| dbpprop:abstract
|
- Vincent-Marie Viénot, Count of Vaublanc was a French royalist politician, writer and artist. He was a deputy for the Seine-et-Marne département in the French Legislative Assembly, served as President of the same body, and from 26 September 1815 to 7 May 1816, he was the French Minister of the Interior. His political career had him rubbing shoulders with Louis XVI, Napoleon Bonaparte, the Count of Artois, and finally Louis XVIII. He was banished and recalled four times by different regimes, never arrested, succeeding each time in regaining official favour. In a long and eventful career, he was successively a monarchist deputy during the Revolution and under the Directoire, an exile during the Terror, a deputy under Napoleon, Minister of the Interior to Louis XVIII and eventually, at the end of his political career, a simple ultra-royalist deputy. He is remembered now for the fiery eloquence of his speeches, and for his controversial reorganisation of the Académie française in 1816 while Minister of the Interior. He strongly favoured the motion for the enfranchisement of the slaves in the French colonies in America.
- Vincent-Marie Viénot, Comte de Vaublanc war ein französischer Staatsmann.
- Vincent-Marie Viénot, comte de Vaublanc (Fort Dauphin Haití,2 de març de 1756 – París, 21 d'agost de 1845 fou un polític i escriptor francès, catòlic i de tendència reialista. La seva carrera política el portà a donar suport successivament Lluís XVI, Barras, Napoleó, el comte d'Artois (futur Carles X i finalment Lluís XVIII. Proscrit i buscat quatre vegades pels diferents règims polítics francesos, mai arrestat, sempre aconseguí un retorn i un restabliment del seu estatut. Amb una carrera llarga i agitada, fou successivament diputat monàrquic durant la Revolució Francesa i el Directori, proscrit en el temps de la Terror, prefecte de Napoleó, ministre de l'interior amb Lluís XVIII i, en acabant la seva vida política, diputat ultrareialista. Fou notablement conegut per l'eloqüència fogosa dels seus discursos i la seva controvertida reorganització de l'Acadèmia francesa al 1816, en tant que ministre de l'interior. Vaublanc forma part d'aquells personatges secundaris que marquen aquest període de la història de França. Home d'ordre amb caràcter ferm, defensor moderat de les "evolucions" de 1789, va finir la seva vida política sota la Restauració, en una posició extremista i contrarevolucionària.
- Vincent-Marie Viénot de Vaublanc byl francouzský roajalistický politik, ministr vnitra a spisovatel. Používal rovněž pseudonym L. -P. de Segur.
- Vincent-Marie Viénot de Vaublanc, conde de Vaublanc fue un escritor y político francés, responsable de la reorganización de la Academia Francesa en 1816. Destacó a lo largo de su vida por su colaboración con los sucesivos gobiernos de Luis XVI, Paul Barras, Napoleón Bonaparte y del conde de Artois, más tarde Carlos X de Francia, desde posiciones en favor del monarquismo y del catolicismo. Tras la Revolución Francesa, fue objeto de persecución por su ideología contra-revolucionaria, hasta que tras la Restauración monárquica y bajo el Gobierno de Luis XVIII de Francia, ocupó el puesto de diputado del partido ultra-realista y de ministro del Interior.
- Vincent-Marie Viénot, Vaublancin kreivi oli ranskalainen poliitikko, kirjailija, katolinen ja kuninkaanvallan kannattaja. Viénot oli Ranskan sisäasiainministeri 1815–1816. Kuningas Ludvig XVI, direktori Barras, Napoléon, Artois’n herttua ja viimeksi vielä Ludvig XVIII olivat kaikki läheisessä yhteydessä tähän poliitikkoon. Vaikka neljä hallitusta vainosi Viénota ja karkotti hänet maanpakoon, häntä ei koskaan pidätetty ja aina hän pääsi takaisin suosioon. Pitkän ja monivaiheisen uransa aikana Viénot oli perä perää vallankumouksen ja direktoriohallituksen aikana kuningasmielisten edustaja, vainottu vallankumouksen hirmuvallan aikana, Napoleonin prefekti (maaherra), Ludvig XVIII:n aikana sisäasiainministeri sekä uransa päätteeksi vielä kiihkorojalistien kansanedustaja. Viénot tunnetaan Ranskassa erityisesti puheidensa kiihkeästä kaunopuheisuudesta sekä hänen 1816 sisäasiainministerinä tekemästään kiistellystä Ranskan akatemian uudelleenorganisoinnista. Viénot oli yksi tapahtumien reunamilla kulkevista henkilöistä, jotka antoivat leimansa tälle Ranskan historian kaudelle. Lujaluonteisena järjestyksen miehenä hän oli vuoden 1789 tapahtumien aikana maltillinen isänmaanystävä, mutta päätyi restauraation aikana päättyneen poliittisen uransa lopuksi vastavallankumouksellisen liikkeen ääripäähän.
