| dbo:abstract
|
- Ο Βερνάρδος, γερμ. Bernard (16 Αυγούστου 1604 - 18 Ιουλίου 1639) από τον Οίκο των Βέττιν ήταν πρίγκιπας της Σαξονίας-Βαϊμάρης. Έγινε στρατηγός της Σουηδίας και της Γαλλίας. (el)
- Bernard of Saxe-Weimar (German: Bernhard von Sachsen-Weimar; 16 August 1604 – 18 July 1639) was a German prince and general in the Thirty Years' War. (en)
- Bernhard Herzog von Sachsen-Weimar (* 16. August 1604 in Weimar; † 18. Juli 1639 in Neuenburg am Rhein) war ein protestantischer Feldherr des Dreißigjährigen Krieges und während des Krieges kurzzeitig Herzog von Franken. (de)
- Bernardo de Sajonia-Weimar (en alemán: Bernhard von Sachsen-Weimar; 16 de agosto de 1604-18 de julio de 1639) fue un príncipe alemán y general en la guerra de los Treinta Años. (es)
- Bernard de Saxe-Weimar, né le 16 août 1604 à Weimar et mort le 18 juillet 1639 à Neuenburg am Rhein, onzième enfant de Jean, duc de Saxe-Weimar et de Dorothée-Marie d'Anhalt, est un général qui s’est rendu célèbre pendant la guerre de Trente Ans. (fr)
- Bernardo di Sassonia-Weimar (Weimar, 16 agosto 1604 – Neuenburg am Rhein, 18 luglio 1639) fu un principe tedesco e un importante comandante militare durante la Guerra dei trent'anni. (it)
- Bernard van Saksen-Weimar (Weimar, 16 augustus 1604 - Neuenburg am Rhein, 18 juli 1639) was een Duits vorst. Bernard was de elfde en jongste zoon van hertog Johan III van Saksen-Weimar en Dorothea Maria van Anhalt-Zerbst. Hij genoot een goede opleiding en koos jong voor een militaire carrière. In de Dertigjarige Oorlog koos hij partij voor de protestanten en was hij veldheer in dienst van Denemarken, Zweden en Frankrijk. Hij vocht bij Mingolsheim, Wimpfen en Stadtlohn. Aan de kant van de Nederlandse opstandelingen nam hij deel aan het Beleg van 's-Hertogenbosch (1629). Vanaf 1630 streed hij in dienst van de Zweden. Hij nam deel aan de (1631) en werd daarna bevorderd tot overste. Hij vocht ook mee in en Lützen. (nl)
- ベルンハルト・フォン・ザクセン＝ヴァイマル（Bernhard von Sachsen-Weimar, 1604年8月16日 - 1639年7月18日）は、ドイツの将軍、傭兵隊長。三十年戦争で活躍した。 (ja)
- 베른하르트 폰 작센 바이마르(독일어: Bernhard von Sachsen-Weimar, 1604년 8월 16일 독일 바이마르~1639년 7월 18일 브라이스가우 노이엔부르크)는 30년 전쟁 당시 의 공작이다. 1622년부터 1631년까지 라인팔츠, 바덴, 덴마크 군대 등에 복무하고 1631년 스웨덴 국왕 구스타브 2세 아돌프 휘하에 들어갔다. 그는 유능한 장교로 1632년 친위대장이 되어 1632년 11월 16일 구스타브 2세 아돌프 국왕이 뤼첸 전투에서 전사하자 사령관이 되어 합스부르크가 출신 신성 로마 제국 황제 페르디난트 2세를 무찔렀다. 그리고 스웨덴 장군 구스타브 호른과 함께 독일 남부를 침공해 전투에서 승리하고 황제군의 장군 발렌슈타인을 몰락시켜 프랑켄 공작령을 받았다. 그러나 1634년 9월 5일~9월 6일에 구스타브 호른과 함께 독일 뇌르틀링겐 전투에서 패배하여 공작령을 잃고 1635년 프랑스 왕에게 충성 서약을 하여 1638년 12월 17일 남부 독일에서 라인펠덴, 프라이부르크, 를 점령하고 오스트리아와 스페인을 무찔렀다. 그러나 1639년 천연두 또는 장티푸스로 추정되는 병에 걸려 병사했다. (ko)
- Bernhard av Sachsen-Weimar, född 16 augusti 1604, död 8 juli 1639, hertig av Sachsen-Weimar, fältherre. Bernhard, som var 11:e son till , och fick en vårdad uppfostran, som främst gick ut på att göra honom till en rättrogen lutheran. Bernhards håg låg dock mera för krigiska dåd än studier. 