An Entity of Type: language, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

An agglutinative language is a type of synthetic language with morphology that primarily uses agglutination. Words may contain different morphemes to determine their meanings, but all of these morphemes (including stems and affixes) tend to remain unchanged after their unions, although this is not a rule: for example, Finnish is a typical agglutinative language, but morphemes are subject to (sometimes unpredictable) consonant alternations called consonant gradation. Despite the occasional outliers, agglutinative languages tend to have more easily deducible word meanings if compared to fusional languages, which allow unpredictable modifications in either or both the phonetics or spelling of one or more morphemes within a word. This usually results in a shortening of the word, or it provides

Property Value
dbo:abstract
  • Una llengua aglutinant és aquella que forma els seus mots per encadenat o combinació de morfemes. El terme aglutinant (derivat del llatí agglutinare 'enganxar, adherir') el va introduir el filòsof i lingüista alemany Wilhelm von Humboldt l'any 1836, per tal de classificar les llengües des d'un punt de vista morfològic. Els altres grups que establí són el de llengües analítiques i el de llengües flexives. Les llengües aglutinants són un tipus de llengua sintètica en què cada afix representa una unitat de significat (com ara diminutiu, pretèrit, plural,…). Cada un d'aquests morfemes roman inalterat després de la seva unió. Les llengües aglutinants tenen generalment una categoria gramatical per afix mentre que els idiomes fusionals en tenen múltiples. La distinció entre llengua aglutinant i llengua fusional, de tota manera, no és sempre clara. Hom podria parlar d'un continu en el qual, entre ambdós extrems (aglutinació i fusió), hi ha llengües diverses que tendeixen a l'un o a l'altre. Les llengües sintètiques no aglutinants són llenguatges fusionals; morfològicament, combinen els afixos, modificant-los dràsticament en el procés i unint diversos significats en un sol morfema. Un llenguatge sintètic pot utilitzar l'aglutinació morfològica combinada amb l'ús parcial de funcions fusionals, per exemple, en el seu sistema de casos (alemany, holandès i persa). Les llengües aglutinants tendeixen a tenir una alta taxa d'afixos o morfemes per paraula, i ser molt regulars, en particular amb molt pocs verbs irregulars. Per exemple, el japonès té molt pocs verbs irregulars, només dos són significativament irregulars, i només hi ha una desena d'altres verbs amb irregularitats menors; El ganda només té un verb irregular (o dos, depenent de com es defineixi "irregular"); mentre que en els idiomes quechua, tots els verbs corrents són regulars. En turc, només hi ha un substantiu irregular (su, que significa aigua), i no hi ha verbs irregulars que no siguin els verbs copulatius,amb dues partícules existencials. El coreà només té deu formes de conjugació irregulars. El georgià és una excepció, ja que és altament aglutinant (amb fins a vuit morfemes per paraula), però té un nombre significatiu de verbs irregulars amb diferents graus d'irregularitat. Exemples de llengües aglutinants són les llengües uralianes, les llengües altaiques, el basc, el japonès, el coreà, les llengües dravídiques, l'inuktitut o esquimal, el suahili, l'esperanto i algunes llengües mesoamericanes com ara el nàhuatl, l'huastec i el totonaca. També eren aglutinants, a l'Edat antiga, llengües com el sumeri o l'elamita. (ca)
  • اللغات الإلصاقية من اللغات التي تتميز بثبات المرفيمات المكونة لكلماتها. (ar)
  • Aglutinační jazyk používá pro vyjádření gramatických funkcí afixy (tj. předpony, přípony a vpony), které se přidávají ke kmeni. To je i rysem flektivních jazyků, ale na rozdíl od nich označuje jeden aglutinační afix právě jednu gramatickou funkci. Například v češtině (převážně flektivní jazyk) ve slově kozlů označuje přípona -ů současně množné číslo a 2. pád, přičemž sdružení dvou a více gramatických kategorií v jediném afixu je základní rys typu flekčního. V maďarštině (převážně aglutinační jazyk) ve slově szomszédokra („na sousedy“) přípona -k (-o- je ) označuje tedy pouze množné číslo a další přípona -ra označuje allativ, pád odpovídající české předložce „na“. Žádný jazyk nemůže být nikdy jediného typu, sdružují se v něm vždy rysy typů různých, a tak i v jazycích, které se nepovažují za převážně aglutinační, můžeme