An Entity of Type: Thing, from Named Graph: http://dbpedia.org, within Data Space: dbpedia.org

A phonograph record (also known as a gramophone record, especially in British English), or simply a record, is an analog sound storage medium in the form of a flat disc with an inscribed, modulated spiral groove. The groove usually starts near the periphery and ends near the center of the disc. At first, the discs were commonly made from shellac, with earlier records having a fine abrasive filler mixed in. Starting in the 1940s polyvinyl chloride became common, hence the name vinyl.

Property Value
dbo:abstract
  • قرص فونوغراف هو صوت إشارة تشابهية مخزن على شكل قرص مسطح به اخاديد حلزونية، ويبدأ الأخدود من محيط القرص وينتهي عند مركز القرص. في البداية كانت الاقراص تصنع من الشيلاك، وفي الخمسينيات أصبحت تصنع من كلوريد متعدد الفاينيل. وحالياً تسمى قرص فينيل أو فينيل اختصاراً (ar)
  • Gramofonová deska neboli gramodeska, známá těž jako vinylová deska nebo lidově vinyl, je záznamové médium určené pro záznam, uchování a reprodukci zvuku. Gramofonová deska byla od doby svého vynálezu – konce 19. století až do 80. let 20. století nejrozšířenějším nosičem zvukového záznamu. Od konce 80. let byla gramofonová deska postupně nahrazována kompaktními disky (CD), až byly nakonec gramofonové desky z trhu téměř úplně vytlačeny. Od počátku 21. století jsou gramofonové desky vydávány pouze okrajově, v malých nákladech jako sběratelské edice, popřípadě jsou vydávány nezávislými vydavateli nekomerční hudby. Gramodesky i v době svého strmého úpadku v 90. letech 20. století zůstávaly oblíbené mezi dýdžeji, kteří využívají hudební materiál z gramodesek pro mixáž hudby při klubových tanečních produkcích. Avšak ani této oblasti se digitalizace nevyhnula a pro mixáž taneční hudby se stále častěji používají digitální konzole. Přesto existuje úzké, avšak živé společenství milovníků gramofonů a gramodesek, kteří preferují poslech analogového záznamu zvuku z gramodesek před záznamem digitálním. Proto i dnes je na trhu množství výrobců gramofonů a dalšího vybavení pro poslech gramodesek. V posledních letech (rok 2021) obliba desek začíná, především ve Velké Británii a USA, opět stoupat. V Česku existují obchody Bontonland (pod. Supraphon) či Musicrecords, kde se dají nové desky koupit v ceně od 149 - 849 korun.[zdroj?] Na desky nahrávají svá alba z popových zpěvaček například Ava Max, Charli XCX, Zara Larsson, Lady Gaga, Dua Lipa či Bebe Rexha. (cs)
  • Un disc fonogràfic, normalment anomenat simplement disc i de vegades vinil, és un suport d'enregistrament de so analògic que consisteix en un disc pla amb un solc modulat gravat en forma d'espiral que comença prop de la perifèria i acaba prop del centre del disc. Té un forat circular al seu centre, de diàmetre variable segons el format del disc. Els discs van ser la tecnologia principal de reproducció de música personal durant la major part del segle xx; van reemplaçar el cilindre de fonogràf de primers de segle i, tot i que la seva popularitat va minvar considerablement en aparèixer el disc compacte des de 1981 del mateix segle, al començament del segle xxi encara es continuen fabricant i venent, encara que cada vegada en un nombre menor. Encara que per molts sigui un article obsolet, roman un del formats d'àudio més utilitzat pels discjòqueis gràcies a la seva gran qualitat de so respecte noves tecnologies que surten a la venda i s'imposen en el mercat com són els CD. Els registres de fonògraf es descriuen generalment pel seu diàmetre en polzades (12 polzades, 10 polzades, 7 polzades), la velocitat de rotació en revolucions per minut (rpm) en què es juguen (8 1/3, 16 2 / 3, 33 1/3, 45, 78), [6] i la seva capacitat de temps, determinada pel seu diàmetre i velocitat (LP [joc llarg], disc de 12 polzades, 33 1/3 rpm; SP [únic] , Disc de 10 polzades, 78 rpm o disc de 7 polzades, 45 rpm; EP [play estès], disc de 12 polzades, 33 1/3 o 45 rpm); la seva qualitat reproductiva o el nivell de fidelitat (alta fidelitat, , àmplia gamma, etc.); i la quantitat de canals d'àudio (mono, estèreo, quad, etc.). Els registres de vinil poden estar ratllats o deformats si s'emmagatzemen de manera incorrecta, però si no estan exposats a calor elevat, manipulats o trencats descuidats, un registre de vinil té el potencial per durar segles. La coberta gran (i les mànigues interiors) són valorades per col·lectors i artistes per l'espai destinat a l'expressió visual, especialment pel que fa al llarg vinil LP. (ca)
  • Ο δίσκος ή πλάκα γραμμοφώνου, είναι ένα αναλογικό μέσο αποθήκευσης ήχου κατασκευασμένο από βινύλιο. Τα δεδομένα του ήχου είναι αποθηκευμένα πάνω σε μια σπειροειδή αυλάκωση η οποία ξεκινά από την άκρη του δίσκου καταλήγοντας στο κέντρο αυτού. Τα τοιχώματα της αυλάκωσης είναι αναλογικά χαραγμένα σε σχέση με τη συχνότητα και το πλάτος κύματος του ήχου. Για την αναπαραγωγή τοποθετείται ακίδα (βελόνα) στην αυλάκωση και περιστρέφεται ο δίσκος.Η μετατροπή των ιχνών σε ήχο μπορεί να γίνει απλά μηχανικά μέσω μεμβράνης και χωνιού, ή - όπως γίνεται σήμερα - με ηλεκτρικά και ηλεκτρονικά μέσα. Το είδος του δίσκου χαρακτηρίζεται κυρίως από το μέγεθός (12, 10, 7 ιντσών) και την ταχύτητα περιστροφής του σε 33 στροφών, 45 στροφών ή 78 στροφών ανά λεπτό (rpm). Ο δίσκος ήταν το κύριο μέσο μουσικής καταγραφής και αναπαραγωγής κατά τη διάρκεια του 20ού αιώνα. Αντικατέστησε τον φωνογραφικό κύλινδρο στη δεκαετία του 1920, ενώ από την δεκαετία του 1990 η χρήση του περιορίστηκε, λόγω της μεταστροφής της αγοράς στους ψηφιακούς δίσκους (CD). (el)
