About: Nationalism

An Entity of Type: country, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Nationalism is an idea and movement that holds that the nation should be congruent with the state. As a movement, nationalism tends to promote the interests of a particular nation (as in a group of people), especially with the aim of gaining and maintaining the nation's sovereignty (self-governance) over its homeland to create a nation-state. Nationalism holds that each nation should govern itself, free from outside interference (self-determination), that a nation is a natural and ideal basis for a polity, and that the nation is the only rightful source of political power. It further aims to build and maintain a single national identity, based on a combination of shared social characteristics such as culture, ethnicity, geographic location, language, politics (or the government), religion,

Property Value
dbo:abstract
  • القومية (بالإنجليزية: Nationalism)‏ هي نظام سياسي واجتماعي واقتصادي يتميز بتعزيزه مصالح أمة معينة، وخاصة بهدف الكسب والحفاظ على الحكم الذاتي، أو السيادة الكاملة، على وطن الجماعة. وبالتالي، فإن الإيديولوجية السياسية ترى أن على الأمة أن تحكم نفسها، بعيداً عن التدخل الخارجي غير المرغوب فيه، وترتبط بمفهوم تقرير المصير. وتهدف القومية أيضاً نحو التطوير والحفاظ على الهوية الوطنية القائمة على الخصائص المشتركة مثل الثقافة واللغة والإثنية والدين والأهداف السياسية أو الاعتقاد في السلف المشترك. ولذلك تسعى القومية إلى الحفاظ على ثقافة الأمة. وكثيراً ما ينطوي أيضاً على الشعور بالفخر بإنجازات الأمة، ويرتبط ارتباطاً وثيقاً بمفهوم الوطنية. في بعض الحالات، تشير القومية إلى الاعتقاد بأن الأمة يجب أن تكون قادرة على السيطرة على الحكومة وجميع وسائل الإنتاج. من وجهة نظر سياسية أو اجتماعية، هناك ثلاثة نماذج فكرية رئيسية لفهم أصول وأساس القومية. * النموذج الأول؛ المعروف باسم البدائية أو المعمرة، يرى القومية كظاهرة طبيعية. وهي ترى أنه على الرغم من أن مفهوم الأمة قد يكون حديث العهد، غير أن الأمم كانت موجودة دائما. * والنموذج الثاني؛ هو الإثنوسيمبولية، وهو منظور معقد يسعى إلى تفسير القومية من خلال سياقه على مر التاريخ كظاهرة دينامية وتطورية وبمواصلة دراسة قوة القومية نتيجة لروابط الدولة الذاتية بالرموز الوطنية المشبعة بالمعنى التاريخي. * النموذج الثالث؛ والأكثر هيمنة هو الحداثة، التي ترى القومية كظاهرة حديثة تحتاج إلى الظروف الهيكلية للمجتمع الحديث كي تخرج للوجود. هناك تعاريف مختلفة لماهية تشكل أمة، الأمر الذي يؤدي إلى عدة فروع قومية مختلفة. ويمكن أن يكون الاعتقاد بأن المواطنة في دولة يجب أن تقتصر على مجموعة إثنية، ثقافية، دينية أو هوية واحدة، أو أن تعدد الجنسيات في دولة واحدة يجب أن يتضمن بالضرورة الحق في التعبير عن الهوية الوطنية وممارستها حتى من قبل الأقليات. وقد كان اعتماد الهوية الوطنية من حيث التطور التاريخي عادة نتيجة استجابة الجماعات المؤثرة غير الملباة بالهويات التقليدية بسبب عدم الاتساق بين نظامها الاجتماعي المحدد وخبرة هذا النظام الاجتماعي من جانب أعضائها، مما أدى إلى حالة من الشذوذ التي يسعى القوميون إلى حلها. ويؤدي هذا الشذوذ في مجتمع أو مجتمعات إلى إعادة تفسير الهوية، والاحتفاظ بالعناصر التي تعدّ مقبولة وإزالة العناصر التي تعدّ غير مقبولة، لخلق مجتمع موحد. وقد يكون هذا التطور نتيجة لقضايا هيكلية داخلية أو نتيجة استياء من جانب مجموعة أو مجموعات قائمة تجاه مجتمعات أخرى، ولا سيما القوى الأجنبية التي تعدّ من شأنها السيطرة عليها. القومية تعني التفاني للأمة. إنه شعور يربط الناس معاً. والرموز والأعلام الوطنية، والأناشيد الوطنية، واللغات الوطنية، والخرافات الوطنية وغيرها من رموز الهوية الوطنية ذات أهمية كبيرة في القومية. (ar)
  • Nacionalismus, národovectví (z lat. natio, národ), jsou myšlenkové tendence, ideologie a politika zdůrazňující význam národa, tedy sounáležitost skupiny lidí, kteří obvykle (dle různé definice národa) sdílejí společný původ, historii, jazyk, kulturu a území. Z nacionalismu vychází myšlenka národních států, na které je do značné míry založeno dnešní uspořádání států světa. Z tohoto pojetí také vychází názvosloví používající pojmy národní a mezinárodní. Pod vlivem nacistického (národně socialistického) vypjatého nacionalismu se tento výraz začal používat také v negativním smyslu pro ideologii šovinismu, přesvědčení o výjimečnosti vlastního národa. Tento význam většinou nemívá odpovídající český výraz národovectví. Příbuzným pojmem je patriotismus, česky vlastenectví, který zdůrazňuje vlast (otčinu, něm. Vaterland, lat. patria), tedy rodiště či (u exulantů) zemi rodičů. Nacionalismus jako intelektuální postoj je doložitelný již ve středověkých pramenech (Kosmova kronika, Kronika tak řečeného Dalimila) a v díle i působnosti středověkých myslitelů (Jeroným Pražský, Johlín z Vodňan). O středověkém nacionalismu (namísto dynastického či zemského vlastenectví) zpravidla hovoříme tehdy, když se v pramenech vedle definice národa vlastí (patria), případně vírou (feides), vyskytuje definice jazykem a etnickým původem (lingua a sanquis u Jeronýma). Ve středověku je nacionalismus často spojen s vymezením proti ostatním zemským národům (v Českých zemích zejména proti Němcům, v menší míře proti Polákům), které se často od původního obyvatelstva liší pouze etnicky (nikoli jazykem atd.). Raně novověký nacionalismus se středověkým sdílí především svou exkluzivitu, tedy omezenost na relativně úzkou vrstvu inteligence. Vědecký názor, podle kterého se moderní nacionalismus od nacionalismu předmoderního odlišuje především zapojením mas (střední a nižší vrstvy) do politiky a angažovaností všech vrstev v národnostních a jazykových otázkách, se nazývá kvantitativní evolucionismus. Moderní nacionalismus má původ zejména v romantismu (zájem o národní historii) a velké francouzské revoluci, která sjednocený národ chápala jako protiklad Ancien régime. Nacionalismus se tak nejvýrazněji rozvíjel v 19. století v Evropě, kdy v oblasti kultury se projevoval národními obrozeními, v oblasti politiky nejvýraznějisjednocením Itálie a Německa, novými národními státy vzniklými sjednocením menších států. Nacionalismus hrál ještě větší roli ve 20. století. Byl jedním z principů uspořádání Evropy po první světové válce, které dalo vzniknout Československému státu. Vypjaté podoby nacionalismus dostal v řadě států ve třicátých letech, zejména v německém nacismu, který ve jménu nacionálních zájmů rozpoutal druhou světovou válku. Nacionalismus měl vliv i po druhé světové válce, výrazně ovlivnil uspořádání světa v postkoloniálních oblastech, později například působil při rozpadu Sovětského svazu, Jugoslávie nebo Československa. V různé míře ovlivňuje politiku států a změny na politické mapě světa i v současnosti. (cs)
