| dbpprop:abstract
|
- The War of 1812, between the United States of America and the British Empire, was fought from 1812 to 1815. There were several immediate stated causes for the U.S. declaration of war: first, a series of trade restrictions introduced by Britain to impede American trade with France, a country with which Britain was at war (the U.S. contested these restrictions as illegal under international law); second, the impressment (forced recruitment) of U.S. citizens into the Royal Navy; third, the British military support for American Indians who were offering armed resistance to the expansion of the American frontier to the Northwest. An unstated but powerful motivation for the Americans was the desire to uphold national honor in the face of what they considered to be British insults. American expansion into the Northwest (Ohio, Indiana, Michigan, Illinois and Wisconsin) was impeded by Indian raids. Some Canadian historians in the early 20th century maintained that Americans had wanted to seize parts of Canada, a view that many Canadians still share, while others argue that inducing the fear of such a seizure had merely been a U.S. tactic designed to obtain a bargaining chip. Some members of the British Parliament at the time and dissident American politicians such as John Randolph of Roanoke claimed that land hunger rather than maritime disputes was the main motivation for the American declaration. Although the British made some concessions before the war on neutral trade, they insisted on the right to reclaim their deserting sailors. The British also had the long-standing goal of creating a large "neutral" Indian state that would cover much of Ohio, Indiana and Michigan. They made the demand as late as 1814 at the peace conference, but lost battles that would have validated their claims. The war was fought in four theatres: on the oceans, where the warships and privateers of both sides preyed on each other's merchant shipping; along the Atlantic coast of the U.S. , which was blockaded with increasing severity by the British, who also mounted large-scale raids in the later stages of the war; on the long frontier, running along the Great Lakes and Saint Lawrence River, which separated the U.S. from Upper and Lower Canada; and finally along the coast of the Gulf of Mexico. During the course of the war, both the Americans and British launched invasions of each other's territory, all of which were unsuccessful or gained only temporary success. At the end of the war, the British held parts of Maine and some outposts in the sparsely populated West while the Americans held Canadian territory near Detroit, but these occupied territories were restored at the end of the war. In the United States, battles such as New Orleans and the earlier successful defence of Baltimore (which inspired the lyrics of the U.S. national anthem, The Star-Spangled Banner) produced a sense of euphoria over a "second war of independence" against Britain. It ushered in an "Era of Good Feelings," in which the partisan animosity that had once verged on treason practically vanished. Canada also emerged from the war with a heightened sense of national feeling and solidarity. Britain, which had regarded the war as a sideshow to the Napoleonic Wars raging in Europe, was less affected by the fighting; its government and people subsequently welcomed an era of peaceful relations with the United States.
- Der Britisch-Amerikanische Krieg zwischen den USA und Großbritannien, auch bekannt als Krieg von 1812, Mr. -Madisons-Krieg, Zweiter Unabhängigkeitskrieg, begann mit der Kriegserklärung der USA am 18. Juni 1812 und wurde durch den Frieden von Gent vom 24. Dezember 1814 beendet.
- Britsko-americká válka (též válka roku 1812, druhá americká válka za nezávislost, americká válka 1812-1815 či anglo-americká válka) byla vojenským střetnutím mezi USA a Britským impériem. Důvodem pro ně byly spory v oblasti námořního obchodu a rozdělení území a sfér vlivu na severoamerickém kontinentu mezi Spojenými státy a Velkou Británii. Válku oficiálně vyhlásily Spojené státy americké 18. června 1812 a krátce poté zahájily obě strany aktivní bojové akce. Britská strana těžila ze své vstřícnější politiky vůči indiánům, která byla hlavním důvodem, že většina indiánů účastnících se války bojovala na její straně (včetně zbytků Tecumsehovy aliance), Američané zase z toho, že většinu britské pozornosti i zdrojů poutaly zpočátku napoleonské války.
