William I, known as the Lion or Garbh, "the Rough", (1142/1143 – 4 December 1214) reigned as King of Scots from 1165 to 1214. His reign was the second longest in Scottish history before the Act of Union with England in 1707, (James VI's was the longest 1567–1625). He became King following his brother Malcolm IV's death on 9 December 1165 and was crowned on 24 December 1165. In contrast to his deeply religious, frail brother, William was powerfully built, redheaded, and headstrong.
| Property | Value |
| dbpedia-owl:Monarch/placeOfBurial
| |
| dbpedia-owl:Person/activeYearsEndDate
| |
| dbpedia-owl:Person/activeYearsStartDate
| |
| dbpedia-owl:Person/birthDate
|
- 1142-01-01 00:00:00 (xsd:date)
|
| dbpedia-owl:Person/deathDate
| |
| dbpedia-owl:Person/deathPlace
| |
| dbpedia-owl:Person/father
| |
| dbpedia-owl:Person/mother
| |
| dbpedia-owl:Person/predecessor
| |
| dbpedia-owl:Person/successor
| |
| dbpedia-owl:Person/title
| |
| dbpedia-owl:activeYearsEndDate
| |
| dbpedia-owl:activeYearsStartDate
| |
| dbpedia-owl:birthDate
|
- 1142-01-01 00:00:00 (xsd:date)
|
| dbpedia-owl:deathDate
| |
| dbpedia-owl:deathPlace
| |
| dbpedia-owl:father
| |
| dbpedia-owl:mother
| |
| dbpedia-owl:placeOfBurial
| |
| dbpedia-owl:predecessor
| |
| dbpedia-owl:successor
| |
| dbpedia-owl:thumbnail
| |
| dbpedia-owl:title
| |
| dbpprop:_1
| |
| dbpprop:_10
| |
| dbpprop:_11
| |
| dbpprop:_12
| |
| dbpprop:_13
| |
| dbpprop:_14
| |
| dbpprop:_15
| |
| dbpprop:_16
| |
| dbpprop:_17
| |
| dbpprop:_18
| |
| dbpprop:_19
| |
| dbpprop:_2
| |
| dbpprop:_20
| |
| dbpprop:_21
|
- 21. Aelfflaed of Bernicia
|
| dbpprop:_22
| |
| dbpprop:_23
| |
| dbpprop:_24
| |
| dbpprop:_25
| |
| dbpprop:_28
| |
| dbpprop:_29
| |
| dbpprop:_3
| |
| dbpprop:_30
| |
| dbpprop:_31
| |
| dbpprop:_4
| |
| dbpprop:_5
| |
| dbpprop:_6
| |
| dbpprop:_7
| |
| dbpprop:_8
| |
| dbpprop:_9
| |
| dbpprop:abstract
|
- William I, known as the Lion or Garbh, "the Rough", (1142/1143 – 4 December 1214) reigned as King of Scots from 1165 to 1214. His reign was the second longest in Scottish history before the Act of Union with England in 1707, (James VI's was the longest 1567–1625). He became King following his brother Malcolm IV's death on 9 December 1165 and was crowned on 24 December 1165. In contrast to his deeply religious, frail brother, William was powerfully built, redheaded, and headstrong. He was an effective monarch whose reign was marred by his ill-fated attempts to regain control of Northumbria from the Normans. Traditionally, William is credited with founding Arbroath Abbey, the site of the later Declaration of Arbroath. He was not known as "The Lyon" during his own lifetime, and the sobriquet did not relate to his tenacious character or his military prowess. William adopted the use of the Lion Rampant by his right to do so under the law of Heraldry. The title "Lion" was attached to him because of his flag or standard, a red lion rampant (with a forked tail) on a yellow background. This (with the addition of a 'double tressure fleury counter-fleury' border) went on to become the Royal standard of Scotland, still used today but quartered with those of England and of Ireland. It became attached to him because the chronicler Fordun called him the "Lion of Justice". William also inherited the title of Earl of Northumbria in 1152. However he had to give up this title to King Henry II of England in 1157. This caused trouble after William became king, since he spent a lot of effort trying to regain Northumbria. William was a key rebel in the Revolt of 1173–1174 against Henry II. In 1174, at the Battle of Alnwick, during a raid in support of the revolt, William recklessly charged the English troops himself, shouting, "Now we shall see which of us are good knights!" He was unhorsed and captured by Henry's troops led by Ranulf de Glanvill and taken in chains to Newcastle, then Northampton, and then transferred to Falaise in Normandy. Henry then sent an army to Scotland and occupied it. As ransom and to regain his kingdom, William had to acknowledge Henry as his feudal superior and agree to pay for the cost of the English army's occupation of Scotland by taxing the Scots. This he did by signing the Treaty of Falaise. He was then allowed to return to Scotland. In 1175 he swore fealty to Henry II at York Castle. The Treaty of Falaise remained in force for the next fifteen years. Then Richard the Lionheart, needing money to take part in the Third Crusade, agreed to terminate it in return for 10,000 silver marks. William is recorded in 1206 as having cured a case of Scrofula by his touching and blessing a child with the ailment whilst at York. William died in Stirling in 1214 and lies buried in Arbroath Abbey. His son, Alexander II, succeeded him as king, reigning from 1214 to 1250.
