About: Scholasticism

An Entity of Type: software, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Scholasticism was a medieval school of philosophy that employed a critical organic method of philosophical analysis predicated upon the Aristotelian 10 Categories. Christian scholasticism emerged within the monastic schools that translated scholastic Judeo—Islamic philosophies, and thereby "rediscovered" the collected works of Aristotle. Endeavoring to harmonize his metaphysics and its account of a prime mover with the Latin Catholic dogmatic trinitarian theology, these monastic schools became the basis of the earliest European medieval universities, and scholasticism dominated education in Europe from about 1100 to 1700. The rise of scholasticism was closely associated with these schools that flourished in Italy, France, Portugal, Spain and England.

Property Value
dbo:abstract
  • المدرسية أو المكتبية أو السكولاستية (وتُكتب السكولائية، أو فلسفة المدرسة، بالإنجليزية: Scholasticism، بالفرنسية: Scolastique) تطلق عادةً على مدرسة فلسفية سادت في أوروبا في العصور الوسطى، وكانت تستخدم منهجًا نقديًا في التحليل الفلسفي، بناءً على نموذج مسيحي ألوهي ولاتيني؛ وهو المنهج الذي كان مسيطرًا على التدريس في جامعات أوروبا خلال العصور الوسطى منذ حوالي عام 1100 حتى عام 1700. انحدرت السكولاستية من مدارس الرهبنة المسيحية التي كانت الأساس التي نشأت منه أقدم الجامعات الأوروبية خلال العصور الوسطى. وارتبط صعود السكولاستية بشكل مباشر مع صعود المدارس المزدهرة خلال القرن الثاني والثالث عشر، في كل من إيطاليا وفرنسا وإسبانيا وإنجلترا. وبلغت الفلسفة المدرسية أعلى مراحل تطورها في فلسفة توما الأكويني. كما يمكن التعريف على أنها فلسفة يحاول أتباعها تقديم برهان نظري للنظرة العامة الدينية للعالم بالاعتماد على الأفكار الفلسفية لأرسطو وأفلاطون. تنقسم الفلسفة المدرسية تاريخياً إلى ثلاث فترات هي: * الفلسفة المدرسية المبكرة * الفلسفة المدرسية الكلاسيكية * الفلسفة المدرسية الجديدة ليست الفلسفة المدرسية مجرد لاهوت أو مذهب فلسفي بقدر ما أنها منهج للتعلم، فهي تركز بقوة على التفكير الجدلي من أجل توسيع المعرفة بالاستدلال، وحل التناقضات. يُعرف الفكر المدرسي أيضًا بتحليله الدقيق للمفاهيم، وكشفه عن الفروق والاختلافات بمهارة. فيؤخذ غالبًا بأسلوب المناظرة الصريح خلال الكتابة وفي فصول الدراسة؛ إذ يُطرح الموضوع المستمد من التراث في صيغة سؤال، وتقدم آراء المعارضين، ثم تناقش حُجج الأطروحات المعاكسة، وتفند حجج المعارضين. وتطبق الفلسفة المدرسية في نهاية المطاف على العديد من مجالات الدراسة، نتيجة تركيزها على المنهج الجدلي الصارم. نشأ برنامج الفلسفة المدرسية بوصفه محاولة لإيجاد التجانس والتوافق من جانب مفكري العصور الوسطى المسيحيين مع سلطة التراث الخاص بهم، ومن ثمّ التوفيق بين اللاهوت المسيحي وبين فلسفة العصور الكلاسيكية والقديمة المتأخرة؛ ولا سيما فلسفة أرسطو بالإضافة إلى الأفلوطينية المحدثة. تشمل بعض الشخصيات الرئيسية في الفلسفة المدرسية القديس أنسلم من كانتربري الذي أطلق عليه لقب «أب الفلسفة المدرسية»)، وبيتر أبيلار، ألكسندر الهاليسي وألبيرتوس ماغنوس ودانز سكوطس وويليام الأوكامي وبونافنتورا والقديس والفيلسوف توما الأكويني. ويُعد العمل الأعظم لتوما الأكويني «الخلاصة اللاهوتية» بمثابة قمة الفلسفة المدرسية وفلسفة العصور الوسطى والفلسفة المسيحية؛ بدأت بينما كان الأكويني أستاذًا معلمًا في المدرسة الإقليمية لكنيسة سانتا سابينا بروما، الأساس الأول لجامعة توما الأكويني البابوية (أنجيليكوم). وهناك أعمال هامة في التراث المدرسي سبقت عصر الأكويني، على سبيل المثال أعمال فرانسيسكو سواريز ولويس دو مولينا وأيضًا المفكرين الإصلاحين واللوثريين. لا يكمن الميراث التاريخي للفلسفة المدرسية في اكتشافات علمية معينة، إذ لم يحدث ذلك، ولكن في وضع الأسس اللازمة لتطوير العلوم الطبيعية. (ar)
  • Pojem scholastika vychází z latinského slova scholasticus (resp. řeckého σχολαστικός), což znamená „školský, patřící škole“, popř. „školák“ (učitel i žák). Odkazuje jednak ke specifickému způsobu filosofického myšlení, jednak k epoše středověké filozofie, která bývá vymezována 11.–15. stoletím n. l., kdy byla scholastická filosofie rozvíjena zejména na univerzitách západní Evropy. (cs)
  • L'escolàstica és el moviment teològic i filosòfic que va intentar utilitzar la filosofia grecollatina clàssica per comprendre la revelació religiosa del cristianisme. Alguns filòsofs escolàstics són Marsili d'Inghen, Albert Magne (1193/1206-1280), Tomàs d'Aquino (1225-1274), Nicolau de Cusa, Francesc Eiximenis (±1330-1409), Gaietà, Ramon Martí, Ramon Llull, sant Vicent Ferrer, Nicolau Eimeric, Guillem Rubió, , Bernat Oliver, Ramon Sibiuda, , Miquel Tomàs de Taixequet, o . Va dominar les escoles catedralícies i els estudis generals que van donar lloc a les universitats medievals europees, especialment des de mitjan segle xi fins a mitjan segle xv. La seva formació va ser, no obstant això, heterogènia, atès que va absorbir corrents filosòfics, no només grecollatins, sinó també àrabs i jueus. Això va causar en aquest moviment una fonamental preocupació per consolidar i crear grans sistemes sense contradicció interna que assimilessin tota la tradició filosòfica antiga. D'altra banda, s'ha retret a