| p:abstract
| - Alexei Ivanovich Rykov was a Russian Marxist revolutionary and Soviet politician,soviet head of the government between 1924-1930. (en)
- Alexeï Ivanovitch Rykov, en russe Алексей Иванович Рыков (1881 - 15 mars 1938) fut un révolutionnaire bolchevik et dirigeant politique de l'Union soviétique. De 1924 à 1929, il fut chef nominal de l'État soviétique en tant que président du Conseil des commissaires du peuple. (fr)
- アレクセイ・イワノヴィチ・ルイコフ（アレクセイ・イヴァノヴィチ・ルィコフ；ロシア語:Алексей Иванович Рыков、1881年2月13日（グレゴリオ暦2月25日） - 1938年3月15日）は、ロシアの革命家、ソビエト連邦の政治家。行政、経済実務に優れた手腕を発揮し、レーニンの死後、首相となるが、スターリンとの権力闘争に敗れ、粛清された。 (ja)
- Aleksei Rykov (Saratov, 13 februari 1881 – Moskou, 14 maart 1938), was een Sovjet-Russisch communistisch staatsman. Hij was lid van de bolsjewistische vleugel van de Russische Sociaal Democratische Arbeiderspartij . Rykov was van bescheiden afkomst. Hij zat voor de Eerste Wereldoorlog wegens revolutionaire activiteiten gevangen en werd enkele malen verbannen. Bij het uitbreken van de Februarirevolutie bevond hij zich te Narym. Na de Oktoberrevolutie werd hij opgenomen in Lenins regering en werd hij Volkscommissaris van Binnenlandse Zaken. Samen met Kamenev en Nogin drong hij aan op een coalitie met andere socialistische partijen. Toen deze coalitie uitbleef trad hij af. Spoedig, nadat hij zijn 'fout' had erkend, werd hij wederopgenomen in de regering als volkscommissaris van Binnenlandse Zaken. Tijdens de Russische Burgeroorlog was hij hij vicevoorzitter van de Opperste Economische Raad en van de Raad van Arbeid en Defensie. Na de Burgeroorlog werd Rykov vicevoorzitter van de Raad van Volkscommissarissen en na de dood van Lenin in 1924, voorzitter . Hij werd tevens voorzitter van de Raad van Volkscommissarissen van de Russische Socialistische Federatieve Sovjetrepubliek - RSFSR- . In 1920 werd hij in het Centraal Comité van de Russische Communistische Partij gekozen en in 1922 werd hij lid van het politbureau.In de jaren twintig behoorde Rykov samen met Nikolaj Boecharin en Michail Tomski tot de Rechtse Oppositie, waar ook Stalin zich kortstondig mee verbond. In 1929 viel Rykov echter in ongenade en moest hij terugtreden als politbureau-lid en in 1930 als voorzitter van de Raad van volkscommissarissen aftreden; Vjatsjeslav Molotov volgde hem in die functie op. Na een schijnproces werd Rykov in 1938 ter dood veroordeeld en terechtgesteld. (nl)
- Aleksiej Iwanowicz Rykow (Алексей Иванович Рыков) – polityk radziecki. Rykow przyszedł na świat w Saratowie. Do SDPRR wstąpił w 1898 roku, popierał frakcję bolszewików, organizował strajki i demonstracje. Pracował jako działacz partyjny w Moskwie, St. Petersburgu. Odegrał aktywną rolę w Rewolucji 1905 roku. Wielokrotnie aresztowany i zsyłany.W 1917 został członkiem KC i Rady Piotrogrodzkiej; od 1922 czł. Biura Politycznego. W 1917 był komisarzem spraw wewnętrznych w rządzie Lenina, następnie w latach 1918-1921 przewodniczącym Najwyższej Rady Gospodarki Narodowej i w latach 1921-1924 wiceprzewodniczącym Rady Komisarzy Ludowych. Po śmierci Lenina szef rządu . Poparł wraz z Nikołajem Bucharinem Józefa Stalina, Grigorija Zinowjewa i Lwa Kamieniewa przeciwko Lwu Trockiemu, następnie Stalina przeciwko lewicowej opozycji . W 1929 wystąpił razem z Bucharinem przeciwko kolektywizacji rolnictwa i forsownej industrializacji, co nazwano odchyleniem prawicowym. W 1930 został odwołany z funkcji szefa rządu oraz z Biura Politycznego. Jego miejsce w rządzie zajął Wiaczesław Mołotow. W latach 1931-1936 ludowy komisarz łączności. Został aresztowany w lutym 1937 w czasie plenum KC WKP, a następnie osądzony w marcu 1938 w procesie pokazowym wraz z Bucharinem, Gienrichem Jagodą, Nikołajem Krestinskim i innymi, skazany na śmierć i rozstrzelany. Został zrehabilitowany w 1988. (pl)
