An Entity of Type: library, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

The Great Library of Alexandria in Alexandria, Egypt, was one of the largest and most significant libraries of the ancient world. The Library was part of a larger research institution called the Mouseion, which was dedicated to the Muses, the nine goddesses of the arts. The idea of a universal library in Alexandria may have been proposed by Demetrius of Phalerum, an exiled Athenian statesman living in Alexandria, to Ptolemy I Soter, who may have established plans for the Library, but the Library itself was probably not built until the reign of his son Ptolemy II Philadelphus. The Library quickly acquired many papyrus scrolls, owing largely to the Ptolemaic kings' aggressive and well-funded policies for procuring texts. It is unknown precisely how many such scrolls were housed at any given

Property Value
dbo:abstract
  • La biblioteca d'Alexandria va ser la biblioteca més cèlebre de l'antiguitat. Situada a la ciutat egípcia d'Alexandria, es creu que fou creada als inicis del segle iii aC per Ptolemeu I Sòter i que va arribar a disposar d'un fons bibliogràfic de 700.000 de volums. Manquen testimonis precisos sobre els aspectes més essencials de la biblioteca, i no s'han trobat les ruïnes del Museu, essent les del Serapeu molt escasses. Per a alguns escriptors llatins, la Gran Biblioteca fundada pels Ptolemeus amb prou feines quedà afectada a l'incendi provocat per les tropes de Juli Cèsar el 48 aC. Segurament ja havia desaparegut en el moment de la dominació àrab, tot i que alguns escriptors comenten que el califa Úmar ibn al-Khattab ordenà la destrucció de milers de manuscrits. Independentment de les culpes de cristians i musulmans, el final de la biblioteca s'ha de situar en un moment indeterminat del segle iii o del segle iv, potser el 273, quan l'emperador Aurelià prengué i saquejà la ciutat, o quan Dioclecià feu el mateix el 297. La biblioteca filla del Serapeu, successora de la Gran Biblioteca, fou espoliada, o almenys buidada, el 391, quan l'emperador Teodosi I el Gran ordenà la destrucció dels temples pagans de la ciutat d'Alexandria. (ca)
  • Alexandrijská knihovna byla největší a nejslavnější knihovna starověku. Byla součástí věhlasného múseia v Alexandrii, vybudovaného z podnětu Ptolemaia I. Sótéra. Byla považována za hlavní centrum vzdělanosti od 3. století př. n. l. až do roku 48 př. n. l., kdy za války mezi Caesarem a Pompeiem zčásti vyhořela. Starověké zdroje pojednávají o ničení knihovny, o tom, kdo je zodpovědný za ničení a kdy k němu došlo, se liší. V roce 30 př. n. l., kdy Egypt dobyli Římané, její význam poklesl, přesto za vlády Julia Caesara přechovávala na 700 tisíc rukopisů na pergamenových svitcích (původně byl použit převážně papyrus, na který měla Alexandrie jistou dobu téměř monopol - doba přechodu na pergamen není známa), které shrnovaly tehdejší poznatky v oboru matematiky, astronomie, fyziky, lékařství a historie. Opisovači tyto rukopisy rozmnožovali na prodej či na výměnu. Roku 270 po útoku Aureliana byla poničena znovu a v roce 389 za náboženských bouří byla zbořena zcela, když ji z podnětu alexandrijského patriarchy Theofila zničilo vojsko římského císaře Theodosia I. Není ale jisté, jestli v té době se nejednalo již jen o pohanský chrám a jestli došlo ke zničení nějakých knih. O další činnosti knihovny neexistují jakékoliv záznamy. Ve 13. století se objevila v křesťanském světě legenda, že ji údajně nechal zničit kalif Omar při dobytí města Araby v roce 642. (cs)
  • مكتبة الإسكندرية القديمة وعرفت باسم مكتبة الإسكندرية الملَكية أو المكتبة العظمى هي كبرى مكتبات عصرها، شيدها بطليموس الأول ويقال أنه تم تأسيسها علي يد الإسكندر الأكبر قبل ثلاثة وعشرين قرناً ويقال أيضاً أنه تم تأسيسها على يد بطليموس الثاني في أوائل القرن الثالث قبل الميلاد، عام (285 ـ 247) قبل الميلاد تعرضت المكتبة للعديد من الحرائق وانتهت حياتها في عام 48 ق.م وفي عام 2002 تم إعادة بنائها تحت اسم مكتبة الإسكندرية الجديدة. (ar)
  • (Αυτό το λήμμα αφορά με την αρχαία Βιβλιοθήκη. Για το σύγχρονο ίδρυμα, δείτε: Νέα Βιβλιοθήκη της Αλεξάνδρειας. ) Με τον όρο Βιβλιοθήκη της Αλεξάνδρειας εννοείται η αρχαία βιβλιοθήκη της πόλης της Αλεξάνδρειας, στην Αίγυπτο, η οποία ιδρύθηκε στην Ελληνιστική εποχή επί διακυβέρνησης Πτολεμαίου Α', του επονομαζόμενου Σωτήρος, με την παρότρυνση του Δημήτριου Φαληρέα, και έγινε το εκδοτικό κέντρο του τότε γνωστού κόσμου, υπερσκελίζοντας ως προς τον πλούτο των χειρογράφων της κάθε άλλη γνωστή βιβλιοθήκη της εποχής της και του παρελθόντος. (el)
  • La Reĝa Biblioteko de Aleksandrio en Aleksandrio (greke: Βιβλιοθήκη τῆς Ἀλεξανδρείας) (31° 12′ N 29° 54′ O / 31.200 °N, 29.900 °O (mapo)) en Egiptio estis iam la plej granda biblioteko en la mondo. Oni ĝenerale konjektas, ke ĝi estis fondita en la frua 3-a jarcento a.K., dum la rego de Ptolemeo la 1-a. Iuj supozas, ke nur lia filo Ptolemeo la 2-a fondis ĝin, sed ties patro konstruigis la templon de la Muzoj (greke: Μουσείον, Museio), kaj estas tute malprobable, ke la biblioteko ne jam ekzistis tiukadre. La templo de la muzoj fariĝis la unua parto de la biblioteka konstruaĵaro kaj donis la originon de la Esperanta vorto muzeo. La plenuma establado de la biblioteko estas de Demetrio el Falero, kiu ankaŭ estis la estro de la biblioteko aŭ ĝia unua ĉefa bibliotekisto, inter 295 kaj 283 a.K. Oni asertis ke la biblioteko stokis ĉe sia pinto inter 400 000 - 700 000 (laŭ kelkaj opinioj eĉ miliono) papirusaj volvlibroj, enhavantaj kopiojn de granda parto de malnovgreka kulturo. La vizio de la biblioteko estis akiri ĉiujn skribaĵojn de la helenisma mondo kaj pretere. Tiu deziro formis, interalie, la fonon por la kreado de la Septuaginto, kolektiva tradukprojekto de la hebrelingva Torao al la komuna greka, kiu estas priskribita detale en la letero de Aristea. La biblioteko estis administrita dum tiu periodo fare de Apolono de Rodoso, laŭ pluraj fontoj, ĝis la laŭtaksa tempo de 246/247 a.K., kiam Ptolemeo la 3-a nomumis Eratosteno de Kireno. Estas verŝajne ke la Biblioteko, aŭ parto da la kolekto, plurfoje detruiĝis per fajro. Fajroj en bibliotekoj tiam okazadis ofte, kaj refari la dokumentojn estis malfacile kaj multekoste. Hodiaŭ la detaloj pri ĝia detruo (aŭ detruoj) restas disputita mistero. La moderna Bibliotheca Alexandrina estis konstruita en 2003 apud la loko de la iama antikva biblioteko. (eo)