l'escolàstica una excessiva dependència de l'argumentum ex auctoritate i les doctrines emeses per la jerarquia de l'Església Catòlica. Van preferir la deducció a partir de textos, considerats com fixos per sempre i desdenyar l'observació de la realitat. Aquest abandó dels mètodes de les ciències naturals i l'experiència empírica són les principals raons del seu rebuig per part dels investigadors i savis des del Renaixement. Els escolàstics es van adherir amb major intensitat i sense cap crítica en admetre les opinions d'Aristòtil en matèria de ciències empíriques, com la física, l'astronomia i la biologia. Filosofia i teologia van estar lligades durant tota l'edat mitjana. Com que tenir fe era sinònim de conèixer, l'Escolàstica era, en el fons, la comprensió de la fe. Durant l'edat mitjana, la filosofia va desenvolupar-se tenint com a objectiu establir un equilibri entre el racionalisme grec i el nou pensament medieval. Calia posar sobre la mateixa taula els principis de la lògica i el raonament amb la revelació divina. Pot l'home, a través de la raó i els sentits, arribar al coneixement i a la veritat de Déu? Aquest enfrontament entre dogma i dialèctica marcaran els inicis del pensament filosòfic medieval. Al segle xi la fe s'ajudarà de la intel·ligència. Sant Anselm farà els primers passos cap a una teologia racional, tot sent dels primers a intentar reflexionar sobre la pròpia fe utilitzant la lògica del seu temps. Va ser també un dels primers a intentar demostrar l'existència de Déu. La idea fonamental de la seva tesi era que la noció de perfecció pressuposa l'existència d'un ésser perfecte, Déu. Un dels màxims representants de l'escolàstica va ser el frare dominic Sant Tomàs d'Aquino (s. XIII). El pensador va intentar unir la seva confiança en la raó i la natura amb la fe cristiana. Per a ell, allò que calia creure era compatible amb una explicació lògica i argumentada. (ca)
  • Σχολαστικισμός ονομάζεται το φιλοσοφικό ρεύμα ή μαθησιακή μέθοδος η οποία αποσκοπούσε στη συμφιλίωση της φιλοσοφίας που αναπτύχθηκε από τους αρχαίους κλασικούς φιλοσόφους, όπως ο Αριστοτέλης και ο Πλάτωνας, με την μεσαιωνική θεολογία και, γενικότερα, στην ερμηνεία των φυσικών φαινομένων με βάση τις χριστιανικές αρχές. Αυτή η φιλοσοφική μέθοδος αντίληψης των πραγμάτων διδασκόταν από καθηγητές των μεσαιωνικών πανεπιστημίων από τον 12ο ως τον 14ο αιώνα. Η μη ρεαλιστική αντιμετώπιση της πραγματικότητας οδήγησε τον σχολαστικισμό σε παρακμή. Καλλιεργήθηκε από Ρωμαιοκαθολικούς , ενώ σημαντικότεροι εκπρόσωποί του θεωρούνται οι εξής: * Πέτρος Αβελάρδος (1079-1142) * Φραγκίσκος της Ασίζης (1182-1226) * Ρογήρος Βάκων (1214-1294) * (1221-1274) * Θωμάς Ακινάτης (1225-1274) * Βαρλαάμ ο Καλαβρός (1290-1348) (el)
  • Scholastik (von altgriechisch. σχολαστικός scholastikós „müßig“, „seine Muße den Wissenschaften widmend“ (hauptwörtlich gebraucht auch „Student“, „Stubengelehrter“, „Pedant“, ‚Scholast‘); latinisiert scholasticus „schulisch“, „zum Studium gehörig“) ist die Denkweise und Methode der Beweisführung, die in der lateinischsprachigen Gelehrtenwelt des Mittelalters entwickelt wurde. Bei dieser Methode handelt es sich um ein von den logischen Schriften des Aristoteles ausgehendes Verfahren zur Klärung von Fragen mittels theoretischer Erwägungen, ausgehend von Prämissen („Voraussetzung, Annahme“). Dabei wird eine Behauptung untersucht, indem zuerst die für und die gegen sie sprechenden Argumente nacheinander dargelegt werden und dann eine Entscheidung über ihre Richtigkeit getroffen und begründet wird. Behauptungen werden widerlegt, indem sie entweder als unlogisch oder als Ergebnis einer begrifflichen Unklarheit erwiesen werden oder indem gezeigt wird, dass sie mit evidenten oder bereits bewiesenen Tatsachen unvereinbar sind. Der heute bekannteste Teil der scholastischen Literatur handelt von theologischen Fragen. Die Scholastik war jedoch keineswegs auf theologische Themen und Ziele begrenzt, sondern umfasste die Gesamtheit des Wissensbetriebs. Die scholastische Methode war die in der Epoche bekannteste und verbreitetste Beweisführungsstrategie. Außerdem dient der Begriff „Scholastik“ zur Bezeichnung der Epoche der Philosophie- und Theologiegeschichte, in der die scholastische Methode vorherrschte und das höhere Bildungswesen prägte. Die chronologische Abgrenzung der Epoche und ihrer drei Phasen (Früh-, Hoch- und Spätscholastik) ist allerdings unscharf und daher problematisch. Vor allem hinsichtlich des Beginns der Scholastik gehen die Ansätze auseinander; in der Forschung spricht man von „Vorscholastik“ als einer die Frühscholastik vorbereitenden Phase im Frühmittelalter, die aber nicht im eigentlichen Sinn zur scholastischen Epoche gezählt werden kann. (de)
