| dbo:abstract
|
- El Període Atlàntic en paleoclimatologia va ser el període, dins el sistema Blytt-Sernander, més càlid i més humit del Nord d'Europa. Va tenir lloc durant part de l'Holocè. El clima durant el període Atlàntic va ser més càlid i més humit que el clima actual. El període Atlàntic va estar precedit pel període Boreal, el qual tenia un clima similar a l'actual i va ser seguit pel Subboreal, que és de transició cap al clima modern. Pel fet que va ser el període més càlid de l'Holocè, el període Atlàntic sovint es designa més directament com l'Òptim climàtic de l'Holocè, o simplement com l'òptim climàtic. (ca)
- Atlantik je geologické (a také klimaticky určené) období středního holocénu charakteristické zejména nástupem vlhkého oceánského klimatu a také dalším oteplováním (ve srovnání s předchozím ). V období ohraničeném přibližně lety 6500– (eventuálně 6000–3000 př. n. l.) byly průměrné teploty ve střední Evropě asi o 3 stupně vyšší při podstatně vyšších srážkových úhrnech ve srovnání se současným klimatem. Proto je Atlantik označován jako holocénní . Analýza paleodat ale ukazuje, že maximum teplot nenastalo. Situace mohla být složitější. (cs)
- الأطلنطي (باللاتينية: Atlantic)، وهي مرحلة من فترة الهولوسين، حيث تمتد من (9,220) إلى (5,660) سنة قبل الميلاد. (ar)
- The Atlantic in palaeoclimatology was the warmest and moistest Blytt–Sernander period, pollen zone and chronozone of Holocene northern Europe. The climate was generally warmer than today. It was preceded by the Boreal, with a climate similar to today's, and was followed by the Subboreal, a transition to the modern. Because it was the warmest period of the Holocene, the Atlantic is often referenced more directly as the Holocene climatic optimum, or just climatic optimum. (en)
- Als Atlantikum wird eine zeitlich nur unscharf zwischen ca. 8000 v. Chr. und 4000 v. Chr. in Nordeuropa zu fassende Klimastufe bezeichnet, die den Pollenzonen VI und VII entspricht. Die wärmste und feuchteste Periode dieser Blytt-Sernander-Sequenz umfasst auch das „Holozäne Optimum“. Die Chronologie differiert nach Wissenschaftsgebiet, Bearbeitungsstand und räumlichem Geltungsbereich teilweise erheblich (siehe auch nebenstehende grafische Zusammenschau).Der Symbolschlüssel in der Geologie für die Periode lautet: qhat. In der internationalen Fachliteratur wird das Atlantikum auch als Holocene Thermal Maximum (HTM) beziehungsweise als Holocene Climatic Optimum bezeichnet.Das Atlantikum folgt auf das Boreal und wird seinerseits vom Subboreal abgelöst. (de)
- En paleoclimatología se conoce al Atlántico como el periodo más cálido y húmedo del Holoceno, con base en la clasificación Blytt-Sernander , y las zonas de polen ubicadas en el norte de Europa. Esté periodo fue precedido por el Boreal, con un clima similar a hoy , y estuvo precedido por el boreal, con un clima de transición al moderno. El clima del Atlántico era generalmente más cálido que el actual, por lo que sumado al hecho de que este periodo presenta el período más cálido del Holoceno, el Atlántico se suele denominar comúnmente como el Óptimo climático del Holoceno, o simplemente como el Óptimo climático. (es)
- L'Atlantico in paleoclimatologia fu il più caldo e più umido sia come periodo di Blytt-Sernander, che come zona di polline e come cronozona dell'Olocene nel nord Europa. Il clima era generalmente più caldo di oggi. L'Atlantico fu preceduto dal periodo Boreale, con un clima simile a quello attuale, e seguito dal Subboreale, una fase di transizione verso il moderno. Poiché esso fu il periodo più caldo dell'Olocene, l'Atlantico viene spesso incluso più direttamente sotto la definizione di optimum climatico dell'Olocene, o ci si riferisce semplicemente come optimum climatico. (it)