najít aglutinační rysy. Např. v češtině jsou rysem aglutinačního typu předpony superlativu, třetího stupně, nej- a záporu ne-. K základnímu typovému rysu - vyjádření jedné mluvnické kategorie právě jedním - se pak pojí další typové rysy na úrovni morfologie, syntaxe i fonologie. Klasifikací jazykových typů a jejich rysů se zabývá , jedna z disciplín srovnávací jazykovědy. Aglutinační typ patří do typologické skupiny syntetických jazyků. Výraz „aglutinační“ pochází z latinského agglutinare, což znamená slepit. Typově převážně aglutinační jsou některé jazyky ugrofinské, turkické, drávidské, korejština, japonština a další. * Ukázka skládání morfémů ve svahilské větě Anamwona. („On ji vidí“): * Ukázka skládání morfémů v korejské větě Kasidžiman… („Jde, ale…“): * Ukázka skládání morfémů ve finském slově taloissammekinko? („také v našich domech?“): * Ukázka skládání morfémů v ajmarské větě Markajar sarasktwa… („Jdu do své vesnice“): (cs)
  • Συγκολλητική γλώσσα είναι μια γλώσσα που χρησιμοποιεί εκτεταμένα τη : οι περισσότερες λέξεις σχηματίζονται ενώνοντας μορφήματα από κοινού. Ο όρος αυτός έχει εισαχθεί από τον Βίλχελμ φον Χούμπολτ, το 1836, για να ταξινομήσει τις γλώσσες από μορφολογική άποψη. Προήλθε από το λατινικό ρήμα agglutinare, που σημαίνει "κολλάω μαζί". Η συγκολλητική γλώσσα είναι μια μορφή συνθετικής γλώσσας, όπου κάθε πρόσφυμα αναπαριστά τυπικά μια μονάδα νοήματος (όπως για παράδειγμα η "έλλειψη", ο "παρελθών χρόνος", ο "πληθυντικός αριθμός", κλπ.), και περιορισμένα μορφήματα εκφράζονται με προσφύματα (affixes) και όχι με εσωτερική αλλαγή στην ρίζα της λέξης, ή αλλαγές στην έμφαση ή τον τόνο. Επιπροσθέτως, και είναι αυτό που έχει μεγαλύτερη σημασία, σε μια συγκολλητική γλώσσα τα προσφύματα δεν συγχωνεύονται με άλλα, και δεν αλλάζουν μορφή εξαρτώμενα από άλλα. Οι συνθετικές γλώσσες που δεν είναι συγκολλητικές αποκαλούνται συγχωνευτικές γλώσσες. Αυτές μερικές φορές συνδυάζουν προσφύματα με τη "χώνευσή" τους μαζί, συχνά αλλάζοντάς τα δραστικά κατά τη διαδικασία, και ενώνοντας πολλά νοήματα σε ένα πρόσφυμα (για παράδειγμα, στην Ισπανική η λέξη comí [εγώ έφαγα], το επίθημα -í μεταφέρει τα νοήματα της οριστικής έγκλισης, της ενεργητικής φωνής, του παρελθόντος χρόνου, του πρώτου προσώπου ενικού του υποκειμένου και του συντελεσμένου της ενέργειας). Ο όρος συγκολλητική μερικές φορές χρησιμοποιείται ως συνώνυμο για τη συνθετική γλώσσα, αν και τεχνικά δεν είναι. Όταν χρησιμοποιείται με αυτόν τον τρόπο, η λέξη οριοθετεί τις συγχωνευτικές γλώσσες ή πτωτικές γλώσσες εν γένει. Η διάκριση μεταξύ μιας συγκολλητικής και μιας συγχωνευτικής γλώσσας δεν είναι πολλές φορές σαφής. Επιπλέον, κάποιος θα μπορούσε να τις σκεφτεί ως τα δύο άκρα ενός συνεχούς, με τις διάφορες γλώσσες να κατευθύνονται πότε προς το ένα άκρο και πότε προς το άλλο. Στην πραγματικότητα, μια συνθετική γλώσσα μπορεί να παρουσιάζει συγκολλητικά χαρακτηριστικά στο διευρυμένο λεξιλόγιό της αλλά όχι στο σύστημα των πτώσεων: για παράδειγμα αναφέρουμε τη Γερμανική και την Ολλανδική. Οι συγκολλητικές γλώσσες τείνουν να έχουν έναν υψηλό βαθμό από προσφύματα/μορφήματα ανά λέξη, και να είναι πολύ ομαλές. Για παράδειγμα, η Ιαπωνική έχει μόνο δύο ανώμαλα ρήματα (και όχι πολύ ανώμαλα), η έχει μόνο ένα (ή δύο, στον βαθμό που εξαρτάται από το πώς ορίζουμε το 'ανώμαλο'), η Τουρκική έχει μόνο ένα και στην Κέτσουα όλα τα ρήματα είναι ομαλά. Η Γεωργιανή είναι μια εξαίρεση. Όχι μόνο είναι υπέρ το δέον συγκολλητική (μπορεί να υπάρχουν ταυτόχρονα μέχρι 8 μορφήματα ανά λέξη), αλλά υπάρχει επίσης ένας σημαντικός αριθμός ανώμαλων ρημάτων, που διαφέρουν ως προς τον βαθμό μη ομαλότητάς τους. (el)
  • In agglutinierenden Sprachen (lat. agglutinare „ankleben“) wird die grammatische Funktion, beispielsweise Person, Zeit, Kasus, durch das Anfügen von Affixen kenntlich gemacht (Agglutination). Der agglutinierende Sprachbau ist in der Sprachtypologie Wilhelm von Humboldts und August Wilhelm Schlegels eine Unterart des synthetischen Sprachbaus. Den agglutinierenden Sprachen stehen die fusionalen Sprachen gegenüber, die verschiedene grammatische Kategorien durch Affixe fusionieren. Der Unterschied zwischen agglutinierenden und fusionalen Sprachen ist nicht scharf. Rein agglutinierende oder rein fusionale Sprachen sind selten. (de)