  • De la latina scholasticus, kio signifis kaj instruisto kaj lernanto. La filozofia, teologia, kaj scienca spekulativado de la eŭropa Mezepoko ĉirkaŭ de la 6-a jarcento ĝis la 14-a. Ĝia ĉefa studobjekto estis la rilato(j) inter la Dia revelacio kaj la scienco larĝasence. Sekve oni pravus pritrakti, krom la "latina" skolastikismo, pri kaj eĉ pri (rilato inter la filozofia-scienca kulturo kaj Korano). En Eŭropo la skolastikistoj precipe prizorgis filozofion kaj teologion. La aŭgustena disigo de sapientia (la kono pri Dio kaj la spiritaj substancoj) kaj scientia (la mondaj konoj) estis superata post la alveno al Okcidento de la verkoj de Aristotelo. De ili devenis nova ideo pri la scienco kiel racia procedo, rigore dedukta, de kio sekvas konkludo universa kaj necesa. La grandaj skolastikistoj – Alberto la Granda, Tomaso de Akvino, Dunso la Skota – asertis ke eĉ teologio estas scienco (en la aristotela senco, ne la moderna senco kie scienco estas afero de eksperimentoj, ktp). (eo)
  • Eskolastika (latinez: scholasticus eta hau, era berean, grekeratik σχολαστικός “eskolakoa dena”) kristautasunaren agerkunde erlijiosoa ulertzeko asmoz, filosofia greko latindarraren alderdi bat erabili zuen korronte teologiko eta filosofikoa da. Antzinaro Berantiarrean nagusi izan zen patristika eta gero, eskolastika izan zen Erdi Aroko pentsamenduan nagusitu zen korrontea. Izan ere, fedearen eta arrazoiaren arteko “koordinazioa” bultzatu zuen. Koordinazioa baino, hitz egin behar dugu, inolaz ere ez baitzen bien arteko berdintasun egoera batean ematen; fedearen menpean kokatzen dugu arrazoia, eta ez, ordea, pareko ( “filosofia teologiaren morroi”). Katedraletako eta Erdi Aroko unibertsitateetako ikasketa orokorretan izan zen nagusi, bereziki XI. mendearen erdialdearen eta XV. mendearen erdialdearen artean. Bere izatea, ordea, oso anitza izan zen; korronte filosofiko greko-latindarrez gain, pentsamendu arabiar eta judutarra ere hartu baitzituen aintzat. Aniztasun honek korrontea aberastu bai, baina arazoak ere ekarri zituen. Mugimenduaren kezka nagusietako bat, bada, antzinako tradizio filosofikoa bere egin eta barne-kontraesanik izango ez zuten sistema handiak sortzea eta kontsolidatzea zen. Honetaz gain, eskolastikari autoritatezko argumentuarekiko gehiegizko dependentzia nahiz zientzien eta enpirismoaren baztertzea leporatzen zaizkio. Eskolastika lan intelektualerako metodo ere bada. Pentsamendu oro autoritate printzipioaren pean egon behar zen eta ikaskuntza antzinako testuen, bereziki Bibliaren (ezagutza-iturri nagusia), errepikapenera mugatu zitekeen. Hala eta guztiz ere, eskolastikak espekulazioa eta arrazoiketa bultzatu zituen, prest egon eta defentsa prestatu beharreko diskurtsoa baitzen. (eu)
  • La escolástica —palabra originada en el latín medieval scholasticus, a través del latín tardío scholastĭcus «erudito», «escolar» como préstamo del griego σχολαστικός, scholastikós «ocio, tiempo libre»—​​ es una corriente teológica y filosófica medieval que utilizó parte de la filosofía grecolatina clásica para comprender la revelación religiosa del cristianismo. Fue la corriente teológico-filosófica predominante del pensamiento medieval, tras la patrística de la Antigüedad tardía, y se basó en la coordinación entre fe y razón, que en cualquier caso siempre suponía una clara subordinación de la razón a la fe (Philosophia ancilla theologiae «la filosofía es sierva de la teología»). El surgimiento de la escolástica estuvo estrechamente asociado con estas escuelas que florecieron en Italia, Francia, España e Inglaterra. Predominó en las escuelas catedralicias y en los estudios generales que dieron lugar a las universidades medievales europeas, en especial entre mediados del siglo XI y mediados del XV.​​ Como programa, la escolástica comenzó como un intento de armonización por parte de los pensadores cristianos medievales, para armonizar las diversas autoridades de su propia tradición y para reconciliar la teología cristiana con la filosofía clásica y de la antigüedad tardía, especialmente la de Aristóteles pero también del neoplatonismo.​ Su formación fue, sin embargo, heterogénea, ya que acogió en su seno corrientes filosóficas no solo grecolatinas, sino también árabes y judaicas. Esto incentivó en este movimiento una fundamental preocupación por consolidar grandes sistemas sin contradicción interna que asimilasen toda la tradición filosófica clásica. Sus contradictores señalan en la escolástica una dependencia del argumento de autoridad y un descuido de las ciencias y el empirismo.[cita requerida] Pero la Escolástica también es un método de trabajo intelectual: todo pensamiento debía someterse al principio de autoridad, y la enseñanza podía limitarse en principio a la reiteración de los textos clásicos, y sobre todo de la Biblia (principal fuente de conocimiento). A pesar de ello, la escolástica incentivó el razonamiento y la especulación, pues suponía adaptarse a un riguroso sistema lógico y un estructurado esquema del discurso que debía ser capaz de exponerse a refutaciones y preparar defensas. Los escolásticos incluyen como figuras principales a Anselmo de Canterbury (el padre de la escolástica​), Pedro Abelardo, Alejandro de Hales, Alberto Magno, Juan Duns Scoto, Guillermo de Ockham, Buenaventura, y Tomás de Aquino. Se ha llevado a cabo un trabajo importante en la tradición escolástica mucho más allá de la época de Tomás de Aquino, por ejemplo, por Francisco Suárez y Luis de Molina, y también entre pensadores luteranos y reformados. (es)
