Transferred intent (or transferred malice in English law) is a doctrine used in both criminal law and tort law when the intention to harm one individual inadvertently causes a second person to be hurt instead. Under the law, the individual causing the harm will be seen as having "intended" the act by means of the "transferred intent" doctrine.

PropertyValue
dbpprop:abstract
  • Transferred intent (or transferred malice in English law) is a doctrine used in both criminal law and tort law when the intention to harm one individual inadvertently causes a second person to be hurt instead. Under the law, the individual causing the harm will be seen as having "intended" the act by means of the "transferred intent" doctrine.
  • Als aberratio ictūs (lat. 'Fehlgehen des Hiebes' von aberratio „das Abirren“ und ictūs „des Hiebes“ oder „des Wurfes“) wird im Strafrecht das Fehlgehen der Tat bezeichnet, etwa wenn der Täter ein Objekt anvisiert, aber aus Unvermögen ein anderes Objekt trifft. Die aberratio ictus ist abzugrenzen gegen den ebenfalls - hier sogar aus der vollendeten Tat - strafbewehrten error in persona vel obiecto (Verwechslung des Tatobjekts).
  • Az elvétés (latinul aberratio ictus, vagyis az ütés eltévesztése) egy büntetőjogi fogalom, a tévedésnek az az esete, amikor az elkövető szándéka szerinti eredmény nem az általa kívánt személy vagy tárgy sérelmére, hanem más személyen vagy tárgyon következik be. Ha a bűncselekménynek van gondatlanul elkövethető büntetőtörvényi tényállása, akkor az elkövető két cselekményért felelős: az általa elhibázott személy vagy tárgy sérelmére szándékos bűncselekmény kísérlete miatt, a tévedésből eltalált személy vagy tárgy sérelmére elkövetett cselekmény gondatlan alakzata miatt.
  • In diritto penale, la locuzione latina aberratio ictus indica la particolare fattispecie in cui un soggetto cagiona un'offesa ad una persona diversa da quella cui l'offesa stessa era diretta per un errore nelle modalità dell'azione. Ad esempio Tizio spara un colpo d'arma da fuoco contro Caio, ma per un errore di mira colpisce Sempronio.
  • Aberratio ictus vel iactus – z łac. zboczenie działania. Prawnicze określenie nieuregulowanego w polskim prawie karnym zdarzenia, które polega na naruszeniu przez sprawcę dobra prawnego, które zamierzał zaatakować, ale na szkodę innej osoby, a to z przyczyn od niego niezależnych, tj. wbrew jego woli i wbrew jego przewidywaniom. Przykład: Sprawca A, chcąc zabić osobę B, oddał strzał w kierunku B, ale zabił osobę C, która przypadkowo pojawiła się na linii strzału. Kontrowersja związana z aberratio ictus wiąże się pytaniem czy sprawca takiego czynu (A) odpowiada: za sprawstwo umyślnego przestępstwa na szkodę osoby, która ostatecznie stała się ofiarą (zabójstwo C z użyciem broni palnej), czy też za usiłowanie przestępstwa na szkodę osoby, która miała być ofiarą (usiłowanie zabójstwa B z użyciem broni palnej), w zbiegu z dokonaniem nieumyślnego przestępstwa na szkodę rzeczywistej ofiary (nieumyślne spowodowanie śmierci C)? Rozwiązanie tego dylematu wpływa na kwalifikację prawną czynu sprawcy, a przez to może wpłynąć na wymiar kary.