  • Die Bibliothek von Alexandria war die bedeutendste antike Bibliothek. Sie entstand Anfang des 3. Jahrhunderts v. Chr. in der kurz zuvor in Ägypten gegründeten makedonisch-griechischen Stadt Alexandria. Der Zeitpunkt des Endes der Bibliothek ist ungeklärt. Die Annahmen reichen von 48 v. Chr. bis ins 7. Jahrhundert. Oft geäußert wird die Ansicht, dass sie im 3. Jahrhundert der Zerstörung des gesamten Palastviertels von Alexandria zum Opfer fiel. Bisher sind keine Überreste der Bibliothek gefunden worden, jedoch bieten die Texte antiker Autoren einige Informationen. Die Bibliothek verfügte über einen für die damaligen Verhältnisse enormen, aber heute unbekannten Bestand an Schriftrollen. Es handelte sich dabei sowohl um literarische Schriften als auch große Mengen an wissenschaftlicher Literatur aus den verschiedensten Fachgebieten. Es ist anzunehmen, dass bereits bald nach der Gründung ein großer Bestand vorhanden war, der danach über Generationen weiter wuchs. Eine kleinere Tochterbibliothek im Serapeion von Alexandria befand sich im Südwesten der Stadt in einem von den einheimischen Ägyptern bewohnten Stadtteil. Die Räumlichkeiten der Bibliothek befanden sich im Palastbezirk der Stadt und standen in einer engen Beziehung zu einer bedeutenden wissenschaftlichen Einrichtung, dem Museion von Alexandria, an dem zahlreiche berühmte Gelehrte wirkten und sich die Alexandrinische Schule herausbildete. Wahrscheinlich war die wesentliche Funktion der Bibliothek die einer Schul- und Forschungsbibliothek des Museions. Diese beiden von den ptolemäischen Herrschern finanzierten Institutionen hatten erheblichen Anteil daran, dass Alexandria im 3. Jahrhundert v. Chr. Athen als Zentrum der griechischen Wissenschaft ablöste. Die Bibliothek diente aber nicht nur wissenschaftlichen Zwecken, sondern auch der Machtdemonstration der Ptolemäer. Gegründet wurde sie im Rahmen der groß angelegten Kulturpolitik des makedonisch-griechischen Königs Ptolemaios I. in der Residenz- und Hauptstadt seines ägyptischen Reiches. Auch unter römischer Verwaltung (ab 30 v. Chr.) wurde die Bibliothek weiterbetrieben. Um die bis heute reichende Nachwirkung der Bibliothek ranken sich abseits der historischen und archäologischen Forschung zahlreiche Mythen. Sie gilt als legendäre Urform einer Universalbibliothek und idealtypischer Wissensspeicher. Besonders verbreitet sind Spekulationen um die Zerstörung der Bibliothek. Dass sie 48 v. Chr. einem spektakulären Großbrand zum Opfer fiel, ist allerdings ebenso unwahrscheinlich wie die Legende der Zerstörung durch die Araber im Jahr 642. (de)
  • Alexandriako Errege Liburutegia edo Alexandriako Antzinako Liburutegia, bere garaian, munduko liburutegirik handiena izan zen. Alexandro Handiak Egipton sortutako Alexandria hirian kokatua, uste denez, K.a. III. mendearen hasieran sortu zuen Ptolomeo I.a Soter faraoiak, baita 700.000 liburu inguru izan zituela ere. Bibliotheca Alexandrina izeneko liburutegi berri bat, UNESCOk bultzatua, 2003an inauguratu zen hiri berean. Alexandriako Liburutegiaren suntsipena, mendebaldeko zibilizazioaren misteriorik handienetako bat da. Ez dago lekukotza zehatzik bere alderik funtsezkoenei dagokienez, eta ez dira Museoaren hondakinak aurkitu, Alexandriako Serapeumekoak oso urriak direlarik. Hala ere, erabat ziur esan daiteke Ptolomeotar dinastiak sortutako Liburutegi Handiak, K.a. 48ko kalterik ez zuela jasan, eta, ziuraski, arabiarren inbasioaren garaian, jada desagertua zegoela, garai honetan, Omar kalifak, milaka liburu suntsitzea agindu zuelarik. Kristau eta musulmandarren erruetatik aparte, liburutegiaren amaiera, III. edo IV. mendeko zehaztu gabeko une batean kokatu behar da, beharbada 273an, Aureliano enperadoreak, hiria hartu eta arpilatu zuenean, edo 297an, Diokleziano enperadoreak beste horrenbeste egin zuenean. Serapeumeko liburutegi-alaba, Liburutegi Handiaren ondorengoa, 391n espoliatua edo, gutxienez, hustua izan zen, Teodosio Handia enperadoreak, Ptolomeotarren hiriko tenplu jentil guztiak suntsitzea agindu zuenean. Ospe eta garrantzi handiko aditu ugarik lan egin zuten bertan K.a. III. eta II. mendeetan: , Homeroren poemen testuak estandarizatzeari ekin ziona; Kalimako, Pinakes idatzi zuena, hots, liburutegi bateko lehendabiziko katalogotzat jotzen dena; Apolonio Rodaskoa, Argonautika poema epikoa sortu zuena; Eratostenes Zirenekoa, Lurreko zirkunferentzia kalkulatu zuena ehunka kilometroko errorearekin; Aristofanes Bizantziokoa, grezieraren diakritikoak asmatu zituena eta poesia lerrotan banatzen lehenengoa; eta Aristarko Samotraziakoa, Homeroren behin betiko testuak eman eta haien gaineko komentarioak egin zituena. (eu)
  • The Great Library of Alexandria in Alexandria, Egypt, was one of the largest and most significant libraries of the ancient world. The Library was part of a larger research institution called the Mouseion, which was dedicated to the Muses, the nine goddesses of the arts. The idea of a universal library in Alexandria may have been proposed by Demetrius of Phalerum, an exiled Athenian statesman living in Alexandria, to Ptolemy I Soter, who may have established plans for the Library, but the Library itself was probably not built until the reign of his son Ptolemy II Philadelphus. The Library quickly acquired many papyrus scrolls, owing largely to the Ptolemaic kings' aggressive and well-funded policies for procuring texts. It is unknown precisely how many such scrolls were housed at any given time, but estimates range from 40,000 to 400,000 at its height. Alexandria came to be regarded as the capital of knowledge and learning, in part because of the Great Library. Many important and influential scholars worked at the Library during the third and second centuries BC, including, among many others: Zenodotus of Ephesus, who worked towards standardizing the texts of the Homeric poems; Callimachus, who wrote the Pinakes, sometimes considered to be the world's first library catalogue; Apollonius of Rhodes, who composed the epic poem the Argonautica; Eratosthenes of Cyrene, who calculated the circumference of the earth within a few hundred kilometers of accuracy; Aristophanes of Byzantium, who invented the system of Greek diacritics and was the first to divide poetic texts into lines; and Aristarchus of Samothrace, who produced the definitive texts of the Homeric poems as well as extensive commentaries on them. During the reign of Ptolemy III Euergetes, a daughter library was established in the Serapeum, a temple to the Greco-Egyptian god Serapis. Despite the widespread modern belief that the Library of Alexandria was burned once and cataclysmically destroyed, the Library actually declined gradually over the course of several centuries. This decline began with the purging of intellectuals from Alexandria in 145 BC during the reign of Ptolemy VIII Physcon, which resulted in Aristarchus of Samothrace, the head librarian, resigning from his position and exiling himself to Cyprus. Many other scholars, including Dionysius Thrax and Apollodorus of Athens, fled to other cities, where they continued teaching and conducting scholarship. The Library, or