- Алексе́й Ива́нович Ры́ков (1 февраля 1881, Саратов — 15 марта 1938, Москва) — советский государственный деятель, председатель СНК СССР и одновременно СНК РСФС�, сменивший на этих постах Ленина. (ru)
- Aleksej Ivanovitj Rykov,, född 25 februari 1881 i Saratov, död 15 mars 1938 var en rysk kommunist och sovjetisk politiker. Rykov föddes i en bondefamilj i Saratov. Han anslöt sig till Rysslands socialdemokratiska arbetarparti år 1898 och senare, när partiet splittrades vi den andra partikongressen 1903 stödde han bolsjevikfraktionen. Rykov agerade därefter som agent för bolsjevikerna i Moskva ochn. Rykov stödde Lenin i kampen med Alexander Bogdanov om ledarskapet i bolsjevikfraktionen under åren 1908-1909 och röstade för Bogdanovs uteslutning vid Pariskonferensen 1909. Rykov antog däremot en oppositionell ståndpunkt gentemot Lenin i samband med att Lenin 1912 sökte bilda ett separat parti på basis av bolsjevikfraktionen. Dispyten avbröts då Rykov samma år tvingades i exil i Sibirien. Rykov återvände från Sibirien efter februarirevolutionen 1917 och anslöt sig åter till bolsjevikerna, ehuru något skeptisk mot de mer radikala åsikterna. Han blev medlem i Petrogradssovjeten och Moskvasovjeten. Efter Bolsjevikpartiets sjätte partikongress i juli-augusti 1917 blev Rykov vald till medlem i centralkommittén. Under oktoberrevolutionen 1917 var han medlem i Moskvas militära revolutionära kommitté. Efter revolutionen blev Rykov utnämnd till folkkommisarie för inrikes ärenden . Den 29 oktober 1917, strax efter det att bolsjevikerna gripit makten, hotade exekutivkommittéen för järnvägsarbetarnas fackförening, Vikzjel med en nationell strejk om inte bolsjevikerna delade makten med andra socialistiska partier samt sparkade Lenin och Trotskij från ledningen. Grigorij Zinovjev, Lev Kamenev och deras allierade i ledningen för bolsjevikernas centralkommitté ansåg att bolsjevikerna inte hade något annat val än att påbörja förhandlingar eftersom en järnvägsstrejk skulle göra det omöjligt att bekämpa de styrkor som fortfarande var lojala mot den provisoriska regeringen. Trots att Zinovjev, Kamenev och Rykov hade stöd av en majoritet i centralkommittén och att förhandlingar hade inletts så medförde en snabb kollaps av de anti-bolsjevikiska trupperna utanför Petrograd, att Lenin och Trotskij kunde övertyga centralkommittén att avbryta förhandlingarna med järnvägsarbetarfacket. Denna händelse medförde att Zinovjev, Kamenev, Rykov, Vladimir Miljutin och Viktor Nogin avgick från centralkommittén den 4 november 1917. Den 3 april 1918 blev Rykov utnämnd till ordförande för den nya ekonomiska politikens högsta sovjet, där han verkade under hela inbördeskriget. Den 5 juni 1919 blev han också medlem i den nyorganiserade revolutionära militära sovjeten, där han kvarstod till oktober 1919. Från juli till augusti 1919 var han dessutom en särskild representant av arbets- och försvarssovjeten för livsmedelsförsörjning av röda armén och flottan. Rykov invaldes i kommunistpartiets centralkommitté den 5 april 1920. Efter den nionde partikongressen blev han medlem of partiets orgbyrå där han verkade fram till den 23 maj 1924Efter att bolsjevikerna segrat i inbördeskriget så avgick Rykov från sin post vid NEP:s högsta sovjet den 28 maj 1921. Två dagar tidigare hade han utnämnts till vice ordförande under Lenin i RSFSR:s arbets- och försvarsråd. När Lenin blev sämre till hälsan så blev Rykov den 29 december hans ställföreträdare i