  • Die Schallplatte (englisch record) ist ein mit analogen Daten bespielter und meist kreisförmiger Tonträger mit einem Mittelloch, deren heute beidseitige Rillen zur Wiedergabe von Schallsignalen dienen. (de)
  • Gramofondisko (aŭ vinila disko) estas tia disko, sur kiu oni registris muzikon (aŭ alian sonon) kaj kiun oni poste metas sur gramofonon por aŭdi tiun muzikon. Rapidoj, en kiuj la gramofondiskoj estis ludataj, estis unue 78 rivoluoj dum minuto, poste 45, 33⅓ kaj 16+2/3 riv/min. Sur gramofondisko troviĝas kutime ambaŭflanke, foje nur unuflanke, po unu spiralforma kanelo. (eo)
  • Un disco fonográfico (conocido de forma genérica simplemente como disco o vinilo)​​ es un dispositivo de almacenamiento analógico de sonido con forma de disco plano, que se vale de un surco dispuesto en espiral modulado y provisto de incisiones grabadas, que sirve para reproducir de forma mecánica o electromecánica el sonido previamente registrado. El surco generalmente comienza cerca de la periferia y termina cerca del centro del disco. Al principio, los discos se hacían comúnmente con goma laca, añadiéndose en los primeros tiempos a la mezcla un material abrasivo fino para aumentar su resistencia al desgaste. A partir de la década de 1940, se comenzó la fabricación masiva de discos de policloruro de vinilo, y de ahí la generalización del nombre de «vinilo», que a partir de mediados de la década de 2000 se hizo gradualmente extensivo para los discos hechos de cualquier tipo de material plástico. El disco fue el medio principal utilizado para la reproducción de música en el siglo XX. Había coexistido con el cilindro de fonógrafo desde finales de la década de 1880 y lo había reemplazado definitivamente alrededor de 1912. Su popularidad le permitió mantener la mayor parte del mercado incluso cuando se comercializaron masivamente nuevos formatos como el casete. Pero en la década de 1980, la técnica del audio digital (especialmente el disco compacto), había aumentado notablemente su presencia en el mercado musical, y el disco de vinilo dejó de ser el sistema más vendido a partir de 1991.​ Desde la década de 1990, los discos se siguen fabricando y vendiendo a menor escala, y durante la década de 1990 y principios de la década de 2000, fueron comúnmente utilizados por disc-jockeys, especialmente en sesiones de música de baile. También comenzaron a recibir la atención de un número creciente de audiófilos, y a principios del siglo XXI han resurgido como soporte de la música rock, hasta el punto de que en 2014 se vendieron 9,2 millones de discos en los Estados Unidos (con un aumento del 260 % desde 2009).​ Asimismo, las ventas en el Reino Unido se multiplicaron cinco veces entre 2009 y 2014,​ y en el año 2020 las ventas de vinilos superaron a las de CDs en los Estados Unidos por primera vez desde los años 1980.​ En 2017 se contabilizaban 48 fábricas de discos de vinilo en todo el mundo, 18 en los Estados Unidos y 30 en otros países. La creciente popularidad del disco ha llevado a realizar inversiones en nuevas y modernas máquinas de prensado.​ Solo quedan dos productores de soportes de laca (discos de acetato o discos maestros): Apollo Masters en California y MDC en Japón.​ Los discos se describen generalmente por alguna de estas características: * Diámetro expresado en pulgadas (12 pulgadas, 10 pulgadas, 7 pulgadas), aunque originalmente fueron diseñados en milímetros​ * Velocidad de giro en revoluciones por minuto (rpm) a la que se reproducen: 8⅓; 16⅔; 33⅓; 45; y 78​ * Duración, determinada por su diámetro y velocidad: * LP [larga duración]: disco de 12 pulgadas y 33⅓ rpm (del inglés Long Play) * SP [sencillo]: disco de 10 pulgadas, 78 rpm, o disco de 7 pulgadas, 45 rpm (del inglés Short Play) * EP [reproducción extendida]: disco de 12 pulgadas o disco de 7 pulgadas, 33⅓ o 45 rpm (del inglés Extended Play) * Calidad de reproducción o nivel de fidelidad: alta fidelidad, ortofónico o de rango completo * Número de canales de audio: monoaural, estereofónico o cuadrafónico Como medio de difusión cultural, la gran portada (y en algunos casos las fundas interiores) son valoradas por coleccionistas y artistas debido al gran espacio disponible para la expresión visual, especialmente en el caso de los discos de 12 pulgadas.​ (es)
  • El disco de vinilo​ (también conocido como disco microsurco o simplemente como microsurco o vinilo),​ es un medio de almacenamiento analógico de señales sonoras, caracterizado por utilizar como material de soporte un plástico denominado policloruro de vinilo, del que recibe el nombre. Fue introducido oficialmente en 1948 por la compañía Columbia Records en los Estados Unidos,​ como una evolución muy mejorada de los anteriores discos de 78 rpm (fabricados con un material mucho más frágil como la goma laca). Actualmente el término vinilo se suele utilizar para indicar en particular el formato LP (discos de 30 cm girando a 33⅓ revoluciones por minuto), aunque este uso sea inadecuado, ya que también discos fabricados con otros materiales explotan el mismo formato como soporte. El sonido de un disco se reproduce mediante un tocadiscos (por lo general, conectado a un amplificador), que permiten utilizar discos de diferentes diámetros y elegir la velocidad de rotación mediante un selector. (es)
