An Entity of Type: Difference104748836, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Bell's theorem is a term encompassing a number of closely related results in physics, all of which determine that quantum mechanics is incompatible with local hidden-variable theories given some basic assumptions about the nature of measurement. "Local" here refers to the principle of locality, the idea that a particle can only be influenced by its immediate surroundings, and that interactions mediated by physical fields can only occur at speeds no greater than the speed of light. "Hidden variables" are hypothetical properties possessed by quantum particles, properties that are undetectable but still affect the outcome of experiments. In the words of physicist John Stewart Bell, for whom this family of results is named, "If [a hidden-variable theory] is local it will not agree with quantum

Property Value
dbo:abstract
  • مبرهنة بل (بالإنجليزية: Bell's theorem)‏ هي مبرهنات المستحيلات أي إنها مبرهنة لاتَساوٍ، تعالج مفارقة أينشتاين-بودولسكي-روزن التي تتعلق بعدم اكتمال ميكانيكا الكم. صرح كل منهم أن حالة التراكب الكمي في معادلة شرودنغر ستؤدي إلى تشابك كمي، ما يجعل ميكانيكا الكم غير مكتملة. كان جون ستيوارت بِل مفتونًا بهذا الجدال، فكوَّن لامتساويته تدحض إثبات نيومان بأنه لا يمكن أن توجد نظرية متغير خفي. لكنه اكتشف أمرًا جديدًا لدى إعادة صياغته للمشكلة وهو: إما أن تكون ميكانيكا الكم صحيحة ولا مكانية (فظهر التشابك الكمي) أو تكون خاطئة لأن التشابك غير موجود. على عكس الرأي الشائع، لم يثبت بِل استحالة وجود نظريات تحتوي على متغير خفي، لكنه أثبت وجوب وضع بعض القيود عليها، خاصة أن التشابك أمر ضروري. تختلف نظريات المتغير الخفي اللامحلية هذه عن تفسير كوبنهاغن الذي لخصه بور بجملته الشهيرة «لا يوجد عالم كمي»، وبهذا تختلف أدوات القياس عن التأثيرات الكمية الملاحظة. وأُطلق على هذا الأمر مسألة القياس ومشكلة تأثير المراقب. بصورة مبسطة، تستبعد مبرهنة بل أن تكون المتغيرات الخفية المحلية تفسيرًا صالحًا لميكانيكا الكم (بالرغم من أنها ما زالت تسمح بوجود متغيرات خفية لا مكانية مثل نظرية دي براولي- بوم ونظرية العوالم المتعددة ونظرية غيراردي- ريميني- ويبر، إلخ). استنتج بل أن: «إذا كانت هناك عوامل تُضاف إلى ميكانيكا الكم في نظرية ما لتحديد نتائج القياسات الفردية دون تغيير التنبؤات الإحصائية، فإنه يجب أن توجد آلية تسمح بأن يؤثر ضبط جهاز قياس ما على قراءة جهاز آخر مهما كان بعيدًا عنه. بالإضافة إلى ذلك، يجب أن تنتشر الإشارة المعنية على الفور؛ حتى لا تكون هذه النظرية ثابت لورنتز». (ar)
  • El teorema de Bell o desigualtats de Bell s'aplica en mecànica quàntica per a quantificar matemàticament les implicacions plantejades teòricament en la paradoxa d'Einstein-Podolsky-Rosen i permetre així la seua demostració experimental. Deu el seu nom al científic irlandès John S. Bell, que la va presentar en 1964. El teorema de Bell és un metateorema que mostra que les prediccions de la mecànica quàntica (MC) no són intuïtives, i afecta a temes filosòfics fonamentals de la física moderna. És el llegat més famós del físic John S. Bell. El teorema de Bell és un teorema d'impossibilitat, que afirma que: (ca)
  • Bellova nerovnost je nerovnost, kterou splňují určité spinové korelace v lokálně realistických teoriích. Je dílem irského fyzika J. S. Bella. (cs)
  • Die bellsche Ungleichung (auch Bell’sche Ungleichung) betrifft Messreihen an Teilchenpaaren. Sie wurde 1964 von John Stewart Bell veröffentlicht, um den „lokalen Realismus“, ein Konzept Einsteins, zu analysieren. Dabei bedeutet Lokalität, dass keine Signale existieren, die sich schneller als Licht ausbreiten und Realismus bedeutet, dass Teilchen auch dann einen definierten Zustand besitzen, wenn nicht gemessen wird. Mit der bellschen Ungleichung hatte John S. Bell bewusst einen experimentell überprüfbaren Widerspruch zwischen den Konsequenzen des einsteinschen Konzepts und den Vorhersagen der Quantenmechanik formuliert. Zahlreiche Experimente haben seither die Verletzung der Ungleichung für verschränkte Teilchenpaare nachgewiesen und damit die Vorhersagen der Quantenmechanik bestätigt. 