An Entity of Type: language, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Andalusi Arabic (Arabic: اللهجة العربية الأندلسية), also known as Andalusian Arabic, was a variety or varieties of Arabic spoken mainly from the 9th to the 17th century in Al-Andalus, the regions of the Iberian Peninsula (modern Spain and Portugal) once under Muslim rule. It became an extinct language in Iberia after the expulsion of the former Hispanic Muslims, which took place over a century after the Granada War by the Catholic Monarchs of Spain. Once widely spoken in Iberia, the expulsions and persecutions of Arabic speakers caused an abrupt end to the language's use on the peninsula. Its use continued to some degree in North Africa after the expulsion, although Andalusi speakers were rapidly assimilated by the Maghrebi communities to which they fled.

Property Value
dbo:abstract
  • اللهجة العربية الأندلسية كانت إحدى لهجات اللغة العربية المستخدمة في الأندلس وأقصى شمال المغرب، وهي المنطقة التي تقع حالياً في شبه جزيرة أيبيريا وتمثل إسبانيا والبرتغال، أثناء حكم المسلمين لها. ورغم أنها منقرضة الآن، إلا أنها تستخدم أحياناً في الطرب الأندلسي، كما كان لها تأثير كبير على اللهجات المستخدمة في شمال غرب المغرب وسلا وغرب الجزائر منهم شرشال ومستغانم وبجاية وجيجل. وكان لها تأثير آخر على لهجة المستعربين واللغة الإسبانية والقطلونية والبرتغالية. الأندلسية العربية ويبدو أنها انتشرت بسرعة، وقد استخدمت في المحادثة الشفوية عموماً في معظم أنحاء الأندلس ما بين القرنين التاسع والخامس عشر. ويقدر عدد المتكلمين حوالي 5-7 ملايين متحدث في القرنين الحادي عشر والثاني عشر قبل أن يتضاءل هذا العدد نتيجة الاستيلاء التدريجي من قبل المسيحيين. في عام 1502، اضطر المسلمون في غرناطة للاختيار بين أن يرتدوا عن دينهم والنفي، وأولئك الذين اعتنقوا المسيحية الكاثوليكية قصراً أصبحوا يعرفون باسم الموريسكيين. في عام 1526، تم تمديد هذا الشرط للمسلمين في أماكن أخرى في إسبانيا (Mudéjars). في 1567، أصدر فيليب الثاني ملك إسبانيا مرسوماً ملكياً يجبر الموريسكييين على التخلي عن استخدام اللغة العربية في جميع المناسبات، الرسمية وغير الرسمية، تحدثاً وكتابة. وصل الأمر إلى اعتبار استخدام اللغة العربية بأي شكل جريمة. مُنح المسلمون ثلاث سنوات لتعلم اللغة الإسبانية، وبعد ذلك سيكون عليهم التخلص من جميع المواد المكتوبة باللغة العربية. هذا التصرف أدى إلى واحدة من أكبر ثورات الموريسكيين. ومع ذلك فقد ظل استخدام اللغة العربية الأندلسية في مناطق معينة حتى الطرد النهائي للموريسكيين في بداية القرن السابع عشر. جاء في مقال للدكتور بشار نديم أحمد الباججي:”ولا بد من الإشارة إلى ما ذكره لسان الدين بن الخطيب عن تنوع لهجات الأندلسيين، فقد أشار في كتابه (الإحاطة في أخبار غرناطة) إلى لهجة أهل غرناطة وإلى شيوع الإمالة في هذه المدينة، وذكر أن لهجة الغرناطيين أقرب اللهجات إلى العربية الفصيحة. وقد أشار ابن حزم الأندلسي إلى اختلاف لهجات الأندلس وتنوعها، ونبه إلى وجود الكثير من المفردات فيها بدلت العوام دلالاتها وابتعدت بها عن مدلولاتها التي وضعت لها في أصلها وهو أمر شائع في عموم اللهجات العربية.“ (ar)