- La Guerra anglo-estadounidense de 1812 (también conocida como Guerra anglo-americana o Guerra de 1812 fue una guerra que enfrentó a los Estados Unidos contra el Reino Unido y sus colonias canadienses, que lucharon entre 1812 y 1815 por tierra y mar. Estados Unidos declaró la guerra a Reino Unido el 18 de junio de 1812. Sabiendo que no tenían mucho que hacer contra la poderosa Royal Navy, los estadounidenses planearon asediar Canadá por tierra. La guerra empezó con muy poca ventaja para los Estados Unidos, ya que sus intentos por invadir Canadá fueron repetidamente repelidos. La milicia estadounidense se mostró inefectiva y el alto mando incompetente a lo largo de la guerra salvo en el último año. Pese a un bloqueo marítimo inicial de los británicos en el litoral oriental que arruinó el comercio estadounidense, estos últimos consiguieron finalmente el control naval del lago Erie y el lago Champlain, previniendo así cualquier amenaza de una invasión a gran escala desde el norte. Los británicos lograron penetrar en partes de Maine y Washington D.C. haciendo arder sus edificios públicos, incluyendo la Casa Blanca y el Tesoro. Los estadounidenses destruyeron las fuerzas británicas compuestas de indios en el noroeste y el sureste, y en los últimos días derrotaron decisivamente un importante ataque británico sobre Nueva Orleans. Con la derrota de Napoleón en 1814, y el estancamiento en los frentes, ambas naciones llegaron un acuerdo de paz que devolvía las fronteras a su statu quo de preguerra. En Canadá esta guerra se recuerda como una victoria al evitar la conquista de sus vecinos del sur, mientras que en Estados Unidos es celebrado como el nacimiento de un nuevo espíritu de unidad nacional de la joven nación y una importante demostración de fuerza internacional que haría que desde Londres no se volviera a cuestionar la independencia estadounidense.
- Vuoden 1812 sota oli Yhdysvaltojen ja Ison-Britannian vuosina 1812–1815 käymä sota. Yhdysvaltain presidenttinä ollut James Madison julisti sodan Britannialle 18. kesäkuuta 1812 kyllästyttyään Britannian ja Ranskan aiheuttamaan Yhdysvaltojen laivaliikenteen häiriköintiin. Britannia ja Ranska olivat samanaikaisesti sodassa keskenään. Madisonin motiivina oli myös estää Britanniaa muodostamasta liittoa paikallisen alkuperäisväestön kanssa, mikä olisi saattanut tarkoittaa sotaa Yhdysvaltoja vastaan ja näin ollen myös vanhan siirtomaanisännän paluuta. Sodan puolesta puhuttiin Yhdysvaltojen etelä- ja länsiosissa, missä toivottiin ekspansiota Kanadaan ja Floridaan. Kärkkäimmät kriitikot kutsuivat sotaa ”Herra Madisonin sodaksi” kun puolestajapuhujat ylistivät sen ”toiseksi itsenäisyyssodaksi”. Sotaa käyneet osapuolet eivät olleet valmistautuneet sotaan ja se päättyi pattitilanteessa solmittuun Gentin rauhansopimukseen. Tuohon aikaan Britannian sotilasmahti oli täysin ylivoimainen verrattuna vasta joitain kymmeniä vuosia aiemmin itsenäistyneeseen Yhdysvaltoihin, joihin kuului nykyistä huomattavasti vähemmän osavaltioita. Iso-Britannia pystyi suvereenisti toimimaan Atlantilla ja hyökkäämään Yhdysvaltojen maaperälle. Yhdysvallat yritti kahdesti tunkeutua Kanadaan mutta tuloksetta, ja britit miehittivät muun muassa Washingtonin ja Valkoinen talo poltettiin. Myöhemmin presidentiksi nousseen Andrew Jacksonin johdolla amerikkalaiset joukot tekivät kuitenkin tehokasta vastarintaa, eikä Isossa-Britanniassa entisiä siirtokuntia pidetty tarpeeksi merkittävinä, jotta niihin olisi viitsitty kohdistaa nujertamiseen tarvittavaa voimaa, sillä samaan aikaan joukkoja tarvittiin Euroopassa Napoleonin vastaiseen kamppailuun. Sota päättyi tasatilanteessa Gentin rauhansopimukseen.
