About: Ageing

An Entity of Type: Election, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Ageing (BE) or aging (AE) is the process of becoming older. The term refers mainly to humans, many other animals, and fungi, whereas for example, bacteria, perennial plants and some simple animals are potentially biologically immortal. In a broader sense, ageing can refer to single cells within an organism which have ceased dividing, or to the population of a species.

Property Value
dbo:abstract
  • L'envelliment o senescència és el conjunt de modificacions morfològiques i fisiològiques que apareixen a conseqüència de l'acció del temps sobre els éssers vius, que suposa una disminució de la capacitat d'adaptació en cada un dels òrgans, aparells i sistemes, així com de la capacitat de resposta als agents lesius que incideixen en l'individu. L'envelliment dels organismes i particularment el nostre com espècie humana, ha estat motiu de preocupació des de fa anys. Desxifrar el secret de l'envelliment amb èxit depèn de comprendre els patrons i els fonaments biològics dels canvis cognitius i de comportament al llarg de l'edat adulta. Aquesta tasca és inseparable de la comprensió del funcionament del cervell. La nostra expectativa de vida ha augmentat significativament en els darrers anys i aquest fet ha augmentat el problema dels efectes de l'envelliment. Amb l'envelliment, comença una sèrie de processos de deteriorament gradual d'òrgans i les seves funcions associades. Moltes malalties, com certs tipus de demència, malalties articulars, cardíaques i alguns tipus de càncer han estat associats al procés d'envelliment. Per aquest motiu la recerca a nivell cel·lular d'aquest procés ha rebut especial atenció. Una de les troballes rellevants és que les cèl·lules normals estan programades per a un nombre determinat de rondes divisional. Cada cromosoma té en els seus extrems una sèrie de seqüències altament repetitives i no codificants anomenades telòmers. A causa del mecanismes de replicació de les cèl·lules d'ADN, aquests telòmers es van escurçant amb les successives divisions. Això es veu atenuat per l'existència d'un enzim anomenat telomerasa que realitza la determinació telomèrica del procés replicatiu. Tanmateix, l'activitat de la telomerasa no és suficient i aquest escurçament progressiu dels telòmers cromosòmics, quan arriba a un cert nivell, aparentment activa mecanismes genètics que condueixen a la mort cel·lular. Per aquesta raó s'ha associat aquest escurçament del telòmer amb el procés d'envelliment cel·lular. D'aquesta manera, la llargària dels telòmers represantaria una mena de rellotge genètic que determinaria el temps de vida de les cèl·lules. Internacionalment, el 1984 es va admetre per conveni que vell és tota persona major de 65 anys, edat coincident amb la jubilació. (ca)
  • Senescència o envelliment biològic és el canvi en la biologia d'un organisme a mesura que envelleix després de la maduresa. Tals canvis van des d'aquells que afecten les cèl·lules als que afecten la totalitat de l'organisme. Hi ha un gran nombre de teories respecte a perquè ocorre la senescència; per exemple, alguns postulen que és programat per canvis d'expressió gènica, altres diuen que és causada per l'acumulació de danys causada pels processos biològics.La senescència no és el destí inevitable de tots els organismes. Una gran varietat d'organismes, incloent-hi alguns animals poiquilotèrmics (de sang freda), tenen una senescència sense importància. De fet hi ha hagut recentment èxits científics en rejovenir i allargar la vida d'organismes model animals (en el ratolí, 2.5 vegades; en llevats, 15 vegades; en nematodes, 10 vegades) cosa que dona esperança que l'envelliment en humans també es pugui eliminar o almenys retardar significativament. El terme senescència deriva del llatí senex, que significa home vell, vellesa, o d'edat avançada. (ca)
  • الشيخوخة أو التعمّر هي عملية الهرم والتقدم بالعمر التي تصيب الكائنات الحية نتيجة تناميها. التعريفات المؤخرة لعملية الشيخوخة تعتبرها عبارة عن خلل وتلف في عمليات النظام مع مرور الوقت والزمن، هذا التعريف يسمح بظهور ووجود أنظمة لا تهرم (لاتشيخ) non-ageing systems، نتيجة تداخلات مضادة للشيخوخة (عندما يمكن إصلاح الخلل المتراكم). الشيخوخة أصبحت تدرس حاليا كعلم يتناول النواحي الثقافية والاقتصادية ودراسات الوعي والتغيرات الاجتماعية والديمغرافية أما النواحي الفيزيولوجيا فتوصف بعملية ..... تقرير الأمم المتحدة أن بداية سن المسنين يختلف من مجتمع إلى آخر فبعض الدول اعتبرت (60-65) سنة بدء المسنين من 60 سنة للرجل، 50 سنة للمرأة، ودول أخرى تبدأ مرحله المسنين للرجل من 55 سنة وللمرأة من 50 سنة وذلك مرتبط بمستوي الأعمار في كل دولة. وعرفت دراسة الشيخوخة أنها ليست مجرد عملية بدنية، وإنما هي أيضا حالة تعبر عن تغيرات جذرية في مجال الأنشطة الاجتماعية التي اعتاد عليها الفرد ؛ فاعتبرت الشيخوخة بمثابة مرحلة يتم فيها هجر العلاقات الاجتماعية والأدوار السابقة مما يخلق للفرد عقدا نفسية تفقده الثقة في النفس وتجعله يشعر بأنه قد أصبح أداة عاطلة في المجتمع. (ar)
  • Stárnutí (senescence) je proces, který se projevuje chátráním těla a snižováním efektivity a účinnosti fungování organismu, hromaděním defektů v organismu a klesající schopností organismu defekty opravovat, nahrazovat vadné či odumřelé buňky novými. Zvyšuje se náchylnost k nemocem. Stáří končí smrtí, pokud starý jedinec nezemře z jiného důvodu, než je stáří. Jednou z teorií stárnutí je obecná teorie o selhávání systémů („teorie spolehlivosti stárnutí a dlouhověkosti“), která mj. uvádí, že i systémy, které jsou zcela složeny z nestárnoucích prvků s konstantní poruchovostí, stárnou s časem. Stárnutí probíhá již od početí a probíhá víceméně konstantní rychlostí, neboť závisí na tlaku kyslíku; ten se v našich nadmořských výškách příliš neliší. V životě člověka nastávají dvě etapy, v nichž se stárnutí zrychlí: na konci puberty se zastaví růst, a tím regenerační účinky dělení buněk; mezi 40. a 50. rokem života se zpomalí funkce mitochondrií, tzn. že buňkám je dodáváno méně energie a některé funkce organismu ustávají. Ustává činnost pohlavních žláz; s tím je spojeno zhoršování smyslových funkcí – zraku, sluchu a čichu. (cs)
  • Das Altern ist ein fortschreitender biologischer Prozess der meisten mehrzelligen Organismen, der graduell zum Verlust der gesunden Körper- und Organfunktionen und schließlich zum biologischen Tod führt. Altern ist der bei weitem wichtigste Risikofaktor für diverse Krankheiten wie Krebs, koronare Herzkrankheit, Alzheimer-Krankheit, Parkinson-Krankheit und chronisches Nierenversagen. Die maximale Lebenszeit, die ein Individuum erreichen kann, wird durch das Altern maßgeblich beschränkt. Altern ist als physiologischer Vorgang ein elementarer Bestandteil des Lebens aller höheren Organismen und eines der am wenigsten verstandenen Phänomene der Biologie. Allgemein ist die Annahme akzeptiert, dass eine Reihe verschiedener hochkomplexer, vielfach noch ungeklärter Mechanismen für das Altern verantwortlich sind. Sie beeinflussen und begrenzen die Lebensdauer von biologischen Systemen wie Zellen, den daraus aufgebauten Organen, Geweben und Organismen. Auf die Frage, warum Organismen altern, gibt es eine Vielzahl unterschiedlichster Antworten, aber bis heute keine wissenschaftlich akzeptierte umfassende Antwort. Die Gerontologie, auch Alters- und Alternswissenschaft genannt, ist die Wissenschaft vom menschlichen Leben im hohen Alter und vom Altern der Menschen. Die biologische Grundlagendisziplin – ohne Fokussierung auf die Spezies Mensch – ist die Biogerontologie. (de)