  • Disko fonografikoa binilozko edo antzeko gaiez egindako xafla mehe biribila da, hotsak, irudiak edo grabatzen eta erreproduzitzen dituena. Soinua xaflaren alde bakoitzean biribilean egindako ildoetan grabatuta dago: grabazioa disko arruntetan sistema analogikoaz egiten da. ak, berriz, txikiagoak izaten dira eta laser izpiez sistema digitalaz grabattzen dira. (eu)
  • Un disque phonographique est un disque de métal, de cire, de gomme-laque, ou de matière thermoplastique (vinyles) qui possède des propriétés d'enregistrement et/ou de reproduction mécanique du son. (fr)
  • A phonograph record (also known as a gramophone record, especially in British English), or simply a record, is an analog sound storage medium in the form of a flat disc with an inscribed, modulated spiral groove. The groove usually starts near the periphery and ends near the center of the disc. At first, the discs were commonly made from shellac, with earlier records having a fine abrasive filler mixed in. Starting in the 1940s polyvinyl chloride became common, hence the name vinyl. The phonograph record was the primary medium used for music reproduction throughout the 20th century. It had co-existed with the phonograph cylinder from the late 1880s and had effectively superseded it by around 1912. Records retained the largest market share even when new formats such as the compact cassette were mass-marketed. By the 1980s, digital media, in the form of the compact disc, had gained a larger market share, and the record left the mainstream in 1991. Since the 1990s, records continue to be manufactured and sold on a smaller scale, and during the 1990s and early 2000s were commonly used by disc jockeys (DJs), especially in dance music genres. They were also listened to by a growing number of audiophiles. The phonograph record has made a niche resurgence as a format for rock music in the early 21st century—9.2 million records were sold in the US in 2014, a 260% increase since 2009. Likewise, sales in the UK increased five-fold from 2009 to 2014. As of 2017, 48 record pressing facilities exist worldwide, 18 in the US and 30 in other countries. The increased popularity of the record has led to the investment in new and modern record-pressing machines. Only one producer of lacquers (acetate discs or master discs) remains: MDC in Japan. On 6 February 2020, a fire destroyed the Apollo Masters plant, which was the last remaining lacquers plant in the US. According to the Apollo Masters website, their future is still uncertain. Phonograph records are generally described by their diameter in inches (12-inch, 10-inch, 7-inch) (although they were designed in millimeters), the rotational speed in revolutions per minute (rpm) at which they are played (8+1⁄3, 16+2⁄3, 33+1⁄3, 45, 78), and their time capacity, determined by their diameter and speed (LP [long playing], 12-inch disc, 33+1⁄3 rpm; SP [single], 10-inch disc, 78 rpm, or 7-inch disc, 45 rpm; EP [extended play], 12-inch disc or 7-inch disc, 33+1⁄3 or 45 rpm); their reproductive quality, or level of fidelity (high-fidelity, orthophonic, full-range, etc.); and the number of audio channels (mono, stereo, quad, etc.). The phrase refers to a malfunction when the needle skips/jumps back to the previous groove and plays the same section over and over again indefinitely. (en)
  • Piringan hitam adalah piringan dengan diameter sekitar 40 cm yang digunakan untuk memutar lagu di gramofon. Piringan hitam dipatenkan oleh Léon Scott pada 1857 (in)
  • Il disco fonografico o grammofonico è un supporto utilizzato per la registrazione sonora. Il primo tipo di disco fonografico, quello a 78 giri e tipicamente in gommalacca, fu inventato da Emile Berliner e introdotto in commercio negli Stati Uniti nel 1889. Rispetto ai cilindri (i quali, per necessità, erano incisi da un solo lato), i dischi erano più facili da produrre, trasportare e immagazzinare, e avevano il vantaggio di essere più forti (marginalmente). In varie trasformazioni, il formato del disco audio è diventato il mezzo principale per le registrazioni audio di consumo fino alla fine del XX secolo, e la doppia facciata del 78 giri in gommalacca, è stato il formato standard di musica di consumo dal 1910 alla fine degli anni cinquanta. Il disco microsolco di vinile venne inventato dall'ingegnere ungherese Peter Carl Goldmark. Esso venne introdotto nei tardi anni quaranta e i due principali formati furono il 7 pollici o singolo che girava a 45 giri ed il 12 pollici o LP (long-playing) che girava a 33 giri. La sostituzione totale dei 78 giri avvenne nel corso degli anni cinquanta. Il vinile offriva migliori risultati, sia nella stampa che nella riproduzione, e veniva generalmente letto da una puntina in diamante e quando suonato nel modo appropriato (esatto peso di tracciamento, etc.) offriva una durata maggiore del supporto. (it)
  • 축음기 음반(gramophone record, phonograph record, vinyl record)은 평평한 디스크로 이루어진 아날로그 소리 저장 매체이다. 간단히 레코드(record) 또는 레코드판이라고도 한다. 축음기 음반은 크기에 따라 16인치(Transcription Disc), 12인치, 10인치, 7인치 등이 있으며 재생을 위한 회전 속도는 8 rpm, 16 ⅔, 33 ⅓(LP), 45(EP), 72(베를리너 디스크), 78(SP), 90과 120(프랑스 Pathè 레코드) 등이 있다. 또, LP(33 ⅓ rpm)의 경우 Long Playing 타임 기법을 사용하며 소리는 모노, 스테레오, 등을 제공한다. 축음기 음반은 1920년대까지 공존했던 를 대체하여 20세기 전반에 걸쳐 음악 생산을 위한 주요 매체였다. 표준 규격은 1925년부터 1948년까지 7인치의 78회전 음반(SP)이었고, 1948년부터는 12인치의 33 ⅓회전 음반(LP)이었다. 1980년대 말에 디지털 매체가 더 넓은 시장 점유율을 차지함에 따라 축음기 음반은 1991년에 주류를 떠나게 되었다. 그러나 21세기에도 제조 및 판매는 계속되고 있다. (ko)
