| dbpprop:abstract
|
- The tin whistle, also called the tinwhistle, whistle, penny whistle, Irish whistle, feadóg, or feadóg stáin is a simple six-holed woodwind instrument. It is an end blown fipple flute, putting it in the same category as the flageolet, recorder, Native American flute, and other woodwind instruments. A tin whistle player is called a tin whistler or whistler.
- Die Tin Whistle (zum Teil auch Penny Whistle oder Pocket Whistle genannt) ist eine einfache, aus Irland stammende und vor allem dort gebräuchliche Flöte (whistle bedeutet wörtlich übersetzt „Pfeife“ und grenzt die Tin Whistle damit von der flute ab, was im Deutschen die Querflöte bezeichnet) mit sechs Löchern, die vor allem in der traditionellen irischen Folkmusik eingesetzt wird. Das Flötenrohr war ursprünglich aus einfachem Blech (engl. tin) gerollt, das Mundstück besteht heute in der Regel aus Kunststoff. Die Tin Whistle hat einen hohen, hellen und klaren Klang, wobei die höchsten Töne je nach Fabrikat schrill klingen können. In der Instrumentenkunde wird die Tin Whistle in die Familie der Schnabelflöten eingereiht. Sie entwickelte sich Ende des 18. , Anfang des 19. Jahrhunderts aus dem Flageolett. Traditionell ist die Tin Whistle in D-Dur gestimmt. Es gibt sie aber auch in vielen anderen Tonarten.
- Whistle (en el seu sentit més estricte significa "xiulet" en anglès) fa referència a un tin o low whistle, un instrument irlandès dels més significatius en la música celta. El whistle és un instrument molt antic. El seu naixement cal cercar-lo a la Xina ara fa uns 5.000 anys i arribà a Europa al segle XI. Però no fou fins al segle XIX, a Anglaterra, que s'elaborà el whistle que avui en dia coneixem a mans de Clarke. L'anomenà "Tin Whistle" (també conegut com Penny Whistle, Irish Flute, Flageolet o Feadóg . Era una petita flauta metàl·lica de 6 forats. Als anys 50, fou introduïda la boqueta de plàstic, la manera més usual de trobar-lo avui en dia. Ja als anys 70, Overton creà el famós Low Whistle, afinat una octava per sota. Avui dia existeixen moltes empreses dedicades a l'elaboració del Low i Tin Whistle en diferents països. N'hi ha de molt variats, amb diverses tonalitats, i de diferents materials: metall, bambú i fins i tot plàstic. Degut a la seva popularitat, actualment hi ha una gran quantitat d'artistes que interpreten el Whistle. A l'Estat espanyol, els més coneguts són els gallecs Carlos Núñez i Milladoiro.
- En su sentido más estricto, whistle significa silbido en inglés, pero generalmente suele hacer referencia a un tin whistle o low whistle, uno de lo más famosos instrumentos de viento irlandeses y de los más significativos en la música celta. Originalmente el whistle es un instrumento antiquísimo. Tuvo su nacimiento en China hace 5.000 años y llegó a Europa en el siglo XI. Pero no fue hasta el siglo XIX, en Inglaterra, que se elaboró el whistle que hoy en día conocemos a manos de Clarke. Lo llamó "tin whistle", (también conocido por "silbato irlandés", "penny whistle", "flageolet" o "feadóg" en gaélico), una pequeña flauta de metal o madera de 6 agujeros. En la década de los 50, fue introducida la boquilla de plástico, la forma más usual y económica de encontrar un tin whistle hoy en día. Y ya en los 70, Overton introdujo el famoso low whistle (Whistle bajo), afinado una octava más baja. Para tocar el tin whistle se usan las yemas de los dedos índice, anular y corazón de ambas manos, generalmente colocando los de la mano izquierda en los tres agujeros superiores y los de la derecha en los inferiores, aunque a algunas personas -como al músico Davy Spillane- les resulte más cómodo al revés. Para sostenerlo se utilizan los pulgares. En un low whistle la técnica es similar, con la diferencia fundamental de necesitar emplear las falanges inferiores de los dedos índice y corazón en lugar de las yemas para poder tapar completamente los agujeros, debido a su tamaño y separación mayores. Para cambiar de la primera a la segunda octava se necesita variar la presión del aire que intruducimos, por lo que se necesitará controlar la suavidad o fuerza con la que se sopla. Hoy en día existen multitud de empresas dedicadas a la elaboración de low y tin whistles en varios países. Los hay muy variados, en diferentes tonalidades (predominan los whistles afinados en re) y de diferente material: metal, bambú e incluso plástico. Debido a su popularidad, hoy hay una gran cantidad de artistas que interpretan su música con este instrumento. En España el más conocido es Carlos Núñez, además cabe destacar a grupos como Mägo de Oz y Celtas Cortos y a nivel internacional el grupo irlandés The Corrs en el cual es Andrea Corr la encargada de tocar el tin whistle.