1935 hatten Albert Einstein, Boris Podolsky und Nathan Rosen, kurz EPR, dazu argumentiert, dass der lokal-realistische Standpunkt der klassischen Physik dazu zwingt, den Teilchen individuelle Eigenschaften zuzuschreiben, die ihr eigenes Verhalten bei Messungen steuern und damit den quantenmechanischen Zufall vortäuschen. Die drei Autoren schlossen daraus, dass die Quantentheorie unvollständig sein müsse. Bell zeigte nun, dass, wenn für Teilchen die Annahmen des lokalen Realismus gelten, bei bestimmten Experimenten an Teilchenpaaren die Messergebnisse seine dazu aufgestellte Ungleichung stets erfüllen müssten. Die Quantentheorie sagt aber in bestimmten Fällen für verschränkte Teilchen die Verletzung der Ungleichung voraus. Was 1964 Bell als Gedankenexperiment vollzog, wurde ab 1972 durch echte Experimente, zuerst von Stuart Freedman und John Clauser, bestätigt. Aufgrund der durchgeführten Experimente gilt Einsteins Konzept der individuellen Teilcheneigenschaften bei Informationsausbreitung mit höchstens Lichtgeschwindigkeit im strengen Sinne eines lokalen Realismus heute als widerlegt. Mindestens eines der beiden Prinzipien von Lokalität und Realismus muss also bei der Betrachtung quantenphysikalischer Systeme aufgegeben werden. (de)
  • Bell's theorem is a term encompassing a number of closely related results in physics, all of which determine that quantum mechanics is incompatible with local hidden-variable theories given some basic assumptions about the nature of measurement. "Local" here refers to the principle of locality, the idea that a particle can only be influenced by its immediate surroundings, and that interactions mediated by physical fields can only occur at speeds no greater than the speed of light. "Hidden variables" are hypothetical properties possessed by quantum particles, properties that are undetectable but still affect the outcome of experiments. In the words of physicist John Stewart Bell, for whom this family of results is named, "If [a hidden-variable theory] is local it will not agree with quantum mechanics, and if it agrees with quantum mechanics it will not be local." The term is broadly applied to a number of different derivations, the first of which was introduced by John Stewart Bell in a 1964 paper titled "On the Einstein Podolsky Rosen Paradox". Bell's paper was a response to a 1935 thought experiment that Albert Einstein, Boris Podolsky and Nathan Rosen proposed, arguing that quantum physics is an "incomplete" theory. By 1935, it was already recognized that the predictions of quantum physics are probabilistic. Einstein, Podolsky and Rosen presented a scenario that involves preparing a pair of particles such that the quantum state of the pair is entangled, and then separating the particles to an arbitrarily large distance. The experimenter has a choice of possible measurements that can be performed on one of the particles. When they choose a measurement and obtain a result, the quantum state of the other particle apparently collapses instantaneously into a new state depending upon that result, no matter how far away the other particle is. This suggests that either the measurement of the first particle somehow also interacted with the second particle at faster than the speed of light, or that the entangled particles had some unmeasured property which pre-determined their final quantum states before they were separated. Therefore, assuming locality, quantum mechanics must be incomplete, as it cannot give a complete description of the particle's true physical