  • في علم الأحياء والفيزيولوجيا، يعتبر الهَرَم أو الشيخوخة عبارة عن تعدد عمليات خلل وظيفي (تلف) تلي فترة من التنامي للعضوية. يهتم علم رعاية المسنين بشكل خاص بعملية الهرم هذه ويدخل في ما يدعى : إطالة العمر life extension. الهرم الخلوي Cellular senescence ظاهرة تحدث فيها فقدان الخلايا لقابلية الانقسام وبالتالي التجدد. كنتيجة لتضرر الدنا في الخلايا (بشكل أساسي الوصول لقصر شديد ) يحدث إما هرم أو تدمير ذاتي (استموات) في حال عدم القدرة على تصحيح الخطأ. يستخدم هنا بكثرة مصطلح شيخوخة aging أو كمصطلح مرافق ومشابه لمصطلح هرم. مصطلحي هرم وشيخوخة يستخدمان حاليا بشكل متبادل في معظم المقالات. توصف الشيخوخة بقدرة متناقصة للتعامل مع الإجهاد، وتزايد في اضطراب اتزان الأنظمة الحيوية Homeostasis ، تزايد خطورة التعرض لأمراض التقدم في العمر ومن ضمنها السرطان و أمراض القلب. وقد عرفت الشيخوخة «بأنها ضعف متزايد للعمليات الجسمانية و بأنها عملية ذاتية تتعلق بالسن تتضمن فقد نشاط الحيوية وتزايد في احتمال التعرض للوعكات.» نتيجة ذلك يكون الموت هو النتيجة الحتمية للشيخوخة. (ar)
  • Το γήρας ή γήρανση ή γηρατειά η είναι το ηλικιακό στάδιο των σύνθετων μορφών ζωής όλων των βιολογικών βασιλείων που χαρακτηρίζεται από σταδιακή επιδείνωση της φυσιολογικής λειτουργίας τους. Όσο το γήρας αυξάνεται τόσο αυξάνεται και η θνησιμότητα. Η λέξη γήρανση μπορεί να αναφέρεται είτε σε κυτταρική είτε σε γήρανση ολόκληρου του οργανισμού. Η επιστήμη που εξετάζει την βιολογική γήρανση των ανθρώπων είναι γεροντολογία. (el)
  • Ageing (BE) or aging (AE) is the process of becoming older. The term refers mainly to humans, many other animals, and fungi, whereas for example, bacteria, perennial plants and some simple animals are potentially biologically immortal. In a broader sense, ageing can refer to single cells within an organism which have ceased dividing, or to the population of a species. In humans, ageing represents the accumulation of changes in a human being over time and can encompass physical, psychological, and social changes. Reaction time, for example, may slow with age, while memories and general knowledge typically increase. Ageing increases the risk of human diseases such as cancer, Alzheimer's disease, diabetes, cardiovascular disease, stroke and many more. Of the roughly 150,000 people who die each day across the globe, about two-thirds die from age-related causes. Current ageing theories are assigned to the damage concept, whereby the accumulation of damage (such as DNA oxidation) may cause biological systems to fail, or to the programmed ageing concept, whereby the internal processes (epigenetic maintenance such as DNA methylation) inherently may cause ageing. Programmed ageing should not be confused with programmed cell death (apoptosis). Obesity has been proposed to accelerate ageing, whereas dietary calorie restriction in non-primate animals slows ageing while maintaining good health and body functions. In primates (including humans), such life-extending effects remain uncertain. (en)
  • Maljuniĝ(ad)o estas la aro de modifoj kaj morfologiaj kaj fiziologiaj kiuj aperas kiel konsekvenco de la agado de la tempopaso sur la vivaj estaĵoj, kio okazigas malpliigon de la kapablo adaptiĝi de ĉiuj el la organoj, aparatoj kaj sistemoj, same kiel de la kapablo reagi al kontraŭaj agentoj kiuj povas veni al la individuo. (eo)
  • Se denomina senescencia a los cambios relacionales entre los elementos del sistema por el paso del tiempo (de una forma tiempo-dependiente) en relación con los sistemas materiales que presentan una cierta estructura u organización. Tales cambios (si no se deben a intervención: véase al final de este artículo "Programas de envejecimiento genético" o fallas drásticas en la dinámica normal) suelen ser irreversibles, de modo que es posible inferir el tiempo transcurrido a partir de la secuencia preestablecida para dichos cambios. En esta primera definición no se incluye ninguna referencia a la naturaleza del sistema material ni al hecho de que los cambios supongan un deterioro, aunque este último suele ser el caso debido a que las leyes de la termodinámica conducen inexorablemente a un aumento de la entropía. Una definición más estricta se ceñiría precisamente a aquellas evoluciones en los sistemas que supongan un deterioro del mismo, esto es, a la incapacidad para mantener la estructura, la integridad o el orden interno de dicho sistema. En este sentido cabría distinguirlo de su opuesto, una hacia un mayor orden o clímax, y que conocemos como desarrollo o también sucesión si hablamos de ecosistemas. Cuando un sistema es invariable o no se deteriora con el tiempo, entonces decimos que ha aumentado su antigüedad, pero no ha envejecido. Otra definición más orientada a la biología celular es aquella que engloba en la palabra "senescencia" el envejecimiento celular, en el sentido de que determinadas células tienen un número limitado de divisiones, como por ejemplo algunos fibrocitos humanos. Esto se debe al acortamiento de los telómeros cromosómicos, que impiden la pérdida de información genética por los extremos de los brazos cromosomales. (es)
  • El envejecimiento o senescencia es el conjunto de modificaciones morfológicas y fisiológicas que aparecen como consecuencia de la acción del tiempo sobre los seres vivos, que supone una disminución de la capacidad de adaptación en cada uno de los órganos, aparatos y sistemas, así como de la capacidad de respuesta a los Noxas agentes lesivos que inciden en el individuo. El envejecimiento de los organismos y particularmente el nuestro como especie humana, ha sido motivo de preocupación desde hace años.​ Nuestra esperanza de vida ha aumentado significativamente en los últimos años. El envejecimiento de la población puede considerarse un éxito de las políticas de salud pública y del desarrollo socioeconómico aunque también es un reto para toda sociedad ya que debe adaptarse a esta nueva realidad. Con el envejecimiento, comienza una serie de procesos de deterioro paulatino de órganos y sus funciones asociadas. Muchas enfermedades, como ciertos tipos de demencia, enfermedades articulares, cardíacas y algunos tipos de cáncer han sido asociados al proceso de envejecimiento.​ Por este motivo la investigación a nivel celular de este proceso ha recibido especial atención. Uno de los hallazgos relevantes es que las células normales están programadas para un número determinado de rondas divisionales. Cada cromosoma posee en sus extremos una serie de secuencias altamente repetitivas y no codificantes denominadas telómeros.Debido al mecanismo de replicación del ADN de las células, los telómeros se van acortando con las sucesivas divisiones. Esto se ve atenuado por la existencia de una enzima llamada telomerasa que realiza la replicación telómerica. Sin embargo, la actividad telomerasa funciona en células embrionarias, pero se inactiva en células somáticas, lo que conlleva un acortamiento progresivo de los telómeros cromosómicos; cuando el tamaño de los telómeros llega a un cierto nivel mínimo, se desencadenan mecanismos que conducen a la muerte celular. Por esta razón, el acortamiento telómerico se ha asociado con el proceso de envejecimiento celular. De esta forma, el largo de los telómeros representaría una especie de reloj genético que determinaría el tiempo de vida de las células. Internacionalmente, en 1984 se admitió por convenio, que anciano es toda persona mayor de 65 años, edad coincidente con la jubilación. (es)