part of its collection, was accidentally burned by Julius Caesar during his civil war in 48 BC, but it is unclear how much was actually destroyed and it seems to have either survived or been rebuilt shortly thereafter; the geographer Strabo mentions having visited the Mouseion in around 20 BC and the prodigious scholarly output of Didymus Chalcenterus in Alexandria from this period indicates that he had access to at least some of the Library's resources. The Library dwindled during the Roman period, from a lack of funding and support. Its membership appears to have ceased by the 260s AD. Between 270 and 275 AD, the city of Alexandria saw a Palmyrene invasion and an imperial counterattack that probably destroyed whatever remained of the Library, if it still existed at that time. The daughter library in the Serapeum may have survived after the main Library's destruction. The Serapeum was vandalized and demolished in 391 AD under a decree issued by Coptic Christian Pope Theophilus of Alexandria, but it does not seem to have housed books at the time and was mainly used as a gathering place for Neoplatonist philosophers following the teachings of Iamblichus. (en)
  • La Biblioteca de Alejandría (en griego antiguo, Βιβλιοθήκη τῆς Ἀλεξάνδρειας; en latín, Bibliotheca Alexandrina) fue una de las bibliotecas más importantes y prestigiosas, así como uno de los mayores centros de difusión del conocimiento en la Antigüedad. Instituida en el siglo III a. C. en el complejo palaciego de la ciudad de Alejandría durante el período helenístico del Antiguo Egipto, la biblioteca formaba parte de una institución de investigación conocida como Museion, que estaba dedicada a las musas, las nueve diosas de las artes. La idea de su creación puede haber sido una propuesta de Demetrio de Falero, un estadista ateniense exiliado, al sátrapa de Egipto y fundador de la dinastía ptolemaica, Ptolomeo I Sóter, quien, al igual que su predecesor, Alejandro Magno, intentaba promover la difusión de la cultura helénica. Sin embargo, probablemente no fue construida hasta el reinado de su hijo, Ptolomeo II Filadelfo. Poco después de su fundación, se abrió una segunda biblioteca análoga a la principal, aunque más pequeña.​ Se adquirieron un gran número de rollos de papiro gracias, sobre todo, a las políticas agresivas y bien financiadas de los reyes ptolemaicos para la obtención de textos. No se sabe con exactitud cuántas obras componían sus fondos, pero se estima que la principal albergaba cuatrocientos noventa mil volúmenes literarios, académicos y religiosos y la segunda cerca de cuarenta y tres mil.​ Estas bibliotecas crecieron tanto que, durante el reinado de Ptolomeo III Evergetes, se creó una dependencia de las mismas en el Serapeum de Alejandría. Además de servir como una demostración del poder de los gobernantes ptolemaicos, desempeñó un papel importante en el desarrollo de Alejandría como sucesora de Atenas como centro promotor de la cultura griega.​ En ella trabajaron numerosos eruditos importantes e influyentes, en particular Zenódoto de Éfeso, que trató de normalizar los textos de los poemas homéricos y elaboró el registro más antiguo del que se tiene conocimiento de la utilización del orden alfabético como método de organización; Calímaco, que escribió los Pinakes, probablemente el primer catálogo de biblioteca del mundo; Apolonio de Rodas, que compuso el poema épico las Argonáuticas; Eratóstenes de Cirene, que calculó por primera vez, con una precisión sorprendente para la época, la circunferencia de la Tierra; Aristófanes de Bizancio, que sistematizó la puntuación, pronunciación y acentuación del griego; o Aristarco de Samotracia, que redactó los textos definitivos de los poemas homéricos y extensos comentarios sobre los mismos. También existen referencias de que la comunidad de la biblioteca y el Museion también habría contado temporalmente con otras numerosas figuras que contribuyeron decisivamente al conocimiento, como Arquímedes y Euclides. A pesar de la creencia moderna generalizada de que la biblioteca fue incendiada y destruida de forma catastrófica en su apogeo, en realidad fue decayendo gradualmente a lo largo de varios siglos, en un proceso que se inició con la purga de intelectuales de Alejandría en el año 145 a. C., durante el reinado de Ptolomeo VIII, lo que dio lugar a que Aristarco de Samotracia, el bibliotecario, abandonara su puesto y se exiliara en Chipre y que otros eruditos, como Dionisio de Tracia y Apolodoro de Atenas, huyeran a otras ciudades. La biblioteca, o parte de su fondo, fue incendiada accidentalmente por Julio César en el año 48 a. C., durante la segunda guerra civil de la República romana, pero no está claro en qué medida fue realmente destruida, ya que las fuentes indican que sobrevivió o fue reconstruida poco después. El geógrafo Estrabón menciona haber frecuentado el Museion alrededor del año 20 a. C. y la profusa producción académica de Dídimo de Alejandría de esa época indica que tuvo acceso a al menos parte de los recursos de la biblioteca. Bajo control romano perdió vitalidad por falta de fondos y apoyo y a partir del año 260 d. C. no se tiene conocimiento de intelectuales vinculados a ella. Entre los años 270 y 275 d. C. la ciudad de Alejandría sufrió disturbios que probablemente destruyeron lo que quedaba de la biblioteca, si es que todavía existía, pero la del Serapeum pudo haber sobrevivido más tiempo, tal vez hasta el año 391 d. C., cuando el papa copto Teófilo I instigó el vandalismo y la demolición del Serapeum en su campaña de destrucción de templos paganos. La Biblioteca de Alejandría fue más que un repositorio de obras, y durante siglos constituyó un destacado centro de actividad intelectual. Su influencia se hizo sentir en todo el mundo helénico, no solo a través de la puesta en valor del conocimiento escrito, que condujo a la creación de otras bibliotecas inspiradas en ella y a la proliferación de manuscritos, sino también a través de la labor de sus eruditos en numerosas áreas del conocimiento. Las teorías y modelos desarrollados por la comunidad de la biblioteca continuaron influyendo en la ciencia, la literatura y la filosofía hasta por lo menos el Renacimiento. Su legado ha tenido efectos que llegan hasta nuestros días, y puede considerarse un arquetipo de la biblioteca universal, del ideal de la conservación del conocimiento y de la fragilidad de ese conocimiento. La Biblioteca y el Museion han contribuido a distanciar a la ciencia de corrientes específicas de pensamiento y, sobre todo, a demostrar que la investigación académica puede contribuir a resolver los problemas prácticos y a las necesidades materiales de las sociedades y los gobiernos. (es)
