About: Maenad

An Entity of Type: person, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

In Greek mythology, maenads (/ˈmiːnædz/; Ancient Greek: μαινάδες [maiˈnades]) were the female followers of Dionysus and the most significant members of the Thiasus, the god's retinue. Their name literally translates as "raving ones". Maenads were known as Bassarids, Bacchae /ˈbækiː/, or Bacchantes /ˈbækənts, bəˈkænts, -ˈkɑːnts/ in Roman mythology after the penchant of the equivalent Roman god, Bacchus, to wear a bassaris or fox skin. German philologist Walter Friedrich Otto writes:

Property Value
dbo:abstract
  • En la mitologia grega, les mènades (en grec antic Μαινάδες) (en singular, mènade Μαινάδα), són éssers femenins divins estretament relacionats amb el déu Dionís (o Bacus), déu suposadament originari de Tràcia i Frígia. Les primeres mènades van ser les nimfes que es van encarregar de la criança de Dionís, i que posteriorment van ser posseïdes per ell, que els va inspirar una bogeria mística. Això les contraposa a les bacants o , dones mortals que emulen les mènades, que es dediquen al culte orgiàstic de Dionís. No hi ha unanimitat, però, en aquestes accepcions. En moltes fonts mènades i bacants són sinònims, entenent-se per bacant l'accepció llatina de mènade. Literalment, mènades es pot traduir per "les que desvariegen" o "les dones posseïdes". Hom les coneixia com a dones en estat salvatge i de vida alienada amb les quals era impossible raonar. Se'n deia que vagaven en bandes rebels o Thíasoi pels vessants de les muntanyes. Els misteris de Dionís, el déu del vi, i la intoxicació, les portaven a un frenesí extàtic. Es permetien dosis importants de violència, vessament de sang, sexe, autointoxicació i mutilació. Són representades pictòricament sovint abillades amb corones de fulles de vinya, vestides amb pells de cervató, portant el tirs (del grec Thýrsos) una vareta amb una pinya a la punta i adornada amb heura o fulles de vinya, i dansant amb abandó salvatge a la naturalesa primària. De vegades eren representades nues o amb vestits transparents que no amagaven la seva nuesa. Tocaven la flauta o el tamborí i es lliuraven a danses desenfrenades. Se suposa també que arribaven a practicar en el seu èxtasi l', o esquinçament de les seves víctimes en trossos, per després ingerir-ne la carn crua (antropofàgia). En el relat mític de la mort d'Orfeu, les mènades trossegen Orfeu quan aquest rebutja el culte a Dionís en favor del culte a Apol·lo, identificat amb el sol. Segons altres fonts, ho fan per l'afront de la seva misogínia, substituïda per homosexualitat. D'una manera similar, en la tragèdia Les Bacants d'Eurípides, aquestes esquarteren el rei tebà Penteu quan prohibeix el culte a Bacus i en nega la divinitat. Diversos autors, (entre ells Nietzsche, en El naixement de la tragèdia, i Julio Cortázar, en Las ménades), veuen en el mite de la mort d'Orfeu la confrontació permanent existent entre els principis apol·lini i dionisíac, entre la serenitat i l'orgia, entre la racionalitat i l'abandó als instints, i és Orfeu, l'inventor de la lira, la medicina i altres arts, el que provoca la seva pròpia destrucció a mans de les forces de la natura per ell deslligades. Les mènades intervenen en diverses tradicions a més de la d'Orfeu, com ara la de Licurg, o la de Penteu, o la de les Miníades. (ca)
  • Bakchantky, (latinsky Bacchae, řecky Μαινάδες) jsou v řecké mytologii průvodkyně boha vína Dionýsa či Bakcha. Byly zvané také mainady („šílící“ nebo „třeštící“), thyiády nebo Bassaridy. Pořádaly divoké orgie zvané nyktélie (bůh Dionýsos byl někdy nazýván Nyktelios). Někdy až upadají do stavu blížícímu se šílenství, v němž jsou schopné všeho. V dlouhých řízách a ve zvířecích kůžích se oddávají v extatickém vytržení divokým rejům, společníky jim bývají , Kentauři, Panové, Satyrové, nymfy, a dokonce i Múzy. Ke všemu vyhrává divoká hlučná hudba. Znakem Bakchantek je , hůl ovinutá břečťanem nebo révou, v rukou mívají hady a dýky. Vrhají se na obětní zvířata, trhají je na kusy a požívají je syrová. Přístup mužů na slavnosti není dovolen, jinak jim hrozí i smrt. Když jednou Dionýsos zavítal do Thrákie s celým svým průvodem, thrácký král Lykúrgos průvod rozehnal, některé Bakchantky zajal, některé dokonce i zabil a Dionýsos sám se musel zachránit útěkem a skokem do moře. Dionýsos Lykúrga krutě potrestal: seslal na něj šílenství, v němž král zabil svého vlastního syna a jeho mrtvolu ještě zohavil. Sobě usekl nohy v domnění, že ničí vinnou révu. Následně království