  • Algaravia és el nom històricament aplicat a la llengua àrab a la península Ibèrica, i també a la forma d'aquesta llengua parlada pels mudèjars i moriscs. Prové de forma originària عربية (al-'arabiyya), el nom àrab per la mateixa llengua, i passa al català com a algaravia, al castellà com a algarabía i al portuguès com a algaravia. A la Ibèria després de la Reconquesta, aquest nom s'aplicava encara a la manera de parlar dels moriscs i va tenir en aquestes llengües un significat pejoratiu de 'cridòria' o 'malparlar'. A la societat andalusina cada vegada va adquirir més protagonisme l’arabització lingüística i cultural mentre anaven desapareixent les diferencies dels grups socials com a resultat de la muslimització. L'àrab s'imposà perquè l'Alcorà, que es considera com la darrera i definitiva revelació de Deu, hi va ser dictat i conservat en aquesta llengua. Al segle XVI, quan a la Corona de Castella s'identifica cristianisme i castellà, la conversió forçosa de la Pragmàtica del 12 de febrer de 1502, la qual ordenava la conversió o expulsió de tots els musulmans de la Corona de Castella porta a les prohibicions totals d'expressar-se en algaravia al regne de Granada durant el sínode de Guadix de 1554, i la real Provisió de Felip II de Castella de 1566, per la identificació de llengua i religió, en línia amb la contrareforma. La Corona d'Aragó no imposà el cristianisme als mudèjars fins a la fi de 1525 després de la seva participació en la Revolta de les Germanies. Els llibres favorables a l'estudi de l'algaravia per part de religiosos missioners van entrar en l'Index Librorum Prohibitorum. El dialecte està ben estudiat gràcies a les obres que els gramàtics i lingüistes andalusins van realitzar per corregir els defectes que els parlants feien respecte a l'àrab clàssic. A més a més, tot i ésser en l'actualitat una llengua morta, hi ha fins i tot algún tímid intent per part de musulmans autòctons de l'estat espanyol de divulgar el coneixement i l'ús de l'àrab andalusí, per tal d'aconseguir que aquesta torni ser una llengua parlada. (ca)
  • Andalusi Arabic (Arabic: اللهجة العربية الأندلسية), also known as Andalusian Arabic, was a variety or varieties of Arabic spoken mainly from the 9th to the 17th century in Al-Andalus, the regions of the Iberian Peninsula (modern Spain and Portugal) once under Muslim rule. It became an extinct language in Iberia after the expulsion of the former Hispanic Muslims, which took place over a century after the Granada War by the Catholic Monarchs of Spain. Once widely spoken in Iberia, the expulsions and persecutions of Arabic speakers caused an abrupt end to the language's use on the peninsula. Its use continued to some degree in North Africa after the expulsion, although Andalusi speakers were rapidly assimilated by the Maghrebi communities to which they fled. (en)
  • La Andalus-Araba Lingvo estis dialekto de la Araba lingvo parolatata en Al-Andalus, la regionoj de Iberio (moderna Hispanio kaj Portugalio) sub Islamana regado. Ĝi iĝis morta lingvo en Iberio post la forpelo de la Maŭroj sekve de la kristana rekonkero (Reconquista), kvankam ĝi estas ankoraŭ uzata en kaj grave influis la dialektojn de tiaj urboj kiel Tetuano, Fez, Rabat, Tanĝero kaj Ĉerĉel. Ĝi ankaŭ faris ioman influon sur la Mozaraban, la Kastilian (Hispana), la Katalunan, kaj la Portugalan lingvojn kaj la Morokan dialekton de la araba. La andalusa araba verŝajne disvastiĝis rapide kaj estas la ĝenerala buŝa uzaĵo en plej partoj de Al-Andalus inter la 9-a kaj 15-a jarcentoj. Ĝi atingis sian plej altan kulminon de uzantoj, krude takseblaj je 5-7 milionoj, dum la 11-a kaj 12-a jarcentoj. Ĝi tiam malabundiĝis sekve de