An Entity of Type: book, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Book of Documents (Shūjīng, earlier Shu King) or Classic of History, also known as the Shangshu (“Venerated Documents”), is one of the Five Classics of ancient Chinese literature. It is a collection of rhetorical prose attributed to figures of ancient China, and served as the foundation of Chinese political philosophy for over 2,000 years.

Property Value
dbo:abstract
  • El Shujing o Shu Jing (xinès tradicional: 書經; xinès simplificat: 书经; pinyin: Shūjīng; wade-giles: Shuching), el Clàssic de la Història o Clàssic dels Documents, és un recull de documents (discursos, consells, decrets, etc.) en relació amb la política i l'administració dels sobirans de l'antiguitat xinesa, des dels yao i els (Mil·lenni III aC) fins al final dels zhou Occidentals. Aquests documents haurien estat redactats pels equips d'escribes i secretaris reials. Conegut des del temps de Confuci, que el cita i a qui la tradició ha atribuït molt de temps la seva compilació, va escapar per poc a la seva destrucció total un primer cop sota la dinastia Qin i després durant el període de divisió que va seguir la caiguda de l'imperi Han. La versió actual és incompleta i la datació de certs capítols va ser posada en dubte des dels Song segons criteris estilístics. Malgrat el dubte en relació amb el període exacte de redacció de tal o tal passatge, els historiadors estan d'acord a veure-hi el conjunt més antic de prosa xinesa. És també, malgrat el problema de datació ja esmentat i de la poca claredat de certs texts, una font preciosa pel que fa a la història i la cultura de la Xina antiga. Des de la dinastia Han, va ser inclòs entre els Cinc Clàssics, el coneixement dels quals era indispensable per seguir una carrera com a funcionari. Consisteix en 58 capítols, 33 dels quals són generalment considerats autèntiques obres del segle iv aC o anteriors. Els cinc primers capítols pretenen preservar les dites i les memòries de les accions dels emperadors que van regnar durant la llegendària època daurada xinesa; els quatre següents són dedicats a la dinastia Xia; els 17 successius tenen a veure amb la dinastia Shang i els 32 capítols finals tracten de la dinastia dels Zhou Occidentals. (ca)
  • Šu-ťing, tj. Kniha dokumentů nebo také Kniha historie (čínsky pchin-jinem Shū Jīng, znaky zjednodušené 书经, tradiční 書經) je sbírka nejstarších čínských historických pramenů, politických traktátů a rozprav, výnosů, právních předpisů atp., doplněných výklady a spojovacími texty. Je jednou z pěti knih konfuciánského kánonu a za jejího autora je tradičně považován Konfucius (551–479 př. n. l.), (cs)
  • Das Buch der Urkunden (chinesisch 書經 / 书经, Pinyin shūjīng), auch Shàngshū (尚書) genannt, welches seit der Han-Dynastie zu den Fünf Klassikern (五經, wǔjīng) gehört, diente mehr als 2000 Jahre der chinesischen politischen Philosophie als Basis. Das Kompendium selbst enthält unter anderem Texte, deren Entstehungszeit bereits 1000 Jahre zurücklag, als das Buch der Urkunden zum „Klassiker“ erhoben wurde. Die meisten Kapitel stammen jedoch aus späteren Zeiten, etwa die Hälfte der Texte wurde im 4. Jahrhundert systematisch gefälscht. Aufgrund seiner Heterogenität stand das Shàngshū lange Zeit im Mittelpunkt großer philosophischer Debatten. (de)