hubil mor, nastala dlouhá neúroda. Podle věštby musel Lykúrgos zemřít. Rozlícený lid vyvedl krále na horu Pangaion a tam ho nechal roztrhat koňmi. Když thébský král Pentheus, který zakázal uctívat boha vína, zajal Dionýsa s celým jeho průvodem. Bakchantky se ale rozprchly v bakchickém šílenství trhaly nejprve dobytek, potom se obrátily proti Pentheovi a na kusy roztrhaly i jeho. Zuřící ženy vedla Pentheova matka Agaué a vlastní rukou srazila synovi hlavu. Když pěvec Orfeus v háji truchlil nad ztrátou své milované ženy, tak ho Bakchantky ukamenovaly. Později mu také utrhly hlavu a hodily ji do řeky. Bakchantky jsou mytické, ale i skutečné, obojí tropily výtržnosti při Bakchantkových slavnostech. Již ve starém Římě proti nim musela dokonce zasahovat státní moc. Ostatně výraz „bakchanálie“ přetrval dodnes v popisu bohapustých pitek a nespoutaných zábav. (cs)
  • Στην ελληνική μυθολογία οι Μαινάδες ήταν νύμφες που παρουσιάζονται ως συντρόφισσες και συνοδοί του θεού Διονύσου. Η λέξη μαινάς (στον ενικό) εμφανίζεται στον Όμηρο, όπου συσχετίζεται με τη μανία. Και πράγματι, το κυριότερο χαρακτηριστικό των Μαινάδων ήταν η εκστατική μανία, δηλαδή η πέρα από τη λογική υπερκινητική και βίαιη συμπεριφορά. Αναφέρονται κυρίως ως τροφοί του Διονύσου και ταυτίζονται με τις Βάκχες. Την καλύτερη περιγραφή τους τη συναντάμε στην τραγωδία Βάκχες του Ευριπίδη. Στη Μακεδονία, σύμφωνα με τον «Βίο του Αλεξάνδρου» από τον Πλούταρχο, οι Μαινάδες αποκαλούνταν Μιμαλλώνες και Κλωδώνες. Στην υπόλοιπη Ελλάδα αναφέρονταν και με τα επίθετα Βασσαρίδες, Ποτνιάδες κ.ά., ενώ συγχέονται και με τις Θυιάδες. Οι Μαινάδες φορούσαν στεφάνια από κισσό, και νεβρίδες (ελαφριά φορέματα από δέρμα νεβρού, δηλαδή ελαφιού). Διέτρεχαν τα βουνά και μπορούσαν να συναναστρέφονται με τα άγρια ζώα, τα οποία έπαιρναν στα χέρια τους και τα θήλαζαν. Λάτρευαν τον Διόνυσο με τραγούδια, με «μανικούς» χορούς και με κραυγές. Πάνω στον ενθουσιασμό τους μπορούσαν να ξεριζώσουν δέντρα και να σκοτώσουν δυνατά θηρία. Τόση ήταν η δύναμή τους, που τους τη χάριζε ο Διόνυσος. Κυνηγούσαν εξάλλου ζώα και έτρωγαν το κρέας τους ωμό. Οι Μαινάδες ακολούθησαν τον Διόνυσο ακόμα και στην εκστρατεία του στην Ινδία. Ωστόσο, συνδέονται και με ειρηνικά έργα, όπως ο τρύγος και η οινοποιία, όπως αναπαριστώνται σε αγγειογραφίες. (el)
  • En helena mitologio, la Menadoj (el la greka μαινάδες, «delirantinoj») estis la sekvantinoj de la vina dio Dionizo (Bakĥo en la romia panteono) kaj la plej elstaraj membroj de la , tio estas, la akompanantaro de tiu dio. Laŭlitere, tiu nomo signifas «la delirantinoj». Oni ofte prezentas ilin en ekstaza frenezo, inspirita de la dio kaj akompanata de delira dancado kaj drinkada toksiĝo. En tiu stato, ili ofte forgesis memregadon, komencis krii plenekscitite, senbride seksumadis kaj rite ĉasis kaj disŝiris bestojn kaj (almenaŭ en la mitaj rakontoj) kelfoje homojn kaj infanojn, forkonsumante ilian krudan karnon. En tiuj ritoj, la menadoj vestiĝis en haŭtoj cervidaj aŭ panteraj, la plej ŝatata besto de la dio ĉar panteroj estis la plej eksciteblaj estaĵoj. Ili ankaŭ kunportis tirsojn, longan bastonon envolvitan per hedera aŭ vina foliaro kaj kronita per pliaj folioj aŭ per konuso. La menadoj ankaŭ teksis hedero-girlandojn ĉirkaŭ siaj kapoj kaj ofte ankaŭ serpentojn, pro imitado de la sceno kiam Zeŭso kronigis ĵusnaskitan (el lia femuro) Dionizon per serpentaro. Estis malkonsilite haltigi ilian dancadon kaj muzik-ludadon, ĉar verŝajne eĉ la muzoj ŝatis kaj respektis la flut-ludadon de tiuj virinoj, dio-inspiritaj. La lingv-sciencisto konsideris ke Eŭripido, en sia verko Bakĥantinoj, montris la plej taŭgan bildon de la mirindaj cirkonstancoj danke al kiuj, kiel Platono priskribis en sia , "la dio-ebriaj festantinoj ĉerpis lakton kaj mielon el la riveretoj kaj fluigis akvon el ŝtono kaj vinon el grundo per tirso-frapo. Se ili deziris lakton, ili simple fingro-gratadis la grundon kaj eltiris laktecan fluidon, dum mielo gutadas de la heder-farita tirso. Ili zonigis sin per serpentoj, kaj mam-nutris cervidojn kaj lupidojn kvazaŭ ili estus beboj. Fajro ne bruligis ilin, neniu fer-armilo kapablis vundi ilin, kaj la serpentoj sendanĝere lekadis la ŝviton de iliaj ekscititaj vangoj. Ferocaj virbovoj falis surgrunde viktime de iliaj sennombraj virinecaj manoj, kaj fortikaj arboj estis disŝiritaj ĝisradike per iliaj kombinitaj klopodoj". Tiu mirakla agado de la menadoj iĝis pruvo pri la konsisto de ilia ekstazo: ĝi ne temis pri simpla perdroga trompado de ŝiaj sentoj, sed pri vera enirado de la dia spirito en ŝiajn korpojn. (eo)