characteristics. In other words, quantum particles, like electrons and photons, must carry some property or attributes not included in quantum theory, and the uncertainties in quantum theory's predictions would then be due to ignorance or unknowability of these properties, later termed "hidden variables". Bell carried the analysis of quantum entanglement much further. He deduced that if measurements are performed independently on the two separated particles of an entangled pair, then the assumption that the outcomes depend upon hidden variables within each half implies a mathematical constraint on how the outcomes on the two measurements are correlated. This constraint would later be named the Bell inequality. Bell then showed that quantum physics predicts correlations that violate this inequality. Consequently, the only way that hidden variables could explain the predictions of quantum physics is if they are "nonlocal", which is to say that somehow the two particles were able to interact instantaneously no matter how widely the two particles are separated. Multiple variations on Bell's theorem were put forward in the following years, introducing other closely related conditions generally known as Bell (or "Bell-type") inequalities. The first rudimentary experiment designed to test Bell's theorem was performed in 1972 by John Clauser and Stuart Freedman. More advanced experiments, known collectively as Bell tests, have been performed many times since. Often, these experiments have had the goal of "closing loopholes", that is, ameliorating problems of experimental design or set-up that could in principle affect the validity of the findings of earlier Bell tests. To date, Bell tests have consistently found that physical systems obey quantum mechanics and violate Bell inequalities; which is to say that the results of these experiments are incompatible with any local hidden variable theory. The exact nature of the assumptions required to prove a Bell-type constraint on correlations has been debated by physicists and by philosophers. While the significance of Bell's theorem is not in doubt, its full implications for the interpretation of quantum mechanics remain unresolved. (en)
  • La teoremo de Bell, ankaŭ nomita "La Neegalaĵo de Bell" estas pensa eksperimento. Kiam kunigita kun realaj eksperimentoj, ĝi montras, ke ne estas kaŝitaj variabloj, kiuj povas klarigi iujn el la konsekvencoj de kvantuma mekaniko. Ĉi tiu studo, mallarĝe rilata al kvantuma mekaniko, estis farita de . (eo)
  • El teorema de Bell (también conocido como de Bell-Kochen-Specker) o desigualdades de Bell se aplica en mecánica cuántica para cuantificar matemáticamente las implicaciones planteadas teóricamente en la paradoja de Einstein-Podolsky-Rosen y permitir así su demostración experimental. Debe su nombre al científico norirlandés John S. Bell, que la presentó en 1964. El teorema de Bell es un metateorema que muestra que las predicciones de la mecánica cuántica (MC) no son intuitivas, y afecta a temas filosóficos fundamentales de la física moderna. Es el legado más famoso del físico John S. Bell. El teorema de Bell es un teorema de imposibilidad, que afirma que: Ninguna teoría física de variables ocultas locales puede reproducir todas las predicciones de la mecánica cuántica. Dadas sus implicaciones en el plano de la no localidad, supuso la consagración definitiva de la física cuántica frente a otras teorías de variables ocultas y es considerado por la mayoría de físicos del mundo como el descubrimiento más profundo de la historia de la ciencia. [1] (es)