  • El nacionalisme és un corrent de pensament que propugna la nació com una de les bases del desenvolupament de la humanitat, tant en termes polítics com culturals. Es plasmà com a ideologia política i moviment social ja durant el segle xvii, es consolidà amb un corpus teòric durant el segle xviii i esdevingué el corrent polític hegemònic durant el segle xix. S'han oposat a aquest corrent de pensament diverses doctrines polítiques al llarg de la història com ara l'absolutisme i les monarquies plurinacionals durant el segle xvii i xviii, els corrents de pensament individualista -anarquisme- i les ideologies de classe -socialisme, comunisme- durant el segle xix i xx, i avui en dia les idees defensores de la globalització -cosmopolitisme, capitalisme global, governament mundial-. Existeix un debat significatiu sobre quin és l'origen històric de les nacions, no obstant això existeix un consens gairebé total entre els especialistes en situar que el nacionalisme, com a mínim com una ideologia i un moviment social, és un fenomen modern originat a Europa. Precisament l'on i el quan emergí el nacionalisme és difícil de determinar, però el seu desenvolupament és de prop referit a l'estat modern i a l'empenta per la sobirania popular arribà de la mà de la revolució francesa a finals del segle xviii. Des d'aquell moment, el nacionalisme s'ha convertit en una de les forces polítiques i socials més significatives de la història, potser la majoria notablement influenciades en essència o a causa de la Primera Guerra Mundial i especialment de la Segona Guerra Mundial amb l'ascens del feixisme, una ideologia nacionalista radical i autoritària. Com a ideologia, el nacionalisme sosté que "la gent" en la doctrina de la sobirania popular és la nació, i com a resultat només els estats-nacions fundats en el principi de determinació nacional són legítims. Ja que la majoria d'estats són multinacionals, o com a mínim hi ha més d'un grup de persones que reclamen l'estatus de nacionalitat, en molts casos provoca que la recerca nacionalista d'autonomia provoqui un conflicte entre la gent i estats que ha derivat en guerres (tant internes com externes), secessions; i en casos extrems, en genocidis. El nacionalisme és un fenomen social important en el món, com les banderes nacionals, els himnes nacionals i les divisions nacionals, que són exemples 'banals' d'un nacionalisme que sovint és mentalment involuntari. A més a més, alguns acadèmics sostenen que el nacionalisme com a sentiment o forma de cultura, a vegades descrita com a 'nacionalitat' per evitar la reputació desenllustrada de la ideologia, és la fundació social de la societat moderna. La industrialització, la , i el suport per a la redistribució econòmica ha estat parcialment atribuït al context social compartit i a la solidaritat que el nacionalisme proveeix. Tot i que el nacionalisme en el fons es basa a donar suport a la nació pròpia, nacionalistes d'estats diferents poden fàcilment cooperar l'un amb l'altre per donar suport a la creença mundial que tots els grups tenen el dret a tenir les seves pròpies nacions. No obstant això, el nacionalisme segueix sent un tema candent de disputes en el qual hi ha poc consens en general. L'exemple més clar d'oposició al nacionalisme és el cosmopolitisme, que inclou a vegades membres de grups com liberals, marxistes i anarquistes, però fins i tot els mateixos nacionalistes sovint estan en desacord en les seves pròpies virtuts, i és habitual que els nacionalistes d'una persuasió denigrin les aspiracions d'altres per raons tant ètiques com estratègiques. Una de les qüestions que no són tema de disputa és que hi ha pocs o cap fenomen social que hagi estat tan durador en el món modern com el nacionalisme. (ca)
  • Ο εθνικισμός είναι ιδεολογία που προωθεί τα συμφέροντα ενός συγκεκριμένου έθνους ως διακριτή ομάδα ανθρώπων, ειδικά με σκοπό την απόκτηση της κυριαρχίας σε μια περιοχή και διατήρηση της αυτοδιοίκησης του έθνους στην πατρίδα του, σε προτεραιότητα έναντι κάθε άλλου ατομικού ή συλλογικού συμφέροντος. Ο εθνικισμός έχει κοινά στοιχεία αλλά και διαφορές με τον πατριωτισμό, ενώ είναι αντίθετος με το διεθνισμό. (el)
  • Naciismo (arkaisme: nacionalismo) estas ideologio, laŭ kiu la nacio, kune kun la etneco aŭ la nacia identeco, estas fundamentaĵo de la socia vivo de homoj. Ĝi estas “unuavice principo, laŭ kiu la politika unuo kaj la nacia unuo devas esti kongruaj”. Naciismo en tiu formo estas universala ideologio; sed la termino referencas ankaŭ al la specifa ideologio de naciismaj movadoj, kiuj faras politikajn pretendojn por difinitaj nacioj. Naciismo do estas ankaŭ ideologio kaj movado antaŭenigantaj la interesojn de specifa nacio, precipe kun la celo gajni kaj konservi la suverenecon (memregadon) super ĝia hejmlando. La naciismo asertas, ke ĉiu nacio devus regi sin mem, libera de entrudiĝoj de ekstere (memdeterminado), ke la nacio estas natura kaj ideala bazo por politika unuo, kaj ke la nacio estas la sola rajtigita fonto de politika povo (popola suvereneco). Plue, ĝi celas konstrui kaj gardi unuecan nacian identecon bazitan sur kundividataj sociaj karakterizaĵoj kiel kulturo, lingvo, religio, politiko kaj kredo je kundividata unika historio, kaj ĝi celas antaŭenigi nacian unuecon aŭ solidarecon. Naciismo do strebas konservi kaj vivigi la tradician kulturon de nacio, kaj kulturaj reviviĝoj estis ofte ligitaj kun naciismaj movadoj. Ĝi ankaŭ instigas fieri pri naciaj atingoj kaj estas proksime ligita kun patriotismo. Naciismo ofte kombiniĝas kun aliaj ideologioj kiel ekzemple konservativismo aŭ pli malofte socialismo. Naciismo kiel ideologio estas relative moderna. Dum la tuta historio homoj kroĉis sin al siaj parencaro kaj tradicioj, al teritoriaj aŭtoritatoj kaj al sia hejmlando, sed naciismo ne fariĝis vaste agnoskata koncepto ĝis la 18-a jarcento. Estas tri paradigmoj, per kiuj kompreni la devenon kaj fundamenton de naciismo. La pratempismo eldiras, ke ĉiam ekzistis nacioj kaj ke naciismo estas natura fenomeno. La etnosimbolismo klarigas naciismon kiel dinamikan, evoluantan fenomenon kaj substrekas la gravecon de simboloj, mitoj kaj tradicioj en la evoluo de nacioj kaj naciismo. La modernismo eldiras, ke naciismo estas novdata socia fenomeno, kiu bezonas la sociajn-ekonomiajn strukturojn de moderna socio por povi ekzisti. Tamen, ekzistas malsamaj difinoj de “nacio”, kio kondukas al diversaj varioj de naciismo. Etna naciismo difinas la nacion per kundividataj etneco, heredaĵo kaj kulturo, dum la civita naciismo difinas la nacion surbaze de kundividataj civitaneco, valoroj kaj institucioj, kaj ligiĝas kun la koncepto de konstitucia patriotismo. Alpreno de nacia identeco dum la historia evoluo estis ofte reago de influaj grupoj malkontentaj pri siaj tradiciaj identecoj pro malagordo inter ilia establita socia ordo kaj la sperto pri tiu socia ordo ĉe ĝiaj membroj, kio rezultigas anomion, kiun naciistoj strebas forigi. Tiu anomio igas socion reinterpreti la identecon, konservante elementojn, kiujn ĝi taksas akcepteblaj, kaj forigante elementojn, kiuj ĝi taksas neakcepteblaj, por krei unuecan komunumon. Tiu evoluo povas rezulti el internaj strukturaj problemoj aŭ el rankoro de ekzistanta grupo aŭ grupoj kontraŭ aliaj komunumoj, precipe eksterlandaj potencoj, kiuj superregas ilin (aŭ pri kiuj oni kredas, ke ili faras tion). Naciistoj difinas unuopajn naciojn surbaze de difinitaj kriterioj, kiuj distingas unu nacion disde alia. La dislimado de unuopaj nacioj servas al naciistoj jen por formi la propran popolon per kontrastigo de ĝi kun aliaj, jen por sin aserti kontraŭ la kredata plipotenceco de aliaj, jen por malvalorigi ilin kaj establi la propran regadon super ili. Naciaj simboloj kaj flagoj, naciaj himnoj, naciaj lingvoj, naciaj mitoj kaj aliaj simboloj de nacia identeco estas tre gravaj en la naciismo. En la praktiko, oni povas taksi naciismon ĉu pozitiva ĉu negativa aferp, depende de la kunteksto kaj de la individua starpunkto. Naciismo estis grava propulsanto de sendependec-movadoj kiel la Greka kaj Irlanda sendependecmilitoj, la cionisma movado, kiu kreis la nuntempan Israelon, kaj la dissolviĝo de Sovetunio. Radikala naciismo kombine kun rasa malamo estis ankaŭ ŝlosila elemento de la holokaŭsto farita de la nazia Germanio. Pli freŝdate, naciismo estis grava faktoro ĉe la pridisputata anekso de Krimeo fare de Rusio. Ĉiu, kiu identiĝas kun nacio kaj opinias naciajn ŝtatojn legitimaj, povas esti nomata “naciisto”. En tiu senco, la plimulto de plenkreskaj homoj estas “pasivaj naciistoj”. Tamen, en la moderna komunuza lingvo la vorto naciismo referencas al politika (kaj foje militista) agado subtena al naciismaj postuloj. Tiu agado povas inkluzivi separatismon, iredentismon, militarismon kaj en ekstremaj kazoj "etnan purigadon". Politikologoj (kaj la amaskomunikiloj) tendencas elstarigi ĉi tiujn pli ekstremajn formojn de naciismo. (eo)