  • The Book of Documents (Shūjīng, earlier Shu King) or Classic of History, also known as the Shangshu (“Venerated Documents”), is one of the Five Classics of ancient Chinese literature. It is a collection of rhetorical prose attributed to figures of ancient China, and served as the foundation of Chinese political philosophy for over 2,000 years. The Book of Documents was the subject of one of China's oldest literary controversies, between proponents of different versions of the text. A version was preserved from Qin Shi Huang's burning of books and burying of scholars by scholar Fu Sheng, in 29 sections (pian 篇). This group of texts were referred to as "Modern Script" jinwen 今文, because written with the script in use at the beginning of the Western Han dyansty. According to Western Han dynasty documents, new textual material was discovered in the wall of Confucius' family estate in Qufu by his descendant Kong Anguo in the late 2nd century BC. This new material was referred to as "Old Script" guwen 古文, because written in the script that predated the standardization of Chinese script enforced during the Qing dynasty. Compared to the "Modern Script" texts, the "Old Script" material had 16 more texts. However, this seems to have been lost at the end of the Eastern Han dynasty, while the "Modern Script" text enjoyed circulation, in particular in Ouyang Gao’s 歐陽高 (a. 136 BCE) study of it, the Ouyang Shangshu 歐陽尚書. This was the basis of studies by Ma Rong and Zheng Xuan in the Easter Han Dynasty. By the end of the second century CE, there was knowledge that the Shangshu at some point included more than the "Modern Script" text. This likely prompted scholars to recreate the "Old Script" texts said to have once belonged to the Shangshu, a process that culminated with the presentation of a 58 section (59 if the preface is included in the count) Shangshu to the Eastern Jin court, in 317 CE, by Mei Ze 梅頤. This version was accepted, among doubts, and later was canonized as part of Kong Yingda's project. It was only in the 17th century that Qing dynasty scholar Yan Ruoqu demonstrated that the "Old Script" were actually fabrications "reconstructed" in the 3rd or 4th centuries AD. In the transmitted edition, texts are grouped into four sections representing different eras: the semi-mythical reign of Yu the Great, and the Xia, Shang and Zhou dynasties. The Zhou section accounts for over half the text. Some of its New Text chapters are among the earliest examples of Chinese prose, recording speeches from the early years of the Zhou dynasty in the late 11th century BC. Although the other three sections purport to record earlier material, most scholars believe that even the New Script chapters in these sections were composed later than those in the Zhou section, with chapters relating to the earliest periods being as recent as the 4th or 3rd centuries BC. (en)
  • El Shujing o Shu-ching o Clásico de historia es uno de los Cinco Clásicos de la antigüedad china. Documentando la historia antigua de China, el Shujing contiene los escritos chinos más viejos de su clase. Consiste de 58 capítulos, 33 de los cuales son generalmente considerados auténticas obras del siglo IV a. C. o anteriores. Los primeros 5 capítulos pretenden preservar los dichos y memorias de las acciones de los emperadores que reinaron durante la legendaria época dorada china; los siguientes 4 son dedicados a la dinastía Xia; los 17 sucesivos tienen que ver con la dinastía Shang y los 32 capítulos finales se tratan de la dinastía occidental Zhou. (es)
