The formal unification of Germany into a politically and administratively integrated nation state officially occurred on 18 January 1871 at the Versailles Palace's Hall of Mirrors in France. Princes of the German states gathered there to proclaim Wilhelm of Prussia as Emperor Wilhelm of the German Empire after the French capitulation in the Franco-Prussian War.

PropertyValue
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • The formal unification of Germany into a politically and administratively integrated nation state officially occurred on 18 January 1871 at the Versailles Palace's Hall of Mirrors in France. Princes of the German states gathered there to proclaim Wilhelm of Prussia as Emperor Wilhelm of the German Empire after the French capitulation in the Franco-Prussian War. Unofficially, the transition of the German-speaking states into a federated organization of states occurred over nearly a century of experimentation. Unification exposed several glaring religious, linguistic, and cultural differences between and among the inhabitants of the new nation, suggesting that 1871 represents one moment in a continuum of unification processes. The Holy Roman Empire of the German Nation had been informally dissolved in 1806 with the abdication of Emperor Francis II during the Napoleonic Wars. Despite the legal, administrative, and political disruption caused by the dissolution of the Empire, the people of the German-speaking areas of the old Empire had a common linguistic, cultural and legal tradition further enhanced by their shared experience in the French Revolutionary and Napoleonic Wars. European liberalism offered an intellectual basis for unification by challenging dynastic and absolutist models of social and political organization; its German manifestation emphasized the importance of tradition, education, and linguistic unity of peoples in a geographic region. Economically, the creation of the Prussian Zollverein (customs union) in 1818, and its subsequent expansion to include other states of the German Confederation, reduced competition between and within states. Emerging modes of transportation facilitated business and recreational travel, leading to contact and sometimes conflict between and among German-speakers from throughout Central Europe. The spheres of influence model created by the Congress of Vienna in 1814–15 after the Napoleonic Wars supposedly established Austrian dominance in Central Europe. However, the negotiators at Vienna took no account the Prussia's growing strength within and among the German states, failing to recognize that Prussia would challenge Austria for leadership within the German states. This German dualism presented two solutions to the problem of unification: Kleindeutsche Lösung, the small Germany solution (Germany without Austria), or Großdeutsche Lösung, greater Germany solution (Germany with Austria). Historians debate whether or not Otto von Bismarck, the Minister President of Prussia, had a master plan to expand the North German Confederation of 1866 to include the remaining independent German states into an empire, or whether he simply sought to expand the power of the Kingdom of Prussia. They conclude that factors in addition to the strength of Bismarck's Realpolitik led a collection of early modern polities to reorganize political, economic, military and diplomatic relationships in the nineteenth century. Reaction to Danish irredentism and French nationalism provided foci for expressions of German unity. Military successes in three regional wars generated enthusiasm and pride that politicians could harness to promote unification. This experience echoed the memory of mutual accomplishment in the Napoleonic Wars, particularly the War of Liberation of 1813–14. By creating a Germany without Austria, the political and administrative unification in 1871 at least temporarily solved the problem of dualism.
  • Unter der deutschen Einigung versteht man die Schaffung eines deutschen Nationalstaates durch Otto von Bismarck 1866 und 1871. Die Schaffung eines geeinten Deutschlands war seit den Befreiungskriegen 1813 das Ziel der Liberalen und Studenten. Doch scheiterte das Bürgertum damit 1848 und 1849. Dieses urliberale Ziel verwirklichten dann paradoxerweise der Adel und der erzkonservative preußische Ministerpräsident Otto von Bismarck, also genau die politischen Gegner der Liberalen. Die Einigung vollzog sich im Wesentlichen in zwei Schritten: Die Gründung des Norddeutschen Bundes nach dem Deutschen Krieg Preußens gegen das Kaisertum Österreich 1866, der im darauffolgenden Jahr durch eine Verfassung zum Bundesstaat wurde, und die Gründung des Deutschen Reiches nach dem Krieg gegen Frankreich 1870/71, was einer Gebietsvergrößerung und Erweiterung des Bundes gleichkam. Siehe auch: Reichsgründung, Einigungskriege
  • La unificació alemanya fou un procés polític endegat al segle XIX que va portar a l'agrupació en un únic estat dels diversos estats alemanys.