  • Een grammofoonplaat is een geluidsdrager die op een grammofoon wordt afgedraaid. Het is een platte schijf waarbij aan beide kanten (aanvankelijk slechts aan één kant) een spiraalvormige groef is geperst die van de rand naar dicht bij het midden loopt of van het midden naar de rand (Pathé) en waarin geluidsinformatie is opgenomen in de vorm van kleine horizontale (vroeger verticale, en thans bij stereo horizontale én verticale) afwijkingen. Deze uitslagen naar links en rechts kunnen met een naald op de ronddraaiende plaat worden afgetast en hoorbaar worden gemaakt. Om te zorgen dat een plaat op de juiste wijze op een speler gelegd wordt, wordt er een gaatje exact in het midden van een plaat gemaakt. Het centrale deel van de grammofoonplaat bevat het label, waarop de inhoudsopgave wordt aangegeven. (nl)
  • レコード(record, vinyl record, 英語版ではPhonograph record)は、音声記録を意味し、主に樹脂などでできた円盤(最初期には円筒状の蝋管レコードを含む)に音楽や音声などの「振動」を刻み込み記録したメディアの一種を示すことが多い。 記録された音を音として聴ける状態にすることを「再生」という。まず、1.記録された「音の振動の振幅」を取り出すことで「音」が復元できる。しかし、狭い場所にコンパクトに記録された振動の変化量はわずかの変化量なので、2.人間にあった音量まで振幅量を大きくする「増幅」をおこなうことが初期の段階から必要であった。 後者の方法の歴史的発展段階で区分し、「針で読み取った振幅の情報」を、機械的に増幅する蓄音機の時代、と、電気信号に変えて増幅するレコードプレーヤーの時代に大まかに分類することができる。 (ja)
  • Il disco in vinile (noto anche come disco a microsolco o, per ellissi, microsolco) è un supporto per la memorizzazione e la riproduzione analogica di segnali sonori. Venne introdotto nel 1948 dalla Columbia records negli Stati Uniti d'America come evoluzione del precedente disco a 78 giri, dalle simili caratteristiche, realizzato in gommalacca. Come sineddoche, il termine vinile, materiale con il quale veniva realizzato, indica il disco stesso. Per la riproduzione sonora di un disco viene impiegato un giradischi collegato a un amplificatore; generalmente un giradischi permette di ascoltare dischi di diverso diametro e velocità di rotazione. (it)
  • Płyta gramofonowa – zwykle okrągła płyta o średnicy do 30 cm z zapisanym spiralnie w postaci rowka analogowym nagraniem dźwiękowym. Płyty gramofonowe były wykonywane z różnych materiałów, najczęściej ebonitu, szelaku lub poli(chlorku winylu) – stąd nazwa potoczna – płyta winylowa. Choć produkowano je w różnych kolorach, to zdecydowanie najczęściej w czarnym, stąd inna nazwa potoczna – czarna płyta. Obecnie powszechnie określana jest też mianem płyty analogowej. Płyty gramofonowe były podstawowym środkiem rozpowszechniania nagrań muzycznych od końca wieku XIX do lat 80. XX w. Zostały zmarginalizowane przez zapis cyfrowy. Obecnie używane najczęściej przez audiofili oraz podczas scratch'owania. Chociaż w odtwarzaniu płyt dominują urządzenia z mechanicznymi igłami, to istnieją laserowe odtwarzacze, w przybliżeniu analogiczne w działaniu do odtwarzaczy płyt CD. (pl)
  • O disco de vinil, ou disco fonográfico, ou vinil, em inglês Long Playing Record, em português: disco de longa duração, ou long play (sigla LP), é uma chapa, majoritariamente de cor preta e contendo um rótulo no centro chamado de selo fonográfico, fabricadas através de processos eletromecânicos e feitas de um material plástico chamado policloreto de vinila (abreviado como vinil ou PVC), inventado pelo engenheiro Peter Carl Goldmark (empregado da Columbia Records) para substituir os velhos discos de 78 rpm, utilizada para o armazenamento de áudio (principalmente canções) desde 21 de junho de 1948. Embora tenham experimentado um grande declínio em seu uso a partir da década de 1990, com a introdução do CD. O processo de gravação do áudio nos discos de vinil é complexo, entretanto, utilizam-se processos similares aos que eram usados na gravação dos discos de 78 rotações, através de processos eletromecânicos, como a galvanoplastia e a prensagem ou carimbagem. Assim, as grandes diferenças entre os formatos do ponto de vista da fabricação se davam na utilização de estiletes (chamados também de cinzéis) com a ponta mais fina, que possibilitava a gravação do som com os famosos microssulcos ou micro-ranhuras (do inglês microgroove) que, combinados com a nova velocidade de 33 1/3 RPM, permitiam o aumento de capacidade pelo qual os novos discos eram conhecidos. Utilizados para a veiculação de álbuns completos (ao vivo, coletânea, de estúdio, de grandes êxitos, ou de remisturas), tinham a capacidade máxima de rodar de 23 a 30 minutos por cada lado do disco (contendo, normalmente, diversas faixas em cada lado). Inicialmente, existiam versões com 10 e com 12 polegadas de diâmetro (25 ou 30 cm). Entretanto, com o tempo, fixou-se o formato de 30 centímetros de diâmetro. Devido ao seu tamanho e capacidade, eles são discos que comportam o lançamento de um álbum completo, ao contrário dos compactos simples que foram lançados em 31 de março de 1949 pela gravadora concorrente RCA-Victor e que passaram a ser utilizados para lançar singles musicais. Desde o início da sua comercialização, em 1948, enfrentaram a concorrência de diversos formatos similares, especialmente daqueles baseados em tecnologias que envolviam fitas magnéticas. De menção obrigatória pelo seu impacto na cultura popular são a fita cassete e o cartucho ou stereo 8 que tiveram grande importância comercial para a indústria fonográfica. Entretanto, nenhum desses formatos chegou a ameaçar a posição dos LPs como principal meio de armazenamento de áudio entre os anos 1960 e os anos 1980. Foi apenas com a invenção do CD, um meio de armazenamento digital, em meados desta última década que iniciou-se o declínio do disco de vinil como principal formato de comercialização de música gravada. Apesar disso, experimentou um ressurgimento a partir da década de 2000, tendo a indústria registrado um novo interesse e um aumento das vendas deste meio de armazenamento de áudio até os dias atuais. (pt)
