| dbpprop:abstract
|
- Toxandria is the classical name for a region between the Meuse and the Scheldt rivers in the Netherlands and Belgium. The name is also spelled Taxandria. The Salian Franks that settled the area in the 4th century became known as Toxandrians. These tribes gave rise to the Merovingian dynasty that came to dominate what is now France. In these ancient times, the many barbarian tribes, given the broad label as Germanic tribes (Latin Germanicus) by the Romans, originated from Scandinavia and had by the 1st century BC spread through vast areas of today's central and western Europe. Because of their continuous raids, these tribes subdivided into separate clans and moved on to other areas. In the middle of the 3rd century, two members of the tribal confederacy known as the Franks, the Salians and the Ripuarians, began penetrating the Roman frontier around Mainz but were soon driven back by Emperor Probus. Despite the temporary setback, the moves against the ever-weakening Roman masters resulted in Emperor Julian buying peace in 358 by handing over Toxandria to the Salians who then became Roman allies and provided troops for the imperial army. This entente would shape both the Salian language and law, resulting in the 6th century Salic law written in Latin. The Ripuarians took up residence in a strip of territory between the Rhine River and the Meuse and, like all the wandering tribes, never formed any permanent alliances with the Salians in Toxandria. In the ensuing years, the Toxandrians did not continue to collectively wander from one place to another as other Germanic tribes, but instead began to expand their territory outwards. The Romans were soon again under attack with the emergence of the first strong leader Meroveus, after whom the Merovingian dynasty would be named. Notably, his son, Childeric I made further agreements that expanded their territory while aiding the Romans in driving out several invaders from around Orléans and Angers. In the ensuing years, Childeric's son Clovis I emerged as the dominant force who would, through his military might, add parts of present day Germany to his kingdom and shape what was to become modern day France.
- Toxandrien ist die alte Bezeichnung für eine Region in Nordbrabant. Sie liegt zwischen den Flüssen Maas und Schelde in der belgisch-niederländischen Grenzregion. Nach wiederholten Angriffen der Franken auf das Römische Reich übergab Kaiser Julian Apostata im Jahre 358 als Gegenleistung für die Bereitstellung von Truppen und Grenzsicherungsaufgaben den Salfranken, einem fränkischen Stamm, Toxandrien als Siedlungsgebiet. Während des Mittelalters war Toxandrien ein eigenständiges Fürstentum.
- Toxandria es el nombre clásico para una región entre los ríos Mosa y Escalda en los Países Bajos y Bélgica. El nombre también se escribe Taxandria. Los francos salios que se asentaron en la región en el siglo IV pasaron a ser conocidos como toxandrianos. Estas tribus dieron lugar a la dinastía merovingia que pasó a dominar lo que ahora es Francia. En estos tiempos antiguos, las diversas tribus bárbaras, a las que se da el amplio nombre de tribus germánicas por los romanos, originarios de Escandinavia y que en el siglo I a. C. se habían dispersado por vastas regiones de lo que hoy es Europa central y occidental. Debido a sus continuas razias, estas tribus se subdividieron en clanes separados y se trasladaron a otras regiones. A mediados del siglo III, dos miembros de la confederación tribal conocida como los francos, los salios y los ripuarios, comenzaron a penetrar en la frontera romana alrededor de Maguncia pero pronto fueron expulsados por el emperador Probo. A pesar de la temporal derrota, los movimientos contra los cada vez más debilitados señores romanos llevaron a que el emperador Juliano comprase la paz en 358 entregando Toxandria a los salios quienes se convirtieron en aliados romanos y proporcionaron tropas para el ejército imperial. Este entendimiento dio forma al idioma y la ley salia, y como resultado de ello es la ley salia escrita en el siglo VI en latín. Los ripuarios se establecieron en una franja de terreno entre el Rin y el Mosa y, como todas las tribus nómadas, nunca formó ninguna alianza permanente con los salios en Toxandria. En los años posteriores, los toxandrianos no siguieron vagando colectivamente de un lugar a otro como otras tribus germánicas, pero en lugar de ello empezaron a expandir su territorio hacia más allá. Los romanos pronto fueron atacados con la emergencia del primer líder fuerte, Meroveo, de quien la dinastía merovingia tomó su nombre. Destacadamente, su hijo, Childerico I llegó a más acuerdos que expandieron su territorio al tiempo que ayudaba a los romanos a expulsar a varios invasores de alrededor de Orléans y Angers. En años posteriores, el hijo de Childerico, Clodoveo I surgió como la fuerza dominante quien añadiría, gracias a su poder militar, partes de lo que hoy es Alemania a su reino y formaría lo que pasará a ser la actual Francia.
- Toxandria è il nome classico di una regione compresa tra i fiumi Mosa e Schelda nei Paesi Bassi ed in Belgio. Il nome viene a volte modificato in Taxandria.