  • Nationalismus ist eine Ideologie, die eine Identifizierung und Solidarisierung aller Mitglieder einer Nation anstrebt und letztere in einem souveränen Staat verbinden will. Nationalismen werden (zunächst) von Nationalbewegungen getragen und in Nationalstaaten auch durch das jeweilige Staatswesen reproduziert. Je nach Entstehungsgeschichte des jeweiligen Nationalismus ist die durch ihn beförderte Identität der Nation unterschiedlich ausgefüllt. Unterscheidungsmarker können Staatsangehörigkeit, kulturelle, ethnische, religiöse und/oder Abstammungsmerkmale umfassen. Das 19. Jahrhundert kannte den Begriff Nationalismus zunächst nicht, sondern lediglich den des Nationalstaatsprinzips (Eric Hobsbawm). Ziel nationaler Bestrebungen war es, zersplitterte Territorien zu vereinigen, großräumige Handelszonen zu schaffen, Kultur, Administration und die Verkehrssprache im Interesse einer Nationalökonomie zu vereinheitlichen. Die Nation im rechtlich-philosophischen Sinne ist das „Staatsvolk“. Zu diesem müssen nicht alle Bewohner eines Territoriums zählen, die Vereinigten Staaten von Amerika beispielsweise rechneten afrikanische Sklavinnen und Sklaven sowie indigene Indianervölker lange Zeit nicht dazu. Im 19. Jahrhundert erweiterten die meisten Nationalstaaten ihr „Staatsvolk“ um ausgeschlossene Bevölkerungsgruppen und gewährten allen Bürgern umfangreichere Rechte. Insgesamt ist der Nationalstaatsgedanke untrennbar mit der modernen Idee von Staatlichkeit verbunden. Dementsprechend wurden Judenemanzipation, freies Wahlrecht, einheitliche Gesetzgebung, Gleichberechtigung aller Bürger im Rahmen des Nationalstaatsgedankens durchgesetzt. Der Nationalismus als Massenideologie gewann im 19. Jahrhundert zunehmend an Kraft und vereinte heterogene Staatsvölker durch ein vereinheitlichendes Selbstverständnis. Historisch erreichten nationalistische Ideen erstmals im ausgehenden 18. Jahrhundert im Zusammenhang mit dem Amerikanischen Unabhängigkeitskrieg und der Französischen Revolution politisch bedeutsame Auswirkungen. Im 19. Jahrhundert kam es zu europäischen Nationenbildungen, die ein im Vergleich zur französischen Staatsnation stärker ethnisches Nationenbild transportierten, so zum Beispiel die deutsche Kulturnation oder die Bulgarische Wiedergeburt (siehe auch: Bulgarophilie). Außerhalb Europas entstanden durch Unabhängigkeitsbestrebungen vom Kolonialismus neue Nationalstaaten. Spätestens seit der Etablierung des Selbstbestimmungsrechts der Völker auf völkerrechtlicher Ebene im 20. Jahrhundert sind Nationalismen eine hegemoniale Ideologie auf globaler Ebene. Nationalismus ist nicht an ein bestimmtes politisches System gebunden: Herrschten zu Beginn des Erfolgs von Nationalismen aufklärerische Staatsmodelle vor, so verbanden sich später unterschiedliche Nationalismen auch unter anderem mit monarchistischen, postkolonialen, realsozialistischen und faschistischen Systemen bis hin zum Nationalsozialismus. Auch von Demokratien werden nationalistische Ziele verfolgt. Nationalismen können – wie in den Jugoslawienkriegen – zum Zerfall von Staaten führen, oder aber – wie im italienischen Risorgimento – Staaten vereinen. (de)
  • El nacionalismo es una ideología y movimiento sociopolítico que surgió junto con el concepto moderno de nación, propio de la Edad Contemporánea, en las circunstancias históricas de la llamada Era de las Revoluciones (Revolución industrial, Revolución burguesa, Revolución liberal) y los movimientos de independencia de las colonias europeas en América, desde finales del siglo XVIII.​​ También puede designar al sentimiento nacionalista y a la época del nacionalismo.​ Según Ernest Gellner, «el nacionalismo es un principio político que sostiene que debe haber congruencia entre la unidad nacional y la política» o dicho con otras palabras «el nacionalismo es una teoría de legitimidad política que prescribe que los límites étnicos no deben contraponerse a los políticos».​ Por su parte Liah Greenfeld define el término «nacionalismo» en un sentido general como el «conjunto de ideas y de sentimientos que conforman el marco conceptual de la identidad nacional», esta última considerada como la «identidad fundamental» en el mundo moderno frente a otras identidades en cuanto que «se considera definidora de la esencia misma del individuo».​ Para Ricardo Rojas el nacionalismo es la «conciencia... del yo colectivo» de una nación».​ En la obra colectiva de Historia, Geografía y Ciencias Sociales del Ministerio de Educación de Chile, se define el nacionalismo como una "ideología que consiste en la afirmación de una identidad cultural ligada generalmente a un territorio, una lengua y una tradición histórica real o inventada, la cual, en la mayor parte de los casos termina por exacerbar la superioridad de un pueblo o nación por sobre otros."​ En el análisis del nacionalismo se han configurado dos paradigmas contrapuestos y excluyentes, cada uno de los cuales implica una determinada concepción de la naturaleza y el origen de la nación y una definición de la misma: el modernista o constructivista, que define la nación como una comunidad humana que detenta la soberanía sobre un determinado territorio por lo que antes de la aparición de los nacionalismos en la Edad Contemporánea no habrían existido las naciones —la nación sería una «invención» de los nacionalismos—; y el perennialista o primordialista que define la nación sin tener en cuenta la cuestión de la soberanía y que defiende, por tanto, que las naciones existieron antes que los nacionalismos, hundiendo sus raíces en tiempos remotos —así sería la nación la que crea el nacionalismo y no a la inversa—.​​​ Así también el nacionalismo ha dado lugar a dos grandes corrientes ideológicas: la primera de ellas busca fortalecer la autodeterminación nacional ante potencias coloniales, imperialistas o neocoloniales,​​​​ corriente que ha sido caracterizada como «nacionalismo liberador» por Rosa de Diego,​ o «nacionalismo antimperialista» por Rafael Cuevas Molina,​ mientras la segunda busca impulsar la supremacía de una nación sobre otras, denominada por Memmi como «nacionalismo del colonialista»,​ y caracterizada por Rosa de Diego como «nacionalismo excluyente y dominador».​ (es)