  • La scolastique (du latin schola, « école », issu lui-même du grec σχολή / skolê, « repos, temps libre, loisir consacré à l'étude ») est la philosophie développée et enseignée au Moyen Âge dans les universités : elle vise à concilier l'apport de la philosophie grecque (particulièrement l'enseignement d'Aristote et des péripatéticiens) avec la théologie chrétienne héritée des Pères de l'Église et d'Anselme. De ce fait, on peut dire qu'elle est un courant de la philosophie médiévale. (fr)
  • Scholasticism was a medieval school of philosophy that employed a critical organic method of philosophical analysis predicated upon the Aristotelian 10 Categories. Christian scholasticism emerged within the monastic schools that translated scholastic Judeo—Islamic philosophies, and thereby "rediscovered" the collected works of Aristotle. Endeavoring to harmonize his metaphysics and its account of a prime mover with the Latin Catholic dogmatic trinitarian theology, these monastic schools became the basis of the earliest European medieval universities, and scholasticism dominated education in Europe from about 1100 to 1700. The rise of scholasticism was closely associated with these schools that flourished in Italy, France, Portugal, Spain and England. Scholasticism is a method of learning more than a philosophy or a theology, since it places a strong emphasis on dialectical reasoning to extend knowledge by inference and to resolve contradictions. Scholastic thought is also known for rigorous conceptual analysis and the careful drawing of distinctions. In the classroom and in writing, it often takes the form of explicit disputation; a topic drawn from the tradition is broached in the form of a question, oppositional responses are given, a counterproposal is argued and oppositional arguments rebutted. Because of its emphasis on rigorous dialectical method, scholasticism was eventually applied to many other fields of study. Scholasticism was initially a program conducted by medieval Christian thinkers attempting to harmonize the various authorities of their own tradition, and to reconcile Christian theology with classical and late antiquity philosophy, especially that of Aristotle but also of Neoplatonism. The Scholastics, also known as Schoolmen, included as its main figures Anselm of Canterbury ("the father of scholasticism"), Peter Abelard, Alexander of Hales, Albertus Magnus, Duns Scotus, William of Ockham, Bonaventure, and Thomas Aquinas. Aquinas's masterwork Summa Theologica (1265–1274) is considered to be the pinnacle of scholastic, medieval, and Christian philosophy; it began while Aquinas was regent master at the studium provinciale of Santa Sabina in Rome, the forerunner of the Pontifical University of Saint Thomas Aquinas, Angelicum. Important work in the scholastic tradition has been carried on well past Aquinas's time, for instance by Francisco Suárez and Luis de Molina, and also among Lutheran and Reformed thinkers. English scholastics Robert Grosseteste and his student Roger Bacon. (en)
  • Skolastisisme adalah sebuah aliran filsafat di abad pertengahan yang menggunakan metode kritis dalam analisis filsafatnya dan didasarkan pada ajaran Gereja Katolik Roma. Skolastisisme mendominasi pengajaran di universitas-universitas pada abad pertengahan di Eropa dari sekitar tahun 1100 hingga 1700. Awalnya, skolastisisme berkembang di antara sekolah-sekolah monastik Kristen, yang belakangan menjadi pelopor bagi universitas-universitas di Eropa. Kebangkitan skolastisisme berkaitan erat dengan perkembangan sekolah-sekolah itu di Italia, Prancis, Spanyol, dan Inggris. Skolastisisme memberi penekanan kuat pada penalaran dialektis untuk memperluas pengetahuan melalui serta untuk menyelesaikan kontradiksi. Pemikiran skolastik juga terkenal karena keketatan analisis konseptualnya dan ketelitian dalam mengemukakan perbedaan. Dalam pengajaran di kelas dan secara tertulis, skolastisisme sering kali hadir dalam bentuk perdebatan yang . Sebuah topik dari kebiasaan masyarakat diangkat dalam bentuk pertanyaan, kemudian ditanggapi dengan oposisi, dan akhirnya argumen tandingan diusulkan untuk membantah oposisi. Karena penekanannya pada metode dialektika yang ketat, skolastisisme akhirnya diterapkan pada banyak bidang keilmuan. Sebagai sebuah gerakan, skolastisisme mulai menjadi upaya para pemikir Kristen di abad pertengahan untuk menyelaraskan