An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Allegory of the Cave, or Plato's Cave, is an allegory presented by the Greek philosopher Plato in his work Republic (514a–520a) to compare "the effect of education (παιδεία) and the lack of it on our nature". It is written as a dialogue between Plato's brother Glaucon and his mentor Socrates, narrated by the latter. The allegory is presented after the analogy of the sun (508b–509c) and the analogy of the divided line (509d–511e). Socrates remarks that this allegory can be paired with previous writings, namely the analogy of the sun and the analogy of the divided line.

Property Value
dbo:abstract
  • كهف أفلاطون أو أسطورة الكهف مَثل ضربه أفلاطون في الباب السابع من كتاب الجمهورية. ويقول جميل صليبا أن المَثل: «يرمز إلى ان النفس الانسانية في حالتها الحاضرة، أي خلال اتصالها بالبدن، اشبه شيء بسجين مقيد بالسلاسل، وضع في كهف، وخلفه نار ملتهبة تضيء الأشياء وتطرح ظلالها على جدار اقيم امامه، فهو لا يرى الأشياء الحقيقية بل يرى ظلالها المتحركة، ويظن بها حقائق.»«فالكهف في هذه الاسطورة هو العالم المحسوس، والظلال هي المعرفة الحسية، والأشياء الحقيقية التي تحدث هذه الظلال هي .» وعلى هذا فإن الفيلسوف - حسب أفلاطون - هو الذي يرتقيى بنفسه ويفكر في المُثُل الجوهرية التي تكمن وراء المظاهر الخارجية، ويعرف الحقيقة ويميز العَرَض من الجوهر. (ar)
  • El mite de la caverna (també anomenat analogia de la caverna o caverna de Plató) és una al·legoria presentada pel filòsof de l'antiga Grècia Plató en la seva obra La República (514a–520a) per comparar «l'efecte de l'educació (παιδεία) i la manca d'aquesta en la nostra natura». Està escrita com un diàleg entre el germà de Plató, Glaucó, i el seu mentor, Sòcrates, narrat per aquest darrer. L'al·legoria es presenta després de l'analogia del sol (508b–509c) i l'analogia de la línia dividida (509d–513e). Totes tres estan caracteritzades en relació a la dialèctica i a la fi dels llibres VII i VIII (531d–534e). Plató fa que Sòcrates descrigui una trobada de persones que han viscut encadenades a una paret d'una caverna tota la seva vida, encarats a una paret blanca. Les persones observen les ombres projectades a la paret de les coses que passen per davant d'un foc que es troba darrere seu, i comencen a anomenar aquestes coses. Les ombres són tan properes com els presoners aconsegueixen veure la realitat. Llavors s'explica com el filòsof és com un presoner que és alliberat de la caverna i arriba a entendre que les ombres de la paret no constitueixen realment la veritat, ja que ell pot percebre la veritable forma de la realitat i no pas les meres ombres observades pels presoners. Sòcrates remarca que aquesta al·legoria es pot comprendre amb el que fou explicat anteriorment, concretament l'analogia del sol i l'analogia de la línia dividida. En particular, compara la percepció humana del món a «viure en una presó, el foc allí al sol aquí, l'ascensió i la vista del món superior a l'ascensió de l'ànima al món de la ment» (517b). (ca)
  • Podobenství o jeskyni (také mýtus o jeskyni) je obsaženo v Platónově díle Ústava (514a-520a), kde slouží ke srovnání "vlivu vzdělání (παιδεία) a jeho nedostatku na naši přirozenost". Podobenství je uvedeno jako dialog mezi Platónovým bratrem a jeho učitelem Sókratem, jak ho vypráví Sókratés. Podobenství o jeskyni následuje za (508b–509c) a (509d–511e). Všechna tři podobenství jsou uvedena do vztahu k dialektice na konci Knihy VII a VIII (531d–534e). Platónův Sókratés tu popisuje skupinu lidí přikovaných po celý život řetězy ke stěně jeskyně, takže mohou vidět pouze prázdnou stěnu proti nim. Tito lidé mohou pozorovat pouze stíny vrhané na prázdnou stěnu ohněm za nimi. Pro uvězněné lidi představují tyto stíny jedinou skutečnost, kterou jsou schopni vnímat. Sókratés následně vysvětluje, že se filosof podobá vězni, který se osvobodil z jeskyně a pochopil, že stíny na zdi nejsou skutečné, protože nyní může vnímat pravou povahu skutečnosti a nikoli jen její stíny, jako ostatní vězni. Sókratés poznamenává, že toto podobenství musí být chápáno v souvislosti s předchozími podobenstvími, konkrétně s a . Především říká, že naše vnímání okolního světa "se podobá žalářnímu příbytku, kdežto světlo ohně, planoucího uvnitř, síle slunce; budeš-li výstup a pohled na předměty nahoře pokládat za vzestup duše do prostoru poznatelného myslí, potom ovšem dospěješ zcela určitě k mé domněnce" (517b). (cs)
