| dbpedia-owl:abstract
|
- Zen-Buddhismus oder Zen ist eine in China ab etwa dem 5. Jahrhundert der christlichen Zeitrechnung entstandene Strömung oder Linie des Mahayana-Buddhismus, die wesentlich vom Daoismus beeinflusst wurde. Der chinesische Name Chan stammt von dem Sanskritwort Dhyana (ध्यान), das in das Chinesische als Chan’na übertragen wurde. Dhyana bedeutet frei übersetzt so viel wie „Zustand meditativer Versenkung“, was auf das grundlegende Charakteristikum dieser buddhistischen Strömung verweist, die daher auch gelegentlich als Meditations-Buddhismus bezeichnet wird. Der Chan-Buddhismus wurde in Südostasien durch Mönche verbreitet. Es entstand daraufhin eine koreanische und vietnamesische Tradition. Ab dem 12. Jahrhundert gelangte Chan auch nach Japan und erhielt dort als Zen eine neue Ausprägung, die in der Neuzeit in wiederum neuer Interpretation in den Westen gelangte. Die in Europa und den USA verwendeten Begriffe zum Zen stammen meistens aus dem Japanischen. Aber auch koreanische, vietnamesische und chinesische Schulen haben in jüngerer Zeit Einfluss im westlichen Kulturkreis erlangt.
- El Zen es una escuela del Budismo Mahāyāna. La palabra Zen es la pronunciación en japonés de la palabra china Chán (禪), que a su vez deriva de la palabra sánscrita Dhyana, que significa aproximadamente "meditación" o "estado meditativo". Cabe destacar que el maestro japonés Daisetsu Teitaro Suzuki iguala el dhyana con el zazen (en chino 坐禅 zuòchán, "Chán sentado", o "meditación con asiento"). El Zen enfatiza experimentar la sabiduría para conseguir la iluminación. De modo que des-enfatiza el conocimiento teórico en favor de la autorrealización a través de la meditación y la practica del dharma. Las enseñanzas de Zen incluyen varias fuentes del pensamiento Mahāyāna, incluyendo la literatura Prajñāpāramitā como el Prajñāpāramitā Sūtra y las enseñanzas de Yogacara y la escuela Tathagatagarbha. El Zen emergió desde distintas escuelas de Budismo y fue registrado primero en China en el siglo VII, luego se disperso hacia el sur a Vietnam y al este a Korea y Japón. Tradicionalmente se da el crédito de traer el Zen a China a un príncipe convertido en monje proveniente de India del Sur de la Dinastía Pallava conocido como Bodhidharma, que vino a China para enseñar la "transmisión especial fuera de las escrituras, no encontrada en palabra o letras". El Zen es una de las escuelas del budismo más conocidas y apreciadas en Occidente. Con el popular nombre japonés Zen suele aludirse en realidad a un abanico muy amplio de escuelas y prácticas de este tipo de budismo en toda Asia. Las principales escuelas del budismo Zen propiamente japonés son Rinzai, Sōtō y Obaku. Se distinguen por su especialización en distintas técnicas chinas de meditación como el kōan o el zazen.
- Tiedosto:BodhidharmaYoshitoshi1887. jpg Munkki Bodhidharma. Zen on mahayana-buddhalaisuuden suuntaus, joka kehittyi aikoinaan Kiinassa mutta on myöhemmin levinnyt myös Japaniin, Koreaan ja Vietnamiin. Länsimaissa käytetään suuntauksesta yleensä japaninkielistä nimitystä zen, koska se alun perin tuli lännessä tunnetuksi nimenomaan japanilaisessa muodossa. Niinpä suurin osa länsimaissa käytetyistä zen-termeistä, ja jopa monien kiinalaisten mestareiden nimet, tunnetaan japanilaistetussa muodossa. Zen jakaantuu koulukuntiin, joista suurimmat ovat rinzai (kiinaksi linji) ja sōtō (kiinaksi caodong).
- Con il termine Zen (禅) ci si riferisce a un insieme di scuole buddhiste giapponesi che derivano per dottrine e lignaggi dalle scuole cinesi del Buddhismo Chán a loro volta fondate, secondo la tradizione, dal leggendario monaco indiano Bodhidharma. Per questa ragione talvolta si definisce Zen anche la tradizione cinese Chán, ma anche le tradizioni Sòn coreana e Thiền vietnamita.