- L'Atlantique est une palynozone et une chronozone de l'Holocène. Elle correspond à un optimum climatique entre -7500 et -3800. (fr)
- Het Atlanticum is een tijdvak in het Holoceen in de tijdschaal van Blytt-Sernander voor Noordwest-Europa. Het duurde van ongeveer 9220 tot 5660 jaar geleden ("Before Present"). Het volgt op het Boreaal en wordt gevolgd door het Subboreaal. In het Atlanticum heerste in heel Noordwest-Europa een warm, nat klimaat, met gemiddelde temperaturen die hoger waren dan tegenwoordig. In het Vroeg-Atlanticum kwamen de hoogste temperaturen voor sinds het laatste glaciaal, het Weichselien. Vanaf 8200 BP was er een 300 jaar durende sterke afkoeling, het 8200 jaar event. Sommige wetenschappers beschouwen de periode voor 8200 BP als het Pre-Atlanticum en laten het Atlanticum pas starten na het 8200 jaar event. Het Atlanticum komt overeen met pollenzone III van Zagwijn en zones VI en VII van Litt. (nl)
- Atlantisk tid kallas en tidsålder av varmt och fuktigt klimat som inföll cirka 6 800–3 800 f.Kr., närmast efter den boreala tiden. Termen används regionalt i Europa och motsvarar delar av tidsåldern Northgrip, som ratificerats av den Internationella stratigrafiska kommissionen som den mellersta åldern/etagen av Holocen. Atlantisk tid utgör huvuddelen av den cirka sextusen år långa postglaciala värmetiden, och ett klimatoptimum inträffade ungefär vid mitten av den atlantiska tiden. Medeltemperaturen låg då 2–3 grader över dagens nivå, ett klimat som (för större delen av Sveriges del) kan liknas vid dagens södra England. Dock inträffade cirka 6 200 f.Kr. en plötslig temperatursänkning som varade ett par århundraden, innan klimatet återigen blev varmare. (Denna händelse kallas i engelskspråkig litteratur the 8.2 kiloyear event). Under den atlantiska tiden utbredde sig ädellövskogen, kallas också för ekblandskogen. Alm, ek, lind och ask konkurrerade ut de tidigare tall-hasselskogarna i södra Sverige, och de ädla trädslagen spreds ända upp till Dalarna och Gästrikland. Längre norrut vann tall, hassel och al terräng på björkens bekostnad, här förekom även gran. Ädellövskogen var ljus och örtrik om våren, men under den tiden träden var lövade så var skogen mörk och marken nästan vegetationslös. Ljusare gläntor fanns vid sjöar, våtmarker och i bergsterräng, och möjligen där betande djur förekom rikligt. Bilden av en blandskog ska inte tas alltför bokstavligt – de olika trädslagen var ej blandade med varandra utan var utbredda alltefter sina olika miljökrav, där ek och lind fanns på de torrare markerna, och alm och ask på de fuktigare. Att klimatet var fuktigt visar också den rikliga förekomsten av järnek och murgröna i pollendiagrammen. Andra växter som vi vanligtvis hittar i varmare klimat förekom också: mistel, idegran, och olvon. Den tätnande skogen med mager undervegetation missgynnade djurarter som var beroende av öppna landskap. Uroxen som var vanlig under den föregående boreala tiden försvann helt från södra Sverige. Möjligen påverkades denna utveckling av människans allt effektivare jakt på detta byte. Även älgen minskade drastiskt. Däremot tycks vildsvin och kronhjort ha anpassat sig väl, och utgjorde favoritvillebråd för stenålderns grupper av jägare. Mot slutet av perioden (ca 4 000 f.Kr.) inträffade en plötslig nedgång i pollendiagrammen av framförallt alm, men även av andra lövträd. Händelsen kallas almfallet och har av vissa forskare ansetts ha ett samband med människans begynnande lövtäkt i samband med jordbrukets och boskapsskötselns introduktion i Sydskandinavien. Andra forskare har istället anfört den s.k. almsjukan som förklaring, ev. också en temporär klimatförändring. Efter några århundraden in i den efterföljande subboreala tiden sker dock en viss återhämtning av de ädla trädslagen igen. Den atlantiska tiden präglas av Littorinahavet, inledningen av dagens bräckta innanhav