- Toxandrië (Texandrië, soms ook Taxandria) was een gebied dat zich uitstrekte van de Kempen in het zuiden tot de Maas in het noorden. In het oosten grensde het aan de Maasgouw, in het westen aan de Schelde en de Dijle. De latere Meierij van 's-Hertogenbosch, onderdeel van het hertogdom Brabant, is ontstaan op grondgebied van Toxandrië. Het gebied zou door de Romeinen Taxandria genoemd zijn omdat er veel venijnbomen van goede kwaliteit waren. Zij gebruikten het hout van de taxussen onder andere om bogen van te maken. Iets oostelijker, ongeveer in het huidige Limburg, woonden in de eerste eeuw voor Christus de Eburonen wat 'Taxusboeren' zou betekenen. Toen in de eerste eeuwen n. Chr. West-Germaanse stammen zich in het gebied kwamen vestigen, werden deze als Toxandriërs (of Toxandri) gekend. In de vierde eeuw n. Chr. vestigden er zich Salische Franken die van hieruit hun macht zouden uitbreiden.
- Toxandria é o nome conhecido mais antigo para a região entre os rios Mosa e Escalda na Holanda e Bélgica. As tribos dos francos salianos que colonizaram a área no século IV tornaram-se conhecidos como Toxandri ou toxandrianos. Dessas tribos ascendeu a dinastia merovíngia que veio a dominar o que hoje é a França. Nestes tempos antigos, as muitas tribos bárbaras, foram denominadas de maneira geral de tribos germânicas pelos romanos. Originários da Escandinávia, espalharam-se no século I por vastas áreas do que atualmente é a Europa central e ocidental. Por causa de seus contínuos deslocamentos, estas tribos se subdividiram em clãs separados e se mudaram para outras áreas. Na metade do século III, dois membros da confederação tribal conhecida como francos, os salianos e os ripurianos, começaram a atravessar a fronteira romana nos arredores de Mainz mas logo foram expulsos de volta pelo imperador Probo. Apesar do revés temporário, os movimentos contra os então enfraquecidos líderes romanos resultou na paz comprada pelo imperador Juliano em 358 pela entrega da Toxandria aos salianos que então se tornaram aliados dos romanos e forneceram tropas para o exército imperial. Este entendimento daria forma à língua e à lei salianas, resultando na lei sálica do século VI escrita em latim. Os ripurianos se estabeleceram numa faixa de território entre os rios Reno e Mosa e, como todas as tribos nômades, nunca formou qualquer aliança permanente com os salianos na Toxandria. Nos anos seguintes, os toxandrianos não continuaram a vagar coletivamente de um lugar para outro como as demais tribos germânicas, mas em vez disso se fixaram e começaram a expandir seu território. Os romanos logo estavam sob ataque com o surgimento do primeiro grande líder, Meroveu, a quem a dinastia merovíngia deve seu nome. Especialmente seu filho, Childerico I fez acordos posteriores para expandir seu território enquanto ajudava os romanos a expulsar vários outros invasores dos arredores de Orleães e Angers. Nos anos seguintes, o filho de Childerico I, Clóvis I, surgiu como força dominante que, através de seu poderio militar, adicionaria partes da atual Alemanha ao seu reino dando forma ao que viria a se tornar a atual França.
- Файл:Toxandria 919-1125. jpg Токсандрия в 919-1125 гг. Токса́ндрия — древнее название региона в Северном Брабанте. Расположена между реками Маас и Шельда в бельгийско-нидерландском пограничье. После непрерывных нападений франков на Римскую империю император Флавий Клавдий Юлиан передал в 358 году эти земли салическим франкам на поселение в обмен на их переход на его службу. Франки поставляли солдат и выполняли функции по охране границ. Впоследствии Токсандрия стала самостоятельным княжеством.
- Toxandria är ett mycket gammalt namn på en region mellan floderna Meuse och Schelde i dagens Frankrike och Belgien. Romarna kallade de folk som bosatt sig i centrala, västra och norra Europa för germaner (Germanici), men dessa kringvandrande stammar betraktade aldrig sig själva som del i en kulturell, lingvistisk eller politisk enhet. Germanernas kringströvande vanor gjorde att de delades upp i flera stammar som rörde sig mellan olika områden. I mitten av 300-talet började två sådana stammar, de frankiska salierna och ripuarierna, att penetrera det romerska riket i närheten av Mainz men drevs snart tillbaka av kejsaren Probus. Detta innebar dock bara en temporär frist och det allt svagare romerska imperiet tvingades under Julianus att köpa fred 358 genom att ge Toxandria till de saliska frankerna vilka i gengäld blev Roms allierade. Pakten dem emellan påverkade saliernas språk och lagar och den saliska lagen från 500-talet författades sålunda på latin. Ripuarierna etablerade sig på ett område mellan floderna Rhen och Schelde men lierade sig aldrig med salierna. Under åren som följde blev de saliska frankerna bofasta i Toxandria och började snart expandera sitt territorium. Romarna attackerades först av Merovech, den förste merovingiske ledaren, och tvingades därefter till territoriella eftergifter med dennes son Childerik I som hjälpte Rom att avvärja hotet från andra inkräktare i närheten av Orléans och Angers. Childeriks son Klodvig I blev den som slutgiltigt inkorporerade det forna romerska Gallien i sitt rike och lade grunden till det som blev Frankrike.
|