About: Roman Egypt

An Entity of Type: administrative region, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

Egypt (Latin: Aegyptus [ae̯ˈɡʏptʊs]; Koinē Greek: Αἴγυπτος Aígyptos [ɛ́ːɡyptos]) was a subdivision of the Roman Empire from Rome's invasion of the Ptolemaic Egyptian Kingdom after the battle of Alexandria in 30 BC to its loss by the Byzantine Empire to the Islamic conquests in AD 641. The province encompassed most of modern-day Egypt except for the Sinai, and was bordered by the provinces of Crete and Cyrenaica to the west and Judea, later Arabia Petraea, to the East. Egypt came to serve as a major producer of grain for the empire and had a highly developed urban economy. Aegyptus was by far the wealthiest Eastern Roman province, and by far the wealthiest Roman province outside of Italy. The population of Roman Egypt is unknown, although estimates vary from 4 to 8 million. In Alexandria, i

Property Value
dbo:abstract
  • La província romana d'Egipte (Aegyptus) va ser el nom amb què van denominar la regió d'Egipte durant l'Imperi Romà. Després de la mort de Cleòpatra, i amb ella la de la dinastia Ptolemaica que havia governat la zona des de la mort d'Alexandre el Gran; Egipte va esdevenir part de l'Imperi Romà com a província governada per un prefecte nomenat per l'emperador entre els Magister equitum i no entre els senadors, per prevenir les interferències del Senat. El principal interès dels romans en Egipte fou la tramesa de cereals a la ciutat de Roma. Per aconseguir-ho, l'administració romana no va canviar el sistema ptolemaic de govern, encara que els romans van reemplaçar els grecs dels llocs de responsabilitat, però la llengua i la cultura grega es continuaren usant (el grec era l'idioma de l'administració a excepció dels llocs més importants). A diferència dels grecs, els romans no es van establir en gran quantitat. La cultura, l'educació i la vida cívica van mantenir-se gregues durant la dominació romana. Els romans, com els Ptolemeus, respectaven i protegien la religió i els costums egípcis, tot i que el culte estatal i a l'emperador es va anar introduint gradualment. Així doncs, el prefecte es convertí en la màxima autoritat imperial a Egipte, depenent directament de l'Emperador. Les castes establertes per la dinastia ptolemaica es mantingueren i encara es reforçaren, amb la divisió del treball que preval a grecs i jueus i, ara, els ciutadans romans. Els tributs en espècie, sobretot el blat, foren font important per a Roma. La cristianització de la metròpoli s'estengué en la seva conquesta d'Egipte i el nou territori de l'Imperi veié ascendir el clergat cristià, especialment al Patriarca d'Alexandria, als llocs més alts dintre de la nova societat. Després de la divisió de l'Imperi de Dioclecià l'Imperi Romà d'Orient, instal·lat a Constantinoble, succeí a Roma com a centre de poder de la província a partir del 395 en què els dos imperis se separen ja de forma irreversible. La creació de latifundis a conseqüència de la crisi productora del segle iii s'accentuà en aquest període amb grans concentracions de terres a les quals no és aliena l'Església catòlica. Bizanci mantenia una forta presència militar amb la flota a Alexandria, però això no va ser obstacle perquè en el 618 l'imperi Persa fes una incursió en territori egipci fins que definitivament el Califat omeia conquistés el 639 el país. (ca)
  • Aegyptus neboli česky Egypt, latinským celým názvem Provincia Aegypti (řecky ἐπαρχία Αἰγύπτου), bylo ve starověku jméno římské provincie, zahrnující převážnou část moderního Egypta s výjimkou Sinajského poloostrova. Římský Egypt sousedil na západě s provincií Kyrenaika a na východě s Arabií Petraeou. Území Egypta přešlo pod římskou nadvládu v roce 30 př. n. l. poté, co Octavianus (pozdější císař Augustus) završil své vítězství nad Kleopatrou a Marcem Antoniem v bitvě u Actia z předcházejícího roku. V dobách panování Římanů sloužil Egypt jako hlavní producent obilí pro Řím, často byl proto nazýván „obilnicí říše“. (cs)
  • أصبحت مصر (باللاتينية: Aegyptus، باليونانية العامية المختلطة: Αἴγυπτος، وتنطق: إيجبتوس) مقاطعة رومانية في 30 ق.م. بعد أن هَزَمّ أوكتافيوس (الإمبراطور الروماني المستقبلي باسم أغسطس) خصمه مارك أنطوني وأطاح بعرش الملكة الفرعونية كليوباترا وضم المملكة البطلمية إلى الإمبراطورية الرومانية. شملت المقاطعة معظم مناطق مصر الحديثة باستثناء شبه جزيرة سيناء، التي غزاها تراجان لاحقاً. كانت مقاطعة تحد إيجبتوس غرباً ويهودا (العربية البترائية لاحقاً) شرقاً. أصبحت المقاطعة بمثابة منتج رئيسي للحبوب للإمبراطورية وامتلكت اقتصاداً حضرياً متطوراً للغاية. كانت إيجبتوس إلى حد كبير أغنى المقاطعات الرومانية الشرقية وإلى حد بعيد أغنى مقاطعة رومانية خارج إيطاليا. لم يُعرف عدد سكان مصر الرومانية؛ على الرغم من أن التقديرات تتراوح من 4 إلى 8 ملايين. كانت الإسكندرية، عاصمتها، تمتلك أكبر ميناء واعتُبرّت ثاني أكبر مدينة في الإمبراطورية الرومانية. بعد اغتيال يوليوس قيصر في 44 ق.م.، انحازت المملكة البطلمية (حكمت من 305-30 ق.م.)، التي حكمت مصر منذ أن قضت حروب الإسكندر الأكبر على مصر الأخمينية (الأسرة الحادية والثلاثون)، إلى مارك أنطوني في الحرب النهائية للجمهورية الرومانية، ضد المنتصر النهائي أوكتافيوس، الذي بصفته أغسطس أصبح أول إمبراطور روماني في 27 ق.م.