The Treaty of Campo Formio or Peace of Campo Formio was signed on October 17, 1797 (26 Vendémiaire, Year VI of the French Republic) by Napoleon Bonaparte and Count Ludwig von Cobenzl as representatives of France and Austria. It marked the collapse of the First Coalition, the victorious conclusion to Napoleon's campaigns in Italy and the end of the first phase of the Napoleonic Wars.

PropertyValue
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • The Treaty of Campo Formio or Peace of Campo Formio was signed on October 17, 1797 (26 Vendémiaire, Year VI of the French Republic) by Napoleon Bonaparte and Count Ludwig von Cobenzl as representatives of France and Austria. It marked the collapse of the First Coalition, the victorious conclusion to Napoleon's campaigns in Italy and the end of the first phase of the Napoleonic Wars. Beyond the usual clauses of "firm and inviolable peace" the treaty passed a number of Austrian territories into French hands. Lands ceded included the Austrian Netherlands (now Belgium) and certain islands in the Mediterranean, including Corfu and other Venetian islands in the Adriatic. Venice and its territories (Venetia) were divided between the two states: Venice, Istria and Dalmatia were turned over to the Austrian emperor. Austria recognized the Cisalpine Republic and the newly-created Ligurian Republic, formed of Genovese territories, as independent powers. The treaty also contained non-public clauses, which divided up certain other territories, made Liguria independent, and also agreed to the extension of the borders of France up to the Rhine, the Nette, and the Roer. Free French navigation was guaranteed on the Rhine, the Meuse and the Moselle. The French Republic had been expanded into Germany and Italy's natural boundaries. The treaty was composed and signed after five months of negotiations. It was basically what had been agreed earlier at the Peace of Leoben in April 1797, but the negotiations had been spun out by both parties for a number of reasons. During the negotiating period the French had to crush a royalist coup in September. This was used as a cause for the arrest and deportation of royalist and moderate deputies in the Directory. Napoleon's biographer, Felix Markham, wrote "the partition of Venice was not only a moral blot on the peace settlement but left Austria a foothold in Italy, which could only lead to further war. " In fact the Peace of Campo Formio, though it reshaped the map of Europe and marked a major step in Napoleon's fame, was only a respite. As a result of the treaty, Gilbert du Motier, marquis de Lafayette, a prisoner from the French revolution, was released from Austrian captivity. Campo Formio, now called Campoformido, is a village west of Udine in north-eastern Italy, in the middle between Austrian headquarters in Udine and Napoleon's residence. The French commander resided at Villa Manin near Codroipo, country mansion of Ludovico Manin, last Doge of Venice. It was there that Napoleon signed the treaty.
  • Der Friede von Campo-Formio wurde am 17. Oktober 1797 zwischen Frankreich, vertreten durch Napoléon Bonaparte, und dem deutschen Kaiser Franz II. in seiner Eigenschaft als Landesherr der habsburgischen Erblande geschlossen. Der Friede beendete den am 20. April 1792 von Frankreich begonnenen Ersten Koalitionskrieg. Der Vertrag bestimmte den Verzicht des Kaisers auf die österreichischen Niederlande zugunsten Frankreichs und führte eine Neuordnung Oberitaliens und der Besitzungen der Republik Venedig herbei. Der Kaiser erkannte die Unabhängigkeit der Cisalpinischen Republik an und erhielt im Gegenzug die Republik Venedig samt deren Besitzungen bis zum Fluss Etsch, dazu