- Wilhelm I. der Löwe war schottischer König von 1165 bis zu seinem Tod. Er war der zweite Sohn von Graf Heinrich von Schottland und dessen Ehefrau Ada von Surrey, der Enkel von David I. und der jüngere Bruder seines Vorgängers Malcolm IV. Wilhelm entstammte dem Hause Dunkeld und war mit einer Herrschaftszeit von 49 Jahren der am längsten regierende aller schottischen Monarchen. Im Gegensatz zu seinem tief religiösen und schwächlichen Bruder war Wilhelm körperlich stark und auch eigensinnig, was ihm den Beinamen An Garbh (engl. The Rough) einbrachte. Er war ein effektiver König, doch die Bilanz seiner Herrschaft wurde von zahlreichen erfolglosen Versuchen, die Kontrolle über Northumbria wiederzuerlangen, getrübt. 1178 gründete er Arbroath Abbey, in der fast 150 Jahre später die Declaration of Arbroath verabschiedet wurde. Während der Dauer seiner Herrschaft wurde er interessanterweise nicht "der Löwe" genannt, auch bezog sich dieser Beiname nicht auf seinen Charakter oder seine militärischen Fähigkeiten. Den Namen erhielt er vielmehr wegen seiner Flagge, einem aufrechten roten Löwen mit geteiltem Schwanz auf gelbem Feld. Diese bildet noch heute einen Teil der Royal Standard des Vereinigten Königreichs und des Wappens von Schottland. Wilhelm handelte auch die Auld Alliance aus, das erste Defensivbündnis zwischen verschiedenen Staaten. Schottland, Frankreich und Norwegen verpflichteten sich zur gegenseitigen Verteidigung. Besonders das Verhältnis zwischen Schottland und Frankreich war sehr eng, während Norwegen sich stark zurückhielt. 1152 erbte William auch den Titel des Earls von Northumbria. Allerdings musste er 1157 diesen Titel an den englischen König Heinrich II. abtreten. In der Revolte von 1173-74 gegen Heinrich II. war Wilhelm eine Schlüsselfigur. Während eines Feldzugs im Jahr 1174 führte er die schottischen Truppen persönlich gegen die englische Armee. Dabei soll er gerufen haben: "Jetzt werden wir sehen, welche von uns gute Ritter sind!" (Now we shall see which of us are good knights!) Wilhelm wurde vom Pferd gestoßen und durch die Engländer gefangen genommen. Man führte ihn in Ketten zunächst nach Northampton und schließlich nach Falaise in der Normandie. Heinrich entsandte eine Armee und besetzte Schottland. Damit Wilhelm sein Königreich wiedererlangen konnte, musste er Heinrich als seinen obersten Lehnsherrn anerkennen und für die Kosten der englischen Besatzung in Schottland aufkommen. Nach der Unterzeichnung des Abkommens von Falaise wurde ihm die Rückkehr nach Schottland erlaubt. Das Abkommen blieb fünfzehn Jahre in Kraft. Der neue englische König, Richard Löwenherz, löste den Vertrag auf. Als Gegenleistung erhielt er 10.000 Mark Silber für die Finanzierung des Dritten Kreuzzugs. Gemäß den Bestimmungen des Abkommens von Falaise stand Heinrich II. das Recht zu, Wilhelms Braut auszuwählen. 1186 heiratete Wilhelm Irmgard de Beaumont, eine Enkelin von Heinrich I. ; die Mitgift war Edinburgh Castle. Erst nach über zwölf Jahren wurde ein Erbe geboren. Aus der Ehe entstammten folgende Kinder: Margarete (1193–1259), Gräfin von Kent Isabella (1195–1253), Gräfin von Norfolk Alexander II. (1198–1249), König von Schottland Marjorie (1200–1244), Gräfin von Pembroke Wilhelm starb 1214 in Stirling und wurde in der von ihm gegründeten Arbroath Abbey beigesetzt. Sein Sohn Alexander II. folgte ihm auf den Thron.
- Guillem I d'Escòcia dit el lleó fou rei d'Escòcia, successor del seu germà Malcolm IV. Fou fet presoner pels anglesos el 1174, cosa que aprofitaren els pictes de Galloway per sublevar-se fins el 1185. Per aquest motiu els anglesos l'obligaren a signar el tractat de Falaise, pel qual reconeixia la dependència d'Escòcia i cedia a Anglaterra Edimburg, Roxburg i Berwick. Tanmateix, el 1175 el nou rei anglès Ricard I considerà nul el tractat de Falaise i alliberà Escòcia de qualsevol vincle feudal. Endemés, el 1188 el papa Climent III hi organitzà nou bisbats, i el 1192 se sotmeté a la Santa Seu. El 1197 se li sublevà Arald d'Orkney i Caithness, i amb aquesta excusa prengué Sutherland i Caithness als víkings. El 1187 vencè a un altre pretendent, Donald McWilliams de Moray, però el 1209, finalment, tornà a ser un altre cop vassall del rei anglès Joan sense Terra.