  • Zahartzea edo seneszentzia organismo baten funtzio fisiologikoen gainbehera mailakatua da, denboraren poderioz eta zelula mailan, organo batean nahiz organismo osoan gertatzen dena, azkenik heriotzarekin burutzeko. Zahartzea bizidunetan ematen den ezaugarri funtzionalen pixkanakako hondatze-prozesua da. Zahartze terminoak erreferentzia egiten dio bai zelula-zahartzeari baita organismo osoaren zahartzeari ere. Organismoaren zahartzeak hilkortasun-tasaren igoera edo/eta ugalkortasun-tasaren jaitsiera dakar, organismoaren bizi zikloaren amaieran gutxienez. Zahartzea, organismo plurizelular guztien patua da, saihestu ezin dena, baina atzeratu egin daitekeena . 1934an, kaloria-murrizketak %50ean bizitza luza zezakeela aurkitu zen. Bestalde, seneszentzia negligiblea duten espezie eta hilezkorrak izan daitezkeen (behin eta berriro birsortzen direlako) organismoak (Hydra, adibidez) egoteak, gai honen inguruan gehiago ikertzea eragin dute. Eta, beraz, adinarekin zerikusia duten gaixotasunetan sakontzea ere. Gizakietan gertatzen diren mutazio arraroek zahartze azkarrarekin lotuta dauden gaixotasunak sor ditzakete. Adintzea eragin dezaketen faktoreen artean, ingurune-faktoreak daude, esate baterako, argi ultramorearen gehiegizko esposizioak azal adintzea azkartzen du. Gorputzeko zati desberdinek adintze-tasa desberdinak dituzte. Gainera, normala da ere, espezie bereko bi organismok zahartze-tasa desberdina izatea. (eu)
  • Le vieillissement est l'ensemble des modifications fonctionnelles diminuant progressivement l'aptitude d'un objet, d'une information ou d'un organisme à assurer ses fonctions dans le temps. Dans le cas d'un organisme vivant (être humain par exemple), la plupart des cellules et organes ont une durée de vie maximale génétiquement programmée, mais ce processus peut être accéléré par divers stress subis in utero ou durant la vie - qui conduisent le plus souvent cet organisme à ne plus assurer son équilibre physiologique, ce qui le mène à la mort. Chez l'Homme, le vieillissement est un processus complexe, lent et progressif, qui implique divers facteurs biologiques, psychologiques et sociaux. Ces facteurs sont en partie génétiques (vieillissement intrinsèque), et pour partie liés à l'histoire de vie de chacun (facteurs externes de vieillissement, acquis ou subis). Le vieillissement de certaines cellules commence dès la naissance, voire in utero. Chez l'Homme, par convention, on parle de vieillissement à partir d'un certain âge (l’âge « mûr »), avant de différencier le 3e âge (65 – 89 ans) du 4e âge ou grand âge (> 90 ans). Sur le plan médical, les définitions chronologiques sont reléguées au second plan au profit de celles tenant compte du niveau de dépendance du sujet âgé. L'étude de la vieillesse et du vieillissement humain est la gérontologie (terme formé sur le mot grec geron, gerontos, « vieillard »). La médecine de la vieillesse est la gériatrie. (fr)
  • Sraith athruithe a tharlaíonn don cholainn a mbíonn gaol acu le méadú mortlaíochta de réir mar a mhéadaíonn an aois. Léargas amháin ar an bpróiseas is ea teip na colainne oiriúnú d'athruithe sa chomhshaol (a mhéadaionn go leanúnach). Nuair a éiríonn an raon comhshaolta is féidir leis an gcolainn oiriúnú dóibh níos lú ná íosraon na gcomhshaolta a bhíonn ann de ghnáth, faigheann an t-orgánach bás. Sna teoiricí nua-aoiseacha ar an laghdú oiriúnachta seo, meastar gur de bharr earráidí i macasamhlú an DNA i gcilldeighilt agus/nó earráidí i dtáirgeadh próitéiní is einsímí ag na cealla a tharlaíonn sé. Carnann na hearráidí seo mar thoradh ar athruithe san ábhar géiniteach de réir mar a théann indibhid in aois. (ga)
  • En biologie, la sénescence (du latin : senex, « vieil homme » ou « grand âge ») est un processus physiologique qui entraîne une lente dégradation des fonctions de la cellule (notion spécifique de sénescence cellulaire) à l'origine du vieillissement des organismes. Par extension, les biologistes parlent de processus de sénescence des organes et des organismes. La relation entre la sénescence cellulaire et le vieillissement de l'organisme est encore mal comprise. Depuis les années 2000, on sait que la sénescence cellulaire intervient de façon positive dans l'embryogenèse et la réparation tissulaire. Ses effets sur l'oncogenèse sont antagonistes (c'est-à-dire qu'elle constitue un mécanisme naturel de limitation du cancer). Le vieillissement existe pour la plupart des espèces animales et végétales, mais pas pour toutes. De très rares espèces ne manifestent qu'une sénescence négligeable, voire aucun vieillissement observable. Certaines sont même capables d'inverser leur processus de vieillissement et de retourner à l'état larvaire — réalisant ainsi une forme d'immortalité biologique. On peut citer notamment le krill et certains cnidaires tels que l'espèce de méduse Turritopsis nutricula et certaines hydres. Chez les plantes ligneuses pérennes, les botanistes observent le maintien d'une ontogenèse permanente (c'est-à-dire que la croissance de la plante ne cesse jamais). Ainsi, si des arbres et arbrisseaux (tel que Lomatia tasmanica) sont caractérisés par un vieillissement physiologique qui peut conduire à la sénescence, ils gardent « leur originalité dans deux domaines : la totipotence de la cellule somatique et le secret, au travers du renouvellement des méristèmes, d'une éventuelle éternité ». Le vieillissement d'un organisme débute après la phase de maturité, et progresse alors de façon irréversible jusqu'à la mort. Il se caractérise le plus souvent par une dégradation des capacités générales de l'organisme : psychomotrices, immunitaires ou reproductives. La (en) peut ne toucher qu'une seule partie d'un organisme. C'est le cas de la sénescence des feuilles par exemple qui se caractérise par leur jaunissement puis leur chute en automne, ou encore des fruits lorsqu'ils tombent de la plante. (fr)