Istrien, Dalmatien und die Bucht von Kotor. Darin eingeschlossen war auch die große venezianische Kriegsflotte, die in den folgenden Jahrzehnten das Herzstück der noch jungen österreichischen Kriegsmarine bildete. Frankreich behielt die Lombardei sowie die Ionischen Inseln Korfu, Zakynthos und Kefalonia. Frankreich befand sich nun zum ersten Mal seit 1792 in Kontinentaleuropa im Frieden. Der Krieg mit England bestand fort. Für die deutsche Geschichte besonders bedeutsam waren die geheimen Zusatzartikel des Vertrages. Der Kaiser erkannte mit ihnen den Rhein als Ostgrenze Frankreichs an. Die endgültigen Regelungen mit dem Heiligen Römischen Reich Deutscher Nation blieben dem Rastatter Kongress (9. Dezember 1797 bis 23. April 1799) vorbehalten, der jedoch aufgrund des Ausbruches des Zweiten Koalitionskrieges nie zu Ende geführt wurde. Der Name Campo-Formio bezeichnet keinen Ort, sondern ein Feld westlich Udines im Friaul, Oberitalien, wo sich auch ein Ort mit dem Namen Campoformido befindet. Der Friedensvertrag wurde aber weder auf dem Campo Formio noch in Campoformido unterzeichnet - dort war das Lager des österreichisches Heeres. Vielmehr musste die österreichische Heeresleitung zum Hauptquartier Napoléons fahren: zur Villa Manin, etwa 25 km westlich Udines. Dort ließ Napoleon die Österreicher bis spät in die Nacht warten, bevor er zur Unterzeichnung erschien. Siehe auch: Französische Revolution, Liste bedeutender Friedensschlüsse
  • El Tractat de Campo Formio fou signat el dia 17 d'octubre de 1797 pel general Napoleó Bonaparte i pel comte Ludwig von Cobenzl, en nom de l'emperador Francesc II, emperador romanogermànic, en representació de França i d'Àustria respectivament. El Tractat marcà el final de les guerres de la Primera Coalició i la victòria franceses en les campanyes italianes dels primers anys de les Guerres Napoleòniques. Fou firmat a la vila italiana de Campodeformio prop d'Udine. Entre les diferents clausules d'una pau que és qualificada d'inviolable, el tractat concedeix diferents territoris fins al moment austríacs a França. En primer lloc, consolida la cessió dels Països Baixos Austríacs a França. En segon lloc, atorga a França diverses possessions venecianes a l'Adriàtic, tals com Corfú. I, en tercer lloc, consolida la partició dels territoris continentals de la República de Venècia entre França i Àustria. El Tractat significava el reconeixement de l'emperador d'Àustria a una nova situació al nord d'Itàlia. Àustria reconegué la formació de la República de Ligúria formada pels antics territoris de Gènova. Àustria també hagué d'acceptar la formació de la República Cisalpina que significava la cessió d'Àustria a França del ric territori de la Llombardia i l'acceptació que el Ducat de Mòdena, en mans d'una branca menor dels Habsburg, passés a aquest estat satèl·lit de França. El Tractat també incloïa un seguit de clauses secretes que permetien a França la lliure navegació pel riu Rin i el Mosel·la a part d'acceptar com a nou límits de França els rius Rin, Nette i Roer. El Tractat fou firmat després de cinc dies de negociació partint com a base la Pau de Leoben l'abril de 1797. Ara bé, les negociacions es retressaren fruit d'un cop militar intern a França de caràcter monàrquic. El cop entorpí les negociacions i acabà significant l'expulsió dels diputats monàrquics del Directori. El Tractat significà una gran onada de prestigi en favor de Napoleó Bonaparte.
  • Mír v Campo Formio 17. října roku 1797 ukončil válku mezi Francií a Rakouskem a potvrdil nové východní hranice Francie až k levému břehu Rýna. Rakousko tu uznalo ztrátu svého vlivu v Itálii a vzdalo se Lombardie a Belgie výměnou za Benátsko, Istrii a Dalmácii.
