| dbpedia-owl:abstract
|
- Friedrich Ludwig Zacharias Werner war ein deutscher Dichter und Dramatiker der Romantik. 1814 wurde er katholischer Priester und Prediger.
- Friedrich Ludwig Zacharias Werner (November 18, 1768 – January 17, 1823) was a German poet, dramatist, and preacher. As a dramatist, he is known mainly for inaugurating the era of the so-called “tragedies of fate. ”
- Friedrich Ludwig Zacharias Werner, fue un poeta, dramaturgo y predicador alemán. Su madre murió siendo una maniaca religiosa, y Werner heredó su naturaleza débil y desequilibrada. En la Universidad de Königsberg estudió Derecho; pero Jean-Jacques Rousseau y los seguidores alemanes de Rousseau influyeron en su perspectiva sobre la vida. Durante años osciló entre aspiraciones hacia el estado de naturaleza, lo que le llevaron a una serie de desgraciados matrimonios, y una admiración sentimental, común a tantos de los románticos, hacia la Iglesia católica, que acabó con su conversión al catolicismo en 1811. Su talento se reconoció muy pronto y le valió obtener un puesto gubernamental en Varsovia, que más tarde cambió por otro en Berlín. En el curso de sus viajes, y por correspondencia, conoció a muchas figuras literarias eminentes de la época; y triunfó al lograr que sus obras se representaran, con bastante éxito. En 1814 fue ordenado sacerdote y, cambiando la pluma por el púlpito, se hizo un predicador popular en Viena donde, durante el famoso congreso de 1814, sus elocuentes aunque fanáticos discursos fueron escuchados por un nutrido público.
- Friedrich Ludwig Zacharias Werner, né le 18 novembre 1768 à Königsberg, mort le 17 janvier 1823 à Vienne, est un poète, dramaturge et prédicateur allemand.
- Zacharias Werner német költő.
- Werner nacque a Königsberg, nella Prussia Orientale. Sua madre morì in preda a manie religiose, e Werner ne ereditò l'indole debole e squilibrata. Studiò legge all'università di Königsberg, ma la sua visione della vita fu plasmata da Jean-Jacques Rousseau e dai suoi discepoli tedeschi. Per anni oscillò violentemente tra l'aspirazione allo stato di natura, che lo condusse a una serie di matrimoni avventati e infelici, e un'ammirazione sentimentale, comune a molti dei romantici, per la Chiesa cattolica romana, che nel 1811 lo portò alla conversione. Il talento di Werner fu riconosciuto presto e gli fece ottenere, nonostante il carattere, una piccola carica governativa a Varsavia, che più tardi scambiò con una a Berlino. Nel corso dei suoi viaggi, e per via epistolare, Werner poté conoscere molte eminenti personalità letterarie del suo tempo; e riuscì a far rappresentare le sue opere, che ottennero molto successo. L'Attila, in particolare, rappresentò la fonte letteraria sulla quale Temistocle Solera scrisse il libretto per l'omonima opera musicata da Giuseppe Verdi. Venne poi ordinato sacerdote, rinunciò a scrivere in favore del pulpito e divenne un popolare predicatore a Vienna, dove nel 1814, nel corso del celebre congresso, i suoi sermoni eloquenti ma fanatici furono ascoltati da folle di fedeli.
- 차하리아스 베르너은 독일의 시인이자 극작가다. 쾨니히스베르크에서 태어나 프로이센의 관리가 되었으나, 후에 가톨릭으로 개종(改宗), 사제가 되었다. 호프만이나 슐레겔과 교분을 맺었으며 또한 사극(史劇) <마르틴 루터>로 괴테의 인정을 받았다. 대표적인 희곡으로는 근친상간과 상해를 다룬 <2월 24일>로 운명비극의 선구적 작품이 되었으나 문학적 평가는 낮다고 하겠다.
