dbp:conflict
  • Bosnian War (en)
dbp:date
  • 0001-04-06 (xsd:gMonthDay)
  • (en)
dbp:direction
  • horizontal (en)
dbp:footer
  • Radovan Karadžić , former president of Republika Srpska, Ratko Mladić , former Chief of Staff of the Army of the Republika Srpska, both sentenced by the ICTY (en)
dbp:image
  • Evstafiev-Radovan Karadzic 3MAR94.jpg (en)
  • Evstafiev-ratko-mladic-1993-w.jpg (en)
dbp:imageSize
  • 350 (xsd:integer)
dbp:notes
  • a (en)
  • ---- b (en)
dbp:partof
  • the Yugoslav Wars (en)
dbp:place
dbp:result
  • Military stalemate * Internal partition of Bosnia and Herzegovina according to the Dayton Accords. * Over 101,000 dead, mainly Bosniaks. * Deployment of NATO-led forces to oversee the peace agreement. * Establishment of the Office of the High Representative to oversee the civilian implementation of the peace agreement. ---- * International recognition of Republic of Bosnia and Herzegovina as a sovereign state * Republika Srpska is recognised as one of two entities that form Bosnia and Herzegovina (en)
dbp:sign
  • Taylor Branch (en)
dbp:source
  • The Clinton Tapes: Wrestling History with the President (en)
dbp:strength
  • 30 (xsd:integer)
  • 40 (xsd:integer)
  • 50 (xsd:integer)
  • 75 (xsd:integer)
  • 200 (xsd:integer)
  • 300 (xsd:integer)
  • 700 (xsd:integer)
  • 800 (xsd:integer)
  • 1992 (xsd:integer)
  • 4000 (xsd:integer)
  • 15000 (xsd:integer)
  • 45000 (xsd:integer)
  • 80000 (xsd:integer)
  • 110000 (xsd:integer)
  • 275000 (xsd:integer)
  • Unknown (en)
  • ARBiH: (en)
  • HVO: (en)
  • VRS: (en)
  • AP Western Bosnia: (en)
  • HV: (en)
  • JNA: (en)
dbp:text
  • Clinton said U.S. allies in Europe blocked proposals to adjust or remove the embargo. They justified their opposition on plausible humanitarian grounds, arguing that more arms would only fuel the bloodshed, but privately, said the president, key allies objected that an independent Bosnia would be "unnatural" as the only Muslim nation in Europe. He said they favored the embargo precisely because it locked in Bosnia's disadvantage. [..] When I expressed shock at such cynicism, reminiscent of the blind-eye diplomacy regarding the plight of Europe's Jews during World War II, President Clinton only shrugged. He said President François Mitterrand of France had been especially blunt in saying that Bosnia did not belong, and that British officials also spoke of a painful but realistic restoration of Christian Europe. Against Britain and France, he said, German chancellor Helmut Kohl among others had supported moves to reconsider the United Nations arms embargo, failing in part because Germany did not hold a seat on the U.N. Security Council. (en)
dbp:width
  • 135 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:wordnet_type
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • حرب البوسنة والهرسك هي عملية نزاع دولي مسلح حدثت في البوسنة والهرسك من مارس 1992 حتى نوفمبر 1995. وكان هناك دول كثيرة دخلت كأطراف في هذه الحرب. وحسب قول محكمة الجزاء الدولية في يوغسلافيا، فأطراف الصراع هي البوسنة والهرسك وجمهورية يوغوسلافيا وكرواتيا. وتبعا لتقارير محكمة العدل الدولية فإن صربيا قد ساهمت في تلك الحرب بجيشها ودعمها المالي للقوات الصربية والتي أصبحت فيما بعد جيش يوغسلافيا الشعبي. وقد قدمت كرواتيا قواتها أيضا. أما بالنسبة للبوسنة فقد كانت قوات الحكومة البوسنية تقود جيش جمهورية البوسنة والهرسك. (ar)