  • El Tratado de Campo Formio fue firmado el 17 de octubre de 1797 (día 26 de Vendimiario, año VI de la República Francesa) por Napoleón Bonaparte y el conde Ludwig von Cobenzl como representantes de Francia y Austria. Este tratado marcó el final de la Primera Coalición, la victoriosa conclusión de las campañas de Napoleón en Italia y el final de la primera fase de las Guerras Napoleónicas. Más allá de las usuales cláusulas de «firme e inviolable paz», el tratado traspasó cierto número de territorios austriacos a manos francesas. Las tierras cedidas incluían los Países Bajos Austriacos (que corresponden grosso modo a las actuales Bélgica y Luxemburgo) y ciertas islas en el Mediterráneo, Corfú y otras islas venecianas en el Adriático. Venecia y sus territorios fueron divididos entre los dos estados, siendo la propia Venecia, así como Istria y Dalmacia, entregadas al emperador austriaco. Austria reconoció la República Cisalpina y la recién creada República de Liguria, formada a partir de territorios genoveses como un país independiente. El tratado también contenía cláusulas secretas, que dividían otros territorios, haciendo a Liguria independiente, y también acordaba la extensión de las fronteras francesas hasta el Rin, el Nette y el Roer. Se garantizaba la libre navegación francesa por el Rin, el Mosa y el Mosela. La República Francesa se había expandido hasta sus límites naturales y en Italia, más allá de éstos. El tratado se terminó y firmó después de cinco meses de negociaciones. Era básicamente lo que se había acordado en la Paz de Leoben en abril de 1797, pero las negociaciones habían dado un giro por las dos partes debido a un cierto número de motivos. Durante el periodo de negociaciones tuvieron que aplastar un golpe de estado monárquico en septiembre. Esto se usó como pretexto para arrestar y deportar a los monárquicos y efectuar una moderada depuración del Directorio. El biógrafo de Napoleón Felix Markham escribió que «la partición de Venecia no fue sólo una mancha moral sobre el establecimiento de la paz, sino que dejó a Austria una cabeza de playa en Italia, que sólo podría conducir a otra guerra». De hecho, la paz de Campo Formio, aunque redibujó el mapa de Europa y fue un gran paso en la fama de Napoleón, sólo fue un aplazamiento. Campo Formio, llamado actualmente Campoformido, es un pueblo al oeste de Udine, en el noreste de Italia. El tratado se firmó efectivamente en una posada de la localidad.
  • Campo Formion rauha solmittiin 17. lokakuuta 1797 Ranskan, jota edusti Napoleon I, ja Itävallan edustajanaan kreivi Ludwig von Cobenzl välillä. Sopimus merkitsi ensimmäisen liittokunnan romahtamista, Napoleonin Italian sotaretkien voitokasta päätöstä ja Napoleonin sotien ensimmäisen vaiheen loppua. Rauhansopimuksen seurauksena useita Itävallan maita siirtyi Ranskalle. Luovutettujen alueiden joukkoon kuuluivat Itävallan Alankomaat ja tietyt Välimeren saaret, kuten Korfu ja Venetsian saaria Adrianmerellä. Venetsia ja sen alueet jaettiin kahden valtion kesken. Itävalta sai Venetsian, Istrian ja Dalmatian, mutta joutui tunnustamaan Cisalppisen tasavallan ja Ligurian tasavallan, jotka oli muodostettu Genovan alueista, itsenäisiksi valtioiksi. Sopimus tehtiin viiden kuukauden neuvottelujen jälkeen. Se oli käytännössä sama, mitä osapuolet olivat jo sopineet Leobenin rauhassa huhtikuussa 1797, mutta neuvottelut olivat viivästyneet useiden syiden takia. Sopimus kirjoitettiin majatalossa Campo Formiossa, jota nykyään tunnetaan nimellä Campoformido.
  • Le traité de Campo-Formio est signé le 17 octobre 1797 entre Napoléon Bonaparte, général en chef de l'armée française en Italie représentant la République française et le comte Louis de Cobentzel, représentant l'Autriche. Il met fin une première fois à la guerre franco-autrichienne.