  • En vinylskiva är en grammofonskiva av vinylplast. Den var det dominerande uppspelningsmediet i musikbranschen mellan cirka 1950 och 1990. (sv)
  • En grammofonskiva är en typ av fonogram där ljud lagras på en cirkulär skiva i form av ett graverat spår av varierande vidd och svängning, vilket från början avlästes med en stålnål som mekaniskt påverkade ett litet membran av metall eller glimmer. Membranets vibrationer satte luften i vågrörelse som kopplades till en större eller mindre tratt, som samlade ljudet och sände det förstärkt i trattens riktning. Detta kallades trattgrammofon. Senare infördes nålmikrofonen (pickup) som kopplades till någon form av elektrisk förstärkare. Spåret på de flesta grammofonskivor är lateralt, det vill säga rör sig i sidled, men fram till och med 1920-talet fanns även skivor med vertikal gravyr där spåret går upp och ner. Sistnämnda teknik tillämpades även på grammofonskivans föregångare fonografcylindern. Genom en kombination av lateralgravyr och transversalgravyr av ljudspåret kan man åstadkomma en stereoinspelning, som kan läsas med en specialkonstruerad nålmikrofon och spelas upp i en stereoanläggning. Stålnålar slits starkt vid avspelningen och från början krävdes nytt efter varje avspelad skiva. Med förbättrat stål i nålen kunde upp till 10 skivor spelas med samma nål. Nålmikrofonen kan göras betydligt lättare än den gamla ljuddosan, varvid slitaget på skivan reduceras avsevärt. Med stiftspets av diamant eller safir får man en nål som duger för avspelning av tusentals skivor, innan den behöver bytas. Nosradien på dessa stift måste noga anpassas till slaget av den skiva som ska avspelas. Av den anledningen utförs ofta nålmikrofonerna så att man på ett enkelt sätt kan växla mellan nålar med olika slipning av spetsen. Den äldsta typen av grammofonskiva var den så kallade 78-varvaren, vilken uppfanns av Emile Berliner 1887. Standardskivan med 25 cm diameter räcker för 3 à 4 minuters spelning. Det förekommer även en större skiva med 30 cm diameter och en mindre med 17 cm diameter med speltider därefter. För amatörmässig inspelning användes så kallade lackskivor, som var någorlunda lätta att gravera, men som å andra sidan bara klarade ett fåtal avspelningar, innan ljudkvaliteten gick ned katastrofalt. Dessa skivor måste avspelas med en specialnål, som lutar mycket starkt mot skivan, ett s.k. . 78-varvaren började under slutet av 1940-talet att ersättas av vinylskivan, vars tätare graverade spår och sänkt rotationshastighet möjliggjorde betydligt längre speltid än föregångaren. Dessa skivor ska avspelas med hastigheten 33 ⅓ resp 45 varv/minut. För inspelning av tal förekommer även hastigheten 16 ⅔ varv/minut. För musik ger denna hastighet oacceptabelt låg ljudkvalitet. Ljudet återgavs i början i mono (monofoni) där man använde endast en överföringskanal och en högtalare för att bära fram ljudet. Med vinylskivorna kom stereon (stereofonin) som ljudåtergivningsmetod och grammofonerna måste anpassas efter stereotekniken. Under 1990-talet konkurrerades även vinylskivan i allt väsentligt ut av CD:n, varvid en hundraårig grundläggande teknik med lagring av ljud på mekanisk väg ersattes nästan helt av digital lagring. Ännu idag ges dock många nya album ut på vinylskivor. Grammofonskivan var primärt medium för utgivning av kommersiell musik under nästan hela 1900-talet, och ersatte , som tidigare också funnits, under 1920-talet. Mot 1980s-talets slut började nå en större marknad, och vinylskivan började fasas ut 1991. på de första grammofonerna drevs med ett kraftigt fjäderverk, som måste dras upp med en vev för varje skiva, vevgrammofonen. En centrifugalregulator höll hastigheten konstant. Senare infördes en elektrisk motor, som drev skivtallriken. Dessa har vanligtvis en inställningsmöjlighet så att man kan välja mellan hastigheterna 78, 45 och 33 ⅓ varv per minut. Möjlighet att välja även 16 ⅔ varv per minut är sällsynt, men finns. Den hastigheten användes företrädesvis till talskivor. Med införande av den elektriska motorn möjliggjordes även skivväxlaren som kunde spela av skivorna automatiskt en efter en ur en bunt på upp till 10 skivor. Därmed kan cirka en halvtimmes sammanlagd speltid erhållas, innan man behöver ladda skivväxlaren med nya skivor. (sv)
  • 黑膠唱片,習慣又稱電木唱片(英語:phonograph record),指轉速每分鐘78轉、聲槽寬度0.10—0.16毫米、聲槽密度每厘米30—50條的留聲機唱片。黑膠唱片是一般人對過往使用唱盤機播放的唱片的稱呼。這種唱片是一種黑色圓盤形的膠片,早期為石墨材質,之後使用蟲膠(後期再改用聚氯乙烯,即PVC)壓製,上面刻有凹凸的坑紋以記錄聲音。早期的黑膠唱片只有單聲道,到後來發展成為雙軌的雙聲道音軌。到了1980年代後期時,這些唱片的顏色已不再局限於黑色,而可以是白色、橙色、透明、螢光色,甚至可以把歌手的樣貌印製在唱片裡,不過成本比較高。黑膠唱片可使用鋼針(早期手搖唱機)和粗紋寶石唱針(電唱頭)放唱,唱針與密紋唱片不能通用。 (zh)