1622 deltog Bernhard i slaget vid Wiesloch och slaget vid Wimpfen och 1623 i slaget vid som överste i Kristian IV:s tjänst. Efter Kristians nederlag erhöll han kejsarens amnesti, men vid Gustav II Adolfs uppträdande i Tyskland knöt Bernhard tillsammans med sin bror , den regerande hertigen, snart förbindelser med denne. Från slutet av 1631 gick Bernhard i svensk tjänst, och opererade tidvis självständigt, tidvis under Gustav II Adolfs befäl - kungen själv var den ende svenske befälhavare Bernhard kunde tänka sig att lyda under. När Gustav II Adolf på hösten 1632 bröt upp mot Sachsen, förenade sig Bernhard under marschen med honom och förde under slaget vid Lützen befälet över vänstra flygeln. Efter kungens död yrkade Bernhard på stridens fortsättning och övertog befälet. Han hade mycket svårt att ta order av Axel Oxenstierna och lämnade endast mycket motvilligt ifrån sig befälet till denne. Sedan han av svenska staten erhållit hertigdömet Franken, samt större delen av biskopsdömena Bamberg och Würzburg, lät han sig dock blidkas. 1633 opererade Bernhard i Sydtyskland och intog i november det strategiskt viktiga Regensburg. Han kom dock i konflikt med den svenske befälhavaren Gustaf Horn, vilket förhindrade deras militära samverkan, och ledde till att Regensburg snart förlorades och det svåra nederlaget i slaget vid Nördlingen. Bernhard samlade nu resterna av de protestantiska stridskrafterna i Sydtyskland och blev nu erkänd som Heilbronn-förbundets fältherre. Han kunde dock inte uträtta så mycket, och förbundet föll snart sönder. Bernhard valde nu att anamma ett förslag från Richelieu, och slöt i oktober 1635 ett fördrag med denne att mot 4 miljoner livres årligen hålla en armé på 18.000 man i fransk tjänst. Till lön skulle Bernhard erhålla lantgrevskapet Elsass med alla huset Habsburgs rättigheter där. Bernhard blev dessutom marskalk av Frankrike och fick en betydande fransk pension. Fördraget var dock oklart på flera punkter och tolkades olika av Richelieu, som såg Bernhard som en fransk fältherre, och Bernhard, som såg sig som en självständig, om än med Frankrike förbunden furste. Då Bernhard, till att börja med fick ett mycket klent fransk stöd kunde han under 1636-37 uträtta ganska lite. Först sedan han 1637 fått pengar till arméns rekrytering, kunde han på allvar inleda sin offensiv. Redan i januari 1638 öppnade han fälttåget, gick över Rhen och vann en större seger i slaget vid Rheinfelden. Efter nya framgångar började Bernhard belägra det starka Breisach, den viktigaste fästningen vid övre Rhen. Från skilda håll ryckte fientliga härar fram till fästningens understöd, men Bernhard lyckades besegra och Johann von Götzen vid Wittenweier på sommaren och hertig Karl IV av Lothringen i i oktober och kort därpå på nytt Johann von Götzen i . I december kapitulerade slutligen fästningen, som Bernhard tänkte göra till huvudstödpunkt i sitt framtida furstendome, men detta var inte efter Richelieus önskemål. Bernhard fick nu vänta på de utlovade franska subsidierna, och fick ligga overksam under större delen av 1639, medan Johan Banér som han tänkt att ansluta sig till fick agera ensam. När han slutligen beslöt sig för att våga en offensiv utan franskt stöd, greps han av häftig feber, och avled inom kort. (sv)
- Bernard (ur. 16 sierpnia 1604 w Weimarze, zm. 18 lipca 1639 w Neuenburgu) – książę sasko-weimarski, landgraf Turyngii, wódz protestancki z czasów wojny trzydziestoletniej. (pl)