berbagai otoritas tradisi mereka sendiri, dan untuk mendamaikan teologi Kristen dengan filsafat klasik seperti pemikiran Aristoteles dan Neoplatonisme. Beberapa tokoh utama skolastisisme adalah Anselmus dari Canterbury, Petrus Abelardus, , Albertus Magnus, John Duns Scotus, William dari Ockham, Bonaventura, dan Thomas Aquinas. Karya besar Aquinas, yaitu Summa Theologiae (1265–1274) dipandang sebagai puncak filsafat skolastik, abad pertengahan, dan Kristen. Aquinas mulai mengerjakan karyanya ketika masih menjadi pengajar di Santa Sabina di Roma, cikal bakal Universitas Kepausan Santo Thomas Aquinas. Perkembangan tradisi skolastik terus berjalan bahkan sesudah masa Aquinas, misalnya oleh dan , serta di antara para pemikir Lutheran dan Reformed. (in)
  • ( 스콜라는 여기로 연결됩니다. 다른 뜻에 대해서는 스콜라 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 스콜라주의( - 主義, 영어: Scholasticism)에서 스콜라는 고대 그리스어에서 '여유'라는 뜻을 가진 스콜레(σχολη)를 라틴어로 (schola) 소리 나는 대로 적은 낱말로서 오늘날 '학파'라는 뜻으로 이해되고 있으며, 특히 9세기에서 15세기에 걸쳐서 유럽의 정신세계를 지배하였던 신학에 바탕을 둔 철학적 사상을 일컫는 데 쓰이고 있다. 때문에 철학사에서는 이 시기의 철학을 통틀어서 흔히 스콜라주의라 부르고 있다.스콜라 철학은 기독교의 신학에 바탕을 두기 때문에 일반 철학이 추구하는 진리 탐구와 인식의 문제를 신앙과 결부시켜 생각하였으며, 인간이 지닌 이성 역시 신의 계시 혹은 전능 아래에서 이해하였다. 가령 스콜라 철학에서는 신의 존재 문제를 애써 다루었는데, 여기서 스콜라의 철학자들은 이 문제를 단순히 물질적 혹은 추상적인 방법론으로 관찰 또는 연구하지 않고 언제나 기독교의 신앙에 따라 해결하고자 노력하였다. 이와 같은 노력의 산물 혹은 수단으로서 스콜라의 철학자들은 아리스토텔레스의 전통 아래 광범위하게 논리학을 발전시킨 것으로 평가되고 있다. (ko)
  • Scolastica è il termine con il quale comunemente si definisce la filosofia cristiana medioevale, in cui si sviluppò il metodo di pensiero dello scolasticismo, detto anche scolastico. (it)
  • Scholastyka – termin wieloznaczny: * początkowo – nauka uprawiana na średniowiecznych uniwersytetach; * następnie zaczął oznaczać nurty teologiczne i filozoficzne tam uprawiane, a także specyficzną metodę filozofowania (metodę scholastyczną). Od XIII wieku większość średniowiecznej filozofii miała charakter scholastyczny; * w czasach renesansu scholastyka uzyskała pejoratywne znaczenie, bliskie sofistyce. Tym mianem oznaczano nadmiernie spekulatywną filozofię zajmującą się wydumanymi problemami. (pl)
  • Scholastiek is de middeleeuwse filosofie met een sterk metafysisch karakter die in de 11e eeuw als onderwijsmethode tot ontwikkeling kwam in de stedelijke scholen en verder uitgebouwd werd in de 12e en 13e eeuw aan de universiteiten. Het is een logische manier van denken in tegenstellingen, een vorm van dialectiek. De belangrijkste scholastici waren Petrus Abaelardus, Albertus Magnus, Duns Scotus, Willem van Ockham, Bonaventura en Thomas van Aquino. Het werk Summa Theologiae van Thomas van Aquino wordt meestal gezien als het grootste werk van de scholastiek. (nl)
  • スコラ学(スコラがく)とは、ラテン語の「scholasticus」(学校に属するもの)に由来する言葉で、11世紀以降に主として西方教会のキリスト教神学者・哲学者などの学者たちによって確立された「学問のスタイル」のこと。このスコラ学の方法論にのっとった学問、例えば哲学・神学を特にスコラ哲学・スコラ神学などのようにいう。 (ja)
  • Skolastik (ytterst av grekiska scholastikos, "person som ägnar sin lediga tid åt studier") är den filosofiska och vetenskapliga huvudströmningen under högmedeltiden. Skolastiken berörde alla sidor av det dåtida vetandet och strävade att utveckla den teologiska vetenskapen. Skolastiken försökte förklara alla trossanningar i termer av förnuftssanningar. Utgångspunkten är att den kristna tron i princip kan begripas. Innehållet utvecklades i skolor och universitet, i samband med studiet av Skriften, av kyrkofäderna, eller erkända (ofta antika) klassiker, kallade auctores. Skolastikens viktigaste redskap var diskussioner, debatter och logik, varigenom man via slutledningar ansåg sig kunna uppställa rationella utsagor om Gud, världen och skapelsen. Målet var att framställa hela kristendomens sanning och att rationellt vederlägga de invändningar som anförts mot den. Den tidiga skolastiken (1000–1200) ägnade sig framför allt åt logik, metafysik och semantik. Bland dess företrädare märks Anselm av Canterbury och Pierre Abaelard. Under högskolastiken (1200-talet), skolastikens blomstringstid, inarbetades Aristoteles tänkande i den kristna teologin och filosofin. Startskottet var plundringen av Konstantinopel som ägde rum år 1204 men även från de erövrade moriska städerna under den reconquistan. Genom dessa kom, tillsammans med mängder av reliker, även en del av antikens kunskaper, som tidigare varit förbehållen Romarriket och det Bysantinska riket, tillbaka till Västeuropa. På sätt och vis kom även makten över den kristna teologins utveckling att under högskolastiken börja förflyttas till Västeuropa. Högskolastikens främsta företrädare var Albertus Magnus, Thomas av Aquino och Bonaventura. Denna tids främsta förtjänst var i vetenskapsteoretiskt avseende och inom forskningsfälten naturfilosofi, psykologi,[källa behövs] filologin. (sv)