Sovnarkom . Den 3 april 1922, efter den elfte partikongressen, blev Rykov medlem av politbyrån. Efter att Sovjetunionen bildadts i december 1922 och en omorganisation av de styrande organen genomförts så blev Rykov den 6 juli 1926 ordförande i Sovjetunionens högsta sovjet för ekonomi samt vice ordförande för folkkommisariernas råd i Sovjetunionen. Efter Lenins död, den 21 januari 1924 så avgick Rykov från sin post som ordförande för Sovjetunionens högsta sovjet för ekonomi och blev ordförande för folkkommisariernas råd i Sovjetunionen samt, den 2 februari samma år även ordförande för RSFSR:s sovnarkom. Lenins andra uppdrag som ordförande för sovjetunionens arbete- och försvarsråd övertogs av vice ordföranden Lev Kamenev. Tillsammans med Nikolaj Bucharin och Michail Tomskij så utgjorde Rykov kommunistpartiets högerfraktion under 1920-talet. De agiterade för en partiell återgång till NEP:s marknadsekonomi. Högergruppen stödde under åren 1923-1924, Josef Stalin, Grigorij Zinovjev och Lev Kamenev i deras kamp mot Lev Trotskij och vänsteroppositionen. Efter Trotskijs nederlag och Stalins brytning med Zinovjev och Kamenev 1925, så stödde Bucharin, Tomskij och Rykov, Stalin gentemot Trotskijs, Zinovjevs, och Kamenevs, så kallade förenade opposition under åren 1926-1927. Efter Kamenevs attack på Stalin på den 14:e partikongressen i december 1925 så förlorade Kamenev sitt ämbete som ordförande för sovjetunionens arbets- och förvarsråd. Och den 19 januari övertog Rykov ordförandeposten.När så den förenade oppositionen var besegrad i december 1927, så antog Stalin en mer radikal politik vilket medförde att spänningarna ökade med partiets högerflygel. De bägge fraktionerna sökte bakom kulisserna manövrera och stärka sina positioner under år 1928. Under februari – april 1929 växte spänningarna mellan de bägge fraktionerna till en öppen konflikt och högerfraktionen, som hädanefter benämndes som högeroppositionen eller ”högern” av motståndarna, blev i november 1929 slutligen besegrade och tvingades att ”erkänna sina misstag”. Rykov förlorade den 18 maj sin ordförandepost för ryska federationens sovnarkom, men behöll sina övriga två ämbeten. Den 21 december 1930, efter att återigen tvingats erkänna sina misstag så förlorade han sitt medlemskap i politbyrån. Han ersattes den 19 december samma år av Vjatjeslav Molotov som ordförande i folkkommisariernas råd och som ordförande i sovjetunionens arbets- och försvarsråd. Den 30 maj 1931 utnämndes Rykov till folkkommissarie för Post- och telegrafkommissariatet. Där kvarstod han även efter det att myndigheten bytte namn till folkkommissariatet för kommunikationer 1932. Den 10 februari 1934 blev han degraderad till adjungerad medlem av partiets centralkommitté. Den 26 september 1936 i händelsesvallet av de anklagelser som formulerades mot Kamenev och Zinovjev i den första moskvarättegången samt Tomskijs självmord, så förlorade Rykov sin ställning som folkkommissarie för kommunikationerna men behöll sitt medlemskap i centralkommittén. När Stalins stora utrensning intensifierades på våren 1937 så blev Rykov och Bucharin uteslutna ur kommunistpartiet och arresterade den 27 februari i samband med centralkommitténs möte i februarai-mars 1937. I mars 1938 så hölls den tredje moskvarättegången där Rykov tillsammans med Bucharin, Genrich Jagoda, Nikolaj Krestinskij, Christian Rakovskij samt ytterligare 16 personer anklagades för att tillsammans med Trotskij planerat och stämplat mot Stalin. Följande anklagelsepunkter framfördes: Mord på Kirov och Kujbisjev, Vjatjeslav Menzjinskij, författaren Maxim Gorkij och hans son. Misslyckat