- La guerre anglo-américaine de 1812 a opposé les États-Unis à l’Empire britannique, entre juin 1812 et février 1815. Cette guerre est aussi connue sous les noms de guerre de 1812, de seconde guerre d’indépendance, voire plus rarement de guerre américano-britannique. L’appellation de « guerre de 1812 » peut parfois conduire à une confusion dans la mesure où la guerre d’invasion de la Russie par Napoléon Bonaparte, la campagne de Russie, a eu lieu la même année. Alors que le Royaume-Uni devait fournir un important effort de guerre du fait de son conflit avec la France napoléonienne, les États-Unis lui déclarèrent la guerre le 18 juin 1812 pour libérer les territoires canadiens qui relevaient de l’empire britannique, s’étaient peuplés d’anglophones depuis une quarantaine d’années, et entretenaient de nombreuses relations culturelles et commerciales avec les États-Unis. Parmi les motifs moins explicites figuraient le ressentiment et la colère causé par l’enrôlement forcé de matelots américains dans la Royal Navy, les Anglais les soupçonnant d’être des déserteurs, l’affaiblissement des échanges commerciaux américains causé par le blocus britannique des ports continentaux d’Europe, ainsi que le soutien du Royaume-Uni aux Amérindiens défendant leurs terres contre les spéculateurs immobiliers et les premiers colons américains vers l’Ouest. Dans le sud, la violente guerre des Creeks, habilement manœuvrée par les spéculateurs et le futur président Andrew Jackson sera le prolongement de ce conflit, qui donnera un prétexte pour justifier la colonisation, mais l’un de ses héros, le coureur de bois Davy Crockett se fera élire au Capitole et s’opposera aux visées expansionnistes de Jackson dans les années 1827 à 1834, au moment de l’Indian Removal Act. La guerre se déroula sur trois théâtres d’opérations : l’océan Atlantique, la région des Grands Lacs, et les États du Sud. Au début de la guerre, les États-Unis tentèrent d’envahir les colonies nord-américaines, mais furent repoussés. Puis, la Royal Navy fit le blocus de la côte Est, ce qui affaiblit l’économie américaine en raison de la réduction drastique des exportations agricoles américaines (même si le blocus favorisa l’émergence de l’industrie locale). Leur domination des mers permit aux Britanniques de mener des raids côtiers et d’incendier Washington en août 1814. En revanche, les batailles navales sur les Grands Lacs tournèrent à l’avantage des États-Unis. Bien que les Britanniques aient eu le dessus dans la plupart des engagements, la grande majorité des batailles font partie du mythe américain, en particulier la bataille de la Nouvelle-Orléans au cours de laquelle le général Andrew Jackson infligea aux Britanniques l’une des plus sévères défaites de leur histoire, fortement médiatisée par les lobbys qui le soutiennent. Ironiquement, cette dernière bataille eut lieu deux semaines après la signature du traité de Gand le 24 décembre 1814, qui mettait fin au conflit et restaurait les conditions d’avant-guerre par un status quo ante bellum.
- Az 1812-es angol-amerikai háború június 18-án amerikai hadüzenettel kezdődött James Madison amerikai elnök amerikai kongresszushoz június 1-jén intézett felhívását követően és 1815 elején ért véget. A békeszerződést 1814. december 24-én írták alá Gentben, de híre nem ért el az Egyesült Államokba egészen 1815 februárjának közepéig. A szerződést a szenátus egyhangúlag elfogadásra javasolta február 6-án, majd február 17-én Madison elnök jóváhagyta, végül 1815. február 18-án hirdették ki.
- La guerra del 1812 è la guerra americano britannica. Il 18 giugno 1812, gli Stati Uniti d'America dichiararono, per la seconda volta, guerra al Regno Unito contro il tentativo britannico di tornare ad entrare in possesso delle sue ex colonie. Questa guerra è conosciuta come guerra del 1812 o anche guerra americano-britannica per differenziarla dalla guerra d'invasione della Russia da parte di Napoleone, del medesimo anno. Essa fu causata, per larga parte, dalla politica britannica di pressione nei confronti del popolo statunitense. In particolare, per l'obbligo fatto ai cittadini statunitensi di arruolarsi nella Royal Navy e per il blocco dei porti francesi interessati al commercio franco-americano. Sebbene i britannici avessero avuto la meglio nella maggior parte degli scontri fra i due eserciti, la maggior parte delle battaglie risentirono dello spirito del mito americano, compresa la battaglia di New Orleans nella quale il generale statunitense Andrew Jackson inflisse ai britannici una delle più severe disfatte della loro storia. Ironicamente, la battaglia fu condotta due settimane dopo la conclusione del trattato di Gent che pose fine alle ostilità e restaurò le condizioni anteguerra.