  • An agglutinative language is a type of synthetic language with morphology that primarily uses agglutination. Words may contain different morphemes to determine their meanings, but all of these morphemes (including stems and affixes) tend to remain unchanged after their unions, although this is not a rule: for example, Finnish is a typical agglutinative language, but morphemes are subject to (sometimes unpredictable) consonant alternations called consonant gradation. Despite the occasional outliers, agglutinative languages tend to have more easily deducible word meanings if compared to fusional languages, which allow unpredictable modifications in either or both the phonetics or spelling of one or more morphemes within a word. This usually results in a shortening of the word, or it provides easier pronunciation. (en)
  • Aglutina lingvo estas lingvo, kies vortoj estas formataj ĉefe per aldono de unusignifaj sufiksoj. Tiu termino estis enkondukita de Wilhelm von Humboldt en 1836 por klasifiki la lingvojn. La vorto estas derivaĵo de la latina verbo agglutinare, kiu signifas „kunglui“. La aglutina lingvo estas formo de , kie ĉiu afikso tipe reprezentas unu signifon (kiel pasinto, pluralo, loko ktp.). Ekzemploj de la aglutinaj lingvoj estas urala lingvaro, altaja lingvaro, japana lingvo, korea, dravida lingvaro, inuktituto, svahila lingvo, malaja lingvo, kaj kelkaj mezamerikaj lingvoj (navatla lingvo, , kaj ). La keĉua lingvo, kiu estas la nuntempe plej parolata indiana lingvo, kun parolantaro kiu varias de 8 ĝis 12 milionoj, ankaŭ estas aglutina. En la pasinto sumera lingvo, , , urarta lingvo. La aglutinaj lingvoj ne estas grupigitaj al unu lingvofamilio (kvankam la urala lingvaro estas karakterizita pri tio). La aglutinaj lingvoj estas tre logikaj, kun malmultaj esceptoj. Ekz. japana lingvo havas nur tri neregulajn verbojn, navatla lingvo nur du, turka lingvo havas nur unu, kaj Esperanto entute ne havas esceptojn. (eo)
  • Hizkuntza eranskaria hitza independenteak elkartuz osatzen dituena da. Terminoa Wilhelm von Humboldtek sortu zuen 1836an, hizkuntzak morfologiaren arabera sailkatzeko. Hizkuntzotan, hitzak lexemaz eta hizkiz osatzen dira eta hizki bakoitzak esanahi ongi definitua du: hizki bakoitzak esanahi-unitate bat osatzen du (txikigarria, plurala, lehenaldia...) eta posizio jakina izan behar du beste hizkiekiko eta erroarekiko, hitzari behar den zentzua emango badio. Euskara, izen-sintagmari dagokionez, eranskaria da. Euskaraz gain, uralikoak, altaikoak, japoniera, koreera, dravidarrak, inuitera, swahilia, esperantoa eta hizkuntza mesoamerikar batzuk (nahuatlera, huasteka eta totonakera) eranskariak dira. Antzinateko hizkuntza hiletan ere halakoak zeuden: adibidez, sumeriera eta . Eranskari ez diren hizkuntzak bi eratakoak diraː ala edo flexiboak. Euskara eranskaria denez, eta ez malgukaria, deklinatzeko orduan deklinagaia ez da batere aldatzen. Horrexetan dago desberdintasuna: asko, esate baterako latina, malgukariak direnez, hondarkian ageri diren adierazkien morfemak baturik daude, eta ez dago biderik morfemak osatzen dituzten elementuak elkarren artean bereizteko. Euskaraz, aldiz, morfema horiek guztiak hondarkian biltzen dira, kasu-marka ere bertan dela: lagun-arekin, lagun-ari, lagun-arentzat, eta abar. (eu)
  • Una lengua aglutinante es aquella en la que las palabras se forman uniendo monemas independientes. Las palabras de este tipo de idiomas están constituidas por masas de lexemas y afijos, cada uno con un significado referencial o gramatical bien definido. Este término fue creado por Wilhelm von Humboldt en 1836 para clasificar las lenguas teniendo en cuenta su morfología. La palabra procede del verbo latino agglutinare, que significa «pegar una cosa con otra». En las lenguas aglutinantes, los afijos deben ir en un lugar determinado, según el sentido que se le quiere añadir o modificar a la raíz. El afijo debe tener una posición determinada respecto a otros afijos y a la propia raíz, para así poder darle el sentido deseado a la palabra que compone. Es decir, una palabra puede tener dos sufijos, pero eso no significa que dicha palabra pueda escribirse con dos terminaciones diferentes; ambos sufijos deben estar en una posición clave, según el sentido que se le desea adjudicar a la palabra. (es)