mordförsök på Lenin Stämpling till mord på Sverdlov, Molotov, Kaganovitj, Vorosjilov samt Stalin. Planläggning att sabotera landets ekonomi samt att sabotera landets militärkrafter. Arbete för Storbritanniens, Frankrikes, Japans, och Tysklands underrättelsetjänster. Att genom hemliga avtal med Tyskland och Japan förbundit sig att överlämna Vitryssland, Ukraina, samt delar av asiatiskt territorium till främmande krafter. Alla anklagade utom Krestinskij erkände under rättegången. Krestjinskij erkände först dagen efter. Alla utom tre dömdes till döden och blev sedan avrättade. De tre som dömdes till fängelse (Pletnev, Bessonov och Rakovskij) blev sedermera avrättade 1941. Sovjetunionen upphävde domarna under perestrojkan 1988. (sv)
- Alekséi Ivánovich Rýkov (25 de febrero de 1881 – 15 de marzo de 1938) fue un revolucionario bolchevique y político soviético. (es)
- Aleksei Ivanovitš Rykov (25. helmikuuta 1881 Saratov, Venäjä – 15. maaliskuuta 1938 Moskova) oli venäläinen vallankumouksellinen ja neuvostoliittolainen poliitikko. Rykov syntyi talonpoikaisperheseeen Saratovissa vuonna 1881. Hän liittyi Venäjän sosiaalidemokraattiseen työväenpuolueseen 20-vuotiaana ja hyväksyi yhteistyön bolševikkien ja menševikkien välillä vuonna 1903. Rykov työskenteli bolševikkien agenttina Moskovassa ja Pietarissa ja oli ratkaiseva henkilö vuoden 1905 vallankumouksessa. Rykov arvosteli Leniniä diktaatorisesta tyylistä ja rikkoi välinsä bolševikkien välillä. Rykovista tuli kuitenkin myöhemmin Moskovan neuvoston johtava jäsen ja muodosti oikeisto-oppositioksi kutsutun koalition Neuvosto-Venäjällä. Rykov valittiin bolševikkien keskuskomiteaan ja Pietarin neuvostoon. Seuraavassa kuussa hänet hyväksyttiin sotilaalliseen vallankumouskomiteaan Moskovassa. Huolimatta erimielisyyksistä Leninin kanssa, Rykov valittiin sisäasiain komissaariksi vuosina 1917-1918. Korkeimman kansallisen taloudellisen neuvoston puheenjohtajaksi vuosiksi 1918-1920. Kansankomissaarien neuvoston varapuheenjohtajaksi vuosina 1921-24 ja kansankomissaarien neuvoston puheenjohtajaksi vuosiksi 1924-29. Rykov oli liitossa Josef Stalinin, Nikolai Buharinin ja Mihail Tomskin kanssa Lev Trotskia vastaan. Stalin kääntyi puolueen oikeistosiipeä vastaan ja Rykov erotettiin kaikista viroistaan. Rykov, Buharin, Genrih Jagoda, Nikolai Krestinski ja Kristijan Rakovski olivat vangittuina syytettyinä liitosta Trotskin kanssa Stalinia vastaan. Rykov tuomittiin syylliseksi maanpetturuuteen ja teloitettiin. (fi)
- Alexei Ivanovich Rykov, em russo Алексей Иванович Рыков (25 de fevereiro de, 1881 - 15 de março de 1938) foi um líder bolchevique da União Soviética. De 1924 a 1929, foi primeiro-ministro da União Soviética na condição de presidente do Conselho dos Comissários do Povo. (pt)
- Alexei Iwanowitsch Rykow (russisch Алексей Иванович Рыков, wiss. Transliteration Aleksej Ivanovič Rykov; * 12. February/ 24. February 1881 in Saratow; † 15. März 1938 in Moskau) war ein sowjetischer Politiker. Er war von 1924 bis 1930 Vorsitzender des Rates der Volkskommissare. Er starb im Zuge der stalinschen Säuberungen. Rykow wurde 1881 in Saratow als Sohn von Bauern geboren. Um 1899 trat er in die Sozialdemokratische Arbeiterpartei Russlands ein und schloss sich dort 1903 den Bolschewiki an. 1905 nahm er aktiv an der russischen Revolution teil. (de)