  • Le Classique des documents, en chinois Shu Jing (Chou King) 書經, Shu 書 ou Shang Shu 尚書, est un recueil de documents (discours, conseils, décrets, etc.) concernant la politique et l’administration des souverains de l’Antiquité chinoise, depuis Yao, et Shun (IIIe millénaire av. J.-C.?) jusqu’à la fin des Zhou occidentaux (règne du Duc Mu de Qin, ~-627). Ces documents auraient été rédigés par les équipes de greffiers et secrétaires que les rois entretenaient. Connu du temps de Confucius qui le cite et à qui la tradition a longtemps attribué sa compilation, il a échappé de peu à la destruction totale sous les Qin et pendant la période de division qui suivit la chute de l’empire Han. La version actuelle est incomplète, et la datation de certains chapitres fut mise en doute dès les Song d’après des critères stylistiques. Sous les Qing, après une vingtaine d’années de recherches, Yan Ruoqu 閻若璩 en arriva à la conclusion qu’une moitié des chapitres avait subi de fortes altérations au IVe siècle. Les textes qui évoquent les périodes les plus anciennes sont rédigés dans la langue de la Période des Royaumes combattants (Ve siècle à 221 av. notre ère). Ces textes proviennent pour la plupart de la cour royale de Zhou. Malgré le doute concernant la période exacte de rédaction de tel ou tel passage, les historiens s’accordent à y voir le plus ancien ensemble de prose chinoise. C’est aussi, en dépit du problème de datation déjà évoqué et du peu de clarté de certains textes, une source précieuse pour l’histoire et la culture politique de la Chine ancienne, bien qu’à cet égard les chercheurs chinois semblent plus réservés que leurs homologues étrangers. Il a été inclus dès les Han parmi les Cinq classiques dont la connaissance était indispensable pour poursuivre une carrière de fonctionnaire. Certains de ses textes sont toujours au programme des lycées chinois et taïwanais. (fr)
  • Shu Jing (書經) yang dapat diterjemahkan secara sederhana menjadi Buku Sejarah, adalah sebuah buku yang ditulis oleh Kong Zi. Nama lain buku ini adalah Shang Shu (尚書). menerjemahkan Shu Jing ke dalam Bahasa Inggris menjadi Book of History. Shu Jing merupakan salah satu dari Lima Kitab Konfusianisme (Wujing). (in)
  • 『書経』(しょきょう)は、中国古代の歴史書で、伝説の聖人である堯・舜から夏・殷・周王朝までの天子や諸侯の政治上の心構えや訓戒・戦いに臨んでの檄文などが記載されている。『尚書』または単に『書』とも呼ばれ、儒教の重要な経典である五経の一つでもある。 内容に違いがある2種類の本文が伝わっており、それぞれを「古文尚書」・「今文尚書」と呼んで区別する。現代に伝わっている「古文尚書」は由来に偽りがあることが断定されているので「偽古文尚書」とも呼ばれる。もともとの「古文尚書」は失われており、現代には伝わっていない。 (ja)
  • 《서경(書經)》은 중국 유교의 5경(五經) 가운데 하나로 중국에서 가장 오래된 역사서이다. 중국의 고대 국가들의 정사(政事)에 관한 문서를 공자가 편찬하였다고 전한다. 특히, 주나라의 정치철학을 상세하면서도 구체적으로 말한 제일의 자료이다. 크게 《우서(虞書)》·《하서(夏書)》·《상서(商書)》·《주서(周書)》의 4부로 나뉘어 있는데 각각 요순시대 · 하나라 · 은나라(상나라) · 주나라에 관련된 내용을 싣고 있다. 전국시대에는 공문서라는 의미로 《서(書)》라고 했다. 이후, 유학을 숭상하고 통치 이념으로 삼았던 한나라 시대에서, 당시의 유학자들은 존중하고 숭상해야 할 고대의 기록이라는 뜻에서 《상서(尙書)》라고 하였다. 혹은 상(尙)은 상(上)을 뜻한다고 보아 "상고지서(上古之書, 상고시대의 공문서)"의 의미로 해석하기도 하였다. 송나라 시대에는 유교의 주요 경전인 5경(五經)에 속한다는 뜻에서 《서경(書經)》이라고 불렀다. 《서경》의 판본은 크게 나누어 《금문상서(今文尙書)》와 《고문상서(古文尙書)》가 있다. 신나라(新, 8년 ~ 23년) 왕망(王莽) 때 유흠(劉歆, ? ~ 23년)이 새로운 판본인 《고문상서》를 들고 나옴에 따라, 기존의 판본인 《금문상서》를 지지하는 금문가(今文家)와 새로운 판본인 《고문상서》를 지지하는 고문가(古文家) 사이에 금고문 논쟁(今古文論爭)이 치열하게 전개되었다. 현존하는 판본은 《위고문상서》와 《칭화대본 죽간상서》가 있다. (ko)
  • Het Boek der Documenten (Shujing), ook wel de Achtenswaardige Documenten (Shangshu) genoemd, is een Chinees historisch werk dat behoort tot de Vijf Klassieken. Het is daardoor ook een van de Confucianistische Klassieken. Het werk is een losse verzameling toespraken, gesprekken, adviezen, decreten en aansporingen. Zij werden traditioneel toegeschreven aan koningen en ministers uit de mythische periode en de Xia, Shang en vroege Zhou-tijd. In het traditionele China gold de gehele verzameling als een waarheidsgetrouw beeld van de vroegste geschiedenis en een bron van wijsheid voor vorst en bestuursambtenaar. De samenstelling vond echter pas plaats tijdens de late-Zhou-periode. Sommige berichten die gebeurtenissen uit de vroege Zhou-tijd beschrijven, worden ook nu nog als betrouwbaar beschouwd. Documenten over eerdere gebeurtenissen zijn echter pas geschreven in de late Zhou-tijd en vervolgens in de mond van de betreffende koning of minister gelegd. Verder zijn er nog dertig vervalste documenten, die in de 3e en 4e eeuw na Chr. aan het werk zijn toegevoegd. (nl)