la laŭgrada sed senĉesa potencpreno fare de la kristanoj, kvankam ĝi restis en uzo en certaj areoj jam sub kristana politika rego ĝis la fina en la komenco de la 17-a jarcento. Kiel en ĉiu alia arabe parolanta lando, la Andalusa popolo estis , tio estas, parolis sian lokan dialekton en ĉiuj malalta-registraj (malalt-ĝenraj) situacioj, sed nur la klasika araba estis uzata por alt-registraj postuloj, kaj aldone por skribaj celoj. La andalusa araba apartenas al la Frua , kiu ne havis iun ajn apartigon inter beduena, urbaj, aŭ ruraj (malurbaj) dialektoj, nek montras iun ajn percepteblajn diferencojn inter komunumaj dialektoj, kiaj la islamana, kristana kaj hebrea. La plej malnova indikaĵo de andalus-arabaj parolaĵoj povas esti datitaj de la 10-a kaj 11-a jarcentoj, en izolitaj citaĵoj, kaj en prozo kaj en strofaj klasikaj andalusaj poemoj, kaj tiam, de la 11-a jarcento plue, en strofaj dialektaj poemoj kaj dialektaj proverbaj kolektoj, dum ĝiaj lastaj dokumentoj estas kelkaj negocaj skribaĵoj kaj unu letero skribita en la komenco de la 17-a jarcento en Valencio. (eo)
  • El árabe andalusí o árabe hispano[cita requerida] fue el dialecto árabe hablado de forma común en Al-Ándalus entre los siglos VIII y XV. Basado en el dialecto árabe magrebí de los conquisadores norteafricanos, el árabe hispano convivía con la lengua romance hablada por la población hispanorromana local. Su estudio tiene gran importancia ya que la mayoría de los arabismos que pasaron al idioma español (y a otros idiomas peninsulares) derivan de esta forma de árabe popular y no del árabe clásico. Al contrario que el judeoespañol, actualmente es una lengua muerta ya que tras la expulsión de los moriscos en el siglo XVII, estos se integraron con las poblaciones del norte de África perdiendo con el tiempo su lengua distintiva, que siguió a la reconquista cristiana, pero aún se usa en la música andalusí de África del Norte y ha ejercido una influencia considerable en los dialectos de ciudades como Tetuán, Fez, Rabat, Tánger, Nedroma, Tremecén, Mostaganem, Cherchell y Argel. En el Reino de Valencia fue la lengua predominante de las regiones interiores hasta la expulsión de sus habitantes en 1609. También tuvo cierta influencia sobre el romance andalusí, el castellano (español), el valenciano, el gallego-portugués y los dialectos árabe marroquí y árabe argelino (principalmente el de la ciudad de Orán). Gran número de los préstamos léxicos del español en el árabe marroquí pasaron a través del árabe andalusí tardío. (es)
  • Andalustar arabiera Al-Andalusen IX. eta XVII. mendeen artean mintzaturiko arabiera dialektoa izan zen. Moriskoak Iberiar penintsulatik kanporatuak izan zirenean, hizkuntza hil bilakatu zen. Hala ere, oraindik andalustar musika jotzen da, eta eragina izan du Tetuan, Fes, Rabat, Tanger edo Cherchelleko hizkeretan. Era berean, eragina izan du mozarabiar hizkuntzaren, gaztelaniaren, katalanaren eta marokoar arabieraren sorkuntzan. Bere une gorenean, hau da, XI. eta XII. mendeen artean, 5-7 milioi hiztun artean izan zituen. Badira X. mendeko hitz solteak arabiera klasikoaren zenbait testutan, eta XI. mendetik aurrera testu osoak. Azkenekoz XVII. mendean Valentzian idatziko eskutitz batean ageri da. (eu)