  • Penuaan (dalam bahasa Inggris: aging) adalah hasil akumulasi dari perubahan organisme atau objek karena waktu. Penuaan memiliki arti yang luas, salah satunya penuaan merupakan siklus kehidupan dari mulai manusia dilahirkan, melewati masa kanak-kanak, remaja, dewasa, hingga pada suatu titik manusia merasa tua. Namun, dalam proses penuaan setiap makhluk hidup tidak ada yang sama dalam hal waktu. Beberapa orang menua lebih cepat, dan ada juga yang menua lebih lambat. Karena, proses penuaan merupakan suatu fenomena yang cukup luas, melibatkan proses fisik, psikologis, hingga keadaan sosial. Secara biologis, penuaan merupakan dampak dari seluruh akumulasi kerusakan molekuler dan seluler dari waktu ke waktu. Hal tersebut menyebabkan kapasitas fisik dan mental berkurang, dan meningkatnya risiko timbulnya penyakit hingga kematian. Penuaan pada usia lanjut juga menyebabkan gangguan pendengaran, katarak, osteoarthritis, penyakit paru-paru obstruktif kronik, diabetes, depresi, dan demensia. Dampak terburuk dari penuaan di usia lanjut yaitu sindrom geriatri. Penuaan juga mengakibatkan hilangnya kemampuan jaringan untuk memperbaiki diri, serta sudah tidak bisa mempertahankan fungsi normalnya. Hal tersebut menyebabkan kemunduruan terhadap struktur dan fungsi organ. Tanda penuaan secara fisik, bisa dirasakan dengan massa otot yang berkurang, peningkatan lemak, kerutan pada kulit, dan kemampuan mengingat yang berkurang. Tanda penuaan secara psikis ditandai dengan menurunnya gairah hidup, sulit untuk tidur, sering merasakan , dan mudah tersinggung. (in)
  • L'invecchiamento è, in generale, il processo naturale che conduce ad un aumento dell'entropia in un qualunque sistema fisico. Mentre per gli oggetti inorganici tale processo è subito passivamente, gli esseri viventi hanno sistemi che consentono loro di contrastare l'invecchiamento, ovvero di tendere a mantenere costante l'ordine della propria struttura fisica.Ciò nonostante, per la maggior parte di essi (in genere gli organismi pluricellulari complessi) l'invecchiamento è comunque una parte normale del loro percorso di sviluppo biologico, essendo implicati, in esso, vari meccanismi fisici e biologici. Molte sono le teorie e le ricerche genetiche che vertono sull'invecchiamento prematuro e su quello tardivo. (it)
  • 老化(ろうか、英: ageing、aging)とは、生物学的には時間の経過とともに生物の個体に起こる変化。その中でも特に生物が死に至るまでの間に起こる機能低下やその過程を指す。 老化は、死を想起させたり、成熟との区別が恣意的であることから、加齢(かれい)、エイジングと言い換えられる場合もある。 学術分野では発生、成熟、老化などを含めた生物の時間変化すべてを含む言葉として「老化」を用いる。例えば、樹木の葉が加齢と共に黄色くなってやがて落ちるのも、同じく樹木が発芽してからの生長するに従って、挿し木時の発根や成長程度が悪くなるのも、動物が生まれてから時間が経つに従って、活動性が低くなりやがて死に至るのも、「老化」と表現されるが、その起こっている事象は全く別であると考えられており、混同すべきではない。 (ja)
  • Veroudering in het algemeen is de verandering van levende wezens als functie van de tijd. De menselijke levensloop begint met een fase van groei en ontwikkeling, van kind tot volwassene, gevolgd door een fase van ouder worden. Met 'veroudering' wordt met name het laatste deel van de volwassen fase bedoeld. Belangrijk zijn hierbij de maatschappelijke en biologische aspecten. Wetenschappelijk onderzoek op dit terrein wordt aangeduid met de term gerontologie. Vergrijzing verwijst naar de verandering van leeftijdsopbouw (veroudering) van een bevolking of populatie. (nl)
  • ( 완도군의 행정 구역에 대해서는 노화읍 문서를 참고하십시오.) 노화(老化, 문화어: 로화, ageing)는 시간이 흐름에 따라 생물의 신체기능이 퇴화하는 현상이다. 세포의 노화는 세포가 분열할 수 있는 능력을 잃어버리는 것으로 나타난다. 노화는 일반적으로 스트레스에 대처하는 능력이 감소하고 항상성을 유지하지 못하게 되며 질병에 걸리는 위험이 증가하는 것이 특징이다. 인간의 경우, 노화는 시간이 지남에 따라 인간에 미치는 변화가 축적되며, 여기에는 육체적, 심리학적, 사회적 변화를 동반한다. 노화가 어느 정도 진행되면 사망에 이르게 된다. 노화에 관하여 여러 가지 생물학적 이론이 있다. 자유라디칼 이론, 텔로미어 이론, 미토콘드리아 이론, 교차결합 이론, 당화반응 이론, DNA 손상 이론, 신경내분비 이론, 면역 이론이 그 예이다. (ko)
  • 생물학적 노화 (senescence 또는 biological aging)는 점진적인 기능의 감퇴이다. 생물학적 노화는 (cellular senescence) 또는 생물 개체 전체의 노화를 의미한다. 개체의 노화는 나이의 증가에 따른 사망률(death rate)의 증가와 생식력(fecundity)의 감퇴를 포함한다. (ko)
  • In medicina e fisiologia, per età biologica o età fisiologica si intende l'età che si può attribuire a un individuo sulla base delle sue condizioni morfologiche e funzionali (per esempio qualità dei tessuti, degli organi e degli apparati) valutate rispetto a valori standard di riferimento. Pur essendo correlata e in parte determinata dall'età anagrafica, l'età biologica è influenzata da numerosi altri fattori, incluse determinazioni genetiche e influenze comportamentali (per esempio stile di vita e alimentazione) e ambientali (per esempio clima e inquinamento). (it)
  • Senescência é o processo natural de envelhecimento ao nível celular ou o conjunto de fenômenos associados a este processo. A senescência é um processo metabólico ativo associado ao processo de envelhecimento. Ocorre por meio de uma programação genética que envolve redução do tamanho dos telômeros e ativação de genes de supressão tumoral. As células que entram em senescência perdem a capacidade proliferativa após um determinado número de divisões celulares. O envelhecimento do organismo como um todo está relacionado com o facto das células somáticas do corpo irem morrendo e não serem substituídas por novas como acontece na juventude. Em virtude das múltiplas divisões celulares que a célula individual regista ao longo do tempo, para esse efeito, o telómero (extensão de ADN que serve para a sua proteção) vai diminuindo até que chega a um limite crítico de comprimento, ponto em que a célula perde a capacidade proliferativa, com a consequente diminuição do número de células do organismo, das funções dos tecidos, das funções dos órgãos e das funções do próprio organismo. Como consequência, há o surgimento das chamadas doenças da velhice. Uma enzima endógena (telomerase) encarrega-se de manter o tamanho dos telómeros. A cada divisão celular, acrescenta a parte do telómero que se perde em virtude da mesma, de modo que o telómero não diminui e a célula pode-se dividir sempre que precisa. O que acontece é que ela faz essa função unicamente nas células germinativas (ou em células cancerosas) fazendo com que estas sejam permanentemente jovens independentemente do organismo ser já velho. As células somáticas têm o gene da telomerase, mas não a produzem pois, este não está ativado. Atualmente a ciência já consegue ativar a telomerase e criar células saudáveis imortais. Revistas cientificas como a Science (1998) já trouxeram artigos sobre este assunto. Apesar disso, ainda não se sabe se a ativação da telomerase seria uma terapia plausível para o envelhecimento humano, já que a hiperativação da telomerase está associada com o surgimento de tumores. Este conceito se opõe à senilidade, também denominado envelhecimento patológico, e que é entendido como os danos à saúde associados com o tempo, porém causados por doenças ou maus hábitos de saúde. (pt)