  • The Allegory of the Cave, or Plato's Cave, is an allegory presented by the Greek philosopher Plato in his work Republic (514a–520a) to compare "the effect of education (παιδεία) and the lack of it on our nature". It is written as a dialogue between Plato's brother Glaucon and his mentor Socrates, narrated by the latter. The allegory is presented after the analogy of the sun (508b–509c) and the analogy of the divided line (509d–511e). In the allegory "The Cave," Plato describes a group of people who have lived chained to the wall of a cave all their lives, facing a blank wall. The people watch shadows projected on the wall from objects passing in front of a fire behind them and give names to these shadows. The shadows are the prisoners' reality, but are not accurate representations of the real world. The shadows represent the fragment of reality that we can normally perceive through our senses, while the objects under the sun represent the true forms of objects that we can only perceive through reason. Three higher levels exist: the natural sciences; mathematics, geometry, and deductive logic; and the theory of forms. Socrates explains how the philosopher is like a prisoner who is freed from the cave and comes to understand that the shadows on the wall are actually not the direct source of the images seen. A philosopher aims to understand and perceive the higher levels of reality. However, the other inmates of the cave do not even desire to leave their prison, for they know no better life. Socrates remarks that this allegory can be paired with previous writings, namely the analogy of the sun and the analogy of the divided line. (en)
  • Η Αλληγορία του Σπηλαίου είναι μια αλληγορία που παρουσιάστηκε από τον Πλάτωνα στο έργο του Πολιτεία, με σκοπό να συγκριθούν «οι επιπτώσεις της παιδείας και της έλλειψής της στη του ανθρώπου». Γράφτηκε σε μορφή διαλόγου μεταξύ του Γλαύκωνα, αδελφού του Πλάτωνα, και του μέντορά του Σωκράτη, τον οποίο αφηγείται ο δεύτερος. Η αλληγορία βρίσκεται στην αρχή του έβδομου βιβλίου της Πολιτείας. Ο Πλάτων βάζει τον Σωκράτη να περιγράψει ένα σύνολο ατόμων που ζουν όλη τους τη ζωή αλυσοδεμένοι στον τοίχο μιας σπηλιάς, αντικρίζοντας έναν κενό τοίχο. Οι άνθρωποι αυτοί κοιτούν τις σκιές που σχηματίζονται στον τοίχο από αντικείμενα που περνούν μπροστά από μία φωτιά πίσω τους και δίνουν ονόματα σε αυτές τις σκιές. Οι σκιές είναι η πραγματικότητα των φυλακισμένων. Ο Σωκράτης εξηγεί πως ο φιλόσοφος είναι σαν φυλακισμένος που απελευθερώθηκε από τη σπηλιά και βρίσκεται στο επίπεδο όπου καταλαβαίνει ότι οι σκιές δεν είναι η πραγματικότητα, καθώς μπορεί να καταλάβει την αληθινή μορφή της πραγματικότητας και όχι την κατασκευασμένη πραγματικότητα, που είναι οι σκιές για τους φυλακισμένους. Οι κρατούμενοι αυτής της περιοχής δεν επιθυμούν καν να φύγουν από τη φυλακή τους, διότι δεν γνωρίζουν καλύτερη ζωή. Οι κρατούμενοι κάποια μέρα καταφέρνουν να σπάσουν τα δεσμά τους και ανακαλύπτουν ότι η πραγματικότητά τους δεν είναι αυτή που νόμιζαν. Ανακάλυψαν τον ήλιο, τον οποίο ο Πλάτωνας χρησιμοποιεί ως αντιστοιχία για τη φωτιά, πίσω από την οποία ο άνθρωπος δεν μπορεί να δει. Όπως η φωτιά ρίχνει φως στους τοίχους της σπηλιάς, η ανθρώπινη κατάσταση είναι για πάντα δέσμια των εντυπώσεων που δημιουργούνται μέσω των αισθήσεων. Ακόμη και αν αυτές οι ερμηνείες είναι μια περίεργη λανθασμένη ερμηνεία της πραγματικότητας, ο άνθρωπος δεν μπορεί να ελευθερωθεί από τα δεσμά της κατάστασής του. Δεν μπορεί να ελευθερωθεί από μια φαινομενική κατάσταση, όπως οι φυλακισμένοι δεν μπορούσαν να ελευθερωθούν από τις αλυσίδες τους. Ωστόσο, αν ο άνθρωπος μπορέσει ως εκ θαύματος να δραπετεύσει από τη σκλαβιά του, θα έβρισκε ένα κόσμο που δεν μπορεί να καταλάβει - ο ήλιος είναι ακατανόητος για κάποιον που δεν τον έχει δει ποτέ. Με άλλα λόγια, θα ανακάλυπτε ένα άλλο "βασίλειο" , ένα ακατανόητο μέρος, διότι, θεωρητικά, είναι η πηγή μιας ανώτερης πραγματικότητας από αυτή που ήξερε πάντα. Ο Σωκράτης σχολιάζει ότι αυτή η αλληγορία μπορεί να συνδεθεί με προηγούμενα γραπτά του, δηλαδή η αντιστοιχία του ήλιου και της . (el)
  • La parabolo de la kaverno estas parabolo uzita de la greka filozofiisto Platono en La Respubliko. La parabolo estas rakontita kaj poste interpretita de la rolulo Sokrato en la eko de la sepa parto. Ĝi temas pri ilustraĵo pri la maniero je kiu ni povas liberiĝi el nescia stato (kaverna malhelo) pere de vero (suna lumo). Tiel Platono klarigas sian teorion pri la ekzisto de du mondoj: la sentebla mondo (konata per sentumoj) kaj la idea mondo (atingebla nur per rezonado). (eo)