- Vincent-Marie Viénot, comte de Vaublanc, est un homme politique, écrivain français, catholique et de tendance royaliste. Sa carrière politique l'amène à côtoyer successivement Louis XVI, Barras, Napoléon, le comte d'Artois, futur Charles X, et enfin Louis XVIII. Proscrit et recherché par quatre fois par les différents régimes politiques, jamais arrêté, il parvient à chaque fois à rentrer en grâce. Dans une carrière longue et mouvementée, il est successivement député monarchiste sous la Révolution et pendant le Directoire, proscrit sous la Terreur, préfet de Napoléon, ministre de l'Intérieur de Louis XVIII et pour finir sa vie politique, député ultra-royaliste. Il est notamment connu pour l'éloquence fougueuse de ses discours et sa réorganisation controversée de l'Académie française en 1816 en tant que ministre de l'Intérieur. Il fait partie de ces personnages secondaires qui traversent et marquent cette période de l'histoire de France. Homme d'ordre au caractère affirmé, partisan modéré des « évolutions » de 1789, il finit sa vie politique sous la Restauration dans une position d'extrémiste contre-révolutionnaire.
- Fájl:Comte de Vaublanc. JPG Vincent-Marie Viénot, Vaublanc grófja Vincent-Marie Viénot de Vaublanc, Vaublanc grófja, katolikus és royalista szellemiségű francia politikus, képviselő, belügyminiszter és író volt. Tüzes szónoklatairól, mozgalmas pályájáról és a Francia Akadémia 1816-os, ellentmondásos újjászervezéséről ismert. Politikai pályafutása során mindvégig monarchista maradt, XVI. Lajos, Paul Barras, I. Napóleon, Artois grófja és végül XVIII. Lajos környezetében egyaránt megfordult. Különféle rendszerek négy alkalommal proskribálták, azonban minden alkalommal sikeresen elmenekült, és vissza tudott térni az élvonalba. Mozgalmas karrierje alatt volt monarchista képviselő a nagy francia forradalom alatt, a terror időszakában menekülnie kellett, Napóleon alatt prefektus lett, XVIII. Lajos pedig belügyminiszterré nevezte ki. Ultraroyalista képviselőként fejezte be életét.
- Durante la sua lunga carriera politica, il Vaublanc sostenne quasi tutti coloro che, con diversi orientamenti politici, si avvicendarono alla guida della Francia: Luigi XVI, Napoleone, il conte di Provenza, futuro Luigi XVIII, e infine Carlo X. Fu proscritto quattro volte da diversi regimi politici ma, pur ricercato, non fu mai arrestato, in quanto riuscì ogni volta a rientrare nelle grazie dei governanti. Nella sua movimentata vicenda fu, in successione, deputato monarchico sotto la Rivoluzione, proscritto sotto il Terrore, ancora deputato durante il Direttorio, poi prefetto di Napoleone, ministro degli Interni di Luigi XVIII - attuando una controversa riorganizzazione dell'Académie française - e, alla fine, deputato ultra-realista. Noto per la vivace eloquenza dei suoi discorsi, de Vaublanc fu tuttavia un personaggio secondario durante tutto quello straordinario e agitato periodo della storia della Francia. Uomo d'ordine, di carattere risoluto, moderato sostenitore della Rivoluzione del 1789, concluse la sua vita politica sotto la Restaurazione assumendo posizioni reazionarie.