  • Lo Shūjīng (書經T; 书经S; letteralmente "Classico dei documenti"), noto anche come Shàngshū (cinese trad.: 尚書; cinese semplificato: 尚书, letteralmente "stimati documenti"), o semplicemente Shū (tradiz. 書|書, semplific. 書/书, letteralmente "Documenti"), è una raccolta di documenti relativi agli eventi della storia della Cina antica. In occidente il titolo viene tradotto come Classico dei documenti o più semplicemente Documenti, talvolta anche Libro della Storia o Libro dei Documenti. Il libro fa parte dei Cinque classici della letteratura cinese classica. (it)
  • Шу-цзин («Книга истории» или «Книга документов», кит. трад. 書經, упр. 书经, пиньинь shū jīng; также Шан-шу кит. трад. 尚書, упр. 尚书, пиньинь shàng shū) — одна из китайских классических книг, входящая в состав конфуцианского «Пятикнижия». Она содержит документы по древнейшей истории Китая; редакция её приписывается Конфуцию, который привёл в порядок дошедшие до него документы, некоторые из которых считаются древнейшим пластом китайской истории и мифологии (например, указания на всемирный потоп, происшедший будто бы при мифическом «императоре» Яо). (ru)
  • Księga dokumentów (Shujing) – zbiór historycznych dokumentów chińskich z VI w. p.n.e., zaliczany do pięcioksięgu konfucjańskiego. Jest to blisko 30 utworów, zawierających krótkie przemówienia i umoralniające wskazania, przypisywane mądrym i cnotliwym władcom starożytności z czasów od XXII do VII wieku p.n.e. Stanowią one najwcześniejsze pisane źródło chińskiej historii. Czas powstania księgi nie został dotychczas dokładnie ustalony, najwcześniejsze powołanie się na nią w innych tekstach pochodzi z 717 p.n.e. Niektórzy chińscy uczeni przypisują ją Konfucjuszowi, w rzeczywistości jednak mógł ją jedynie przeredagować, dokonać wyboru dokumentów spośród większej ich liczby, jaką mógł w swoich czasach znaleźć w książęcych archiwach. Przy okazji prawdopodobnie usunął z niej elementy mitologiczne i legendarne, co zdaniem dzisiejszych badaczy zmniejszyło bogactwo i paradoksalnie również wiarygodność dzieła. Nie jest to w ścisłym tego słowa znaczeniu kronika historyczna. Jest to zbiór historycznych dokumentów wzajemnie ze sobą niepowiązanych i różniących się charakterem i formą. Shujing zawiera m.in. listy władców i opisy różnych wydarzeń. Dokumenty w większości wypadków nie mogły powstać w czasach, których treść ich dotyczy. Sądząc ze stylu i bogactwa słownikowego musiały one zostać napisane dopiero kilka wieków po okresie z którego pochodzą najwcześniejsze znane dzisiaj napisy na kościach wróżebnych. Pod koniec III wieku p.n.e. na rozkaz Shi Huangdi wszystkie egzemplarze księgi zostały zniszczone. Księga została częściowo odtworzona za czasów panowania cesarza Wendi (179-157 p.n.e.) przez uczonego Fu Shenga, który w ruinach swojego domu odnalazł 29 rozdziałów dzieła. Odtworzoną wersję Fu Shenga nazwano Nowym tekstem. Niedługo potem na murze domu Konfucjusza odnaleziono zapisany tekst Księgi, zawierający 16 rozdziałów nieistniejących w redakcji Fu Shenga. Tekst z muru nazwano Starym tekstem. Istnienie dwóch różniących się od siebie wersji tekstu sprawiło, że przez wieki uczeni chińscy, a potem europejscy, kwestionowali ich autentyczność. Dopiero w połowie XX wieku, dzięki odkryciu napisów na kościach wróżebnych z Anyangu potwierdzono autentyczność Shujing. (pl)