  • An leabharlann is mó anallód. I 332 RC chinn Alastar Mór a phríomhchathair a thógáil. Lean Tolamaes I é, agus thóg an chéad ollscoil bhuan inti, le Leabharlann Chathair Alastair ag a croílár. Bhí 700,000 leabhar inti faoi dheireadh, agus matamaitic, réalteolaíocht, eolaíocht, is teicneolaíocht suntasach ann. I 47 AD chuir Iúl Caesar an Leabharlann trí thine mar chuid dá chogadh ionraithe le Cléópatra. Níos déanaí, ghoid Marcas Antaine leabharlann Phéargamas in iarthuaisceart na hÁise Bige chun Leabharlann Chathair Alastair a atógáil. I 389 d'ordaigh impire Críostúil an oirthir, Teodaisias, rudaí págánacha a scrios: rinneadh amhlaidh ar chuid mhór den leabharlann, agus dhúnmharaigh an slua na scoláirí págánacha istigh inti. Tógadh an beagán leabhar a sábháileadh go Cathair Chonstaintín. I 642 ghabh na hIoslamaigh an chathair sin, agus chríochnaigh scrios na seanleabhar seachas beagán díobh, 6 imleabhar d'Arithmetica (Uimhríocht) le Diafanas ina measc. Osclaíodh leabharlann nua i 2002 a tógadh ar láthair phalás Chléopatra, agus aidhm ag na húdaráis 5-8 milliún leabhar a bheith inti faoi 2020. (ga)
  • Perpustakaan Besar Aleksandria di Kota Aleksandria, Mesir merupakan salah satu perpustakaan terbesar dan terpenting pada zaman kuno. Perpustakaan ini merupakan bagian dari sebuah lembaga penelitian yang lebih besar, Mouseion, yang dipersembahkan untuk para Musai (sembilan dewi yang melambangkan seni). Gagasan mengenai sebuah perpustakaan untuk segala bidang di Aleksandria mungkin diusulkan oleh Demetrios dari Faleron (seorang negarawan asal Athena yang menjalani pengasingannya di Aleksandria) kepada Raja Ptolemaios I Soter pada zaman Helenistik. Rancangan untuk mendirikan perpustakaan ini mungkin sudah disusun pada masa raja tersebut, tetapi perpustakaan ini kemungkinan baru dibangun pada masa pemerintahan anaknya, yaitu Ptolemaios II Filadelfos. Berkat dukungan dari raja-raja Wangsa Ptolemaios, perpustakaan ini dengan segera memperoleh banyak sekali gulungan papirus. Tidak diketahui secara pasti berapa jumlah gulungan papirus yang disimpan di perpustakaan ini, tetapi perkiraannya berkisar antara 40.000 hingga 400.000 gulungan. Salah satu alasan Aleksandria dianggap sebagai pusat keilmuan dan pembelajaran adalah keberadaan perpustakaan ini. Banyak cendekiawan terkenal yang bekerja di perpustakaan ini pada abad ketiga dan kedua SM, seperti Zenodotos dari Efesos yang berupaya membakukan naskah puisi-puisi Homeros, Kalimakos yang menulis Pinakes (kadang dianggap sebagai katalog perpustakaan pertama di dunia), Apolonios dari Rodos yang menyusun puisi wiracarita Argonautika, Eratostenes dari Kirene yang menghitung keliling Bumi dengan keakuratan yang hanya meleset sedikit, Aristofanes dari Bizantion yang menciptakan sistem diakritik Yunani dan adalah orang pertama yang membagi naskah-naskah puisi menjadi baris-baris, serta Aristarkos dari Samotrakia yang membuat naskah definitif puisi-puisi Homeros dan menulis ulasan-ulasan panjang untuk puisi-puisi tersebut. Pada masa kekuasaan Ptolemaios III Euergetes, sebuah cabang perpustakaan didirikan di Serapeion, yang merupakan sebuah kuil yang dipersembahkan untuk dewa Serapis dalam kepercayaan Yunani-Mesir. Walaupun pada masa modern terdapat anggapan bahwa perpustakaan ini pernah "dibakar" dan dihancurkan, perpustakaan ini sebenarnya sudah mengalami kemunduran secara bertahap dalam kurun waktu beberapa abad. Kemunduran ini dimulai dari pengusiran pada cendekiawan dari Aleksandria pada tahun 145 SM atas perintah dari Ptolemaios VIII Fiskon, yang berujung pada keputusan Aristarkos dari Samotrakia yang menjabat sebagai kepala perpustakaan untuk mengundurkan diri dan kemudian mengasingkan diri ke Siprus. Banyak cendekiawan lain yang juga melarikan diri ke kota lain (seperti Dionisios Traks dan Apolodoros dari Athena). Perpustakaan ini atau sebagian dari koleksinya terbakar secara tidak sengaja oleh Yulius Kaisar selama peristiwa perang saudara pada tahun 48 SM, tetap tidak diketahui secara pasti seberapa banyak gulungan yang hancur. Tampaknya perpustakaan ini masih dapat bertahan atau dibangun kembali tidak lama sesudahnya; pakar geografi kuno yang bernama Strabo menulis bahwa ia pernah mengunjungi Mouseion sekitar tahun 20 SM, sementara karya cendekiawan Didimos Kalkenteros di Aleksandria dari masa ini menunjukkan bahwa ia mungkin dapat mengakses paling tidak sebagian dari koleksi di perpustakaan ini. Perpustakaan ini mengalami kemerosotan pada zaman Romawi akibat kekurangan dana. Keanggotaan perpustakaan ini sepertinya sudah tidak ada lagi pada dasawarsa 260-an. Pada tahun 270 hingga 275, pemberontakan meletus di Aleksandria, dan serangan balasan Kekaisaran Romawi tampaknya menghancurkan sisa dari perpustakaan ini (kalaupun perpustakaan ini memang masih ada pada masa tersebut). Cabang perpustakaannya di Serapeion mungkin dapat bertahan lebih lama. Serapeion dirusak dan dihancurkan pada tahun 391 sesuai dengan maklumat Paus Teofilos dari Aleksandria, tetapi tampaknya perpustakaan ini sudah tidak menyimpan buku pada masa tersebut dan gedungnya dipakai sebagai tempat berkumpulnya para filsuf beraliran neoplatonisme yang mengikuti ajaran Iamblikos. (in)
  • La bibliothèque d'Alexandrie, fondée à Alexandrie, en Égypte, en 288 avant notre ère et définitivement détruite entre 48 avant notre ère et 642 après, est la plus célèbre bibliothèque de l'Antiquité et réunissait les ouvrages les plus importants de l'époque. La bibliothèque faisait partie d'un ensemble plus vaste nommé le Mouseîon dédié aux Muses, les neuf déesses des arts. La librairie acquiert rapidement de nombreux rouleaux de papyrus grâce à la politique volontariste des rois ptolémaïques, on estime leur nombre entre 40 000 et 400 000 à son apogée. (fr)
  • アレクサンドリア図書館(アレクサンドリアとしょかん、古希: Βιβλιοθήκη τῆς Ἀλεξανδρείας - Bibliothḗkē tês Alexandreíās)は、プトレマイオス朝時代からローマ帝国時代にかけ、エジプトのアレクサンドリアに設置されていた図書館である。古典古代世界における最大かつ最も重要なであり、ヘレニズム時代の学問において中心的な役割を果たした。図書館自体は、ムセイオンと呼ばれる文芸を司る9人の女神ムサ(ミューズ)に捧げられた、大きな研究機関の一部であった。 (ja)
  • 알렉산드리아 도서관은 이집트 알렉산드리아에 있었던 고대에 가장 크고 영향력 있는 도서관이었다. 알렉산드리아 도서관은 프톨레마이오스 왕조의 후원으로 발전했으며, 기원전 3세기 건립된 이후 로마가 이집트를 점령한 기원전 30년까지 지식과 학문의 중심지 역할을 했다. 알렉산드리아 도서관은 군주 프톨레마이오스 1세 소테르(기원전 323~283년) 혹은 그의 아들 프톨레마이오스 2세(기원전 283~246년) 때 창설된 것으로 보인다. 플루타르코스(46~120년)는 율리우스 카이사르가 기원전 48년 알렉산드리아를 방문했을 때 실수로 알렉산드리아 도서관을 불태웠다고 기록하고 있다. 기록에 따르면, 율리우스 카이사르는 그의 후속인 가 카이사르의 해상 능력을 제한하려자 카이사르의 배에 불을 질렀고, 그 과정에서 실수로 도서관을 불태웠다고 한다. 반면에 에드워드 기븐은 도서관이 391년 의 파괴를 지시했던 알렉산드리아의 주교 데오빌로가 알렉산드리아 도서관의 파괴 역시 지시했다고 주장했다. 도서관이 파괴된 후에, 학자들은 알렉산드리아의 다른 지역에 있는 세라페이온을 알렉산드리아 도서관 대신 이용했다. 옛 알렉산드리아 도서관을 기념하고 그것에 필적한 도서관을 세우기 위해 신 알렉산드리아 도서관이 2002년 옛 도서관 자리 근처에서 개관했다. (ko)