  • Escolástica, escolasticismo (do latim scholasticus, derivado do grego σχολαστικός, "pertence à escola", "instruído", "sábio") ou Filosofia Escolástica, é um método ocidental de pensamento crítico e de aprendizagem, com origem nas escolas monásticas cristãs, que concilia a fé cristã com um sistema de pensamento racional, especialmente o da filosofia grega (razão aristotélica e platônica). Colocando ênfase na dialética para ampliar o conhecimento por inferência e resolver contradições. Escolástica foi o método crítico dominante no ensino nas universidades medievais europeias no período dos séculos IX ao XVI, que surgiu da necessidade de responder às exigências da fé. É mais um método de aprendizagem do que uma teologia. A obra-prima de Tomás de Aquino, denominado Summa Theologica, é, frequentemente, vista como exemplo maior da escolástica. Um trabalho importante na tradição escolar tem sido realizado desde a época de Tomás de Aquino, por exemplo, por Francisco Suárez e Luis de Molina e também entre pensadores luteranos e reformados. O legado histórico do escolasticismo não reside em descobertas científicas específicas, mas em lançar as bases para o desenvolvimento das ciências naturais. (pt)
  • Схола́стика (лат. Scholactica, від лат. schola — школа) — панівний у середньовічній Європі філософський і педагогічний метод, сконцентрований навколо університетів, що був синтезом християнського (католицького) богослов'я та логіки Арістотеля. Схоластика поєднувала теологічно-догматичні засновки з раціоналістичною методикою та інтересом до формально-логічних проблем. (uk)
  • Схола́стика (лат. Scholastica от греч. σχολαστικός — «школьный» от греч. σχολή — «школа») — систематическая европейская средневековая философия, сконцентрированная вокруг университетов и представляющая собой синтез христианского (католического) богословия и философии Аристотеля. Схоластика характеризуется соединением теолого-догматических предпосылок с рационалистической методикой и интересом к формально-логическим проблемам. Отличительные черты средневековой схоластики: составление «Сумм» — всеобъемлющих компендиумов по тому или иному вопросу, доскональное изучение поставленного вопроса со скрупулёзным рассмотрением всех возможных случаев и опровержением неортодоксальных воззрений; высокая культура цитирования. Основная проблематика: вера и знание, доказательство бытия Бога, общее и единичное (проблема универсалий) В повседневном общении схоластикой часто называют представления, оторванные от жизни, основывающиеся на отвлечённых рассуждениях, не проверяемых опытом. (ru)
  • 經院哲學(英語:scholasticism,字源為拉丁语的schola與scholasticus),又稱士林哲學,意指學院(英語:academy)的學問。起初受到神秘、講究直觀的教父哲學影響,尤以奧古斯丁主義為最,後來又受到亞里斯多德哲學啟發。 经院哲学是中世纪的哲学学派,强调将信仰与理性结合,它采用一种批判性的哲学分析方法,该方法以拉丁天主教有神论课程为基础,该课程在大约1100年至1700年间主导了欧洲中世纪大学的教学。它起源于基督教修道院学校,这些学校是最早的欧洲大学。 经院哲学与其说是一种哲学或神学,不如说是一种学习方法,因为它非常强调辩证推理,通过推理来扩展知识并解决矛盾。经院哲学思想也以严格的概念分析和仔细区分区别而闻名。在课堂和写作中,往往采取显性辩论的形式; 从传统中提取的主题以问题的形式提出,给出反对的回应,提出反建议并反驳反对的论点。由于强调严谨的辩证方法,经院哲学最终被应用于许多其他研究领域。 经院哲学开始于中世纪基督教思想家试图各種协调的尝试 -协调他们自己传统的各种权威;协调基督教神学与古典和晚期古代哲学,尤其是亚里士多德和新柏拉图主义。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 39872 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 33099 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1120017590 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:caption
dbp:captionAlign
  • center (en)
dbp:height
  • 828 (xsd:integer)
dbp:image
  • Abelard.jpg (en)
  • Anselm of Canterbury, seal.svg (en)
  • JohnDunsScotus - full.jpg (en)
  • Polittico_del_1476,_s._tommaso_d'aquino.jpg (en)
  • William of Ockham.png (en)
dbp:totalWidth
  • 275 (xsd:integer)
dbp:width
  • 700 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Pojem scholastika vychází z latinského slova scholasticus (resp. řeckého σχολαστικός), což znamená „školský, patřící škole“, popř. „školák“ (učitel i žák). Odkazuje jednak ke specifickému způsobu filosofického myšlení, jednak k epoše středověké filozofie, která bývá vymezována 11.–15. stoletím n. l., kdy byla scholastická filosofie rozvíjena zejména na univerzitách západní Evropy. (cs)
  • La scolastique (du latin schola, « école », issu lui-même du grec σχολή / skolê, « repos, temps libre, loisir consacré à l'étude ») est la philosophie développée et enseignée au Moyen Âge dans les universités : elle vise à concilier l'apport de la philosophie grecque (particulièrement l'enseignement d'Aristote et des péripatéticiens) avec la théologie chrétienne héritée des Pères de l'Église et d'Anselme. De ce fait, on peut dire qu'elle est un courant de la philosophie médiévale. (fr)
  • ( 스콜라는 여기로 연결됩니다. 다른 뜻에 대해서는 스콜라 (동음이의) 문서를 참고하십시오.) 스콜라주의( - 主義, 영어: Scholasticism)에서 스콜라는 고대 그리스어에서 '여유'라는 뜻을 가진 스콜레(σχολη)를 라틴어로 (schola) 소리 나는 대로 적은 낱말로서 오늘날 '학파'라는 뜻으로 이해되고 있으며, 특히 9세기에서 15세기에 걸쳐서 유럽의 정신세계를 지배하였던 신학에 바탕을 둔 철학적 사상을 일컫는 데 쓰이고 있다. 때문에 철학사에서는 이 시기의 철학을 통틀어서 흔히 스콜라주의라 부르고 있다.스콜라 철학은 기독교의 신학에 바탕을 두기 때문에 일반 철학이 추구하는 진리 탐구와 인식의 문제를 신앙과 결부시켜 생각하였으며, 인간이 지닌 이성 역시 신의 계시 혹은 전능 아래에서 이해하였다. 가령 스콜라 철학에서는 신의 존재 문제를 애써 다루었는데, 여기서 스콜라의 철학자들은 이 문제를 단순히 물질적 혹은 추상적인 방법론으로 관찰 또는 연구하지 않고 언제나 기독교의 신앙에 따라 해결하고자 노력하였다. 이와 같은 노력의 산물 혹은 수단으로서 스콜라의 철학자들은 아리스토텔레스의 전통 아래 광범위하게 논리학을 발전시킨 것으로 평가되고 있다. (ko)