، بعد أن هزم مارك أنطوني والملكة الفرعونية كليوباترا السابعة، في معركة أكتيوم البحرية. بعد وفاة أنطوني وكليوباترا، ضَمّت الجمهورية الرومانية مملكة مصر البطلمية. حكم أوغسطس والعديد من الأباطرة اللاحقين مصر . تفككت المؤسسات البطلمية، على الرغم من الحفاظ على بعض العناصر البيروقراطية، حيث أُصلحّت الإدارة الحكومية بالكامل جنباً إلى جنب مع الهيكل الاجتماعي. استمر استخدام النظام القانوني الإغريقي-المصري للفترة الهلنستية، لكن ضمن حدود القانون الروماني. كما ظلّت التترادراخما المسكوكة في العاصمة البطلمية بالإسكندرية عملة لاقتصاد نقدي متزايد، إلا أن قيمتها أصبحت معادلة للدينار الروماني. احتفظ كهنة المعبودات المصرية القديمة والديانات الهلنستية في مصر بمعظم معابدهم وامتيازاتهم وخدموا بدورهم عبادة الأباطرة الرومان المؤلَّهين بجانب عائلاتهم. منذ القرن الأول قبل الميلاد، كان الإمبراطور صاحب تعيين الحاكم الروماني على مصر لولاية متعددة السنوات مع منحه رتبة بريفيكتوس. كان كل من الحاكم وكبار المسؤولين من رتبة الفرسان (عوضاً عن رتبة مجلس الشيوخ). تمركزت ثلاثة فيالق رومانية في مصر خلال أوائل عصر الإمبراطورية الرومانية، مع تخفيض الحامية لاحقاً إلى فيلقين، جنباً إلى جنب مع احتياطي الجيش الروماني. أدخل أغسطس إصلاحات زراعية مكنّت من استحقاق أوسع للملكية الخاصة للأراضي (كان ذلك نادراً في السابق في ظل نظام الاستيطان البطلمي للمخصصات بموجب الحيازة المِلْكِيَّة) وتحولّت الإدارة المحلية لتصبح نظاماً ليتورجياً (خدمياً) رومانياً، حيث كان ملاك الأراضي مُطالبين بالخدمة في الحكومة المحلية. زادت مكانة المدن المصرية، لا سيما المدن الرئيسية في كل نوم (منطقة إدارية)، والمعروفة باسم ميتروبوليس (باليونانية العامية: μητρόπολις، أي «المدينة الأم»). كان يحكم مدن الميتروبوليس قضاة مستقدمين من النظام الليتورجي. مارس هؤلاء القضاة، كما هو الحال في المدن الرومانية الأخرى، سياسة (توزيع جزء من ثروتهم على المجتمع) وشيدوا المباني العامة. في عام 200/201، سمح الإمبراطور سيبتيموس سيفيروس (حكم من 193 إلى 211) لكل ميتروبوليس ولمدينة الإسكندرية بتشكيل بويل (مجلس مدينة هلنستي). ضرب الطاعون الأنطوني مصر الرومانية في القرن الثاني الميلادي، لكنها تعافت بحلول القرن الثالث. بعدما فلتت بمقدار كبير من أزمة القرن الثالث، سقطت مصر الرومانية تحت سيطرة مملكة تدمر المنشقة بعد غزو زنوبيا لمصر في 269. نجح الإمبراطور أوريليان (حكم من 270 إلى 275) في حصار الإسكندرية واستعادة مصر، كما فعل دقلديانوس (حكم من 284-305) في حملته (297-298) ضد المغتصبين . قُسمّ سكان مصر الرومانية حسب الطبقة الاجتماعية على أُسُس عرقية وثقافية. أُعفيّ المواطنون الرومان ومواطنو الإسكندرية من ضريبة الرؤوس التي يدفعها السكان الآخرون، المصريون، وكان لهم مزايا قانونية أخرى محددة. دفع المصريون المقيمون قانونياً في حواضر المقاطعات ضريبة رؤوس مخفضة وكان لديهم امتيازات أكثر من المصريين الآخرين وفي داخل هذه المدينة، وُجدّت النخبة الاجتماعية والسياسية الهيلينية، التي هيمنت على مصر باعتبارها أرستقراطية حضرية مالكة للأراضي بحلول القرن الثاني وخلال القرن الثالث من خلال عقاراتهم الخاصة الكبيرة. كان معظم السكان من الفلاحين وعمل العديد منهم مزارعين مستأجرين مقابل إيجارات عينية عالية وذلك بزراعة الأراضي المقدسة المملوكة للمعابد أو الأراضي العامة التي كانت مملوكة للنظام الملكي المصري سابقاً. كان الانقسام بين الحياة الريفية في القرى، حيث تستعمل اللغة المصرية وبين الحياة الحضرية، حيث كان المواطنون يتحدثون اليونانية العامية المختلطة ويترددون على ساحات الجيمناسيون الهلنستية، أبرز انقسام ثقافي في مصر الرومانية ولم يحله المرسوم الأنطوني عام 212، الذي جعل كل المصريين الأحرار مواطنين رومانيين. ومع ذلك، كان هناك حراك اجتماعي كبير، مصاحباً لتوسع حضري وانتشرت مشاركة السكان الفلاحين في الاقتصاد النقدي وتعلم القراءة والكتابة باليونانية. مع أواخر العصور القديمة المتأخرة، تزامنت الإصلاحات الإدارية والاقتصادية لديوكلديانوس (الذي حكَم من 284-305) مع تنصير الإمبراطورية الرومانية، وعلى وجه الخصوص مع انتشار المسيحية في مصر. وبعد انتزاع قسطنطين العظيم مصر من شريكه السابق أغسطس ليسينيوس (الذي حكَم من 308-324)، نشَرَ الأباطرة الديانة المسيحية. وظهرت اللغة القبطية، وهي الشكل الأخير من اللغة المصرية، ظهرت بوصفها لغة أدبية لدى مسيحيي مصر الرومانية. في ظِلّ حكم ديوكلديانوس، تراجعت الحدود ناحية مصب النهر حتى الشلال الأول للنيل في سين (أسوان)، مما مثّل انسحابًا من منطقة دوديكاشوينوس. بقيت تلك الحدود الجنوبية غالبًا في حالةِ سلمٍ طوال عدة قرون، كما تُظهِر الوثائق العسكرية من أواخر القرن الخامس، والسادس، والسابع التي أرسلتها الحاميات العسكرية في أسوان، وفيلة، وإلفنتين. من المحتمل أن يكون جنود الجيش الروماني المتأخر في تلك الحاميات العسكرية من أفراد ليمنتنيي، إنما خدمت الوحدات النظامية كذلك في مصر، ومنها وحدة سكوثيي يوستيناني التابعة لجستنيان الأول (الذي حكَم من 527-565)، والمعروف بتمركزه في مقاطعة طيبة. أدت إصلاحات قسطنطين للعملة، والتي شملت إدخال ذهب الصولديوس، أدت إلى حالة استقرار في الاقتصاد، وضمنت بقاء مقاطعة مصر الرومانية نظامًا نقديًا، حتى في الاقتصاد الريفي. برز أكثر فأكثر التوجّه نحو الملكية الخاصة للأرض في القرن الخامس وبلغ ذروته في القرن السادس، إذ بُنيت الكثير من المقاطعات الكبرى انطلاقًا من عدة أراضٍ منفصلة. تملّكت الكنائس المسيحية بعض العقارات الكبيرة، وشملت فئة أصحاب الأراضي الأصغر حجمًا أولئك الذين كانوا أنفسهم مزارعين مستأجرين في ممتلكاتٍ أكبر وأصحاب أراضٍ يشغّلون مزارعين مستأجرين للعمل في أراضيهم في نفس الوقت. وصلت أول جائحة للطاعون إلى حوض البحر الأبيض المتوسط مع ظهور طاعون جستنيان في مدينة الفرما، في مصر الرومانية في العام 541. في العام 641، خرجت مصر من سيطرة الإمبراطورية الرومانية، وأصبحت جزءًا من دولة الخلافة الراشدة بعد الفتح الإسلامي لمصر. (ar)