  • A Campo Formió-i békét (franciául Traité de Campo-Formio, kortárs német neve Friede von Campo Formio) 1797. október 17-én (a forradalmi naptár szerint Vendémiaire 26, a köztársaság hatodik évében) írta alá Napóleon a francia köztársaság és Ludwig von Cobenzl gróf a Habsburg Birodalom képviselőjeként. A szerződés aláírása jelentette a francia forradalom legyőzésére létrehozott első koalíció vereségét, Napóleon itáliai hadjáratának és a köztársaság létrehozása után kirobbant forradalmi háborúk lezárását. A szerződés, a hagyományos, „örök és megsérthetetlen békére” vonatkozó kitételek mellett, számos korábban osztrák kézen lévő területet jutatott francia fennhatóság alá. Ezek közé tartozott az Osztrák-Németalföld néven ismert tartomány (nagyjából a mai Belgium), Lombardia, a Földközi-tenger egyes szigetei, többek között Korfu és az Adriai-tenger további (korábban a Velencei Köztársasághoz tartozó) szigetei. A Velencei Köztársaságot és annak korábbi birtokait lényegében két állam között osztották fel: Velence város, Isztria és Dalmácia a Habsburg Birodalomé lett. Ausztria elismerte a Napóleon által létrehozott rövid életű itáliai csatlós államocskát, a milánói székhelyű Ciszalpin Köztársaságot, valamint a Genova város körül kialakított Liguriai Köztársaságot. A szerződés titkos paragrafusai további területi rendelkezéseket tartalmaztak, amelyek további területeket jutattak a Francia Köztársaságnak: az ország határait „természetes” határai mentén húzták meg: északon a Rajna, a Nette és a Rur folyók vonalánál. A francia hajóknak szabad hajózást biztosítottak a Rajna, a Meuse és a Mosel folyókon. A szerződés értelmében még kiszabadult osztrák fogságából Gilbert du Motier, La Fayette márkija, aki harcolt az amerikai függetlenségi háborúban is. A szerződés aláírását öt hónapos intenzív diplomáciai előkészítés és tárgyalások alapozták meg, de lényegében ugyanazt tartalmazta, mint a pár hónappal korábban, 1797 áprilisában aláírt leobeni béke. Azonban a tárgyalások elnyújtása mindkét félnek érdeke volt: Franciaországban például egy királypárti felkelést kellett elfojtani (1797. szeptember), amelyet később a Direktórium vezetése a mérsékelt és királypárti politikusok letartóztatására és deportálására használt ki. Napóleon egyik életrajzírója, Felix Markham szerint „Velence felosztása nemcsak morálisan volt igazolhatatlan, hanem Ausztriát sem tessékelte ki véglegesen Itáliából, ami csak további háborúkhoz vezetett” . Bár a szerződés jelentősen átrajzolta Európa térképét és hozzájárult Napóleon hírnevének öregbítéséhez, de politikailag csak haladékot adott a köztársaságnak, nem rendezte véglegesen Itália sorsát. Campo Formio falu Olaszország északkeleti részén, Udine városától nyugatra található.
  • Il Trattato di Campoformio (o, più correttamente, Campoformido), fu firmato il 17 ottobre 1797 (26 vendemmiaio anno VI) da Napoleone Bonaparte, generale principale dell'esercito francese in Italia ed il conte Louis de Cobentzel, che rappresentava gli Asburgo d'Austria. Esso fu il seguito naturale e la conferma del trattato di Leoben del 18 aprile 1797. Il trattato fu firmato a Villa Manin, dimora estiva dell'ultimo Doge, Lodovico Manin, e datato "Campoformido", piccolo paese del Friuli alle porte di Udine, perché equidistante tra villa Manin, dove Napoleone risiedette dalla fine di agosto a quella di ottobre, e Udine, sede del comando austriaco. Il trattato rappresentò il collasso della prima coalizione antifrancese e la conclusione vittoriosa della I campagna napoleonica d'Italia. Una conseguenza di questo trattato fu la fine della Repubblica di Venezia. La città veneta veniva infatti ceduta, insieme all'Istria ed alla Dalmazia, all'Austria, che, in cambio, riconobbe la Repubblica cisalpina. Alla Francia andavano inoltre tutte le isole Ionie Nel trattato si stabiliva anche il nuovo assetto generale del Sacro Romano Impero particolarmente per quel che riguardava gli stati germanici sulla riva sinistra del Reno che sarebbero dovuti passare sotto il dominio francese. Si convenne di definire i dettagli in un congresso apposito con la partecipazione di Francia, Austria e degli stati tedeschi (grandi elettori) da tenersi a Rastatt, cittadina del Baden-Württemberg. I termini del trattato di Campoformido furono confermati quattro anni dopo dal trattato di Lunéville.