  • Als Mänaden (altgriechisch Μαινάδες Mainádes) bezeichnet man sowohl die mythischen Begleiterinnen der dionysischen Züge als auch die historisch belegbaren Kultanhängerinnen. Das Bild der Mänade und des mänadischen Kultes wurden bereits in der Antike stark durch die Tragödie Die Bakchen des Euripides geprägt. (de)
  • Greziar mitologian, Menadeak izaki jainkotiar femeninoak dira, Dioniso jainkoarekin oso estuki lotuak (Bako erromatarrentzat), Trazia eta Frigian jatorria izango zuen jainkoa. Lehen menadeak, Dionisoren hazkuntzaz arduratu ziren lamiak izan ziren, eta, beranduago, jainkoak berak bereganatu zituenak, nork erotasun mistiko bat inspiratu zien. Honek, Bakante edo kontrako egiten ditu, menadeak imitatzen zituzten emakume hilkorrak, Dionisoren gurtza orgiastikoa egiten zutenak. Ez dago, ordea, erabateko adostasunik zentzu hauei dagokienez. Iturri askotan, Menadeak eta Bakanteak sinonimoak dira, Bakante bezala, Menadearen bertsio latindarra ulertzen delarik. Literalki, Menadeak, "eldarniatzen direnak" bezala itzul daiteke. Emakume basati, eta bizitza modu kaltegarridun bezala ezagutzen ziren, eurekin arrazoitzea erabat ezinezkoa zelarik. Esaten zenez, talde errebelde edo Thiasoietan ibiltzen ziren noraezean, mendietako magaletatik. Ardoaren, misterioaren eta toxikazioaren jainko zen Dionisoren misterioek extasiraino eramaten zituen. Euren buruei, bortizkeria, odol isuri, sexu, autotoxikazio eta gorputzadar ebaketa maila handiak baimentzen zieten. Margolanetan, sarri, mahatsondo hostoz eginiko koroez irudikatzen dira, oreinkume larruz jantziak, Thirsusa eramanez, hagatxo bat, muturrean pinaburu bat zuena eta huntz edo mahatsondo hostoez apaindua, eta dantza eginez, euren lehen izaera ateraz. Uste denez, euren extasietan, delakoa egiten zuten, euren biktimak zatietan zarrastatzea, honen ondoren, biktimen haragia gordinik jaten zutelarik. Orfeorenheriotzaren istorio mitikoan, Menadeek Orfeo zatitzen dute, honek, Dionisoren gurtzari ezezkoa emanez Apoloren gurtzaren mesedetan, eguzkiarekin identifikatua. Beste iturri batzuen arabera, euren misoginiagatik irainduak egiten dute, homosexualitateagatik aldatua dena. Antzerako moduan, Euripidesen Bakanteak izeneko liburuan, menadeek Penteo errege tebastarra zatitzen dute, honek, Bakoren gurtza debekatzeagatik eta honen jainkotasuna ukatzeagatik, Bako, gainera, bere lehengusua zelarik. Hainbat idazlek (Nietzsche Tragediaren Sorreran eta Julio Cortazar Menadeak liburuan horien artean), Orfeoren heriotzaren mitoan, Apoloren eta Dionisoren printzipioen artean dagoen norgehiagoka iraunkorra ikusten dute, lasaitasuna eta orgiaren artekoa, arrazionaltasun eta senen artekoa, Orfeo bera, lira, medikuntza eta beste arte batzuen asmatzailea dena, bere buruaren suntsipena eragiten duena delarik, berak askaturiko natura indarren esku. (eu)
  • En la mitología griega, las ménades (μαινάδες) son seres femeninos divinos estrechamente relacionados con el dios Dioniso (o Baco), dios supuestamente originario de Tracia y Frigia. Las primeras ménades fueron las ninfas que se encargaron de la crianza de Dioniso, y que posteriormente fueron poseídas por él, quien les inspiró una locura mística. Esto las contrapone a las bacantes o , mujeres mortales que emulan a las ménades, que se dedican al culto orgiástico de Dioniso. No hay unanimidad, sin embargo, en estas acepciones. En muchas fuentes ménades y bacantes son sinónimos, entendiéndose por bacante la acepción latina de ménade. Literalmente ménades puede traducirse por «las que desvarían». Se las conocía como mujeres en estado salvaje y de vida enajenada con las que era imposible razonar. Se decía de ellas que vagaban en bandas rebeldes o Thiasoi por las laderas de las montañas. Los misterios de Dioniso, el dios del vino, el misterio y la intoxicación, les llevaban a un frenesí extático. Se permitían dosis importantes de violencia, derramamiento de sangre, sexo y auto-intoxicación y mutilación. Se las representa pictóricamente a menudo ataviadas con coronas de hojas de vid, vestidas con pieles de cervatillo, llevando el Thirsus, (del griego Thyrsoi), una varita con una piña en la punta y adornada con hiedra u hojas de vid, y danzando con el abandono salvaje a la naturaleza primaria. Se supone también que llegaban a practicar en su éxtasis el sparagmos, o desgarro de sus víctimas en trozos tras lo que ingerían su carne cruda (omofagia). En el relato mítico de la muerte de Orfeo, las ménades lo despedazan por rechazar este el culto a Dioniso en