| dbpedia-owl:abstract
|
- Yahweh is the name of the biblical god. Aside from the mention in Moabite on King Mesha's stele referring to Israel's god, "Yahweh" occurs once either as a place name or a deity in a 15th century BCE Egyptian record of the land of the Shasu. Friedrich Delitzsch (1903) proposed that the name was related to the name ending -yahu found in some Ugaritic personal names, though no further evidence has been found. The word Yahweh is a modern scholarly convention for the Hebrew יהוה, transcribed into Roman letters as YHWH and known as the Tetragrammaton, for which the actual pronunciation is disputed. The most likely meaning of the name may be “He Brings Into Existence Whatever Exists", but there are many theories and none is regarded as conclusive. The Bible describes Yahweh as the god who delivered Israel from Egypt and gave the Ten Commandments and says that Yahweh revealed himself to Israel as a god who would not permit his people to make idols or worship other gods "I am Yahweh, that is My name; I will not give My glory to another, or My praise to idols. " The history of the emergence of Israelite monotheism and Yahweh worship has been the subject of scholarly study since at least the 19th century and Julius Wellhausen'’s Prolegomena to the History of Israel; in the 20th century a formative work was William F. Albright's Yahweh and the Gods of Canaan – An Historical Analysis of Two Contrasting Faiths (1968), which insisted on the essential otherness of Yahweh from the Canaanite gods from the very beginning of Israel's history. However, scholars of the Ancient Near East have since seen Yahweh worship as emerging from a West Semitic and Canaanite background. Theophoric names, names of local gods similar to Yahweh, and archaeological evidence are used along with the Biblical source texts to describe pre-Israel origins of Yahweh worship, the relationship of Yahweh with local gods, and the manner in which Yahweh worship evolved into Jewish monotheism. Worship of Yahweh alone is a central idea of historical Judaism. Much of Christianity views Jesus as the human incarnation of Yahweh. The importance of the divine name and the character of the “one true god” revealed as Yahweh are often contrasted with the significantly different character of rival deities known by different names in the traditional polytheistic religions. Some scholars, including William G. Dever, have asserted that the Asherah was worshipped as a consort of Yahweh, until the 6th century BCE, when strict monolatry of Yahweh became prevalent in the wake of the destruction of the temple. However, the consort hypothesis has been subject to debate with numerous scholars publishing disagreement.
- Yahveh (en hebreo יהוה, YHWH) y sus variantes conjeturales Yahweh, Yahvé, Jah, Yavé, Iehová, Jehovah y Jehová, es el nombre propio utilizado en la Biblia para designar a la deidad suprema de las religiones judeocristianas. En su forma hebrea (sin que se sepa su pronunciación exacta) es, según la Biblia, la frase que utiliza Dios para referirse a sí mismo, siendo su significado una descripción de su propia naturaleza.
- Jahve eli Jehova on Jumalan nimi heprealaisessa Raamatussa eli Vanhassa testamentissa, ja se muodostaa pohjan juutalaisuuden ja muiden vanhaa seemiläistä kulttuuriperimää olevien yksijumalisten uskontojen, kuten kristittyjen ja islaminuskoisten, jumala-käsitykselle. Nimi suomennetaan tavallisesti ”minä olen”. Tarkemmin sanottuna se on hepreankielen verbin ha·wah´ ’tulla [joksikin joksikin]’ imperfektiivinen kausatiivimuoto; ’hän saattaa tulemaan [joksikin joksikin]’. Malline:Lähde Nimen alkuperäinen ääntämisasu on todennäköisesti ollut Jahve, mutta sanaan on liitetty vokaalimerkit sanasta Adonai, Herra, jolloin syntyy muoto Jehova. Vokalisoinnin tarkoituksena on estää lukijaa vahingossa lausumasta pyhää nimeä. Kristittyjen käyttämissä Raamatunkäännöksissä käytetään usein Herra-sanaa tai muuta kiertoilmausta Jahve-sanan sijaan. Vaikka Jahve-nimeä käytetään eri uskonnoissa, uskontojen seuraajat eivät välttämättä miellä jumalkäsitystä yhteneväiseksi jumaluusopin dogmatiikan poikkeavuuden takia. Valtaosa nykyteologeista katsoo kuitenkin seemiläisten uskontojen Jumalan olevan yhteistä perua. Uskontoja yhdistävät myös profeetat, joiden kautta Jumala ilmoittaa itsestään, ja kristinuskon ja juutalaisuuden tapauksessa pyhät kirjoitukset. Kristittyjen käsitys Jahve-jumalasta poikkeaa huomattavasti juutalaisten ja muslimien käsityksestä kolminaisuusopin takia. Juutalais- ja muslimikirjanoppineet eivät aina hyväksy täysin kristinuskon luokittelua yksijumaliseksi uskonnoksi. David Pawson on tulkinnut, että lähin sana JHWH:sta englanniksi on "Always" eli suomeksi "Aina". "Aina minun apuni, Aina minun voimani, Aina minun kunniani," Pawson toteaa myös, että se on vasta Jumalan etunimi.