  • Starzenie się – zmniejszenie zdolności do odpowiedzi na stres środowiskowy, które pojawia się w organizmach wraz z upływem czasu, naturalne i nieodwracalne nagromadzenie się uszkodzeń wewnątrzkomórkowych, przerastające zdolności organizmu do samonaprawy. Starzenie się powoduje utratę równowagi wewnętrznej organizmu, co zwiększa ryzyko wystąpienia chorób. Prowadzi do upośledzenia funkcjonowania komórek, tkanek, narządów i układów, zwiększa podatność na choroby (np. choroby krążenia, Alzheimera, nowotwory), wreszcie prowadzi do śmierci. Nauka zajmująca się starzeniem to gerontologia. Gerontologii nie należy mylić z geriatrią, która jest nauką o chorobach wieku podeszłego. Charakterystyczne objawy starzenia: * utrata masy mięśni i kości, * zanik komórek funkcjonalnie czynnych różnych narządów i zastępowanie ich przez tkankę łączną (stłuszczenie wątroby), * przekształcenie budowy i czynności skóry prowadzące do osłabienia jej roli jako bariery ochronnej organizmu, * pogorszenie ostrości wzroku i słuchu, * wydłużony czas reakcji powodowany spadkiem średniej szybkości przewodzenia w komórkach ze 100% w wieku 40 lat do 85% powyżej 80. roku życia, * spadek podstawowej przemiany materii ze 100% w wieku 40 lat do ok. 80% powyżej 80. roku życia, upośledzenie czynności wątroby, spadek aktywności enzymów, * procentowy wzrost zawartości tłuszczu w organizmie, a spadek zawartości wody, * zmniejsza się produkcja kolagenu i elastyny w skórze, po 40. roku życia nawet o 30%, * spadek maksymalnej pojemności wydechowej ze 100% w wieku ok. 30 lat do ok. 40% powyżej 80. roku życia, * spadek przepływu nerkowego osocza ze 100% w wieku ok. 30 lat do ok. 50% powyżej 80. roku życia; zmniejsza się też przepływ krwi przez inne narządy, * obniżenie kwasowości soku żołądkowego, * zmniejszenie perystaltyki jelitowej, * zmniejszenie powierzchni całkowitej błon śluzowych przewodu pokarmowego, a co za tym idzie zmniejsza się wchłanianie z jelit, * obniżenie stężenia albumin w osoczu. Wpływ środowiska może znacznie zmienić długość życia większości organizmów. Usunięcie negatywnych czynników z otoczenia oraz zmiany w fizjologii mogą znacznie wydłużyć oczekiwany wiek, w którym dany osobnik umrze ze starości. Przykładem może być wydłużenie życia ludzi w XX wieku oraz eksperymenty dokonane na długowiecznych nicieniach. Okres starzenia trudno jest precyzyjnie oddzielić od rozwoju z uwagi na zapętlenie i nierozłączność tych procesów. (pl)
  • Senescens kan referera till organismens åldrande men även till åldrande av celler och organ i kroppen. I fråga om en cell handlar det exempelvis om en avtagande förmåga att föröka sig med tiden. Varje cell är programmerad för ett visst antal celldelningar, och därefter slutar den delas. Cellen hamnar då i ett stillestånd som antingen följs av celldöd, så kallad apoptos, eller så kvarstår cellerna i kroppen i ett stadium som på engelska kallas just "senescence". (sv)
  • Envelhecimento, nos seres humanos, é o processo de desgaste do corpo (ou das células), depois de atingida a idade adulta. As causas do envelhecimento ainda não são totalmente conhecidas; teorias propõem que acúmulo de danos (por exemplo, mutações no DNA) possa causar aumento de falhas no organismo. Outras teorias propõem que o envelhecimento possa ser programado geneticamente. (pt)
  • Åldrande återspeglar de biologiska och psykiska förändringar som en organism genomgår med tiden, och som leder till ålderdomen, samt hos människor också de sociala och psykologiska processer som en längre tids levnad innebär (jämför mognad, erfarenhet). Den vetenskapliga termen för biologiskt åldrande är senescens (från latin senescere, "att åldras"). Inom de botaniska vetenskaperna avser man med "senescens" ofta, speciellt hos fleråriga växter, de anpassningar och processer som föregår en viloperiod (som exempelvis lövfällning inför vintern), sker till skydd mot stress (till exempel en torrperiod) eller är led i exempelvis frösättning (celldöd och andra förändringar i frukten) eller tillväxt (xylemcellernas död för att bli vattentransporterande kärl; eller grenar och blad på lägre nivå som dör och vars resurser återanvänds i växtens topp). Senescens handlar för växternas del alltså ofta om "planerat" och kontrollerat åldrande och död på cell- och organnivå - inte okontrollerat åldrande på organismnivå på grund av "slitage". Inom humanfysiologin skiljer man mellan gerontologi, som beskriver den friska ålderdomen, och geriatrik, som handlar om ålderdomens sjukdomar. Åldrandet har ett samband med den kronologiska åldern - hur länge man levt uppmätt i tid - men beror också på medfödda och förvärvade individuella faktorer. Ett flertal havslevande arter har stamceller som i teorin möjliggör evigt liv, maneten Turritopsis dohrnii är den enda som i praktiken anses kunna uppnå odödlighet. Bland landlevande djur har man vid studier av kalråttan observerat en avsaknad av den naturliga åldersrelaterade ökning av dödligheten som ses hos andra däggdjur. Flera metoder för att i viss mån påverka och försena det mänskliga åldrandet är också kända, som till exempel fysisk träning och rökstopp. Det pågår även forskning om hur åldrandet i framtiden skulle kunna bromsas. (sv)
  • Старіння — процес поступового руйнування і втрати важливих функцій організму або його частин, зокрема здатності до розмноження і регенерації. Внаслідок цього організм стає менш пристосованим до умов навколишнього середовища, зменшує свою здатність боротися із хижаками та хворобами. Явище старіння у тій чи іншій мірі спостерігається практично у всіх живих організмів. Термін «старіння» також може використовуватися і для опису руйнування неживих систем, і для опису соціальних ефектів старіння людини. Наука, що вивчає старіння, називається геронтологією; її галузь, що має справу з біологічними ефектами старіння — біогеронтологією[джерело?]. (uk)
  • Старение — рост риска смерти от естественных причин с течением времени, биологический процесс постепенного нарушения и потери важных функций организма или его частей, в частности способности к размножению и регенерации. Вследствие старения организм становится менее приспособленным к условиям окружающей среды, уменьшает и теряет свою способность бороться с хищниками и противостоять болезням и травмам.Наука, которая изучает старение человека, называется геронтологией, а её раздел, который изучает непосредственно биологическую сторону старения, носит название биогеронтология. Эволюция старения является одной из нерешённых загадок биологии. Существует много теорий, объясняющих старение с точки зрения эволюции. В общем случае считается, что главной движущей силой скорости старения является экзогенная смертность в условиях сурового окружающего мира, из-за которой эволюционное давление практически не способствует отбору изменений, замедляющих старение. Согласно теории накопления мутаций вредные мутации, которые оказывают негативные эффекты в позднем возрасте (после репродуктивного периода), могут пассивно накапливаться без какого-либо сопротивления со стороны естественного отбора. Теория антагонистической плейотропии подходит к вопросу с другой стороны, предполагая, что если старение станет редким явлением, то естественный отбор будет идти в пользу генов, которые дают больше преимуществ в начале жизни, но могут оказывать негативный эффект в позднем возрасте. Объединяет эти теории то, что повышение экзогенной смертности приводит к эволюционному сокращению продолжительности жизни, и наоборот. Однако эти теории не универсальные, и бывают исключения, а наличие экзогенной смертности среди некоторых теоретически бессмертных существ противоречит классическим теориям. Термин «старение» может использоваться для описания социальных эффектов старения человека, а также для описания разрушения неживых систем, например, старение металлов. (ru)