  • Грамофо́нна платівка (пластинка), вінілова платівка, (грамплатівка, грампластинка, вініл) — аналоговий носій звукових даних для відтворення на програвачі вінілових дисків (обертовому столі), де звук зберігається в рельєфі кругових доріжок диска у вигляді ви́гравійованої або відтиснутої спіральної борозенки (або пари борозенок — для стереозвуку) різної ширини, яка відповідає звуковим коливанням. Пересуваючись доріжкою, голка (звукознімач) грамофона вібрує, вібрація перетворюється в електричні сигнали, які підсилюються, і знову перетворюються — в звукові хвилі. Механічно створена канавка зазвичай починається ближче до периферії і закінчується біля центру (яблука) диска. Хоча на початках використовувалися і платівки, по яких голка рухалася від центру. Вінілові платівки втрачають якість від подряпин або деформації, якщо зберігаються або використовуються неналежним чином, але якщо їх не піддавати впливу високої температури або механічних ушкоджень, — вінілові платівки мають потенціал, щоб слугувати протягом багатьох сотень чи тисяч програвань. При прослуховуванні пошкодженої платівки, голка з потрібної борозенки може перестрибувати на сусідню через нерівності диска і його коливанні по висоті при обертанні, створюючи «переходи». А при прослуховуванні дуже «заїжджених» записів голка може знімати шуми: потріскування і клацання, — оскільки борозенки платівки поступово зношуються і запилюються, псується запис. Цікавим виходом з ситуації є лазерні програвачі вінілових пластинок. З появою у 1980-их роках лазерних компакт-дисків вінілові платівки пішли в тінь. Любителів музики не завжди влаштовують їх великі розміри при невеликій тривалості відтворення, їх крихкість, пошкоджуваність і порівняно невисока якість звуку. Але тонкі поціновувачі продовжують вважати, що аналоговому звукові старомодних платівок властива особлива теплота, життєвість, що не передається цифровим записом. З відмовою від лазерних дисків популярність вінілових записів почала відновлюватися. (uk)
  • Гра̀мпласти́нка (от граммофонная пластинка, чаще просто пластинка) — аналоговый носитель звуковой информации — диск, на одной или на обеих сторонах которого нанесена непрерывная канавка (звуковая дорожка) в виде спирали. Вертикальный профиль звуковой дорожки модулирован звуковой волной. Долгое время (примерно с конца XIX и до конца XX века) была самым популярным носителем музыкальных записей, недорогим, пригодным для массового тиражирования, обеспечивающим высокое качество звукозаписи и пригодным для воспроизведения на относительно простой и дешёвой аппаратуре. Для «проигрывания» (воспроизведения звука) грампластинок используются специально предназначенные для этой цели аппараты: граммофоны, патефоны, в дальнейшем — электропроигрыватели и электрофоны. При движении по дорожке грампластинки игла проигрывателя начинает вибрировать (поскольку форма дорожки, зависящая от записанного сигнала, неравномерна в плоскости пластинки вдоль её радиуса и перпендикулярно направлению движения иглы). Вибрации иглы передаются либо мембране, которая непосредственно воспроизводит звук, либо преобразователю механических колебаний в электрические (звукоснимателю), сигнал которого подаётся на усилитель. Главным достоинством грампластинки являлось удобство массового тиражирования путём горячей прессовки, кроме того, грампластинки не подвержены действию электрических и магнитных полей.Недостатками грампластинки являются подверженность влиянию изменений температуры и влажности, механическим повреждениям (появление царапин), а также неизбежному при постоянном использовании износу (снижение и потеря аудиохарактеристик). Кроме того, грампластинки обеспечивают меньший динамический диапазон, чем более современные форматы хранения звукозаписей. (ru)
dbo:soundRecording
dbo:thumbnail
dbo:wikiPageExternalLink
dbo:wikiPageID
  • 172121 (xsd:integer)
dbo:wikiPageLength
  • 137687 (xsd:nonNegativeInteger)
dbo:wikiPageRevisionID
  • 1122602381 (xsd:integer)
dbo:wikiPageWikiLink
dbp:cs1Dates
  • y (en)
dbp:date
  • May 2021 (en)
dbp:description
  • Video of a 1936 spring-motor-driven 78 rpm acoustic gramophone playing a shellac record. (en)
dbp:filename
  • 78 (xsd:integer)
dbp:format
dbp:title
  • 78 (xsd:integer)
dbp:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • قرص فونوغراف هو صوت إشارة تشابهية مخزن على شكل قرص مسطح به اخاديد حلزونية، ويبدأ الأخدود من محيط القرص وينتهي عند مركز القرص. في البداية كانت الاقراص تصنع من الشيلاك، وفي الخمسينيات أصبحت تصنع من كلوريد متعدد الفاينيل. وحالياً تسمى قرص فينيل أو فينيل اختصاراً (ar)
  • Die Schallplatte (englisch record) ist ein mit analogen Daten bespielter und meist kreisförmiger Tonträger mit einem Mittelloch, deren heute beidseitige Rillen zur Wiedergabe von Schallsignalen dienen. (de)
  • Gramofondisko (aŭ vinila disko) estas tia disko, sur kiu oni registris muzikon (aŭ alian sonon) kaj kiun oni poste metas sur gramofonon por aŭdi tiun muzikon. Rapidoj, en kiuj la gramofondiskoj estis ludataj, estis unue 78 rivoluoj dum minuto, poste 45, 33⅓ kaj 16+2/3 riv/min. Sur gramofondisko troviĝas kutime ambaŭflanke, foje nur unuflanke, po unu spiralforma kanelo. (eo)
  • Disko fonografikoa binilozko edo antzeko gaiez egindako xafla mehe biribila da, hotsak, irudiak edo grabatzen eta erreproduzitzen dituena. Soinua xaflaren alde bakoitzean biribilean egindako ildoetan grabatuta dago: grabazioa disko arruntetan sistema analogikoaz egiten da. ak, berriz, txikiagoak izaten dira eta laser izpiez sistema digitalaz grabattzen dira. (eu)
  • Un disque phonographique est un disque de métal, de cire, de gomme-laque, ou de matière thermoplastique (vinyles) qui possède des propriétés d'enregistrement et/ou de reproduction mécanique du son. (fr)
  • Piringan hitam adalah piringan dengan diameter sekitar 40 cm yang digunakan untuk memutar lagu di gramofon. Piringan hitam dipatenkan oleh Léon Scott pada 1857 (in)