  • La alegoría de la caverna, también conocida como el mito de la caverna —aunque en realidad solamente es una alegoría de intenciones pedagógico-filosóficas, no un mito pues no aparece reflejado como tal en los escritos de Platón ni en ninguna otra obra antigua (ni siquiera entre los mitógrafos)—, se considera la alegoría más célebre de la historia de la filosofía​ junto con la del carro alado.​ Su importancia se debe tanto a la utilidad de la narración para explicar los aspectos más importantes del pensamiento platónico como a la riqueza de sus sugerencias filosóficas. Se trata de una explicación metafórica, realizada por el filósofo griego Platón al principio del libro VII de la República, sobre la situación en que se encuentra el ser humano respecto del conocimiento.​ En ella, Platón explica su teoría de cómo se puede captar la existencia de los dos mundos: el mundo sensible (conocido a través de los sentidos) y el mundo inteligible (que es materia de puro conocimiento, sin intervención de los sentidos). (es)
  • Das Höhlengleichnis ist eines der bekanntesten Gleichnisse der antiken Philosophie. Es stammt von dem griechischen Philosophen Platon (428/427–348/347 v. Chr.), der es am Anfang des siebten Buches seines Dialogs Politeía von seinem Lehrer Sokrates erzählen lässt. Es verdeutlicht den Sinn und die Notwendigkeit des philosophischen Bildungswegs, der als Befreiungsprozess dargestellt wird. Das Ziel ist der Aufstieg aus der sinnlich wahrnehmbaren Welt der vergänglichen Dinge, die mit einer unterirdischen Höhle verglichen wird, in die rein geistige Welt des unwandelbaren Seins. Den Aufstieg vollzieht zwar jeder für sich, aber da man dabei Hilfe benötigt, ist es zugleich auch ein gemeinschaftliches Bemühen. Zuvor hat Sokrates am Ende des sechsten Buches das Sonnengleichnis und das Liniengleichnis vorgetragen. Als Abschluss und Höhepunkt der Gleichnisreihe zählt das Höhlengleichnis zu den Grundtexten der platonischen Philosophie, da es zentrale Aussagen von Platons Ontologie und Erkenntnistheorie veranschaulicht. (de)
  • Haitzuloaren alegoria (haitzuloaren mitoa izenaz ere ezaguna), berez asmo pedagogiko-filosofikoen alegoria bat besterik ez den arren, ez da mito bat, ez baita horrela islatuta agertzen Platonen idazkietan, ezta antzinako beste ezein lanetan ere, ezta mitografoen artean ere, filosofiaren historiako alegoriarik ospetsuena kontsideratzen da. Platonen azalpen metaforiko bat da, filosofo greziarrak Errepublikaren VII. liburuaren hasieran egina (514-520), eta gizakiak ezagutzarekiko duen egoerari buruzkoa, hain zuzen, "gure naturan, hezkuntzaren eragina (παιδεία) eta horren gabezia alderatzen dituena". Azalpen hau, Platonen anaia den eta Sokratesen arteko elkarrizketa bezala idatzia dago, azken honek kontatua, eta, (508b – 509c) eta (509d – 511e) ondoren aurkezten da. Alegorian, Sokratesek kobazulo horma huts baten aurrean kateaturik bizi izan den jende talde bat deskribatzen du. Jendeak itzalak ikusten ditu horman, atzean dagoen su baten aurretik pasatzen diren objektuei dagozkienak eta itzal horiei izenak jartzen dizkiete. Itzalak presoen errealitatea dira, baina ez mundu errealaren irudikapen zehatzak. Gorago, hiru maila daude: natur zientziak; matematika, geometria eta ; eta . Sokratesek azaltzen du nola filosofoa kobazulotik askatutako presoa bezalakoa den, eta nola heltzen den hormako itzalak errealitatea ez direla ulertzera. Filosofoak errealitatearen goiko mailak ulertu eta hautematea du helburu. Hala ere, haitzuloko gainerako presoek ez dute kartzelatik irten nahi, ez baitute bizitza hoberik ezagutzen. Sokratesek azpimarratzen du alegoria hau aurreko idatziekin pareka daitekeela, hots, eguzkiaren analogiarekin eta lerro zatikatuaren analogiarekin. (eu)