  • En typologie morphologique, une langue agglutinante est une langue dont les traits grammaticaux sont marqués par l'assemblage d'éléments basiques appelés morphèmes, un morphème désignant ainsi le plus petit élément porteur d'un trait grammatical précis. Dans une langue agglutinante les mots sont formés par assemblage de ces morphèmes, qui sont hors exception invariables. Les langues agglutinantes forment un sous-groupe des langues flexionnelles. Le terme de langue agglutinante a été créé en 1836 par le linguiste allemand Wilhelm von Humboldt. Il est formé à partir du verbe latin agglutinare, signifiant « coller ensemble ». L'autre groupe des langues flexionnelles est celui des langues synthétiques. Comptent parmi les langues agglutinantes les langues dravidiennes (tamoul), les langues austronésiennes (indonésien, tagalog), les langues altaïques (turc, mongol), les langues ouraliennes (estonien, finnois, hongrois), le coréen, le japonais, le basque, le nahuatl, le géorgien, l'abkhaze, le swahili, le somali, le zoulou, le quechua, l'aymara. L'arménien est la seule langue des langues indo-européennes à être plus agglutinante que flexionnelle. L'inuktitut est aussi une langue agglutinante mais appartient à un type de langue agglutinante particulier : les langues polysynthétiques. Certaines langues construites à visée internationale, comme l’espéranto ou le pandunia, possèdent également des mécanismes d'agglutination, bien que très sommaires. Certaines langues de fiction, comme le klingon, le noir parler et le novlangue, sont fondées sur une syntaxe agglutinante. (fr)
  • Bahasa aglutinatif (bahasa Latin: agglutinare, "direkatkan bersama") adalah bahasa yang banyak menggunakan aglutinasi: sebagian besar kata dibentuk dengan penggabungan morfem. Istilah ini diperkenalkan oleh Wilhelm von Humboldt pada 1836 untuk mengelompokkan bahasa dari perspektif morfologi. Contoh bahasa aglutinatif adalah Basque, Indonesia, Jepang, dan Korea. (in)
  • 膠着語(こうちゃくご、英: agglutinative language)は、言語類型論による自然言語の分類のひとつ。膠着語に分類される言語は、ある単語に接頭辞や接尾辞のような形態素を付着させることで、その単語の文の中での文法関係を示す特徴を持つ。ドイツの言語学者であるヴィルヘルム・フォン・フンボルトによって1836年に提唱された。 (ja)
  • Una lingua agglutinante è un tipo di lingua la cui morfologia impiega primariamente l'agglutinazione. Ciò significa che le parole sono costituite dall'accostamento di più morfemi che ne determinano il significato, ma tali morfemi (che possono includere ampliamenti o affissi) rimangono invariati dopo essere stati uniti fra di loro. Inoltre, ciascun singolo morfema veicola un singolo significato. In ciò l'agglutinazione differisce dalla flessione, che caratterizza invece le lingue flessive. Nella flessione l'accostamento dei morfemi può indurre varie modificazioni fonetiche dei morfemi stessi, fino a fonderli o a renderli irriconoscibili. Inoltre un singolo morfema può aggiungere più di un significato. Il termine fu introdotto da Wilhelm von Humboldt nel 1836 per classificare le lingue da un punto di vista morfologico. Deriva dal verbo latino adglutino "incollare". (it)
  • 교착어(膠着語, 영어: agglutinative language)는 언어의 유형론적 분류의 하나인 형태론적 관점에서의 분류에 따른 언어의 한 유형이다. 교착어는 고립어와 굴절어의 중간적 성격을 띠는 것으로 어근과 접사에 의해 단어의 기능이 결정되는 언어의 형태이다. '교착'은 아교와 같이 단단히 달라붙음을 뜻한다. 교착어는 단어의 중심이 되는 형태소(어근)에 접두사와 접미사를 비롯한 다른 형태소들이 덧붙어 단어가 구성되는 특징이 있다. 말레이어의 경우에는 단어의 중간에 붙는 접요사(接腰詞)가 존재하기도 한다. 이 때, 어근과 접사는 굴절어의 경우와 비교할 때 그 결합이 느슨하여 제각기 자기의 어형을 항상 지키고 있으며, 둘이 융합해 버리는 일은 없다. 따라서 그 단어의 핵심이 되는 어근의 형태 자체가 변하는 굴절어와는 달리 어근의 형태는 변하지 않고, 각자 고유한 의미를 지닌 형태소들을 병렬적으로 이어 하나의 구(句)와 문장을 만들게 된다. 튀르크어족, 퉁구스어족, 몽골어족, 한국어족, 일본어족, 우랄어족의 언어들, 반투어군의 언어, 말레이어 등이 교착어에 속한다. 이 용어는 빌헬름 폰 훔볼트가 형태론적 관점에서 언어를 분류하기 위해 도입한 것이다. "교착"의 영어 낱말 agglutinative은 라틴어 동사 agglutinare에서 비롯된 것으로, "함께 붙이는 것"을 의미한다. (ko)
  • Agglutinatie is een morfologisch verschijnsel waarbij affixen zoals achtervoegsels aan een woord worden toegevoegd om de betekenis ervan verder te specificeren. Het begrip agglutinatie werd door de Duitse taalkundige Wilhelm von Humboldt geïntroduceerd om talen uit morfologisch oogpunt te classificeren. Het is afgeleid van het Latijnse werkwoord agglutinare, dat samenlijmen betekent. Talen waarin gebruik wordt gemaakt van agglutinatie – dat wil zeggen dat woorden in morfemen met elk een eigen betekenis kunnen worden opgesplitst – heten agglutinerende talen. Ze zijn tevens synthetisch omdat ze ertoe neigen morfemen aan één woordvorm te rijgen, in tegenstelling tot analytische talen als het Nederlands, Frans en Engels waar de functie van morfemen grotendeels wordt overgenomen door op zichzelf staande woorden (voorzetsels, bezittelijke voornaamwoorden, enz.). Agglutinerende talen dienen ook onderscheiden te worden van de flecterende synthetische talen (zie verder) – hoewel het verschil hier beduidend kleiner is. Prominente voorbeelden waarin agglutinaties de norm vormen, zijn het Turks en het Japans. (nl)