  • Válka v Bosně a Hercegovině, obecně známá také jako Bosenská válka za nezávislost, byl mezinárodní ozbrojený konflikt, který probíhal od března roku 1992 do listopadu roku 1995 na území Bosny a Hercegoviny. Do tohoto konfliktu bylo zapojeno několik stran a jejich armád, které spolu v důsledku nestability a mocenských nároků v této oblasti bojovaly po více než tři a půl roku a válka byla označována za nejkrvavější z konfliktů té doby v Jugoslávii. (cs)
  • Perang Bosnia (bahasa Serbo-Kroasia: Rat u Bosni i Hercegovini / Рат у Босни и Херцеговини) adalah sebuah konflik bersenjata internasional yang terjadi pada Maret 1992 dan November 1995. Perang ini melibatkan beberapa pihak. Konflik ini melibatkan Bosnia dan Republik Federal Yugoslavia (kemudian berganti nama menjadi Serbia dan Montenegro) begitu pula Kroasia. (in)
  • ボスニア・ヘルツェゴビナ紛争(ボスニア ヘルツェゴビナふんそう、セルビア・クロアチア語:Рат у Босни и Херцеговини/Rat u Bosni i Hercegovini)は、ユーゴスラビアから独立したボスニア・ヘルツェゴビナで1992年から1995年まで続いた内戦で、ボスニア紛争(英: Bosnian War)ともいう。 (ja)
  • 波士尼亞戰爭(又称波黑战争)是指從南斯拉夫联邦獨立的波士尼亞與赫塞哥維納与多方之間的戰爭,持续时间为1992年4月1日至1995年12月14日。 (zh)
  • La guerra a Bòsnia va ser un conflicte civil armat a l'antiga República de Bòsnia i Hercegovina, que va durar del 6 d'abril de 1992 al 14 de desembre de 1995. La guerra implicava unes quantes faccions ètnicament definides dins de Bòsnia i Hercegovina, cada una de les quals afirmava representar una de les poblacions constitutives del país: * República Sèrbia (serbis) * República croata d'Herceg-Bosnia (croats) * República de Bòsnia i Hercegovina (predominantment bosnians) * la facció menor de (musulmans) (ca)
  • Ο Πόλεμος της Βοσνίας ήταν πολεμική σύγκρουση στα πλαίσια των εμφυλίων συρράξεων της Γιουγκοσλαβίας, η οποία έλαβε χώρα στη Βοσνία-Ερζεγοβίνη από τον Μάρτιο του 1992 μέχρι τον Δεκέμβριο του 1995. Ο πόλεμος αυτός ήταν η τρίτη κατά διαδοχική σειρά πολεμική σύρραξη στα πλαίσια του γιουγκοσλαβικού εμφυλίου και ήταν άμεσα συνδεδεμένος με τον Πόλεμο της Κροατίας, ο οποίος είχε αρχίσει ένα χρόνο νωρίτερα. Είναι επίσης γνωστός ως πόλεμος της Βοσνιακής Ανεξαρτησίας. Στην πολεμική αυτή σύρραξη ενεπλάκη για πρώτη φορά και το ΝΑΤΟ, υλοποιώντας αρχικά την επιχείρηση "Deny Flight", επιβάλλοντας απόφαση του συμβουλίου ασφαλείας του Ο.Η.Ε., που όριζε τον εναέριο χώρο της Βοσνίας - Ερζεγοβίνης ως "No fly zone" (δηλαδή "Ζώνη απαγόρευσης πτήσεων"), με την οποία απαγορεύονταν πτήσεις αεροσκαφών στον εναέριο χ (el)
  • The Bosnian War (Serbo-Croatian: Rat u Bosni i Hercegovini / Рат у Босни и Херцеговини) was an international armed conflict that took place in Bosnia and Herzegovina between 1992 and 1995. The war is commonly seen as having started on 6 April 1992, following a number of earlier violent incidents. The war ended on 14 December 1995 when the Dayton accords were signed. The main belligerents were the forces of the Republic of Bosnia and Herzegovina and those of Herzeg-Bosnia and Republika Srpska, proto-states led and supplied by Croatia and Serbia, respectively. (en)