  • Scolastica è il termine con il quale comunemente si definisce la filosofia cristiana medioevale, in cui si sviluppò il metodo di pensiero dello scolasticismo, detto anche scolastico. (it)
  • Scholastyka – termin wieloznaczny: * początkowo – nauka uprawiana na średniowiecznych uniwersytetach; * następnie zaczął oznaczać nurty teologiczne i filozoficzne tam uprawiane, a także specyficzną metodę filozofowania (metodę scholastyczną). Od XIII wieku większość średniowiecznej filozofii miała charakter scholastyczny; * w czasach renesansu scholastyka uzyskała pejoratywne znaczenie, bliskie sofistyce. Tym mianem oznaczano nadmiernie spekulatywną filozofię zajmującą się wydumanymi problemami. (pl)
  • Scholastiek is de middeleeuwse filosofie met een sterk metafysisch karakter die in de 11e eeuw als onderwijsmethode tot ontwikkeling kwam in de stedelijke scholen en verder uitgebouwd werd in de 12e en 13e eeuw aan de universiteiten. Het is een logische manier van denken in tegenstellingen, een vorm van dialectiek. De belangrijkste scholastici waren Petrus Abaelardus, Albertus Magnus, Duns Scotus, Willem van Ockham, Bonaventura en Thomas van Aquino. Het werk Summa Theologiae van Thomas van Aquino wordt meestal gezien als het grootste werk van de scholastiek. (nl)
  • スコラ学(スコラがく)とは、ラテン語の「scholasticus」(学校に属するもの)に由来する言葉で、11世紀以降に主として西方教会のキリスト教神学者・哲学者などの学者たちによって確立された「学問のスタイル」のこと。このスコラ学の方法論にのっとった学問、例えば哲学・神学を特にスコラ哲学・スコラ神学などのようにいう。 (ja)
  • Схола́стика (лат. Scholactica, від лат. schola — школа) — панівний у середньовічній Європі філософський і педагогічний метод, сконцентрований навколо університетів, що був синтезом християнського (католицького) богослов'я та логіки Арістотеля. Схоластика поєднувала теологічно-догматичні засновки з раціоналістичною методикою та інтересом до формально-логічних проблем. (uk)
  • 經院哲學(英語:scholasticism,字源為拉丁语的schola與scholasticus),又稱士林哲學,意指學院(英語:academy)的學問。起初受到神秘、講究直觀的教父哲學影響,尤以奧古斯丁主義為最,後來又受到亞里斯多德哲學啟發。 经院哲学是中世纪的哲学学派,强调将信仰与理性结合,它采用一种批判性的哲学分析方法,该方法以拉丁天主教有神论课程为基础,该课程在大约1100年至1700年间主导了欧洲中世纪大学的教学。它起源于基督教修道院学校,这些学校是最早的欧洲大学。 经院哲学与其说是一种哲学或神学,不如说是一种学习方法,因为它非常强调辩证推理,通过推理来扩展知识并解决矛盾。经院哲学思想也以严格的概念分析和仔细区分区别而闻名。在课堂和写作中,往往采取显性辩论的形式; 从传统中提取的主题以问题的形式提出,给出反对的回应,提出反建议并反驳反对的论点。由于强调严谨的辩证方法,经院哲学最终被应用于许多其他研究领域。 经院哲学开始于中世纪基督教思想家试图各種协调的尝试 -协调他们自己传统的各种权威;协调基督教神学与古典和晚期古代哲学,尤其是亚里士多德和新柏拉图主义。 (zh)
  • المدرسية أو المكتبية أو السكولاستية (وتُكتب السكولائية، أو فلسفة المدرسة، بالإنجليزية: Scholasticism، بالفرنسية: Scolastique) تطلق عادةً على مدرسة فلسفية سادت في أوروبا في العصور الوسطى، وكانت تستخدم منهجًا نقديًا في التحليل الفلسفي، بناءً على نموذج مسيحي ألوهي ولاتيني؛ وهو المنهج الذي كان مسيطرًا على التدريس في جامعات أوروبا خلال العصور الوسطى منذ حوالي عام 1100 حتى عام 1700. انحدرت السكولاستية من مدارس الرهبنة المسيحية التي كانت الأساس التي نشأت منه أقدم الجامعات الأوروبية خلال العصور الوسطى. وارتبط صعود السكولاستية بشكل مباشر مع صعود المدارس المزدهرة خلال القرن الثاني والثالث عشر، في كل من إيطاليا وفرنسا وإسبانيا وإنجلترا. وبلغت الفلسفة المدرسية أعلى مراحل تطورها في فلسفة توما الأكويني. (ar)
  • L'escolàstica és el moviment teològic i filosòfic que va intentar utilitzar la filosofia grecollatina clàssica per comprendre la revelació religiosa del cristianisme. Alguns filòsofs escolàstics són Marsili d'Inghen, Albert Magne (1193/1206-1280), Tomàs d'Aquino (1225-1274), Nicolau de Cusa, Francesc Eiximenis (±1330-1409), Gaietà, Ramon Martí, Ramon Llull, sant Vicent Ferrer, Nicolau Eimeric, Guillem Rubió, , Bernat Oliver, Ramon Sibiuda, , Miquel Tomàs de Taixequet, o . (ca)
  • Scholastik (von altgriechisch. σχολαστικός scholastikós „müßig“, „seine Muße den Wissenschaften widmend“ (hauptwörtlich gebraucht auch „Student“, „Stubengelehrter“, „Pedant“, ‚Scholast‘); latinisiert scholasticus „schulisch“, „zum Studium gehörig“) ist die Denkweise und Methode der Beweisführung, die in der lateinischsprachigen Gelehrtenwelt des Mittelalters entwickelt wurde. (de)
  • Σχολαστικισμός ονομάζεται το φιλοσοφικό ρεύμα ή μαθησιακή μέθοδος η οποία αποσκοπούσε στη συμφιλίωση της φιλοσοφίας που αναπτύχθηκε από τους αρχαίους κλασικούς φιλοσόφους, όπως ο Αριστοτέλης και ο Πλάτωνας, με την μεσαιωνική θεολογία και, γενικότερα, στην ερμηνεία των φυσικών φαινομένων με βάση τις χριστιανικές αρχές. * Πέτρος Αβελάρδος (1079-1142) * Φραγκίσκος της Ασίζης (1182-1226) * Ρογήρος Βάκων (1214-1294) * (1221-1274) * Θωμάς Ακινάτης (1225-1274) * Βαρλαάμ ο Καλαβρός (1290-1348) (el)
  • De la latina scholasticus, kio signifis kaj instruisto kaj lernanto. La filozofia, teologia, kaj scienca spekulativado de la eŭropa Mezepoko ĉirkaŭ de la 6-a jarcento ĝis la 14-a. Ĝia ĉefa studobjekto estis la rilato(j) inter la Dia revelacio kaj la scienco larĝasence. Sekve oni pravus pritrakti, krom la "latina" skolastikismo, pri kaj eĉ pri (rilato inter la filozofia-scienca kulturo kaj Korano). (eo)