  • Uma língua aglutinante ou aglutinativa é uma língua que faz uso extensivo de aglutinação: a maioria das palavras são formadas pela união de morfemas. O termo foi introduzido por Wilhelm von Humboldt em 1836 para classificar línguas de um ponto de vista morfológico. O nome é derivado do verbo latino “agglutinare”, que significa “grudar” (uma coisa a outra). Uma língua aglutinante é uma forma de língua sintética onde cada afixo tipicamente representa uma unidade significante (tal qual diminutivo, tempo pretérito, plural, etc.), e morfemas aglutinados são expressos por afixos (e não por mudanças internas do radical, ou mudanças de acentuação ou entonação). Adicionalmente, e principalmente, afixos de uma língua aglutinante, geralmente são, por sua vez, morfemas, e não são fundidos com outros. Também não sofrem mudanças morfológicas condicionadas por outros afixos. Línguas sintéticas que não são aglutinantes são chamadas , elas por vezes combinam afixos “espremendo-os” juntos, com freqüência mudando-os drasticamente nesse processo, e associando vários significados a um afixo (por exemplo, na palavra portuguesa “comi”, o sufixo “i” carrega os significados de modo gramatical, voz ativa, pretérito, sujeito da primeira pessoa do singular e aspecto gramatical). “Aglutinante” é às vezes usado como sinônimo de sintético, embora tecnicamente não seja. Quando usada deste modo, a palavra abarca línguas fusionais e flexivas em geral. O contraste entre línguas fusionais e aglutinantes freqüentemente não é forte. Ao invés disso, pode-se até pensar nesses tipos como pontas de um continuum, com várias línguas, cada qual pendendo mais para uma ponta ou para outra. Línguas aglutinantes tendem a ter uma alta taxa de afixos/morfemas por palavra, a serem bastante regulares. Por exemplo, o japonês possui apenas dois verbos irregulares (e não “muito” irregulares), a língua náuatle também apenas dois e o turco apenas um. A língua georgiana é uma exceção; é não somente altamente aglutinada (pode haver até oito morfemas por palavra), como também possui um significativo número de verbos irregulares, variando em graus de irregularidade. (pt)
  • De agglutinerande språken är en undertyp av de syntetiska språken, det vill säga språk där enskilda ord ändrar form för att kunna användas i olika grammatiska sammanhang. I agglutinerande språk fogas (agglutineras) en mängd affix till en ordstam, och varje enskilt affix kan vanligtvis associeras med en enskild grammatisk funktion. Detta till skillnad från exempelvis flekterande språk (som arabiska) där en mängd relaterade ordformer (paradigm) används för att uttrycka grammatiska roller men där varje given form representerar ett helt komplex av grammatiska särdrag (som numerus, genus och så vidare). Begreppet härrör från det latinska verbet agglutinare, som betyder "att klistra ihop" eller "att sätta samman". Termen användes först av Wilhelm von Humboldt och August Wilhelm Schlegel i deras morfologiska indelning av olika språk. Några exempel på språk som är agglutinerande är finska, ungerska, nahuatl, japanska, turkiska, swahili, zulu, maltesiska, esperanto, somaliska och forntidens sumeriska. Exempel från finskan: "taloissansakin" = "även i sina hus"Exempel från turkiskan: "Avrupalılaştıramadığımızdanmısınız" = "är du en av dem som inte kunde europeisera?" Indelningen av språken hänger samman med den så kallade agglutationsteorin, enligt vilken avlednings- och böjningselementen en gång varit självständiga ord, i motsats till exempelvis adaptionsteorin, som hävdar att ändelserna från början ej haft någon självständig betydelse. Den förstnämnda äger den största allmängiltigheten, men förklarar inte ensam avlednings- och böjningselementens uppkomst. Över huvud taget har dessa indelningar spelat en större roll inom språkvetenskapen förr än i våra dagar. Som medel för att bestämma språkens inbördes släktskap är de i alla händelser otillfredsställande. (sv)