- Vincent-Marie Viénot de Vaublanc, hrabia de Vaublanc – francuski polityk i pisarz, katolik o poglądach monarchistycznych. Jego kariera polityczna rozwijała się u boku, kolejno, Ludwika XVI, Barrasa, Napoleona Bonaparte, księcia d'Artois i w końcu Ludwika XVIII. Skazany i poszukiwany czterokrotnie przez różne rządy unikał aresztowania i za każdym razem zostawał ułaskawiony. Podczas swojej długiej i burzliwej kariery był kolejno deputowanym z ramienia rojalistów w czasach rewolucji francuskiej oraz za rządów Dyrektoriatu, skazanym podczas terroru jakobinów, prefektem za czasów Napoleona, ministrem spraw wewnętrznych Ludwika XVIII, a ostatecznie deputowanym ze stronnictwa ultrarojalistów. Był znany ze swojego talentu oratorskiego. Zasłynął wskutek kontrowersyjnej reformy Akademii Francuskiej, którą przeprowadził w roku 1816 jako minister spraw wewnętrznych. Odznaczony przez hrabiego Prowansji, późniejszego Ludwika XVIII, Orderem Św. Łazarza, przez Napoleona Bonaparte komandorią Legii Honorowej i dziedzicznym tytułem barona de Vaublanc, od 17 czerwca 1810 z prawem majoratu w królestwie Hanoweru. W 1813 otrzymał tytuł dożywotni hrabiego cesarstwa. Był postacią drugoplanową, jednak jego obecność silnie zaznaczyła się w tym okresie historii Francji. Człowiek o charakterze uporządkowanym i stanowczym, umiarkowany zwolennik przemian z roku 1789 stał się pod koniec swej kariery politycznej za czasów Restauracji zaciekłym przeciwnikiem rewolucji.
- Vincent-Marie Viénot, conde de Vaublanc foi um político, escrivão francês e católico com tendências monarquistas. Sua carreira política colocou-o lado a lado sucessivamente de Luís XVI, Paul Barras, Napoleão, o Conde de Artois, futuramente Carlos X, e enfim Luís XVIII. Exilado e procurado quatro vezes por diferentes regimes políticos, jamais foi preso, reaparecendo a cada vez em estado de graça. Sua carreira foi longa e movimentada,sendo sucessivamente deputado monarquista durante a Revolução Francesa e durante o Diretório, exilado durante o Terror, prefeito de Napoleão, ministro do interior de Luís XVII e no fim de sua vida política, deputado ultramonarquista. Tornou-se notadamente conhecido pela eloqüência entusiasmada de seus discursos e a reorganisação controversa na Academia Francesa em 1816, quando era ministro do Interior. Ele faz parte dos personagens secundários que atravessaram e marcaram este período da história da França. Homem de caráter firme e íntegro, apoiador moderado das evoluções de 1789, terminou sua vida política na época da Restauração, alcançando a posição de contra-revolucionário extremista.
- Vincent-Marie Viénot, conte de Vaublanc a fost un om politic şi scriitor francez catolic, monarhist. A aparţinut de Casa Regală a Bourbonilor, fiind preşedintele acesteia, iar din 26 septembrie 1815 până în 7 mai 1816, a îndeplinit funcţia de Ministru de Interne al Franţei. Cariera sa politică s-a desfăşurat sub conducerea succesivă a lui Ludovic al XVI-lea, Paul Barras, Napoleon, contele de Artois, viitorul Carol al X-lea şi Ludovic al XVIII-lea. Proscris şi căutat de patru ori de regimuri politice diferite, niciodată arestat, el a reuşit de fiecare dată să fie reabilitat. În lunga sa carieră, plină de evenimente, a fost deputat regalist în timpul Revoluţiei franceze şi al Directoratului francez, proscris în timpul regimului de Teroare, prefect al lui Napoleon, ministru de Interne în timpul regelui Ludovic al XVIII-lea şi la încheierea vieţii sale politice a fost deputat ultra-monarhist. Este cunoscut în special pentru discursurile sale convingătoare şi pătimaşe, elocventă fiind implicarea sa în controversata reorganizare a Academiei Franceze, din anul 1816, în calitate de Ministru de Interne. Face parte dintre personajele secundare care traversează şi marchează această perioadă a istoriei Franţei. Având un caracter ordonat, partizan al revoluţiei din 1789, şi-a sfârşit viaţa politică sub Restauraţie, pe poziţia de contra-revoluţionar extremist.