  • La escolástica —palabra originada en el latín medieval scholasticus, a través del latín tardío scholastĭcus «erudito», «escolar» como préstamo del griego σχολαστικός, scholastikós «ocio, tiempo libre»—​​ es una corriente teológica y filosófica medieval que utilizó parte de la filosofía grecolatina clásica para comprender la revelación religiosa del cristianismo. Fue la corriente teológico-filosófica predominante del pensamiento medieval, tras la patrística de la Antigüedad tardía, y se basó en la coordinación entre fe y razón, que en cualquier caso siempre suponía una clara subordinación de la razón a la fe (Philosophia ancilla theologiae «la filosofía es sierva de la teología»). El surgimiento de la escolástica estuvo estrechamente asociado con estas escuelas que florecieron en Italia, Fr (es)
  • Eskolastika (latinez: scholasticus eta hau, era berean, grekeratik σχολαστικός “eskolakoa dena”) kristautasunaren agerkunde erlijiosoa ulertzeko asmoz, filosofia greko latindarraren alderdi bat erabili zuen korronte teologiko eta filosofikoa da. (eu)
  • Skolastisisme adalah sebuah aliran filsafat di abad pertengahan yang menggunakan metode kritis dalam analisis filsafatnya dan didasarkan pada ajaran Gereja Katolik Roma. Skolastisisme mendominasi pengajaran di universitas-universitas pada abad pertengahan di Eropa dari sekitar tahun 1100 hingga 1700. Awalnya, skolastisisme berkembang di antara sekolah-sekolah monastik Kristen, yang belakangan menjadi pelopor bagi universitas-universitas di Eropa. Kebangkitan skolastisisme berkaitan erat dengan perkembangan sekolah-sekolah itu di Italia, Prancis, Spanyol, dan Inggris. (in)
  • Scholasticism was a medieval school of philosophy that employed a critical organic method of philosophical analysis predicated upon the Aristotelian 10 Categories. Christian scholasticism emerged within the monastic schools that translated scholastic Judeo—Islamic philosophies, and thereby "rediscovered" the collected works of Aristotle. Endeavoring to harmonize his metaphysics and its account of a prime mover with the Latin Catholic dogmatic trinitarian theology, these monastic schools became the basis of the earliest European medieval universities, and scholasticism dominated education in Europe from about 1100 to 1700. The rise of scholasticism was closely associated with these schools that flourished in Italy, France, Portugal, Spain and England. (en)
  • Escolástica, escolasticismo (do latim scholasticus, derivado do grego σχολαστικός, "pertence à escola", "instruído", "sábio") ou Filosofia Escolástica, é um método ocidental de pensamento crítico e de aprendizagem, com origem nas escolas monásticas cristãs, que concilia a fé cristã com um sistema de pensamento racional, especialmente o da filosofia grega (razão aristotélica e platônica). Colocando ênfase na dialética para ampliar o conhecimento por inferência e resolver contradições. (pt)
  • Skolastik (ytterst av grekiska scholastikos, "person som ägnar sin lediga tid åt studier") är den filosofiska och vetenskapliga huvudströmningen under högmedeltiden. Skolastiken berörde alla sidor av det dåtida vetandet och strävade att utveckla den teologiska vetenskapen. Den tidiga skolastiken (1000–1200) ägnade sig framför allt åt logik, metafysik och semantik. Bland dess företrädare märks Anselm av Canterbury och Pierre Abaelard. (sv)
  • Схола́стика (лат. Scholastica от греч. σχολαστικός — «школьный» от греч. σχολή — «школа») — систематическая европейская средневековая философия, сконцентрированная вокруг университетов и представляющая собой синтез христианского (католического) богословия и философии Аристотеля. Схоластика характеризуется соединением теолого-догматических предпосылок с рационалистической методикой и интересом к формально-логическим проблемам. В повседневном общении схоластикой часто называют представления, оторванные от жизни, основывающиеся на отвлечённых рассуждениях, не проверяемых опытом. (ru)
rdfs:label
  • Scholasticism (en)
  • مدرسية (فلسفة) (ar)
  • Escolàstica (ca)
  • Scholastika (cs)
  • Scholastik (de)
  • Σχολαστικισμός (el)
  • Skolastikismo (eo)
  • Escolástica (es)
  • Eskolastika (eu)
  • Skolastisisme (in)
  • Scolastica (filosofia) (it)
  • Scolastique (fr)
  • 스콜라주의 (ko)
  • スコラ学 (ja)
  • Scholastyka (filozofia) (pl)
  • Scholastiek (nl)
  • Escolástica (pt)
  • Схоластика (ru)
  • Skolastik (sv)
  • Схоластика (uk)
  • 经院哲学 (zh)
owl:differentFrom
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:genre of
is dbo:influenced of
is dbo:influencedBy of
is dbo:mainInterest of
is dbo:movement of
is dbo:philosophicalSchool of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:genre of
is dbp:movement of
is dbp:schoolTradition of
is dbp:traditionMovement of
is rdfs:seeAlso of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License