- Yahweh è il nome di Dio presso il popolo ebraico. Originariamente venne descritto dalla Bibbia come un dio potente e creatore, ma anche legato da un patto agli uomini: severo nel punire le colpe, attento verso i penitenti, viene descritto in diverse fasi sia come un dio locale che come un dio universale.
- ヤハウェ（YHVH, YHWH, JHVH, JHWH, IHVH, Template:Lang, yahweh) は、旧約聖書中の、神（結果的には唯一神）を表すヘブライ語の単語を、推定の上、音訳したものである。 この4つの子音は「神聖四文字（テトラグラマトン Template:Lang 、ギリシャ語で『四つの文字』の意）」とも呼ばれる。
- Jahve er egennavnet til guden i Det gamle testamente, og nevnes 6828 ganger der. Helt siden persisk tid har man belegg for at jøder unngikk å uttale dette navnet, men sa adonay «Herren», elohim «Gud» eller bare hashem, «Navnet», når de kom til dette egennavnet, fordi man mente at navnet var så hellig og så farlig at dette burde unngås. Følgelig var uttalen av navnet gått tapt i middelalderen. Se egen artikkel om de fire bokstaver Tetragrammet Det hebraiske Mal:Hebraisk har i noen sammenhenger blitt transkribert som «Jahve», i andre som «Jahwe» eller «Yahwe(h)». Disse ulike variantene skyldes at det ikke er enighet om hvilke latinske vokaler som bør erstatte hebraisk Mal:Hebraisk (jod/yod) og Mal:Hebraisk (vav/waw) verken i tysk, engelsk eller israelsk faglitteratur, og heller ikke i nordisk. Etter norske regler for fonologi er det forøvrig mest naturlig å benytte konsonantene JHVH.
- Я́хве (ивр. יהוה — Йа́хве, Я́гве, встречается вариант Иего́ва) — вероятное произношение личного имени Бога, в отличие от других имён-эпитетов Бога в иудаизме, в Ветхом Завете. Буквенным обозначением этого древнееврейского имени является тетраграмматон. В иудаизме запрещено употреблять личное имя Бога, поэтому общепринятое название Хашем.
- Jahve, den abrahamitiska gudens namn, är en vokalisering av hebreiskans JHVH som anses trolig av de flesta forskare. Namnet översätts i Bibel 2000 med "Herren" och man kan därför inte längre avgöra när ordet Jahve används eller när bara ordet "Herre" används, men i Svenska Folkbibeln och 1982-års bibel med "HERREN". Egennamnet han härledas till det hebreiska verbet hāyāh, "att vara" med 3ms subjekt. Det gör att Guds egennamn skulle kunna översättas "han är". Guds namn förekommer 6828 gånger i den hebreiska texten med de fyra ovanstående bokstäver som kallas tetragrammaton eller tetragrammet (av grekiskans tetra-, "fyra", och gramma, "bokstav"). Det har länge varit tradition att byta ut Guds egennamn mot olika titlar, till exempel "Gud", "Herren" eller "Adonaj". Jahve är den högste guden i många religioner. Gemensamt för alla uttolkningar av honom är hans roll som skapare, laggivare, upprätthållare av ordning och absoluta auktoritet. Till skillnad från "den högste guden" i många andra religioner tar Jahve aktiv del i sin skapelse: Han ingriper gärna i skeendena på jorden men medger ändå människorna stor handlingsfrihet och fri vilja. Han försöker vägleda människorna genom sina profeter. Enligt hebreisk tradition skapade Jahve människan efter sin egen förebild och då israeliterna traditionellt beskrivit sig som ett nyckfullt och upprorisk folk beskrivs även Javhe som en mångbottnad fadersgestalt med mänskliga drag: Han kräver total underkastelse och kan drabbas av raseriutbrott vid försumlighet men han är också mottaglig för uppmärksamhet och förlåter dem han älskar. Ibland beskrivs han till och med som svartsjuk. I den judiska kabbalan är inte Jahve den högste guden, utan en av tio utstrålningar som kommer från den dolde, högsta guden En-Sof (Den utan slut).