  • Nazionalismoa nazioa edo egitate nazionala azpimarratzen duen jokabide, doktrina edota ideologia politikoa da. Kontzeptu honek forma desberdinak hartu ditu eta, beraz, nazionalismo motez hitz egiten da nazionalismoaz baino. Nazionalismoa Frantziako Iraultzarekin batera hasi zela jotzen da, eta XIX. mendean hedatu zen industria-iraultza, zerbitzu militar eta nahitaezko eskolatzearekin batera. Nazionalismoa I. Mundu Gerra ostean heldu zen bere gorenera Europaren eta munduaren militarizazio handi baten erdian eta, burgesiaren ideologia izatetik, indar kontserbadoreak eta internazionalismo sozialista nazionalismora lerratu ziren aurkako posizioetatik. Nazio-estatuen doktrinaz gain, askapena bilatzen duten herrien ideologia adierazten du, eta II. Mundu Gerra osteko deskolonizazio mugimenduaren bultza-indarra izan zen. (eu)
  • Nationalism is an idea and movement that holds that the nation should be congruent with the state. As a movement, nationalism tends to promote the interests of a particular nation (as in a group of people), especially with the aim of gaining and maintaining the nation's sovereignty (self-governance) over its homeland to create a nation-state. Nationalism holds that each nation should govern itself, free from outside interference (self-determination), that a nation is a natural and ideal basis for a polity, and that the nation is the only rightful source of political power. It further aims to build and maintain a single national identity, based on a combination of shared social characteristics such as culture, ethnicity, geographic location, language, politics (or the government), religion, traditions and belief in a shared singular history, and to promote national unity or solidarity. Nationalism, therefore, seeks to preserve and foster a nation's traditional culture. There are various definitions of a "nation", which leads to different types of nationalism. The two main divergent forms are ethnic nationalism and civic nationalism. Nationalism developed at the end of the 18th century, particularly with the French Revolution and the spread of the principle of popular sovereignty (the idea that "the people" should rule). Three main theories have been used to explain its emergence. Primordialism (perennialism) developed alongside nationalism during the romantic era and held that there have always been nations. This view has since been rejected by scholars, and nations are now viewed as socially constructed and historically contingent. Modernization theory, currently the most commonly accepted theory of nationalism, adopts a constructivist approach and proposes that nationalism emerged due to processes of modernization, such as industrialization, urbanization, and mass education, which made national consciousness possible. Proponents of this theory describe nations as "imagined communities" and nationalism as an "invented tradition" in which shared sentiment provides a form of collective identity and binds individuals together in political solidarity. A third theory, ethnosymbolism explains nationalism as a product of symbols, myths, and traditions, as is associated with the work of Anthony D. Smith. Additionally, the spread of nationalist movements during decolonization has led many theorists to examine the role of elites in mobilizing communities in order to maintain their power. The moral value of nationalism, the relationship between nationalism and patriotism, and the compatibility of nationalism and cosmopolitanism are all subjects of philosophical debate. Nationalism can be combined with diverse political goals and ideologies such as conservatism (national conservatism and right-wing populism) or socialism (left-wing nationalism). In practice, nationalism is seen as positive or negative depending on its ideology and outcomes. Nationalism has been a feature of movements for freedom and justice, has been associated with cultural revivals, and encourages pride in national achievements. It has also been used to legitimize racial, ethnic, and religious divisions, suppress or attack minorities, and undermine human rights and democratic traditions. Radical nationalism combined with racial hatred was a key factor in the Holocaust perpetrated by Nazi Germany. (en)
  • Is féidir dhá bhrí a bhaint as "náisiúnachas": (1) An dearcadh atá ag baill de náisiún nuair atá a bhféiniúlacht náisiúnta tábhachtach dóibh, agus (2) na rudaí a dhéanann baill náisiúin nuair atá féinchinntiúchán á iarraidh nó á chosaint acu. Ní mór an focal "náisiún" a shainmhíniú chomh maith agus ní furast é sin a dhéanamh. Mínítear é i dtéarmaí bundúchais, eitníocht, nó naisc chultúrtha; uaireanta meastar nach dá dtoil féin a bhaineann daoine le náisiún, ach uaireanta eile is rogha é. Maidir le féinchinntiúchán, nó féin chur in iúl, níltear cinnte an gciallaíonn sé sin go gcaithfidh stát neamhspleách iomlán a bheith ag náisiún le húdarás iomlán ar ghnóthaí baile agus idirnáisiúnta, nó stádas de chineál éigin eile. (ga)
  • Nasionalisme adalah paham yang menciptakan dan mempertahankan kedaulatan sebuah bangsa dengan mewujudkan satu konsep identitas bersama untuk sekelompok manusia yang mempunyai tujuan atau cita-cita yang sama dalam mewujudkan kepentingan bangsanya. Termasuk nasionalisme adalah rasa ingin mempertahankan bangsanya, baik dari ranah internal maupun eksternal. Para nasionalis menganggap bangsa adalah berdasarkan beberapa "legitimasi politik". Bersumber dari teori romantisme, yaitu "identitas budaya", debat liberalisme yang menanggap kebenaran politik adalah bersumber dari kehendak rakyat, atau gabungan kedua teori itu. Ikatan nasionalisme tumbuh di tengah masyarakat saat pola pikirnya mulai merosot. Ikatan ini terjadi saat manusia mulai hidup bersama dalam suatu wilayah tertentu dan tak beranjak dari situ. Saat itu, naluri mempertahankan diri sangat berperan dan mendorong mereka untuk mempertahankan negerinya, tempatnya hidup dan menggantungkan diri. Dari sinilah cikal bakal tumbuhnya ikatan ini, yang notabene lemah dan bermutu rendah. Ikatan ini pun tampak pula dalam dunia hewan saat ada ancaman pihak asing yang hendak menyerang atau menaklukkan suatu habitatnya. Namun, bila suasananya aman dari serangan musuh dan musuh itu terusir dari negeri itu, sirnalah kekuatan ini. Di zaman modern, nasionalisme merujuk kepada amalan politik dan yang berlandaskan nasionalisme secara etnik serta keagamaan, seperti yang dinyatakan di atas. Para ilmuwan politik biasanya menumpukan penyelidikan mereka kepada nasionalisme yang ekstrem seperti nazisme, pengasingan dan sebagainya. (in)