- Vilém I. , známý jako Lev nebo Garbh, "Drsný", vládl jako skotský král od roku 1165 do 1214. Jeho vláda byla druhou nejdelší ve skotské historii před sjednocením s Anglií v roce 1707 . Na trůn nastoupil po smrti svého bratra Malcolma IV. 9. prosince 1165 a korunován byl 24. prosince 1165. Na rozdíl od svého hluboce věřícího křehkého bratra byl Vilém statné postavy, zrzavý a tvrdohlavý. Byl zdatným panovníkem, přestože jeho vládu kazily Vilémovy nešťastné pokusy o znovuzískání kontroly nad Northumbrií ovládané Normany.
- Guillermo I, conocido como el León o Garbh, "el Bruto", reinó como Rey de Escocia de 1165 a 1214. Su reinado fue el segundo más largo de la Historia de Escocia antes de la Act of Union con Inglaterra en 1707, (el de Jacobo VI fue el más largo 1567–1625). Se hizo rey después de la muerte de su hermano Malcolm IV el 9 de diciembre de 1165 y fue coronado el 24 de diciembre de 1165. Era hijo del príncipe Enrique de Escocia y Adeline de Varenne. Apresado por Enrique II de Inglaterra en 1174, en Alnwick, se vio obligado a reconocerle vasallaje. Recuperó la independencia de Escocia en 1189 bajo el reinado de Ricardo I de Inglaterra, pero fue derrotado por Juan Sin Tierra en 1209.
- Vilhelm Leijona oli Skotlannin kuningas. Hän hallitsi maata 1165–1214 eli pitempään kuin kukaan ennen vuoden 1603 valtioliittoa. Hän oli vahva kuningas, jonka valtakautta varjosti vain pakkomielle saada Northumberland Englannilta. Vuonna 1173 Englannin kuninkaan Henrik II:n kolme poikaa nousi kapinaan isäänsä vastaan, ja lupaus Northumberlandista sai Vilhelmin liittymään kapinallisten puolelle. Vilhelm joutui vangiksi ja englantilaiset valloittivat osia Skotlannista. Hän vapautui allekoirjoittamalla Falaisen sopimuksen, joka antoi Englannille rahaa, valtaa ja kaksi linnaa, Stirlingin ja Edinburghin. Henrik II:n seuraaja Rikhard I Leijonamieli tarvitsi noustuaan valtaan vuonna 1189 rahaa ensimmäiseen ristiretkeen, joten Vilhelm saattoi ostaa Skotlannin vapaaksi Falaisen sopimuksesta 10 000 markalla. Vuonna 1188 Vilhelm sai paavin allekirjoittamaan bullan, joka julisti, että Skotlannin kirkko on suoraan Rooman alainen, ja näin suojasi sen Englannin arkkipiispojen vaatimuksilta.
- Guillaume I ou William (Uilleam Garbh) dit le Lion, est roi d'Écosse de 1165 à 1214.
- Era figlio di Enrico di Scozia e quindi nipote di Davide I. Il suo fu il secondo regno più lungo nella storia scozzese prima dell’unione con l’Inghilterra del 1707; quello di Giacomo VI fu il più lungo, dal 1567 al 1625 Guglielmo il Leone divenne re dopo la morte del fratello Malcolm IV il 9 dicembre 1165, fu incoronato il 24 dicembre 1165. All’opposto del fratello, debole e profondamente religioso, Guglielmo era di costituzione possente. Il suo regno fu segnato dagli sfortunati tentativi di recuperare il controllo della Northumbria dagli inglesi. Fondò l’Abbazia di Arbroath dove sarà emanata la cosiddetta Dichiarazione di Arbroath che riconosceva la sovranità della Scozia. Mentre era in vita non ebbe il soprannome di Leone, che peraltro non aveva alcuna connessione con il suo tenace carattere o con la sua prodezza militare. Il soprannome gli sarà dato a causa del suo stemma rappresentato da un leone rampante di colore rosso, con la coda biforcuta, su campo giallo. Il Leone rampante racchiuso in una doppia cornice divenne la Royal standard of Scotland ossia il vessillo storicamente usato dai re di Scozia. I monarchi britannici quando sono in Scozia onorano il Royal standard of Scotland a causa di un comune avo scozzese, che tuttavia non è Guglielmo il Leone ma Malcolm III noto come Canmore, Testa Grossa, marito della regina Santa Margherita e bisnonno di Enrico II d'Inghilterra. Guglielmo ereditò nel 1152 il titolo di conte di Northumbria che tuttavia dovette cedere ad Enrico II nel 1157. Dopo essere diventato re Guglielmo tentò di recuperare la Northumbria e nel periodo 1173-1174 fu uno dei protagonisti chiave della rivolta contro Enrico II. Durante una cavalcata, in aiuto della rivolta, caricò