  • Aegyptus, latine por Egiptio, de la jaro 30 antaŭ Kristo ĝis la divido de la imperio dum la jaro 395 estis provinco de la Romia Imperio. Pro la granda riĉeco de la antikva Egiptio la provinco havis specialan statuson inter la romiaj provincoj: Ĝi konsideriĝis la ĉefa grenproduktejo de la imperio. Plej malfrue dum la jaro 210 antaŭ Kristo, kiam meze de la Dua Punika Milito ekestis misrikolta jaro kaj granda malsatokrizo en Italio, kiu nur povis esti solvita per livero de granda kvanto de greno fare de la tiama egipta imperiestro Ptolemeo la 4-a, la romianoj konsciis pri la signifo de la reĝolando ĉe rivero Nilo. Dum la 1-a jarcento antaŭ Kristo la ptolemea imperio en Egiptio tre malfortiĝis, kaj la imperiestro Ptolemeo la 11-a dum la jaro 80 antaŭ Kristo konsideris post sia morto donaci la regnon al la romianoj. Ekde la jaro 55 antaŭ Kristo la romia armeo havis daŭrajn fortikaĵojn en Egiptio, kaj la granda romanco inter la romia imperiestro Julio Cezaro kaj la egiptia reĝino Kleopatra sendube havis politikajn motivojn. La grenoriĉexo de Egiptio motivigis ĉiun romian imperiestron de la jarcento laŭeble kontroli la landon. Tion sciis kaj tio motivigis ankaŭ Oktavianon, la pli postan romian imperiestron Aŭgusto Cezaro, kiu dum la jaro 30 antaŭ Kristo sukcesis fine por Romio konkeri Egiption. Ekde tiam la provinco Aegyptus estis sub rekta regado de la romia imperiesto, kiu administris ĝin pere de speciala prefekto. (eo)
  • Aegyptus, lateinisch für Ägypten, war von 30 v. Chr. bis zur islamischen Expansion 642 n. Chr. eine Provinz des römischen bzw. byzantinischen Reichs. Wegen des großen Reichtums Ägyptens nahm sie unter den römischen Provinzen eine gewisse, früher jedoch oft überschätzte Sonderstellung ein: Ägypten galt als die Kornkammer des Imperiums. (de)
  • La provincia romana de Egipto (en griego, Αἴɣυπτος; en latín, Aegyptus) fue una provincia del Imperio romano, que comprendía la mayor parte del Egipto actual, exceptuando la península del Sinaí. La provincia de Cirenaica al oeste, y Judea (más tarde Palestina y Arabia Pétrea) al este, tenían frontera con Egipto. El área pasó a estar bajo el dominio romano en el año 30 a. C., tras la derrota de Cleopatra y Marco Antonio por Octavio (el futuro emperador César Augusto). Sirvió como el principal proveedor de trigo para el Imperio. (es)
  • Egipto Erromako probintzia bihurtu zen K.a. 30ean, Kleopatraren heriotzaren ostean. Enperadoreak equites taldekoen artean (eta ez senatarien artean) hautatutako prefektuak gobernatzen zuen Egipto, Senatuko esku-sartzeak saihesten nahi baitziren. Izan ere, oso eskualde garrantzitsua zen Egipto, Erromatar Inperioko gari hornitzaile nagusia baitzen. Hornidura hori eten eginez gero, matxinadak sortuko ziren Erromako behartsuen artean. Hala ere, erromatarrek ptolomeotarren gobernu-sistema errespetatu zuten. Goi-mailako administratzaileak erromatarrak baziren ere, administrazioko erdi eta behe-mailakoek greziar jatorria zuten eta grezierak hizkuntza nagusia segi zuen. Honela, kultura eta hezkuntza Ptolometarren bezalakoa izan zen. Erromatarrek egiptoarren gurtzak eta ohiturak ere errespetatu zituzten. (eu)
  • La période de l’Égypte romaine et byzantine (en latin : Aegyptus; en grec koinè Αἴγυπτος / Aígyptos) s’étend de l’annexion par Rome de l’ancien royaume lagide en 30 av. J.-C. jusqu’à sa conquête par les Arabes en 641. La province romaine comprenait alors la plus grande partie de l’Égypte moderne moins le Sinaï et était voisine des provinces de Crète et Cyrénaïque à l’ouest, de la Judée et de l’Arabie pétrée à l’est. L’Égypte était de loin la plus riche des provinces romaines hors de l’Italie, avait une économie monétaire très développée et une population que l’on estime entre quatre et huit millions d’habitants. Grenier à blé de Rome à l’origine, de Constantinople par la suite, elle possédait un port important à Alexandrie, deuxième ville en importance de l‘Empire romain. Le royaume lagide (305 à 30 av. J.-C.) et la dynastie achéménide qui avait régné sur l’Égypte depuis les guerres d’Alexandre le Grand fut annexé à Rome après la défaite de Marc Antoine et de Cléopâtre VII aux mains d’Octave qui deviendra le premier empereur romain et gouvernera l’Égypte comme le successeur des pharaons. Bien que diverses institutions bureaucratiques lagides fussent maintenues, l’ensemble du gouvernement fut aligné sur la structure administrative romaine. Le système juridique helléno-égyptien de la période hellénique fut maintenu, mais dans le cadre du droit romain. La tétradrachme frappée à Alexandrie continua à être utilisée dans une économie de plus en plus monétarisée mais sa valeur fut progressivement alignée sur celle du denarius romain. Le sacerdoce desservant les anciennes religions égyptiennes ainsi que les déités importées de Grèce conservèrent à la fois temples et privilèges, mais en contrepartie durent également desservir le culte impérial romain déifiant les empereurs et leur famille à leur décès. Avec l’arrivée du christianisme, l’Égypte continua sa tradition de centre intellectuel important, notamment grâce à Alexandrie. Foyer intellectuel grec et juif, notamment après la destruction de Jérusalem, elle deviendra après l’adoption du christianisme le foyer des premières hérésies chrétiennes, lesquelles bouleverseront l’Empire byzantin non seulement sur le plan religieux, mais également sur le plan politique éloignant progressivement ses parties occidentale et orientale. (fr)