  • La Unificación de Alemania fue un proceso político que tuvo lugar a finales del siglo XIX y que culminó con la creación del Imperio Alemán. Antes de la formación de un Estado nacional unificado, el actual territorio de Alemania se encuentra dividido en un mosaico político de más de 30 estados. Entre ellos destacaron, por su importancia económica y política, Austria y Prusia. Desde principios del siglo XIX se inició un proceso de organización de un Estado nacional en Alemania. Un paso importante en este proceso fue la formación de un mercado único en la región, impulsado por la aristocracia terrateniente (los junkers) de Prusia y la burguesía industrial de la cuenca del Ruhr. Un hecho trascendente se produjo en 1835 con el establecimiento de la unificación aduanera (Zollverein) que integró el territorio prusiano con otras regiones alemanas. Sin embargo, debido a las diferencias políticas entre Austria y Prusia, entre otras causas, el proceso de unificación no pudo llevarse a cabo en la primera mitad del siglo XIX. Desde 1848 fue cada vez más intensa la actividad política de grupos nacionalistas que alentaban la formación de un solo Estado para todos los alemanes. Sin embargo, el liberalismo era una gran amenaza para las intenciones monárquicas de Austria y Prusia, por lo que crearon alianzas para el control gubernamental de cada nación: La Santa Alianza. El tratado fue firmado el 26 de septiembre de 1815, por el emperador Francisco I de Austria, el rey Federico Guillermo III de Prusia, y el zar Alejandro I de Rusia, que fue su principal promotor. Estas tres potencias estaban unidas por una Santa Alianza. Aunque éste era un asunto político tenía mucho que ver con lo religioso puesto que la idea de este acuerdo era completar el proceso de restauración y pacificación de Europa pero a través de ideas cristianas tanto en asuntos internos como externos. A este acuerdo se unieron otros reinos europeos después de un tiempo . La Cuádruple Alianza (no debe ser confundida con la alianza de países liberales creada precisamente para oponerse a la Santa Alianza). Estaba formada por la Santa Alianza, a la que se sumó Inglaterra. Su principal promotor fue el premier británico Castlereagh. Las bases fueron, entre otras, mantener incluso por la fuerza los cambios impuestos por el Congreso de Viena y vigilar las ideologías liberales. La Quíntuple Alianza. En esta alianza participaron las cuatro potencias y Francia, que había recuperado su monarquía. Su principal promotor fue Metternich. El tratado fue firmado en 1818. Con esta alianza se buscaba acabar con cualquier movimiento liberal que perjudicara al sistema monárquico. Esto permitía a las alianzas la capacidad de intervenir en cualquier nación si era necesario. Prusia y Austria eran muy distintas en sus aspectos económicos, sociales y políticos. Austria estaba dirigida por una monarquía de corte centralista y autoritaria, que gobernaba un territorio habitado por diferentes pueblos —eslavos, alemanes, húngaros, rumanos e italianos— que tenían distintas lenguas, religiones y costumbres. Esto fue motivo de frecuentes sublevaciones contra la monarquía austriaca, ya que el principal reclamo era el derecho a la formación de sus propios Estados nacionales. En lo económico, Austria era un país que no contaba con recursos ni con una burguesía poderosa capaz de lograr un desarrollo industrial propio. El mantenimiento de un ejército y una administración que garantizasen la unidad imperial le creó graves dificultades financieras. Prusia, en cambio, experimentó un desarrollo económico muy intenso, que hizo de ella el centro del crecimiento industrial de la región. El aumento de la producción de acero, carbón y hierro, en la segunda mitad del siglo XIX así lo demostró. Las comunicaciones —ferrocarriles, barcos de vapor, telégrafos— crecieron de tal modo, que permitieron la formación de un activo mercado económico. Además la población prusiana era mucho más homogénea que la austriaca, ya que no existían pueblos tan diferentes en su lengua, religión y costumbres. El desarrollo económico prusiano tuvo otras consecuencias: la consolidación de una burguesía industrial, aliada a los terratenientes y el predominio en su gobierno de ideas liberales, que buscaban la formación definitiva de un Estado nacional.
  • L’unité allemande, aussi appelé la question allemande, concerne l'évolution du concept national du « peuple allemand » aux XIX et XX siècles et l’unité politique de ce peuple au sein d’un même État. Elle apparaît au XVIII siècle lorsque les quelques 300 États nés des traités de Westphalie en 1648 comprennent qu’ils ne peuvent jouer aucun rôle sur l’échiquier européen. L’unité allemande se réalise au XIX siècle autour de la Prusse en excluant les populations germanophones de l’Empire d'Autriche. La défaite allemande de 1918 entraîne des amputations territoriales qui relancent la question allemande. On considère la question allemande résolue le 3 octobre 1990 quand la République fédérale d’Allemagne et la République démocratique allemande, créées en 1949, sont réunies.