- Aleksej Ivanovitsj Rykov (født 1881, død 1938) var sovjetisk regjeringsleder 1924–1930. Han sluttet seg til det russiske arbeiderpartiet i 1898, og fulgte ved splittelsen mellom bolsjevikene og mensjevikene førstnevnte. Han spilte en viktig rolle i 1905-revolusjonen, og ble i de følgende årene en av bolsjeviklederne, selv om han i 1912, rett før han ble sendt til Sibir, røk uklar med Lenin rundt spørsmål om samarbeid med de andre arbeiderpartiene.I 1917 ble han valgt til medlem av sentralkomiteen, men igjen skulle samarbeidsspørsmålet føre til problemer. Da et forslag om dette ble forkastet november samme år forlot han sentralkomiteen. Han aksepterte etter hvert nederlaget, og i 1918 ble han valgt til leder av finansministeriet. I 1920 ble han på nytt valgt inn i sentralkomiteen og fungerte frem til 1924 som medlem av organisasjonskomiteen. I 1922 ble han valgt til politbyrået. Etter at Lenin ble syk ble han stedfortredende regjeringsleder, og etter dennes død gikk han av som finansminister for å overta som regjeringsleder.I de påfølgende partikampene utgjorde Rykov sammen med Nikolaj Bukharin og Mikhail Tomskij den moderate fløyen som la vekt på alliansen med bøndene mot venstrefløyen som prioriterte hurtig industrialiering på bekostning av bøndene. Derfor allierte de seg først med Stalin, Kamenev og Zinovjev mot Trotskij, deretter med Stalin mot Kamenev og Sinovjev. Da imidlertid Stalin og flertallet begynte å innta venstreopposisjonens gamle standpunkter havnet de i opposisjon, den såkalte høyreopposisjonen. Rykov, for sin del, ble i 1930 avsatt som regjeringssjef og mistet plassen sin i politbyrået. Året etter fikk han vervet som leder for post- og telegrafdepartementet, et verv han hadde til 1936. I 1934 ble han degradert til observatør i sentralkomiteen og i 1937 ble han arrestert på et møte i sentralkomiteen og ekskludert fra partiet.I 1938 ble Rykov, sammen med blant andre Bukharin, henrettet i den tredje og siste Moskvaprosessen, anklaget for landsforræderi og konspirasjon. Han ble rehabilitert først i 1988. (no)
|
| rdfs:comment
| - Alexei Ivanovich Rykov was a Russian Marxist revolutionary and Soviet politician,soviet head of the government between 1924-1930. (en)
- Alexeï Ivanovitch Rykov, en russe Алексей Иванович � ыков (1881 - 15 mars 1938) fut un révolutionnaire bolchevik et dirigeant politique de l'Union soviétique. (fr)
- アレクセイ・イワノヴィチ・ルイコフ（アレクセイ・イヴァノヴィチ・ルィコフ；ロシア語:Алексей Иванович � ыков、1881年2月13日（グレゴリオ暦2月25日） - 1938年3月15日）は、ロシアの革命家、ソビエト連邦の政治家。行政、経済実務に優れた手腕を発揮し、レーニンの死後、首相となるが、スターリンとの権力闘争に敗れ、粛清された。 (ja)
- Aleksei Rykov (Saratov, 13 februari 1881 – Moskou, 14 maart 1938), was een Sovjet-Russisch communistisch staatsman. (nl)
- Aleksiej Iwanowicz Rykow (Алексей Иванович � ыков) (ur. (pl)
- Алексе́й Ива́нович � ы́ков (1 февраля 1881, Саратов� — 15 марта 1938, Москва)� — советский государственный деятель, председатель СНК ССС� и одновременно СНК � СФС�, сменивший на этих постах Ленина. (ru)
- Aleksej Ivanovitj Rykov,, född 25 februari (13 februari, enligt den julianska kalendern) 1881 i Saratov, död 15 mars 1938 var en rysk kommunist och sovjetisk politiker. Rykov föddes i en bondefamilj i Saratov. (sv)
- Alekséi Ivánovich Rýkov (25 de febrero de 1881 – 15 de marzo de 1938) fue un revolucionario bolchevique y político soviético. (es)
- Aleksei Ivanovitš Rykov (25. helmikuuta 1881 Saratov, Venäjä – 15. (fi)
- Alexei Ivanovich Rykov, em russo Алексей Иванович � ыков (25 de fevereiro de, 1881 - 15 de março de 1938) foi um líder bolchevique da União Soviética. (pt)
- Alexei Iwanowitsch Rykow (russisch Алексей Иванович Рыков, wiss. Transliteration Aleksej Ivanovič Rykov; * 12. February/ 24. February 1881 in Saratow; † 15. März 1938 in Moskau) war ein sowjetischer Politiker. (de)
- Aleksej Ivanovitsj Rykov (født 1881, død 1938) var sovjetisk regjeringsleder 1924–1930. (no)
|
![[RDF Data]](http://dbpedia.org/statics/sw-cube.png)