  • Le nationalisme est un principe politique apparu à la fin du XVIIIe siècle, tendant à légitimer l’existence d’un État-nation pour chaque peuple, défini par des caractéristiques propres et communes à ses membres, comme une langue, des traditions historiques et culturelles ou des valeurs politiques. Initialement le nationalisme est opposé à la royauté (régime politique qui en France sera ensuite nommé Ancien Régime). Il s’impose progressivement en Europe au cours du XIXe siècle et se traduit au début du XXe siècle par la disparition de quatre empires multiethniques et autocratiques : les deux Empires centraux germaniques, le russe et le turc. Depuis son avènement, le nationalisme apparaît comme une évidence dans la vie politique et sociale. Ce terme désigne aussi des mouvements politiques déclarant vouloir exalter une nation sous toutes ses formes (État, culture, religion, ethnie, langue, histoire, traditions, préférence nationale pour l'emploi, etc.), par opposition aux autres nations et populations. Cette deuxième variante du mouvement s'est développée à partir de la fin du XIXe siècle, vers 1870 : chauvine et xénophobe, elle trouvait alors ses militants principalement dans la petite bourgeoisie. Le nationalisme apparaît aussi, à partir du milieu du XIXe siècle, comme un sentiment national plus ou moins répandu et exalté au sein de la population d'un pays, et s’invitant (surtout au XXe siècle) au sein de multiples doctrines ou idéologies politiques, allant du communisme (par exemple le concept de patriotisme anti-impérialiste de Mao Zedong) et du fascisme (concept de Totalitarisme anticapitaliste de Benito Mussolini) jusqu’aux démocraties parlementaires, en passant par la Troisième Internationale léniniste ; de même, il a souvent servi de justification aux épurations ethniques du XXe siècle. Cette omniprésence s’explique peut-être parce que le sentiment national est devenu « puissamment mobilisateur », comme l’avaient compris dès le printemps des peuples de 1848 certains conseillers de dynasties européennes. Le nationalisme est composé de plusieurs tendances, parfois proches, parfois antagonistes. (fr)
  • Il nazionalismo è una ideologia che esalta e difende il concetto di patria. Più in generale è un insieme di dottrine e movimenti che pongono al centro l'idea di nazione e di identità nazionale; storicamente si è manifestato come ideologia alla base della rivendicazione di libertà per una nazione oppressa. (it)
  • ナショナリズム(英: nationalism)とは、国家という統一、独立した共同体を一般的には自己の所属する民族のもと形成する政治思想や運動を指す用語。日本語では内容や解釈により国家主義、国民主義、国粋主義、国益主義、民族主義などとも訳されている。パトリオティズムとは区別される。 (ja)
  • 내셔널리즘(영어: nationalism) 또는 국민주의(國民主義)는 동일한 국민 정체성을 공유하는 국민(nation)을 사회의 조직과 운영의 근본적인 단위로 삼는 이데올로기이며 이에 기반하여 몇 가지 정치적 이념을 파생시킨다. (ko)
  • Nacjonalizm (z łac. natio „naród”) – przekonanie, że naród jest najwyższą wartością i najważniejszą formą uspołecznienia, z którego wynika określona postawa polityczna, gospodarcza czy społeczna. Nacjonalizm może, ale nie musi, wiązać się z takimi postawami jak etnocentryzm, patriotyzm czy megalomania narodowa. Bywa przeciwstawiany kosmopolityzmowi. (pl)
  • Nationalisme is een in de 19e eeuw ontstane politieke ideologie die stelt dat de staat als politieke eenheid moet voortvloeien uit de natie als historisch gegroeide sociaal-culturele eenheid. Dit kan gepaard gaan met een idee van exceptionalisme, wat de eigen nationale identiteit afgrenst tegenover andere naties. Nationalisme kan gebruikt worden om de sociale cohesie en de interne integratie te bevorderen binnen de eigen natie of ingroup, en kan dan leiden tot het eisen van integratie als voorwaarde om tot die natie te kunnen behoren. Het niet daaraan voldoen kan de vormen aannemen van afsplitsing (segregatie) dan wel isolatie in nationaal opzicht (outgroup). Nationalisme is ook gebruikt om raciale, etnische en religieuze verdeeldheid te legitimeren, om minderheden aan te vallen of te onderdrukken en om de mensenrechten en de democratie te ondermijnen. Er zijn verschillende vormen van nationalisme te onderscheiden, waaronder staatsnationalisme (samenhorigheidsgevoel op basis van het grondgebied), cultuurnationalisme (samenhorigheidsgevoel op basis van cultuur), etnisch nationalisme (ook wel volksnationalisme genoemd; samenhorigheidsgevoel op basis van etnische verwantschap), nationaalsocialisme, , , , , , , dekoloniserings- ofwel en economisch nationalisme. Een aantal van deze 'nationalismen' hangen met elkaar samen, sommige geven ontwikkelingsfasen aan en gaan in elkaar over, andere laten alleen een bepaalde invalshoek zien die dan gecombineerd moet worden met een bredere nationale stroming. Veelal is er een bepaalde mate van overlapping tussen deze nationale uitingsvormen. Het verschijnsel nationalisme moet geplaatst worden in het begrip natie (afgeleid van het Latijnse natio wat betekent 'volksstam') aan het einde van de 18e eeuw. Het is sterk verbonden met het proces van modernisering sindsdien. In Duitsland ontstond een cultuurnationalisme, terwijl in Frankrijk staatsnationalisme sinds de Franse Revolutie de toon aangaf. Waar deze stromingen aanvankelijk liberaal en progressief waren, gold dat niet voor het etnisch nationalisme dat opkwam in Centraal- en Oost-Europa. Nationalisme was gedurende de 19e eeuw en de eerste helft van de 20e eeuw een van de grootste politieke bewegingen, met onder meer uitgevonden tradities en nationalistische geschiedschrijving tot gevolg. Radicaal nationalisme in combinatie met rassenhaat was halfweg de 20e eeuw een sleutelfactor in de Holocaust die door nazi-Duitsland werd gepleegd. Buiten Europa begon het nationalisme vooral vanaf de tweede helft van de 20e eeuw terrein te winnen en dan als model voor staatsvorming in de voormalige kolonies. (nl)
  • Национали́зм — идеология и направление политики, основополагающим принципом которой является тезис о ценности нации как высшей формы общественного единства, её первичности в государствообразующем процессе. Как политическое движение, национализм стремится к созданию государства, которое охватывает территорию проживания нации и отстаивает её интересы. Типология национализма отражает разные определения понятия «нация». Этнический национализм определяет нацию с точки зрения общей этнической принадлежности, наследия и культуры. Гражданский национализм определяет нацию как гражданскую, с точки зрения общего гражданства, ценностей и институтов и связан с её конституционным оформлением, с конституированием национальных государств. Националисты считают, что каждая страна должна управлять собой, без вмешательства извне (самоопределение), что нация является естественной и идеальной основой для государственного устройства, и что народ является единственным законным источником политической власти. Национализм выступает за создание и поддержание единой национальной идентичности, основанной на общих социальных характеристиках, таких как культура, язык, религия, политика и вера в общую историю. Национализм содействует национальному единству и солидарности. Национализм стремится к объединению различных слоёв общества, невзирая на противоположные классовые интересы. Он оказался способен обеспечить мобилизацию населения ради общих политических целей в период перехода к капиталистической экономике. Национализм — современное явление. На протяжении всей истории люди были привязаны к своей родственной группе и традициям, к территориальным властям и к своей родине, но только с XVIII века национализм начал рассматриваться как часть человеческих убеждений о себе и об обществе; стал значимым, если не наиболее важным, фактором современной истории. Существуют различные подходы к объяснению происхождения и природы национализма. Примордиализм предполагал, что нации были всегда и что национализм — это естественное явление. Этносимволизм объясняет национализм как динамическое, эволюционное явление, подчеркивает важность символов, мифов и традиций в развитии наций и национализма. Наиболее распространённый в научном сообществе конструктивизм предполагает, что национализм является порождением эпохи