  • En mécanique quantique, les inégalités de Bell, énoncées en 1964 par John Stewart Bell, sont des relations que doivent respecter les mesures sur des états intriqués dans l'hypothèse d'une théorie déterministe locale à variables cachées. Il a été démontré expérimentalement en 1982 qu'elles sont systématiquement violées dans les cas EPR, obligeant à renoncer à une ou plusieurs des trois hypothèses suivantes, sur lesquelles sont fondées les inégalités de Bell : * le principe de localité : deux objets distants ne peuvent avoir une influence instantanée l'un sur l'autre, ce qui revient à dire qu'un signal ou une influence ne peut se propager à une vitesse plus grande qu'une vitesse limite, qui se trouve être la vitesse de la lumière dans le vide ; * la causalité : l'état des particules est déterminé uniquement par leur expérience, c'est-à-dire leur état initial et l'ensemble des influences reçues dans le passé ; * le réalisme qui, dans l'esprit de l'article original de Bell, signifie que les particules individuelles sont des entités qui possèdent des propriétés propres, véhiculées avec elles. (fr)
  • Il teorema di Bell afferma, nella forma più immediata, che nessuna teoria fisica locale a variabili nascoste può riprodurre le predizioni della meccanica quantistica. Elaborato da John Stewart Bell, è considerato un importante contributo a favore della meccanica quantistica, in particolare del suo carattere controintuitivo nel rifiuto della località, toccando questioni fondamentali per la filosofia della fisica moderna. (it)
  • ベルの不等式(ベルのふとうしき)とは、隠れた変数理論などの局所実在論が満たすべき相関の上限を与える式である。1964年にジョン・スチュワート・ベルによって導かれた。この不等式は実験に適していないので、後に多くの研究者がそれとは少し異なる形の不等式を導いた(ベル型の不等式と呼ばれる)。この不等式の実験的検証により、局所的隠れた変数理論は否定された。 (ja)
  • 양자역학에서 벨 부등식(영어: Bell's inequality) 또는 이를 일반화한 벨 정리(영어: Bell's theorem)는국소적인 숨은 변수 이론은 양자역학과 부합하지 않는다는 것을 보인다.이는 존 스튜어트 벨이 처음 보였으며, 물리학과 과학 철학에 깊은 영향을 미쳤다. (ko)
  • Twierdzenie Bella (zwane też nierównością Bella) – twierdzenie dotyczące mechaniki kwantowej, pokazujące, w jaki sposób przewidywania mechaniki kwantowej różnią się od klasycznej intuicji. Jego autorem jest północnoirlandzki fizyk John Stewart Bell. Można je sformułować następująco: Żadna lokalna teoria zmiennych ukrytych nie może opisać wszystkich zjawisk mechaniki kwantowej. Bell sformułował to twierdzenie w 1964 roku w pracy „On the Einstein Podolsky Rosen paradox”, poświęconej paradoksowi EPR. Notabene ekwiwalentną argumentację przedstawiła w 1935 Grete Hermann, jednak jej publikacja została ponownie zauważona dopiero niedawno. Paradoks opiera się na założeniu, że parametry cząstek kwantowych mają wartości niezależne od aktów obserwacji i że oddziaływania fizyczne zachodzą ze skończoną prędkością. Bell pokazał, że to założenie (nazywane ) wymusza pewne statystyczne korelacje wyników pomiarów (nazywane nierównościami Bella), których mechanika kwantowa nie spełnia. Tym samym pokazał, że mechanika kwantowa jest sprzeczna z tym założeniem. (pl)
  • Bells theorema of de stelling van Bell is een naar John Bell genoemde stelling, die vereenvoudigd zegt dat kwantummechanica niet verklaard kan worden door verborgen lokale variabelen. Nauwkeuriger: iedere 'klassieke' theorie die gebruikmaakt van lokale, realistische (dat wil zeggen niet-stochastische) variabelen geeft meetbare resultaten die onverenigbaar zijn met de uitkomsten van de kwantummechanica. De stelling maakt in principe experimentele toetsing van de EPR-paradox mogelijk, maar er is tot op heden nog geen experiment geweest dat aan alle voorwaarden voor de stelling voldoet, al komt het experiment van Alain Aspect uit 1982 dicht in de buurt. (nl)