- Vincent-Marie Viénot de Vaublanc, född 2 mars 1756 i Fort Dauphin på ön Hispaniola (i dag Fort-Liberté i Haiti), död 21 augusti 1845 i Paris. Fransk politiker och författare med katolska och rojalistiska tendenser. Inrikesminister 1815 till 1816 under kung Ludvig XVIII av Frankrike. Under sin politiska karriär kom Viénot de Vaublancs bland annat i kontakt med kung Ludvig XVI, Paul de Barras, Napoleon, greven av Artois, senare känd som Karl X av Frankrike, samt alltså Ludvig XVIII. Viénot de Vaublancs förklarades fredlös och efterlystes fyra gånger av olika politiska regimer, men blev aldrig arresterad, och lyckades varje gång tas till nåder. Genom sitt liv var han först monarkistisk ledamot under den franska revolutionen och sedan igen under direktoriet, efterlyst under skräckväldet, prefekt under Napoleon, inrikesminister under Ludvig XVIII och, mot slutet av sitt politiska liv, ultra-rojalistisk parlamentariker. I Frankrikes historia är han känd för en glödande politisk retorik, sin kontroversiella reform av Franska akademien 1816 och ett omfattande politiskt författarskap. Viénot de Vaublancs var alltså en betydande bakgrundsgestalt utmärkande för denna omvälvande period i Frankrikes historia. Han var länge moderat anhängare av revolutionens förnyelser, men avslutade sitt politiska liv under Restaurationen 1815–1830 som kontrarevolutionär extremist.
- Vincent-Marie Viénot, Vaublanc Kontu . Katolik, kralcı eğilimli (Royalism), Fransız yazar ve siyaset adamı. Siyasal kariyeri Viénot’nun XVI. Louis, Paul Barras, Napoléon Bonaparte, Artois Kontu, X. Charles ve sonunda XVIII. Louis ile omuz omuza olmasını sağladı. Değişen siyasal rejimlerin sonucunda dört defa sürgüne yollanıp, her seferinde bağışlanarak geri çağırıldı. Uzun ve çalkantılı meslek hayatı boyunca, Devrim ve Directoire yönetimleri altında ardı ardına monarşist milletvekilliği görevini üstlendi. Terör döneminde sürülen, Napoléon’un gözdesi olan, XVIII. Louis döneminde İçişleri Bakanlığı yapan Viénot, siyasal dönemini ultra kralcı milletvekili olarak bitirdi. Konuşmalarının sert ve ateşli dili ve 1816’da İçişleri Bakanı görevindeyken Académie Française’deki tartışmalı yeniden yapılandırmasıyla hatırlanır. Öne çıkan karakter özelliği “düzen adamı” olması ile, Liège Devrimi’nin (1789) ılımlı bir değişim yanlısı idi ve siyasal kariyerini Fransız Restorasyonu (1814-1830) döneminin radikal anti-devrimcisi olarak tamamladı.
|
| rdfs:comment
|
- Vincent-Marie Viénot, Count of Vaublanc was a French royalist politician, writer and artist. He was a deputy for the Seine-et-Marne département in the French Legislative Assembly, served as President of the same body, and from 26 September 1815 to 7 May 1816, he was the French Minister of the Interior. His political career had him rubbing shoulders with Louis XVI, Napoleon Bonaparte, the Count of Artois, and finally Louis XVIII.
- Vincent-Marie Viénot, Comte de Vaublanc war ein französischer Staatsmann.
- Vincent-Marie Viénot, comte de Vaublanc (Fort Dauphin Haití,2 de març de 1756 – París, 21 d'agost de 1845 fou un polític i escriptor francès, catòlic i de tendència reialista. La seva carrera política el portà a donar suport successivament Lluís XVI, Barras, Napoleó, el comte d'Artois (futur Carles X i finalment Lluís XVIII. Proscrit i buscat quatre vegades pels diferents règims polítics francesos, mai arrestat, sempre aconseguí un retorn i un restabliment del seu estatut.
- Vincent-Marie Viénot de Vaublanc byl francouzský roajalistický politik, ministr vnitra a spisovatel. Používal rovněž pseudonym L. -P. de Segur.
- Vincent-Marie Viénot de Vaublanc, conde de Vaublanc fue un escritor y político francés, responsable de la reorganización de la Academia Francesa en 1816. Destacó a lo largo de su vida por su colaboración con los sucesivos gobiernos de Luis XVI, Paul Barras, Napoleón Bonaparte y del conde de Artois, más tarde Carlos X de Francia, desde posiciones en favor del monarquismo y del catolicismo.