  • Egypt (Latin: Aegyptus [ae̯ˈɡʏptʊs]; Koinē Greek: Αἴγυπτος Aígyptos [ɛ́ːɡyptos]) was a subdivision of the Roman Empire from Rome's invasion of the Ptolemaic Egyptian Kingdom after the battle of Alexandria in 30 BC to its loss by the Byzantine Empire to the Islamic conquests in AD 641. The province encompassed most of modern-day Egypt except for the Sinai, and was bordered by the provinces of Crete and Cyrenaica to the west and Judea, later Arabia Petraea, to the East. Egypt came to serve as a major producer of grain for the empire and had a highly developed urban economy. Aegyptus was by far the wealthiest Eastern Roman province, and by far the wealthiest Roman province outside of Italy. The population of Roman Egypt is unknown, although estimates vary from 4 to 8 million. In Alexandria, its capital, it possessed the largest port, and was the second largest city of the Roman Empire. After the Assassination of Julius Caesar in 44 BC, the Ptolemaic Kingdom (r. 305–30 BC), which had ruled Egypt since the Wars of Alexander the Great brought an end to Achaemenid Egypt (the Thirty-first Dynasty), took the side of Mark Antony in the last war of the Roman Republic, against the eventual victor Octavian, who as Augustus became the first Roman emperor in 27 BC, having defeated Mark Antony and the pharaoh, Cleopatra VII, at the naval Battle of Actium. After the deaths of Antony and Cleopatra, the Roman Republic annexed the Ptolemaic Kingdom of Egypt. Augustus and many subsequent emperors ruled Egypt as the Roman pharaohs. The Ptolemaic institutions were dismantled, and though some bureaucratic elements were maintained the government administration was wholly reformed along with the social structure. The Graeco-Egyptian legal system of the Hellenistic period continued in use, but within the bounds of Roman law. The tetradrachm coinage minted at the Ptolemaic capital of Alexandria continued to be the currency of an increasingly monetized economy, but its value was made equal to the Roman denarius. The priesthoods of the Ancient Egyptian deities and Hellenistic religions of Egypt kept most of their temples and privileges, and in turn the priests also served the Roman imperial cult of the deified emperors and their families. From the 1st century BC, the Roman governor of Egypt was appointed by the emperor for a multi-year term and given the rank of prefect (Latin: praefectus). Both the governor and the major officials were of equestrian rank (rather than of senatorial rank). Three Roman legions garrisoned Egypt in the early Roman imperial period, with the garrison later reduced to two, alongside auxilia formations of the Roman army. Augustus introduced land reforms that enabled wider entitlement to private ownership of land (previously rare under the Ptolemaic cleruchy system of allotments under royal ownership) and the local administration reformed into a Roman liturgical system, in which land-owners were required to serve in local government. The status of Egypt's cities were increased, particularly the major towns of each nome (administrative region), known as a mētropolis (Koinē Greek: μητρόπολις, lit. 'mother city'). The mētropoleis were governed by magistrates drawn from the liturgy system; these magistrates, as in other Roman cities, practised euergetism and built public buildings. In 200/201, the emperor Septimius Severus (r. 193–211) allowed to each metropolis, and to the city of Alexandria, a boulē (a Hellenistic town council). The Antonine Plague struck in the latter 2nd century, but Roman Egypt recovered by the 3rd century. Having escaped much of the Crisis of the Third Century, Roman Egypt fell under the control of the breakaway Palmyrene Empire after the invasion of Egypt by Zenobia in 269. The emperor Aurelian (r. 270–275) successfully besieged Alexandria and recovered Egypt, as did Diocletian (r. 284–305) in his 297–298 campaign against the usurpers Domitius Domitianus and Achilleus. The inhabitants of Roman Egypt were divided by social class along ethnic and cultural lines. Roman citizens and citizens of Alexandria were exempted from the poll tax paid by the other inhabitants, the "Egyptians", and had other defined legal distinctions. Egyptians legally resident in the metropolis of the nomoi paid a reduced poll tax and had more privileges than other Egyptians, and within these mētropoleis there were the Hellenic socio-political élite, who as an urban, land-owning aristocracy dominated Egypt by the 2nd and throughout the 3rd centuries through their large private estates. Most inhabitants were peasants, many working as tenant-farmers for high rents in kind, cultivating sacred land belonging to temples or public land formerly belonging to the Egyptian monarchy. The division between the rural life of the villages, where the Egyptian language was spoken, and the metropolis, where the citizens spoke Koine Greek and frequented the Hellenistic gymnasia, was the most significant cultural division in Roman Egypt, and was not dissolved by the Constitutio Antoniniana of 212, which made all free Egyptians Roman citizens. There was considerable social mobility however, accompanying mass urbanization, and participation in the monetized economy and literacy in Greek by the peasant population was widespread. In Late Antiquity, the administrative and economic reforms of Diocletian (r. 284–305) coincided with the Christianization of the Roman Empire, especially the growth of Christianity in