  • La Biblioteca reale di Alessandria fu la più grande e ricca biblioteca del mondo antico ed uno dei principali poli culturali ellenistici. Andò distrutta nell'antichità, probabilmente più volte tra l'anno 48 a.C. e il 642 d.C.; in suo ricordo è stata edificata, ed è in funzione dal 2002, la moderna Bibliotheca Alexandrina. La Biblioteca di Alessandria fu costruita intorno al III secolo a.C. durante il regno di Tolomeo II Filadelfo. Questo polo culturale, annesso al Museo, era gestito da un sovrintendente (προστάτης), ruolo di grande autorità. Il sovrintendente era nominato direttamente dal re (il primo filologo ad occupare tale carica fu Zenodoto di Efeso) e dirigeva una squadra di grammatici e filologi che avevano il compito di annotare e correggere i testi delle opere custodite, redigendone edizioni critiche che venivano poi conservate all'interno della Biblioteca stessa. Si ritiene che, al tempo di Filadelfo, i rotoli (volumen) conservati fossero tra i 490.000 e i 700.000 (quando lo spazio non fu più sufficiente, venne costruita una seconda struttura, la Biblioteca del Serapeo). (it)
  • De Koninklijke Bibliotheek van Alexandrië was in haar glorietijd de grootste bibliotheek van het Middellandse Zeegebied. Zij werd aan het begin van de 3e eeuw v.Chr. opgericht in de hoofdstad Alexandrië van het Grieks-Egyptische Rijk door koning Ptolemaeus II Philadelphus. Het oude Egypte van de farao's was in 333 v.Chr. veroverd door de Macedonische Grieken onder Alexander de Grote en vormde vanaf toen een kerngebied van de hellenistische wereld. Lange tijd was de bibliotheek het centrum van de Westerse kennis in de oudheid. (nl)
  • Biblioteka Aleksandryjska (gr. Βιβλιοθήκη τῆς Ἀλεξάνδρειας, łac. Bibliotheca Alexandrina) – największa biblioteka świata starożytnego, istniejąca w Aleksandrii, założona przez Ptolemeusza I Sotera. Biblioteka Aleksandryjska funkcjonowała przy Muzeum Aleksandryjskim w okresie od III wieku p.n.e. do IV wieku n.e. Nie znaleziono żadnego tekstu, który byłby sporządzony w obrębie biblioteki. Dokładna lokalizacja biblioteki jest nieznana. Istniały dwa zbiory biblioteczne: * Główny zbiór znajdował się w , w pałacu królewskim. W 48 roku p.n.e. został częściowo zniszczony podczas działań wojennych Juliusza Cezara w Egipcie. W 273 roku Lucjusz Domicjusz Aurelian doszczętnie zniszczył dzielnicę Bruchejon wraz z głównym księgozbiorem. * Pomocniczy zbiór (filia) przechowywany był w świątyni Serapisa – Serapejonie. Składał się z ogólnodostępnych pozycji i literatury edukacyjnej. W XVII wieku upowszechniła się wersja, że część Serapejonu była zniszczona w 391 roku podczas walk między chrześcijanami i poganami, ale ten fakt nie ma jednoznacznego potwierdzenia u pisarzy z epoki. Według legendy pomocniczy zbiór ostatecznie został utracony podczas podbojów arabskich w VII wieku. W okresie od podbojów rzymskich Egiptu do III stulecia biblioteka zachowała swoją pozycję jako jedno z ważnych ogniw miejscowej administracji, a jej pracownicy korzystali ze swoich przywilejów nadanych w okresie Ptolemeuszy. Jeszcze w V wieku Aleksandria miała status ośrodka kulturalno-oświatowego. (pl)
  • Biblioteket i Alexandria var under antiken det största biblioteket i världen och gjorde Alexandria till ett ledande lärdomscentrum. Det förmodas att det grundlades omkring 280 f.Kr. av Ptolemaios II av Egypten. Eratosthenes och Aristarchos forskade aktivt vid biblioteket, som i sin storhetstid ska ha haft mellan 400 000 och 700 000 rullar, flertalet av papyrus. Det konkurrerande materialet pergament utvecklades först i Pergamon under 100-talet f.Kr. och torde ha varit mindre vanligt i Alexandria. (sv)
  • Александрійська бібліотека — найбільша й найвідоміша бібліотека в період еллінізму, була заснована та діяла при Александрійському музеї, або музеумі (музейоні) (Єгипет). Заснована, як вважається, Птолемеєм II на початку III століття до н. е. (uk)
  • A Biblioteca de Alexandria (em grego clássico: Βιβλιοθήκη τῆς Ἀλεξάνδρειας; em latim: Bibliotheca Alexandrina) foi uma das mais significativas e célebres bibliotecas e um dos maiores centros de produção do conhecimento na Antiguidade. Estabelecida durante o século III a.C. no complexo palaciano da cidade de Alexandria, no Reino Ptolemaico do Antigo Egito, a Biblioteca fazia parte de uma instituição de pesquisa chamada Museu. A ideia de sua criação pode ter sido proposta por Demétrio de Faleros, um estadista ateniense exilado, ao sátrapa do Egito e fundador da dinastia ptolemaica, Ptolemeu I Sóter, que, tal como o seu antecessor, Alexandre Magno, buscava promover a difusão da cultura helenística. Contudo, a Biblioteca provavelmente não foi construída até o reinado de seu filho, Ptolemeu II Filadelfo. Ela adquiriu um grande número de rolos de papiro, devido sobretudo às políticas agressivas e bem financiadas dos reis ptolemaicos para a obtenção de textos. Não se sabe exatamente quantas obras ela tinha em seu acervo, mas estima-se que ela chegou a abrigar entre trinta mil e setecentos mil volumes literários, acadêmicos e religiosos. O acervo da Biblioteca cresceu de tal maneira que, durante o reinado de Ptolemeu III Evérgeta, uma filial sua foi criada no Serapeu de Alexandria. Além de servir à demonstração de poder dos governantes ptolemaicos, a Biblioteca teve um papel significativo na emergência de Alexandria como sucessora de Atenas enquanto centro irradiador da cultura grega. Muitos estudiosos importantes e influentes trabalharam nela, notadamente Zenódoto de Éfeso, que buscou padronizar os textos dos poemas homéricos e produziu o registro mais antigo de que se tem notícia do uso da ordem alfabética como método de organização; Calímaco, que escreveu os Pínakes, provavelmente o primeiro catálogo de biblioteca do mundo; Apolônio de Rodes, que compôs o poema épico As Argonáuticas; Eratóstenes de Cirene, que calculou pela primeira vez a circunferência da Terra, com invulgar precisão; Aristófanes de Bizâncio, que inventou o sistema de diacríticos gregos e foi o primeiro a dividir textos poéticos em linhas; e Aristarco da Samotrácia, que produziu os textos definitivos dos poemas homéricos e extensos comentários sobre eles. Além deles, existem referências de que a comunidade da Biblioteca e do Mouseion teria também incluído temporariamente numerosas outras figuras que contribuíram duradouramente para o conhecimento, como Arquimedes e Euclides. Apesar da crença de que a Biblioteca teria sido incendiada e destruída em seu auge, na realidade ela decaiu gradualmente ao longo dos séculos, começando com a repressão de intelectuais durante o reinado de Ptolemeu VIII Fiscão. Aristarco da Samotrácia renunciou ao posto de bibliotecário-chefe e exilou-se no Chipre, e outros estudiosos, incluindo Dionísio da Trácia e Apolodoro de Atenas, fugiram para outras cidades. A Biblioteca, ou parte de sua coleção, foi acidentalmente queimada por