favor del culto a Apolo, identificado con el sol. Según otras fuentes lo hacen afrentadas por su misoginia, sustituida por homosexualidad. De una forma similar, en la tragedia de Eurípides Las bacantes, estas descuartizan al rey tebano Penteo por prohibir este el culto a Baco, primo suyo, por cierto, y negar su divinidad. Varios autores (entre ellos Nietzsche, en El nacimiento de la tragedia, y Julio Cortázar, en Las Ménades) ven en el mito de la muerte de Orfeo la confrontación permanente existente entre los principios apolíneo y dionisíaco, entre la serenidad y la orgía, entre la racionalidad y el abandono a los instintos, siendo Orfeo, el inventor de la lira, la medicina y otras artes, el que provoca su propia destrucción a manos de las fuerzas de la naturaleza por él desatadas. (es)
  • Dans la mythologie grecque, les Ménades (en grec ancien : Μαινάδες / Mainádes, de μαίνομαι / maínomai, « délirer, être furieux »), ou Bacchantes chez les Romains, sont les adoratrices de Dionysos et de Bacchus. La tragédie Les Bacchantes d'Euripide est considérée par certains comme le texte fondateur du mythe littéraire. (fr)
  • In Greek mythology, maenads (/ˈmiːnædz/; Ancient Greek: μαινάδες [maiˈnades]) were the female followers of Dionysus and the most significant members of the Thiasus, the god's retinue. Their name literally translates as "raving ones". Maenads were known as Bassarids, Bacchae /ˈbækiː/, or Bacchantes /ˈbækənts, bəˈkænts, -ˈkɑːnts/ in Roman mythology after the penchant of the equivalent Roman god, Bacchus, to wear a bassaris or fox skin. Often the maenads were portrayed as inspired by Dionysus into a state of ecstatic frenzy through a combination of dancing and intoxication. During these rites, the maenads would dress in fawn skins and carry a thyrsus, a long stick wrapped in ivy or vine leaves and tipped with a pine cone. They would weave ivy-wreaths around their heads or wear a bull helmet in honor of their god, and often handle or wear snakes. These women were mythologized as the "mad women" who were nurses of Dionysus in Nysa. Lycurgus "chased the Nurses of the frenzied Dionysus through the holy hills of Nysa, and the sacred implements dropped to the ground from the hands of one and all, as the murderous Lycurgus struck them down with his ox-goad". They went into the mountains at night and practised strange rites. According to Plutarch's Life of Alexander, maenads were called Mimallones and Klodones in Macedon, epithets derived from the feminine art of spinning wool. Nevertheless, these warlike parthenoi ("virgins") from the hills, associated with a Dionysios pseudanor ("fake male Dionysus"), routed an invading enemy. In southern Greece they were described as Bacchae, Bassarides, Thyiades, Potniades, and other epithets. The term maenad has come to be associated with a wide variety of women, supernatural, mythological, and historical, associated with the god Dionysus and his worship. In Euripides' play The Bacchae, maenads of Thebes murder King Pentheus after he bans the worship of Dionysus. Dionysus, Pentheus' cousin, himself lures Pentheus to the woods, where the maenads tear him apart. His corpse is mutilated by his own mother, Agave, who tears off his head, believing it to be that of a lion. A group of maenads also kill Orpheus, when he refuses to entertain them while mourning his dead wife. In ceramic art, the frolicking of Maenads and Dionysus is often a theme depicted on kraters, used to mix water and wine. These scenes show the maenads in their frenzy running in the forests, often tearing to pieces any animal they happen to come across. German philologist Walter Friedrich Otto writes: The Bacchae of Euripides gives us the most vital picture of the wonderful circumstance in which, as Plato says in the Ion, the god-intoxicated celebrants draw milk and honey from the streams. They strike rocks with the thyrsus, and water gushes forth. They lower the thyrsus to the earth, and a spring of wine bubbles up. If they want milk, they scratch up the ground with their fingers and draw up the milky fluid. Honey trickles down from the thyrsus made of the wood of the ivy, they gird themselves with snakes and give suck to fawns and wolf cubs as if they were infants at the breast. Fire does not burn them. No weapon of iron can wound them, and the snakes harmlessly lick up the sweat from their heated cheeks. Fierce bulls fall to the ground, victims to numberless, tearing female hands, and sturdy trees are torn up by the roots with their combined efforts. (en)