модерна, недавним социальным явлением, которому необходимы социально-экономические структуры современного общества. Национальные символы и флаги, национальные гимны, национальные языки, национальные мифы и другие символы национальной идентичности имеют большое значение в национализме. В силу того что многие современные радикальные националистические движения подчёркивают свою этническую окраску, национализм часто ассоциируется с этнической, культурной и религиозной нетерпимостью (или любой иной неприязнью к этническим «другим»). Такая нетерпимость осуждается сторонниками умеренных течений в национализме. СМИ «национализмом» часто называют этнонационализм, в особенности его крайние формы (шовинизм, ксенофобия и др.), которые делают акцент на превосходстве одной национальности над остальными. Многие проявления крайнего этнонационализма, включая разжигание межнациональной розни и этническую дискриминацию, относятся к международным правонарушениям. Утверждается, что национализм способствовал распаду колониальной системы и империй, формированию гражданских наций и национальных государств. (ru)
  • Nationalism (från franskans nationalisme, av "nation", ursprungligen från latinets nascor, "jag föds") är en världsåskådning som tar sin utgångspunkt i gemenskapen inom nationernas gränser. Nationalismen hyllar nationen, kulturen, historien och slår vakt om nationalstaten och dess intressen. Den som bekänner sig till nationalismen benämns nationalist. Nationalismen uppkom i Europa under 1700-talet och ledde under 1800-talet till skapandet av nationalstaterna, som vi känner dem idag. Nationalismen har efter andra världskrigets slut verkat tillsammans med marxism i flera koloniala befrielserörelser. I sin hyllning av historien och fosterlandet kan nationalismen också kopplas till romantiken. Trots denna koppling är nationalismen rationell för sina tillskyndare. Detta eftersom man menar att nationalismens avsikt är att främja ett altruistiskt, oegennyttigt handlande inom nationen. På så sätt anser nationalisterna att nationalismen kan likrikta krafterna och minska friktionerna i samhället och därmed menar man att nationalismen ger en starkt positiv inverkan på samhällsutvecklingen. Nationalismens kritiker hävdar å sin sida att det är just detta som gör nationalismen irrationell, genom att ett starkt hävdande av den egna nationen främjar chauvinism och försvårar fredlig utveckling mellan länder. Skillnaden mellan patriotism och nationalism består i att den förstnämnda alltid är lojal med den hävdvunna statsbildningen och territoriet samt åtminstone i teorin kan kombineras med vilka politiska åsikter och religiösa föreställningar som helst, medan nationalismen är en vidare politisk ideologi med ett skiftande men tydligt samhällsprogram. Nationalismen utgår också vanligen från nationalstaten som ideal, vilket inte patriotism nödvändigtvis gör. (sv)
  • O nacionalismo é uma ideia e um movimento que defende que a nação deve ser congruente com o Estado. Como movimento, o nacionalismo tende a promover os interesses de uma nação em particular (como num grupo de pessoas), especialmente com o objetivo de ganhar e manter a soberania da nação (autogovernação) sobre a sua pátria para criar um Estado-nação. O nacionalismo defende que cada nação deve governar-se a si própria, livre de interferências externas (autodeterminação), que uma nação é uma base natural e ideal para uma entidade política e que a nação é a única fonte legítima de poder político. Visa ainda construir e manter uma identidade nacional única, baseada em características sociais partilhadas de cultura, etnia, localização geográfica, língua, política (ou governo), religião, tradições e crença numa história singular partilhada, e promover a unidade ou solidariedade nacional. O nacionalismo, portanto, procura preservar e fomentar a cultura tradicional de uma nação. Existem várias definições de uma "nação", o que leva a diferentes tipos de nacionalismo. As duas principais formas divergentes são o nacionalismo étnico e o nacionalismo cívico. O consenso entre os estudiosos é as nações serem socialmente construídas e historicamente contingentes. Ao longo da história, as pessoas tiveram uma ligação ao seu grupo de parentesco e tradições, autoridades territoriais e à sua pátria, mas o nacionalismo só se tornou uma ideologia proeminente no final do século XVIII. Existem três perspetivas proeminentes sobre o nacionalismo. O primordialismo (pereneismo), que reflete as conceções populares do nacionalismo, mas que tem caído largamente em desuso entre os académicos, propõe que houve sempre nações e que o nacionalismo é um fenómeno natural. O explica o nacionalismo como um fenómeno dinâmico e evolutivo, e sublinha a importância dos símbolos, mitos e tradições no desenvolvimento das nações e do nacionalismo. A , que substituiu o primordialismo como explicação dominante do nacionalismo, adota uma abordagem construtivista e propõe que o nacionalismo surgiu devido a processos de modernização, tais como a industrialização, urbanização e educação de massas, que tornaram possível a consciência nacional. Os defensores desta última teoria descrevem as nações como comunidades imaginadas e o nacionalismo como uma , na qual o sentimento partilhado proporciona uma forma de identidade coletiva e une os indivíduos na solidariedade política. A "história" fundacional de uma nação pode ser construída em torno de uma combinação de atributos étnicos, valores e princípios, e pode estar intimamente ligada a narrativas de pertencimento. O valor moral do nacionalismo, a relação entre nacionalismo e patriotismo, e a compatibilidade entre nacionalismo e cosmopolitismo são todos temas de debate filosófico. O nacionalismo pode ser combinado com diversos objetivos e ideologias políticas, tais como o conservadorismo (conservadorismo nacional e populismo de direita) ou o socialismo (nacionalismo de esquerda). Na prática, o nacionalismo pode ser positivo ou negativo, dependendo da sua ideologia e dos seus resultados. O nacionalismo tem sido uma característica dos movimentos pela liberdade e justiça, tem sido associado a reavivamentos culturais, e encoraja o orgulho nas realizações nacionais. Tem também sido utilizado para legitimar divisões raciais, étnicas e religiosas, suprimir ou atacar minorias, e minar os direitos humanos e as tradições democráticas. O nacionalismo radical combinado com o ódio racial foi um fator-chave no Holocausto perpetrado pela Alemanha nazi. (pt)