  • La bosnia milito okazis inter la 1-a de aprilo 1992 ĝis 14-a de decembro 1995 pri la sendependeco aŭ plua politika aparteno de la antaŭa jugoslavia provinco Bosnio kaj Hercegovino, en kiu etne ekzistas (krom sendependuloj, oonvinkitaj jugoslavoj, miksitaj grupoj kaj familioj) tre kontraŭstarantaj kaj kroatoj (religie tradicie katolikaj kristanoj) kaj serboj (religie tradicie ortodoksaj kristanoj) kaj bosniaj islamanoj. Sekve de la disfalo de la antaŭa Socialisma Federacia Respubliko Jugoslavio ankaŭ en la antaŭa jugoslavia provinco Bosnio kaj Hercegovino dum la jaroj 1990 kaj 1991 pliakriĝis politikaj tensioj inter la etnaj grupoj. La plej multaj lokaj serboj pledis pri restado de la provinco ene de la antaŭa federacio sub gvido de la ŝtato Jugoslavio respektive Serbio, plejmulto el la lok (eo)
  • La guerra de Bosnia fue un conflicto internacional que se desarrolló en la actual Bosnia y Herzegovina del 6 de abril de 1992 al 14 de diciembre de 1995. Fue causada por una compleja combinación de factores políticos y religiosos: exaltación nacionalista, crisis políticas, sociales y de seguridad que siguieron al final de la Guerra Fría y la caída del comunismo en la antigua Yugoslavia. (es)
  • Als Bosnienkrieg wird der Krieg in Bosnien und Herzegowina von 1992 bis 1995 im Rahmen der Jugoslawienkriege bezeichnet. Infolge des beginnenden Zerfalls der Sozialistischen Föderativen Republik Jugoslawien sowie der damit verbundenen kriegerischen Auseinandersetzungen besonders in Kroatien wuchsen in den Jahren 1990 und 1991 auch die Spannungen zwischen den Ethnien in Bosnien und Herzegowina. Während große Teile der serbischen Bevölkerung für einen Verbleib in der jugoslawischen Föderation und einen engen Verbund mit Serbien plädierten, gab es insbesondere bei den Bosniaken den Wunsch, einen eigenen unabhängigen Staat zu bilden. Kroaten aus der westlichen Herzegowina wollten sich stärker an Kroatien anlehnen beziehungsweise sich dem neuen kroatischen Staat anschließen. Die Spannungen eska (de)
  • Bosniako gerra nazioarteko gatazka armatua izan zen, gaur egun Bosnia eta Herzegovina den lurraldeetan 1992ko apirila eta 1995eko abenduaren artean jazotakoa. Gerran zenbait alde egon ziren, baina nagusiak Bosnia-Herzegovinako errepublikako indarrak eta euren buruak aldarrikaturiko serbiar eta kroaziar entitateak izan ziren, Bosniako Serbiar Errepublika (Republika Srpska) eta Herzeg-Bosnia. Bi entitate hauei, babes politiko eta militar handia eman zieten Serbia eta Kroaziak, hurrenez hurren. (eu)
  • La guerre de Bosnie-Herzégovine est un conflit armé international qui débute le 6 avril 1992 avec la proclamation d'indépendance de la Bosnie-Herzégovine et s'achève avec les accords de Dayton le 14 décembre 1995. Cette guerre est liée à l'éclatement de la Yougoslavie. Dès juin 1992, le Conseil de sécurité des Nations unies autorise le déploiement des casques bleus en Bosnie-Herzégovine au sein de la Force de protection des Nations unies. En septembre 1995, l'opération Deliberate Force de l'OTAN contre les Serbes de Bosnie permet la fin du conflit. (fr)