  • Shujing (chinês tradicional: 書經, chinês simplificado: 书经, pinyin: Shūjīng, Wade-Giles: Shu-ching), um dos Cinco Clássicos, é uma compilação de discursos de figuras importantes e registros de eventos na China antiga. Também é comumente conhecido como Shangshu (chinês tradicional: 尚書, chinês simplificado: 尚书, literalmente: "Documentos Estimados"), ou simplesmente Shu (chinês tradicional: 書, chinês simplificado: 书, coloquialmente: "Documentos"). O título também é traduzido em textos ocidentais de várias formas, como Clássico de História, Clássico de Documentos, Livro da História ou Livro de Documentos Históricos e foi anteriormente romanizado como Shu-king. Os 58 capítulos do texto são divididos em Texto Novo e Texto Antigo, com base em sua história. Todo o trabalho foi aceito pela maioria dos estudiosos até o século XVII, quando mostrou que os capítulos do Texto Antigo tinham sido forjados no século III ou IV. Em contraste, alguns dos capítulos do Texto Novo estão entre os primeiros exemplos de prosa chinesa, registrando discursos dos primeiros anos da dinastia Zhou do século XI a.C. Outros capítulos são de composição posterior, sendo que os relativos aos primeiros períodos são do século IX a.C. (pt)
  • Dokumentens bok eller Shujing (书经; Shūjīng) eller Shangshu (尚书; Shàngshū) är en av de fem klassikerna av konfucianismens historiska verk. Dokumentens bok är en samling tal och konversioner av regenter och politiker från den mytologiska början på historien till mitten av Västra Zhoudynastin (1045 f.Kr. till 771 f.Kr.). Ursprungligen hette verket bara "Boken" (书). Dokumentens bok består av fem delar. Den första och kortaste är Tangs bok (唐书) om kejsar Yao. (inte att förväxla med Tangshu från De 24 historieverken. Den andra heter Yus bok (虞书) och handlar om kejsar Shun. Den tredje, fjärde och femte delen handlar om de tre forna dynastierna; Xiadynastins bok (夏书) om Xiadynastin, Shangdynastins bok (商书) om Shangdynastin och Zhoudynastins bok (周书) om Zhoudynastin (inte att förväxla med Zhoushu från De 24 historieverken. Eftersom både Konfucius och Mencius högaktade de forna kungarna integrerades Dokumentens bok till konfucianismen och blev en av de fem klassikerna. Det är sex typer av konversationer i Dokumentens bok; Påbud ( 典), råd (謨), tal (誓), tillkännagivanden (誥), instruktioner (訓) och befallningar (命). Under Qindynastin (221 f.kr.–206 f.Kr.) godkände kejsar Qin Shi Huangdi försteminister Li Sis förslag att alla böcker som inte handlade om medicin, spådomskonst, skogsbruk eller historia skriven av Qin-historiker skulle brännas. Böcker såsom Sångernas bok, Dokumentens bok och andra filosofiska verk från de "hundra skolorna" skulle brännas. Enligt en legend så murade Fu Sheng (伏勝) då in ett exemplet av Dokumentens bok i en vägg för att bevara den, där den låg gömd i några årtionden tills den sedan hittades under Handynastin (202 f.Kr.–220). Verket i sin helhet klarade sig inte utan bara 28 kapitel blev bevarade som sedan kopierades och spreds. Det verk som Fu Sheng bevarade var skrivet med kinesisk kanslistil. (sv)
  • Шу-цзін, або «Книга документів» (кит. 書經, піньїнь: shū jīng; Book of Documents); інша назва — «Шан шу» 尚書 («Поважні писання») — одна з китайських класичних книг, що входить до складу конфуціанських «У-Цзін» («П'ятикнижжя») і «Ши сань цзін» («Тринадцятикнижжя»), які спочатку носили назву просто «Шу» («Писання» або «Книга»). (uk)