- 米英戦争(べいえいせんそう、War of 1812)は1812年6月-1814年12月、イギリス及びその植民地であるカナダ及びイギリスと同盟を結んだインディアン諸部族と、アメリカ合衆国との間でおこなわれた戦争である。「1812年戦争」「アメリカ=イギリス戦争」「第二次独立戦争」とも呼ばれる。カナダ、アメリカ東海岸、アメリカ南部、大西洋、エリー湖、オンタリオ湖を主戦場に戦われた。
- De Oorlog van 1812 was een militair conflict tussen enerzijds de Verenigde Staten en anderzijds Groot-Brittannië en haar Noord-Amerikaanse koloniën in het huidige Canada. De oorlog begon nadat Thomas Jefferson — president van de VS — buiten de Europese conflicten wilde blijven en zich wilde wijden aan de opbouw van de nieuwe natie die hij leidde (onder zijn bewind werd het VS-grondgebied verdubbeld). Groot-Brittannië wilde niets horen van dit neutraliteitsrecht en als reactie kondigde Jefferson een handelsembargo af. In 1812 verklaarde Jeffersons opvolger James Madison de oorlog aan Groot-Brittannië met als hoofddoel de Indiaans-Britse coalitie te breken en heel Canada te veroveren—of zoals de Amerikanen het zagen: te bevrijden. Vandaar de andere in de VS gebruikelijke naam: de Tweede Onafhankelijkheidsoorlog. Tijdens deze oorlog, die niet echt volgens de wens van de VS verliep, werd op 27 april 1813 York (het toenmalige bestuurscentrum van Canada en het latere Toronto) door de Amerikanen platgebrand; in de nacht van 24 op 25 augustus 1814 werd Washington door de Britten bezet en werden verschillende publieke gebouwen, waaronder het Witte Huis, platgebrand. Deze oorlog werd uiteindelijk beëindigd met de vrede van Gent, die in 1814 werd opgesteld en in 1815 door de Amerikanen werd geratificeerd. De Engelse suprematie ter zee werd er niet mee ingetoomd. Evenmin slaagde de VS erin Canada te veroveren. Wel hielden de Britten op met het ondersteunen van hun Indiaanse bondgenoten zodat de kolonisering door de Amerikanen van hun gebied niet meer door de Indiaanse stammen verhinderd kon worden. Verder ontstond tijdens en na het conflict een echt Amerikaans nationaal gevoel, gesterkt door verschillende heroische verhalen uit de Oorlog. Dit leidde ertoe dat de volgende president, James Monroe de naar hem genaamde Monroe-doctrine afkondigde. Hierdoor hield de VS zich tot zijn aanval op Spanje in 1898 buiten elk Europees conflict en wijdde het land zich volop aan de expansie en machtsuitbreiding op het Amerikaanse continent.
- Den britisk-amerikanske krig, eller 1812-krigen, var en væpnet konflikt mellom Storbritannia og De forente stater i årene 1812-1815. Krigen hadde ingen klar vinner, og endret i praksis ingenting - derav uttrykket Status quo ante bellum (lik situasjon som før krigen).
- Wojna brytyjsko-amerykańska, zwana też wojną Jamesa Madisona (ang. War of 1812) – wojna pomiędzy Stanami Zjednoczonymi a Wielką Brytanią rozpoczęta amerykańską deklaracją wypowiedzenia wojny 18 czerwca 1812 i formalnie zakończona traktatem gandawskim zawartym 24 grudnia 1814. Mimo to znaczące działania wojenne trwały jeszcze w 1815 roku, kiedy miały miejsce: bitwa pod Nowym Orleanem i bitwa pod Fort Bowyer. Głównym teatrem wojny było pogranicze między Stanami Zjednoczonymi i brytyjską Kanadą.
- A Guerra de 1812, ou a Guerra Anglo-Americana, foi a guerra entre os Estados Unidos da América, e o Reino Unido da Grã-Bretanha e Irlanda e suas colônias, incluindo o Canada Superior, o Canada Inferior, Nova Escócia, Bermuda e a ilha da Terra Nova. A Guerra fora lutada durante 1812 e 1815, embora o seu tratado de paz tenha sido assinado em 1814. O Massacre do Fort Dearborn, Indiana, em 15 de agosto de 1812, foi a "gota d'água" que levou os americanos à guerra contra os britânicos ao que é, hoje, reconhecida nos EUA como War of 1812 ("A Guerra de 1812,"). A guerra terminou em status quo. A Revolução Francesa trouxe problemas para os EUA, devido às diferenças entre as facções federalistas (admiradores da Inglaterra) e os republicanos (admiradores da França revolucionária), e a acentuação da rivalidade da França com a Inglaterra, que não tolerava a independência da ex-colônia. Além disso, os britânicos ainda tinham ligações comerciais com os sulistas. Eles tentaram de todas as maneiras impedir os acordos entre franceses e nortistas, utilizando-se da força: apresamento de navios da ex-colônia, desafiando a soberania nacional e prejudicando as indústrias; recrutamento forçado de norte-americanos por ingleses; problemas com índios no oeste, instigados por britânicos no Canadá; e, em para os EUA, a conquista da mesma, fato esse almejado por eles. Entre 1812 e 1814 ocorreu o conflito, durante o governo do presidente James Madison. Apesar dos desastres sofridos, o Tratado de Gand, que acabou com a guerra, não promoveu modificações no mapa dos Estados Unidos. Melhor, reforçou o sentimento nacionalista da população e consolidou a União.