- 禅(ぜん)は大乗仏教の一派であり、南インド出身の達磨が中国に入り教えを伝えて成立したとされている。 中国禅は唐から宋にかけて発展したが、明の時代に入ると衰退していった。 日本に純粋な禅宗が伝えられたのは鎌倉時代であり、室町時代に幕府の庇護の下で発展した。明治維新以降は、日本の禅が世界に伝えられた。
- Zen of (Shin) is een vorm van het boeddhisme die volgens de overlevering is ontstaan in India en die in de 5e eeuw zou zijn geïntroduceerd in China. Daar kwam zen tot grote bloei, maar tegenwoordig geldt vooral Japan als het centrum van het zenboeddhisme. Zen legt de nadruk op za-zen: meditatie als middel tot verlichting. Bij deze meditatievorm zijn onder andere beheersing, wijsheid en een goed gevoel voor humor van belang. Een ander belangrijk element van zen is de koan, een soort puzzel die niet langs logische weg kan worden opgelost. In bijna ieder boek of artikel over zen wordt al in een vroeg stadium vermeld, dat het eigenlijk onmogelijk is zen te beschrijven of uit een boek te leren. Dit geldt eens temeer voor satori, de plotselinge ultieme zenervaring die veelal pas na jaren van training doorbreekt en waarbij alle puzzelstukjes in één klap op hun plaats lijken te vallen.
- Zen eller Chán er det japanske/kinesiske navnet på en retning innen Mahayanagrenen av buddhismen, som er utbredt i Kina, Japan, Vietnam og Korea. Zen vektlegger meditasjon som et redskap for å oppnå innsikt og oppvåkning. En sentral ide er å oppnå oppvåkning ved å dyrke frem en sinnstilstand av umiddelbar tilstedeværelse uten å filtrere inntrykkene intellektuelt. Zen betoner dessuten praktiske ferdigheter samt selvforglemmende pliktoppfyllelse. Den har en unik betydning for japansk kultur og er møtt med stor interesse i Vesten.
- Zen – nurt buddyzmu, który w pełni rozwiniętą formę uzyskał w Chinach, skąd przedostał się do Korei, Wietnamu i Japonii. Wywodzi się z rodziny buddyzmu mahajany, ale na przestrzeni wieków nabrał wyrazistego indywidualnego stylu, pełnego minimalizmu i zamierzonych paradoksów. Podstawową praktyką w tej szkole jest praktyka medytacyjna zwana zazen (dosł. siedzący zen), której istotą jest poznanie swojej prawdziwej natury, "osiągnięcie" stanu buddy. Zen w zależności od koncepcji określania celu metody oraz jej istoty, rozumiane jest jako religia, lub jest potępiane rozumienie zen jako religii. Potocznie określa się zen jako religię w rozumieniu odłamu buddyzmu, który postrzegany całościowo może zawierać w sobie w różnych kulturach cechy religii. Dopiero w XX wieku na Zachodzie część zwolenników zaczęła traktować zen jako czystą filozofię, drogę życia, w której wiara jest nieistotna. Według nich można "mieć zen bez buddyzmu". Takie rozumienie zen odbiega od oryginalnego wzoru i nie jest popierane przez większość wyznawców w krajach, w których zen powstał. Dla nich jest to zubożenie zen, wykrawanie tylko jednej części (medytacji) z ośmiorakiej ścieżki.
- Zen ou Zen-budista é o nome japonês da tradição Ch'an, surgida na China, e associada em suas origens ao Budismo do ramo Mahayana, sânscrito Mahāyāna, "Grande Veículo", síntese doutrinária dos ensinamentos do Buddha Śākyamuni, ou Gautama Buddha, realizada por diversas escolas budistas por volta do século II. Cultivado sobretudo na China, Japão, Vietnã e Coréia. A prática básica do Zen na versão japonesa e monástica é o Zazen, tipo de meditação contemplativa que visa levar o praticante à "experiência direta da realidade". No Zen japonês monástico, há duas vertentes principais: Soto e Rinzai. Enquanto a escola Soto dá maior ênfase à meditação silenciosa, a escola Rinzai faz amplo uso dos koans, ou enigmas, charadas. Atualmente, o Zen é uma das escolas budistas mais conhecidas e de maior expansão no Ocidente. Segundo Allan Watts, inglês que se notabilizou pela divulgação do Zen no Ocidente a partir da terceira década do século XX, este, em sua forma original chinesa, não se encontra mais na China, e o que de mais próximo se pode conhecer desta versão original é encontrado em formas de Arte tradicionais do Japão, que tenham sido cultivadas e transmitidas segundo esta tradição.