  • Perumpamaan Gua Plato terdapat di bukunya yang terpenting dan berjudul Politeia ("negeri") yaitu pada buku VII ayat 514a-520a. Perumpamaan ini merupakan pemikiran dasar dan fondasi daripada filsafat Plato. Cerita ini diakukan oleh Plato kepada Sokrates. Ringkasannya adalah sebagai berikut: "Maka adalah sebuah gua, di mana ada beberapa tawanan yang diikat menghadap ke dinding belakang gua. Mereka sudah berada di sana seumur hidup dan tidak bisa melihat ke mana-mana, hanya bisa melihat ke depan saja. Akan tetapi mereka bisa melihat bayang-bayangan orang di dinding belakang gua. Bayang-bayangan ini disebabkan oleh sebuah api yang berkobar di depan, di lubang masuk ke gua ini dan orang-orang di luar gua yang berjalan berlalu lalang. Para tawanan bisa melihat bayang-bayangan orang ini dan suara-suara mereka yang menggema di dalam gua. Maka pada suatu hari, salah seorang tawanan dilepas dan dipaksa keluar. Ia disuruh melihat sumber dari bayangan ini semua. Akan tetapi api membuat matanya silau, ia lebih suka melihat bayangannya. Lama kelamaan ia bisa melihat api dan lalu ia mulai terbiasa dan melihat orang-orang yang lalu lalang. Kemudian ia keluar dan melihat matahari (simbol daripada kebenaran), yang sebelumnya hanya sedikit bayangannya yang terlihat, sungai, padang dan sebagainya. Lalu ia dipaksa kembali ke gua lagi dan hal pertama yang akan dilakukannya adalah membebaskan kawan-kawannya. Akan tetapi kawan-kawannya akan marah karena hal ini akan mengganggu ilusi mereka. Akhirnya mereka bukannya terima kasih tetapi akan sangat marah dan membunuhnya." (in)
  • L’allégorie de la caverne est une allégorie exposée par Platon dans La République. Elle expose en termes imagés les conditions d'accession de l'homme à la connaissance du Bien, au sens métaphysique du terme, ainsi que la non moins difficile transmission de cette connaissance. L'allégorie met en scène des hommes enchaînés et immobilisés dans une caverne. Ils tournent le dos à l'entrée et voient non pas des objets, mais les ombres des objets qui sont projetées contre le mur. Ils croient voir la vérité, alors qu'ils n'en voient qu'une apparence. (fr)
  • 洞窟の比喩(どうくつのひゆ)は、イデア論を説明するために、古代ギリシアの哲学者プラトンが考えた比喩である。『国家』第7巻で詳述される。 (ja)
  • Il mito della caverna di Platone è una delle allegorie più conosciute tra quelle del filosofo ateniese. Il mito è raccontato all'inizio del libro settimo de La Repubblica (514 b – 520 a). Si tratta di uno dei testi universalmente riconosciuti come fondamentali per la storia del pensiero e della cultura occidentale. (it)
  • 동굴의 비유(영어: Allegory of the Cave 또는 Plato's Cave)는 이데아론을 설명하기 위해서, 고대 그리스의 철학자 플라톤이 생각한 비유이다. '국가' 제7권에서 상술된다. (ko)
  • De allegorie van de grot is een van de beroemdste passages uit Plato’s werken. Het maakt deel uit van zijn dialoog Staat (VII 514A–520A.) die het wezen van de rechtvaardigheid behandelt en ook een blauwdruk probeert te geven van de ideale staat. In de allegorie van de grot doet Plato (427 v.Chr. - 347 v.Chr.) zijn opvattingen uit de doeken over het mens-zijn en de menselijke kennis in relatie tot de realiteit. (nl)
  • Jaskinia platońska (stgr. Αλληγορία του Σπηλαίου), także: jaskinia Platona, alegoria jaskini – , metaforyczne przedstawienie podstawowych idei filozofii Platona. Metafora zawarta jest w dialogu Platona Politea (VII, 514 i n.). Sokrates opowiada ją (starszemu bratu Platona). Mit symbolizować ma całokształt Platońskiego poglądu na rzeczywistość. Wywarł także znaczący wpływ na późniejszą filozofię i kulturę. (pl)
  • A alegoria da caverna, também conhecida como parábola da caverna, mito da caverna ou prisioneiros da caverna, é uma alegoria de intenção filósofo-pedagógica, escrita pelo filósofo grego Platão. Encontra-se na obra intitulada A República (Livro VII), e pretende exemplificar como o ser humano pode se libertar da condição de escuridão, que o aprisiona, por meio da luz da verdade, em que o filósofo discute sobre teoria do conhecimento, linguagem, educação e sobre um estado hipotético. A alegoria é apresentada após a analogia do sol (508b-509c) e a analogia da linha dividida (509d-511e). As três se relacionam com a dialética, exposta no fim dos livros VII e VIII (531d-534e). (pt)