  • 《尚書》,原稱為《書》,為先秦時代政事文獻的彙編,內容以上古及夏、商、周的君王、重臣進行宣示佈告的講話記錄為主。《尚書》為中國文學散文創作之祖,文風質樸。不過對後人來說,由於年代極其久遠,其用語「詰屈聱牙」,頗為難讀。 《尚書》早於儒家出現,本與儒家無關,但後世儒家將其追認為儒家經典,並列入十三經之一,為儒學建構其政治思想的源頭,從漢武帝設立五經博士開始,確立其長久作為經書的地位。在四庫全書中隸屬於經部。 《尚書》的成書、整理、流傳過程頗為複雜,歷史上出現過多個書寫字體、篇卷構成、具體內容不同的版本;部份曾經由帝王朝廷組織學者整理、校勘,頒佈“定本”。今本的主體,部份至遲出現于東晉;其「部份篇目」內容的來源可靠性從南宋開始遭受懷疑。清初,這些篇目在主流學術界被定作“偽書”,甚至排除出《尚書》之外。二十世紀以來,隨著出土文獻研究的發展,大大拓展了對古代尚書文獻的認識。 (zh)
dbo:author
dbo:country
dbo:language
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 1033550 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 43560 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1122539432 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:altname
  • Shu (en)
  • Shangshu (en)
dbp:author
  • Various; compilation traditionally attributed to Confucius (en)
dbp:caption
  • A page of an annotated Shujing manuscript from the 7th century, held by the Tokyo National Museum (en)
dbp:country
  • Zhou China (en)
dbp:gr
  • Shanqshu (en)
  • Shujing (en)
dbp:h
  • Song4-su1 (en)
  • Su1-gang1 (en)
dbp:hangul
  • 서경 (en)
dbp:hanja
  • 書經 (en)
dbp:hiragana
  • しょきょう (en)
dbp:hn
  • 經書 (en)
dbp:imageSize
  • 315 (xsd:integer)
dbp:j
  • Soeng6-syu1 (en)
  • Syu1 (en)
  • Syu1-ging1 (en)
dbp:kanji
  • 書経 (en)
dbp:l
  • Documents (en)
  • "Classic of Documents" (en)
  • Venerated Documents (en)
dbp:language
dbp:mc
  • sho-geng (en)
dbp:name
  • Book of Documents (en)
dbp:ocBs
  • * (en)
dbp:p
  • Shàngshū (en)
  • Shū (en)
  • Shūjīng (en)
dbp:pic
  • Shujing .svg (en)
dbp:piccap
  • "Classic of Documents " in Traditional and Simplified Chinese characters (en)
dbp:picupright
  • 0.400000 (xsd:double)
dbp:qn
  • Kinh Thư (en)
dbp:romaji
  • Shokyō (en)
dbp:rr
  • Seogyeong (en)
dbp:s
  • 书经 (en)
dbp:subject
  • Compilation of rhetorical prose (en)
dbp:t
  • 書經 (en)
dbp:title
  • Book of Documents (en)
dbp:titleOrig
  • *s-ta (en)
dbp:tl
  • Siōng-su (en)
  • Tsu-king (en)
dbp:w
  • Shang4-shu1 (en)
  • Shu1 (en)
  • Shu1-ching1 (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:y
  • Seuhng-syū (en)
  • Syū (en)
  • Syū-gīng (en)
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Šu-ťing, tj. Kniha dokumentů nebo také Kniha historie (čínsky pchin-jinem Shū Jīng, znaky zjednodušené 书经, tradiční 書經) je sbírka nejstarších čínských historických pramenů, politických traktátů a rozprav, výnosů, právních předpisů atp., doplněných výklady a spojovacími texty. Je jednou z pěti knih konfuciánského kánonu a za jejího autora je tradičně považován Konfucius (551–479 př. n. l.), (cs)
  • Das Buch der Urkunden (chinesisch 書經 / 书经, Pinyin shūjīng), auch Shàngshū (尚書) genannt, welches seit der Han-Dynastie zu den Fünf Klassikern (五經, wǔjīng) gehört, diente mehr als 2000 Jahre der chinesischen politischen Philosophie als Basis. Das Kompendium selbst enthält unter anderem Texte, deren Entstehungszeit bereits 1000 Jahre zurücklag, als das Buch der Urkunden zum „Klassiker“ erhoben wurde. Die meisten Kapitel stammen jedoch aus späteren Zeiten, etwa die Hälfte der Texte wurde im 4. Jahrhundert systematisch gefälscht. Aufgrund seiner Heterogenität stand das Shàngshū lange Zeit im Mittelpunkt großer philosophischer Debatten. (de)