  • Старение человека, как и старение других организмов, — это биологический процесс постепенной деградации частей и систем организма человека и последствия этого процесса. Физиология процесса старения аналогична физиологии старения других млекопитающих, однако некоторые аспекты этого процесса, например, потеря умственных способностей, имеют большее значение для человека. Для общества в целом существенное значение имеют социальные и экономические факторы. Успехи медицины позволили значительно увеличить среднюю продолжительность жизни, хотя изменения максимальной продолжительности жизни не так существенны. В большинстве стран это привело к старению населения — увеличению в обществе доли пожилых людей, что привело к повышению пенсионного возраста, также этому способствует снижение рождаемости. Из-за этого возникло много социальных и экономических вопросов, связанных со старением. Некоторые учёные считают, что старение должно быть включено в официальный список болезней и болезненных синдромов. Процесс старения изучает наука геронтология, которая не только исследует физиологические изменения, но и место людей пожилого возраста в обществе. Цель исследований геронтологии — понимание причин старения и нахождение способов борьбы с ним (омоложение). (ru)
  • 衰老是指生物体的各項機體功能逐渐恶化。隨著生物體進入衰老階段以及年紀的增長,死亡率也在增加,而且繁殖力也在下降。對於多细胞生物來說,衰老是一生中不可避免的過程,不過可以通過各種手段延緩衰老。环境因素可能会加速老化——例如長期處於紫外线辐射下的環境会加速皮肤老化。身体的不同部位老化速度也會不同。 (zh)
  • Старі́ння люди́ни — як і старіння інших організмів, це біологічний процес поступової деградації частин і систем тіла людини та наслідки цього процесу. Тоді як фізіологія процесу старіння подібна до фізіології старіння інших ссавців, деякі аспекти цього процесу, наприклад, втрата розумових здібностей, мають більше значення для людини. Крім того, великого значення набувають психологічні, соціальні і економічні ефекти. (uk)
  • 在大多數多細胞生物中,老化(aging)或衰老,是指随着年龄增长,一個漸進的、不可逆的生物過程,逐漸導致机体结构和组织细胞功能衰退,产生生理、生化、变化,和抵抗力减弱,最終導致生物死亡。 迄今為止,老化是癌症、冠狀動脈疾病、阿茲海默症、帕金森氏症和慢性腎功能衰竭等各種疾病的最重要風險因素。 個人可以達到的最長壽命受到衰老的顯著限制。 作為一個生理過程,老化是所有高等生物生命的基本組成部分,也是生物學中最不為人知的現象之一。 人們普遍接受的假設是,許多不同的、高度複雜的、通常仍然無法解釋的機制是造成衰老的原因。它們影響和限制生物系統的壽命,例如由它們構建的細胞、器官、組織和生物體。衰老理論是討論關於生物體為什麼會衰老的問題,有許多不同的答案,但迄今為止還沒有科學上接受的全面答案。 老年學(gerontology)是研究人類老年生活和人類衰老的科學。生物老年學(biogerontology)是老年学的特殊次领域,涉及生物衰老过程,其演化起源,以及可能的手段来干预其过程。 在材料物理上,老化是物料暴露于自然或人工环境条件下性能随时间質地劣化的现象。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 16413778 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 144984 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123910337 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:b
  • Introduction_to_Sociology/Aging (en)
dbp:c
  • Category:Ageing (en)
dbp:d
  • Q332154 (en)
dbp:date
  • July 2022 (en)
dbp:m
  • no (en)
dbp:mw
  • no (en)
dbp:n
  • no (en)
dbp:reason
  • messy layout (en)
dbp:s
  • no (en)
dbp:species
  • no (en)
dbp:v
  • no (en)
dbp:voy
  • no (en)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Το γήρας ή γήρανση ή γηρατειά η είναι το ηλικιακό στάδιο των σύνθετων μορφών ζωής όλων των βιολογικών βασιλείων που χαρακτηρίζεται από σταδιακή επιδείνωση της φυσιολογικής λειτουργίας τους. Όσο το γήρας αυξάνεται τόσο αυξάνεται και η θνησιμότητα. Η λέξη γήρανση μπορεί να αναφέρεται είτε σε κυτταρική είτε σε γήρανση ολόκληρου του οργανισμού. Η επιστήμη που εξετάζει την βιολογική γήρανση των ανθρώπων είναι γεροντολογία. (el)
  • Maljuniĝ(ad)o estas la aro de modifoj kaj morfologiaj kaj fiziologiaj kiuj aperas kiel konsekvenco de la agado de la tempopaso sur la vivaj estaĵoj, kio okazigas malpliigon de la kapablo adaptiĝi de ĉiuj el la organoj, aparatoj kaj sistemoj, same kiel de la kapablo reagi al kontraŭaj agentoj kiuj povas veni al la individuo. (eo)
  • Sraith athruithe a tharlaíonn don cholainn a mbíonn gaol acu le méadú mortlaíochta de réir mar a mhéadaíonn an aois. Léargas amháin ar an bpróiseas is ea teip na colainne oiriúnú d'athruithe sa chomhshaol (a mhéadaionn go leanúnach). Nuair a éiríonn an raon comhshaolta is féidir leis an gcolainn oiriúnú dóibh níos lú ná íosraon na gcomhshaolta a bhíonn ann de ghnáth, faigheann an t-orgánach bás. Sna teoiricí nua-aoiseacha ar an laghdú oiriúnachta seo, meastar gur de bharr earráidí i macasamhlú an DNA i gcilldeighilt agus/nó earráidí i dtáirgeadh próitéiní is einsímí ag na cealla a tharlaíonn sé. Carnann na hearráidí seo mar thoradh ar athruithe san ábhar géiniteach de réir mar a théann indibhid in aois. (ga)
  • 老化(ろうか、英: ageing、aging)とは、生物学的には時間の経過とともに生物の個体に起こる変化。その中でも特に生物が死に至るまでの間に起こる機能低下やその過程を指す。 老化は、死を想起させたり、成熟との区別が恣意的であることから、加齢(かれい)、エイジングと言い換えられる場合もある。 学術分野では発生、成熟、老化などを含めた生物の時間変化すべてを含む言葉として「老化」を用いる。例えば、樹木の葉が加齢と共に黄色くなってやがて落ちるのも、同じく樹木が発芽してからの生長するに従って、挿し木時の発根や成長程度が悪くなるのも、動物が生まれてから時間が経つに従って、活動性が低くなりやがて死に至るのも、「老化」と表現されるが、その起こっている事象は全く別であると考えられており、混同すべきではない。 (ja)
  • Veroudering in het algemeen is de verandering van levende wezens als functie van de tijd. De menselijke levensloop begint met een fase van groei en ontwikkeling, van kind tot volwassene, gevolgd door een fase van ouder worden. Met 'veroudering' wordt met name het laatste deel van de volwassen fase bedoeld. Belangrijk zijn hierbij de maatschappelijke en biologische aspecten. Wetenschappelijk onderzoek op dit terrein wordt aangeduid met de term gerontologie. Vergrijzing verwijst naar de verandering van leeftijdsopbouw (veroudering) van een bevolking of populatie. (nl)
  • ( 완도군의 행정 구역에 대해서는 노화읍 문서를 참고하십시오.) 노화(老化, 문화어: 로화, ageing)는 시간이 흐름에 따라 생물의 신체기능이 퇴화하는 현상이다. 세포의 노화는 세포가 분열할 수 있는 능력을 잃어버리는 것으로 나타난다. 노화는 일반적으로 스트레스에 대처하는 능력이 감소하고 항상성을 유지하지 못하게 되며 질병에 걸리는 위험이 증가하는 것이 특징이다. 인간의 경우, 노화는 시간이 지남에 따라 인간에 미치는 변화가 축적되며, 여기에는 육체적, 심리학적, 사회적 변화를 동반한다. 노화가 어느 정도 진행되면 사망에 이르게 된다. 노화에 관하여 여러 가지 생물학적 이론이 있다. 자유라디칼 이론, 텔로미어 이론, 미토콘드리아 이론, 교차결합 이론, 당화반응 이론, DNA 손상 이론, 신경내분비 이론, 면역 이론이 그 예이다. (ko)
  • 생물학적 노화 (senescence 또는 biological aging)는 점진적인 기능의 감퇴이다. 생물학적 노화는 (cellular senescence) 또는 생물 개체 전체의 노화를 의미한다. 개체의 노화는 나이의 증가에 따른 사망률(death rate)의 증가와 생식력(fecundity)의 감퇴를 포함한다. (ko)
  • In medicina e fisiologia, per età biologica o età fisiologica si intende l'età che si può attribuire a un individuo sulla base delle sue condizioni morfologiche e funzionali (per esempio qualità dei tessuti, degli organi e degli apparati) valutate rispetto a valori standard di riferimento. Pur essendo correlata e in parte determinata dall'età anagrafica, l'età biologica è influenzata da numerosi altri fattori, incluse determinazioni genetiche e influenze comportamentali (per esempio stile di vita e alimentazione) e ambientali (per esempio clima e inquinamento). (it)
  • Senescens kan referera till organismens åldrande men även till åldrande av celler och organ i kroppen. I fråga om en cell handlar det exempelvis om en avtagande förmåga att föröka sig med tiden. Varje cell är programmerad för ett visst antal celldelningar, och därefter slutar den delas. Cellen hamnar då i ett stillestånd som antingen följs av celldöd, så kallad apoptos, eller så kvarstår cellerna i kroppen i ett stadium som på engelska kallas just "senescence". (sv)
  • Envelhecimento, nos seres humanos, é o processo de desgaste do corpo (ou das células), depois de atingida a idade adulta. As causas do envelhecimento ainda não são totalmente conhecidas; teorias propõem que acúmulo de danos (por exemplo, mutações no DNA) possa causar aumento de falhas no organismo. Outras teorias propõem que o envelhecimento possa ser programado geneticamente. (pt)