- Tinapilli on irlantilaisessa kansanmusiikissa ja muuallakin Britteinsaarilla varsin yleisesti käytettävä huilun sukuinen puhallinsoitin. Se muistuttaa jonkin verran nokkahuilua, koska ääni muodostuu siinä puhallusilman virratessa ääniaukosta ulos puhallettaessa suoraan soittimen päässä olevaan puhallusreikään.
- Le Tin Whistle est une flûte droite en métal (tin, étain ou fer-blanc en anglais) à six trous couramment utilisée en musique irlandaise. Le tin whistle est également appelée flûte irlandaise, terme ambigu désignant plusieurs instruments distincts.
- Il Tin whistle o pennywhistle è un flauto a fischietto, a sei fori, usato nella musica popolare irlandese e delle isole Britanniche, appartenente alla stessa famiglia del flauto dolce. Il suo nome (fischietto di latta o fischietto da un soldo) deriva dal materiale più spesso usato per la sua fabbricazione e dalla economicità che ne consegue. Gli esemplari più comuni sono intonati in Re (avendo come nota più grave il Re5) hanno corpo metallico cilindirico o leggermente conico: il fischietto di plastica è incollato ad una delle estremità. L'estensione del tin whistle è due ottave e, come molti strumenti usati nella musica popolare, è uno strumento diatonico: il tin whistle in Re può produrre le scale di Re maggiore e Sol maggiore. Per questo, il tin whistle è prodotto in una varietà d'intonazioni: dopo lo strumento in Re, i più comuni sono quelli intonati in Do. La diteggiatura del tin whistle è quasi identica a quella del flauto irlandese. Le dimensioni ridotte, la facilità d'emissione e il prezzo contenuto fanno del tin whistle lo strumento più adottato tra i giovani che si avvicinano per la prima volta alla musica tradizionale, nonché un souvenir classico per i turisti di ritorno dall'Irlanda: il tin whistle è oggi lo strumento irlandese più diffuso nel mondo. Spesso considerato uno strumento minore, il tin whistle è tuttavia utilizzato, spesso con grande virtuosismo, da diversi gruppi di musica tradizionale: inoltre, la maggior parte dei flautisti lo usano come secondo strumento.
- ファイル:Tin Whistles. jpg ティン・ホイッスルは調や音色に応じて使い分ける ティン・ホイッスル(ペニー・ホイッスル、または単にホイッスル、英: Tin whistle)は、アイルランド発祥と言われる笛である。アイルランド語ではファドーグ (feadóg) またはファドーグ・スターン (feadóg stáin) と呼ぶ。指穴は6つで、フラジオレットやリコーダーの他、多くの伝統音楽で使用される木管楽器と同じフィップル・フルートファミリーに属する。もともとブリキを丸めて溶接しただけの単純な造りのため値段も安く、その素朴な音色は広く親しまれている。 現在はブリキや真鍮、プラスチックなど様々な材質で製造されている。
- Een tin-whistle is een klein fluitje vervaardigd uit metaal. Het heeft zes vingergaten, die drie aan drie staan. Omdat de tin-whistle een diatonisch instrument is, is het gebruikelijk voor iedere toonsoort een afzonderlijk instrument te gebruiken. Het is ook mogelijk meerdere, of zelfs alle toonsoorten op 1 fluit te spelen, o.a. door de gaatjes half te bedekken met de vingers. Dit wordt echter onpraktisch wanneer de bespeelde toonsoort teveel afwijkt van de toonsoort van de fluit. Het instrument wordt ook wel penny-whistle genoemd vanwege de lage prijs; in Nederland is dat een fluitje van een cent. De "grote broer" van de tin-whistle is de Low-whistle. Deze is gewoon een maatje groter. Beide zijn typisch Ierse en Folk-instrumenten. Een van de bekendste Tin-whistle spelers is Andrea Corr, de leadzangeres van The Corrs.