  • ファイル:Peace of Basel. png バーゼル条約およびカンポ・フォルミオ条約後のヨーロッパ カンポ・フォルミオ条約(カンポ・フォルミオじょうやく、仏: Traité de Campo-Formio, 英: Treaty of Campo Formio, 1797年10月17日〈革命暦6年ヴァンデミエール6日〉)は、フランス革命戦争の講和条約の1つ。カンポ・フォルミオの和約(カンポ・フォルミオのわやく、英: Peace of Campo Formio)とも呼ばれる。この条約によって、ヴェネツィア共和国とジェノヴァ共和国が消滅した。
  • De Vrede van Campo Formio was een vredesverdrag dat op 17 oktober 1797 ondertekend werd door de vertegenwoordigers van Frankrijk en van Oostenrijk (Graaf Ludwig von Cobenzl), in het plaatsje Campo Formio. De bepalingen in het verdrag waren grotendeels reeds vastgelegd in de Vrede van Leoben van 17 april 1797. De Oostenrijkse Nederlanden kwamen in Franse handen. De Republiek Venetië werd opgesplitst: Veneto, Istrië en Dalmatië kwamen bij Oostenrijk, en Korfoe en een aantal eilanden in de Adriatische Zee die bij Venetië hoorden, gingen naar Frankrijk. Andere gebieden in Italië waarvan Oostenrijk afstand moest doen kwamen bij de Cisalpijnse Republiek. Oostenrijk erkende deze en de pas opgerichte Ligurische Republiek als onafhankelijke staten. Het verdrag bevatte ook een aantal geheime artikels, waarin nog een aantal andere gebieden werden opgedeeld; de grenzen van Frankrijk werden vastgesteld; en vrije doorgang voor Franse schepen werd gewaarborgd op de Rijn, de Maas en de Moezel. Het verdrag maakte een einde aan de Eerste Coalitieoorlog tussen het Republikeinse Frankrijk en Oostenrijk (leider van de coalitie) die begonnen was in 1792, en aan de veldtocht van Napoleon in Italië. De coalitie viel uiteen en Napoleon kwam als overwinnaar naar voren.