  • Старіння — процес поступового руйнування і втрати важливих функцій організму або його частин, зокрема здатності до розмноження і регенерації. Внаслідок цього організм стає менш пристосованим до умов навколишнього середовища, зменшує свою здатність боротися із хижаками та хворобами. Явище старіння у тій чи іншій мірі спостерігається практично у всіх живих організмів. Термін «старіння» також може використовуватися і для опису руйнування неживих систем, і для опису соціальних ефектів старіння людини. Наука, що вивчає старіння, називається геронтологією; її галузь, що має справу з біологічними ефектами старіння — біогеронтологією[джерело?]. (uk)
  • 衰老是指生物体的各項機體功能逐渐恶化。隨著生物體進入衰老階段以及年紀的增長,死亡率也在增加,而且繁殖力也在下降。對於多细胞生物來說,衰老是一生中不可避免的過程,不過可以通過各種手段延緩衰老。环境因素可能会加速老化——例如長期處於紫外线辐射下的環境会加速皮肤老化。身体的不同部位老化速度也會不同。 (zh)
  • Старі́ння люди́ни — як і старіння інших організмів, це біологічний процес поступової деградації частин і систем тіла людини та наслідки цього процесу. Тоді як фізіологія процесу старіння подібна до фізіології старіння інших ссавців, деякі аспекти цього процесу, наприклад, втрата розумових здібностей, мають більше значення для людини. Крім того, великого значення набувають психологічні, соціальні і економічні ефекти. (uk)
  • 在大多數多細胞生物中,老化(aging)或衰老,是指随着年龄增长,一個漸進的、不可逆的生物過程,逐漸導致机体结构和组织细胞功能衰退,产生生理、生化、变化,和抵抗力减弱,最終導致生物死亡。 迄今為止,老化是癌症、冠狀動脈疾病、阿茲海默症、帕金森氏症和慢性腎功能衰竭等各種疾病的最重要風險因素。 個人可以達到的最長壽命受到衰老的顯著限制。 作為一個生理過程,老化是所有高等生物生命的基本組成部分,也是生物學中最不為人知的現象之一。 人們普遍接受的假設是,許多不同的、高度複雜的、通常仍然無法解釋的機制是造成衰老的原因。它們影響和限制生物系統的壽命,例如由它們構建的細胞、器官、組織和生物體。衰老理論是討論關於生物體為什麼會衰老的問題,有許多不同的答案,但迄今為止還沒有科學上接受的全面答案。 老年學(gerontology)是研究人類老年生活和人類衰老的科學。生物老年學(biogerontology)是老年学的特殊次领域,涉及生物衰老过程,其演化起源,以及可能的手段来干预其过程。 在材料物理上,老化是物料暴露于自然或人工环境条件下性能随时间質地劣化的现象。 (zh)
  • في علم الأحياء والفيزيولوجيا، يعتبر الهَرَم أو الشيخوخة عبارة عن تعدد عمليات خلل وظيفي (تلف) تلي فترة من التنامي للعضوية. يهتم علم رعاية المسنين بشكل خاص بعملية الهرم هذه ويدخل في ما يدعى : إطالة العمر life extension. الهرم الخلوي Cellular senescence ظاهرة تحدث فيها فقدان الخلايا لقابلية الانقسام وبالتالي التجدد. كنتيجة لتضرر الدنا في الخلايا (بشكل أساسي الوصول لقصر شديد ) يحدث إما هرم أو تدمير ذاتي (استموات) في حال عدم القدرة على تصحيح الخطأ. يستخدم هنا بكثرة مصطلح شيخوخة aging أو كمصطلح مرافق ومشابه لمصطلح هرم. مصطلحي هرم وشيخوخة يستخدمان حاليا بشكل متبادل في معظم المقالات. (ar)
  • الشيخوخة أو التعمّر هي عملية الهرم والتقدم بالعمر التي تصيب الكائنات الحية نتيجة تناميها. التعريفات المؤخرة لعملية الشيخوخة تعتبرها عبارة عن خلل وتلف في عمليات النظام مع مرور الوقت والزمن، هذا التعريف يسمح بظهور ووجود أنظمة لا تهرم (لاتشيخ) non-ageing systems، نتيجة تداخلات مضادة للشيخوخة (عندما يمكن إصلاح الخلل المتراكم). الشيخوخة أصبحت تدرس حاليا كعلم يتناول النواحي الثقافية والاقتصادية ودراسات الوعي والتغيرات الاجتماعية والديمغرافية أما النواحي الفيزيولوجيا فتوصف بعملية ..... (ar)
  • L'envelliment o senescència és el conjunt de modificacions morfològiques i fisiològiques que apareixen a conseqüència de l'acció del temps sobre els éssers vius, que suposa una disminució de la capacitat d'adaptació en cada un dels òrgans, aparells i sistemes, així com de la capacitat de resposta als agents lesius que incideixen en l'individu. L'envelliment dels organismes i particularment el nostre com espècie humana, ha estat motiu de preocupació des de fa anys. Desxifrar el secret de l'envelliment amb èxit depèn de comprendre els patrons i els fonaments biològics dels canvis cognitius i de comportament al llarg de l'edat adulta. Aquesta tasca és inseparable de la comprensió del funcionament del cervell. (ca)
  • Senescència o envelliment biològic és el canvi en la biologia d'un organisme a mesura que envelleix després de la maduresa. Tals canvis van des d'aquells que afecten les cèl·lules als que afecten la totalitat de l'organisme. Hi ha un gran nombre de teories respecte a perquè ocorre la senescència; per exemple, alguns postulen que és programat per canvis d'expressió gènica, altres diuen que és causada per l'acumulació de danys causada pels processos biològics.La senescència no és el destí inevitable de tots els organismes. Una gran varietat d'organismes, incloent-hi alguns animals poiquilotèrmics (de sang freda), tenen una senescència sense importància. De fet hi ha hagut recentment èxits científics en rejovenir i allargar la vida d'organismes model animals (en el ratolí, 2.5 vegades; en ll (ca)
  • Stárnutí (senescence) je proces, který se projevuje chátráním těla a snižováním efektivity a účinnosti fungování organismu, hromaděním defektů v organismu a klesající schopností organismu defekty opravovat, nahrazovat vadné či odumřelé buňky novými. Zvyšuje se náchylnost k nemocem. Stáří končí smrtí, pokud starý jedinec nezemře z jiného důvodu, než je stáří. Jednou z teorií stárnutí je obecná teorie o selhávání systémů („teorie spolehlivosti stárnutí a dlouhověkosti“), která mj. uvádí, že i systémy, které jsou zcela složeny z nestárnoucích prvků s konstantní poruchovostí, stárnou s časem. (cs)
  • Das Altern ist ein fortschreitender biologischer Prozess der meisten mehrzelligen Organismen, der graduell zum Verlust der gesunden Körper- und Organfunktionen und schließlich zum biologischen Tod führt. Altern ist der bei weitem wichtigste Risikofaktor für diverse Krankheiten wie Krebs, koronare Herzkrankheit, Alzheimer-Krankheit, Parkinson-Krankheit und chronisches Nierenversagen. Die maximale Lebenszeit, die ein Individuum erreichen kann, wird durch das Altern maßgeblich beschränkt. (de)
  • Ageing (BE) or aging (AE) is the process of becoming older. The term refers mainly to humans, many other animals, and fungi, whereas for example, bacteria, perennial plants and some simple animals are potentially biologically immortal. In a broader sense, ageing can refer to single cells within an organism which have ceased dividing, or to the population of a species. (en)
  • Se denomina senescencia a los cambios relacionales entre los elementos del sistema por el paso del tiempo (de una forma tiempo-dependiente) en relación con los sistemas materiales que presentan una cierta estructura u organización. Tales cambios (si no se deben a intervención: véase al final de este artículo "Programas de envejecimiento genético" o fallas drásticas en la dinámica normal) suelen ser irreversibles, de modo que es posible inferir el tiempo transcurrido a partir de la secuencia preestablecida para dichos cambios. En esta primera definición no se incluye ninguna referencia a la naturaleza del sistema material ni al hecho de que los cambios supongan un deterioro, aunque este último suele ser el caso debido a que las leyes de la termodinámica conducen inexorablemente a un aumento (es)
  • El envejecimiento o senescencia es el conjunto de modificaciones morfológicas y fisiológicas que aparecen como consecuencia de la acción del tiempo sobre los seres vivos, que supone una disminución de la capacidad de adaptación en cada uno de los órganos, aparatos y sistemas, así como de la capacidad de respuesta a los Noxas agentes lesivos que inciden en el individuo. El envejecimiento de los organismos y particularmente el nuestro como especie humana, ha sido motivo de preocupación desde hace años.​ (es)