- Friedrich Ludwig Zacharias Werner, född 18 november 1768 i Königsberg i Ostpreussen, död 17 januari 1823 i Wien, tysk dramatiker, poet och romantiker. Werner ärvde efter sin mor ett överspänt religiöst svärmeri, som hos honom ständigt brottades med en het sinnlighet. Han blev 1793 krigs- och domänsekreterare i hemorten och 1795 i Warschau, ingick inom sex års tid tre äktenskap, som upplöstes, var 1805-07 geheimesekreterare i Berlin och kom då i nära kontakt med nyromantikens män, varefter han gav sig ut på resor. Därunder vistades han hos Anne-Louise-Germaine Staël von Holstein och övergick 1811 i Rom till katolska läran. Sedan han 1814 avlagt prästexamen i Aschaffenburg, uppträdde han som predikant och väckte bland annat vid Wienkongressen uppseende med blandningen av svulstig mystik och cynisk kvickhet i sina predikningar. Stor framgång rönte Werners första drama, Die Söhne des Thals 1803-1804,Dalens söner, 1817, vari han låter tempelherreorden gå under av ett hemlighetsfullt frimurarsällskap. Hans skådespel Martin Luther, oder die Weihe der Kraft (1805, tryckt 1807; Martin Luther, 1817) har välgjorda historiska scener, men lider av veklig extas i karaktärsteckningen. Der Kreuz an der Ostsee (1806) behandlar de hedniska preussarnas omvändelse till kristendomen. Som konvertit offentliggjorde han skådespelet Die Weihe der Unkraft (1814). Operamässiga andeuppenbarelser och förvildad mystik samt ett sentimentalt frossande i bödelsscener vanställer även sorgespelen Wanda (1808), Attila (1809), Cunegunde (1815) och Die Mutter der Makkabäer (1820). Däremot är personerna tecknade med realism i Werners verkningsfulla enaktspjäs Der vier und zwanzigste Februar (1810, tryckt 1815), som upprullar gräsliga olyckor och brott som följder av en faders förbannelse. Denna pjäs var det omedelbaraste upphovet till den nyromantiska "Schicksalstragedin". Werner hade onekligen en originell dramatisk begåvning, mäktig av rörlighet, glans och uttryckets kraft, men excentriska och osunda ingivelser växer frodigt i hans pjäser. Man såg en tid allmänt Werner som i arvtagare till Friedrich Schiller som dramatiker, och bland annat Goethe försökte uppfostra den svage och njutningslystne mannen till detta värv, men Werner nådde aldrig högre än i de första skådespelen, vilkas teatraliska patos skapade inte inte ringa scenisk effekt. P.D.A. Atterbom skildrar i sina Minnen hans predikoföredrag som ägande "denna naiva popularitet, som ändå inte sällan svävar på gränsen av det burleska, mycket eld, kraft och styckevis profetisk schvung" och honom själv som sliten mellan högmod och ödmjukhet, hyckleri och sanning med ständiga utbrott av ånger och samvetsagg.
- Фрі́дріх-Лю́двіг-Заха́рія Ве́рнер — німецький поет, драматург.
|
| rdfs:comment
|
- Friedrich Ludwig Zacharias Werner war ein deutscher Dichter und Dramatiker der Romantik. 1814 wurde er katholischer Priester und Prediger.
- Friedrich Ludwig Zacharias Werner (November 18, 1768 – January 17, 1823) was a German poet, dramatist, and preacher. As a dramatist, he is known mainly for inaugurating the era of the so-called “tragedies of fate. ”
- Friedrich Ludwig Zacharias Werner, fue un poeta, dramaturgo y predicador alemán. Su madre murió siendo una maniaca religiosa, y Werner heredó su naturaleza débil y desequilibrada. En la Universidad de Königsberg estudió Derecho; pero Jean-Jacques Rousseau y los seguidores alemanes de Rousseau influyeron en su perspectiva sobre la vida.
- Friedrich Ludwig Zacharias Werner, né le 18 novembre 1768 à Königsberg, mort le 17 janvier 1823 à Vienne, est un poète, dramaturge et prédicateur allemand.
- Zacharias Werner német költő.
- Werner nacque a Königsberg, nella Prussia Orientale. Sua madre morì in preda a manie religiose, e Werner ne ereditò l'indole debole e squilibrata. Studiò legge all'università di Königsberg, ma la sua visione della vita fu plasmata da Jean-Jacques Rousseau e dai suoi discepoli tedeschi.
- 차하리아스 베르너은 독일의 시인이자 극작가다. 쾨니히스베르크에서 태어나 프로이센의 관리가 되었으나, 후에 가톨릭으로 개종(改宗), 사제가 되었다. 호프만이나 슐레겔과 교분을 맺었으며 또한 사극(史劇) <마르틴 루터>로 괴테의 인정을 받았다. 대표적인 희곡으로는 근친상간과 상해를 다룬 <2월 24일>로 운명비극의 선구적 작품이 되었으나 문학적 평가는 낮다고 하겠다.
- Фрі́дріх-Лю́двіг-Заха́рія Ве́рнер — німецький поет, драматург.
- Friedrich Ludwig Zacharias Werner, född 18 november 1768 i Königsberg i Ostpreussen, död 17 januari 1823 i Wien, tysk dramatiker, poet och romantiker. Werner ärvde efter sin mor ett överspänt religiöst svärmeri, som hos honom ständigt brottades med en het sinnlighet.
|