  • Bahasa Arab Andalusia, juga dikenali sebagai Bahasa Arab Andalusi, ialah variasi atau varietas bahasa Arab yang dituturkan di Al-Andalus, daerah Semenanjung Iberia (Spanyol dan Portugal modern) di bawah pemerintahan muslim (dan untuk beberapa waktu setelahnya) dari abad ke-9 hingga abad ke-17. Bahasa ini menjadi bahasa mati di Iberia setelah pengusiran Morisco, yang terjadi lebih dari satu abad setelah penaklukan Granada oleh penguasa monarki Katolik di Spanyol. Setelah dituturkan secara luas di Iberia, pengusiran dan penganiayaan terhadap penutur bahasa Arab menyebabkan penggunaan bahasa di semenanjung tiba-tiba berakhir. Penggunaannya terus berlanjut sampai batas tertentu di Afrika setelah pengusiran, meskipun penutur bahasa Arab Andalusi dengan cepat berasimilasi dengan komunitas Arab Maghrib tempat mereka melarikan diri. (in)
  • L'arabe andalou, également connu sous le nom d'arabe d'al-Andalus (ou andalousien), arabe espagnol ou arabe hispanique, était un dialecte de la langue arabe parlé dans les terres d'al-Andalus, vaste territoire musulman qui comprend la péninsule Ibérique (Espagne, Portugal) et le sud de la France (Septimanie). (fr)
  • アル・アンダルス=アラビア語(アル・アンダルス=アラビア語)は、中世にイスラム教の影響下にあったイベリア半島(アル=アンダルス)において8世紀初頭から18世紀初頭にかけて使われた、アラビア語の一変種である。アラビア語アンダルシア方言、アラビア語アンダルス方言とも呼ばれる。 フスハーや、古い時期のが土台となっているが、後述するようにロマンス語の影響が強い。現在はほぼ完全な死語であるが、イベリア半島から逃れてきた人々の子孫がマグリブに居住しており、そのコミュニティでは細々と伝えられていること、またアンダルシアの伝統音楽では未だに使用されていることから、厳密には死語とはいえない。 (ja)
  • 안달루시아 구어체 아랍어(عربية أندلسية)는 알안달루스 지역에서 사용되었던 아랍어의 방언이다. 오늘날 에 영향을 미쳤으나, 스페인에서는 일찍이 사멸되었다. 하지만 지금도 테투안, 페스, 라바트, 탕헤르와 에서는 조금씩 사용된다. 이외에 모자라브어, 스페인어, 카탈루냐어, 포르투갈어, 등에서 차용한 어휘가 많다. (ko)
  • Andalusisch-Arabisch, ook wel bekend als Iberisch-Arabisch, is een uitgestorven dialect van het Arabisch dat werd gesproken in Al-Andalus (het huidige Spanje en Portugal). Het behoort tot de Maghrebijnse dialecten en is nauw verwant aan het Marokkaans-Arabisch. Eeuwenlang was het de meeste gesproken taal op het Iberisch schiereiland. Het werd een uitgestorven taal nadat de Morisken (Moriscos) tijdens de reconquista werden verdreven door de ‘kruisvaarders’. Het gebruik ervan bleef tot op zekere hoogte in Noord-Afrika na de uitzetting, hoewel Andalusische sprekers snel werden geassimileerd door de Maghrebijnse gemeenschappen waarnaar ze vluchtten. Andalusisch-Arabisch wordt nog steeds gebruikt in Andalusische muziek en heeft de dialecten van steden als Sfax, Fez, Rabat, , Tlemcen, Blida en Cherchell aanzienlijk beïnvloed. Het wordt nog steeds gebruikt door gemeenschappen van de nazaten van Morisken (Andalusische moslims) in steden zoals Tanger en Tetouan in Marokko en , en Sfax in Tunesië, die Moriskenvluchtelingen verwelkomden. Het oefende ook enige invloed uit op Mozarabisch, Spaanse (met name Andalusische, Ladino, Catalaanse), Portugese, klassiek Arabische en de Magrebijnse dialecten. Het Arabisch in Andalusië lijkt zich snel te hebben verspreid en is over het algemeen oraal gebruikt in de meeste delen van Al-Andalus tussen de 8e en de 15e eeuw. Het aantal sprekers heeft naar schatting een piek bereikt bij ongeveer 5-7 miljoen sprekers rond de 11e en 12e eeuw voordat het slinkt als gevolg van de Reconquista, de geleidelijke maar niet aflatende overname door de christenen. In 1502 werden de moslims van Granada