  • La guerra in Bosnia ed Erzegovina è stato un conflitto armato svoltosi tra il 1º marzo 1992 e il 14 dicembre 1995, fino alla stipula dell'accordo di Dayton, che pose ufficialmente fine alle ostilità. Il Tribunale penale internazionale dell'Aja ha accertato che in Bosnia vi è stato un conflitto internazionale tra l'esercito bosniaco e l'esercito della Repubblica di Croazia la quale mirava ad annettere alcuni territori della Bosnia. Al contempo, è stato accertato che la Repubblica di Serbia ha altresì partecipato attivamente nel conflitto con il medesimo obiettivo ovvero l'annessione di una parte del territorio bosniaco. (it)
  • 보스니아 전쟁(세르보크로아트어: Rat u Bosni i Hercegovini / 세르비아어: Рат у Босни и Херцеговини)은 1992년부터 1995년까지 보스니아 헤르체고비나 공화국에서 일어난 국제적인 무장 분쟁이다. 1992년 초부터 보스니아 내에 여러 폭력 사건이 일어났으며 보통 1992년 4월 6일을 개전일로 인정한다. 전쟁은 1995년 12월 14일에 끝났다. 전쟁에 참여한 주요국으로는 보스니아 헤르체고비나와 각각 세르비아와 크로아티아가 지원하고 주도하는 인 , 헤르체그보스니아 크로아티아인 공화국이 있었다. 2017년 12월 31일 구유고슬라비아 국제형사법원이 문을 닫기 전까지 보스니아 전쟁에서 일어난 전쟁 범죄로 세르비아인 81명, 크로아티아인 24명, 보스니아인 9명이 기소되었다. 가장 최신 추정치에 따르면 보스니아 전쟁으로 총 10만명이 사망하였다. 또한 220만명 이상이 실향민이 되었으며 제2차 세계 대전 이후 유럽에서 가장 파괴적인 분쟁으로 기록되었다. 또한 전쟁 기간 대략 12,000명에서 50,000명에 달하는 여성들이 , 피해자 중 절대다수가 보스니아인 무슬림교도였다. (ko)
  • De Bosnische Burgeroorlog (6 april 1992 - 14 december 1995) is een van de oorlogen in Joegoslavië die uitbraken als gevolg van het uiteenvallen van de Federatieve Volksrepubliek Joegoslavië. De oorlog begon vlak nadat de meerderheid van de inwoners van Bosnië Herzegovina op 29 februari en 1 maart 1992 tijdens het referendum koos voor onafhankelijkheid. Vlak daarvoor hadden Slovenië en Kroatië zich al onafhankelijk verklaard. De Serviërs, met name Bosnische Serviërs, accepteerden de uitslag niet. Veel van hen boycotten het referendum, dat overigens door de EU, VN en VS als legitiem werd gezien. Met behulp van Servië en restanten van het JNA (Joegoslavisch volksleger) werd begonnen met de bezetting van ongeveer 70% van het territorium binnen Bosnië Herzegovina. Dit ging gepaard met gruwelijk (nl)
  • A Guerra da Bósnia foi um conflito armado que ocorreu entre abril de 1992 e dezembro de 1995 na região da Bósnia e Herzegovina. A guerra envolveu vários lados. De acordo com numerosos relatos do Tribunal Penal Internacional para a ex-Iugoslávia os países envolvidos no conflito foram a Bósnia e a República Federal da Iugoslávia (Sérvia e Montenegro, mais tarde), bem como a Croácia. De acordo com uma sentença do Tribunal Internacional de Justiça, a Sérvia deu apoio militar e financeiro para as forças sérvias que consistiam no Exército Popular Iugoslavo, o Exército da República Sérvia, o Ministério do Interior Sérvio, o Ministério do Interior da República Sérvia, e Forças de Defesa Territorial da Sérvia. A Croácia deu apoio militar às forças croatas da auto-proclamada República Croata da Herz (pt)
  • Wojna w Bośni i Hercegowinie – tocząca się w latach 1992–1995 wojna domowa. Zwaśnione strony stanowili walczący o autonomię bośniaccy Serbowie oraz władze Republiki Bośni i Hercegowiny, na której terenie toczyły się główne walki, wraz ze skonfederowanymi z nimi od pewnego momentu Chorwatami. W wyniku działań wojennych, a przede wszystkim w wyniku czystek etnicznych, zginęło od 97 tys. do 110 tys. ludzi (niektóre źródła podają nawet do 200 tys.), a ponad 1,8 miliona zmuszonych zostało do opuszczenia swoich domów. Wszystkie strony konfliktu dopuściły się licznych czystek etnicznych, rabunków i gwałtów na ludności cywilnej. Trwająca blisko cztery lata wojna i czystki etniczne zostały zakończone wymuszonym przez Sojusz Północnoatlantycki (NATO) układem w Dayton. Na mocy mandatu ONZ NATO przepr (pl)