  • O teorema de Bell é o legado mais importante do físico teórico John Bell, publicado em 1964, que estabelece uma distinção absoluta entre a mecânica quântica e a mecânica clássica, ou seja, não existe regime de variáveis ocultas locais que possam reproduzir todos os resultados da mecânica quântica. Na realidade, o teorema de Bell consiste em uma classe de desigualdades, uma das quais foi demonstrada por John Bell, que em meados dos anos 60 examinou criticamente a proposta apresentada por von Neumann da não-existência de variáveis ocultas. Bell mostrou que a hipótese do realismo local, ou seja... 1. * que uma partícula possui valores definitivos que não dependem do processo de observação e 2. * que a velocidade de propagação dos efeitos físicos é finita ... não é compatível com a mecânica quântica. O teorema de Bell ofereceu uma forma de quantificar alguns conceitos associados com o paradoxo EPR e possibilitou, por fim, os testes experimentais de rede quântica versus realismo local. o teorema foi comprovado pela primeira vez em 1972 por John Clauser, de Berkeley. (pt)
  • Bells teorem eller Bells olikhet är ett teorem inom kvantmekanik postulerat och bevisat av J. S. Bell 1964. Kvantmekaniken har allt sedan sin skapelse tagit formen som en av de mest precisa teorier som existerar. Experimentella resultat och teoretiska beräkningar har en mycket god överensstämmelse. Kvantmekaniken har dock filosofiska resultat som anses vara besvärande, då man kan påvisa att den inte kan ha vissa specifika egenskaper som man kan förvänta sig. En god fysikalisk teori bör inom den klassiska fysiken, bland annat, ha följande egenskaper: * den bör vara komplett, det vill säga den behöver inga ytterligare teorier för att fullständigt beskriva, eller förutsäga, fenomen; * den bör vara lokal, det vill säga varje händelse sker i en viss punkt (i rumtiden), och ingen information eller påverkan kan fortplantas snabbare än ljusets hastighet; * den bör vara deterministisk, det vill säga givet en uppsättning initialvillkor så ges endast en möjlig händelse; * den bör inte kräva några gömda variabler för att bestämma en händelse; * den bör beskriva ett, och endast ett, Universum. Bells teorem handlar om hur man generellt kan skilja lokala deterministiska teorier från teorier som inte uppfyller dessa villkor. Teoremet beskriver hur man experimentellt kan testa begreppet lokal realism och avgöra om kvantmekaniken uppfyller detta. Lokal realism definieras som en lokal fysikalisk teori som beskriver det universum vi kan observera. Satsen knyter an till Einstein–Podolsky–Rosen-paradoxen och tolkningen av kvantmekaniken. Bells teorem utgörs av en serie olikheter, som behandlar mätningar på partikelpar som har interagerat och sedan (rumsligen) separerats. Olikheterna bestämmer gränser för de kvantkorrelationer som kan uppstå. Hittills har alla experiment som utförts för att kontrollera Bells olikheter påvisat att dessa olikheter inte uppfylls. Detta medför sålunda att kvantmekaniken inte kan ha alla ovanstående egenskaper. Experimentresultaten ligger till grund för en rad olika hypoteser om hur vår värld är uppbyggd, se Tolkning av kvantmekaniken. (sv)
  • Теорема Белла (как её теперь называют) показывает, что вне зависимости от реального наличия в квантово-механической теории неких скрытых параметров, влияющих на любую физическую характеристику квантовой частицы, можно провести серийный эксперимент, статистические результаты которого подтвердят либо опровергнут наличие таких скрытых параметров в квантово-механической теории. Условно говоря, в одном случае статистическое соотношение составит не более 2:3, а в другом — не менее 3:4. В классической физике неравенства Белла соблюдаются всегда. В общепринятых формулировках квантовых теорий (механики и теории поля) неравенства Белла - нарушаются. Хотя у научного сообщества и нет никаких серьезных оснований сомневаться в данных формулировках, философская проблема "отсутствия локального реализма", выражением которой является нарушение неравенств Белла, настолько важна для самих первооснов квантовой теории, что были поставлены отдельные эксперименты, направленные на нахождение нарушений неравенств Белла в реальной природе. По предварительным данным, эксперименты показали нарушение неравенств Белла, т.е. отсутствие локального реализма в самой природе, не зависящие от выбора теории для ее описания. Нобелевский лауреат Герард ’т Хоофт поставил под сомнение достоверность теоремы Белла на основе возможности супердетерминизма и предложил некоторые идеи для построения локальных детерминированных моделей. (ru)