  • Platons grottliknelse (Staten, Bok 7, 514a–521b) är en liknelse i Platons dialog Staten. En grupp människor sitter fastkedjade i en grotta, med ansiktena vända mot grottans inre. Bakom dem finns en mur, och bakom muren brinner en eld. Mellan muren och elden går människor, som håller upp föremål ovanför muren, som i en dockteater. Elden kastar skuggor på grottväggarna, och dessa skuggor är de enda föremål fångarna i grottan kan se, och de ägnar sig åt att diskutera skuggornas utseende. Om någon av fångarna nu skulle kunna lösgöra sig från sina bojor, och passera förbi muren och elden och genom grottöppningen ut i den verkliga världen, skulle han omedelbart bländas av solen, som han aldrig hade sett förr. Men när hans ögon vant sig vid ljuset, skulle han kunna se de verkliga föremålen, vars skuggor han tidigare sett, och han skulle förstå att hans liv hittills varit ett sken. Skulle han dock av någon anledning välja att vända tillbaka in i grottan, skulle han ha mycket svårt att övertyga fångarna i grottan om vad han sett, och därtill skulle hans ögon, nu ovana vid mörkret, ha svårt att peka ut skuggorna på väggarna, och han skulle göra sig till åtlöje. Grottliknelsens syfte är att illustrera Platons teori om idéer: att alla existerande föremål och egenskaper av ett visst slag har del i en gemensam idé (så har till exempel alla hästar del i ”Hästens idé”, medan alla röda saker har del i ”Rödhetens idé”). Platon skiljer tydligt på sinnevärlden, där de föremål vi kan observera med sinnena finns, och idévärlden (eller ) där idéerna finns. Föremålen i sinnevärlden är endast ofullständiga avbildningar av de verkligt existerande tingen, idéerna, på samma sätt som en cirkel ritad för hand alltid måste vara en ofullständig avbildning av den matematiskt definierade cirkeln. Kunskap om idéerna får man genom att nå kunskap om det Godas idé, som är den högsta av alla idéer. Fångarna i grottan är således vi vanliga människor, fångna i vår sinnevärld. De skuggor som föremålen kastar är blott ofullständiga avbildningar av de verkliga föremålen, på samma sätt som de föremål vi kan se bara är ofullständiga avbildningar av de verkliga idéerna. Processen att ta sig upp och ut genom grottan ska motsvara den process vi måste gå igenom för att få kunskap om det Godas idé, medan den verkliga världen, utanför grottan, är idévärlden. Föremålen däri är idéerna, och solen som belyser idéerna är det Godas idé. Människan som tar sig ut ur grottan är filosofen, och svårigheterna han möter i att övertyga sina medfångar i grottan motsvarar de svårigheter filosofen möter i att övertyga vanliga människor, som saknar kunskap om idéerna, om att formläran är korrekt. Och på samma sätt som den som har återvänt ner i grottan har svårt att peka ut skuggorna på väggarna och gör sig till åtlöje, får filosofen höra att han har huvudet "uppe i det blå" och inte bryr sig om eller förstår sig på världsliga saker. (sv)
  • Миф о пещере — знаменитая аллегория, использованная Платоном в 7 книге диалога «Государство» для пояснения своего учения об идеях. Считается краеугольным камнем платонизма и объективного идеализма в целом. Изложена в форме диалога между Сократом и братом Платона : —…Ты можешь уподобить нашу человеческую природу в отношении просвещённости и непросвещённости вот какому состоянию… Представь, что люди как бы находятся в подземном жилище наподобие пещеры, где во всю её длину тянется широкий просвет. С малых лет у них на ногах и на шее оковы, так что людям не двинуться с места, и видят они только то, что у них прямо перед глазами, ибо повернуть голову они не могут из-за этих оков. Люди обращены спиной к свету, исходящему от огня, который горит далеко в вышине, а между огнём и узниками проходит верхняя дорога, ограждённая, представь, невысокой стеной вроде той ширмы, за которой фокусники помещают своих помощников, когда поверх ширмы показывают кукол. — Это я себе представляю, — сказал Главкон. — Так представь же себе и то, что за этой стеной другие люди несут различную утварь, держа её так, что она видна поверх стены; проносят они и статуи, и всяческие изображения живых существ, сделанные из камня и дерева. При этом, как водится, одни из несущих разговаривают, другие молчат. — Странный ты рисуешь образ и странных узников! — Подобных нам. Прежде всего разве ты думаешь, что, находясь в таком положении, люди что-нибудь видят, своё ли или чужое, кроме теней, отбрасываемых огнём на расположенную перед ними стену пещеры? — Как же им видеть что-то иное, раз всю свою жизнь они вынуждены держать голову неподвижно? — А предметы, которые проносят там, за стеной? Не то же ли самое происходит и с ними? — То есть? — Если бы узники были в состоянии друг с другом беседовать, разве, думаешь ты, не считали бы они, что дают названия именно тому, что видят? — Непременно так. По Платону, пещера олицетворяет собой чувственный мир, в котором живут люди. Подобно узникам пещеры, они полагают, будто благодаря органам чувств познаю́т истинную реальность. Однако