gedwongen te kiezen tussen bekering en ballingschap; degenen die zich bekeerden, werden de Morisken genoemd. In 1526 werd deze vereiste uitgebreid tot de moslims elders in Spanje (Mudéjars). In 1567 vaardigde Filips II van Spanje een koninklijk besluit uit in Spanje dat Morisken verbood het gebruik van het Arabisch bij alle gelegenheden, formeel en informeel, in woord en geschrift. Het gebruik van het Arabisch in welke zin dan ook zou als een misdaad worden beschouwd. Ze kregen drie jaar de tijd om een 'christelijke' taal te leren, waarna ze zich van al het Arabische geschreven materiaal moesten ontdoen. Dit veroorzaakte een van de grootste Morisco-opstanden. Toch bleef Andalusisch Arabisch in bepaalde delen van Spanje in gebruik tot de uiteindelijke uitzetting van de Morisken aan het begin van de 17e eeuw. Zoals in elk ander Arabischsprekend land, waren de moedertaalsprekers van het Andalusisch Arabisch diglossisch, dat wil zeggen, ze spraken hun plaatselijke dialect in alle low-register-situaties, maar alleen klassiek Arabisch werd gebruikt wanneer een hoog register nodig was en voor schriftelijke doeleinden als goed. Het Andalusische Arabisch behoort toe aan het vroeg-westelijke Neo-Arabisch, wat geen scheiding toestaat tussen de bedoeïenen-, stedelijke of landelijke dialecten, en evenmin toont het een waarneembaar verschil tussen gemeenschappelijke dialecten, zoals moslims, christenen en joden. Het oudste bewijs van Andalusische Arabische uitingen kan worden gedateerd in de 10e en 11e eeuw, in losse aanhalingstekens, zowel in proza als in de klassieke stananistische gedichten (muwashahat), en dan, vanaf de 11e eeuw, in strofe dialectische gedichten (zajal) en collecties dialectale gezegden, terwijl de laatste documenten enkele bedrijfsdocumenten en één brief zijn die aan het begin van de 17e eeuw in Valencia zijn geschreven. (nl)
  • Árabe andalusino é uma variante da língua árabe, falado em Alandalus, regiões da Península Ibérica (atual Espanha e Portugal) sob o domínio muçulmano. Tornou-se uma língua extinta na Península Ibérica depois da expulsão dos Mouriscos que ocorreu um século após a Reconquista. O árabe andalusino ainda é usado na música em árabe andalusino e influenciou significativamente os dialetos de cidades como Fez, Rebate, Nedroma, Tremecém, Blida, Cherchell, Tangier, Tetouan, etc. para a qual muitos andalusinos e moriscos fugiram. Ele também exerceu alguma influência sobre o moçárabe, castelhano (particularmente o dialeto andaluz), catalão e o dialeto árabe marroquino. (pt)
  • Andalusisk arabiska, var en variant eller dialekt av arabiska som talades i Al-Andalus, den del av Iberiska halvön som kontrollerades av muslimer, från ungefär 800-talet till 1600-talet. Efter reconquista, förföljelserna och senare fördrivningen av moriskerna på 1600-talet försvagades språket kraftigt. Språket fortsatte i vis grad att leva kvar i Nordafrika och Maghreb, men talarna av den andalusiska arabiskan assimilerades till slut in i den maghrebiska språkgemenskapen och därmed dog språket ut fullständigt. (sv)