- « Yahweh » ou « Yahvé » est une transcription longtemps utilisée par l'Église catholique romaine, et désormais considérée comme erronée, obtenue en intercalant les deux voyelles a et e pour donner une forme prononçable aux quatre consonnes du tétragramme YHWH, nom du Dieu des Hébreux dans l'Ancien Testament. Au Moyen Âge, des auteurs lui ont préféré « Jéhovah », obtenu en ajoutant les trois voyelles e, o et a. Le judaïsme n'a jamais transcrit ni prononcé le Nom divin, qui est ineffable par nature. Seul le grand prêtre était réputé en connaître le secret, avant la destruction du Temple de Jérusalem.
|
| rdfs:comment
|
- Yahveh (en hebreo יהוה, YHWH) y sus variantes conjeturales Yahweh, Yahvé, Jah, Yavé, Iehová, Jehovah y Jehová, es el nombre propio utilizado en la Biblia para designar a la deidad suprema de las religiones judeocristianas. En su forma hebrea (sin que se sepa su pronunciación exacta) es, según la Biblia, la frase que utiliza Dios para referirse a sí mismo, siendo su significado una descripción de su propia naturaleza.
- Yahweh è il nome di Dio presso il popolo ebraico. Originariamente venne descritto dalla Bibbia come un dio potente e creatore, ma anche legato da un patto agli uomini: severo nel punire le colpe, attento verso i penitenti, viene descritto in diverse fasi sia come un dio locale che come un dio universale.
- ヤハウェ（YHVH, YHWH, JHVH, JHWH, IHVH, Template:Lang, yahweh) は、旧約聖書中の、神（結果的には唯一神）を表すヘブライ語の単語を、推定の上、音訳したものである。 この4つの子音は「神聖四文字（テトラグラマトン Template:Lang 、ギリシャ語で『四つの文字』の意）」とも呼ばれる。
- Я́хве (ивр. יהוה — Йа́хве, Я́гве, встречается вариант Иего́ва) — вероятное произношение личного имени Бога, в отличие от других имён-эпитетов Бога в иудаизме, в Ветхом Завете. Буквенным обозначением этого древнееврейского имени является тетраграмматон. В иудаизме запрещено употреблять личное имя Бога, поэтому общепринятое название Хашем.
- Yahweh is the name of the biblical god. Aside from the mention in Moabite on King Mesha's stele referring to Israel's god, "Yahweh" occurs once either as a place name or a deity in a 15th century BCE Egyptian record of the land of the Shasu. Friedrich Delitzsch (1903) proposed that the name was related to the name ending -yahu found in some Ugaritic personal names, though no further evidence has been found.
- Jahve eli Jehova on Jumalan nimi heprealaisessa Raamatussa eli Vanhassa testamentissa, ja se muodostaa pohjan juutalaisuuden ja muiden vanhaa seemiläistä kulttuuriperimää olevien yksijumalisten uskontojen, kuten kristittyjen ja islaminuskoisten, jumala-käsitykselle. Nimi suomennetaan tavallisesti ”minä olen”. Tarkemmin sanottuna se on hepreankielen verbin ha·wah´ ’tulla [joksikin joksikin]’ imperfektiivinen kausatiivimuoto; ’hän saattaa tulemaan [joksikin joksikin]’.
- Jahve er egennavnet til guden i Det gamle testamente, og nevnes 6828 ganger der. Helt siden persisk tid har man belegg for at jøder unngikk å uttale dette navnet, men sa adonay «Herren», elohim «Gud» eller bare hashem, «Navnet», når de kom til dette egennavnet, fordi man mente at navnet var så hellig og så farlig at dette burde unngås. Følgelig var uttalen av navnet gått tapt i middelalderen.
- Jahve, den abrahamitiska gudens namn, är en vokalisering av hebreiskans JHVH som anses trolig av de flesta forskare. Namnet översätts i Bibel 2000 med "Herren" och man kan därför inte längre avgöra när ordet Jahve används eller när bara ordet "Herre" används, men i Svenska Folkbibeln och 1982-års bibel med "HERREN". Egennamnet han härledas till det hebreiska verbet hāyāh, "att vara" med 3ms subjekt. Det gör att Guds egennamn skulle kunna översättas "han är".
- « Yahweh » ou « Yahvé » est une transcription longtemps utilisée par l'Église catholique romaine, et désormais considérée comme erronée, obtenue en intercalant les deux voyelles a et e pour donner une forme prononçable aux quatre consonnes du tétragramme YHWH, nom du Dieu des Hébreux dans l'Ancien Testament. Au Moyen Âge, des auteurs lui ont préféré « Jéhovah », obtenu en ajoutant les trois voyelles e, o et a.
|