le truppe inglese gridando: « Ora vedremo chi di noi è un buon cavaliere. » Guglielmo fu disarcionato e catturato dalle truppe inglesi, fu portato in catene a Northampton e quindi in Normandia a Falaise; Enrico II inviò l’esercito in Scozia e l’occupò. Guglielmo per potere recuperare il suo regno dovette riconoscere Enrico II come suo superiore feudale, pagare il costo dell’occupazione inglese della Scozia tassando gli scozzesi. Solo dopo avere sottoscritto il relativo trattato di Falaise gli fu consentito di ritornare in Scozia. Il trattato di Falaise rimase in vigore per quindici anni alla fine dei quali il nuovo re d’Inghilterra Riccardo Cuor di Leone gli concesse di superarlo dietro il pagamento di 10.000 marchi d’argento, somma di cui Riccardo aveva bisogno per potere prendere parte alla III Crociata. Secondo le condizioni del trattato Enrico II aveva il diritto di scegliere la moglie di Guglielmo, che così fu sposato con Ermengarde de Beaumont, nipote del re Enrico I d'Inghilterra a Woodstock Palace nel 1186; il Castello di Edimburgo fu la sua dote. Dall’unione di Guglielmo e Ermengarda nacquero: Margaret, sposò Hubert de Burgh, I conte di Kent. Isabella, sposò Roger Bigod, IV conte Norfolk. Alessandro II di Scozia, regnò dal 1214 al 1249. Marjorie, sposò Gilberto Maresciallo, IV conte di Pembroke, figlio del leggendario Guglielmo il Maresciallo. Guglielmo il Leone morì a Stirling nel 1214 e fu sepolto nell’abbazia di Abroath. Suo figlio Alessandro gli successe come re.
- ウィリアム1世(William I, 1143年 - 1214年12月4日)は、スコットランド王(在位:1165年 - 1214年)。マルカム4世の弟。 マルカム4世が未婚で子の無いまま亡くなったため跡を継いだ。ウィリアム1世は、マルカム4世がヘンリー2世に奪われたノーサンバーランドなど、北部イングランドの奪還を当面の目標とした。1168年、フランス王ルイ7世と秘密同盟(いわゆる「古い同盟」(Auld Alliance))を結んで、イングランドと対抗した。イングランドでヘンリー2世と三男リチャード(後のリチャード1世)・その弟ジョン(後のジョン王)の親子・兄弟の内紛が起こると、リチャードやジョンと同盟を結び、1174年ノーサンバーランドに攻め込んだ。しかし、ウィリアム1世は、ヘンリー2世軍に敗れ捕らえられた。そして、スコットランドはイングランドに完全に臣従すること、スコットランド南部の城にはイングランド軍が進駐することなど、屈辱的な講和(ファレーズ協定)を結ばされた。 1189年にイングランド王となったリチャード1世は、十字軍に熱意を燃やし、その資金源としてスコットランドとの臣従関係を金銭で清算することをねらった。ウィリアム1世は1万マークを支払い、イングランドとの臣従関係の解除、スコットランド王としての主権回復、イングランド軍のスコットランドからの撤退を内容とするという協定(カンタベリー協定)が結ばれた。また、北部のマリ地方やケイスネス、サザランドを鎮圧し、国王の支配下に置くことに成功した。こうして、ノーサンバーランド以外の全スコットランドを掌握した。 宗教面では、1192年にローマ教皇ケレスティヌス3世と交渉し、スコットランドの教会は、イングランドのカンタベリー大司教から独立し、自前の教会組織を持つことに成功した。 また、ウィリアム1世は1199年にイングランド王となったジョンとノーサンバーランドを買い戻す交渉をしたが実らないまま、1214年12月4日スターリングで没した。49年の在位期間であった。 ウィリアム1世は、スコットランド国王として初めて紋章にライオンを用いたため、獅子王(William the Lion)と呼ばれる。
- Willem I de Leeuw, Gaelisch: Uilliam Garm, Willem de Harde was Koning van Schotland van 1165 tot zijn dood. Hiermee was hij de op een na langstregerende Schotse koning na Jacobus VI. Hij was de zoon van Hendrik van Schotland en Ada de Warenne. Hij volgde zijn broer Malcolm IV op die kinderloos stierf. Zijn bijnaam "the lion"(de leeuw) komt van zijn standaard waar een rode leeuw met een gevorkte staart op een gele achtergrond staat. Deze standaard zou later de koninklijke standaard van Schotland worden. Van 1173 - 1174 was er een revolte tegen Hendrik II waarin Willem een sleutelrol speelde. In 1174, tijdens een gevecht, werd hij gevangengenomen door de Engelse troepen. Eerst werd hij naar Northampton gebracht en later naar Falaise. Hierop veroverde Hendrik Schotland en bezette het. Willem kon alleen terug koning worden van Schotland als hij Hendrik erkende als feodale meester en als hij de kosten van de bezetting betaalde. Willem accepteerde en dit leidde tot het verdrag van Falaise. De volgende 15 jaar gold dit verdrag maar toen stierf Hendrik II en kwam Richard Leeuwenhart aan de macht, die geld nodig had voor zijn kruistocht. Indien Willem aan Richard 10.000 zilveren marken zou betalen, zou het verdrag niet meer gelden. Door het verdrag van Falaise had Hendrik II het recht om de bruid van Willem te kiezen. Hij koos Ermengarde de Beaumont, de kleindochter van Hendrik I, samen hadden ze 4 kinderen: Margaret Isabella Alexander II van Schotland Marjorie Wiliam stierf in 1214 in Stirling en ligt begraven in Arbroath Abbey. Zijn zoon Alexander volgde hem op.