  • 在理論物理學裏,貝爾定理(Bell's theorem)表明 貝爾定理是一種不可行定理,又知名為貝爾不等式。這定理在物理學和科學哲學裏異常重要,因為這定理意味著量子物理必需違背定域性原理或反事實確定性。發表於1964年,貝爾定理是因北愛爾蘭物理學家約翰·貝爾而命名。 贝尔定理的实验验证所得到的結果,符合量子力學理論的預測,並且顯示某些量子效應似乎能夠以超光速行進。由於這驗證結果,所有歸類為隱變數理論、經得起考驗的量子理論都只能限制為種類。2015年,台夫特理工大學的罗纳德·汉森等人在《自然》的封面文章表示,成功关闭所有漏洞,目前量子理论比定域性隐变量理论更准确地描述量子纠缠现象。 (zh)
  • Теорема Белла — теоретичне твердження, яке встановлює важливу відмінність між передбаченнями квантової механіки та класичної фізики, і показує, що жодна не може відтворити квантовомеханічні результати. Експериментальні перевірки теореми Белла досі підтверджували справедливість квантовомеханічного підходу. Принциповою відмінністю квантовомеханічного підходу від класичного є те, що квантова механіка використовує поняття амплітуди ймовірності, величини комплексної. Класична фізика, навіть коли точне значення параметрів невідоме, оперує лише дійсними ймовірностями. Дійсність ймовірності накладає обмеження на значення деяких кореляторів у класичній фізиці. Ці обмеження називають нерівностями Белла. Опис через амплітуди ймовірностей у квантовій механіці не має цих обмежень. Тобто, у квантовій механіці можна отримати результати несумісні з класичними, які б локальні приховані параметри класичний підхід не використовував. Написана Джоном Беллом у 1964 році стаття «Про парадокс Ейнштейна — Подольського — Розена» є тим, що тепер називають теоремою Белла. Ще під час навчання Белл зацікавився основами квантової механіки, а особливо — ідеєю відділення класичного поняття про кота Шредінгера від квантового. У період між закінченням Королівського Університету та 1952 роком Белл був прибічником радикальних поглядів стосовно квантової механіки. Точно не відомо, що стало основною причиною для створення даної статті, але в розділі «Вдячності» в роботі під назвою «Про проблему прихованих параметрів у квантовій механіці» (On the Problem of Hidden Variables in Quantum Mechanics), він написав: «Перші ідеї цієї статті з'явились у 1952 році. Я дуже вдячний доктору Ф. Мендл за цікаву дискусію в цей період». (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 56369 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 83812 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1122990273 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:id
  • p/b110230 (en)
dbp:title
  • Bell inequalities (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Bellova nerovnost je nerovnost, kterou splňují určité spinové korelace v lokálně realistických teoriích. Je dílem irského fyzika J. S. Bella. (cs)
  • La teoremo de Bell, ankaŭ nomita "La Neegalaĵo de Bell" estas pensa eksperimento. Kiam kunigita kun realaj eksperimentoj, ĝi montras, ke ne estas kaŝitaj variabloj, kiuj povas klarigi iujn el la konsekvencoj de kvantuma mekaniko. Ĉi tiu studo, mallarĝe rilata al kvantuma mekaniko, estis farita de . (eo)
  • Il teorema di Bell afferma, nella forma più immediata, che nessuna teoria fisica locale a variabili nascoste può riprodurre le predizioni della meccanica quantistica. Elaborato da John Stewart Bell, è considerato un importante contributo a favore della meccanica quantistica, in particolare del suo carattere controintuitivo nel rifiuto della località, toccando questioni fondamentali per la filosofia della fisica moderna. (it)
