| dbo:abstract
|
- Adolf Mauritz Fonahn (15 June 1873 – 21 August 1940) was a Norwegian physician, medical historian and orientalist. He is best known for his work including those revolving around Tibetan Buddhism, Leonardo da Vinci's anatomical drawings (where he was one of the first who interpreted Leonardo's mirror writing), early Persian and Arabic medical literature, and more generally the study of medical history and Asian languages. Fonahn is known for his diverse areas of interest and multitude of his works; these included Zur Quellenkunde der persischen Medizin (Persian Medicine and its Source) published in 1910 in Leipzig, Germany, Orm og ormmidler i nordiske medicinske skrifter fra middelalderen (? Norwegian Medicine from the Middle Ages) published in 1905, Arabic and Latin anatomical terminology: chiefly from the Middle Ages in 1922, A Palmyrene man's Name in Arabic transcription on a surgical bronze instrument in 1920, Japanese ornamented arrow-heads in 1929, and translations of multiple works for Leonardo da Vinci given out in such publications as 24 fogli della Royal Library di Windsor: Cuore: Anatomia e fisiologia (24 sheets of the Windsor Royal Library on heart anatomy and physiology) in 1912. (en)
- Adolf Mauritz Fonahn, född den 15 juni 1873 i , död den 21 augusti 1940 i Oslo, var en norsk medicinhistoriker och orientalist. Fonahn blev student 1891 och candidatus medicinae 1899. Redan under studietiden ägnade han sig åt orientaliska språk, och efter att ha praktiserat som läkare en kortare tid reste han till utlandet för att studera dels dessa (assyriska, arabiska, persiska, egyptiska, sanskrit med flera), dels medicinens historia. Åren 1909–1914 var han vid Kristiania universitet med plikt att hålla medicinhistoriska föreläsningar. Han utförde detta uppdrag så väl, att Stortinget 1914 beviljade honom ett betydande understöd till fortsatt vetenskapligt arbete, och 1917 anställdes han som docent i medicinhistoria vid universitetet i Kristiania. De studier av Orientens språk, som Fonahn med förkärlek odlade, och som föranledde, att han 1908 tilldelades Societé des savants' guldmedalj för modernt arabiskt tal- och skriftspråk, gjorde att han kunde företa undersökningar på föga tillgängliga områden. De kom honom till godo vid en rad uppsatser över drogernas historia (Orm og Ormemidler, 1905) och i några studier över assyrisk medicin. Nytt land öppnade han för den medicinhistoriska forskningen genom Zur Quellenkunde der persischen Medizin (1910), som gav anledning till undersökningar på flera ouppodlade områden. Internationell berömmelse uppnådde han genom att, tillsammans med Halfdan Hopstock och , utge Leonardo da Vincis Quaderni d'Anatomia i 6 folioband (1911–1916), ett arbete, som belönades med guldmedalj i Leipzig, och som överallt i den vetenskapliga världen väckte det största uppseende, på grund av att det där för första gången, trots flera försök, föreligger en faksimilutgåva med läsning och översättning av den i skrivna texten till de i Windsor bevarade anatomiska teckningar, som Leonardo hade efterlämnat. Wikimedia Commons har media relaterad till Adolf Fonahn. (sv)
|
| rdfs:comment
|
- Adolf Mauritz Fonahn (15 June 1873 – 21 August 1940) was a Norwegian physician, medical historian and orientalist. He is best known for his work including those revolving around Tibetan Buddhism, Leonardo da Vinci's anatomical drawings (where he was one of the first who interpreted Leonardo's mirror writing), early Persian and Arabic medical literature, and more generally the study of medical history and Asian languages. (en)
- Adolf Mauritz Fonahn, född den 15 juni 1873 i , död den 21 augusti 1940 i Oslo, var en norsk medicinhistoriker och orientalist. Fonahn blev student 1891 och candidatus medicinae 1899. Redan under studietiden ägnade han sig åt orientaliska språk, och efter att ha praktiserat som läkare en kortare tid reste han till utlandet för att studera dels dessa (assyriska, arabiska, persiska, egyptiska, sanskrit med flera), dels medicinens historia. Åren 1909–1914 var han vid Kristiania universitet med plikt att hålla medicinhistoriska föreläsningar. Han utförde detta uppdrag så väl, att Stortinget 1914 beviljade honom ett betydande understöd till fortsatt vetenskapligt arbete, och 1917 anställdes han som docent i medicinhistoria vid universitetet i Kristiania. De studier av Orientens språk, som Fona (sv)
|