- Vilhelm I Løven, kjent i skotsk gælisk Uilliam Garm 1, også kalt for Vilhelm Råskinnet, regjerte som skottenes konge fra 1165 til 1214. Hans regime var det lengste i Skottlands historie før Unionspakten mellom Skottland og England i 1707. Vilhelm ble konge ved å etterfølge sin bror Malcolm IV av Skottlands død den 9. desember 1165 og ble kronet 24. desember 1165. I kontrast til sin dypt religiøse og skrøpelige bror, var Vilhelm kraftig bygd, rødhåret og stivsinnet. Han var en effektiv monark og hans regjeringstid var preget av skjebnesvangre forsøk på fravriste kontrollen over Northumbria fra England. Tradisjonen har tillagt grunnleggelsen av klosteret Arbroath Abbey til hans navn, det sted hvor Arbroath-deklarasjonen av 1320 skjedde. Vilhelm ble ikke kjent som «løven» under sin egen livstid, og tilnavnet skyldes ikke hans stivsinnete karakter, røde hår eller militære framgang, men at han skal ha tatt i bruk løven som sitt våpenskjold. I hans flagg eller banner skal det ha vært en opprett, rød løve med en todelt hale på gull bakgrunn. Løven innenfor en dobbelt liljeinnfatning, ble kongevåpen, riksvåpen og kongeflagg i Skottland. Løven er et eldgammelt kongesymbol fra Midt-Østen og den ses i våpenskjold fra heraldikkens eldste tid på 1100-tallet. Den skotske røde løven på gullbunn er i motsatte farger av Den norske løve som fra ca 1280 har Hellige Olavs symbol, øksen i framlabbene. Vilhelm sørget for Auld-alliansen, en allianse mellom Skottland, Frankrike og Norge. Den hadde sin opprinnelse i et dokument som er den traktat som ble signert av John Balliol og Filip IV av Frankrike i 1295, og hvor ikke minst Norge opprinnelig var en deltager av (skjønt etter hvert spilte en ubetydelig rolle). Vilkårene i traktaten var at om ett av landene ble angrepet av England skulle de andre hjelpe til. For Skottland innebar det tette relasjoner til Frankrike som varte til 1746. Vilhelm arvet tittelen jarl av Northumbria i 1152, men ble nødt til å oppgi tittelen til kong Henrik II av England i 1157. Dette skapte stridigheter etter at Vilhelm ble konge i 1165 og deretter brukte store ressurser på å gjenvinne Northumbria. Vilhelm var hovedfaktor i opprøret i 1173-1174 mot kong Henrik II. I 1174, under et plyndringstokt til støtte for opprøret, angrep Vilhelm hodeløst en engelsk militærtropp mens han skrek: «La oss nå se hvem av oss som er de beste ridderne!» Uten problemer ble han dratt ned av hesten, tatt til fange av engelskmennene og ført i lenker til Northampton og deretter seilt til Falaise i Normandie. Kong Henrik II utnyttet at Skottland var uten leder, sendte en hær mot Skottland og okkuperte det. Ved å betale en løslatelsessum og for få tilbake sitt kongedømme måtte Vilhelm anerkjenne den engelske kongen som sin føydale overherre og betale for kostnadene (ved å ytterligere skattlegge skottene) av at den engelske hæren hadde okkupert Skottland. Avtalen, kalt Falaise-avtalen, ble signert og Vilhelm fikk deretter tillatelse til å returnere tilbake til Skottland. Falaise-avtalen forble gyldig i de nesten femten årene. På slutten av den tiden ble den nye engelske kongen, Rikard I av England, også kalt for Rikard Løvehjerte, ble enig i å avslutte avtalen for en engangssum av den uhørte sum av 10 000 merker sølv. Den engelske kongen trengte penger for å delta i det tredje korstog. Et av vilkårene i Falaise-avtalen var at Henrik II hadde rett til å velge Vilhelms brud og den skotske kongen ble gift med Ermengarde de Beaumont, et barnebarn av kong Henrik I av England, i 1186. Brudens medgift var Edinburgh Castle. Ekteskapet var ingen stor suksess og det tok mange år før en arving, Alexander, ble født. Vilhelm og Ermengardes andre barn var Margaret, gift med Hubert de Burgh, 1. jarl av Kent. Isabella, gift med Roger Bigod, 4. jarl av Norfolk. Alexander II av Skottland, regjerte 1214-1249. Marjorie, gift med Gilbert Marshal, 4 jarl av Pembroke. Vilhelm døde i Stirling i 1214 og ble begravd i Arbroath Abbey. Hans sønn Alexander II etterfulgte ham som konge.