  • Андалузский диалект арабского языка, также андалусийско-арабский язык (араб. اللهجة الأندلسية‎, исп. Árabe andalusí) — одна из средневековых разновидностей арабского языка, получившего распространение в мусульманских землях Иберии (Кордовский халифат) и Балеарских островах, управляемых «маврами», в VIII—XVI веках. Постепенно вытеснен романскими языками (испанский, португальский, каталонский) по завершении Реконкисты. Частично сохранялся среди так называемых мудехаров до XVII века. (ru)
  • Андалузький діалект арабської мови (араб. اللهجة الأندلسية‎, ісп. Árabe andalusí) був одним з різновидів арабської мови на середньовічному Піренейському півострові. Був поширений в Аль-Андалусі, якими управляли мусульмани в VIII-XVI століттях. В результаті Реконкісти андалузький діалект вийшов з ужитку, і вимер в XVII столітті. Походить від марокканського різновиду арабської мови. (uk)
dbo:iso6393Code
  • xaa
dbo:languageFamily
dbo:spokenIn
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 706811 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 19813 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1121502734 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:date
  • June 2021 (en)
dbp:extinct
  • Early 17th century (en)
dbp:fam
dbp:familycolor
  • Afro-Asiatic (en)
dbp:glotto
  • anda1287 (en)
dbp:glottorefname
  • Andalusian Arabic (en)
dbp:iso
  • xaa (en)
dbp:name
  • Andalusi Arabic (en)
dbp:nativename
  • (en)
dbp:notice
  • IPA (en)
dbp:reason
  • at least superficially more like metathesis. If not, explanation is needed. (en)
dbp:script
  • Arabic alphabet (en)
dbp:states
  • Al-Andalus (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • Andalusi Arabic (Arabic: اللهجة العربية الأندلسية), also known as Andalusian Arabic, was a variety or varieties of Arabic spoken mainly from the 9th to the 17th century in Al-Andalus, the regions of the Iberian Peninsula (modern Spain and Portugal) once under Muslim rule. It became an extinct language in Iberia after the expulsion of the former Hispanic Muslims, which took place over a century after the Granada War by the Catholic Monarchs of Spain. Once widely spoken in Iberia, the expulsions and persecutions of Arabic speakers caused an abrupt end to the language's use on the peninsula. Its use continued to some degree in North Africa after the expulsion, although Andalusi speakers were rapidly assimilated by the Maghrebi communities to which they fled. (en)
  • L'arabe andalou, également connu sous le nom d'arabe d'al-Andalus (ou andalousien), arabe espagnol ou arabe hispanique, était un dialecte de la langue arabe parlé dans les terres d'al-Andalus, vaste territoire musulman qui comprend la péninsule Ibérique (Espagne, Portugal) et le sud de la France (Septimanie). (fr)
  • アル・アンダルス=アラビア語(アル・アンダルス=アラビア語)は、中世にイスラム教の影響下にあったイベリア半島(アル=アンダルス)において8世紀初頭から18世紀初頭にかけて使われた、アラビア語の一変種である。アラビア語アンダルシア方言、アラビア語アンダルス方言とも呼ばれる。 フスハーや、古い時期のが土台となっているが、後述するようにロマンス語の影響が強い。現在はほぼ完全な死語であるが、イベリア半島から逃れてきた人々の子孫がマグリブに居住しており、そのコミュニティでは細々と伝えられていること、またアンダルシアの伝統音楽では未だに使用されていることから、厳密には死語とはいえない。 (ja)
  • 안달루시아 구어체 아랍어(عربية أندلسية)는 알안달루스 지역에서 사용되었던 아랍어의 방언이다. 오늘날 에 영향을 미쳤으나, 스페인에서는 일찍이 사멸되었다. 하지만 지금도 테투안, 페스, 라바트, 탕헤르와 에서는 조금씩 사용된다. 이외에 모자라브어, 스페인어, 카탈루냐어, 포르투갈어, 등에서 차용한 어휘가 많다. (ko)