- Bernard, Duque de Saxe-Weimar (1604-1639) foi um general protestante durante a Guerra dos Trinta Anos. Tendo começado sua carreira muito jovem, no início do conflito, sofreu junto com as forças protestantes as primeiras derrotas contra as forças do imperador do Sacro Império Romano Germânico. Sua fama teve início após a entrada da Suécia no conflito, pois Bernard logo conquistou a confiança do rei Gustavo II Adolfo. Distinguiu-se na batalha de Breitenfeld (1931) ao comandar o flanco esquerdo do exército sueco. Na batalha de Lützen, em novembro de [1632]], ele desempenhou um papel ainda mais relevante. Quando, no auge da batalha, o rei sueco foi morto, coube a Bernard realinhar as forças protestantes, deter as tropas de Albrecht von Wallenstein e capturar a artilharia imperial. Após a morte de Gustavo Adolfo, o campo protestante entrou em nova crise e Bernard, tendo a seu lado o general sueco Horn, foi fragorosamente derrotado na batalha de Nördlingen (1634). Após aquela derrota, Bernard de Saxe-Weimar, embora sem deixar de combater os imperiais, tornou-se, na prática, um general mercenário. Em 1635 ele transferiu seu pequeno exército (cerca de 9.000 homens) à França, que acabara de entrar na guerra. Com estas ferozes tropas weimarianas, ele tentaria criar seu próprio domínio territorial, centrado na praça forte de Breisach. Antes que isto fosse possível, morreu após uma forte febre em 1639. Após sua morte, “os comandantes mercenários perderam sua influência política, e até militar, durante o absolutismo. Já não se veriam mais homens como Wallenstein, Mansfeld e Saxe-Weimar tentando usar seus exércitos para criar para si novos estados. Já não se veriam mais exércitos mercenários autônomos, mas sim regimentos formados por mercenários e enquadrados aos exércitos nacionais” . (pt)
- Бернгард Саксен-Веймарский (нем. Bernhard von Sachsen-Weimar; 16 августа 1604, Веймар — 18 июля 1639, Нойбург-на-Рейне) — протестантский полководец, участник Тридцатилетней войны. 11-й сын Иоганна III, герцога Саксен-Веймарского и Доротеи Марии Ангальтской. Герцог Франконии с 1633 года. (ru)
- Бернгард фон Саксен-Веймар (нім. Bernhard von Sachsen-Weimar; 16 серпня 1604, Веймар — 18 липня 1639, Нойбург-ам-Райн, Гермерсгайм, Рейнланд-Пфальц) — протестантський полководець, учасник Тридцятилітньої війни. 11-й син Йоганна III, герцога Саксен-Веймарського і Доротеї Марії Ангальтської. Герцог Франконії з 1633 року. (uk)
- 伯納德·馮·薩克森-魏瑪（德語：Bernhard von Sachsen-Weimar；1604年8月16日-1639年7月18日）是三十年戰爭中的德意志親王和將軍。 (zh)
|
| rdfs:comment
|
- Ο Βερνάρδος, γερμ. Bernard (16 Αυγούστου 1604 - 18 Ιουλίου 1639) από τον Οίκο των Βέττιν ήταν πρίγκιπας της Σαξονίας-Βαϊμάρης. Έγινε στρατηγός της Σουηδίας και της Γαλλίας. (el)
- Bernard of Saxe-Weimar (German: Bernhard von Sachsen-Weimar; 16 August 1604 – 18 July 1639) was a German prince and general in the Thirty Years' War. (en)
- Bernhard Herzog von Sachsen-Weimar (* 16. August 1604 in Weimar; † 18. Juli 1639 in Neuenburg am Rhein) war ein protestantischer Feldherr des Dreißigjährigen Krieges und während des Krieges kurzzeitig Herzog von Franken. (de)
- Bernardo de Sajonia-Weimar (en alemán: Bernhard von Sachsen-Weimar; 16 de agosto de 1604-18 de julio de 1639) fue un príncipe alemán y general en la guerra de los Treinta Años. (es)
- Bernard de Saxe-Weimar, né le 16 août 1604 à Weimar et mort le 18 juillet 1639 à Neuenburg am Rhein, onzième enfant de Jean, duc de Saxe-Weimar et de Dorothée-Marie d'Anhalt, est un général qui s’est rendu célèbre pendant la guerre de Trente Ans. (fr)
- Bernardo di Sassonia-Weimar (Weimar, 16 agosto 1604 – Neuenburg am Rhein, 18 luglio 1639) fu un principe tedesco e un importante comandante militare durante la Guerra dei trent'anni. (it)