  • Aberratio ictus är en juridisk straffrättslig term. Den hör till kategorin villfarelser, och är en s.k. faktisk villfarelse (till skillnad från rättsvillfarelser, som inte skall behandlas här). Den beskriver en situation då en gärningsman vill angripa en person A men av misstag istället skadar personen B. Skadan drabbar alltså någon annan än den som gärningsmannen avsett och "siktat på". Uppfattningarna hur saken skall bedömas går isär. När det gäller t. ex. misshandel i form av ett slag anser P.O. Träskman, professor vid Lunds universitet, att uppsåtet att slå A även bör omfatta slaget mot B i en domstolsbedömning. Ett fall i hovrätten pekar dock på motsatsen. Den tilltalade friades från ansvar för misshandel (uppsåt krävs för detta brott), vilket brott var det som åklagaren hade yrkat ansvar för. Om hovrätten hade gått på Träskmans linje skulle den tilltalade ha dömts för misshandel. Om åklagaren hade yrkat ansvar (även) för försök till misshandel (på A, slaget som missade) samt vållande till kroppsskada (på B, som tog emot slaget) på grund av vårdslöst agerande av gärningsmannen, så skulle domstolen förmodligen ha dömt för det. Eftersom dessa brott dock inte omfattades av åklagarens gärningsbeskrivning kunde domstolen inte pröva dem (enligt vissa grundläggande straffprocessrättsliga principer) Ett annat något mer drastiskt exempel på aberratio ictus är att gärningsmannen har uppsåt att skjuta ihjäl A, men missar och skjuter i stället ihjäl B. Ett sådant fall bedöms enligt doktrinen på olika sätt. Den första uppfattningen är att gärningsmannen skall dömas för försök till mord (på A) och (troligen) vållande till annans död (B). Den andra tolkningen (som P.O. Träskman synes förespråka) är att gärningsmannen skall dömas för endast ett brott, nämligen mord. Gärningsmannen har haft uppsåt att döda och det har han också gjort . Iberratio ictus bör skiljas från begreppet error in persona. Denna situation föreligger exempelvis då gärningsmannen ser person A, men tror att denne är person B och därför attackerar A. I denna situation gäller att gärningsmannen utan vidare anses ha uppsåt till misshandel eller mord (etc. ) mot A eftersom det räcker att gärningsmannen haft uppsåt att slå/döda.
dbpprop:hasPhotoCollection
rdfs:comment
  • Transferred intent (or transferred malice in English law) is a doctrine used in both criminal law and tort law when the intention to harm one individual inadvertently causes a second person to be hurt instead. Under the law, the individual causing the harm will be seen as having "intended" the act by means of the "transferred intent" doctrine.
  • Als aberratio ictūs (lat. 'Fehlgehen des Hiebes' von aberratio „das Abirren“ und ictūs „des Hiebes“ oder „des Wurfes“) wird im Strafrecht das Fehlgehen der Tat bezeichnet, etwa wenn der Täter ein Objekt anvisiert, aber aus Unvermögen ein anderes Objekt trifft. Die aberratio ictus ist abzugrenzen gegen den ebenfalls - hier sogar aus der vollendeten Tat - strafbewehrten error in persona vel obiecto (Verwechslung des Tatobjekts).
  • Az elvétés (latinul aberratio ictus, vagyis az ütés eltévesztése) egy büntetőjogi fogalom, a tévedésnek az az esete, amikor az elkövető szándéka szerinti eredmény nem az általa kívánt személy vagy tárgy sérelmére, hanem más személyen vagy tárgyon következik be.
  • In diritto penale, la locuzione latina aberratio ictus indica la particolare fattispecie in cui un soggetto cagiona un'offesa ad una persona diversa da quella cui l'offesa stessa era diretta per un errore nelle modalità dell'azione. Ad esempio Tizio spara un colpo d'arma da fuoco contro Caio, ma per un errore di mira colpisce Sempronio.
  • Aberratio ictus vel iactus – z łac. zboczenie działania. Prawnicze określenie nieuregulowanego w polskim prawie karnym zdarzenia, które polega na naruszeniu przez sprawcę dobra prawnego, które zamierzał zaatakować, ale na szkodę innej osoby, a to z przyczyn od niego niezależnych, tj. wbrew jego woli i wbrew jego przewidywaniom. Przykład: Sprawca A, chcąc zabić osobę B, oddał strzał w kierunku B, ale zabił osobę C, która przypadkowo pojawiła się na linii strzału.
  • Aberratio ictus är en juridisk straffrättslig term. Den hör till kategorin villfarelser, och är en s.k. faktisk villfarelse (till skillnad från rättsvillfarelser, som inte skall behandlas här). Den beskriver en situation då en gärningsman vill angripa en person A men av misstag istället skadar personen B. Skadan drabbar alltså någon annan än den som gärningsmannen avsett och "siktat på". Uppfattningarna hur saken skall bedömas går isär. När det gäller t. ex.
rdfs:label
  • Transferred intent
  • Aberratio ictus
  • Elvétés
  • Aberratio ictus
  • Aberratio ictus
  • Aberratio ictus
owl:sameAs
skos:subject
foaf:page
is dbpprop:redirect of