  • 축음기 음반(gramophone record, phonograph record, vinyl record)은 평평한 디스크로 이루어진 아날로그 소리 저장 매체이다. 간단히 레코드(record) 또는 레코드판이라고도 한다. 축음기 음반은 크기에 따라 16인치(Transcription Disc), 12인치, 10인치, 7인치 등이 있으며 재생을 위한 회전 속도는 8 rpm, 16 ⅔, 33 ⅓(LP), 45(EP), 72(베를리너 디스크), 78(SP), 90과 120(프랑스 Pathè 레코드) 등이 있다. 또, LP(33 ⅓ rpm)의 경우 Long Playing 타임 기법을 사용하며 소리는 모노, 스테레오, 등을 제공한다. 축음기 음반은 1920년대까지 공존했던 를 대체하여 20세기 전반에 걸쳐 음악 생산을 위한 주요 매체였다. 표준 규격은 1925년부터 1948년까지 7인치의 78회전 음반(SP)이었고, 1948년부터는 12인치의 33 ⅓회전 음반(LP)이었다. 1980년대 말에 디지털 매체가 더 넓은 시장 점유율을 차지함에 따라 축음기 음반은 1991년에 주류를 떠나게 되었다. 그러나 21세기에도 제조 및 판매는 계속되고 있다. (ko)
  • レコード(record, vinyl record, 英語版ではPhonograph record)は、音声記録を意味し、主に樹脂などでできた円盤(最初期には円筒状の蝋管レコードを含む)に音楽や音声などの「振動」を刻み込み記録したメディアの一種を示すことが多い。 記録された音を音として聴ける状態にすることを「再生」という。まず、1.記録された「音の振動の振幅」を取り出すことで「音」が復元できる。しかし、狭い場所にコンパクトに記録された振動の変化量はわずかの変化量なので、2.人間にあった音量まで振幅量を大きくする「増幅」をおこなうことが初期の段階から必要であった。 後者の方法の歴史的発展段階で区分し、「針で読み取った振幅の情報」を、機械的に増幅する蓄音機の時代、と、電気信号に変えて増幅するレコードプレーヤーの時代に大まかに分類することができる。 (ja)
  • Il disco in vinile (noto anche come disco a microsolco o, per ellissi, microsolco) è un supporto per la memorizzazione e la riproduzione analogica di segnali sonori. Venne introdotto nel 1948 dalla Columbia records negli Stati Uniti d'America come evoluzione del precedente disco a 78 giri, dalle simili caratteristiche, realizzato in gommalacca. Come sineddoche, il termine vinile, materiale con il quale veniva realizzato, indica il disco stesso. Per la riproduzione sonora di un disco viene impiegato un giradischi collegato a un amplificatore; generalmente un giradischi permette di ascoltare dischi di diverso diametro e velocità di rotazione. (it)
  • En vinylskiva är en grammofonskiva av vinylplast. Den var det dominerande uppspelningsmediet i musikbranschen mellan cirka 1950 och 1990. (sv)
  • 黑膠唱片,習慣又稱電木唱片(英語:phonograph record),指轉速每分鐘78轉、聲槽寬度0.10—0.16毫米、聲槽密度每厘米30—50條的留聲機唱片。黑膠唱片是一般人對過往使用唱盤機播放的唱片的稱呼。這種唱片是一種黑色圓盤形的膠片,早期為石墨材質,之後使用蟲膠(後期再改用聚氯乙烯,即PVC)壓製,上面刻有凹凸的坑紋以記錄聲音。早期的黑膠唱片只有單聲道,到後來發展成為雙軌的雙聲道音軌。到了1980年代後期時,這些唱片的顏色已不再局限於黑色,而可以是白色、橙色、透明、螢光色,甚至可以把歌手的樣貌印製在唱片裡,不過成本比較高。黑膠唱片可使用鋼針(早期手搖唱機)和粗紋寶石唱針(電唱頭)放唱,唱針與密紋唱片不能通用。 (zh)
  • Un disc fonogràfic, normalment anomenat simplement disc i de vegades vinil, és un suport d'enregistrament de so analògic que consisteix en un disc pla amb un solc modulat gravat en forma d'espiral que comença prop de la perifèria i acaba prop del centre del disc. Té un forat circular al seu centre, de diàmetre variable segons el format del disc. Els discs van ser la tecnologia principal de reproducció de música personal durant la major part del segle xx; van reemplaçar el cilindre de fonogràf de primers de segle i, tot i que la seva popularitat va minvar considerablement en aparèixer el disc compacte des de 1981 del mateix segle, al començament del segle xxi encara es continuen fabricant i venent, encara que cada vegada en un nombre menor. Encara que per molts sigui un article obsolet, rom (ca)
  • Gramofonová deska neboli gramodeska, známá těž jako vinylová deska nebo lidově vinyl, je záznamové médium určené pro záznam, uchování a reprodukci zvuku. Gramofonová deska byla od doby svého vynálezu – konce 19. století až do 80. let 20. století nejrozšířenějším nosičem zvukového záznamu. Od konce 80. let byla gramofonová deska postupně nahrazována kompaktními disky (CD), až byly nakonec gramofonové desky z trhu téměř úplně vytlačeny. (cs)
  • Ο δίσκος ή πλάκα γραμμοφώνου, είναι ένα αναλογικό μέσο αποθήκευσης ήχου κατασκευασμένο από βινύλιο. Τα δεδομένα του ήχου είναι αποθηκευμένα πάνω σε μια σπειροειδή αυλάκωση η οποία ξεκινά από την άκρη του δίσκου καταλήγοντας στο κέντρο αυτού. Τα τοιχώματα της αυλάκωσης είναι αναλογικά χαραγμένα σε σχέση με τη συχνότητα και το πλάτος κύματος του ήχου. (el)
  • El disco de vinilo​ (también conocido como disco microsurco o simplemente como microsurco o vinilo),​ es un medio de almacenamiento analógico de señales sonoras, caracterizado por utilizar como material de soporte un plástico denominado policloruro de vinilo, del que recibe el nombre. Fue introducido oficialmente en 1948 por la compañía Columbia Records en los Estados Unidos,​ como una evolución muy mejorada de los anteriores discos de 78 rpm (fabricados con un material mucho más frágil como la goma laca). Actualmente el término vinilo se suele utilizar para indicar en particular el formato LP (discos de 30 cm girando a 33⅓ revoluciones por minuto), aunque este uso sea inadecuado, ya que también discos fabricados con otros materiales explotan el mismo formato como soporte. (es)
  • Un disco fonográfico (conocido de forma genérica simplemente como disco o vinilo)​​ es un dispositivo de almacenamiento analógico de sonido con forma de disco plano, que se vale de un surco dispuesto en espiral modulado y provisto de incisiones grabadas, que sirve para reproducir de forma mecánica o electromecánica el sonido previamente registrado. El surco generalmente comienza cerca de la periferia y termina cerca del centro del disco. Al principio, los discos se hacían comúnmente con goma laca, añadiéndose en los primeros tiempos a la mezcla un material abrasivo fino para aumentar su resistencia al desgaste. A partir de la década de 1940, se comenzó la fabricación masiva de discos de policloruro de vinilo, y de ahí la generalización del nombre de «vinilo», que a partir de mediados de l (es)
  • A phonograph record (also known as a gramophone record, especially in British English), or simply a record, is an analog sound storage medium in the form of a flat disc with an inscribed, modulated spiral groove. The groove usually starts near the periphery and ends near the center of the disc. At first, the discs were commonly made from shellac, with earlier records having a fine abrasive filler mixed in. Starting in the 1940s polyvinyl chloride became common, hence the name vinyl. (en)