- Война 1812 года (англо-американская война 1812—1814 годов) ({{lang-en|War of 1812) — явилась результатом стремления США к подрыву экономики и торговли Великобритании в период наполеоновских войн.
- 1812 års krig (War of 1812) utkämpades 1812-1815 mellan USA och Storbritannien. Under kriget invaderade USA Kanada, men slogs tillbaka. Brittiska trupper landsteg vid den amerikanska huvudstaden och brände bland annat Vita Huset. Britterna hade många indianska allierade, ledd av Tecumseh, och den blivande presidenten Andrew Jackson förde ett bittert och blodigt krig med creekindianerna i sydstaterna. Krigets huvudslag utkämpades i New Orleans 1815. Då hade fred redan slutits i Gent 1814, men nyheten hade inte hunnit nå den amerikanska kontinenten. Kriget delade USA politiskt och delstaterna i New England ingick ett separat vapenstillestånd med de brittiska kolonierna Nova Scotia och New Brunswick. De fredsvänliga krafterna samlades i ett författningskonvent - the Hartford Convention - som arbetade för att New England skulle utträda ur den federala unionen. Separatismen i New England misskrediterade så federalistpartiet i den stora allmänhetens ögon att det efter 1812 års krig var en överspelad politisk kraft i den nationella politiken.
- Війна 1812, війна між США і Великобританією, викликана втручанням Англії в торговельні справи США. Напружені відносини між англійцями в Канаді призвели до виникнення планів вторгнення США в Канаду, що ніколи не були реалізовані, успіх обмежився тільки захопленням Детройта і деяких істотних перемог на морі. У 1814 англійські війська окупували Вашингтон в окрузі Колумбія і спалили багато будинків, в тому числі і перший Білий Дім. Договір був підписаний у Генті, Бельгія, і в грудні 1814 конфлікт був завершений.
- 1812年战争,又稱第二次獨立戰爭,是美国与英国之间发生于1812至1815年的战争。是美国独立后第一次对外战争。 美国正式向英国宣战,但是英国军队的50%兵员是加拿大的民兵。同时,美洲印地安部落由于种种原因也卷入了战争。 1812年6月18日,美国向英国宣战。1812至1813年,美国攻击英国北美殖民地加拿大各省。1813年10月至1814年3月,英国在欧洲击败拿破仑,将更多的兵力增援北美战场。英国占领美国的缅因州,并且一度攻占美国首都华盛顿。但是英国陆军在美国南部的路易斯安娜州战场、恰普蘭湖戰役 、巴爾地摩戰役、新奧爾良戰役中多次遭到挫败,并且海军也遭受败局。1815年双方停战,边界恢復原状。
|
| rdfs:comment
|
- The War of 1812, between the United States of America and the British Empire, was fought from 1812 to 1815. There were several immediate stated causes for the U.S. declaration of war: first, a series of trade restrictions introduced by Britain to impede American trade with France, a country with which Britain was at war (the U.S. contested these restrictions as illegal under international law); second, the impressment (forced recruitment) of U.S.
- Der Britisch-Amerikanische Krieg zwischen den USA und Großbritannien, auch bekannt als Krieg von 1812, Mr. -Madisons-Krieg, Zweiter Unabhängigkeitskrieg, begann mit der Kriegserklärung der USA am 18. Juni 1812 und wurde durch den Frieden von Gent vom 24. Dezember 1814 beendet.
- Britsko-americká válka (též válka roku 1812, druhá americká válka za nezávislost, americká válka 1812-1815 či anglo-americká válka) byla vojenským střetnutím mezi USA a Britským impériem. Důvodem pro ně byly spory v oblasti námořního obchodu a rozdělení území a sfér vlivu na severoamerickém kontinentu mezi Spojenými státy a Velkou Británii. Válku oficiálně vyhlásily Spojené státy americké 18.
- La Guerra anglo-estadounidense de 1812 (también conocida como Guerra anglo-americana o Guerra de 1812 fue una guerra que enfrentó a los Estados Unidos contra el Reino Unido y sus colonias canadienses, que lucharon entre 1812 y 1815 por tierra y mar. Estados Unidos declaró la guerra a Reino Unido el 18 de junio de 1812. Sabiendo que no tenían mucho que hacer contra la poderosa Royal Navy, los estadounidenses planearon asediar Canadá por tierra.