  • Dalam mitologi Yunani, Mainad (Yunani: μαινάδες) adalah wanita pengikut Dionisos dan anggota paling penting dalam , rombongan Dionisos. Nama mereka bermakna "orang-orang yang menceracau". Seringkali para mainad digambarkan sedang dalam keadaan sangat gembira dan hiruk pikuk akibat mabuk dan tarian. Mereka bisa menjadi seperti itu karena terinspirasi oleh Dionisos. Dalam keadaan seperti ini, mereka akan kehilangan kesadaran diri. Mereka mulai berteriak-teriak, membunuh dan mencincang hewan (dan kadang-kadang manusia), dan memakan daging mentah. Perilaku seksual mereka juga tidak terkontrol. Pada saat-saat seperti ini, para mainad biasanya memakai kulit rusa dan membawa thirsos, tongkat panjang yang diikat oleh daun-daunan; Mereka akan memakai rangkaian daun di kepala mereka dan kadang-kadang memegang ular. (in)
  • Le Menadi (in greco antico: μαινάς [-άδος, ἡ]; dal greco antico: μαίνομαι «essere folle»), dette anche Baccanti, Bassaridi, Tiadi o Mimallonidi, erano donne in preda alla frenesia estatica e invasate da Dioniso, il dio della forza vitale. Più propriamente, le menadi erano le seguaci mitologiche del dio, mentre sono denominate "Baccanti" le donne che storicamente hanno venerato il dio. (it)
  • マイナス(古代ギリシア語: μαινάς、複数形 μαινάδες マイナデス, 英語: maenad /ˈmiːnæd/)はディオニューソス、バックスの女性信奉者である。ギリシア神話、ローマ神話に登場する。 マイナスは「わめきたてる者」を語源とし、狂暴で理性を失った女性として知られる。彼女らの信奉するディオニューソスはギリシア神話のワインと泥酔の神である。ディオニューソスの神秘によって、恍惚とした熱狂状態に陥った女性が、暴力、流血、性交、中毒、身体の切断に及んだ。彼女らは通常、キヅタ(常春藤)でできた冠をかぶり、子鹿の皮をまとい、テュルソスを持ち運んでいる姿で描かれる。そこで未開時代に見合った粗野で奔放な踊りを踊る。 ローマ神話では、ディオニューソスに対応するバックスに狐の皮(bassaris)を身につけさせる傾向が強くなった後、マイナスはBassarids(またはBacchae、 Bacchantes)としても知られることとなった。 説話におけるマイナスの振舞はエタノールの酩酊作用を説明しようとしたものである。エタノールは時として、素面ではとてもできないような破廉恥な所行の原因となる。 エウリピデースの悲劇、『バッコスの信女』の中で、テーバイのマイナデスが自分を崇拝しないということで、ペンテウスがディオニューソス崇拝を禁じた所、マイナデスに殺されてしまった。ディオニューソスはペンテウスの従兄弟だったのだが、彼をマイナデスの待つ森に誘き寄せた。そこでマイナデスはペンテウスを切り裂き、バラバラにした。マイナデスの中には母親アガウエーもまじっており、彼女がわが子の首を切り落とす場面がクライマックスである(その首はライオンのものと信じられていた)。 マイナデスの一党はオルペウスも殺した。 ギリシア芸術において、水とワインを混合する時に用いる混酒器(クラテール)にディオニューソスと戯れるマイナデスがしばしば描かれた。そこでは熱狂したマイナデスが林を駆け、たまたま出会った動物を八つ裂きにし皆殺しにする場面が描かれている。 ディオニューソスの呪いが女性の正気を失わせた他の例は、イーカリオス(→ディオニューソス#神話)、en:Butes、en:Dryas (mythology)、及びミニュアデスを参照されたい。 (ja)
  • ( 비슷한 이름의 마이너스에 관해서는 해당 문서를 참조하십시오.) 마이나스(Maenads)는 그리스 신화의 Maenad(영어 표기)에다 복수(plural)을 나타내려 "s"를 덧붙였는데 디오니소스를 모시는 여사제들을 일컫는다. 로마 신화에서는 Bacchantes (영어임. Bacchante의 복수)라 한다. 테베에서 지내던 제사 때 그들의 존재가 시작되었다고 한다. 디오니소스 제전이 되면 평소에 하던 남편과 아이들 뒷바라지로 억눌렸던 감정을 다 표출해버리며, 광적 상태에 접어 든다 한다. 신화 디오니소스에 나오는 프리기아 나라의 임금 미다스 (Midas)와는 영어식으로 발음이 비슷하여 혼동될 수 있다. (ko)
  • Mainaden (Oudgrieks: Μαινάδες) of Maenaden (Latijn), ook wel Bacchanten (Βάκχαι), zijn figuren uit de Griekse mythologie. Het zijn nimfen die Dionysos (god van de wijn, het plezier en de dans) vergezellen en vereren. Velen zijn oreaden, naiaden en andere nimfen, maar ook sterfelijke vrouwen kunnen mainaden worden. De mainaden dragen lange gewaden en dierenvellen. Vaak worden ze afgebeeld met een kroon van wijnranken. Ze staan bekend als bezeten vrouwen ("in Bacchische vervoering") die wilde dansen uitvoeren en toegeven aan grof geweld, seks, drank en verminking. Hun voedsel bestaat uit rauw vlees, dat zij met blote handen van hun slachtoffer afscheuren. In veel verhalen wordt het gedrag van de Mainaden als voorbeeld gesteld voor de effecten van te veel alcohol. In Bakchai, een tragedie van Euripides, vermoorden Mainaden koning Pentheus op gruwelijke wijze. Ook Orpheus zou door deze nimfen zijn vermoord. De kerstroos (Helleborus niger, alle delen zijn giftig voor de mens) wordt in verband gebracht met de maenaden, Helleborus is gebaseerd op het Griekse hellein (doden) en bora (voedsel) en betekent dan ook dodelijk voedsel. De kerstroos staat bekend als een heksenkruid. (nl)
  • Menady (także bakchantki, bachantki, gr. Μαινάδες Mainádes ‘szalejące’, gr. Bάκχαι Bákchai, łac. Maenades, Bacchae) – 1. w mitologii greckiej towarzyszki Dionizosa; 2. czcicielki Dionizosa (Bachusa). Wedle mitu menady zabiły Orfeusza, który, pogrążony w rozpaczy po utracie Eurydyki, odmówił wzięcia udziału w Bachanaliach. Nazwa bachantki wiąże się z imieniem Bachus (bądź Bakchos – stąd bakchantki), którym również określano boga – Dionizosa. Trackie bachantki, które odziane w skóry jeleni, wymachując owiniętymi winną latoroślą tyrsami i śpiewając dzikie, szalone pieśni, tworzyły orszak Dionizosa, podczas jego podróży z Lidii, przez cały antyczny świat do Grecji. W Atenach uważano Traków za barbarzyńców, których cechowało zachowanie gwałtowne i nieopanowane. Rytualne misteria dionizyjskie (Dionizje) stwarzały okazję bachantkom do podobnie nieprzyzwoitego zachowania, krzyków i dzikich tańców graniczących z wyuzdaniem. (pl)