такая жизнь — всего лишь иллюзия. Об истинном мире идей они могут судить только по на стене пещеры. Философ может получить более полное представление о мире идей, постоянно ставя вопросы и находя ответы. Однако сделать это знание достоянием всего общества невозможно: толпа не в состоянии оторваться от иллюзий повседневного восприятия. Поэтому Платон продолжает: Когда с кого-нибудь из них снимут оковы, заставят его вдруг встать, повернуть шею, пройтись, взглянуть вверх — в сторону света, ему будет мучительно выполнять всё это, он не в силах будет смотреть при ярком сиянии на те вещи, тень от которых он видел раньше. И как ты думаешь, что он скажет, когда ему начнут говорить, что раньше он видел пустяки, а теперь, приблизившись к бытию и обратившись к более подлинному, он мог бы обрести правильный взгляд? Да ещё если станут указывать на ту или иную проходящую перед ним вещь и заставят отвечать на вопрос, что это такое? Не считаешь ли ты, что это крайне его затруднит и он подумает, будто гораздо больше правды в том, что он видел раньше, чем в том, что ему показывают теперь? — Конечно, он так подумает. — А если заставить его смотреть прямо на самый свет, разве не заболят у него глаза, и не отвернётся он поспешно к тому, что он в силах видеть, считая, что это действительно достовернее тех вещей, которые ему показывают? — Да, это так. В этой притче Платон обращает внимание на то, что познание и понимание сущности вещей не даётся само собой, а требует труда и усилий. Поэтому его идеальным городом могут править только философы — те, кто проник в сущность идей, в особенности — идеи блага. Сопоставление образа пещеры с другими платоновскими диалогами, в частности с «Федоном», позволяет утверждать, что это не просто «литературное отступление», а сердцевина платонической мифологемы. В «Федоне» Платон устами Сократа определяет чувственный мир как тюрьму души. Единственной подлинной реальностью для него является мир вечных идей, к постижению которого душа может приблизиться посредством философии. (ru)
  • Міф про печеру (або «Платонівська печера», «Алегорія печери») — знаменита алегорія, використана Платоном у трактаті «Держава» для пояснення свого вчення про . Вважається наріжним каменем платонізму та об'єктивного ідеалізму в цілому. Викладена у формі діалогу між Сократом і братом Платона . (uk)
  • 洞穴比喻是古典哲學最著名的比喻之一。作者是古希臘哲学家柏拉图 (公元前428/427–348/347)。柏拉图在其《理想國》对话集第七卷的开篇,通过他的老师苏格拉底(文学化身)叙述了这个比喻。该比喻旨在阐明,哲学教育是思想解放的必由之路,也是其意义所在。哲学的目的是实现从物质世界到理念世界的升华。物质世界是感官认知的、可逝的世界,柏拉图将其比作地下的洞穴,而理念世界则是不变的本体(存在)世界。尽管每个人实现这种升华的道路不同,但都需要外界的帮助,所以它势必也是一种集体的共同努力。在先前的第六卷结尾处,苏格拉底叙述了太阳比喻,以及线段比喻。作为这一系列比喻的高潮和结尾,洞穴比喻不愧为柏拉图哲学的基础。因为它清晰的阐释了柏拉图存在论和认识论的思想。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 89525 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 26938 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124637554 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • La parabolo de la kaverno estas parabolo uzita de la greka filozofiisto Platono en La Respubliko. La parabolo estas rakontita kaj poste interpretita de la rolulo Sokrato en la eko de la sepa parto. Ĝi temas pri ilustraĵo pri la maniero je kiu ni povas liberiĝi el nescia stato (kaverna malhelo) pere de vero (suna lumo). Tiel Platono klarigas sian teorion pri la ekzisto de du mondoj: la sentebla mondo (konata per sentumoj) kaj la idea mondo (atingebla nur per rezonado). (eo)
  • L’allégorie de la caverne est une allégorie exposée par Platon dans La République. Elle expose en termes imagés les conditions d'accession de l'homme à la connaissance du Bien, au sens métaphysique du terme, ainsi que la non moins difficile transmission de cette connaissance. L'allégorie met en scène des hommes enchaînés et immobilisés dans une caverne. Ils tournent le dos à l'entrée et voient non pas des objets, mais les ombres des objets qui sont projetées contre le mur. Ils croient voir la vérité, alors qu'ils n'en voient qu'une apparence. (fr)
  • 洞窟の比喩(どうくつのひゆ)は、イデア論を説明するために、古代ギリシアの哲学者プラトンが考えた比喩である。『国家』第7巻で詳述される。 (ja)
  • Il mito della caverna di Platone è una delle allegorie più conosciute tra quelle del filosofo ateniese. Il mito è raccontato all'inizio del libro settimo de La Repubblica (514 b – 520 a). Si tratta di uno dei testi universalmente riconosciuti come fondamentali per la storia del pensiero e della cultura occidentale. (it)