- Wilhelm I Lew (William Leo, William Dunkeld lub William Canmore),, król Szkocji 1165–1214. W ciągu długiego panowania podporządkował sobie całą Szkocję.
- GUILHERME I foi rei da Escócia. Apelidado o Leão, pelo emblema em sua armadura: um leão que rugia, com garras ensanguentadas, vermelho sobre fundo amarelo - o leão rampante se tornaria o emblema da Escócia. Conde de Huntingdon, reinou 49 anos, o maior reinado até então na Escócia. Coroado na sucessão de seu irmão Malcolm IV da Escócia em 24 de dezembro de 1165 na abadia de Scone, Perthshire. Sucedido pelo filho, Alexandre II da Escócia. Viveu na corte de Henrique II de Inglaterra, a quem combateu; fez por isso em 1168 o primeiro Tratado de aliança com a França de Luís VII para auxiliar os filhos do rei inglês contra seu pai, em 1173: foi o início do que se conheceu como a Auld Alliance ou Velha Aliança. O jovem Henrique lhe prometia o condado de Northumberland, que Henrique II nunca lhe havia reconhecido. Malcolm tinha feito paz com Henrique I da Inglaterra mas Guilherme chefiou um exercito pela Northumberland adentro para tomar o castelo de Alnwick. Enquanto tentava capturar dos ingleses a Northumbria, foi derrotado e capturado, privado do condado, guardado preso na Normandia. O preço de sua liberdade foi seu reino. Solto depois de ter aceitado Henrique II como suserano da Escócia, prestou homenagem a Henrique II pela Escocia e outras terras, declarando assim seu país uma espécie de satélite da Inglaterra. Pelo Tratado de Falaise de 1174, como garantia do pagamento do seu resgate, cedeu aos ingleses cinco fortalezas, inclusive Jedburgh. Henrique morreu 15 anos mais tarde e seu filho Ricardo da Inglaterra, chamado Coeur-de-Lion, subiu ao trono. Ora, sua ambição era partir em cruzada. Para isso era preciso dinheiro - Guilherme pode assim comprar de volta sua soberania, oferecendo 100 mil marcos para a IIIª cruzada de Ricardo em 1189, e obtendo o abandono da suserania. O tratado de Falaise foi revogado por Ricardo com o Quitclaim de Canterbury em troca do dinheiro. O título de Huntingdon retornou outra vez aos St. Liz, desta vez para Simão III. Quando em 1184 este morreu, foi para David da Escócia, irmão mais novo do rei Guilherme I da Escócia. Guilherme foi um rei, assim, que consolidou a Escócia com seus esforços para defender sua integridade contra a ameaça dos reis angevinos ingleses da dinastia Plantageneta.
- Файл:William the Lion portrait. jpg Вильгельм I Вильгельм I Лев Шотландский (англ. William I; ст. гэл. Uilliam mac Eanric; сов. гэл. Uilleam mac Eanraig) — король Шотландии, представитель Данкельдской династии, внук Давида I Святого, короля Шотландии. Его правление было одним из самых долгих в истории Шотландии. Он взошел на трон после смерти бездетного старшего брата Малькольма IV.
- Vilhelm I av Skottland, Vilhelm Lejonet, född 1142/1143, död 4 december 1214 i Stirling, kung av Skottland. Vilhelm var son till David I:s andre son, Henrik, earl av Huntingdon, och efterträdde 1165 sin äldre bror Malcolm IV på Skottlands tron. Vid en gränskonflikt med England 1168 slöt Vilhelm allians med Ludvig VII av Frankrike, det första av de många mot England riktade förbundsfördragen mellan Skottland och Frankrike. Han stödde 1173-74 Henrik II:s av England söner vid deras resning mot fadern, men råkade därvid under ett härjningståg i Northumberland vid Alnwick i engelsk fångenskap (13 juli 1174) och måste köpa sig friheten med fördraget i Falaise (8 december samma år), vari han jämte sina baroner och Skottlands prästerskap erkände Englands överhöghet och som pant överlämnade flera gränsfästen. En tvist med påven om besättandet av biskopsstolen i ledde till bannlysning och interdikt (1181), men slöts 1183 genom en uppgörelse, och 1188 förklarade påven Clemens III de skotska stiften oberoende av engelsk överhöghet. Vilhelms eget och de skotska baronernas vasallskap under England upphörde genom fördraget i Canterbury 5 december 1189, vari Vilhelm som lösesumma anslog 10 000 mark till Rikard Lejonhjärtas korstågskostnader. Det är omtvistat, huruvida Vilhelm under sina konflikter med Rikards efterträdare, Johan utan land, 1212 på nytt erkände den engelske kungen som länsherre för hela Skottland. Vilhelm gifte sig 1186 med Ermengarde de Beaumont, en släkting till engelska kungahuset, och hans båda döttrar Margareta och Isabella förmäldes med engelska stormän, varigenom förbindelsen mellan England och Skottland ytterligare stärktes. Vilhelm befäste genom härnadståg till Caithness sitt välde i norra Skottland och var en ivrig stadsgrundläggare. Sitt tillnamn torde den statskloke kungen snarare ha fått av det vapen han förde än på grund av några ovanliga krigiska dygder.