  • Na mitologia grega, as Ménades (do grego Μαινάδες, transl. mainádes: 'agitado por transportes furiosos"), também conhecidas como Bacantes (Βάκχαι), Tíades (Θυίαδες) ou Bassárides (Βασσαρίδες), eram ninfas seguidoras e adoradoras do culto de Dioniso (ou Baco, na mitologia romana). Eram conhecidas como selvagens e endoidecidas, de quem não se conseguia um raciocínio claro. Durante o culto, dançavam de uma maneira muito livre e lasciva, em total concordância com as forças mais primitivas da natureza. Os mistérios que envolviam o deus provocavam nelas um estado de êxtase absoluto, entregando-se à desmedida violência, derramamento de sangue, sexo, embriaguez e autoflagelação. Normalmente, eram representadas com cabelos desgrenhados entrelaçados de serpentes e vestidas com uma pele de veado, de raposa ou de pantera e tigre, com uma grinalda de hera e empunhando um tirso (bastão envolto em ramos de videira). (pt)
  • I grekisk mytologi var backanter (grekiska: bacchantes), menader (mainomai, "bli rasande"), thyiader eller bassarider (bassaridai) kvinnliga tillbedjare av Dionysos/Bacchus. De var kända som vilda och galna kvinnor som det inte gick att resonera med. Under kulten dansade de i samklang med naturkrafterna. Mysterierna kring guden Dionysos försatte dessa kvinnor i extatisk besatthet; de gav efter för ursinnigt våld, blodsutgjutelse, sex, berusning och självsvåld. De avbildades antingen nakna eller iförda hjortskinn, kransar av murgröna eller pinje och bärande thyrsosstavar. (sv)
  • Мена́ды (др.-греч. Μαινάδες «безумствующие», «неистовствующие») — в древнегреческой мифологии спутницы и почитательницы Диониса. По одному из его греческих имен — Вакх (от которого пошел и римский эквивалент — Бахус) — они назывались вакханками, также бассаридами — по одному из эпитетов Диониса — «Бассарей» (см. также Бассара), фиадами, мималлонами (см. далее). Менады растерзали легендарного Орфея. (ru)
  • 酒神的狂女迈那得斯(古希腊语:Μαινάδες)希臘神話中酒神狄俄倪索斯的女追随者。在羅馬神話中,她被稱为巴克坎忒斯或梯伊阿得斯。 在荷马的史诗《伊利亚特》中已经有这个词出现,但其性质是否与后来的传统一致还不清楚。欧里庇得斯的悲剧《酒神的狂女》则提供了关于迈那得斯的性质的一些详细资料。 (zh)
  • Вакханки, або менади (грец. μαινάδες — «шалені») — німфи, які супроводжували Діоніса в його мандрах і походах. Іншими словами «вакханка» — жінка, нестримна у проявах своєї пристрасті. Ще одна назва менад — фіяди, також тіяди, — за ім'ям Фії, дочки річкового бога Цефісса, німфи, першої служниці Діоніса, чия священна територія розташовувалась поблизу стародавніх Дельф. Вона ж першою влаштувала оргії на честь Діоніса. Мистецтво звичайно зображувало менад у розпущених шатах, оповитих виноградною лозою, з бубном або флейтою в руках. Менади намагалися втягнути всіх зустрічних до оргіастичних обрядів на честь Вакха, а того, хто не хотів підкорятися, роздирали на шматки. (uk)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 77235 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 36837 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123383606 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Als Mänaden (altgriechisch Μαινάδες Mainádes) bezeichnet man sowohl die mythischen Begleiterinnen der dionysischen Züge als auch die historisch belegbaren Kultanhängerinnen. Das Bild der Mänade und des mänadischen Kultes wurden bereits in der Antike stark durch die Tragödie Die Bakchen des Euripides geprägt. (de)
  • Dans la mythologie grecque, les Ménades (en grec ancien : Μαινάδες / Mainádes, de μαίνομαι / maínomai, « délirer, être furieux »), ou Bacchantes chez les Romains, sont les adoratrices de Dionysos et de Bacchus. La tragédie Les Bacchantes d'Euripide est considérée par certains comme le texte fondateur du mythe littéraire. (fr)
  • Le Menadi (in greco antico: μαινάς [-άδος, ἡ]; dal greco antico: μαίνομαι «essere folle»), dette anche Baccanti, Bassaridi, Tiadi o Mimallonidi, erano donne in preda alla frenesia estatica e invasate da Dioniso, il dio della forza vitale. Più propriamente, le menadi erano le seguaci mitologiche del dio, mentre sono denominate "Baccanti" le donne che storicamente hanno venerato il dio. (it)
  • ( 비슷한 이름의 마이너스에 관해서는 해당 문서를 참조하십시오.) 마이나스(Maenads)는 그리스 신화의 Maenad(영어 표기)에다 복수(plural)을 나타내려 "s"를 덧붙였는데 디오니소스를 모시는 여사제들을 일컫는다. 로마 신화에서는 Bacchantes (영어임. Bacchante의 복수)라 한다. 테베에서 지내던 제사 때 그들의 존재가 시작되었다고 한다. 디오니소스 제전이 되면 평소에 하던 남편과 아이들 뒷바라지로 억눌렸던 감정을 다 표출해버리며, 광적 상태에 접어 든다 한다. 신화 디오니소스에 나오는 프리기아 나라의 임금 미다스 (Midas)와는 영어식으로 발음이 비슷하여 혼동될 수 있다. (ko)