  • El Shujing o Shu-ching o Clásico de historia es uno de los Cinco Clásicos de la antigüedad china. Documentando la historia antigua de China, el Shujing contiene los escritos chinos más viejos de su clase. Consiste de 58 capítulos, 33 de los cuales son generalmente considerados auténticas obras del siglo IV a. C. o anteriores. Los primeros 5 capítulos pretenden preservar los dichos y memorias de las acciones de los emperadores que reinaron durante la legendaria época dorada china; los siguientes 4 son dedicados a la dinastía Xia; los 17 sucesivos tienen que ver con la dinastía Shang y los 32 capítulos finales se tratan de la dinastía occidental Zhou. (es)
  • Shu Jing (書經) yang dapat diterjemahkan secara sederhana menjadi Buku Sejarah, adalah sebuah buku yang ditulis oleh Kong Zi. Nama lain buku ini adalah Shang Shu (尚書). menerjemahkan Shu Jing ke dalam Bahasa Inggris menjadi Book of History. Shu Jing merupakan salah satu dari Lima Kitab Konfusianisme (Wujing). (in)
  • 『書経』(しょきょう)は、中国古代の歴史書で、伝説の聖人である堯・舜から夏・殷・周王朝までの天子や諸侯の政治上の心構えや訓戒・戦いに臨んでの檄文などが記載されている。『尚書』または単に『書』とも呼ばれ、儒教の重要な経典である五経の一つでもある。 内容に違いがある2種類の本文が伝わっており、それぞれを「古文尚書」・「今文尚書」と呼んで区別する。現代に伝わっている「古文尚書」は由来に偽りがあることが断定されているので「偽古文尚書」とも呼ばれる。もともとの「古文尚書」は失われており、現代には伝わっていない。 (ja)
  • Lo Shūjīng (書經T; 书经S; letteralmente "Classico dei documenti"), noto anche come Shàngshū (cinese trad.: 尚書; cinese semplificato: 尚书, letteralmente "stimati documenti"), o semplicemente Shū (tradiz. 書|書, semplific. 書/书, letteralmente "Documenti"), è una raccolta di documenti relativi agli eventi della storia della Cina antica. In occidente il titolo viene tradotto come Classico dei documenti o più semplicemente Documenti, talvolta anche Libro della Storia o Libro dei Documenti. Il libro fa parte dei Cinque classici della letteratura cinese classica. (it)
  • Шу-цзин («Книга истории» или «Книга документов», кит. трад. 書經, упр. 书经, пиньинь shū jīng; также Шан-шу кит. трад. 尚書, упр. 尚书, пиньинь shàng shū) — одна из китайских классических книг, входящая в состав конфуцианского «Пятикнижия». Она содержит документы по древнейшей истории Китая; редакция её приписывается Конфуцию, который привёл в порядок дошедшие до него документы, некоторые из которых считаются древнейшим пластом китайской истории и мифологии (например, указания на всемирный потоп, происшедший будто бы при мифическом «императоре» Яо). (ru)
  • Шу-цзін, або «Книга документів» (кит. 書經, піньїнь: shū jīng; Book of Documents); інша назва — «Шан шу» 尚書 («Поважні писання») — одна з китайських класичних книг, що входить до складу конфуціанських «У-Цзін» («П'ятикнижжя») і «Ши сань цзін» («Тринадцятикнижжя»), які спочатку носили назву просто «Шу» («Писання» або «Книга»). (uk)
  • 《尚書》,原稱為《書》,為先秦時代政事文獻的彙編,內容以上古及夏、商、周的君王、重臣進行宣示佈告的講話記錄為主。《尚書》為中國文學散文創作之祖,文風質樸。不過對後人來說,由於年代極其久遠,其用語「詰屈聱牙」,頗為難讀。 《尚書》早於儒家出現,本與儒家無關,但後世儒家將其追認為儒家經典,並列入十三經之一,為儒學建構其政治思想的源頭,從漢武帝設立五經博士開始,確立其長久作為經書的地位。在四庫全書中隸屬於經部。 《尚書》的成書、整理、流傳過程頗為複雜,歷史上出現過多個書寫字體、篇卷構成、具體內容不同的版本;部份曾經由帝王朝廷組織學者整理、校勘,頒佈“定本”。今本的主體,部份至遲出現于東晉;其「部份篇目」內容的來源可靠性從南宋開始遭受懷疑。清初,這些篇目在主流學術界被定作“偽書”,甚至排除出《尚書》之外。二十世紀以來,隨著出土文獻研究的發展,大大拓展了對古代尚書文獻的認識。 (zh)
  • El Shujing o Shu Jing (xinès tradicional: 書經; xinès simplificat: 书经; pinyin: Shūjīng; wade-giles: Shuching), el Clàssic de la Història o Clàssic dels Documents, és un recull de documents (discursos, consells, decrets, etc.) en relació amb la política i l'administració dels sobirans de l'antiguitat xinesa, des dels yao i els (Mil·lenni III aC) fins al final dels zhou Occidentals. Aquests documents haurien estat redactats pels equips d'escribes i secretaris reials. (ca)
  • The Book of Documents (Shūjīng, earlier Shu King) or Classic of History, also known as the Shangshu (“Venerated Documents”), is one of the Five Classics of ancient Chinese literature. It is a collection of rhetorical prose attributed to figures of ancient China, and served as the foundation of Chinese political philosophy for over 2,000 years. (en)