Egypt. After Constantine the Great gained control of Egypt from his erstwhile co-augustus Licinius (r. 308–324), the emperors promoted Christianity. The latest stage of Egyptian language, Coptic, emerged as literary language among the Christians of Roman Egypt. Under Diocletian the frontier was moved downriver to the First Cataract of the Nile at Syene (Aswan), withdrawing from the Dodekaschoinos region. This southern frontier was largely peaceful for many centuries, as attested by serving military documents from the late 5th, 6th, and 7th centuries from garrisons at Syene, Philae, and Elephantine. These soldiers of the Late Roman army were likely limitanei, but regular units also served in Egypt, including the Scythae Iustiniani of Justinian the Great (r. 527–565), known to have been stationed in the Thebaid. Constantine's currency reforms, including the introduction of the gold solidus, stabilized the economy and ensured Roman Egypt remained a monetized system, even in the rural economy. The trend towards private ownership of land became more pronounced in the 5th century and peaked in the 6th century, with large estates built up from many individual plots. Some large estates were owned by Christian churches, and smaller land-holders included those who were themselves both tenant farmers on larger estates and landlords of tenant-farmers working their own land. The First Plague Pandemic arrived in the Mediterranean Basin with the emergence of the Justinianic Plague at Pelusium in Roman Egypt in 541. Egypt ceased to be a part of the Roman Empire in 641, when it became part of the Rashidun Caliphate following the Muslim conquest of Egypt. (en)
  • Aegyptus adalah provinsi Romawi yang didirikan pada tahun 30 SM setelah Octavianus (yang akan menjadi Kaisar Augustus) mengalahkan musuhnya Mark Antony, menggulingkan kekasih Mark Anthony ratu Cleopatra VII, dan menguasai Mesir. Provinsi ini meliputi sebagian besar Mesir modern kecuali Semenanjung Sinai (yang akan ditaklukan oleh Trajanus). Aegyptus berbatasan dengan provinsi di Barat dan di Timur. Provinsi ini merupakan penghasil gandum utama kekaisaran. (in)
  • アエギュプトゥス(ラテン語: Aegyptus)は、古代のエジプトがローマ帝国の属州だった時代の地名で、「エジプト(Egypt)」の語源でもある。シナイ半島は含まない点を除けば、属州の領域は現在のエジプトとほとんど同じ。西側はキュレナイカ属州と隣り合い、東側はアラビア属州と隣り合っていた。 元はプトレマイオス朝が支配していたが、紀元前30年にクレオパトラ7世とマルクス・アントニウスをオクタウィアヌス(のちの初代ローマ皇帝アウグストゥス)が破ったことにより、ローマの支配下に入った。またローマ皇帝の私領として、皇帝個人の収入源となった。この地域は、ローマ帝国にとって重要な穀物の供給地となった。7世紀にイスラム帝国の支配下に入った。 (ja)
  • 아이깁투스(Aegyptus)는 로마 제국의 속주 중 하나이다. 시나이반도를 제외한 현재의 이집트 대부분이 포함되어 있으며, 서쪽으로는 키레나이카, 동쪽으로는 아라비아 페트라이아와 경계를 마주하고 있다. 이 속주의 이름은 원래 도시 이름이었으나, 로마가 점령한 뒤로 속주 전체의 이름으로 인식되었다. 이 이름은 오늘날 이집트로 바뀌었다. 기원전 30년 클레오파트라의 죽음과 함께 이집트는 로마의 황제 속주 아이깁투스로, 로마 황제에 의해 직접 선택된 집정관이 다스리는 직할지가 되었다. 이 지역의 총독은 원로원 계급이 아니라 기사 계급 가운데서 임명되었다. 이집트는 주요 밀 산지로서 로마 제국에게 전략적으로 중요한 지역이었다. 이 목표를 위해 로마는 프톨레마이오스 왕조 시대의 정부를 거의 변화하지 않고 유지시켰다. 정부의 관료 대부분은 그리스인으로 이루어졌으며, 속주의 공용어는 총독부 최고층을 제외하고는 그리스어였다. 로마인들은 그리스인들과 달리 이집트에 대거 이주하지 않았으며, 아이깁투스의 문화, 교육, 도시생활은 로마 제국의 말기까지 그리스적이었다. 로마인들은 프톨레마이오스 왕조처럼 이집트인들의 전통적인 종교와 관습을 존중했으나, 로마인의 종교도 점진적으로 아이깁투스로 스며들었다. (ko)
  • L'Egitto fu uno dei più importanti territori dell'Impero romano a partire dal 30 a.C., quando fu acquisito da Ottaviano Augusto, dopo la morte di Cleopatra d'Egitto. (it)
  • Romeins en Byzantijns Egypte is de periode in de geschiedenis van Egypte die begint als de Romeinse alleenheerser Octavianus in 30 voor Chr. Egypte inlijft bij het Romeinse Rijk, waarmee een einde komt aan de periode van Macedonisch Egypte en Ptolemeïsche rijk. (nl)
  • Egito romano é o nome utilizado para fazer referência ao período no qual a região do Egito esteve sob o controle do Império Romano e de seu sucessor, o Império Bizantino. Neste período, a província do Egito (em latim: Aegyptus; em grego: Αἴγυπτος; romaniz.: Aigyptos) passou por diversas transformações. Ela foi criada em 30 a.C. depois que Otaviano (o futuro imperador Augusto) derrotou Marco Antônio e depôs a amante dele, a rainha Cleópatra, do trono do Egito e anexou suas terras, encerrando definitivamente reino ptolemaico do Egito. A província abrangia a maior parte do território do moderno estado do Egito, com exceção da península do Sinai, que seria conquistada por Trajano. O Egito fazia fronteira com as províncias de Creta e Cirene para o oeste e com a Judeia para o leste quando foi criada. Mesmo antes de tornar-se uma província, o Egito era um dos grandes fornecedores de alimento para o Império Romano. (pt)
  • Egipt rzymski (łac. Aegyptus, stgr. Αἴγυπτος; Aígyptos) – okres w historii Egiptu, w którym był on częścią Cesarstwa Rzymskiego. Trwał od momentu przekształcenia Egiptu w rzymską prowincję przez cesarza Augusta w roku 30 p.n.e. aż do reform Dioklecjana pod koniec III w., które uważane są za początek okresu bizantyńskiego w historii Egiptu. Rzymska obecność w Egipcie datuje się co najmniej od 55 p.n.e., czyli momentu przywrócenia rządów Ptolemeusza XII (80–51 p.n.e.) przez armię namiestnika Syrii . Egipt ostatecznie stał się rzymską prowincją wraz z obaleniem Kleopatry VII (51–30 p.n.e.) przez Oktawiana (27 p.n.e.