  • Pokój w Campo Formio 1797 – podpisany 17 października 1797 roku w Campo Formio pomiędzy Napoleonem Bonaparte a hrabią Ludwikiem von Cobenzlem (reprezentującym stronę austriacką). Wskutek zwycięskiej kampanii Napoleona Bonaparte nastąpił rozpad Pierwszej Koalicji Antyfrancuskiej. Traktat uznaje się za zakończenie I etapu wojen napoleońskich. Oprócz zwyczajowych postanowień o utrzymaniu „trwałego i nienaruszalnego pokoju” traktat przewidywał przekazanie części ziem wchodzących w skład Austrii w ręce francuskie. Do Francji przyłączono następujące terytoria: Niderlandy Austriackie (dzisiejsza Belgia), niektóre wyspy na Morzu Śródziemnym (m. in. Corfu i i inne weneckie wyspy na Morzu Adriatyckim). Wenecja i podległe jej ziemie zostały podzielone pomiędzy państwa-sygnatariuszy traktatu w następujący sposób: Wenecję, Istrię oraz Dalmację zwrócono cesarzowi austriackiemu. Austriacy zgodzili się uznać niepodległość Republiki Cisalpińskiej oraz Republiki Liguryjskiej, utworzonej z terytoriów Genowy. Traktat pokojowy zawierał tajne klauzule, dotyczące podziału niektórych innych terytoriów. Na mocy pokoju granice Francji zostały rozszerzone na wschodzie do linii rzek: Ren, Niers, Moza i Mozela. Francja otrzymała także gwarancję wolnej żeglugi na Renie, Mozie i Mozeli. Traktat został sformułowany i podpisany po pięciu miesiącach negocjacji. Większość postanowień pokoju pokrywała się z ustaleniami Pokoju w Leoben z kwietnia 1797 roku, jednak negocjacje były przeciągane przez obie strony z kilku powodów. W czasie trwania negocjacje władze francuskie musiały stłumić przewrót monarchistyczny, który miał miejsce we wrześniu. To wydarzenie stało się przyczyną aresztowania i przedstawicieli rojalistów i frakcji umiarkowanej w Dyrektoriacie. Biograf Napoleona, Felix Markham, napisał, że uwzględniony przez traktat w Campo Formio podział Wenecji był błędem nie tylko ze względów moralnych, ale również dawał Austrii punkt oparcia we Włoszech, co mogło prowadzić do kolejnej wojny. Rzeczywiście, pakt w Campo Formio, chociaż zmienił mapę Europy i był milowym krokiem w karierze Napoleona, tak naprawdę okazał się jedynie zawieszeniem broni. Na skutek podpisania traktatu, Gilbert du Motier, markiz de La Fayette, więzień z czasów rewolucji francuskiej, został zwolniony z austriackiej niewoli. Campo Formio, zwane dziś Campoformido, to mała wioska w zachodniej części regionu Udine, leżącego w północno-wschodnich Włoszech. Pokój został podpisany w karczmie.
  • O Tratado de Campoformio foi um tratado assinado entre Francisco II e a República Francesa, vitoriosa ao final da campanha contra a Primeira Coligação, a 17 de outubro de 1797. Pelos seus termos, a Áustria renunciava a uma grande parte do Norte da Itália e comprometia-se a ceder à França, pelo Congresso de Rastatt, as terras do Império à margem esquerda do rio Reno. Pelo sexto artigo secreto do tratado, a Áustria entregava à França todos os seus territórios situados entre Bernau e Basileia, constituindo essencialmente o Fricktal, a ser incorporado à futura República Helvética. Toda a liberdade foi deixada à França para intervir na Suíça, visando a derrubar ali o Antigo Regime. A 14 de Dezembro de 1797 iniciou-se a invasão francesa; a parte meridional do bispado de Basileia, compreendida na neutralidade suíça, foi ocupada.
  • Pacea de la Campo Formio este o pace încheiată la data de 17 octombrie 1797 între Franţa reprezentată de Napoléon Bonaparte şi Austria reprezentată de Francisc I al Austriei. Tratativele de pace au încheiat războaiele franceze începute la 20. aprilie 1792. Prin tratatul de pace Austria renunţa la Ţările de Jos austriece în favoarea Franţei şi accepta noua organizare a regiunii Italia Superioară şi Veneţiei, împăratul austriac recunoştea independenţa „Republicii Cisalpine” (it. Repubblica Italiana) primind în schimb Dalmaţia, Istria şi Veneţia care era o republică cu graniţa la râul Adige. Franţa păstrează Lombardia, cele 7 insule din Marea Ionică, insulele Korfu, Zakynthos şi Kefalonia. Pentru prima oară Napoleon avea asigurată pacea în Europa, acum putea porni războiul contra Angliei.