Östersjön. Under den föregående tidens Ancylussjön hade de danska bälten liksom Öresund öppnats upp. Till att börja med var saltvatteninträngningen från Kattegatt måttlig, resulterande i en brackvattenfas som ibland kallas Mastogloiahavet. Senare, i takt med världshavens nivåhöjning ökade inträngningen, och Littorinahavet blev då saltare, vid Stockholmstrakten upp till tre gånger så hög salthalt som dagens nivå. Till detta saltare skede, det egentliga Littorinahavet (ca 5 500 f.Kr.), bidrog att Nordsjön och Engelska Kanalen från att ha varit torrlagda nu hade översvämmats och fördjupats. Detta ändrade strömningsförhållandena runt Danmark. Djurlivet var rikt i detta innanhav. På stenåldersboplatser märks exempelvis ben av grönlandssäl och tumlare. Landhöjningen var betydande i norra Sverige, men avtagande söderut. Under hela den atlantiska tiden ökade samtidigt världshavens nivå, men i en hastighet som i genomsnitt var lägre än landhöjningen, varför alltmer av Sveriges kuster frilades. Speciellt i östra Svealand och utefter norrlandskusten var strandförskjutningen, regressionen betydande och kartbilden förändrades för varje århundrade. Under några perioder var dock havsnivåhöjningen snabbare än landhöjningen (utom i Norrland). Detta ledde till ett antal transgressioner i samtliga kustområden söder om Gävletrakten. Denna s.k. Littorinatransgression (egentligen fyra separata transgressioner) innebar att stränder översvämmades och strandvallar utbildades. Den högsta av dessa strandvallar kallas ofta för Littorinavallen och är i Stockholmstrakten synlig på 53 meters höjd, på norra Gotland 27 meter, och i Skåne 3–5 meter över dagens havsyta. Motsvarande strandnivå/transgression på Västkusten kallas Tapesgränsen resp. Tapestransgressionen. Inom arkeologin är den atlantiska tiden den senare delen av mesolitikum, jägarstenåldern. Hela Skandinavien var sannolikt befolkat redan vid inledningen av perioden. Inte minst i Norrland har man på senare år funnit många boplatser från atlantisk tid, ofta utefter vattendrag och sjöar (som till exempel Garaselet i Västerbotten från 6000-talet f.Kr.) men också utefter den dåvarande kusten och i fjällregionen. Fyndmaterialet pekar på en invandring söderifrån och från sydväst, men kontakter kan inte uteslutas med populationer vid norska Ishavskusten. I södra Sverige och i Danmark representeras den atlantiska tiden av Kongemosekulturen och senare, från cirka 5 500 f.Kr., av Erteböllekulturen. Vid västkusten förekom en annan redskapstradition med de karakteristiska lihultyxorna, ibland kallas denna kultur Lihultkulturen, som även hade en fortsättning in i Norge under beteckningen Nöstvetkulturen. I Nordnorge har den redan under boreal tid uppträdande Komsakulturen en kontinuitet långt fram i tiden. I Finland betecknas den tidiga atlantiska tidens redskapstradition som Suomusjärvikulturen. Senare, från cirka 5 200 f.Kr. har man här fynd av tidig kamkeramik. Mot slutet av perioden uppträder de första spåren av sädesodling och boskapsskötsel i södra Sverige. Detta markerar övergången till neolitikum, den yngre stenåldern (”bondestenåldern”). Samtidigt uppträder i Norrland ett mer självständigt redskapsinventarium med utsökt formade föremål i skiffer, ofta benämnt skifferkulturen. Atlantisk tid utgör en del av den postglaciala tiden, Holocen. Närmast efter den atlantiska tiden följer Subboreal tid. (sv)
- Атлантичний період — найтепліший і найвологіший період голоцену Північної Європи згідно з класифікацією Блітта-Сернандера. Клімат в цей час був в цілому тепліше сьогоденного. Йому передував бореальний період, коли клімат був схожий на сучасний, а за ним слідував суббореальний період, перехідний до сучасного. Будучи найспекотнішим періодом голоцену, атлантичний період часто позначається як голоценовий кліматичний оптимум. У північній Африці атлантичному періоду приблизно відповідав неолітичний субплювіал. (uk)