|
| dbpprop:border
| |
| dbpprop:boxstyle
|
- background-color: 9fe;
- background-color: bfc;
- background-color: fcc;
- background-color: fb9;
- background-color: ffc;
- padding-top: 0; padding-bottom: 0;
|
| dbpprop:consort
| |
| dbpprop:dateOfBirth
| |
| dbpprop:dateOfDeath
| |
| dbpprop:deathPlace
| |
| dbpprop:father
| |
| dbpprop:hasPhotoCollection
| |
| dbpprop:issue
| |
| dbpprop:mother
| |
| dbpprop:name
| |
| dbpprop:placeOfBurial
| |
| dbpprop:predecessor
| |
| dbpprop:reign
|
- 9 December 1165 – 4 December 1214
|
| dbpprop:relatedInstance
| |
| dbpprop:royalHouse
| |
| dbpprop:sHouProperty
| |
| dbpprop:style
|
- font-size: 100%; line-height: 110%;
|
| dbpprop:successor
| |
| dbpprop:title
| |
| dbpprop:wikiPageUsesTemplate
| |
| dbpprop:wordnet_type
| |
| rdf:type
| |
| rdfs:comment
|
- William I, known as the Lion or Garbh, "the Rough", (1142/1143 – 4 December 1214) reigned as King of Scots from 1165 to 1214. His reign was the second longest in Scottish history before the Act of Union with England in 1707, (James VI's was the longest 1567–1625). He became King following his brother Malcolm IV's death on 9 December 1165 and was crowned on 24 December 1165. In contrast to his deeply religious, frail brother, William was powerfully built, redheaded, and headstrong.
- Wilhelm I. der Löwe war schottischer König von 1165 bis zu seinem Tod. Er war der zweite Sohn von Graf Heinrich von Schottland und dessen Ehefrau Ada von Surrey, der Enkel von David I. und der jüngere Bruder seines Vorgängers Malcolm IV. Wilhelm entstammte dem Hause Dunkeld und war mit einer Herrschaftszeit von 49 Jahren der am längsten regierende aller schottischen Monarchen.
- Guillem I d'Escòcia dit el lleó fou rei d'Escòcia, successor del seu germà Malcolm IV. Fou fet presoner pels anglesos el 1174, cosa que aprofitaren els pictes de Galloway per sublevar-se fins el 1185. Per aquest motiu els anglesos l'obligaren a signar el tractat de Falaise, pel qual reconeixia la dependència d'Escòcia i cedia a Anglaterra Edimburg, Roxburg i Berwick.
- Vilém I. , známý jako Lev nebo Garbh, "Drsný", vládl jako skotský král od roku 1165 do 1214. Jeho vláda byla druhou nejdelší ve skotské historii před sjednocením s Anglií v roce 1707 . Na trůn nastoupil po smrti svého bratra Malcolma IV. 9. prosince 1165 a korunován byl 24. prosince 1165. Na rozdíl od svého hluboce věřícího křehkého bratra byl Vilém statné postavy, zrzavý a tvrdohlavý.
- Guillermo I, conocido como el León o Garbh, "el Bruto", reinó como Rey de Escocia de 1165 a 1214. Su reinado fue el segundo más largo de la Historia de Escocia antes de la Act of Union con Inglaterra en 1707, (el de Jacobo VI fue el más largo 1567–1625). Se hizo rey después de la muerte de su hermano Malcolm IV el 9 de diciembre de 1165 y fue coronado el 24 de diciembre de 1165. Era hijo del príncipe Enrique de Escocia y Adeline de Varenne.
- Vilhelm Leijona oli Skotlannin kuningas. Hän hallitsi maata 1165–1214 eli pitempään kuin kukaan ennen vuoden 1603 valtioliittoa. Hän oli vahva kuningas, jonka valtakautta varjosti vain pakkomielle saada Northumberland Englannilta. Vuonna 1173 Englannin kuninkaan Henrik II:n kolme poikaa nousi kapinaan isäänsä vastaan, ja lupaus Northumberlandista sai Vilhelmin liittymään kapinallisten puolelle. Vilhelm joutui vangiksi ja englantilaiset valloittivat osia Skotlannista.