  • Il disco fonografico o grammofonico è un supporto utilizzato per la registrazione sonora. Il primo tipo di disco fonografico, quello a 78 giri e tipicamente in gommalacca, fu inventato da Emile Berliner e introdotto in commercio negli Stati Uniti nel 1889. (it)
  • Een grammofoonplaat is een geluidsdrager die op een grammofoon wordt afgedraaid. Het is een platte schijf waarbij aan beide kanten (aanvankelijk slechts aan één kant) een spiraalvormige groef is geperst die van de rand naar dicht bij het midden loopt of van het midden naar de rand (Pathé) en waarin geluidsinformatie is opgenomen in de vorm van kleine horizontale (vroeger verticale, en thans bij stereo horizontale én verticale) afwijkingen. Deze uitslagen naar links en rechts kunnen met een naald op de ronddraaiende plaat worden afgetast en hoorbaar worden gemaakt. Om te zorgen dat een plaat op de juiste wijze op een speler gelegd wordt, wordt er een gaatje exact in het midden van een plaat gemaakt. (nl)
  • Płyta gramofonowa – zwykle okrągła płyta o średnicy do 30 cm z zapisanym spiralnie w postaci rowka analogowym nagraniem dźwiękowym. Płyty gramofonowe były wykonywane z różnych materiałów, najczęściej ebonitu, szelaku lub poli(chlorku winylu) – stąd nazwa potoczna – płyta winylowa. Choć produkowano je w różnych kolorach, to zdecydowanie najczęściej w czarnym, stąd inna nazwa potoczna – czarna płyta. Obecnie powszechnie określana jest też mianem płyty analogowej. (pl)
  • O disco de vinil, ou disco fonográfico, ou vinil, em inglês Long Playing Record, em português: disco de longa duração, ou long play (sigla LP), é uma chapa, majoritariamente de cor preta e contendo um rótulo no centro chamado de selo fonográfico, fabricadas através de processos eletromecânicos e feitas de um material plástico chamado policloreto de vinila (abreviado como vinil ou PVC), inventado pelo engenheiro Peter Carl Goldmark (empregado da Columbia Records) para substituir os velhos discos de 78 rpm, utilizada para o armazenamento de áudio (principalmente canções) desde 21 de junho de 1948. Embora tenham experimentado um grande declínio em seu uso a partir da década de 1990, com a introdução do CD. (pt)
  • Гра̀мпласти́нка (от граммофонная пластинка, чаще просто пластинка) — аналоговый носитель звуковой информации — диск, на одной или на обеих сторонах которого нанесена непрерывная канавка (звуковая дорожка) в виде спирали. Вертикальный профиль звуковой дорожки модулирован звуковой волной. Долгое время (примерно с конца XIX и до конца XX века) была самым популярным носителем музыкальных записей, недорогим, пригодным для массового тиражирования, обеспечивающим высокое качество звукозаписи и пригодным для воспроизведения на относительно простой и дешёвой аппаратуре. (ru)
  • Грамофо́нна платівка (пластинка), вінілова платівка, (грамплатівка, грампластинка, вініл) — аналоговий носій звукових даних для відтворення на програвачі вінілових дисків (обертовому столі), де звук зберігається в рельєфі кругових доріжок диска у вигляді ви́гравійованої або відтиснутої спіральної борозенки (або пари борозенок — для стереозвуку) різної ширини, яка відповідає звуковим коливанням. Пересуваючись доріжкою, голка (звукознімач) грамофона вібрує, вібрація перетворюється в електричні сигнали, які підсилюються, і знову перетворюються — в звукові хвилі. Механічно створена канавка зазвичай починається ближче до периферії і закінчується біля центру (яблука) диска. Хоча на початках використовувалися і платівки, по яких голка рухалася від центру. (uk)
  • En grammofonskiva är en typ av fonogram där ljud lagras på en cirkulär skiva i form av ett graverat spår av varierande vidd och svängning, vilket från början avlästes med en stålnål som mekaniskt påverkade ett litet membran av metall eller glimmer. Membranets vibrationer satte luften i vågrörelse som kopplades till en större eller mindre tratt, som samlade ljudet och sände det förstärkt i trattens riktning. Detta kallades trattgrammofon. Senare infördes nålmikrofonen (pickup) som kopplades till någon form av elektrisk förstärkare. (sv)
rdfs:label
  • قرص فونوغراف (ar)
  • Disc fonogràfic (ca)
  • Gramofonová deska (cs)
  • Schallplatte (de)
  • Δίσκος γραμμοφώνου (el)
  • Gramofondisko (eo)
  • Disco de vinilo (es)
  • Disco fonográfico (es)
  • Disko fonografiko (eu)
  • Piringan hitam (in)
  • Disque phonographique (fr)
  • Disco in vinile (it)
  • Disco fonografico (it)
  • 축음기 음반 (ko)
  • レコード (ja)
  • Grammofoonplaat (nl)
  • Phonograph record (en)
  • Płyta winylowa (pl)
  • Płyta gramofonowa (pl)
  • Грампластинка (ru)
  • Disco de vinil (pt)
  • Grammofonskiva (sv)
  • Vinylskiva (sv)
  • Грамофонна платівка (uk)
  • 黑膠唱片 (zh)
rdfs:seeAlso
owl:sameAs
prov:wasDerivedFrom
foaf:depiction
foaf:isPrimaryTopicOf
is dbo:product of
is dbo:wikiPageDisambiguates of
is dbo:wikiPageRedirects of
is dbo:wikiPageWikiLink of
is dbp:format of
is dbp:type of
is rdfs:seeAlso of
is foaf:primaryTopic of
Powered by OpenLink Virtuoso    This material is Open Knowledge     W3C Semantic Web Technology     This material is Open Knowledge    Valid XHTML + RDFa
This content was extracted from Wikipedia and is licensed under the Creative Commons Attribution-ShareAlike 3.0 Unported License