  • Агглютинати́вные языки́ (от лат. agglutinatio — приклеивание) — языки, имеющие строй, при котором доминирующим типом словоизменения является агглютинация — «приклеивание» различных формантов (суффиксов или префиксов), каждый из которых несёт только одно значение. Агглютинативный строй противоположен флективному, в котором каждый формант несёт сразу несколько неразделимых значений (например, падеж, род, число и т. п.). Важнее то, что в агглютинативных языках форманты не образуют неделимых структур и не изменяются под влиянием других формантов. Синтетические языки, в которых словоизменение происходит не агглютинативным способом, называются флективными. Их особенностью является свойство формантов «склеиваться» в неделимое целое с определённым набором разных значений, часто существенно видоизменяясь. Иногда понятие агглютинации распространяется на все синтетические языки, что некорректно. При таком употреблении данный термин будет включать также флективные языки и в целом все языки, в которых имеется словоизменение. Вообще, зачастую бывает сложно определить господствующий принцип словоизменения в языке. Синтетические языки, например, могут включать некоторые агглютинативные элементы, оставаясь в целом флективными. Обычно агглютинативные языки содержат много суффиксов или морфем в одном слове. При этом исключения, как правило, минимальны. Например, в японском языке имеется всего два неправильных глагола (которые «несильно» неправильные), в турецком языке — один, а в языках эсперанто и кечуа неправильных глаголов нет вовсе. Агглютинативными являются тюркские, некоторые финно-угорские, монгольские, тунгусо-маньчжурские, корейский, японский, грузинский, баскский, абхазо-адыгские, нахско-дагестанские, бурушаски, дравидийские, большинство австронезийских языков, часть индейских и некоторые африканские языки. К агглютинативным языкам относились также языки древних народов, например такие как шумерский язык (язык древних шумеров), эламский язык и урартский язык и прочие языки. Более полный список представлен ниже (см. ). Многие искусственные языки, в том числе большинство плановых (эсперанто, идо), являются агглютинативными. Многие языки развились в условиях конвергентной эволюции. Полагается, что существует общая тенденция к переходу агглютинативных языков во флективные, которые затем переходят в аналитические языки, развивающиеся далее в изолирующие, возвращающиеся со временем в агглютинативные. Однако это только предположения, описанные в теории грамматикализации и общими лингвистическими процессами (особенно апокопа в конце слова и элизия). Подробнее см. . (ru)
  • Аглютинативні мови (лат. agglutino — приклеюю) — мови, в яких граматичні форми й похідні слова утворюються додаванням однозначних афіксів до незмінюваних основ слів. Афікси розташовані переважно після основи або кореня слова, вони і характеризують окремі відмінки іменників або час, спосіб, особу дієслова (див. Аглютинація). До аглютинативних мов належать тюркські, фінно-угорські, монгольські, іберійсько-кавказькі та окремі мови народів Азії, Африки, Океанії. Визначення походить від латинського дієслова agglutinare, який означає «склеюю разом». (uk)
  • 黏著語(英語:agglutinative language),為綜合語的一種,具有詞形變化的一種語言類型。黏著語透過在名詞、動詞等詞根粘加上不同的詞尾來表達語法功能。 黏著語與同為綜合語的屈折語的關鍵差別在於:黏著語的所有、或多數詞綴僅表達一種意思或僅具有一種語法功能(例如日語的語尾修飾)。而屈折語一詞綴的使用則往往是一通用的語法功能(例如印歐語系中常見的格、性等變化)。並且,大多狀況中,黏著語較屈折語能不受限制地在詞素加上更多詞綴作為修飾語。但必須注意的是,在大多數案例中,黏著語和屈折語之間的界限並不明顯,因此可將黏著語和屈折語之間的關係視為一個光譜連續體或混和體。黏著語亦可能在某些詞類上類似孤立語,如日語名詞。 爱斯基摩-阿留申语系等也具黏着语性質、不過因為其一語詞長度的緣故,故常常被歸類為多式综合语(或謂之编插语,相抱语)。 (zh)
dbo:wikiPageID
  • 23662174 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 10658 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1124040452 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • اللغات الإلصاقية من اللغات التي تتميز بثبات المرفيمات المكونة لكلماتها. (ar)
  • Bahasa aglutinatif (bahasa Latin: agglutinare, "direkatkan bersama") adalah bahasa yang banyak menggunakan aglutinasi: sebagian besar kata dibentuk dengan penggabungan morfem. Istilah ini diperkenalkan oleh Wilhelm von Humboldt pada 1836 untuk mengelompokkan bahasa dari perspektif morfologi. Contoh bahasa aglutinatif adalah Basque, Indonesia, Jepang, dan Korea. (in)
  • 膠着語(こうちゃくご、英: agglutinative language)は、言語類型論による自然言語の分類のひとつ。膠着語に分類される言語は、ある単語に接頭辞や接尾辞のような形態素を付着させることで、その単語の文の中での文法関係を示す特徴を持つ。ドイツの言語学者であるヴィルヘルム・フォン・フンボルトによって1836年に提唱された。 (ja)
  • Аглютинативні мови (лат. agglutino — приклеюю) — мови, в яких граматичні форми й похідні слова утворюються додаванням однозначних афіксів до незмінюваних основ слів. Афікси розташовані переважно після основи або кореня слова, вони і характеризують окремі відмінки іменників або час, спосіб, особу дієслова (див. Аглютинація). До аглютинативних мов належать тюркські, фінно-угорські, монгольські, іберійсько-кавказькі та окремі мови народів Азії, Африки, Океанії. Визначення походить від латинського дієслова agglutinare, який означає «склеюю разом». (uk)