  • Zahartzea edo seneszentzia organismo baten funtzio fisiologikoen gainbehera mailakatua da, denboraren poderioz eta zelula mailan, organo batean nahiz organismo osoan gertatzen dena, azkenik heriotzarekin burutzeko. Zahartzea bizidunetan ematen den ezaugarri funtzionalen pixkanakako hondatze-prozesua da. Zahartze terminoak erreferentzia egiten dio bai zelula-zahartzeari baita organismo osoaren zahartzeari ere. Organismoaren zahartzeak hilkortasun-tasaren igoera edo/eta ugalkortasun-tasaren jaitsiera dakar, organismoaren bizi zikloaren amaieran gutxienez. (eu)
  • Penuaan (dalam bahasa Inggris: aging) adalah hasil akumulasi dari perubahan organisme atau objek karena waktu. Penuaan memiliki arti yang luas, salah satunya penuaan merupakan siklus kehidupan dari mulai manusia dilahirkan, melewati masa kanak-kanak, remaja, dewasa, hingga pada suatu titik manusia merasa tua. Namun, dalam proses penuaan setiap makhluk hidup tidak ada yang sama dalam hal waktu. Beberapa orang menua lebih cepat, dan ada juga yang menua lebih lambat. Karena, proses penuaan merupakan suatu fenomena yang cukup luas, melibatkan proses fisik, psikologis, hingga keadaan sosial. Secara biologis, penuaan merupakan dampak dari seluruh akumulasi kerusakan molekuler dan seluler dari waktu ke waktu. Hal tersebut menyebabkan kapasitas fisik dan mental berkurang, dan meningkatnya risiko t (in)
  • Le vieillissement est l'ensemble des modifications fonctionnelles diminuant progressivement l'aptitude d'un objet, d'une information ou d'un organisme à assurer ses fonctions dans le temps. Dans le cas d'un organisme vivant (être humain par exemple), la plupart des cellules et organes ont une durée de vie maximale génétiquement programmée, mais ce processus peut être accéléré par divers stress subis in utero ou durant la vie - qui conduisent le plus souvent cet organisme à ne plus assurer son équilibre physiologique, ce qui le mène à la mort. (fr)
  • En biologie, la sénescence (du latin : senex, « vieil homme » ou « grand âge ») est un processus physiologique qui entraîne une lente dégradation des fonctions de la cellule (notion spécifique de sénescence cellulaire) à l'origine du vieillissement des organismes. Par extension, les biologistes parlent de processus de sénescence des organes et des organismes. La relation entre la sénescence cellulaire et le vieillissement de l'organisme est encore mal comprise. Depuis les années 2000, on sait que la sénescence cellulaire intervient de façon positive dans l'embryogenèse et la réparation tissulaire. Ses effets sur l'oncogenèse sont antagonistes (c'est-à-dire qu'elle constitue un mécanisme naturel de limitation du cancer). (fr)
  • L'invecchiamento è, in generale, il processo naturale che conduce ad un aumento dell'entropia in un qualunque sistema fisico. Mentre per gli oggetti inorganici tale processo è subito passivamente, gli esseri viventi hanno sistemi che consentono loro di contrastare l'invecchiamento, ovvero di tendere a mantenere costante l'ordine della propria struttura fisica.Ciò nonostante, per la maggior parte di essi (in genere gli organismi pluricellulari complessi) l'invecchiamento è comunque una parte normale del loro percorso di sviluppo biologico, essendo implicati, in esso, vari meccanismi fisici e biologici. (it)
  • Starzenie się – zmniejszenie zdolności do odpowiedzi na stres środowiskowy, które pojawia się w organizmach wraz z upływem czasu, naturalne i nieodwracalne nagromadzenie się uszkodzeń wewnątrzkomórkowych, przerastające zdolności organizmu do samonaprawy. Starzenie się powoduje utratę równowagi wewnętrznej organizmu, co zwiększa ryzyko wystąpienia chorób. Prowadzi do upośledzenia funkcjonowania komórek, tkanek, narządów i układów, zwiększa podatność na choroby (np. choroby krążenia, Alzheimera, nowotwory), wreszcie prowadzi do śmierci. Charakterystyczne objawy starzenia: (pl)
  • Senescência é o processo natural de envelhecimento ao nível celular ou o conjunto de fenômenos associados a este processo. A senescência é um processo metabólico ativo associado ao processo de envelhecimento. Ocorre por meio de uma programação genética que envolve redução do tamanho dos telômeros e ativação de genes de supressão tumoral. As células que entram em senescência perdem a capacidade proliferativa após um determinado número de divisões celulares. (pt)
  • Åldrande återspeglar de biologiska och psykiska förändringar som en organism genomgår med tiden, och som leder till ålderdomen, samt hos människor också de sociala och psykologiska processer som en längre tids levnad innebär (jämför mognad, erfarenhet). Den vetenskapliga termen för biologiskt åldrande är senescens (från latin senescere, "att åldras"). Flera metoder för att i viss mån påverka och försena det mänskliga åldrandet är också kända, som till exempel fysisk träning och rökstopp. Det pågår även forskning om hur åldrandet i framtiden skulle kunna bromsas. (sv)
  • Старение человека, как и старение других организмов, — это биологический процесс постепенной деградации частей и систем организма человека и последствия этого процесса. Физиология процесса старения аналогична физиологии старения других млекопитающих, однако некоторые аспекты этого процесса, например, потеря умственных способностей, имеют большее значение для человека. Для общества в целом существенное значение имеют социальные и экономические факторы. (ru)
  • Старение — рост риска смерти от естественных причин с течением времени, биологический процесс постепенного нарушения и потери важных функций организма или его частей, в частности способности к размножению и регенерации. Вследствие старения организм становится менее приспособленным к условиям окружающей среды, уменьшает и теряет свою способность бороться с хищниками и противостоять болезням и травмам.Наука, которая изучает старение человека, называется геронтологией, а её раздел, который изучает непосредственно биологическую сторону старения, носит название биогеронтология. (ru)
rdfs:label
  • Ageing (en)
  • شيخوخة (ar)
  • هرم (فيزيولوجيا) (ar)
  • Senescència (ca)
  • Envelliment humà (ca)
  • Stárnutí (cs)
  • Altern (de)
  • Γήρας (el)
  • Maljuniĝado (eo)
  • Envejecimiento humano (es)
  • Senescencia (es)
  • Zahartze (eu)
  • Aosú (ga)
  • Penuaan (in)
  • Sénescence (fr)
  • Età biologica (it)
  • Invecchiamento (it)
  • Vieillissement (fr)
  • 노화 (ko)
  • 생물학적 노화 (ko)
  • 老化 (ja)
  • Veroudering (mens) (nl)
  • Senescência (pt)
  • Proces starzenia się (pl)
  • Envelhecimento (pt)
  • Старение (биология) (ru)
  • Старение человека (ru)
  • Åldrande (sv)
  • Senescens (sv)
  • Старіння (uk)
  • 衰老 (生物学) (zh)
  • Старіння людини (uk)
  • 老化 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
skos:closeMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:knownFor of
is dbo:medicalCause of
is dbo:symptom of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:causes of
is dbp:discipline of
is dbp:extra of
is dbp:field of
is dbp:fields of
is dbp:focus of
is dbp:knownFor of
is dbp:stimuli of
is dbp:subject of
is rdfs:seeAlso of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License