- Vuoden 1812 sota oli Yhdysvaltojen ja Ison-Britannian vuosina 1812–1815 käymä sota. Yhdysvaltain presidenttinä ollut James Madison julisti sodan Britannialle 18. kesäkuuta 1812 kyllästyttyään Britannian ja Ranskan aiheuttamaan Yhdysvaltojen laivaliikenteen häiriköintiin. Britannia ja Ranska olivat samanaikaisesti sodassa keskenään.
- La guerre anglo-américaine de 1812 a opposé les États-Unis à l’Empire britannique, entre juin 1812 et février 1815. Cette guerre est aussi connue sous les noms de guerre de 1812, de seconde guerre d’indépendance, voire plus rarement de guerre américano-britannique. L’appellation de « guerre de 1812 » peut parfois conduire à une confusion dans la mesure où la guerre d’invasion de la Russie par Napoléon Bonaparte, la campagne de Russie, a eu lieu la même année.
- Az 1812-es angol-amerikai háború június 18-án amerikai hadüzenettel kezdődött James Madison amerikai elnök amerikai kongresszushoz június 1-jén intézett felhívását követően és 1815 elején ért véget. A békeszerződést 1814. december 24-én írták alá Gentben, de híre nem ért el az Egyesült Államokba egészen 1815 februárjának közepéig.
- La guerra del 1812 è la guerra americano britannica. Il 18 giugno 1812, gli Stati Uniti d'America dichiararono, per la seconda volta, guerra al Regno Unito contro il tentativo britannico di tornare ad entrare in possesso delle sue ex colonie. Questa guerra è conosciuta come guerra del 1812 o anche guerra americano-britannica per differenziarla dalla guerra d'invasione della Russia da parte di Napoleone, del medesimo anno.
- De Oorlog van 1812 was een militair conflict tussen enerzijds de Verenigde Staten en anderzijds Groot-Brittannië en haar Noord-Amerikaanse koloniën in het huidige Canada. De oorlog begon nadat Thomas Jefferson — president van de VS — buiten de Europese conflicten wilde blijven en zich wilde wijden aan de opbouw van de nieuwe natie die hij leidde (onder zijn bewind werd het VS-grondgebied verdubbeld).
- Den britisk-amerikanske krig, eller 1812-krigen, var en væpnet konflikt mellom Storbritannia og De forente stater i årene 1812-1815. Krigen hadde ingen klar vinner, og endret i praksis ingenting - derav uttrykket Status quo ante bellum (lik situasjon som før krigen).
- Wojna brytyjsko-amerykańska, zwana też wojną Jamesa Madisona (ang. War of 1812) – wojna pomiędzy Stanami Zjednoczonymi a Wielką Brytanią rozpoczęta amerykańską deklaracją wypowiedzenia wojny 18 czerwca 1812 i formalnie zakończona traktatem gandawskim zawartym 24 grudnia 1814. Mimo to znaczące działania wojenne trwały jeszcze w 1815 roku, kiedy miały miejsce: bitwa pod Nowym Orleanem i bitwa pod Fort Bowyer.
- A Guerra de 1812, ou a Guerra Anglo-Americana, foi a guerra entre os Estados Unidos da América, e o Reino Unido da Grã-Bretanha e Irlanda e suas colônias, incluindo o Canada Superior, o Canada Inferior, Nova Escócia, Bermuda e a ilha da Terra Nova. A Guerra fora lutada durante 1812 e 1815, embora o seu tratado de paz tenha sido assinado em 1814.
- Война 1812 года (англо-американская война 1812—1814 годов) ({{lang-en|War of 1812) — явилась результатом стремления США к подрыву экономики и торговли Великобритании в период наполеоновских войн.
- 1812 års krig (War of 1812) utkämpades 1812-1815 mellan USA och Storbritannien. Under kriget invaderade USA Kanada, men slogs tillbaka. Brittiska trupper landsteg vid den amerikanska huvudstaden och brände bland annat Vita Huset. Britterna hade många indianska allierade, ledd av Tecumseh, och den blivande presidenten Andrew Jackson förde ett bittert och blodigt krig med creekindianerna i sydstaterna. Krigets huvudslag utkämpades i New Orleans 1815.
- Війна 1812, війна між США і Великобританією, викликана втручанням Англії в торговельні справи США.
|