- Vincent-Marie Viénot, Vaublancin kreivi oli ranskalainen poliitikko, kirjailija, katolinen ja kuninkaanvallan kannattaja. Viénot oli Ranskan sisäasiainministeri 1815–1816. Kuningas Ludvig XVI, direktori Barras, Napoléon, Artois’n herttua ja viimeksi vielä Ludvig XVIII olivat kaikki läheisessä yhteydessä tähän poliitikkoon. Vaikka neljä hallitusta vainosi Viénota ja karkotti hänet maanpakoon, häntä ei koskaan pidätetty ja aina hän pääsi takaisin suosioon.
- Vincent-Marie Viénot, comte de Vaublanc, est un homme politique, écrivain français, catholique et de tendance royaliste. Sa carrière politique l'amène à côtoyer successivement Louis XVI, Barras, Napoléon, le comte d'Artois, futur Charles X, et enfin Louis XVIII. Proscrit et recherché par quatre fois par les différents régimes politiques, jamais arrêté, il parvient à chaque fois à rentrer en grâce.
- Fájl:Comte de Vaublanc. JPG Vincent-Marie Viénot, Vaublanc grófja Vincent-Marie Viénot de Vaublanc, Vaublanc grófja, katolikus és royalista szellemiségű francia politikus, képviselő, belügyminiszter és író volt. Tüzes szónoklatairól, mozgalmas pályájáról és a Francia Akadémia 1816-os, ellentmondásos újjászervezéséről ismert. Politikai pályafutása során mindvégig monarchista maradt, XVI. Lajos, Paul Barras, I. Napóleon, Artois grófja és végül XVIII.
- Durante la sua lunga carriera politica, il Vaublanc sostenne quasi tutti coloro che, con diversi orientamenti politici, si avvicendarono alla guida della Francia: Luigi XVI, Napoleone, il conte di Provenza, futuro Luigi XVIII, e infine Carlo X. Fu proscritto quattro volte da diversi regimi politici ma, pur ricercato, non fu mai arrestato, in quanto riuscì ogni volta a rientrare nelle grazie dei governanti.
- Vincent-Marie Viénot de Vaublanc, hrabia de Vaublanc – francuski polityk i pisarz, katolik o poglądach monarchistycznych. Jego kariera polityczna rozwijała się u boku, kolejno, Ludwika XVI, Barrasa, Napoleona Bonaparte, księcia d'Artois i w końcu Ludwika XVIII. Skazany i poszukiwany czterokrotnie przez różne rządy unikał aresztowania i za każdym razem zostawał ułaskawiony.
- Vincent-Marie Viénot, conde de Vaublanc foi um político, escrivão francês e católico com tendências monarquistas. Sua carreira política colocou-o lado a lado sucessivamente de Luís XVI, Paul Barras, Napoleão, o Conde de Artois, futuramente Carlos X, e enfim Luís XVIII. Exilado e procurado quatro vezes por diferentes regimes políticos, jamais foi preso, reaparecendo a cada vez em estado de graça.
- Vincent-Marie Viénot, conte de Vaublanc a fost un om politic şi scriitor francez catolic, monarhist. A aparţinut de Casa Regală a Bourbonilor, fiind preşedintele acesteia, iar din 26 septembrie 1815 până în 7 mai 1816, a îndeplinit funcţia de Ministru de Interne al Franţei. Cariera sa politică s-a desfăşurat sub conducerea succesivă a lui Ludovic al XVI-lea, Paul Barras, Napoleon, contele de Artois, viitorul Carol al X-lea şi Ludovic al XVIII-lea.
- Vincent-Marie Viénot de Vaublanc, född 2 mars 1756 i Fort Dauphin på ön Hispaniola (i dag Fort-Liberté i Haiti), död 21 augusti 1845 i Paris. Fransk politiker och författare med katolska och rojalistiska tendenser. Inrikesminister 1815 till 1816 under kung Ludvig XVIII av Frankrike. Under sin politiska karriär kom Viénot de Vaublancs bland annat i kontakt med kung Ludvig XVI, Paul de Barras, Napoleon, greven av Artois, senare känd som Karl X av Frankrike, samt alltså Ludvig XVIII.
- Vincent-Marie Viénot, Vaublanc Kontu . Katolik, kralcı eğilimli (Royalism), Fransız yazar ve siyaset adamı. Siyasal kariyeri Viénot’nun XVI. Louis, Paul Barras, Napoléon Bonaparte, Artois Kontu, X. Charles ve sonunda XVIII. Louis ile omuz omuza olmasını sağladı. Değişen siyasal rejimlerin sonucunda dört defa sürgüne yollanıp, her seferinde bağışlanarak geri çağırıldı.
|