–14 n.e.). W ramach imperium Egipt miał szczególny status, jako prowincja zarządzana przez bezpośrednio odpowiedzialnego przed cesarzem prefekta w randze ekwity, do której senatorowie nie mieli nawet wstępu, oraz posiadająca odrębny system monetarny. Rzymskie panowanie w Egipcie cechowała bezwzględna eksploatacja ekonomiczna, skoncentrowana przede wszystkim na zapewnieniu dostaw zboża dla Rzymu. Stopniowo doprowadziła ona do ruiny Egiptu, który przeżywał poważne trudności gospodarcze już w połowie II w. n.e., zaś doznał zupełnego upadku w stuleciu następnym, co było częścią obejmującego całe cesarstwo kryzysu wieku III. Ponadto poprzez Egipt cesarstwo prowadziło handel z basenem Oceanu Indyjskiego i niezwykłe bogactwo stolicy i głównego portu przeładunkowego rzymskiego Egiptu, Aleksandrii, wynikało m.in. z pośrednictwa w tym handlu. Chociaż początek panowania rzymskiego cechował pewien kulturalny upadek, w późniejszym okresie Aleksandria odzyskała swoją rolę kulturalnego centrum wschodniej części Morza Śródziemnego, o czym świadczy fakt, że w mieście działali tak wybitni myśliciele jak Orygenes czy Plotyn. Rzymianie podzielili ludność Egiptu na zhierarchizowane grupy rzymskich obywateli, Greków i Egipcjan, pomiędzy którymi przejście było praktycznie niemożliwe. Podczas gdy Rzymianie wraz z Grekami mieli być ciałem rządzącym krajem, jedyną rolą przeznaczoną dla tubylczych Egipcjan (z wyjątkiem nielicznych kapłanów) była praca na roli. Aż do III wieku tradycyjna religia Egiptu odznaczała się znaczną żywotnością, jednak kryzys III wieku pociągnął za sobą upadek świątyń i w ich miejsce na egipskiej wsi zaczęło pojawiać się chrześcijaństwo. (pl)
  • Aegyptus (latin) var en romersk provins som Augustus skapade efter att ha erövrat området år 31 f.Kr. Den innefattade större delar av nuvarande Egypten förutom Sinaihalvön samt delar av Libyen. Angränsande provinser var Cyrenaica i väst och Arabia petraea i öst. Provinsen var en viktig producent av spannmål till riket. Aegyptus hade en särställning bland Romarrikets provinser och räknades som kejsarens privata egendom. Senaten hade inget inflytande över dess förvaltning och senatorer var rent av tvungna att begära tillstånd hos kejsaren för att över huvud taget besöka provinsen. (sv)
  • Римська провінція Єгипет (Римський Єгипет) — провінція Римської імперії з 30 р. до Р.Х. по 641 р., територія якої практично збігається з територією сучасного Єгипту, за винятком Синайського півострова. На заході вона межувала з Кіренаїкою, а на сході з Аравією. Єгипет потрапив під владу Риму у 30 до Р.Х. після смерті цариці Клеопатри і Марка Антонія. (uk)
  • 公元前30年,屋大维在击败其劲敌马克·安东尼,消滅了托勒密埃及之後,将埃及地區纳为罗马的一个行省。作为罗马行省的埃及包括了除西奈半岛之外现今埃及的大部。埃及行省西邻克里特和昔兰尼加行省,东接犹太行省(后为阿拉伯行省)。埃及行省是罗马帝国最重要的谷物生产地。 (zh)
  • Еги́пет (лат. Aegyptus [ae̯ˈɡʏptʊs]) — провинция Римской империи, территория которой практически совпадала с территорией современного Египта, за исключением Синайского полуострова. На западе она граничила с Киренаикой, а на востоке с Аравией. Египет попал под власть Рима в 30 году до н. э., после смерти царицы Клеопатры VII и Марка Антония. (ru)
dbo:capital
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 496519 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 137365 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1123500408 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:align
  • right (en)
dbp:capital
dbp:caption
  • The Roman Empire during the reign of Hadrian . Two legions were deployed in the imperial province of Aegyptus in the year 125. (en)
  • Bronze portrait head of Hadrian (en)
  • Marble statue of (en)
  • Northern Africa under Roman rule (en)
  • Osiris-Antinous (en)
dbp:commonName
  • Egypt (en)
dbp:conventionalLongName
  • Roman Egypt (en)
dbp:dateEvent
  • 390 (xsd:integer)
dbp:direction
  • vertical (en)
dbp:era
dbp:event
  • Formation of the Diocese (en)
dbp:eventEnd
dbp:eventStart
  • Conquest of Ptolemaic Kingdom (en)
dbp:flagP
  • Ptolemaic-Empire 200bc.jpg (en)
dbp:flagS
  • Derafsh Kaviani flag of the late Sassanid Empire.svg (en)
  • Mohammad adil-Rashidun-empire-at-its-peak-close.PNG (en)
dbp:header
  • (en)
  • Hadrian and Antinous (en)
  • Maps of Roman Egypt (en)
dbp:image
  • Roman Africa.JPG (en)
  • Osiris-Antinous in marble 2nd century CE at the Greco-Roman Museum in Alexandria Egypt AG.jpg (en)
  • Roman Empire 125.png (en)
  • Bronze bust of the Roman Emperor Hadrian 2nd century CE at the Greco-Roman Museum in Alexandria Egypt AG.jpg (en)
dbp:imageMap
  • Roman Empire - Aegyptus .svg (en)
dbp:imageMapCaption
  • Province of Aegyptus in AD 125 (en)
dbp:label
  • Greek (en)
  • none (en)
dbp:lifeSpan
  • 30 (xsd:integer)
  • - (en)
dbp:links
  • no (en)
dbp:lit
  • camp commander (en)
  • cattleherds of the demos (en)
  • executor (en)
  • grain collectors (en)
  • over-general (en)
  • royal secretary (en)
  • secretary of the kome (en)
  • the myriad-named (en)
dbp:nation
  • the Roman Empire (en)
dbp:nativeName
  • Aegyptus (en)
dbp:p
  • Ptolemaic Kingdom (en)
dbp:s
  • Rashidun Caliphate (en)
  • Sasanian Egypt (en)
dbp:statPop
  • 4 (xsd:integer)
  • . (en)
dbp:statYear
  • 1 (xsd:integer)
dbp:subdivision
dbp:titleLeader
  • Praefectus Augustalis (en)
dbp:today
dbp:translit
  • dbr:Stratopedarches
  • basilikós grammateús (en)
  • dēmósioi ktēnotróphoi (en)
  • epistratēgós (en)
  • kōmogrammateús (en)
  • myrionymos (en)
  • práktōr (en)
  • sitologoi (en)
dbp:width
  • 350 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dbp:yearEnd