Júlio César em 48 a.C., mas não está claro o quanto realmente foi destruído, pois fontes indicam que a Biblioteca sobreviveu ou foi reconstruída pouco depois. O geógrafo Estrabão menciona ter frequentado o Mouseion por volta de 20 a.C., e a prodigiosa produção acadêmica de Dídimo Calcêntero nesse período indica que ele teve acesso a pelo menos parte dos recursos da Biblioteca. Sob controle romano, a Biblioteca perdeu vitalidade devido à falta de financiamento e apoio, e a partir de 260 d.C. não se tem notícia de intelectuais filiados a ela. Entre 270 e 275 d.C. a cidade de Alexandria viu tumultos que provavelmente destruíram o que restava da Biblioteca, caso ela ainda existisse, mas a biblioteca do Serapeu pode ter sobrevivido mais longamente, talvez até 391 d.C., quando o papa copta Teófilo I instigou a vandalização e a demolição do Serapeu. A Biblioteca de Alexandria foi mais que um repositório de obras, e durante séculos constituiu um notável polo de atividade intelectual. Sua influência pôde ser sentida em todo o mundo helenístico, não apenas por meio da valorização do conhecimento escrito, que levou à criação de outras bibliotecas nela inspiradas e à proliferação de manuscritos, mas também por meio do trabalho de seus acadêmicos em numerosas áreas do conhecimento. Teorias e modelos criados pela comunidade da Biblioteca de Alexandria continuaram a influenciar as ciências, a literatura e a filosofia até pelo menos a Renascença. Além disso, o legado da Biblioteca de Alexandria teve efeitos que se estendem até nossos dias, e ela pode ser considerada um arquétipo da biblioteca universal, do ideal de armazenamento do conhecimento, e da fragilidade desse conhecimento. Juntos, a Biblioteca e o Mouseion contribuíram para afastar a ciência de correntes de pensamento específicas e, sobretudo, para demonstrar que a pesquisa acadêmica pode servir às questões práticas e às necessidades materiais das sociedades e governos. (pt)
  • Александри́йская библиоте́ка (др.-греч. Βιβλιοθήκη τῆς Ἀλεξάνδρειας, лат. Bibliotheca Alexandrina) — одна из крупнейших и наиболее значительных библиотек древнего мира. Располагалась в античной Александрии. Входила в состав исследовательского института, известного как Александрийский мусейон. Время расцвета — III—II века до нашей эры. Идея универсальной библиотеки в Александрии, возможно, была предложена Деметрием Фалерским, изгнанным афинским государственным деятелем, жившим в Александрии, Птолемею I Сотеру, который, возможно, разработал планы библиотеки, но сама библиотека, вероятно, не была построена до правления его сына Птолемея II Филадельфа. Библиотека быстро приобрела много папирусных свитков, в основном благодаря агрессивной и хорошо финансируемой политике царей Птолемеев по приобретению текстов. Неизвестно точно, сколько таких свитков хранилось в то или иное время, но оценки варьируются от 40 000 до 400 000 во времена расцвета. В течение всего III века до н. э. глава библиотеки по традиции был одновременно и воспитателем наследника престола. После римского завоевания Египта библиотека сохранила своё высокое значение для новой администрации; по крайней мере, до начала III века н. э., её сотрудники имели привилегии птолемеевской эпохи. Александрия поддерживала статус интеллектуального и образовательного центра ещё в V веке. Многие важные и влиятельные учёные работали в библиотеке в течение III и II веков до нашей эры, в пример можно привести: Зенодота Эфесского, который работал над стандартизацией текстов гомеровских поэм; Каллимаха из Кирены, который написал , иногда считающийся первым в мире библиотечным каталогом; Аполлония Родосского, который написал эпическую поэму «Аргонавтика»; Эратосфена Киренского, вычислившего окружность земли с точностью до нескольких сотен километров; Аристофана Византийского, изобрётшего систему и первым разделивший поэтические тексты на строки; Аристарха Самофракийского, создавший окончательные тексты гомеровских поэм, а также обширные комментарии к ним. Собственно, библиотечных собраний было два: главное, располагавшееся в царском дворце в квартале Брухейон (оно пострадало во время войны Юлия Цезаря в 48 году до н. э.), и вспомогательное, в храме Сераписа (Серапеум), там хранились общедоступные фонды и учебная литература. Несмотря на распространённое мнение, что Александрийская библиотека исчезла в результате какого-то конкретного события, упадок александрийской библиотеки растянулся на нескольких столетий. Всё началось с изгнания интеллектуалов из Александрии в 145 году до н. э. во время правления Птолемея VIII Эвергета, в результате чего Аристарх Самофракийский, главный библиотекарь, ушёл в отставку и отправился в добровольное изгнание на Кипр. Многие другие учёные, в том числе Дионисий Фракийский и Аполлодор Афинский, бежали в другие города, где продолжали преподавать и проводить научные исследования. Библиотека, или часть её коллекции, была случайно сожжена Юлием Цезарем во время гражданской войны в 48 году до н. э., но неясно, насколько велики были разрушения. Вероятно, библиотека сохранилась либо была восстановлена вскоре после войны: географ Страбон упоминает, что посетил мусейон примерно в 20 году до н. э., а научная работа Дидима Халкентера в Александрии этого периода указывает на то, что он имел доступ по крайней мере к некоторым ресурсам библиотеки. Библиотека сократилась в Римский период из-за отсутствия финансирования и поддержки. Штат работников библиотеки, по-видимому, исчез к 260-м годам нашей эры. Основной фонд библиотеки прекратил существование в ходе боевых действий римлян под командованием императора Аврелиана в 273 году. С XVIII века распространилась версия, хотя она не подтверждается античными источниками, что часть библиотеки, хранившаяся в Александрийском Серапеуме, была уничтожена во время столкновений 391 года между христианами и язычниками, но в то время там, по-видимому, книг уже не было, и в основном он использовался как место сбора философов-неоплатоников, следующих учению Ямвлиха. Существует также версия, что уничтожение библиотечных фондов завершилось в ходе арабского завоевания в первой половине VII века. Практически все сведения о содержимом и устройстве Александрийской библиотеки содержатся в разрозненных античных источниках, которые сильно противоречат друг другу. Не известен ни один текст, вышедший непосредственно из библиотеки; археологи с большим трудом идентифицируют её местоположение. (ru)
  • 亞歷山大圖書館,又稱古亞歷山大圖書館,位於埃及亞歷山卓,曾是世界上最大的圖書館。由埃及托勒密王朝的國王托勒密一世在公元前3世紀所建造,後來慘遭火災,因而被摧毀。它實際是什麼模樣無人知曉,因為它連一個石塊實物都沒有留下,今人只能從歷史文獻的零星記載中了解,而大量考古發掘似乎也無確鑿線索。在公元2002年於原址附近重新建立的新亞歷山大圖書館,則是地中海沿岸主要的圖書館及文化中心之一。它同時代表著對亞歷山大圖書館的紀念及振興學術文化的嘗試。 (zh)
dbo:country