  • ベルの不等式(ベルのふとうしき)とは、隠れた変数理論などの局所実在論が満たすべき相関の上限を与える式である。1964年にジョン・スチュワート・ベルによって導かれた。この不等式は実験に適していないので、後に多くの研究者がそれとは少し異なる形の不等式を導いた(ベル型の不等式と呼ばれる)。この不等式の実験的検証により、局所的隠れた変数理論は否定された。 (ja)
  • 양자역학에서 벨 부등식(영어: Bell's inequality) 또는 이를 일반화한 벨 정리(영어: Bell's theorem)는국소적인 숨은 변수 이론은 양자역학과 부합하지 않는다는 것을 보인다.이는 존 스튜어트 벨이 처음 보였으며, 물리학과 과학 철학에 깊은 영향을 미쳤다. (ko)
  • 在理論物理學裏,貝爾定理(Bell's theorem)表明 貝爾定理是一種不可行定理,又知名為貝爾不等式。這定理在物理學和科學哲學裏異常重要,因為這定理意味著量子物理必需違背定域性原理或反事實確定性。發表於1964年,貝爾定理是因北愛爾蘭物理學家約翰·貝爾而命名。 贝尔定理的实验验证所得到的結果,符合量子力學理論的預測,並且顯示某些量子效應似乎能夠以超光速行進。由於這驗證結果,所有歸類為隱變數理論、經得起考驗的量子理論都只能限制為種類。2015年,台夫特理工大學的罗纳德·汉森等人在《自然》的封面文章表示,成功关闭所有漏洞,目前量子理论比定域性隐变量理论更准确地描述量子纠缠现象。 (zh)
  • مبرهنة بل (بالإنجليزية: Bell's theorem)‏ هي مبرهنات المستحيلات أي إنها مبرهنة لاتَساوٍ، تعالج مفارقة أينشتاين-بودولسكي-روزن التي تتعلق بعدم اكتمال ميكانيكا الكم. صرح كل منهم أن حالة التراكب الكمي في معادلة شرودنغر ستؤدي إلى تشابك كمي، ما يجعل ميكانيكا الكم غير مكتملة. كان جون ستيوارت بِل مفتونًا بهذا الجدال، فكوَّن لامتساويته تدحض إثبات نيومان بأنه لا يمكن أن توجد نظرية متغير خفي. لكنه اكتشف أمرًا جديدًا لدى إعادة صياغته للمشكلة وهو: إما أن تكون ميكانيكا الكم صحيحة ولا مكانية (فظهر التشابك الكمي) أو تكون خاطئة لأن التشابك غير موجود. على عكس الرأي الشائع، لم يثبت بِل استحالة وجود نظريات تحتوي على متغير خفي، لكنه أثبت وجوب وضع بعض القيود عليها، خاصة أن التشابك أمر ضروري. تختلف نظريات المتغير الخفي اللامحلية هذه عن تفسير كوبنهاغن الذي لخصه بور بجملته الشهيرة «لا يوجد عالم كمي»، وبهذا تختلف أد (ar)
  • El teorema de Bell o desigualtats de Bell s'aplica en mecànica quàntica per a quantificar matemàticament les implicacions plantejades teòricament en la paradoxa d'Einstein-Podolsky-Rosen i permetre així la seua demostració experimental. Deu el seu nom al científic irlandès John S. Bell, que la va presentar en 1964. (ca)
  • Die bellsche Ungleichung (auch Bell’sche Ungleichung) betrifft Messreihen an Teilchenpaaren. Sie wurde 1964 von John Stewart Bell veröffentlicht, um den „lokalen Realismus“, ein Konzept Einsteins, zu analysieren. Dabei bedeutet Lokalität, dass keine Signale existieren, die sich schneller als Licht ausbreiten und Realismus bedeutet, dass Teilchen auch dann einen definierten Zustand besitzen, wenn nicht gemessen wird. (de)
  • Bell's theorem is a term encompassing a number of closely related results in physics, all of which determine that quantum mechanics is incompatible with local hidden-variable theories given some basic assumptions about the nature of measurement. "Local" here refers to the principle of locality, the idea that a particle can only be influenced by its immediate surroundings, and that interactions mediated by physical fields can only occur at speeds no greater than the speed of light. "Hidden variables" are hypothetical properties possessed by quantum particles, properties that are undetectable but still affect the outcome of experiments. In the words of physicist John Stewart Bell, for whom this family of results is named, "If [a hidden-variable theory] is local it will not agree with quantum (en)
  • El teorema de Bell (también conocido como de Bell-Kochen-Specker) o desigualdades de Bell se aplica en mecánica cuántica para cuantificar matemáticamente las implicaciones planteadas teóricamente en la paradoja de Einstein-Podolsky-Rosen y permitir así su demostración experimental. Debe su nombre al científico norirlandés John S. Bell, que la presentó en 1964. Ninguna teoría física de variables ocultas locales puede reproducir todas las predicciones de la mecánica cuántica. (es)