  • 동굴의 비유(영어: Allegory of the Cave 또는 Plato's Cave)는 이데아론을 설명하기 위해서, 고대 그리스의 철학자 플라톤이 생각한 비유이다. '국가' 제7권에서 상술된다. (ko)
  • De allegorie van de grot is een van de beroemdste passages uit Plato’s werken. Het maakt deel uit van zijn dialoog Staat (VII 514A–520A.) die het wezen van de rechtvaardigheid behandelt en ook een blauwdruk probeert te geven van de ideale staat. In de allegorie van de grot doet Plato (427 v.Chr. - 347 v.Chr.) zijn opvattingen uit de doeken over het mens-zijn en de menselijke kennis in relatie tot de realiteit. (nl)
  • Jaskinia platońska (stgr. Αλληγορία του Σπηλαίου), także: jaskinia Platona, alegoria jaskini – , metaforyczne przedstawienie podstawowych idei filozofii Platona. Metafora zawarta jest w dialogu Platona Politea (VII, 514 i n.). Sokrates opowiada ją (starszemu bratu Platona). Mit symbolizować ma całokształt Platońskiego poglądu na rzeczywistość. Wywarł także znaczący wpływ na późniejszą filozofię i kulturę. (pl)
  • Міф про печеру (або «Платонівська печера», «Алегорія печери») — знаменита алегорія, використана Платоном у трактаті «Держава» для пояснення свого вчення про . Вважається наріжним каменем платонізму та об'єктивного ідеалізму в цілому. Викладена у формі діалогу між Сократом і братом Платона . (uk)
  • 洞穴比喻是古典哲學最著名的比喻之一。作者是古希臘哲学家柏拉图 (公元前428/427–348/347)。柏拉图在其《理想國》对话集第七卷的开篇,通过他的老师苏格拉底(文学化身)叙述了这个比喻。该比喻旨在阐明,哲学教育是思想解放的必由之路,也是其意义所在。哲学的目的是实现从物质世界到理念世界的升华。物质世界是感官认知的、可逝的世界,柏拉图将其比作地下的洞穴,而理念世界则是不变的本体(存在)世界。尽管每个人实现这种升华的道路不同,但都需要外界的帮助,所以它势必也是一种集体的共同努力。在先前的第六卷结尾处,苏格拉底叙述了太阳比喻,以及线段比喻。作为这一系列比喻的高潮和结尾,洞穴比喻不愧为柏拉图哲学的基础。因为它清晰的阐释了柏拉图存在论和认识论的思想。 (zh)
  • كهف أفلاطون أو أسطورة الكهف مَثل ضربه أفلاطون في الباب السابع من كتاب الجمهورية. ويقول جميل صليبا أن المَثل: «يرمز إلى ان النفس الانسانية في حالتها الحاضرة، أي خلال اتصالها بالبدن، اشبه شيء بسجين مقيد بالسلاسل، وضع في كهف، وخلفه نار ملتهبة تضيء الأشياء وتطرح ظلالها على جدار اقيم امامه، فهو لا يرى الأشياء الحقيقية بل يرى ظلالها المتحركة، ويظن بها حقائق.»«فالكهف في هذه الاسطورة هو العالم المحسوس، والظلال هي المعرفة الحسية، والأشياء الحقيقية التي تحدث هذه الظلال هي .» (ar)
  • El mite de la caverna (també anomenat analogia de la caverna o caverna de Plató) és una al·legoria presentada pel filòsof de l'antiga Grècia Plató en la seva obra La República (514a–520a) per comparar «l'efecte de l'educació (παιδεία) i la manca d'aquesta en la nostra natura». Està escrita com un diàleg entre el germà de Plató, Glaucó, i el seu mentor, Sòcrates, narrat per aquest darrer. L'al·legoria es presenta després de l'analogia del sol (508b–509c) i l'analogia de la línia dividida (509d–513e). Totes tres estan caracteritzades en relació a la dialèctica i a la fi dels llibres VII i VIII (531d–534e). (ca)
  • Podobenství o jeskyni (také mýtus o jeskyni) je obsaženo v Platónově díle Ústava (514a-520a), kde slouží ke srovnání "vlivu vzdělání (παιδεία) a jeho nedostatku na naši přirozenost". Podobenství je uvedeno jako dialog mezi Platónovým bratrem a jeho učitelem Sókratem, jak ho vypráví Sókratés. Podobenství o jeskyni následuje za (508b–509c) a (509d–511e). Všechna tři podobenství jsou uvedena do vztahu k dialektice na konci Knihy VII a VIII (531d–534e). (cs)
  • Η Αλληγορία του Σπηλαίου είναι μια αλληγορία που παρουσιάστηκε από τον Πλάτωνα στο έργο του Πολιτεία, με σκοπό να συγκριθούν «οι επιπτώσεις της παιδείας και της έλλειψής της στη του ανθρώπου». Γράφτηκε σε μορφή διαλόγου μεταξύ του Γλαύκωνα, αδελφού του Πλάτωνα, και του μέντορά του Σωκράτη, τον οποίο αφηγείται ο δεύτερος. Η αλληγορία βρίσκεται στην αρχή του έβδομου βιβλίου της Πολιτείας. Ο Σωκράτης σχολιάζει ότι αυτή η αλληγορία μπορεί να συνδεθεί με προηγούμενα γραπτά του, δηλαδή η αντιστοιχία του ήλιου και της . (el)
  • The Allegory of the Cave, or Plato's Cave, is an allegory presented by the Greek philosopher Plato in his work Republic (514a–520a) to compare "the effect of education (παιδεία) and the lack of it on our nature". It is written as a dialogue between Plato's brother Glaucon and his mentor Socrates, narrated by the latter. The allegory is presented after the analogy of the sun (508b–509c) and the analogy of the divided line (509d–511e). Socrates remarks that this allegory can be paired with previous writings, namely the analogy of the sun and the analogy of the divided line. (en)