  • Bosnienkriget var en internationell väpnad konflikt i Bosnien och Hercegovina mellan april 1992 och december 1995. Kriget omfattade flera parter. De huvudsakliga stridande parterna var styrkorna i Republiken Bosnien och Hercegovina och de självutnämnda bosnienserbiska och bosnienkroatiska entiteterna inom Bosnien och Hercegovina, Republika Srpska och Herceg-Bosna, som fick betydande politiskt och militärt stöd av Serbien respektive Kroatien. (sv)
  • Война в Бо́снии и Герцегови́не (1 марта 1992 года — 14 декабря 1995 года; босн. и хорв. Rat u Bosni i Hercegovini, серб. Рат у Босни и Херцеговини, Грађански рат у Босни и Херцеговини) — острый межэтнический конфликт на территории Республики Босния и Герцеговина (бывшая СР Босния и Герцеговина в составе Югославии) между вооружёнными формированиями сербов (Войско Республики Сербской), мусульман-автономистов, боснийских мусульман (Армия Республики Босния и Герцеговина) и хорватов (Хорватский совет обороны). На начальном этапе войны участие также принимала Югославская народная армия. В дальнейшем в конфликт были вовлечены армия Хорватии, добровольцы и наёмники со всех сторон и вооружённые силы НАТО. (ru)
  • Боснійська війна, або Війна в Боснії і Герцеговині (босн. rat u Bosni i Hercegovini, agresija na Bosnu i Hercegovinu, хорв. rat u Bosni i Hercegovini, серб. рат у Босни и Херцеговини, грађански рат у Босни и Херцеговини) — загальноприйнята назва міжнародного військового конфлікту на території Боснії і Герцеговини, який тривав із 6 квітня 1992 р. до 14 вересня 1995 р. між Сербією і Чорногорією з одного боку, Республікою Боснія і Герцеговина з другого та Хорватією з третього. Ця війна часто йменується боснійцями і як «агресія проти Боснії і Герцеговини» та «громадянська війна в Боснії і Герцеговині». Боснія і Герцеговина офіційно висунула перед Міжнародним судом звинувачення проти Сербії і Чорногорії у геноциді. Суд 21 лютого 2007 р. оприлюднив ухвалу, у якій зробив висновок, що війна мала м (uk)
rdfs:label
  • Bosnian War (en)
  • حرب البوسنة والهرسك (ar)
  • Guerra de Bòsnia (ca)
  • Válka v Bosně a Hercegovině (cs)
  • Bosnienkrieg (de)
  • Πόλεμος της Βοσνίας (el)
  • Bosnia Milito (eo)
  • Bosniako gerra (eu)
  • Guerra de Bosnia (es)
  • Perang Bosnia (in)
  • Guerre de Bosnie-Herzégovine (fr)
  • Guerra in Bosnia ed Erzegovina (it)
  • 보스니아 전쟁 (ko)
  • ボスニア・ヘルツェゴビナ紛争 (ja)
  • Bosnische Burgeroorlog (nl)
  • Wojna w Bośni i Hercegowinie (pl)
  • Guerra da Bósnia (pt)
  • Война в Боснии и Герцеговине (ru)
  • Bosnienkriget (sv)
  • Боснійська війна (uk)
  • 波士尼亞戰爭 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Bosnian War (en)
is dbo:battle of
is dbo:isPartOfMilitaryConflict of
is dbo:knownFor of
is dbo:nonFictionSubject of
is dbo:usedInWar of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:battles of
is dbp:event of
is dbp:history of
is dbp:partOf of
is dbp:partof of
is dbp:subject of
is dbp:wars of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License