  • Le Classique des documents, en chinois Shu Jing (Chou King) 書經, Shu 書 ou Shang Shu 尚書, est un recueil de documents (discours, conseils, décrets, etc.) concernant la politique et l’administration des souverains de l’Antiquité chinoise, depuis Yao, et Shun (IIIe millénaire av. J.-C.?) jusqu’à la fin des Zhou occidentaux (règne du Duc Mu de Qin, ~-627). Ces documents auraient été rédigés par les équipes de greffiers et secrétaires que les rois entretenaient. (fr)
  • 《서경(書經)》은 중국 유교의 5경(五經) 가운데 하나로 중국에서 가장 오래된 역사서이다. 중국의 고대 국가들의 정사(政事)에 관한 문서를 공자가 편찬하였다고 전한다. 특히, 주나라의 정치철학을 상세하면서도 구체적으로 말한 제일의 자료이다. 크게 《우서(虞書)》·《하서(夏書)》·《상서(商書)》·《주서(周書)》의 4부로 나뉘어 있는데 각각 요순시대 · 하나라 · 은나라(상나라) · 주나라에 관련된 내용을 싣고 있다. 전국시대에는 공문서라는 의미로 《서(書)》라고 했다. 이후, 유학을 숭상하고 통치 이념으로 삼았던 한나라 시대에서, 당시의 유학자들은 존중하고 숭상해야 할 고대의 기록이라는 뜻에서 《상서(尙書)》라고 하였다. 혹은 상(尙)은 상(上)을 뜻한다고 보아 "상고지서(上古之書, 상고시대의 공문서)"의 의미로 해석하기도 하였다. 송나라 시대에는 유교의 주요 경전인 5경(五經)에 속한다는 뜻에서 《서경(書經)》이라고 불렀다. (ko)
  • Het Boek der Documenten (Shujing), ook wel de Achtenswaardige Documenten (Shangshu) genoemd, is een Chinees historisch werk dat behoort tot de Vijf Klassieken. Het is daardoor ook een van de Confucianistische Klassieken. Het werk is een losse verzameling toespraken, gesprekken, adviezen, decreten en aansporingen. Zij werden traditioneel toegeschreven aan koningen en ministers uit de mythische periode en de Xia, Shang en vroege Zhou-tijd. In het traditionele China gold de gehele verzameling als een waarheidsgetrouw beeld van de vroegste geschiedenis en een bron van wijsheid voor vorst en bestuursambtenaar. (nl)
  • Księga dokumentów (Shujing) – zbiór historycznych dokumentów chińskich z VI w. p.n.e., zaliczany do pięcioksięgu konfucjańskiego. Jest to blisko 30 utworów, zawierających krótkie przemówienia i umoralniające wskazania, przypisywane mądrym i cnotliwym władcom starożytności z czasów od XXII do VII wieku p.n.e. Stanowią one najwcześniejsze pisane źródło chińskiej historii. (pl)
  • Dokumentens bok eller Shujing (书经; Shūjīng) eller Shangshu (尚书; Shàngshū) är en av de fem klassikerna av konfucianismens historiska verk. Dokumentens bok är en samling tal och konversioner av regenter och politiker från den mytologiska början på historien till mitten av Västra Zhoudynastin (1045 f.Kr. till 771 f.Kr.). Ursprungligen hette verket bara "Boken" (书). (sv)
  • Shujing (chinês tradicional: 書經, chinês simplificado: 书经, pinyin: Shūjīng, Wade-Giles: Shu-ching), um dos Cinco Clássicos, é uma compilação de discursos de figuras importantes e registros de eventos na China antiga. Também é comumente conhecido como Shangshu (chinês tradicional: 尚書, chinês simplificado: 尚书, literalmente: "Documentos Estimados"), ou simplesmente Shu (chinês tradicional: 書, chinês simplificado: 书, coloquialmente: "Documentos"). O título também é traduzido em textos ocidentais de várias formas, como Clássico de História, Clássico de Documentos, Livro da História ou Livro de Documentos Históricos e foi anteriormente romanizado como Shu-king. (pt)
rdfs:label
  • Book of Documents (en)
  • Shujing (ca)
  • Šu-ťing (cs)
  • Buch der Urkunden (de)
  • Clásico de historia (es)
  • Classique des documents (fr)
  • Shu Jing (in)
  • Shujing (it)
  • 서경 (책) (ko)
  • 書経 (ja)
  • Boek der Documenten (nl)
  • Księga dokumentów (pl)
  • Shujing (pt)
  • Dokumentens bok (sv)
  • Шу цзин (ru)
  • Шу цзін (uk)
  • 尚书 (书) (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Book of Documents (en)
  • *s-ta (en)
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License