  • En mécanique quantique, les inégalités de Bell, énoncées en 1964 par John Stewart Bell, sont des relations que doivent respecter les mesures sur des états intriqués dans l'hypothèse d'une théorie déterministe locale à variables cachées. Il a été démontré expérimentalement en 1982 qu'elles sont systématiquement violées dans les cas EPR, obligeant à renoncer à une ou plusieurs des trois hypothèses suivantes, sur lesquelles sont fondées les inégalités de Bell : (fr)
  • Bells theorema of de stelling van Bell is een naar John Bell genoemde stelling, die vereenvoudigd zegt dat kwantummechanica niet verklaard kan worden door verborgen lokale variabelen. Nauwkeuriger: iedere 'klassieke' theorie die gebruikmaakt van lokale, realistische (dat wil zeggen niet-stochastische) variabelen geeft meetbare resultaten die onverenigbaar zijn met de uitkomsten van de kwantummechanica. (nl)
  • Twierdzenie Bella (zwane też nierównością Bella) – twierdzenie dotyczące mechaniki kwantowej, pokazujące, w jaki sposób przewidywania mechaniki kwantowej różnią się od klasycznej intuicji. Jego autorem jest północnoirlandzki fizyk John Stewart Bell. Można je sformułować następująco: Żadna lokalna teoria zmiennych ukrytych nie może opisać wszystkich zjawisk mechaniki kwantowej. (pl)
  • O teorema de Bell é o legado mais importante do físico teórico John Bell, publicado em 1964, que estabelece uma distinção absoluta entre a mecânica quântica e a mecânica clássica, ou seja, não existe regime de variáveis ocultas locais que possam reproduzir todos os resultados da mecânica quântica. Na realidade, o teorema de Bell consiste em uma classe de desigualdades, uma das quais foi demonstrada por John Bell, que em meados dos anos 60 examinou criticamente a proposta apresentada por von Neumann da não-existência de variáveis ocultas. Bell mostrou que a hipótese do realismo local, ou seja... (pt)
  • Bells teorem eller Bells olikhet är ett teorem inom kvantmekanik postulerat och bevisat av J. S. Bell 1964. Kvantmekaniken har allt sedan sin skapelse tagit formen som en av de mest precisa teorier som existerar. Experimentella resultat och teoretiska beräkningar har en mycket god överensstämmelse. Kvantmekaniken har dock filosofiska resultat som anses vara besvärande, då man kan påvisa att den inte kan ha vissa specifika egenskaper som man kan förvänta sig. En god fysikalisk teori bör inom den klassiska fysiken, bland annat, ha följande egenskaper: (sv)
  • Теорема Белла (как её теперь называют) показывает, что вне зависимости от реального наличия в квантово-механической теории неких скрытых параметров, влияющих на любую физическую характеристику квантовой частицы, можно провести серийный эксперимент, статистические результаты которого подтвердят либо опровергнут наличие таких скрытых параметров в квантово-механической теории. Условно говоря, в одном случае статистическое соотношение составит не более 2:3, а в другом — не менее 3:4. В классической физике неравенства Белла соблюдаются всегда. (ru)
  • Теорема Белла — теоретичне твердження, яке встановлює важливу відмінність між передбаченнями квантової механіки та класичної фізики, і показує, що жодна не може відтворити квантовомеханічні результати. Експериментальні перевірки теореми Белла досі підтверджували справедливість квантовомеханічного підходу. (uk)
rdfs:label
  • مبرهنة بل (ar)
  • Teorema de Bell (ca)
  • Bellova nerovnost (cs)
  • Bellsche Ungleichung (de)
  • Teoremo de Bell (eo)
  • Teorema de Bell (es)
  • Bell's theorem (en)
  • Inégalités de Bell (fr)
  • Teorema di Bell (it)
  • 벨 부등식 (ko)
  • ベルの不等式 (ja)
  • Twierdzenie Bella (pl)
  • Stelling van Bell (nl)
  • Неравенства Белла (ru)
  • Teorema de Bell (pt)
  • Bells teorem (sv)
  • 贝尔定理 (zh)
  • Теорема Белла (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:knownFor of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:knownFor of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License