  • Árabe andalusino é uma variante da língua árabe, falado em Alandalus, regiões da Península Ibérica (atual Espanha e Portugal) sob o domínio muçulmano. Tornou-se uma língua extinta na Península Ibérica depois da expulsão dos Mouriscos que ocorreu um século após a Reconquista. O árabe andalusino ainda é usado na música em árabe andalusino e influenciou significativamente os dialetos de cidades como Fez, Rebate, Nedroma, Tremecém, Blida, Cherchell, Tangier, Tetouan, etc. para a qual muitos andalusinos e moriscos fugiram. Ele também exerceu alguma influência sobre o moçárabe, castelhano (particularmente o dialeto andaluz), catalão e o dialeto árabe marroquino. (pt)
  • Andalusisk arabiska, var en variant eller dialekt av arabiska som talades i Al-Andalus, den del av Iberiska halvön som kontrollerades av muslimer, från ungefär 800-talet till 1600-talet. Efter reconquista, förföljelserna och senare fördrivningen av moriskerna på 1600-talet försvagades språket kraftigt. Språket fortsatte i vis grad att leva kvar i Nordafrika och Maghreb, men talarna av den andalusiska arabiskan assimilerades till slut in i den maghrebiska språkgemenskapen och därmed dog språket ut fullständigt. (sv)
  • Андалузский диалект арабского языка, также андалусийско-арабский язык (араб. اللهجة الأندلسية‎, исп. Árabe andalusí) — одна из средневековых разновидностей арабского языка, получившего распространение в мусульманских землях Иберии (Кордовский халифат) и Балеарских островах, управляемых «маврами», в VIII—XVI веках. Постепенно вытеснен романскими языками (испанский, португальский, каталонский) по завершении Реконкисты. Частично сохранялся среди так называемых мудехаров до XVII века. (ru)
  • Андалузький діалект арабської мови (араб. اللهجة الأندلسية‎, ісп. Árabe andalusí) був одним з різновидів арабської мови на середньовічному Піренейському півострові. Був поширений в Аль-Андалусі, якими управляли мусульмани в VIII-XVI століттях. В результаті Реконкісти андалузький діалект вийшов з ужитку, і вимер в XVII столітті. Походить від марокканського різновиду арабської мови. (uk)
  • اللهجة العربية الأندلسية كانت إحدى لهجات اللغة العربية المستخدمة في الأندلس وأقصى شمال المغرب، وهي المنطقة التي تقع حالياً في شبه جزيرة أيبيريا وتمثل إسبانيا والبرتغال، أثناء حكم المسلمين لها. ورغم أنها منقرضة الآن، إلا أنها تستخدم أحياناً في الطرب الأندلسي، كما كان لها تأثير كبير على اللهجات المستخدمة في شمال غرب المغرب وسلا وغرب الجزائر منهم شرشال ومستغانم وبجاية وجيجل. وكان لها تأثير آخر على لهجة المستعربين واللغة الإسبانية والقطلونية والبرتغالية. (ar)
  • Algaravia és el nom històricament aplicat a la llengua àrab a la península Ibèrica, i també a la forma d'aquesta llengua parlada pels mudèjars i moriscs. Prové de forma originària عربية (al-'arabiyya), el nom àrab per la mateixa llengua, i passa al català com a algaravia, al castellà com a algarabía i al portuguès com a algaravia. A la Ibèria després de la Reconquesta, aquest nom s'aplicava encara a la manera de parlar dels moriscs i va tenir en aquestes llengües un significat pejoratiu de 'cridòria' o 'malparlar'. (ca)
  • La Andalus-Araba Lingvo estis dialekto de la Araba lingvo parolatata en Al-Andalus, la regionoj de Iberio (moderna Hispanio kaj Portugalio) sub Islamana regado. Ĝi iĝis morta lingvo en Iberio post la forpelo de la Maŭroj sekve de la kristana rekonkero (Reconquista), kvankam ĝi estas ankoraŭ uzata en kaj grave influis la dialektojn de tiaj urboj kiel Tetuano, Fez, Rabat, Tanĝero kaj Ĉerĉel. Ĝi ankaŭ faris ioman influon sur la Mozaraban, la Kastilian (Hispana), la Katalunan, kaj la Portugalan lingvojn kaj la Morokan dialekton de la araba. (eo)