  • 黏著語(英語:agglutinative language),為綜合語的一種,具有詞形變化的一種語言類型。黏著語透過在名詞、動詞等詞根粘加上不同的詞尾來表達語法功能。 黏著語與同為綜合語的屈折語的關鍵差別在於:黏著語的所有、或多數詞綴僅表達一種意思或僅具有一種語法功能(例如日語的語尾修飾)。而屈折語一詞綴的使用則往往是一通用的語法功能(例如印歐語系中常見的格、性等變化)。並且,大多狀況中,黏著語較屈折語能不受限制地在詞素加上更多詞綴作為修飾語。但必須注意的是,在大多數案例中,黏著語和屈折語之間的界限並不明顯,因此可將黏著語和屈折語之間的關係視為一個光譜連續體或混和體。黏著語亦可能在某些詞類上類似孤立語,如日語名詞。 爱斯基摩-阿留申语系等也具黏着语性質、不過因為其一語詞長度的緣故,故常常被歸類為多式综合语(或謂之编插语,相抱语)。 (zh)
  • Una llengua aglutinant és aquella que forma els seus mots per encadenat o combinació de morfemes. El terme aglutinant (derivat del llatí agglutinare 'enganxar, adherir') el va introduir el filòsof i lingüista alemany Wilhelm von Humboldt l'any 1836, per tal de classificar les llengües des d'un punt de vista morfològic. Els altres grups que establí són el de llengües analítiques i el de llengües flexives. (ca)
  • Aglutinační jazyk používá pro vyjádření gramatických funkcí afixy (tj. předpony, přípony a vpony), které se přidávají ke kmeni. To je i rysem flektivních jazyků, ale na rozdíl od nich označuje jeden aglutinační afix právě jednu gramatickou funkci. Například v češtině (převážně flektivní jazyk) ve slově kozlů označuje přípona -ů současně množné číslo a 2. pád, přičemž sdružení dvou a více gramatických kategorií v jediném afixu je základní rys typu flekčního. V maďarštině (převážně aglutinační jazyk) ve slově szomszédokra („na sousedy“) přípona -k (-o- je ) označuje tedy pouze množné číslo a další přípona -ra označuje allativ, pád odpovídající české předložce „na“. (cs)
  • Συγκολλητική γλώσσα είναι μια γλώσσα που χρησιμοποιεί εκτεταμένα τη : οι περισσότερες λέξεις σχηματίζονται ενώνοντας μορφήματα από κοινού. Ο όρος αυτός έχει εισαχθεί από τον Βίλχελμ φον Χούμπολτ, το 1836, για να ταξινομήσει τις γλώσσες από μορφολογική άποψη. Προήλθε από το λατινικό ρήμα agglutinare, που σημαίνει "κολλάω μαζί". (el)
  • An agglutinative language is a type of synthetic language with morphology that primarily uses agglutination. Words may contain different morphemes to determine their meanings, but all of these morphemes (including stems and affixes) tend to remain unchanged after their unions, although this is not a rule: for example, Finnish is a typical agglutinative language, but morphemes are subject to (sometimes unpredictable) consonant alternations called consonant gradation. Despite the occasional outliers, agglutinative languages tend to have more easily deducible word meanings if compared to fusional languages, which allow unpredictable modifications in either or both the phonetics or spelling of one or more morphemes within a word. This usually results in a shortening of the word, or it provides (en)
  • Aglutina lingvo estas lingvo, kies vortoj estas formataj ĉefe per aldono de unusignifaj sufiksoj. Tiu termino estis enkondukita de Wilhelm von Humboldt en 1836 por klasifiki la lingvojn. La vorto estas derivaĵo de la latina verbo agglutinare, kiu signifas „kunglui“. La aglutina lingvo estas formo de , kie ĉiu afikso tipe reprezentas unu signifon (kiel pasinto, pluralo, loko ktp.). La aglutinaj lingvoj ne estas grupigitaj al unu lingvofamilio (kvankam la urala lingvaro estas karakterizita pri tio). (eo)
  • In agglutinierenden Sprachen (lat. agglutinare „ankleben“) wird die grammatische Funktion, beispielsweise Person, Zeit, Kasus, durch das Anfügen von Affixen kenntlich gemacht (Agglutination). Der agglutinierende Sprachbau ist in der Sprachtypologie Wilhelm von Humboldts und August Wilhelm Schlegels eine Unterart des synthetischen Sprachbaus. (de)
  • Hizkuntza eranskaria hitza independenteak elkartuz osatzen dituena da. Terminoa Wilhelm von Humboldtek sortu zuen 1836an, hizkuntzak morfologiaren arabera sailkatzeko. Hizkuntzotan, hitzak lexemaz eta hizkiz osatzen dira eta hizki bakoitzak esanahi ongi definitua du: hizki bakoitzak esanahi-unitate bat osatzen du (txikigarria, plurala, lehenaldia...) eta posizio jakina izan behar du beste hizkiekiko eta erroarekiko, hitzari behar den zentzua emango badio. Euskara, izen-sintagmari dagokionez, eranskaria da. Eranskari ez diren hizkuntzak bi eratakoak diraː ala edo flexiboak. (eu)
  • En typologie morphologique, une langue agglutinante est une langue dont les traits grammaticaux sont marqués par l'assemblage d'éléments basiques appelés morphèmes, un morphème désignant ainsi le plus petit élément porteur d'un trait grammatical précis. Dans une langue agglutinante les mots sont formés par assemblage de ces morphèmes, qui sont hors exception invariables. Certaines langues de fiction, comme le klingon, le noir parler et le novlangue, sont fondées sur une syntaxe agglutinante. (fr)