  • I grekisk mytologi var backanter (grekiska: bacchantes), menader (mainomai, "bli rasande"), thyiader eller bassarider (bassaridai) kvinnliga tillbedjare av Dionysos/Bacchus. De var kända som vilda och galna kvinnor som det inte gick att resonera med. Under kulten dansade de i samklang med naturkrafterna. Mysterierna kring guden Dionysos försatte dessa kvinnor i extatisk besatthet; de gav efter för ursinnigt våld, blodsutgjutelse, sex, berusning och självsvåld. De avbildades antingen nakna eller iförda hjortskinn, kransar av murgröna eller pinje och bärande thyrsosstavar. (sv)
  • Мена́ды (др.-греч. Μαινάδες «безумствующие», «неистовствующие») — в древнегреческой мифологии спутницы и почитательницы Диониса. По одному из его греческих имен — Вакх (от которого пошел и римский эквивалент — Бахус) — они назывались вакханками, также бассаридами — по одному из эпитетов Диониса — «Бассарей» (см. также Бассара), фиадами, мималлонами (см. далее). Менады растерзали легендарного Орфея. (ru)
  • 酒神的狂女迈那得斯(古希腊语:Μαινάδες)希臘神話中酒神狄俄倪索斯的女追随者。在羅馬神話中,她被稱为巴克坎忒斯或梯伊阿得斯。 在荷马的史诗《伊利亚特》中已经有这个词出现,但其性质是否与后来的传统一致还不清楚。欧里庇得斯的悲剧《酒神的狂女》则提供了关于迈那得斯的性质的一些详细资料。 (zh)
  • En la mitologia grega, les mènades (en grec antic Μαινάδες) (en singular, mènade Μαινάδα), són éssers femenins divins estretament relacionats amb el déu Dionís (o Bacus), déu suposadament originari de Tràcia i Frígia. Les primeres mènades van ser les nimfes que es van encarregar de la criança de Dionís, i que posteriorment van ser posseïdes per ell, que els va inspirar una bogeria mística. Això les contraposa a les bacants o , dones mortals que emulen les mènades, que es dediquen al culte orgiàstic de Dionís. No hi ha unanimitat, però, en aquestes accepcions. En moltes fonts mènades i bacants són sinònims, entenent-se per bacant l'accepció llatina de mènade. (ca)
  • Bakchantky, (latinsky Bacchae, řecky Μαινάδες) jsou v řecké mytologii průvodkyně boha vína Dionýsa či Bakcha. Byly zvané také mainady („šílící“ nebo „třeštící“), thyiády nebo Bassaridy. Pořádaly divoké orgie zvané nyktélie (bůh Dionýsos byl někdy nazýván Nyktelios). Někdy až upadají do stavu blížícímu se šílenství, v němž jsou schopné všeho. V dlouhých řízách a ve zvířecích kůžích se oddávají v extatickém vytržení divokým rejům, společníky jim bývají , Kentauři, Panové, Satyrové, nymfy, a dokonce i Múzy. Ke všemu vyhrává divoká hlučná hudba. Znakem Bakchantek je , hůl ovinutá břečťanem nebo révou, v rukou mívají hady a dýky. Vrhají se na obětní zvířata, trhají je na kusy a požívají je syrová. (cs)
  • Στην ελληνική μυθολογία οι Μαινάδες ήταν νύμφες που παρουσιάζονται ως συντρόφισσες και συνοδοί του θεού Διονύσου. Η λέξη μαινάς (στον ενικό) εμφανίζεται στον Όμηρο, όπου συσχετίζεται με τη μανία. Και πράγματι, το κυριότερο χαρακτηριστικό των Μαινάδων ήταν η εκστατική μανία, δηλαδή η πέρα από τη λογική υπερκινητική και βίαιη συμπεριφορά. Αναφέρονται κυρίως ως τροφοί του Διονύσου και ταυτίζονται με τις Βάκχες. Την καλύτερη περιγραφή τους τη συναντάμε στην τραγωδία Βάκχες του Ευριπίδη. Στη Μακεδονία, σύμφωνα με τον «Βίο του Αλεξάνδρου» από τον Πλούταρχο, οι Μαινάδες αποκαλούνταν Μιμαλλώνες και Κλωδώνες. Στην υπόλοιπη Ελλάδα αναφέρονταν και με τα επίθετα Βασσαρίδες, Ποτνιάδες κ.ά., ενώ συγχέονται και με τις Θυιάδες. (el)
  • En helena mitologio, la Menadoj (el la greka μαινάδες, «delirantinoj») estis la sekvantinoj de la vina dio Dionizo (Bakĥo en la romia panteono) kaj la plej elstaraj membroj de la , tio estas, la akompanantaro de tiu dio. (eo)
  • En la mitología griega, las ménades (μαινάδες) son seres femeninos divinos estrechamente relacionados con el dios Dioniso (o Baco), dios supuestamente originario de Tracia y Frigia. Las primeras ménades fueron las ninfas que se encargaron de la crianza de Dioniso, y que posteriormente fueron poseídas por él, quien les inspiró una locura mística. Esto las contrapone a las bacantes o , mujeres mortales que emulan a las ménades, que se dedican al culto orgiástico de Dioniso. No hay unanimidad, sin embargo, en estas acepciones. En muchas fuentes ménades y bacantes son sinónimos, entendiéndose por bacante la acepción latina de ménade. (es)
  • Greziar mitologian, Menadeak izaki jainkotiar femeninoak dira, Dioniso jainkoarekin oso estuki lotuak (Bako erromatarrentzat), Trazia eta Frigian jatorria izango zuen jainkoa. Lehen menadeak, Dionisoren hazkuntzaz arduratu ziren lamiak izan ziren, eta, beranduago, jainkoak berak bereganatu zituenak, nork erotasun mistiko bat inspiratu zien. Honek, Bakante edo kontrako egiten ditu, menadeak imitatzen zituzten emakume hilkorrak, Dionisoren gurtza orgiastikoa egiten zutenak. Ez dago, ordea, erabateko adostasunik zentzu hauei dagokienez. Iturri askotan, Menadeak eta Bakanteak sinonimoak dira, Bakante bezala, Menadearen bertsio latindarra ulertzen delarik. (eu)