  • Націоналі́зм — ідеологія і напрямок політики, базовим принципом яких є теза про цінність нації як найвищої форми суспільної єдності та її первинності в державотворчому процесі — це відрізняє націоналізм від інших ідеологій — лібералізму, консерватизму, соціал-демократизму, анархізму та комунізму. У кожній з них поняття нації відіграє певну роль, але не є найважливішим. Має різні форми і національні різновиди, що пояснюється різними історичними та суспільними обставинами їх виникнення. Націоналізм просуває інтереси певної нації, особливо з метою здобуття та підтримки суверенітету (самоврядування) нації над своєю батьківщиною. Націоналізм стверджує, що кожна нація має керувати собою, вільною від зовнішнього втручання (самовизначення), що нація є природним та ідеальним підґрунтям для політики, і що нація є єдиним правомірним джерелом політичної влади (народний суверенітет). У своїй основі проповідує вірність і відданість своїй нації, політичну незалежність, наявність національної ідеї задля практичного захисту умов життя нації, її території проживання, економічних ресурсів та духовних цінностей. На практиці, націоналізм можна розглядати як позитивний чи негативний, залежно від контексту та індивідуального світогляду. Націоналізм був важливим рушієм у рухах за незалежність, таких як Грецька революція, Ірландська революція, Сіоністський рух, який створив сучасний Ізраїль, і розпад Радянського Союзу. І навпаки, радикальний націоналізм у поєднанні з расовою ненавистю також був ключовим фактором Голокосту, вчиненого нацистською Німеччиною. Норвезькі політологи Пол Кост і Гельґе Блаккісруд називають націоналізм сучасної Росії важливим рушієм анексії Криму. (uk)
  • 民族主義(英語:Nationalism,德語:Nationalismus,義大利語:Nazionalismo),亦稱國民主義、国族主义、国粹主义,一種政治意識形態,將國族(Nation)等同於國家(State),其旨在追求讓民族成為國家,以追求民族的生存、发展、兴盛。民族主义者往往认为民族拥有自我治理的主权,成立自身的民族國家,而不应受他人干涉,即民族拥有民族自决权,而这一观念则起源于人民主权论。民族主义中的“民族”既可能是基于语言、族裔、部落或种族的团体,也可能是一国、一地之公民集体,还可能是某一宗教的信徒。 (zh)
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 21748 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 168337 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1122768505 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:isPartOf
dcterms:subject
gold:hypernym
rdf:type
rdfs:comment
  • Ο εθνικισμός είναι ιδεολογία που προωθεί τα συμφέροντα ενός συγκεκριμένου έθνους ως διακριτή ομάδα ανθρώπων, ειδικά με σκοπό την απόκτηση της κυριαρχίας σε μια περιοχή και διατήρηση της αυτοδιοίκησης του έθνους στην πατρίδα του, σε προτεραιότητα έναντι κάθε άλλου ατομικού ή συλλογικού συμφέροντος. Ο εθνικισμός έχει κοινά στοιχεία αλλά και διαφορές με τον πατριωτισμό, ενώ είναι αντίθετος με το διεθνισμό. (el)
  • Il nazionalismo è una ideologia che esalta e difende il concetto di patria. Più in generale è un insieme di dottrine e movimenti che pongono al centro l'idea di nazione e di identità nazionale; storicamente si è manifestato come ideologia alla base della rivendicazione di libertà per una nazione oppressa. (it)
  • ナショナリズム(英: nationalism)とは、国家という統一、独立した共同体を一般的には自己の所属する民族のもと形成する政治思想や運動を指す用語。日本語では内容や解釈により国家主義、国民主義、国粋主義、国益主義、民族主義などとも訳されている。パトリオティズムとは区別される。 (ja)
  • 내셔널리즘(영어: nationalism) 또는 국민주의(國民主義)는 동일한 국민 정체성을 공유하는 국민(nation)을 사회의 조직과 운영의 근본적인 단위로 삼는 이데올로기이며 이에 기반하여 몇 가지 정치적 이념을 파생시킨다. (ko)
  • Nacjonalizm (z łac. natio „naród”) – przekonanie, że naród jest najwyższą wartością i najważniejszą formą uspołecznienia, z którego wynika określona postawa polityczna, gospodarcza czy społeczna. Nacjonalizm może, ale nie musi, wiązać się z takimi postawami jak etnocentryzm, patriotyzm czy megalomania narodowa. Bywa przeciwstawiany kosmopolityzmowi. (pl)
  • 民族主義(英語:Nationalism,德語:Nationalismus,義大利語:Nazionalismo),亦稱國民主義、国族主义、国粹主义,一種政治意識形態,將國族(Nation)等同於國家(State),其旨在追求讓民族成為國家,以追求民族的生存、发展、兴盛。民族主义者往往认为民族拥有自我治理的主权,成立自身的民族國家,而不应受他人干涉,即民族拥有民族自决权,而这一观念则起源于人民主权论。民族主义中的“民族”既可能是基于语言、族裔、部落或种族的团体,也可能是一国、一地之公民集体,还可能是某一宗教的信徒。 (zh)
  • القومية (بالإنجليزية: Nationalism)‏ هي نظام سياسي واجتماعي واقتصادي يتميز بتعزيزه مصالح أمة معينة، وخاصة بهدف الكسب والحفاظ على الحكم الذاتي، أو السيادة الكاملة، على وطن الجماعة. وبالتالي، فإن الإيديولوجية السياسية ترى أن على الأمة أن تحكم نفسها، بعيداً عن التدخل الخارجي غير المرغوب فيه، وترتبط بمفهوم تقرير المصير. وتهدف القومية أيضاً نحو التطوير والحفاظ على الهوية الوطنية القائمة على الخصائص المشتركة مثل الثقافة واللغة والإثنية والدين والأهداف السياسية أو الاعتقاد في السلف المشترك. ولذلك تسعى القومية إلى الحفاظ على ثقافة الأمة. وكثيراً ما ينطوي أيضاً على الشعور بالفخر بإنجازات الأمة، ويرتبط ارتباطاً وثيقاً بمفهوم الوطنية. في بعض الحالات، تشير القومية إلى الاعتقاد بأن الأمة يجب أن تكون قادرة على السيطرة على الحكومة وجميع وسائل الإنتاج. (ar)
  • El nacionalisme és un corrent de pensament que propugna la nació com una de les bases del desenvolupament de la humanitat, tant en termes polítics com culturals. Es plasmà com a ideologia política i moviment social ja durant el segle xvii, es consolidà amb un corpus teòric durant el segle xviii i esdevingué el corrent polític hegemònic durant el segle xix. S'han oposat a aquest corrent de pensament diverses doctrines polítiques al llarg de la història com ara l'absolutisme i les monarquies plurinacionals durant el segle xvii i xviii, els corrents de pensament individualista -anarquisme- i les ideologies de classe -socialisme, comunisme- durant el segle xix i xx, i avui en dia les idees defensores de la globalització -cosmopolitisme, capitalisme global, governament mundial-. (ca)
  • Nacionalismus, národovectví (z lat. natio, národ), jsou myšlenkové tendence, ideologie a politika zdůrazňující význam národa, tedy sounáležitost skupiny lidí, kteří obvykle (dle různé definice národa) sdílejí společný původ, historii, jazyk, kulturu a území. Z nacionalismu vychází myšlenka národních států, na které je do značné míry založeno dnešní uspořádání států světa. Z tohoto pojetí také vychází názvosloví používající pojmy národní a mezinárodní. Pod vlivem nacistického (národně socialistického) vypjatého nacionalismu se tento výraz začal používat také v negativním smyslu pro ideologii šovinismu, přesvědčení o výjimečnosti vlastního národa. Tento význam většinou nemívá odpovídající český výraz národovectví. Příbuzným pojmem je patriotismus, česky vlastenectví, který zdůrazňuje vlast ( (cs)
  • Nationalismus ist eine Ideologie, die eine Identifizierung und Solidarisierung aller Mitglieder einer Nation anstrebt und letztere in einem souveränen Staat verbinden will. Nationalismen werden (zunächst) von Nationalbewegungen getragen und in Nationalstaaten auch durch das jeweilige Staatswesen reproduziert. Je nach Entstehungsgeschichte des jeweiligen Nationalismus ist die durch ihn beförderte Identität der Nation unterschiedlich ausgefüllt. Unterscheidungsmarker können Staatsangehörigkeit, kulturelle, ethnische, religiöse und/oder Abstammungsmerkmale umfassen. (de)
  • Naciismo (arkaisme: nacionalismo) estas ideologio, laŭ kiu la nacio, kune kun la etneco aŭ la nacia identeco, estas fundamentaĵo de la socia vivo de homoj. Ĝi estas “unuavice principo, laŭ kiu la politika unuo kaj la nacia unuo devas esti kongruaj”. Naciismo en tiu formo estas universala ideologio; sed la termino referencas ankaŭ al la specifa ideologio de naciismaj movadoj, kiuj faras politikajn pretendojn por difinitaj nacioj. (eo)
  • El nacionalismo es una ideología y movimiento sociopolítico que surgió junto con el concepto moderno de nación, propio de la Edad Contemporánea, en las circunstancias históricas de la llamada Era de las Revoluciones (Revolución industrial, Revolución burguesa, Revolución liberal) y los movimientos de independencia de las colonias europeas en América, desde finales del siglo XVIII.​​ También puede designar al sentimiento nacionalista y a la época del nacionalismo.​ (es)
  • Nazionalismoa nazioa edo egitate nazionala azpimarratzen duen jokabide, doktrina edota ideologia politikoa da. Kontzeptu honek forma desberdinak hartu ditu eta, beraz, nazionalismo motez hitz egiten da nazionalismoaz baino. Nazionalismoa Frantziako Iraultzarekin batera hasi zela jotzen da, eta XIX. mendean hedatu zen industria-iraultza, zerbitzu militar eta nahitaezko eskolatzearekin batera. (eu)