  • Fájl:Deutsches Reich1. png A Német Birodalom 1871-ben. Ausztria kihagyásával Bismarck a "kisnémet egység" megoldását választotta. Németország egyesítése 1871. január 18-án következett be, amikor Otto von Bismarck Poroszország miniszterelnökének vezetésével a számos független német állam egy nemzetállammá egyesült, megalkotva a Német Birodalmat, amelytől fogva mindegyik államot magába foglalja a Németország elnevezés. Számos vita tárgya, hogy vajon a „vaskancellárnak” valóban Németország egyesítése volt a célja, vagy csupán Poroszország területének kiterjesztése.
  • ドイツ統一(どいつとういつ)とは、17世紀以来事実上の分裂状態にあったドイツがプロイセン王国によって統一されて「ドイツ国(独:Deutsches Reich)」が成立するまでの過程を指す。 (なお、これに対して第二次世界大戦後に分断国家となったドイツが1990年に東ドイツが西ドイツに吸収される形で統一された(現在の日本で一般的に「ドイツ統一 」と呼ばれている)出来事を「ドイツ再統一」と呼称して区別している。)
  • Met de Duitse eenwording wordt in de eerste plaats gedoeld op het ontstaan in 1871 van het Duitse Keizerrijk uit de voordien vele onafhankelijke en semi-onafhankelijke staten en staatjes van de Duitse Bond. Het streven naar de Duitse eenwording dateerde al van eerder. Belangrijk momenten die de aanzet vormden waren de Reden an die deutsche Nation uit 1807/'08 van Fichte tijdens de napoleontische bezetting en het Eerste Wartburgfest in 1817. In 1848 was er even paniek: in Pruisen begon de Maartrevolutie. Deze zette echter niet door en werd snel neergeslagen door de autoriteiten. Aan het begin van de mislukte revolutie vond de oprichting van het Frankfurter Parlement plaats. Dit Parlement presenteerde een verenigd Duitsland op een dienblad aan de Pruisische koning. Deze weigerde echter: eenwording zou moeten geschieden op de voorwaarden van Pruisen. De eenwording kwam er, zij het een paar decennia later. Eerst moest een aantal obstakels overwonnen worden. De belangrijkste daarvan, was de reactie van de andere landen op een verenigd Duitsland. Het Congres van Wenen had namelijk een verenigd Duitsland willen voorkomen. Een verenigd Duitsland zou namelijk te sterk zijn en de machtsbalans in gevaar brengen. Een politiek moest dus worden ontwikkeld waarmee Pruisen iedereen te vriend zou houden, hetgeen overigens niet echt lukte. Bedenker en uitvoerder van deze Realpolitik was een geniale man: de Pruisische juncker Otto von Bismarck. Volgens hem "moest eenheid niet door compromissen bereikt worden, dat was een fout van 1848 geweest. Eenheid moest bereikt worden door bloed en ijzer (Blut und Eisen). " Onder leiding van Bismarck's Pruisen werden de Bondsstaten verenigd. Soms moest een vijand die te veel noten op zijn zang kreeg worden verslagen (Denemarken, Frankrijk, Oostenrijk), maar Bismarck zorgde er voor dat deze mogendheid diplomatiek geïsoleerd raakte waardoor geen enkel ander land steun zou geven. Een andere handigheid van Bismarck, die hem echter onbegrip bij de keizer en Generale Staf opleverde, was het sluiten van vrede met Oostenrijk zonder gebiedsafstand te verlangen. Dit land zou hierdoor geen wrok tegen Pruisen koesteren. Wel werden landen die de kant van Oostenrijk hadden gekozen, Nassau, Hannover, Kurhessen en Hertogdom Holstein bij Pruisen ingelijfd. De Duitse Bond werd vervangen door een Noordduitse Bond, waarin Pruisen absoluut dominant was. Bij de overgebleven Duitse vorsten zat de schrik er na 1867 goed in. Zo kon Bismarck de laatste zet doen: een gezamenlijk Duits leger onder leiding van Pruisen in oorlog met Frankrijk. Deze Frans-Pruisische oorlog begon in 1870. Binnen 6 maanden had Frankrijk verloren. In 1871 was de eenwording compleet. In de periode tussen de Tweede Wereldoorlog en 1990 kende Duitsland een nieuwe periode van verdeeldheid, waaraan pas een einde kwam toen het voormalige Oost-Duitsland herenigd werd met West-Duitsland tot het huidige Duitsland.