- Zen is a school of Mahāyāna Buddhism. The word Zen is from the Japanese pronunciation of the Chinese word Chán (禪), which in turn is derived from the Sanskrit word dhyāna, which can be approximately translated as "meditation" or "meditative state". Zen emphasizes experiential wisdom in the attainment of enlightenment. As such, it de-emphasizes theoretical knowledge in favor of direct self-realization through meditation and dharma practice. The teachings of Zen include various sources of Mahāyāna thought, including the Prajñāpāramitā literature and the teachings of the Yogācāra and Tathāgatagarbha schools. The emergence of Zen as a distinct school of Buddhism was first documented in China in the 7th century CE. From China, Zen spread south to Vietnam, and east to Korea and Japan. As a matter of tradition, the establishment of Zen is credited to the South Indian Pallava prince-turned-monk Bodhidharma, who came to China to teach a "special transmission outside scriptures, not founded on words or letters".
- Дзэн, дзен, — течение в буддизме традиции Махаяны, зародившееся в Китае в монастыре Шаолине, куда его принёс Бодхидхарма и получившее распространение на Дальнем Востоке. В более узком смысле дзэн понимается как направление именно японского буддизма, принесённое в Японию из Китая в XII веке. В дальнейшем традиции японского дзэна и китайского чань развивались во многом самостоятельно — и сейчас, сохраняя единую сущность, приобрели свои характерные черты. Японский дзэн представлен несколькими школами — Риндзай, Сото и Обаку.
- Zen är en gren av mahayanabuddhismen som uppstod i Kina på 500-talet och därifrån spred sig till närliggande länder såsom Korea, Japan och Vietnam. Till övriga delar av världen har zen tagit sig framförallt från Japan efter andra världskriget. "Zen" är det japanska uttalet av kinesiskans "Ch'an" (ch'anna) som ljudmässigt kom att översätta sanskritordet "dhyana", (ungefär "meditation"). Att hela denna gren tog namnet "zen", trots att meditation hela tiden varit den historiske buddhas, Siddharta Gautamas, centrala verktyg beror på att teori och övning inom Mahayanabuddhismen kom att utvecklas så pass att själva ursprunget med den självklara personliga övningen i enkel meditation åtminstone delvis kom i skymundan. "Zen" har många grenar och ingen fullständig gemensam teori och övning finns. Den gemensamma nämnaren är den personliga erfarenheten, det långsamma avvänjandet av präglade, förutfattade meningar och det enträgna arbetet med att ta emot ögonblicket som det är. Zen lär att människan är fri och samtidigt begränsas av de handlingar som väljs att utföras och att dessa handlingar förstärker de mönster individen redan är fångad i. Detta kallas i buddhismen för karma