- Atlântico é a idade climática mais quente e úmida da época Holocena. A idade faz parte da classificação de Blytt-Sernander e a localizadas no norte da Europa. Esta idade foi precedido pelo Boreal, com um clima semelhante ao de hoje e foi precedido pelo Sub-boreal, com um clima de transição para o moderno. Durou de 7,5 a 5 mil anos AP. O clima Atlântico era geralmente mais quente do que hoje, de modo que somado ao fato de que está idade apresenta a época Holocena mais quente, o Atlântico é muitas vezes comumente referido como o , ou simplesmente como o máximo climático. (pt)
- Атлантический период — самый тёплый и влажный период голоцена Северной Европы согласно классификации Блитта—Сернандера. Климат в это время был в целом теплее нынешнего. Ему предшествовал бореальный период, когда климат был похож на современный, а за ним следовал суббореальный период, переходный к современному. Будучи самым жарким периодом голоцена, атлантический период часто обозначается как голоценовый климатический оптимум. В северной Африке атлантическому периоду примерно соответствовал неолитический субплювиал. (ru)
|
| rdfs:comment
|
- El Període Atlàntic en paleoclimatologia va ser el període, dins el sistema Blytt-Sernander, més càlid i més humit del Nord d'Europa. Va tenir lloc durant part de l'Holocè. El clima durant el període Atlàntic va ser més càlid i més humit que el clima actual. El període Atlàntic va estar precedit pel període Boreal, el qual tenia un clima similar a l'actual i va ser seguit pel Subboreal, que és de transició cap al clima modern. Pel fet que va ser el període més càlid de l'Holocè, el període Atlàntic sovint es designa més directament com l'Òptim climàtic de l'Holocè, o simplement com l'òptim climàtic. (ca)
- Atlantik je geologické (a také klimaticky určené) období středního holocénu charakteristické zejména nástupem vlhkého oceánského klimatu a také dalším oteplováním (ve srovnání s předchozím ). V období ohraničeném přibližně lety 6500– (eventuálně 6000–3000 př. n. l.) byly průměrné teploty ve střední Evropě asi o 3 stupně vyšší při podstatně vyšších srážkových úhrnech ve srovnání se současným klimatem. Proto je Atlantik označován jako holocénní . Analýza paleodat ale ukazuje, že maximum teplot nenastalo. Situace mohla být složitější. (cs)
- الأطلنطي (باللاتينية: Atlantic)، وهي مرحلة من فترة الهولوسين، حيث تمتد من (9,220) إلى (5,660) سنة قبل الميلاد. (ar)
- The Atlantic in palaeoclimatology was the warmest and moistest Blytt–Sernander period, pollen zone and chronozone of Holocene northern Europe. The climate was generally warmer than today. It was preceded by the Boreal, with a climate similar to today's, and was followed by the Subboreal, a transition to the modern. Because it was the warmest period of the Holocene, the Atlantic is often referenced more directly as the Holocene climatic optimum, or just climatic optimum. (en)
- Als Atlantikum wird eine zeitlich nur unscharf zwischen ca. 8000 v. Chr. und 4000 v. Chr. in Nordeuropa zu fassende Klimastufe bezeichnet, die den Pollenzonen VI und VII entspricht. Die wärmste und feuchteste Periode dieser Blytt-Sernander-Sequenz umfasst auch das „Holozäne Optimum“. Die Chronologie differiert nach Wissenschaftsgebiet, Bearbeitungsstand und räumlichem Geltungsbereich teilweise erheblich (siehe auch nebenstehende grafische Zusammenschau).Der Symbolschlüssel in der Geologie für die Periode lautet: qhat. In der internationalen Fachliteratur wird das Atlantikum auch als Holocene Thermal Maximum (HTM) beziehungsweise als Holocene Climatic Optimum bezeichnet.Das Atlantikum folgt auf das Boreal und wird seinerseits vom Subboreal abgelöst. (de)