- ベルンハルト・フォン・ザクセン＝ヴァイマル（Bernhard von Sachsen-Weimar, 1604年8月16日 - 1639年7月18日）は、ドイツの将軍、傭兵隊長。三十年戦争で活躍した。 (ja)
- 베른하르트 폰 작센 바이마르(독일어: Bernhard von Sachsen-Weimar, 1604년 8월 16일 독일 바이마르~1639년 7월 18일 브라이스가우 노이엔부르크)는 30년 전쟁 당시 의 공작이다. 1622년부터 1631년까지 라인팔츠, 바덴, 덴마크 군대 등에 복무하고 1631년 스웨덴 국왕 구스타브 2세 아돌프 휘하에 들어갔다. 그는 유능한 장교로 1632년 친위대장이 되어 1632년 11월 16일 구스타브 2세 아돌프 국왕이 뤼첸 전투에서 전사하자 사령관이 되어 합스부르크가 출신 신성 로마 제국 황제 페르디난트 2세를 무찔렀다. 그리고 스웨덴 장군 구스타브 호른과 함께 독일 남부를 침공해 전투에서 승리하고 황제군의 장군 발렌슈타인을 몰락시켜 프랑켄 공작령을 받았다. 그러나 1634년 9월 5일~9월 6일에 구스타브 호른과 함께 독일 뇌르틀링겐 전투에서 패배하여 공작령을 잃고 1635년 프랑스 왕에게 충성 서약을 하여 1638년 12월 17일 남부 독일에서 라인펠덴, 프라이부르크, 를 점령하고 오스트리아와 스페인을 무찔렀다. 그러나 1639년 천연두 또는 장티푸스로 추정되는 병에 걸려 병사했다. (ko)
- Bernard (ur. 16 sierpnia 1604 w Weimarze, zm. 18 lipca 1639 w Neuenburgu) – książę sasko-weimarski, landgraf Turyngii, wódz protestancki z czasów wojny trzydziestoletniej. (pl)
- Бернгард Саксен-Веймарский (нем. Bernhard von Sachsen-Weimar; 16 августа 1604, Веймар — 18 июля 1639, Нойбург-на-Рейне) — протестантский полководец, участник Тридцатилетней войны. 11-й сын Иоганна III, герцога Саксен-Веймарского и Доротеи Марии Ангальтской. Герцог Франконии с 1633 года. (ru)
- Бернгард фон Саксен-Веймар (нім. Bernhard von Sachsen-Weimar; 16 серпня 1604, Веймар — 18 липня 1639, Нойбург-ам-Райн, Гермерсгайм, Рейнланд-Пфальц) — протестантський полководець, учасник Тридцятилітньої війни. 11-й син Йоганна III, герцога Саксен-Веймарського і Доротеї Марії Ангальтської. Герцог Франконії з 1633 року. (uk)
- 伯納德·馮·薩克森-魏瑪（德語：Bernhard von Sachsen-Weimar；1604年8月16日-1639年7月18日）是三十年戰爭中的德意志親王和將軍。 (zh)
- Bernard van Saksen-Weimar (Weimar, 16 augustus 1604 - Neuenburg am Rhein, 18 juli 1639) was een Duits vorst. Bernard was de elfde en jongste zoon van hertog Johan III van Saksen-Weimar en Dorothea Maria van Anhalt-Zerbst. Hij genoot een goede opleiding en koos jong voor een militaire carrière. In de Dertigjarige Oorlog koos hij partij voor de protestanten en was hij veldheer in dienst van Denemarken, Zweden en Frankrijk. Hij vocht bij Mingolsheim, Wimpfen en Stadtlohn. Aan de kant van de Nederlandse opstandelingen nam hij deel aan het Beleg van 's-Hertogenbosch (1629). (nl)
- Bernard, Duque de Saxe-Weimar (1604-1639) foi um general protestante durante a Guerra dos Trinta Anos. Tendo começado sua carreira muito jovem, no início do conflito, sofreu junto com as forças protestantes as primeiras derrotas contra as forças do imperador do Sacro Império Romano Germânico. (pt)
- Bernhard av Sachsen-Weimar, född 16 augusti 1604, död 8 juli 1639, hertig av Sachsen-Weimar, fältherre. Bernhard, som var 11:e son till , och fick en vårdad uppfostran, som främst gick ut på att göra honom till en rättrogen lutheran. Bernhards håg låg dock mera för krigiska dåd än studier. 1622 deltog Bernhard i slaget vid Wiesloch och slaget vid Wimpfen och 1623 i slaget vid som överste i Kristian IV:s tjänst. Efter Kristians nederlag erhöll han kejsarens amnesti, men vid Gustav II Adolfs uppträdande i Tyskland knöt Bernhard tillsammans med sin bror , den regerande hertigen, snart förbindelser med denne. Från slutet av 1631 gick Bernhard i svensk tjänst, och opererade tidvis självständigt, tidvis under Gustav II Adolfs befäl - kungen själv var den ende svenske befälhavare Bernhard kunde (sv)
|
,_by_Michiel_van_Mierevelt.jpg?width=300)
,_by_Michiel_van_Mierevelt.jpg){kind=link}