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 17726 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 84686 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1121009029 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:align
  • right (en)
dbp:caption
  • A Roman copy of an original 3rd century BC Greek bust depicting Alexander the Great, Ny Carlsberg Glyptotek, Copenhagen (en)
  • A Hellenistic bust depicting Ptolemy I Soter, 3rd century BC, the Louvre, Paris (en)
  • Nineteenth-century artistic rendering of the Library of Alexandria by the German artist O. Von Corven, based partially on the archaeological evidence available at that time (en)
dbp:collectionSize
  • Estimates vary; somewhere between 40,000 and 400,000 scrolls, perhaps equivalent to roughly 100,000 books (en)
dbp:country
dbp:established
  • Probably during the reign of Ptolemy II Philadelphus (en)
dbp:image
  • Ptolemy I Soter Louvre Ma849.jpg (en)
  • Aleksander-d-store.jpg (en)
dbp:itemsCollected
  • Any written works (en)
dbp:location
  • Alexandria, Egypt (en)
dbp:name
  • Library of Alexandria (en)
dbp:numEmployees
  • Estimated to have employed over 100 scholars at its height (en)
dbp:type
dbp:width
  • 160 (xsd:integer)
  • 180 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
schema:sameAs
rdf:type
rdfs:comment
  • مكتبة الإسكندرية القديمة وعرفت باسم مكتبة الإسكندرية الملَكية أو المكتبة العظمى هي كبرى مكتبات عصرها، شيدها بطليموس الأول ويقال أنه تم تأسيسها علي يد الإسكندر الأكبر قبل ثلاثة وعشرين قرناً ويقال أيضاً أنه تم تأسيسها على يد بطليموس الثاني في أوائل القرن الثالث قبل الميلاد، عام (285 ـ 247) قبل الميلاد تعرضت المكتبة للعديد من الحرائق وانتهت حياتها في عام 48 ق.م وفي عام 2002 تم إعادة بنائها تحت اسم مكتبة الإسكندرية الجديدة. (ar)
  • (Αυτό το λήμμα αφορά με την αρχαία Βιβλιοθήκη. Για το σύγχρονο ίδρυμα, δείτε: Νέα Βιβλιοθήκη της Αλεξάνδρειας. ) Με τον όρο Βιβλιοθήκη της Αλεξάνδρειας εννοείται η αρχαία βιβλιοθήκη της πόλης της Αλεξάνδρειας, στην Αίγυπτο, η οποία ιδρύθηκε στην Ελληνιστική εποχή επί διακυβέρνησης Πτολεμαίου Α', του επονομαζόμενου Σωτήρος, με την παρότρυνση του Δημήτριου Φαληρέα, και έγινε το εκδοτικό κέντρο του τότε γνωστού κόσμου, υπερσκελίζοντας ως προς τον πλούτο των χειρογράφων της κάθε άλλη γνωστή βιβλιοθήκη της εποχής της και του παρελθόντος. (el)
  • La bibliothèque d'Alexandrie, fondée à Alexandrie, en Égypte, en 288 avant notre ère et définitivement détruite entre 48 avant notre ère et 642 après, est la plus célèbre bibliothèque de l'Antiquité et réunissait les ouvrages les plus importants de l'époque. La bibliothèque faisait partie d'un ensemble plus vaste nommé le Mouseîon dédié aux Muses, les neuf déesses des arts. La librairie acquiert rapidement de nombreux rouleaux de papyrus grâce à la politique volontariste des rois ptolémaïques, on estime leur nombre entre 40 000 et 400 000 à son apogée. (fr)
  • アレクサンドリア図書館(アレクサンドリアとしょかん、古希: Βιβλιοθήκη τῆς Ἀλεξανδρείας - Bibliothḗkē tês Alexandreíās)は、プトレマイオス朝時代からローマ帝国時代にかけ、エジプトのアレクサンドリアに設置されていた図書館である。古典古代世界における最大かつ最も重要なであり、ヘレニズム時代の学問において中心的な役割を果たした。図書館自体は、ムセイオンと呼ばれる文芸を司る9人の女神ムサ(ミューズ)に捧げられた、大きな研究機関の一部であった。 (ja)
  • De Koninklijke Bibliotheek van Alexandrië was in haar glorietijd de grootste bibliotheek van het Middellandse Zeegebied. Zij werd aan het begin van de 3e eeuw v.Chr. opgericht in de hoofdstad Alexandrië van het Grieks-Egyptische Rijk door koning Ptolemaeus II Philadelphus. Het oude Egypte van de farao's was in 333 v.Chr. veroverd door de Macedonische Grieken onder Alexander de Grote en vormde vanaf toen een kerngebied van de hellenistische wereld. Lange tijd was de bibliotheek het centrum van de Westerse kennis in de oudheid. (nl)
  • Biblioteket i Alexandria var under antiken det största biblioteket i världen och gjorde Alexandria till ett ledande lärdomscentrum. Det förmodas att det grundlades omkring 280 f.Kr. av Ptolemaios II av Egypten. Eratosthenes och Aristarchos forskade aktivt vid biblioteket, som i sin storhetstid ska ha haft mellan 400 000 och 700 000 rullar, flertalet av papyrus. Det konkurrerande materialet pergament utvecklades först i Pergamon under 100-talet f.Kr. och torde ha varit mindre vanligt i Alexandria. (sv)
  • Александрійська бібліотека — найбільша й найвідоміша бібліотека в період еллінізму, була заснована та діяла при Александрійському музеї, або музеумі (музейоні) (Єгипет). Заснована, як вважається, Птолемеєм II на початку III століття до н. е. (uk)
  • 亞歷山大圖書館,又稱古亞歷山大圖書館,位於埃及亞歷山卓,曾是世界上最大的圖書館。由埃及托勒密王朝的國王托勒密一世在公元前3世紀所建造,後來慘遭火災,因而被摧毀。它實際是什麼模樣無人知曉,因為它連一個石塊實物都沒有留下,今人只能從歷史文獻的零星記載中了解,而大量考古發掘似乎也無確鑿線索。在公元2002年於原址附近重新建立的新亞歷山大圖書館,則是地中海沿岸主要的圖書館及文化中心之一。它同時代表著對亞歷山大圖書館的紀念及振興學術文化的嘗試。 (zh)
  • La biblioteca d'Alexandria va ser la biblioteca més cèlebre de l'antiguitat. Situada a la ciutat egípcia d'Alexandria, es creu que fou creada als inicis del segle iii aC per Ptolemeu I Sòter i que va arribar a disposar d'un fons bibliogràfic de 700.000 de volums. (ca)
  • Alexandrijská knihovna byla největší a nejslavnější knihovna starověku. Byla součástí věhlasného múseia v Alexandrii, vybudovaného z podnětu Ptolemaia I. Sótéra. Byla považována za hlavní centrum vzdělanosti od 3. století př. n. l. až do roku 48 př. n. l., kdy za války mezi Caesarem a Pompeiem zčásti vyhořela. Starověké zdroje pojednávají o ničení knihovny, o tom, kdo je zodpovědný za ničení a kdy k němu došlo, se liší. (cs)
  • La Reĝa Biblioteko de Aleksandrio en Aleksandrio (greke: Βιβλιοθήκη τῆς Ἀλεξανδρείας) (31° 12′ N 29° 54′ O / 31.200 °N, 29.900 °O (mapo)) en Egiptio estis iam la plej granda biblioteko en la mondo. Oni ĝenerale konjektas, ke ĝi estis fondita en la frua 3-a jarcento a.K., dum la rego de Ptolemeo la 1-a. Iuj supozas, ke nur lia filo Ptolemeo la 2-a fondis ĝin, sed ties patro konstruigis la templon de la Muzoj (greke: Μουσείον, Museio), kaj estas tute malprobable, ke la biblioteko ne jam ekzistis tiukadre. La templo de la muzoj fariĝis la unua parto de la biblioteka konstruaĵaro kaj donis la originon de la Esperanta vorto muzeo. (eo)
  • Die Bibliothek von Alexandria war die bedeutendste antike Bibliothek. Sie entstand Anfang des 3. Jahrhunderts v. Chr. in der kurz zuvor in Ägypten gegründeten makedonisch-griechischen Stadt Alexandria. Der Zeitpunkt des Endes der Bibliothek ist ungeklärt. Die Annahmen reichen von 48 v. Chr. bis ins 7. Jahrhundert. Oft geäußert wird die Ansicht, dass sie im 3. Jahrhundert der Zerstörung des gesamten Palastviertels von Alexandria zum Opfer fiel. Bisher sind keine Überreste der Bibliothek gefunden worden, jedoch bieten die Texte antiker Autoren einige Informationen. (de)