- En paleoclimatología se conoce al Atlántico como el periodo más cálido y húmedo del Holoceno, con base en la clasificación Blytt-Sernander , y las zonas de polen ubicadas en el norte de Europa. Esté periodo fue precedido por el Boreal, con un clima similar a hoy , y estuvo precedido por el boreal, con un clima de transición al moderno. El clima del Atlántico era generalmente más cálido que el actual, por lo que sumado al hecho de que este periodo presenta el período más cálido del Holoceno, el Atlántico se suele denominar comúnmente como el Óptimo climático del Holoceno, o simplemente como el Óptimo climático. (es)
- L'Atlantico in paleoclimatologia fu il più caldo e più umido sia come periodo di Blytt-Sernander, che come zona di polline e come cronozona dell'Olocene nel nord Europa. Il clima era generalmente più caldo di oggi. L'Atlantico fu preceduto dal periodo Boreale, con un clima simile a quello attuale, e seguito dal Subboreale, una fase di transizione verso il moderno. Poiché esso fu il periodo più caldo dell'Olocene, l'Atlantico viene spesso incluso più direttamente sotto la definizione di optimum climatico dell'Olocene, o ci si riferisce semplicemente come optimum climatico. (it)
- L'Atlantique est une palynozone et une chronozone de l'Holocène. Elle correspond à un optimum climatique entre -7500 et -3800. (fr)
- Атлантичний період — найтепліший і найвологіший період голоцену Північної Європи згідно з класифікацією Блітта-Сернандера. Клімат в цей час був в цілому тепліше сьогоденного. Йому передував бореальний період, коли клімат був схожий на сучасний, а за ним слідував суббореальний період, перехідний до сучасного. Будучи найспекотнішим періодом голоцену, атлантичний період часто позначається як голоценовий кліматичний оптимум. У північній Африці атлантичному періоду приблизно відповідав неолітичний субплювіал. (uk)
- Atlântico é a idade climática mais quente e úmida da época Holocena. A idade faz parte da classificação de Blytt-Sernander e a localizadas no norte da Europa. Esta idade foi precedido pelo Boreal, com um clima semelhante ao de hoje e foi precedido pelo Sub-boreal, com um clima de transição para o moderno. Durou de 7,5 a 5 mil anos AP. O clima Atlântico era geralmente mais quente do que hoje, de modo que somado ao fato de que está idade apresenta a época Holocena mais quente, o Atlântico é muitas vezes comumente referido como o , ou simplesmente como o máximo climático. (pt)
- Атлантический период — самый тёплый и влажный период голоцена Северной Европы согласно классификации Блитта—Сернандера. Климат в это время был в целом теплее нынешнего. Ему предшествовал бореальный период, когда климат был похож на современный, а за ним следовал суббореальный период, переходный к современному. Будучи самым жарким периодом голоцена, атлантический период часто обозначается как голоценовый климатический оптимум. В северной Африке атлантическому периоду примерно соответствовал неолитический субплювиал. (ru)
- Het Atlanticum is een tijdvak in het Holoceen in de tijdschaal van Blytt-Sernander voor Noordwest-Europa. Het duurde van ongeveer 9220 tot 5660 jaar geleden ("Before Present"). Het volgt op het Boreaal en wordt gevolgd door het Subboreaal. Het Atlanticum komt overeen met pollenzone III van Zagwijn en zones VI en VII van Litt. (nl)
- Atlantisk tid kallas en tidsålder av varmt och fuktigt klimat som inföll cirka 6 800–3 800 f.Kr., närmast efter den boreala tiden. Termen används regionalt i Europa och motsvarar delar av tidsåldern Northgrip, som ratificerats av den Internationella stratigrafiska kommissionen som den mellersta åldern/etagen av Holocen. Djurlivet var rikt i detta innanhav. På stenåldersboplatser märks exempelvis ben av grönlandssäl och tumlare. Atlantisk tid utgör en del av den postglaciala tiden, Holocen. Närmast efter den atlantiska tiden följer Subboreal tid. (sv)
|
.gif){kind=link}
.jpg){kind=link}