  • Das Höhlengleichnis ist eines der bekanntesten Gleichnisse der antiken Philosophie. Es stammt von dem griechischen Philosophen Platon (428/427–348/347 v. Chr.), der es am Anfang des siebten Buches seines Dialogs Politeía von seinem Lehrer Sokrates erzählen lässt. Es verdeutlicht den Sinn und die Notwendigkeit des philosophischen Bildungswegs, der als Befreiungsprozess dargestellt wird. Das Ziel ist der Aufstieg aus der sinnlich wahrnehmbaren Welt der vergänglichen Dinge, die mit einer unterirdischen Höhle verglichen wird, in die rein geistige Welt des unwandelbaren Seins. Den Aufstieg vollzieht zwar jeder für sich, aber da man dabei Hilfe benötigt, ist es zugleich auch ein gemeinschaftliches Bemühen. Zuvor hat Sokrates am Ende des sechsten Buches das Sonnengleichnis und das Liniengleichnis (de)
  • La alegoría de la caverna, también conocida como el mito de la caverna —aunque en realidad solamente es una alegoría de intenciones pedagógico-filosóficas, no un mito pues no aparece reflejado como tal en los escritos de Platón ni en ninguna otra obra antigua (ni siquiera entre los mitógrafos)—, se considera la alegoría más célebre de la historia de la filosofía​ junto con la del carro alado.​ Su importancia se debe tanto a la utilidad de la narración para explicar los aspectos más importantes del pensamiento platónico como a la riqueza de sus sugerencias filosóficas. (es)
  • Haitzuloaren alegoria (haitzuloaren mitoa izenaz ere ezaguna), berez asmo pedagogiko-filosofikoen alegoria bat besterik ez den arren, ez da mito bat, ez baita horrela islatuta agertzen Platonen idazkietan, ezta antzinako beste ezein lanetan ere, ezta mitografoen artean ere, filosofiaren historiako alegoriarik ospetsuena kontsideratzen da. (eu)
  • Perumpamaan Gua Plato terdapat di bukunya yang terpenting dan berjudul Politeia ("negeri") yaitu pada buku VII ayat 514a-520a. Perumpamaan ini merupakan pemikiran dasar dan fondasi daripada filsafat Plato. Cerita ini diakukan oleh Plato kepada Sokrates. Ringkasannya adalah sebagai berikut: "Maka adalah sebuah gua, di mana ada beberapa tawanan yang diikat menghadap ke dinding belakang gua. Mereka sudah berada di sana seumur hidup dan tidak bisa melihat ke mana-mana, hanya bisa melihat ke depan saja. (in)
  • A alegoria da caverna, também conhecida como parábola da caverna, mito da caverna ou prisioneiros da caverna, é uma alegoria de intenção filósofo-pedagógica, escrita pelo filósofo grego Platão. Encontra-se na obra intitulada A República (Livro VII), e pretende exemplificar como o ser humano pode se libertar da condição de escuridão, que o aprisiona, por meio da luz da verdade, em que o filósofo discute sobre teoria do conhecimento, linguagem, educação e sobre um estado hipotético. (pt)
  • Platons grottliknelse (Staten, Bok 7, 514a–521b) är en liknelse i Platons dialog Staten. En grupp människor sitter fastkedjade i en grotta, med ansiktena vända mot grottans inre. Bakom dem finns en mur, och bakom muren brinner en eld. Mellan muren och elden går människor, som håller upp föremål ovanför muren, som i en dockteater. Elden kastar skuggor på grottväggarna, och dessa skuggor är de enda föremål fångarna i grottan kan se, och de ägnar sig åt att diskutera skuggornas utseende. (sv)
  • Миф о пещере — знаменитая аллегория, использованная Платоном в 7 книге диалога «Государство» для пояснения своего учения об идеях. Считается краеугольным камнем платонизма и объективного идеализма в целом. Изложена в форме диалога между Сократом и братом Платона : — Это я себе представляю, — сказал Главкон. — Так представь же себе и то, что за этой стеной другие люди несут различную утварь, держа её так, что она видна поверх стены; проносят они и статуи, и всяческие изображения живых существ, сделанные из камня и дерева. При этом, как водится, одни из несущих разговаривают, другие молчат. (ru)
rdfs:label
  • كهف أفلاطون (ar)
  • Al·legoria de la caverna (ca)
  • Podobenství o jeskyni (cs)
  • Höhlengleichnis (de)
  • Αλληγορία του Σπηλαίου (el)
  • Parabolo de la kaverno (eo)
  • Allegory of the cave (en)
  • Alegoría de la caverna (es)
  • Haitzuloaren alegoria (eu)
  • Allégorie de la caverne (fr)
  • Perumpamaan gua Plato (in)
  • Mito della caverna (it)
  • 洞窟の比喩 (ja)
  • 동굴의 우화 (ko)
  • Allegorie van de grot (nl)
  • Jaskinia platońska (pl)
  • Alegoria da Caverna (pt)
  • Миф о пещере (ru)
  • Platons grottliknelse (sv)
  • Міф про печеру (uk)
  • 地穴寓言 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License