  • Кампо-Формийский мирный договор 1797 между Францией и Австрией Подписан 17 октября в Пассериано, близ деревни Кампо-Формио (Campo Formio), со стороны Франции - генералом Бонапартом, со стороны Австрии - графом фон Кобенцлем; завершил успешную для Французской республики войну против Австрии и оформил выход Австрии из 1-й антифранцузской коалиции. На переговорах ещё больше, чем когда-либо, обнаружились дипломатические способности Бонапарта, по мнению многих источников той эпохи, не уступавшие его военному гению.
  • Freden i Campo Formio slöts i byn Campo Formio i nordöstra Italien den 17 oktober 1797. Denna fred utgjorde slutpunkten för det första revolutionskriget mellan Frankrike och Österrike. Freden slöts på grundval av de preliminära förhandlingsresultaten i Leoben. Förhandlare var greve von Cobenzl och general Napoleon Bonaparte. Österrike avträdde Belgien och Lombardiet, men erhöll av det venetianska området Venezia med vänstra stranden av Adige, Istrien och Dalmatien. Mot utsikt att erhålla Salzburg och en del av Bayern medgav Österrike i de hemliga artiklarna av fredsfördraget avträdandet av vänstra Rhenstranden från Basel till Andernach, varvid av denna överenskommelse drabbade riksfurstar skulle erhålla gottgörelse på annat håll. Dessa senare angelägenheters ordnande uppsköts till en ny kongress, vilken 9 december s. å. sammanträdde i Rastatt.
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:reference
rdf:type
rdfs:comment
  • The Treaty of Campo Formio or Peace of Campo Formio was signed on October 17, 1797 (26 Vendémiaire, Year VI of the French Republic) by Napoleon Bonaparte and Count Ludwig von Cobenzl as representatives of France and Austria. It marked the collapse of the First Coalition, the victorious conclusion to Napoleon's campaigns in Italy and the end of the first phase of the Napoleonic Wars.
  • Der Friede von Campo-Formio wurde am 17. Oktober 1797 zwischen Frankreich, vertreten durch Napoléon Bonaparte, und dem deutschen Kaiser Franz II. in seiner Eigenschaft als Landesherr der habsburgischen Erblande geschlossen. Der Friede beendete den am 20. April 1792 von Frankreich begonnenen Ersten Koalitionskrieg.
  • El Tractat de Campo Formio fou signat el dia 17 d'octubre de 1797 pel general Napoleó Bonaparte i pel comte Ludwig von Cobenzl, en nom de l'emperador Francesc II, emperador romanogermànic, en representació de França i d'Àustria respectivament. El Tractat marcà el final de les guerres de la Primera Coalició i la victòria franceses en les campanyes italianes dels primers anys de les Guerres Napoleòniques. Fou firmat a la vila italiana de Campodeformio prop d'Udine.
  • Mír v Campo Formio 17. října roku 1797 ukončil válku mezi Francií a Rakouskem a potvrdil nové východní hranice Francie až k levému břehu Rýna. Rakousko tu uznalo ztrátu svého vlivu v Itálii a vzdalo se Lombardie a Belgie výměnou za Benátsko, Istrii a Dalmácii.
  • El Tratado de Campo Formio fue firmado el 17 de octubre de 1797 (día 26 de Vendimiario, año VI de la República Francesa) por Napoleón Bonaparte y el conde Ludwig von Cobenzl como representantes de Francia y Austria. Este tratado marcó el final de la Primera Coalición, la victoriosa conclusión de las campañas de Napoleón en Italia y el final de la primera fase de las Guerras Napoleónicas.
  • Campo Formion rauha solmittiin 17. lokakuuta 1797 Ranskan, jota edusti Napoleon I, ja Itävallan edustajanaan kreivi Ludwig von Cobenzl välillä. Sopimus merkitsi ensimmäisen liittokunnan romahtamista, Napoleonin Italian sotaretkien voitokasta päätöstä ja Napoleonin sotien ensimmäisen vaiheen loppua. Rauhansopimuksen seurauksena useita Itävallan maita siirtyi Ranskalle.