- File:Bodhidarma. jpg 禅宗初祖菩提达摩像,上方文字为禅宗理念“直指人心,見性成佛”,由日本书法家白隠慧鶴畫画 禅宗,又称宗门,漢傳佛教宗派之一,始於菩提達摩,盛於六祖惠能,中晚唐之後成為漢傳佛教的主流,也是漢傳佛教最主要的象徵之一。漢傳佛教宗派多來自於印度,但唯獨天台宗、華嚴宗與禪宗,是由中國獨立發展出的三個本土佛教宗派。其中又以禪宗最具獨特的性格。禪宗祖師會運用各種教學方法,以求達到這種境界,這又稱開悟。其核心思想为:“不立文字,教外別傳;直指人心,見性成佛”,意指透過自身實踐,從日常生活中直接掌握真理,最后达到真正認識自我。 在中國歷史上,禪宗發展可分成四個時期,由菩提達摩至中國開始,至惠能大宏禪宗為止,此為禪宗的開始,可稱為早期禪宗。由六祖惠能門下,洪州、石頭二宗,發展為五宗七派,此為禪宗的發展期,時間約當晚唐至南宋初。自南宋初年臨濟宗大慧宗杲起而倡話頭禪,曹洞宗宏智正覺倡導默照禪,至於明朝中晚期,此為禪宗的成熟期,又可稱為中期禪宗。至於明朝中葉淨土宗興起,此時佛教的特色為禪淨合一,與儒、釋、道三教合一,禪淨合一的影響,使得當時的僧人唯以唸佛坐禪為務,禪宗逐漸失去創新的生命力,為禪宗的衰落期,又稱為晚期禪宗,始於晚明至清朝結束為止。清末民初之際,有鑑於佛教的衰微,虛雲大師起而中興禪宗,為近代禪宗中興之祖。 禪宗的流播地區主要為江南一帶,集中於廣東、湖南、湖北、江西、浙江一帶。禅宗在中国佛教各宗派中流传时间最长,影响甚广,至今仍延绵不绝,在中国哲学思想及艺术思想上有着重要的影响。二次世界大戰後,日本鈴木大拙至美國宏法,禪宗在歐美大受歡迎,遂將禪宗的影響力推至世界各地。
- Le zen est une forme de bouddhisme mahāyāna qui insiste sur la méditation, ou « illumination intérieure » et particulièrement sur la posture dite de zazen. Le mot zen est la romanisation de la prononciation japonaise du caractère Modèle:Lang ou Modèle:Lang, (« méditation silencieuse »), prononcé chán en mandarin, prononcé zeu en shanghaien, le mot ayant été emprunté au sanskrit dhyāna, en pâli jhāna (« recueillement parfait »). Le zen se réfère au chan chinois influencé par le taoïsme et, plus particulièrement, à la posture de méditation de Siddhārtha Gautama lorsqu'il obtint l'éveil sous l'arbre de la Bodhi il y a plus de 2500 ans en Inde.
|
| rdfs:comment
|
- Con il termine Zen (禅) ci si riferisce a un insieme di scuole buddhiste giapponesi che derivano per dottrine e lignaggi dalle scuole cinesi del Buddhismo Chán a loro volta fondate, secondo la tradizione, dal leggendario monaco indiano Bodhidharma. Per questa ragione talvolta si definisce Zen anche la tradizione cinese Chán, ma anche le tradizioni Sòn coreana e Thiền vietnamita.
- 禅(ぜん)は大乗仏教の一派であり、南インド出身の達磨が中国に入り教えを伝えて成立したとされている。 中国禅は唐から宋にかけて発展したが、明の時代に入ると衰退していった。 日本に純粋な禅宗が伝えられたのは鎌倉時代であり、室町時代に幕府の庇護の下で発展した。明治維新以降は、日本の禅が世界に伝えられた。
- Zen-Buddhismus oder Zen ist eine in China ab etwa dem 5. Jahrhundert der christlichen Zeitrechnung entstandene Strömung oder Linie des Mahayana-Buddhismus, die wesentlich vom Daoismus beeinflusst wurde. Der chinesische Name Chan stammt von dem Sanskritwort Dhyana (ध्यान), das in das Chinesische als Chan’na übertragen wurde.
- El Zen es una escuela del Budismo Mahāyāna. La palabra Zen es la pronunciación en japonés de la palabra china Chán (禪), que a su vez deriva de la palabra sánscrita Dhyana, que significa aproximadamente "meditación" o "estado meditativo". Cabe destacar que el maestro japonés Daisetsu Teitaro Suzuki iguala el dhyana con el zazen (en chino 坐禅 zuòchán, "Chán sentado", o "meditación con asiento"). El Zen enfatiza experimentar la sabiduría para conseguir la iluminación.
- Tiedosto:BodhidharmaYoshitoshi1887. jpg Munkki Bodhidharma. Zen on mahayana-buddhalaisuuden suuntaus, joka kehittyi aikoinaan Kiinassa mutta on myöhemmin levinnyt myös Japaniin, Koreaan ja Vietnamiin. Länsimaissa käytetään suuntauksesta yleensä japaninkielistä nimitystä zen, koska se alun perin tuli lännessä tunnetuksi nimenomaan japanilaisessa muodossa. Niinpä suurin osa länsimaissa käytetyistä zen-termeistä, ja jopa monien kiinalaisten mestareiden nimet, tunnetaan japanilaistetussa muodossa.