  • 641 (xsd:integer)
dbp:yearStart
  • 30 (xsd:integer)
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • Aegyptus neboli česky Egypt, latinským celým názvem Provincia Aegypti (řecky ἐπαρχία Αἰγύπτου), bylo ve starověku jméno římské provincie, zahrnující převážnou část moderního Egypta s výjimkou Sinajského poloostrova. Římský Egypt sousedil na západě s provincií Kyrenaika a na východě s Arabií Petraeou. Území Egypta přešlo pod římskou nadvládu v roce 30 př. n. l. poté, co Octavianus (pozdější císař Augustus) završil své vítězství nad Kleopatrou a Marcem Antoniem v bitvě u Actia z předcházejícího roku. V dobách panování Římanů sloužil Egypt jako hlavní producent obilí pro Řím, často byl proto nazýván „obilnicí říše“. (cs)
  • Aegyptus, lateinisch für Ägypten, war von 30 v. Chr. bis zur islamischen Expansion 642 n. Chr. eine Provinz des römischen bzw. byzantinischen Reichs. Wegen des großen Reichtums Ägyptens nahm sie unter den römischen Provinzen eine gewisse, früher jedoch oft überschätzte Sonderstellung ein: Ägypten galt als die Kornkammer des Imperiums. (de)
  • La provincia romana de Egipto (en griego, Αἴɣυπτος; en latín, Aegyptus) fue una provincia del Imperio romano, que comprendía la mayor parte del Egipto actual, exceptuando la península del Sinaí. La provincia de Cirenaica al oeste, y Judea (más tarde Palestina y Arabia Pétrea) al este, tenían frontera con Egipto. El área pasó a estar bajo el dominio romano en el año 30 a. C., tras la derrota de Cleopatra y Marco Antonio por Octavio (el futuro emperador César Augusto). Sirvió como el principal proveedor de trigo para el Imperio. (es)
  • Aegyptus adalah provinsi Romawi yang didirikan pada tahun 30 SM setelah Octavianus (yang akan menjadi Kaisar Augustus) mengalahkan musuhnya Mark Antony, menggulingkan kekasih Mark Anthony ratu Cleopatra VII, dan menguasai Mesir. Provinsi ini meliputi sebagian besar Mesir modern kecuali Semenanjung Sinai (yang akan ditaklukan oleh Trajanus). Aegyptus berbatasan dengan provinsi di Barat dan di Timur. Provinsi ini merupakan penghasil gandum utama kekaisaran. (in)
  • アエギュプトゥス(ラテン語: Aegyptus)は、古代のエジプトがローマ帝国の属州だった時代の地名で、「エジプト(Egypt)」の語源でもある。シナイ半島は含まない点を除けば、属州の領域は現在のエジプトとほとんど同じ。西側はキュレナイカ属州と隣り合い、東側はアラビア属州と隣り合っていた。 元はプトレマイオス朝が支配していたが、紀元前30年にクレオパトラ7世とマルクス・アントニウスをオクタウィアヌス(のちの初代ローマ皇帝アウグストゥス)が破ったことにより、ローマの支配下に入った。またローマ皇帝の私領として、皇帝個人の収入源となった。この地域は、ローマ帝国にとって重要な穀物の供給地となった。7世紀にイスラム帝国の支配下に入った。 (ja)
  • L'Egitto fu uno dei più importanti territori dell'Impero romano a partire dal 30 a.C., quando fu acquisito da Ottaviano Augusto, dopo la morte di Cleopatra d'Egitto. (it)
  • Romeins en Byzantijns Egypte is de periode in de geschiedenis van Egypte die begint als de Romeinse alleenheerser Octavianus in 30 voor Chr. Egypte inlijft bij het Romeinse Rijk, waarmee een einde komt aan de periode van Macedonisch Egypte en Ptolemeïsche rijk. (nl)
  • Aegyptus (latin) var en romersk provins som Augustus skapade efter att ha erövrat området år 31 f.Kr. Den innefattade större delar av nuvarande Egypten förutom Sinaihalvön samt delar av Libyen. Angränsande provinser var Cyrenaica i väst och Arabia petraea i öst. Provinsen var en viktig producent av spannmål till riket. Aegyptus hade en särställning bland Romarrikets provinser och räknades som kejsarens privata egendom. Senaten hade inget inflytande över dess förvaltning och senatorer var rent av tvungna att begära tillstånd hos kejsaren för att över huvud taget besöka provinsen. (sv)
  • Римська провінція Єгипет (Римський Єгипет) — провінція Римської імперії з 30 р. до Р.Х. по 641 р., територія якої практично збігається з територією сучасного Єгипту, за винятком Синайського півострова. На заході вона межувала з Кіренаїкою, а на сході з Аравією. Єгипет потрапив під владу Риму у 30 до Р.Х. після смерті цариці Клеопатри і Марка Антонія. (uk)
  • 公元前30年,屋大维在击败其劲敌马克·安东尼,消滅了托勒密埃及之後,将埃及地區纳为罗马的一个行省。作为罗马行省的埃及包括了除西奈半岛之外现今埃及的大部。埃及行省西邻克里特和昔兰尼加行省,东接犹太行省(后为阿拉伯行省)。埃及行省是罗马帝国最重要的谷物生产地。 (zh)
  • Еги́пет (лат. Aegyptus [ae̯ˈɡʏptʊs]) — провинция Римской империи, территория которой практически совпадала с территорией современного Египта, за исключением Синайского полуострова. На западе она граничила с Киренаикой, а на востоке с Аравией. Египет попал под власть Рима в 30 году до н. э., после смерти царицы Клеопатры VII и Марка Антония. (ru)
  • أصبحت مصر (باللاتينية: Aegyptus، باليونانية العامية المختلطة: Αἴγυπτος، وتنطق: إيجبتوس) مقاطعة رومانية في 30 ق.م. بعد أن هَزَمّ أوكتافيوس (الإمبراطور الروماني المستقبلي باسم أغسطس) خصمه مارك أنطوني وأطاح بعرش الملكة الفرعونية كليوباترا وضم المملكة البطلمية إلى الإمبراطورية الرومانية. شملت المقاطعة معظم مناطق مصر الحديثة باستثناء شبه جزيرة سيناء، التي غزاها تراجان لاحقاً. كانت مقاطعة تحد إيجبتوس غرباً ويهودا (العربية البترائية لاحقاً) شرقاً. وصلت أول جائحة للطاعون إلى حوض البحر الأبيض المتوسط مع ظهور طاعون جستنيان في مدينة الفرما، في مصر الرومانية في العام 541. (ar)
  • La província romana d'Egipte (Aegyptus) va ser el nom amb què van denominar la regió d'Egipte durant l'Imperi Romà. Després de la mort de Cleòpatra, i amb ella la de la dinastia Ptolemaica que havia governat la zona des de la mort d'Alexandre el Gran; Egipte va esdevenir part de l'Imperi Romà com a província governada per un prefecte nomenat per l'emperador entre els Magister equitum i no entre els senadors, per prevenir les interferències del Senat. (ca)