  • Le traité de Campo-Formio est signé le 17 octobre 1797 entre Napoléon Bonaparte, général en chef de l'armée française en Italie représentant la République française et le comte Louis de Cobentzel, représentant l'Autriche. Il met fin une première fois à la guerre franco-autrichienne.
  • A Campo Formió-i békét (franciául Traité de Campo-Formio, kortárs német neve Friede von Campo Formio) 1797. október 17-én (a forradalmi naptár szerint Vendémiaire 26, a köztársaság hatodik évében) írta alá Napóleon a francia köztársaság és Ludwig von Cobenzl gróf a Habsburg Birodalom képviselőjeként.
  • Il Trattato di Campoformio (o, più correttamente, Campoformido), fu firmato il 17 ottobre 1797 (26 vendemmiaio anno VI) da Napoleone Bonaparte, generale principale dell'esercito francese in Italia ed il conte Louis de Cobentzel, che rappresentava gli Asburgo d'Austria. Esso fu il seguito naturale e la conferma del trattato di Leoben del 18 aprile 1797.
  • ファイル:Peace of Basel.
  • De Vrede van Campo Formio was een vredesverdrag dat op 17 oktober 1797 ondertekend werd door de vertegenwoordigers van Frankrijk en van Oostenrijk (Graaf Ludwig von Cobenzl), in het plaatsje Campo Formio. De bepalingen in het verdrag waren grotendeels reeds vastgelegd in de Vrede van Leoben van 17 april 1797. De Oostenrijkse Nederlanden kwamen in Franse handen.
  • Pokój w Campo Formio 1797 – podpisany 17 października 1797 roku w Campo Formio pomiędzy Napoleonem Bonaparte a hrabią Ludwikiem von Cobenzlem (reprezentującym stronę austriacką). Wskutek zwycięskiej kampanii Napoleona Bonaparte nastąpił rozpad Pierwszej Koalicji Antyfrancuskiej. Traktat uznaje się za zakończenie I etapu wojen napoleońskich.
  • O Tratado de Campoformio foi um tratado assinado entre Francisco II e a República Francesa, vitoriosa ao final da campanha contra a Primeira Coligação, a 17 de outubro de 1797. Pelos seus termos, a Áustria renunciava a uma grande parte do Norte da Itália e comprometia-se a ceder à França, pelo Congresso de Rastatt, as terras do Império à margem esquerda do rio Reno.
  • Pacea de la Campo Formio este o pace încheiată la data de 17 octombrie 1797 între Franţa reprezentată de Napoléon Bonaparte şi Austria reprezentată de Francisc I al Austriei. Tratativele de pace au încheiat războaiele franceze începute la 20. aprilie 1792.
  • Freden i Campo Formio slöts i byn Campo Formio i nordöstra Italien den 17 oktober 1797. Denna fred utgjorde slutpunkten för det första revolutionskriget mellan Frankrike och Österrike. Freden slöts på grundval av de preliminära förhandlingsresultaten i Leoben. Förhandlare var greve von Cobenzl och general Napoleon Bonaparte. Österrike avträdde Belgien och Lombardiet, men erhöll av det venetianska området Venezia med vänstra stranden av Adige, Istrien och Dalmatien.
rdfs:label
  • Treaty of Campo Formio
  • Frieden von Campo Formio
  • Tractat de Campo Formio
  • Mír v Campo Formio
  • Tratado de Campo Formio
  • Campo Formion rauha
  • Traité de Campo-Formio
  • Campo Formió-i béke
  • Trattato di Campoformio
  • カンポ・フォルミオ条約
  • Vrede van Campo Formio
  • Pokój w Campo Formio
  • Tratado de Campoformio
  • Pacea de la Campo Formio
  • Кампо-Формийский мир
  • Freden i Campo Formio
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpprop:event of
is dbpprop:eventEnd of
is dbpprop:redirect of
is dbpprop:result of
is owl:sameAs of