  • Po burzliwym okresie wojen napoleońskich Kongres Wiedeński w 1815 roku ustalił podział ówczesnej Europy. W tym też okresie uwidoczniły się tendencje zjednoczeniowe wśród niemieckiego społeczeństwa. W miejsce rozwiązanego Związku Reńskiego utworzono Związek Niemiecki pod przewodnictwem cesarza Austrii. Wewnątrz niego zarysowywała się stopniowo rywalizacja między Prusami a Austrią.
  • A Unificação Alemã foi um processo iniciado em meados do século XIX e finalizado em 1871, para a integração e posterior unificação de diversos estados germânicos em apenas um: a Alemanha. O processo foi liderado pelo primeiro-ministro prussiano Otto von Bismarck, conhecido como chanceler de ferro, e culminou com a formação do Segundo Reich (Império) alemão.
  • Unificarea Germaniei într-un stat naţional integrat politic şi administrativ a avut loc oficial la 18 ianuarie 1871 în Sala Oglinzilor de la Palatul Versailles din Franţa. Principii statelor germane s-au adunat acolo pentru a-l proclama pe regele Wilhelm al Prusiei ca Împăratul Wilhelm al Imperiului German în urma capitulării Franţei după Războiul Franco-Prusac. Neoficial, tranziţia statelor germanofone înspre o organizare federală s-a desfăşurat de-a lungul unui secol de experimente. Unificarea a scos la iveală unele diferenţe religioase, lingvistice şi culturale între locuitorii noii ţări, iar 1871 reprezintă un moment într-un proces continuu de unificare. Sfântul Imperiu Roman al Naţiunii Germane fusese dizolvat neoficial în 1806 după abdicarea lui împăratului Francisc al II-lea în timpul războaielor napoleoniene. În pofida problemelor legale, administrative şi politice cauzate de destrămarea Imperiului, popoarele regiunilor germanofone ale vechiului imperiu aveau o tradiţie legală, lingvistică şi culturală comună şi au trăit experienţe similare în timpul Războaielor Revoluţionare şi Napoleoniene Franceze. Liberalismul european a oferit o bază intelectuală pentru unificare prin contestarea modelelor dinastice şi absolutiste de organizare socială şi politică; manifestarea sa în regiunile germane a pus accent pe importanţa tradiţiilor, educaţiei şi a unităţii lingvistice a popoarelor dintr-o zonă geografică. Din punct de vedere economic, înfiinţarea Zollvereinului (uniune vamală) prusac în 1818, şi expansiunea sa spre includerea altor statel din Confederaţia Germană, a redus competiţia dintre state şi din cadrul statelor. Apariţia noilor mijloace de transport a facilitat afacerile şi turismul, ducând la contacte şi uneori conflicte între germanofonii din toată Europa Centrală. Modelul sferelor de influenţă creat de Congresul de la Viena din 1814–1815 după Războaiele Napoleoniene a stabilit dominaţia austriacă în Europa Centrală. Totuşi, negociatorii de la Viena nu au ţinut cont de forţa crescândă a Prusiei în rândul statelor germane, neanticipând că Prusia avea să conteste supremaţia Austriei în rândul statelor germane. Acest dualism german a prezentat două soluţii la problema unificării: Kleindeutsche Lösung, soluţia Germania Mică (Germania fără Austria), sau Großdeutsche Lösung, soluţia Germania Mare (Germania cu Austria). Istoricii nu au căzut încă de acord dacă Otto von Bismarck, Ministrul-Preşedinte al Prusiei, avea un plan de expansiune a Confederaţiei Nord-Germane din 1866 spre a include şi restul de state germane într-un imperiu sau dacă el doar căuta să extindă puterea Regatului Prusiei. Pe lângă forţa Realpolitik practicată de Bismarck, şi alţi factori au condus mai multe protostate moderne să-şi reorganizeze relaţiile politice, economice, militare şi diplomatice în secolul al XIX-lea. Reacţiile împotriva iredentismului danez şi a naţionalismului francez au furnizat puncte focale ale unităţii germanilor. Succesele militare în trei războaie regionale au generat entuziasm şi mândrie pe care politicienii le-au exploatat pentru a promova unificarea. Această experienţă a fost ecoul realizărilor comune din timpul Războaielor Napoleoniene, în deosebi al Războiului de Eliberare din 1813–1814. Creând o Germanie fără Austria, unificarea politică şi administrativă din 1871 a rezolvat cel puţin temporar problema dualismului.