  • El árabe andalusí o árabe hispano[cita requerida] fue el dialecto árabe hablado de forma común en Al-Ándalus entre los siglos VIII y XV. Basado en el dialecto árabe magrebí de los conquisadores norteafricanos, el árabe hispano convivía con la lengua romance hablada por la población hispanorromana local. Su estudio tiene gran importancia ya que la mayoría de los arabismos que pasaron al idioma español (y a otros idiomas peninsulares) derivan de esta forma de árabe popular y no del árabe clásico. (es)
  • Andalustar arabiera Al-Andalusen IX. eta XVII. mendeen artean mintzaturiko arabiera dialektoa izan zen. Moriskoak Iberiar penintsulatik kanporatuak izan zirenean, hizkuntza hil bilakatu zen. Hala ere, oraindik andalustar musika jotzen da, eta eragina izan du Tetuan, Fes, Rabat, Tanger edo Cherchelleko hizkeretan. Era berean, eragina izan du mozarabiar hizkuntzaren, gaztelaniaren, katalanaren eta marokoar arabieraren sorkuntzan. (eu)
  • Bahasa Arab Andalusia, juga dikenali sebagai Bahasa Arab Andalusi, ialah variasi atau varietas bahasa Arab yang dituturkan di Al-Andalus, daerah Semenanjung Iberia (Spanyol dan Portugal modern) di bawah pemerintahan muslim (dan untuk beberapa waktu setelahnya) dari abad ke-9 hingga abad ke-17. Bahasa ini menjadi bahasa mati di Iberia setelah pengusiran Morisco, yang terjadi lebih dari satu abad setelah penaklukan Granada oleh penguasa monarki Katolik di Spanyol. Setelah dituturkan secara luas di Iberia, pengusiran dan penganiayaan terhadap penutur bahasa Arab menyebabkan penggunaan bahasa di semenanjung tiba-tiba berakhir. Penggunaannya terus berlanjut sampai batas tertentu di Afrika setelah pengusiran, meskipun penutur bahasa Arab Andalusi dengan cepat berasimilasi dengan komunitas Arab M (in)
  • Andalusisch-Arabisch, ook wel bekend als Iberisch-Arabisch, is een uitgestorven dialect van het Arabisch dat werd gesproken in Al-Andalus (het huidige Spanje en Portugal). Het behoort tot de Maghrebijnse dialecten en is nauw verwant aan het Marokkaans-Arabisch. Eeuwenlang was het de meeste gesproken taal op het Iberisch schiereiland. Het werd een uitgestorven taal nadat de Morisken (Moriscos) tijdens de reconquista werden verdreven door de ‘kruisvaarders’. Het gebruik ervan bleef tot op zekere hoogte in Noord-Afrika na de uitzetting, hoewel Andalusische sprekers snel werden geassimileerd door de Maghrebijnse gemeenschappen waarnaar ze vluchtten. (nl)
rdfs:label
  • Andalusi Arabic (en)
  • لهجة أندلسية (ar)
  • Algaravia (ca)
  • Andalus-araba lingvo (eo)
  • Árabe andalusí (es)
  • Andalustar arabiera (eu)
  • Arabe andalou (fr)
  • Bahasa Arab Andalusia (in)
  • 안달루시아 아랍어 (ko)
  • アル・アンダルス=アラビア語 (ja)
  • Andalusisch-Arabisch (nl)
  • Dialeto árabe andalusino (pt)
  • Андалузский диалект арабского языка (ru)
  • Andalusisk arabiska (sv)
  • Андалузька арабська мова (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Andalusi Arabic (en)
is dbo:language of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:commonLanguages of
is dbp:langs of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License