  • Una lengua aglutinante es aquella en la que las palabras se forman uniendo monemas independientes. Las palabras de este tipo de idiomas están constituidas por masas de lexemas y afijos, cada uno con un significado referencial o gramatical bien definido. Este término fue creado por Wilhelm von Humboldt en 1836 para clasificar las lenguas teniendo en cuenta su morfología. La palabra procede del verbo latino agglutinare, que significa «pegar una cosa con otra». (es)
  • Una lingua agglutinante è un tipo di lingua la cui morfologia impiega primariamente l'agglutinazione. Ciò significa che le parole sono costituite dall'accostamento di più morfemi che ne determinano il significato, ma tali morfemi (che possono includere ampliamenti o affissi) rimangono invariati dopo essere stati uniti fra di loro. Inoltre, ciascun singolo morfema veicola un singolo significato. Il termine fu introdotto da Wilhelm von Humboldt nel 1836 per classificare le lingue da un punto di vista morfologico. Deriva dal verbo latino adglutino "incollare". (it)
  • 교착어(膠着語, 영어: agglutinative language)는 언어의 유형론적 분류의 하나인 형태론적 관점에서의 분류에 따른 언어의 한 유형이다. 교착어는 고립어와 굴절어의 중간적 성격을 띠는 것으로 어근과 접사에 의해 단어의 기능이 결정되는 언어의 형태이다. '교착'은 아교와 같이 단단히 달라붙음을 뜻한다. 교착어는 단어의 중심이 되는 형태소(어근)에 접두사와 접미사를 비롯한 다른 형태소들이 덧붙어 단어가 구성되는 특징이 있다. 말레이어의 경우에는 단어의 중간에 붙는 접요사(接腰詞)가 존재하기도 한다. 이 때, 어근과 접사는 굴절어의 경우와 비교할 때 그 결합이 느슨하여 제각기 자기의 어형을 항상 지키고 있으며, 둘이 융합해 버리는 일은 없다. 따라서 그 단어의 핵심이 되는 어근의 형태 자체가 변하는 굴절어와는 달리 어근의 형태는 변하지 않고, 각자 고유한 의미를 지닌 형태소들을 병렬적으로 이어 하나의 구(句)와 문장을 만들게 된다. 튀르크어족, 퉁구스어족, 몽골어족, 한국어족, 일본어족, 우랄어족의 언어들, 반투어군의 언어, 말레이어 등이 교착어에 속한다. (ko)
  • Agglutinatie is een morfologisch verschijnsel waarbij affixen zoals achtervoegsels aan een woord worden toegevoegd om de betekenis ervan verder te specificeren. Het begrip agglutinatie werd door de Duitse taalkundige Wilhelm von Humboldt geïntroduceerd om talen uit morfologisch oogpunt te classificeren. Het is afgeleid van het Latijnse werkwoord agglutinare, dat samenlijmen betekent. Prominente voorbeelden waarin agglutinaties de norm vormen, zijn het Turks en het Japans. (nl)
  • De agglutinerande språken är en undertyp av de syntetiska språken, det vill säga språk där enskilda ord ändrar form för att kunna användas i olika grammatiska sammanhang. I agglutinerande språk fogas (agglutineras) en mängd affix till en ordstam, och varje enskilt affix kan vanligtvis associeras med en enskild grammatisk funktion. Detta till skillnad från exempelvis flekterande språk (som arabiska) där en mängd relaterade ordformer (paradigm) används för att uttrycka grammatiska roller men där varje given form representerar ett helt komplex av grammatiska särdrag (som numerus, genus och så vidare). (sv)
  • Uma língua aglutinante ou aglutinativa é uma língua que faz uso extensivo de aglutinação: a maioria das palavras são formadas pela união de morfemas. O termo foi introduzido por Wilhelm von Humboldt em 1836 para classificar línguas de um ponto de vista morfológico. O nome é derivado do verbo latino “agglutinare”, que significa “grudar” (uma coisa a outra). (pt)
  • Агглютинати́вные языки́ (от лат. agglutinatio — приклеивание) — языки, имеющие строй, при котором доминирующим типом словоизменения является агглютинация — «приклеивание» различных формантов (суффиксов или префиксов), каждый из которых несёт только одно значение. Агглютинативный строй противоположен флективному, в котором каждый формант несёт сразу несколько неразделимых значений (например, падеж, род, число и т. п.). Важнее то, что в агглютинативных языках форманты не образуют неделимых структур и не изменяются под влиянием других формантов. Подробнее см. . (ru)
rdfs:label
  • لغة إلصاقية (ar)
  • Llengua aglutinant (ca)
  • Aglutinační jazyk (cs)
  • Agglutinierende Sprache (de)
  • Συγκολλητική γλώσσα (el)
  • Agglutinative language (en)
  • Aglutina lingvo (eo)
  • Lengua aglutinante (es)
  • Hizkuntza eranskari (eu)
  • Bahasa aglutinatif (in)
  • Langue agglutinante (fr)
  • Lingua agglutinante (it)
  • 膠着語 (ja)
  • 교착어 (ko)
  • Agglutinatie (taalkunde) (nl)
  • Języki aglutynacyjne (pl)
  • Língua aglutinante (pt)
  • Агглютинативные языки (ru)
  • Agglutinerande språk (sv)
  • 黏着语 (zh)
  • Аглютинативні мови (uk)
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License