  • Файл:Ac. prussiamap3 Rus. gif Объединение Германии вокруг Пруссии в 1807—1871 Объединение Германии (1871) — создание в 1871 году вокруг королевства Пруссия федеративного государства Германская империя из нескольких десятков независимых государств с немецким населением. Объединение Германии традиционно рассматривают как дипломатический процесс и последовательность военных кампаний Пруссии против Дании, Австрии и Франции на протяжении 1864—1870 годов. Датой объединения Германии считается 18 января 1871 года, когда была провозглашена Германская империя, и прусский король Вильгельм I принял присягу в качестве германского императора.
  • Den här artikeln behandlar Tysklands enande 1871. För återföreningen av Tyskland 1990, se Det återförenade Tyskland. Det nuvarande Tyskland bestod fram till 1871 av en mängd självständiga områden av skiftande storlek och styrelseskick. Striderna mellan länderna var många. En stor orsak var religionsskiljaktligheter som bland annat resulterade i trettioåriga kriget på 1600-talet. En annan orsak var skiftande allianser med grannstaterna, främst Frankrike. Efter Napoleonkrigen förenades de tyska staterna 1815 i ett löst förbund med Österrike som den ledande makten. Nationalismen spred sig under 1800-talet i Europa och så även i de tyska staterna. Idéer om ett enat tyskt rike började ta form och två konkurrerande modeller utvecklades. En kallades Grossdeutschland ("Stortyskland") och inkluderade även det multietniska kejsarriket Österrike. Det andra, kallat Kleindeutschland ("Lilltyskland"), skulle exkludera Österrike, domineras av Preussen och få en klar tysk befolkningsmajoritet. Genom en längre framskriden industrialisering och den tyska tullföreningen (Zollverein), där Österrike inte ingick på grund av sin protektionistiska hållning, kunde Preussen alltmer dominera Tyskland ekonomiskt och infrastrukturellt. Efter Preussens seger mot Österrike i det tyska enhetskriget 1866 vann den lilltyska lösningen; Preussen tog den dominerande rollen i Tyskland och kunde efter att ha gått segrande ur det fransk-tyska kriget utropa det tyska riket år 1871.
  • 德意志统一发生于1871年1月18日,普鲁士首相奥托·冯·俾斯麦成功统一了多个德意志邦国,建立了德意志帝国。由这个时间开始,所有德意志邦国都能被统一称为「德国」。对于这位「铁血宰相」是否拥有统一德意志的宏大计划,还是只是纯粹扩张普鲁士的领土,长久以来有很多争论。
dbpprop:convertProperty
  • m
  • 0 (xsd:integer)
  • 40 (xsd:integer)
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:reference
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
rdf:type
rdfs:comment
  • The formal unification of Germany into a politically and administratively integrated nation state officially occurred on 18 January 1871 at the Versailles Palace's Hall of Mirrors in France. Princes of the German states gathered there to proclaim Wilhelm of Prussia as Emperor Wilhelm of the German Empire after the French capitulation in the Franco-Prussian War.
  • Unter der deutschen Einigung versteht man die Schaffung eines deutschen Nationalstaates durch Otto von Bismarck 1866 und 1871. Die Schaffung eines geeinten Deutschlands war seit den Befreiungskriegen 1813 das Ziel der Liberalen und Studenten. Doch scheiterte das Bürgertum damit 1848 und 1849. Dieses urliberale Ziel verwirklichten dann paradoxerweise der Adel und der erzkonservative preußische Ministerpräsident Otto von Bismarck, also genau die politischen Gegner der Liberalen.
  • La unificació alemanya fou un procés polític endegat al segle XIX que va portar a l'agrupació en un únic estat dels diversos estats alemanys.
  • La Unificación de Alemania fue un proceso político que tuvo lugar a finales del siglo XIX y que culminó con la creación del Imperio Alemán. Antes de la formación de un Estado nacional unificado, el actual territorio de Alemania se encuentra dividido en un mosaico político de más de 30 estados. Entre ellos destacaron, por su importancia económica y política, Austria y Prusia. Desde principios del siglo XIX se inició un proceso de organización de un Estado nacional en Alemania.