  • La Biblioteca de Alejandría (en griego antiguo, Βιβλιοθήκη τῆς Ἀλεξάνδρειας; en latín, Bibliotheca Alexandrina) fue una de las bibliotecas más importantes y prestigiosas, así como uno de los mayores centros de difusión del conocimiento en la Antigüedad. Instituida en el siglo III a. C. en el complejo palaciego de la ciudad de Alejandría durante el período helenístico del Antiguo Egipto, la biblioteca formaba parte de una institución de investigación conocida como Museion, que estaba dedicada a las musas, las nueve diosas de las artes. La idea de su creación puede haber sido una propuesta de Demetrio de Falero, un estadista ateniense exiliado, al sátrapa de Egipto y fundador de la dinastía ptolemaica, Ptolomeo I Sóter, quien, al igual que su predecesor, Alejandro Magno, intentaba promover l (es)
  • The Great Library of Alexandria in Alexandria, Egypt, was one of the largest and most significant libraries of the ancient world. The Library was part of a larger research institution called the Mouseion, which was dedicated to the Muses, the nine goddesses of the arts. The idea of a universal library in Alexandria may have been proposed by Demetrius of Phalerum, an exiled Athenian statesman living in Alexandria, to Ptolemy I Soter, who may have established plans for the Library, but the Library itself was probably not built until the reign of his son Ptolemy II Philadelphus. The Library quickly acquired many papyrus scrolls, owing largely to the Ptolemaic kings' aggressive and well-funded policies for procuring texts. It is unknown precisely how many such scrolls were housed at any given (en)
  • Alexandriako Errege Liburutegia edo Alexandriako Antzinako Liburutegia, bere garaian, munduko liburutegirik handiena izan zen. Alexandro Handiak Egipton sortutako Alexandria hirian kokatua, uste denez, K.a. III. mendearen hasieran sortu zuen Ptolomeo I.a Soter faraoiak, baita 700.000 liburu inguru izan zituela ere. Bibliotheca Alexandrina izeneko liburutegi berri bat, UNESCOk bultzatua, 2003an inauguratu zen hiri berean. (eu)
  • An leabharlann is mó anallód. I 332 RC chinn Alastar Mór a phríomhchathair a thógáil. Lean Tolamaes I é, agus thóg an chéad ollscoil bhuan inti, le Leabharlann Chathair Alastair ag a croílár. Bhí 700,000 leabhar inti faoi dheireadh, agus matamaitic, réalteolaíocht, eolaíocht, is teicneolaíocht suntasach ann. I 47 AD chuir Iúl Caesar an Leabharlann trí thine mar chuid dá chogadh ionraithe le Cléópatra. Níos déanaí, ghoid Marcas Antaine leabharlann Phéargamas in iarthuaisceart na hÁise Bige chun Leabharlann Chathair Alastair a atógáil. I 389 d'ordaigh impire Críostúil an oirthir, Teodaisias, rudaí págánacha a scrios: rinneadh amhlaidh ar chuid mhór den leabharlann, agus dhúnmharaigh an slua na scoláirí págánacha istigh inti. Tógadh an beagán leabhar a sábháileadh go Cathair Chonstaintín. I 6 (ga)
  • Perpustakaan Besar Aleksandria di Kota Aleksandria, Mesir merupakan salah satu perpustakaan terbesar dan terpenting pada zaman kuno. Perpustakaan ini merupakan bagian dari sebuah lembaga penelitian yang lebih besar, Mouseion, yang dipersembahkan untuk para Musai (sembilan dewi yang melambangkan seni). Gagasan mengenai sebuah perpustakaan untuk segala bidang di Aleksandria mungkin diusulkan oleh Demetrios dari Faleron (seorang negarawan asal Athena yang menjalani pengasingannya di Aleksandria) kepada Raja Ptolemaios I Soter pada zaman Helenistik. Rancangan untuk mendirikan perpustakaan ini mungkin sudah disusun pada masa raja tersebut, tetapi perpustakaan ini kemungkinan baru dibangun pada masa pemerintahan anaknya, yaitu Ptolemaios II Filadelfos. Berkat dukungan dari raja-raja Wangsa Ptole (in)
  • La Biblioteca reale di Alessandria fu la più grande e ricca biblioteca del mondo antico ed uno dei principali poli culturali ellenistici. Andò distrutta nell'antichità, probabilmente più volte tra l'anno 48 a.C. e il 642 d.C.; in suo ricordo è stata edificata, ed è in funzione dal 2002, la moderna Bibliotheca Alexandrina. (it)
  • 알렉산드리아 도서관은 이집트 알렉산드리아에 있었던 고대에 가장 크고 영향력 있는 도서관이었다. 알렉산드리아 도서관은 프톨레마이오스 왕조의 후원으로 발전했으며, 기원전 3세기 건립된 이후 로마가 이집트를 점령한 기원전 30년까지 지식과 학문의 중심지 역할을 했다. 알렉산드리아 도서관은 군주 프톨레마이오스 1세 소테르(기원전 323~283년) 혹은 그의 아들 프톨레마이오스 2세(기원전 283~246년) 때 창설된 것으로 보인다. 플루타르코스(46~120년)는 율리우스 카이사르가 기원전 48년 알렉산드리아를 방문했을 때 실수로 알렉산드리아 도서관을 불태웠다고 기록하고 있다. 기록에 따르면, 율리우스 카이사르는 그의 후속인 가 카이사르의 해상 능력을 제한하려자 카이사르의 배에 불을 질렀고, 그 과정에서 실수로 도서관을 불태웠다고 한다. 반면에 에드워드 기븐은 도서관이 391년 의 파괴를 지시했던 알렉산드리아의 주교 데오빌로가 알렉산드리아 도서관의 파괴 역시 지시했다고 주장했다. 도서관이 파괴된 후에, 학자들은 알렉산드리아의 다른 지역에 있는 세라페이온을 알렉산드리아 도서관 대신 이용했다. (ko)
  • Biblioteka Aleksandryjska (gr. Βιβλιοθήκη τῆς Ἀλεξάνδρειας, łac. Bibliotheca Alexandrina) – największa biblioteka świata starożytnego, istniejąca w Aleksandrii, założona przez Ptolemeusza I Sotera. Biblioteka Aleksandryjska funkcjonowała przy Muzeum Aleksandryjskim w okresie od III wieku p.n.e. do IV wieku n.e. Nie znaleziono żadnego tekstu, który byłby sporządzony w obrębie biblioteki. Dokładna lokalizacja biblioteki jest nieznana. Istniały dwa zbiory biblioteczne: (pl)
  • A Biblioteca de Alexandria (em grego clássico: Βιβλιοθήκη τῆς Ἀλεξάνδρειας; em latim: Bibliotheca Alexandrina) foi uma das mais significativas e célebres bibliotecas e um dos maiores centros de produção do conhecimento na Antiguidade. Estabelecida durante o século III a.C. no complexo palaciano da cidade de Alexandria, no Reino Ptolemaico do Antigo Egito, a Biblioteca fazia parte de uma instituição de pesquisa chamada Museu. A ideia de sua criação pode ter sido proposta por Demétrio de Faleros, um estadista ateniense exilado, ao sátrapa do Egito e fundador da dinastia ptolemaica, Ptolemeu I Sóter, que, tal como o seu antecessor, Alexandre Magno, buscava promover a difusão da cultura helenística. Contudo, a Biblioteca provavelmente não foi construída até o reinado de seu filho, Ptolemeu II (pt)
  • Александри́йская библиоте́ка (др.-греч. Βιβλιοθήκη τῆς Ἀλεξάνδρειας, лат. Bibliotheca Alexandrina) — одна из крупнейших и наиболее значительных библиотек древнего мира. Располагалась в античной Александрии. Входила в состав исследовательского института, известного как Александрийский мусейон. Время расцвета — III—II века до нашей эры. (ru)
rdfs:label
  • Library of Alexandria (en)
  • مكتبة الإسكندرية (ar)
  • Biblioteca d'Alexandria (ca)
  • Alexandrijská knihovna (cs)
  • Bibliothek von Alexandria (de)
  • Βιβλιοθήκη της Αλεξάνδρειας (el)
  • Biblioteko de Aleksandrio (eo)
  • Biblioteca de Alejandría (es)
  • Alexandriako Liburutegia (eu)
  • Leabharlann Chathair Alastair (ga)
  • Perpustakaan Aleksandria (in)
  • Bibliothèque d'Alexandrie (fr)
  • Biblioteca di Alessandria (it)
  • アレクサンドリア図書館 (ja)
  • 알렉산드리아 도서관 (ko)
  • Bibliotheek van Alexandrië (nl)
  • Biblioteca de Alexandria (pt)
  • Biblioteka Aleksandryjska (pl)
  • Александрийская библиотека (ru)
  • Biblioteket i Alexandria (sv)
  • Александрійська бібліотека (uk)
  • 亚历山大图书馆 (zh)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License