- Guillaume I ou William (Uilleam Garbh) dit le Lion, est roi d'Écosse de 1165 à 1214.
- Era figlio di Enrico di Scozia e quindi nipote di Davide I. Il suo fu il secondo regno più lungo nella storia scozzese prima dell’unione con l’Inghilterra del 1707; quello di Giacomo VI fu il più lungo, dal 1567 al 1625 Guglielmo il Leone divenne re dopo la morte del fratello Malcolm IV il 9 dicembre 1165, fu incoronato il 24 dicembre 1165. All’opposto del fratello, debole e profondamente religioso, Guglielmo era di costituzione possente.
- Willem I de Leeuw, Gaelisch: Uilliam Garm, Willem de Harde was Koning van Schotland van 1165 tot zijn dood. Hiermee was hij de op een na langstregerende Schotse koning na Jacobus VI. Hij was de zoon van Hendrik van Schotland en Ada de Warenne. Hij volgde zijn broer Malcolm IV op die kinderloos stierf. Zijn bijnaam "the lion"(de leeuw) komt van zijn standaard waar een rode leeuw met een gevorkte staart op een gele achtergrond staat.
- Vilhelm I Løven, kjent i skotsk gælisk Uilliam Garm 1, også kalt for Vilhelm Råskinnet, regjerte som skottenes konge fra 1165 til 1214. Hans regime var det lengste i Skottlands historie før Unionspakten mellom Skottland og England i 1707. Vilhelm ble konge ved å etterfølge sin bror Malcolm IV av Skottlands død den 9. desember 1165 og ble kronet 24. desember 1165. I kontrast til sin dypt religiøse og skrøpelige bror, var Vilhelm kraftig bygd, rødhåret og stivsinnet.
- Wilhelm I Lew (William Leo, William Dunkeld lub William Canmore),, król Szkocji 1165–1214. W ciągu długiego panowania podporządkował sobie całą Szkocję.
- GUILHERME I foi rei da Escócia. Apelidado o Leão, pelo emblema em sua armadura: um leão que rugia, com garras ensanguentadas, vermelho sobre fundo amarelo - o leão rampante se tornaria o emblema da Escócia. Conde de Huntingdon, reinou 49 anos, o maior reinado até então na Escócia. Coroado na sucessão de seu irmão Malcolm IV da Escócia em 24 de dezembro de 1165 na abadia de Scone, Perthshire. Sucedido pelo filho, Alexandre II da Escócia.
- Файл:William the Lion portrait. jpg Вильгельм I Вильгельм I Лев Шотландский (англ. William I; ст. гэл. Uilliam mac Eanric; сов. гэл. Uilleam mac Eanraig) — король Шотландии, представитель Данкельдской династии, внук Давида I Святого, короля Шотландии. Его правление было одним из самых долгих в истории Шотландии.
- Vilhelm I av Skottland, Vilhelm Lejonet, född 1142/1143, död 4 december 1214 i Stirling, kung av Skottland. Vilhelm var son till David I:s andre son, Henrik, earl av Huntingdon, och efterträdde 1165 sin äldre bror Malcolm IV på Skottlands tron. Vid en gränskonflikt med England 1168 slöt Vilhelm allians med Ludvig VII av Frankrike, det första av de många mot England riktade förbundsfördragen mellan Skottland och Frankrike.
|
| rdfs:label
|
- William I of Scotland
- Wilhelm I. (Schottland)
- Guillem I d'Escòcia
- Vilém I. Skotský
- Guillermo I de Escocia
- Vilhelm Leijona
- Guillaume Ier d'Écosse
- Guglielmo I di Scozia
- ウィリアム1世 (スコットランド王)
- Willem I van Schotland
- Vilhelm I av Skottland
- Wilhelm I Lew
- Guilherme I da Escócia
- Вильгельм I (король Шотландии)
- Vilhelm I av Skottland
|
| owl:sameAs
| |
| skos:subject
| |
| foaf:depiction
| |
| foaf:name
| |
| foaf:page
| |
| is dbpedia-owl:Person/father
of | |
| is dbpedia-owl:Person/predecessor
of | |
| is dbpedia-owl:Person/successor
of | |
| is dbpedia-owl:father
of | |
| is dbpedia-owl:predecessor
of | |
| is dbpedia-owl:successor
of | |
| is dbpprop:_2
of | |
| is dbpprop:_24
of | |
| is dbpprop:_4
of | |
| is dbpprop:after
of | |
| is dbpprop:before
of | |
| is dbpprop:father
of | |
| is dbpprop:post
of | |
| is dbpprop:predecessor
of | |
| is dbpprop:redirect
of | |
| is dbpprop:successor
of | |
| is dbpprop:w
of | |
| is owl:sameAs
of | |