  • Aegyptus, latine por Egiptio, de la jaro 30 antaŭ Kristo ĝis la divido de la imperio dum la jaro 395 estis provinco de la Romia Imperio. Pro la granda riĉeco de la antikva Egiptio la provinco havis specialan statuson inter la romiaj provincoj: Ĝi konsideriĝis la ĉefa grenproduktejo de la imperio. Plej malfrue dum la jaro 210 antaŭ Kristo, kiam meze de la Dua Punika Milito ekestis misrikolta jaro kaj granda malsatokrizo en Italio, kiu nur povis esti solvita per livero de granda kvanto de greno fare de la tiama egipta imperiestro Ptolemeo la 4-a, la romianoj konsciis pri la signifo de la reĝolando ĉe rivero Nilo. Dum la 1-a jarcento antaŭ Kristo la ptolemea imperio en Egiptio tre malfortiĝis, kaj la imperiestro Ptolemeo la 11-a dum la jaro 80 antaŭ Kristo konsideris post sia morto donaci la (eo)
  • Egipto Erromako probintzia bihurtu zen K.a. 30ean, Kleopatraren heriotzaren ostean. Enperadoreak equites taldekoen artean (eta ez senatarien artean) hautatutako prefektuak gobernatzen zuen Egipto, Senatuko esku-sartzeak saihesten nahi baitziren. Izan ere, oso eskualde garrantzitsua zen Egipto, Erromatar Inperioko gari hornitzaile nagusia baitzen. Hornidura hori eten eginez gero, matxinadak sortuko ziren Erromako behartsuen artean. (eu)
  • Egypt (Latin: Aegyptus [ae̯ˈɡʏptʊs]; Koinē Greek: Αἴγυπτος Aígyptos [ɛ́ːɡyptos]) was a subdivision of the Roman Empire from Rome's invasion of the Ptolemaic Egyptian Kingdom after the battle of Alexandria in 30 BC to its loss by the Byzantine Empire to the Islamic conquests in AD 641. The province encompassed most of modern-day Egypt except for the Sinai, and was bordered by the provinces of Crete and Cyrenaica to the west and Judea, later Arabia Petraea, to the East. Egypt came to serve as a major producer of grain for the empire and had a highly developed urban economy. Aegyptus was by far the wealthiest Eastern Roman province, and by far the wealthiest Roman province outside of Italy. The population of Roman Egypt is unknown, although estimates vary from 4 to 8 million. In Alexandria, i (en)
  • La période de l’Égypte romaine et byzantine (en latin : Aegyptus; en grec koinè Αἴγυπτος / Aígyptos) s’étend de l’annexion par Rome de l’ancien royaume lagide en 30 av. J.-C. jusqu’à sa conquête par les Arabes en 641. La province romaine comprenait alors la plus grande partie de l’Égypte moderne moins le Sinaï et était voisine des provinces de Crète et Cyrénaïque à l’ouest, de la Judée et de l’Arabie pétrée à l’est. L’Égypte était de loin la plus riche des provinces romaines hors de l’Italie, avait une économie monétaire très développée et une population que l’on estime entre quatre et huit millions d’habitants. Grenier à blé de Rome à l’origine, de Constantinople par la suite, elle possédait un port important à Alexandrie, deuxième ville en importance de l‘Empire romain. (fr)
  • 아이깁투스(Aegyptus)는 로마 제국의 속주 중 하나이다. 시나이반도를 제외한 현재의 이집트 대부분이 포함되어 있으며, 서쪽으로는 키레나이카, 동쪽으로는 아라비아 페트라이아와 경계를 마주하고 있다. 이 속주의 이름은 원래 도시 이름이었으나, 로마가 점령한 뒤로 속주 전체의 이름으로 인식되었다. 이 이름은 오늘날 이집트로 바뀌었다. 기원전 30년 클레오파트라의 죽음과 함께 이집트는 로마의 황제 속주 아이깁투스로, 로마 황제에 의해 직접 선택된 집정관이 다스리는 직할지가 되었다. 이 지역의 총독은 원로원 계급이 아니라 기사 계급 가운데서 임명되었다. (ko)
  • Egipt rzymski (łac. Aegyptus, stgr. Αἴγυπτος; Aígyptos) – okres w historii Egiptu, w którym był on częścią Cesarstwa Rzymskiego. Trwał od momentu przekształcenia Egiptu w rzymską prowincję przez cesarza Augusta w roku 30 p.n.e. aż do reform Dioklecjana pod koniec III w., które uważane są za początek okresu bizantyńskiego w historii Egiptu. (pl)
  • Egito romano é o nome utilizado para fazer referência ao período no qual a região do Egito esteve sob o controle do Império Romano e de seu sucessor, o Império Bizantino. Neste período, a província do Egito (em latim: Aegyptus; em grego: Αἴγυπτος; romaniz.: Aigyptos) passou por diversas transformações. Ela foi criada em 30 a.C. depois que Otaviano (o futuro imperador Augusto) derrotou Marco Antônio e depôs a amante dele, a rainha Cleópatra, do trono do Egito e anexou suas terras, encerrando definitivamente reino ptolemaico do Egito. A província abrangia a maior parte do território do moderno estado do Egito, com exceção da península do Sinai, que seria conquistada por Trajano. (pt)
rdfs:label
  • Roman Egypt (en)
  • مصر (مقاطعة رومانية) (ar)
  • Egipte (província romana) (ca)
  • Aegyptus (cs)
  • Aegyptus (de)
  • Aegyptus (eo)
  • Egipto (erromatar probintzia) (eu)
  • Egipto (provincia romana) (es)
  • Aegyptus (provinsi Romawi) (in)
  • Egitto (provincia romana) (it)
  • Égypte romaine et byzantine (fr)
  • アエギュプトゥス (ja)
  • 아이깁투스 (ko)
  • Romeins en Byzantijns Egypte (nl)
  • Egipt rzymski (pl)
  • Egito romano (pt)
  • Египет (римская провинция) (ru)
  • Aegyptus (sv)
  • 埃及 (羅馬行省) (zh)
  • Єгипет (римська провінція) (uk)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
foaf:name
  • Egypt (en)
  • Roman Egypt (en)
  • Aegyptus (la)
is dbo:birthPlace of
is dbo:citizenship of
is dbo:deathPlace of
is dbo:place of
is dbo:territory of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:birthPlace of
is dbp:burialPlace of
is dbp:citizenship of
is dbp:deathPlace of
is dbp:place of
is dbp:subDiscipline of
is dbp:territory of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License