  • L’unité allemande, aussi appelé la question allemande, concerne l'évolution du concept national du « peuple allemand » aux XIX et XX siècles et l’unité politique de ce peuple au sein d’un même État. Elle apparaît au XVIII siècle lorsque les quelques 300 États nés des traités de Westphalie en 1648 comprennent qu’ils ne peuvent jouer aucun rôle sur l’échiquier européen.
  • Fájl:Deutsches Reich1. png A Német Birodalom 1871-ben. Ausztria kihagyásával Bismarck a "kisnémet egység" megoldását választotta. Németország egyesítése 1871. január 18-án következett be, amikor Otto von Bismarck Poroszország miniszterelnökének vezetésével a számos független német állam egy nemzetállammá egyesült, megalkotva a Német Birodalmat, amelytől fogva mindegyik államot magába foglalja a Németország elnevezés.
  • Met de Duitse eenwording wordt in de eerste plaats gedoeld op het ontstaan in 1871 van het Duitse Keizerrijk uit de voordien vele onafhankelijke en semi-onafhankelijke staten en staatjes van de Duitse Bond. Het streven naar de Duitse eenwording dateerde al van eerder. Belangrijk momenten die de aanzet vormden waren de Reden an die deutsche Nation uit 1807/'08 van Fichte tijdens de napoleontische bezetting en het Eerste Wartburgfest in 1817.
  • Po burzliwym okresie wojen napoleońskich Kongres Wiedeński w 1815 roku ustalił podział ówczesnej Europy. W tym też okresie uwidoczniły się tendencje zjednoczeniowe wśród niemieckiego społeczeństwa. W miejsce rozwiązanego Związku Reńskiego utworzono Związek Niemiecki pod przewodnictwem cesarza Austrii. Wewnątrz niego zarysowywała się stopniowo rywalizacja między Prusami a Austrią.
  • A Unificação Alemã foi um processo iniciado em meados do século XIX e finalizado em 1871, para a integração e posterior unificação de diversos estados germânicos em apenas um: a Alemanha. O processo foi liderado pelo primeiro-ministro prussiano Otto von Bismarck, conhecido como chanceler de ferro, e culminou com a formação do Segundo Reich (Império) alemão.
  • Unificarea Germaniei într-un stat naţional integrat politic şi administrativ a avut loc oficial la 18 ianuarie 1871 în Sala Oglinzilor de la Palatul Versailles din Franţa. Principii statelor germane s-au adunat acolo pentru a-l proclama pe regele Wilhelm al Prusiei ca Împăratul Wilhelm al Imperiului German în urma capitulării Franţei după Războiul Franco-Prusac.
  • Файл:Ac. prussiamap3 Rus. gif Объединение Германии вокруг Пруссии в 1807—1871 Объединение Германии (1871) — создание в 1871 году вокруг королевства Пруссия федеративного государства Германская империя из нескольких десятков независимых государств с немецким населением.
  • Den här artikeln behandlar Tysklands enande 1871. För återföreningen av Tyskland 1990, se Det återförenade Tyskland. Det nuvarande Tyskland bestod fram till 1871 av en mängd självständiga områden av skiftande storlek och styrelseskick. Striderna mellan länderna var många. En stor orsak var religionsskiljaktligheter som bland annat resulterade i trettioåriga kriget på 1600-talet. En annan orsak var skiftande allianser med grannstaterna, främst Frankrike.
  • 德意志统一发生于1871年1月18日,普鲁士首相奥托·冯·俾斯麦成功统一了多个德意志邦国,建立了德意志帝国。由这个时间开始,所有德意志邦国都能被统一称为「德国」。对于这位「铁血宰相」是否拥有统一德意志的宏大计划,还是只是纯粹扩张普鲁士的领土,长久以来有很多争论。
rdfs:label
  • Unification of Germany
  • Deutsche Einigung
  • Unificació alemanya
  • Unificación alemana
  • Unité allemande
  • Németország egyesítése
  • ドイツ統一
  • Duitse eenwording
  • Zjednoczenie Niemiec (1866-1871)
  • Unificação Alemã
  • Unificarea Germaniei
  • Объединение Германии (1871)
  • Tysklands enande
  • 德意志统一
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpprop:eventStart of
is dbpprop:reason of
is dbpprop:redirect of
is owl:sameAs of