- Zen of (Shin) is een vorm van het boeddhisme die volgens de overlevering is ontstaan in India en die in de 5e eeuw zou zijn geïntroduceerd in China. Daar kwam zen tot grote bloei, maar tegenwoordig geldt vooral Japan als het centrum van het zenboeddhisme. Zen legt de nadruk op za-zen: meditatie als middel tot verlichting. Bij deze meditatievorm zijn onder andere beheersing, wijsheid en een goed gevoel voor humor van belang.
- Zen eller Chán er det japanske/kinesiske navnet på en retning innen Mahayanagrenen av buddhismen, som er utbredt i Kina, Japan, Vietnam og Korea. Zen vektlegger meditasjon som et redskap for å oppnå innsikt og oppvåkning. En sentral ide er å oppnå oppvåkning ved å dyrke frem en sinnstilstand av umiddelbar tilstedeværelse uten å filtrere inntrykkene intellektuelt. Zen betoner dessuten praktiske ferdigheter samt selvforglemmende pliktoppfyllelse.
- Zen – nurt buddyzmu, który w pełni rozwiniętą formę uzyskał w Chinach, skąd przedostał się do Korei, Wietnamu i Japonii. Wywodzi się z rodziny buddyzmu mahajany, ale na przestrzeni wieków nabrał wyrazistego indywidualnego stylu, pełnego minimalizmu i zamierzonych paradoksów. Podstawową praktyką w tej szkole jest praktyka medytacyjna zwana zazen (dosł. siedzący zen), której istotą jest poznanie swojej prawdziwej natury, "osiągnięcie" stanu buddy.
- Zen ou Zen-budista é o nome japonês da tradição Ch'an, surgida na China, e associada em suas origens ao Budismo do ramo Mahayana, sânscrito Mahāyāna, "Grande Veículo", síntese doutrinária dos ensinamentos do Buddha Śākyamuni, ou Gautama Buddha, realizada por diversas escolas budistas por volta do século II. Cultivado sobretudo na China, Japão, Vietnã e Coréia.
- Дзэн, дзен, — течение в буддизме традиции Махаяны, зародившееся в Китае в монастыре Шаолине, куда его принёс Бодхидхарма и получившее распространение на Дальнем Востоке. В более узком смысле дзэн понимается как направление именно японского буддизма, принесённое в Японию из Китая в XII веке. В дальнейшем традиции японского дзэна и китайского чань развивались во многом самостоятельно — и сейчас, сохраняя единую сущность, приобрели свои характерные черты.
- Zen är en gren av mahayanabuddhismen som uppstod i Kina på 500-talet och därifrån spred sig till närliggande länder såsom Korea, Japan och Vietnam. Till övriga delar av världen har zen tagit sig framförallt från Japan efter andra världskriget. "Zen" är det japanska uttalet av kinesiskans "Ch'an" (ch'anna) som ljudmässigt kom att översätta sanskritordet "dhyana", (ungefär "meditation").
- File:Bodhidarma.
- Zen is a school of Mahāyāna Buddhism. The word Zen is from the Japanese pronunciation of the Chinese word Chán (禪), which in turn is derived from the Sanskrit word dhyāna, which can be approximately translated as "meditation" or "meditative state". Zen emphasizes experiential wisdom in the attainment of enlightenment. As such, it de-emphasizes theoretical knowledge in favor of direct self-realization through meditation and dharma practice.
- Le zen est une forme de bouddhisme mahāyāna qui insiste sur la méditation, ou « illumination intérieure » et particulièrement sur la posture dite de zazen. Le mot zen est la romanisation de la prononciation japonaise du caractère Modèle:Lang ou Modèle:Lang, (« méditation silencieuse »), prononcé chán en mandarin, prononcé zeu en shanghaien, le mot ayant été emprunté au sanskrit dhyāna, en pâli jhāna (« recueillement parfait »).
|