  • Le nationalisme est un principe politique apparu à la fin du XVIIIe siècle, tendant à légitimer l’existence d’un État-nation pour chaque peuple, défini par des caractéristiques propres et communes à ses membres, comme une langue, des traditions historiques et culturelles ou des valeurs politiques. Initialement le nationalisme est opposé à la royauté (régime politique qui en France sera ensuite nommé Ancien Régime). Il s’impose progressivement en Europe au cours du XIXe siècle et se traduit au début du XXe siècle par la disparition de quatre empires multiethniques et autocratiques : les deux Empires centraux germaniques, le russe et le turc. Depuis son avènement, le nationalisme apparaît comme une évidence dans la vie politique et sociale. (fr)
  • Nationalism is an idea and movement that holds that the nation should be congruent with the state. As a movement, nationalism tends to promote the interests of a particular nation (as in a group of people), especially with the aim of gaining and maintaining the nation's sovereignty (self-governance) over its homeland to create a nation-state. Nationalism holds that each nation should govern itself, free from outside interference (self-determination), that a nation is a natural and ideal basis for a polity, and that the nation is the only rightful source of political power. It further aims to build and maintain a single national identity, based on a combination of shared social characteristics such as culture, ethnicity, geographic location, language, politics (or the government), religion, (en)
  • Is féidir dhá bhrí a bhaint as "náisiúnachas": (1) An dearcadh atá ag baill de náisiún nuair atá a bhféiniúlacht náisiúnta tábhachtach dóibh, agus (2) na rudaí a dhéanann baill náisiúin nuair atá féinchinntiúchán á iarraidh nó á chosaint acu. Ní mór an focal "náisiún" a shainmhíniú chomh maith agus ní furast é sin a dhéanamh. Mínítear é i dtéarmaí bundúchais, eitníocht, nó naisc chultúrtha; uaireanta meastar nach dá dtoil féin a bhaineann daoine le náisiún, ach uaireanta eile is rogha é. (ga)
  • Nasionalisme adalah paham yang menciptakan dan mempertahankan kedaulatan sebuah bangsa dengan mewujudkan satu konsep identitas bersama untuk sekelompok manusia yang mempunyai tujuan atau cita-cita yang sama dalam mewujudkan kepentingan bangsanya. Termasuk nasionalisme adalah rasa ingin mempertahankan bangsanya, baik dari ranah internal maupun eksternal. (in)
  • Nationalisme is een in de 19e eeuw ontstane politieke ideologie die stelt dat de staat als politieke eenheid moet voortvloeien uit de natie als historisch gegroeide sociaal-culturele eenheid. Dit kan gepaard gaan met een idee van exceptionalisme, wat de eigen nationale identiteit afgrenst tegenover andere naties. Nationalisme kan gebruikt worden om de sociale cohesie en de interne integratie te bevorderen binnen de eigen natie of ingroup, en kan dan leiden tot het eisen van integratie als voorwaarde om tot die natie te kunnen behoren. Het niet daaraan voldoen kan de vormen aannemen van afsplitsing (segregatie) dan wel isolatie in nationaal opzicht (outgroup). Nationalisme is ook gebruikt om raciale, etnische en religieuze verdeeldheid te legitimeren, om minderheden aan te vallen of te onde (nl)
  • Nationalism (från franskans nationalisme, av "nation", ursprungligen från latinets nascor, "jag föds") är en världsåskådning som tar sin utgångspunkt i gemenskapen inom nationernas gränser. Nationalismen hyllar nationen, kulturen, historien och slår vakt om nationalstaten och dess intressen. Den som bekänner sig till nationalismen benämns nationalist. Nationalismens kritiker hävdar å sin sida att det är just detta som gör nationalismen irrationell, genom att ett starkt hävdande av den egna nationen främjar chauvinism och försvårar fredlig utveckling mellan länder. (sv)
  • O nacionalismo é uma ideia e um movimento que defende que a nação deve ser congruente com o Estado. Como movimento, o nacionalismo tende a promover os interesses de uma nação em particular (como num grupo de pessoas), especialmente com o objetivo de ganhar e manter a soberania da nação (autogovernação) sobre a sua pátria para criar um Estado-nação. O nacionalismo defende que cada nação deve governar-se a si própria, livre de interferências externas (autodeterminação), que uma nação é uma base natural e ideal para uma entidade política e que a nação é a única fonte legítima de poder político. Visa ainda construir e manter uma identidade nacional única, baseada em características sociais partilhadas de cultura, etnia, localização geográfica, língua, política (ou governo), religião, tradições (pt)
  • Націоналі́зм — ідеологія і напрямок політики, базовим принципом яких є теза про цінність нації як найвищої форми суспільної єдності та її первинності в державотворчому процесі — це відрізняє націоналізм від інших ідеологій — лібералізму, консерватизму, соціал-демократизму, анархізму та комунізму. У кожній з них поняття нації відіграє певну роль, але не є найважливішим. Має різні форми і національні різновиди, що пояснюється різними історичними та суспільними обставинами їх виникнення. (uk)
  • Национали́зм — идеология и направление политики, основополагающим принципом которой является тезис о ценности нации как высшей формы общественного единства, её первичности в государствообразующем процессе. Как политическое движение, национализм стремится к созданию государства, которое охватывает территорию проживания нации и отстаивает её интересы. Типология национализма отражает разные определения понятия «нация». Этнический национализм определяет нацию с точки зрения общей этнической принадлежности, наследия и культуры. (ru)
rdfs:label
  • Nationalism (en)
  • قومية (ar)
  • Nacionalisme (ca)
  • Nacionalismus (cs)
  • Nationalismus (de)
  • Εθνικισμός (el)
  • Naciismo (eo)
  • Nacionalismo (es)
  • Nazionalismo (eu)
  • Náisiúnachas (ga)
  • Nasionalisme (in)
  • Nationalisme (fr)
  • Nazionalismo (it)
  • 내셔널리즘 (ko)
  • ナショナリズム (ja)
  • Nationalisme (nl)
  • Nacjonalizm (pl)
  • Nacionalismo (pt)
  • Национализм (ru)
  • Nationalism (sv)
  • Націоналізм (uk)
  • 民族主義 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:differentFrom
owl:sameAs
skos:exactMatch
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:academicDiscipline of
is dbo:field of
is dbo:genre of
is dbo:ideology of
is dbo:knownFor of
is dbo:mainInterest of
is dbo:movement of
is dbo:nonFictionSubject of
is dbo:notableIdea of
is dbo:occupation of
is dbo:philosophicalSchool of
is dbo:type of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:discipline of
is dbp:field of
is dbp:fields of
is dbp:genre of
is dbp:ideology of
is dbp:knownFor of
is dbp:mainInterests of
is dbp:movement of
is dbp:perps of
is dbp:political of
is dbp:purpose of
is dbp:schoolTradition of
is dbp:subDiscipline of
is dbp:subject of
is dbp:subjects of
is dbp:topics of
is dbp:type of
is dc:subject of
is gold:hypernym of
is rdfs:seeAlso of
is owl:differentFrom of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License