  • In Greek mythology, maenads (/ˈmiːnædz/; Ancient Greek: μαινάδες [maiˈnades]) were the female followers of Dionysus and the most significant members of the Thiasus, the god's retinue. Their name literally translates as "raving ones". Maenads were known as Bassarids, Bacchae /ˈbækiː/, or Bacchantes /ˈbækənts, bəˈkænts, -ˈkɑːnts/ in Roman mythology after the penchant of the equivalent Roman god, Bacchus, to wear a bassaris or fox skin. German philologist Walter Friedrich Otto writes: (en)
  • Dalam mitologi Yunani, Mainad (Yunani: μαινάδες) adalah wanita pengikut Dionisos dan anggota paling penting dalam , rombongan Dionisos. Nama mereka bermakna "orang-orang yang menceracau". Seringkali para mainad digambarkan sedang dalam keadaan sangat gembira dan hiruk pikuk akibat mabuk dan tarian. Mereka bisa menjadi seperti itu karena terinspirasi oleh Dionisos. Dalam keadaan seperti ini, mereka akan kehilangan kesadaran diri. Mereka mulai berteriak-teriak, membunuh dan mencincang hewan (dan kadang-kadang manusia), dan memakan daging mentah. Perilaku seksual mereka juga tidak terkontrol. Pada saat-saat seperti ini, para mainad biasanya memakai kulit rusa dan membawa thirsos, tongkat panjang yang diikat oleh daun-daunan; Mereka akan memakai rangkaian daun di kepala mereka dan kadang-kadan (in)
  • マイナス(古代ギリシア語: μαινάς、複数形 μαινάδες マイナデス, 英語: maenad /ˈmiːnæd/)はディオニューソス、バックスの女性信奉者である。ギリシア神話、ローマ神話に登場する。 マイナスは「わめきたてる者」を語源とし、狂暴で理性を失った女性として知られる。彼女らの信奉するディオニューソスはギリシア神話のワインと泥酔の神である。ディオニューソスの神秘によって、恍惚とした熱狂状態に陥った女性が、暴力、流血、性交、中毒、身体の切断に及んだ。彼女らは通常、キヅタ(常春藤)でできた冠をかぶり、子鹿の皮をまとい、テュルソスを持ち運んでいる姿で描かれる。そこで未開時代に見合った粗野で奔放な踊りを踊る。 ローマ神話では、ディオニューソスに対応するバックスに狐の皮(bassaris)を身につけさせる傾向が強くなった後、マイナスはBassarids(またはBacchae、 Bacchantes)としても知られることとなった。 説話におけるマイナスの振舞はエタノールの酩酊作用を説明しようとしたものである。エタノールは時として、素面ではとてもできないような破廉恥な所行の原因となる。 マイナデスの一党はオルペウスも殺した。 (ja)
  • Mainaden (Oudgrieks: Μαινάδες) of Maenaden (Latijn), ook wel Bacchanten (Βάκχαι), zijn figuren uit de Griekse mythologie. Het zijn nimfen die Dionysos (god van de wijn, het plezier en de dans) vergezellen en vereren. Velen zijn oreaden, naiaden en andere nimfen, maar ook sterfelijke vrouwen kunnen mainaden worden. In veel verhalen wordt het gedrag van de Mainaden als voorbeeld gesteld voor de effecten van te veel alcohol. In Bakchai, een tragedie van Euripides, vermoorden Mainaden koning Pentheus op gruwelijke wijze. Ook Orpheus zou door deze nimfen zijn vermoord. (nl)
  • Menady (także bakchantki, bachantki, gr. Μαινάδες Mainádes ‘szalejące’, gr. Bάκχαι Bákchai, łac. Maenades, Bacchae) – 1. w mitologii greckiej towarzyszki Dionizosa; 2. czcicielki Dionizosa (Bachusa). Wedle mitu menady zabiły Orfeusza, który, pogrążony w rozpaczy po utracie Eurydyki, odmówił wzięcia udziału w Bachanaliach. Nazwa bachantki wiąże się z imieniem Bachus (bądź Bakchos – stąd bakchantki), którym również określano boga – Dionizosa. (pl)
  • Na mitologia grega, as Ménades (do grego Μαινάδες, transl. mainádes: 'agitado por transportes furiosos"), também conhecidas como Bacantes (Βάκχαι), Tíades (Θυίαδες) ou Bassárides (Βασσαρίδες), eram ninfas seguidoras e adoradoras do culto de Dioniso (ou Baco, na mitologia romana). Eram conhecidas como selvagens e endoidecidas, de quem não se conseguia um raciocínio claro. (pt)
  • Вакханки, або менади (грец. μαινάδες — «шалені») — німфи, які супроводжували Діоніса в його мандрах і походах. Іншими словами «вакханка» — жінка, нестримна у проявах своєї пристрасті. Ще одна назва менад — фіяди, також тіяди, — за ім'ям Фії, дочки річкового бога Цефісса, німфи, першої служниці Діоніса, чия священна територія розташовувалась поблизу стародавніх Дельф. Вона ж першою влаштувала оргії на честь Діоніса. (uk)
rdfs:label
  • Mènades (ca)
  • Bakchantky (cs)
  • Mänade (de)
  • Μαινάδες (el)
  • Menado (eo)
  • Ménades (es)
  • Menade (eu)
  • Mainad (in)
  • Menadi (it)
  • Ménades (fr)
  • Maenad (en)
  • マイナス (ギリシア神話) (ja)
  • 마이나스 (ko)
  • Maenaden (nl)
  • Menady (pl)
  • Вакханки (ru)
  • Ménades (pt)
  • Menader (sv)
  • 迈那得斯 (zh)
  • Вакханки (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:characters of
is dbp:shipNamesake of
is gold:hypernym of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License