- Ei blikkfløyte er et instrument ofte brukt i folkemusikk, spesielt skotsk og irsk. Utseendemessig kan blikkfløyten minne om en tynn blokkfløyte i metall.
- Tin whistle (czyt. tyn łysl) - jeden z najprostszych instrumentów dętych, niewielka piszczałka z ustnikiem dzióbkowym i sześcioma wierzchnimi otworami palcowymi. Pierwotnie był drewniany, obecnie najczęściej składa się z plastikowego ustnika i metalowego korpusu, choć można również spotkać instrumenty w całości metalowe, plastikowe lub drewniane. Tin whistle znany jest również jako: pennywhistle, Irish whistle, tin flageolet lub po prostu whistle. W Polsce stosowana jest nazwa flażolet, choć bardziej precyzyjny wydaje się termin flażolet irlandzki. Zupełnie błędne jest natomiast utożsamianie flażoletu z fletem irlandzkim, który znacznie różni się od tin whistle'a budową, rejestrem brzmieniowym, skalą oraz techniką gry.
- Flauta irlandesa (também conhecida por tin whistle e pennywhistle) é uma pequena flauta de metal ocasionalmente também de madeira, muito usada na música celta, medieval e escocesa.
- Файл:Tinwhistles. jpg Различные тин-вистлы и лоу-вистл Файл:Tin Whistles. jpg Различные вистлы 2 Вистл, первое более распространено — народная продольная флейта с шестью отверстиями на лицевой стороне, широко используемая в народной музыке Ирландии, Шотландии, Англии и некоторых других стран.
- Tin whistle (äldre beteckning plåtvissla eller bleckflöjt) är en flöjttyp som började masstillverkas under 1800-talet, främst i Storbritannien och Tyskland. Den var billig, och kom därför att användas i lägre samhällsklasser, men har stora musikaliska möjligheter och förknippas numera främst med irländsk folkmusik. Instrumentet har sex hål och är oftast stämt i C- eller D-dur. Det har ett omfång på två oktaver och spelas med i princip samma fingersättning som en irländsk tvärflöjt. Instrumentet har utvecklats på många olika sätt och finns därför numera i flera varianter och material.
|
| rdfs:comment
|
- The tin whistle, also called the tinwhistle, whistle, penny whistle, Irish whistle, feadóg, or feadóg stáin is a simple six-holed woodwind instrument. It is an end blown fipple flute, putting it in the same category as the flageolet, recorder, Native American flute, and other woodwind instruments. A tin whistle player is called a tin whistler or whistler.
- Die Tin Whistle (zum Teil auch Penny Whistle oder Pocket Whistle genannt) ist eine einfache, aus Irland stammende und vor allem dort gebräuchliche Flöte (whistle bedeutet wörtlich übersetzt „Pfeife“ und grenzt die Tin Whistle damit von der flute ab, was im Deutschen die Querflöte bezeichnet) mit sechs Löchern, die vor allem in der traditionellen irischen Folkmusik eingesetzt wird. Das Flötenrohr war ursprünglich aus einfachem Blech (engl.
- Whistle (en el seu sentit més estricte significa "xiulet" en anglès) fa referència a un tin o low whistle, un instrument irlandès dels més significatius en la música celta. El whistle és un instrument molt antic. El seu naixement cal cercar-lo a la Xina ara fa uns 5.000 anys i arribà a Europa al segle XI. Però no fou fins al segle XIX, a Anglaterra, que s'elaborà el whistle que avui en dia coneixem a mans de Clarke.
- En su sentido más estricto, whistle significa silbido en inglés, pero generalmente suele hacer referencia a un tin whistle o low whistle, uno de lo más famosos instrumentos de viento irlandeses y de los más significativos en la música celta. Originalmente el whistle es un instrumento antiquísimo. Tuvo su nacimiento en China hace 5.000 años y llegó a Europa en el siglo XI.
- Tinapilli on irlantilaisessa kansanmusiikissa ja muuallakin Britteinsaarilla varsin yleisesti käytettävä huilun sukuinen puhallinsoitin. Se muistuttaa jonkin verran nokkahuilua, koska ääni muodostuu siinä puhallusilman virratessa ääniaukosta ulos puhallettaessa suoraan soittimen päässä olevaan puhallusreikään.
- Le Tin Whistle est une flûte droite en métal (tin, étain ou fer-blanc en anglais) à six trous couramment utilisée en musique irlandaise. Le tin whistle est également appelée flûte irlandaise, terme ambigu désignant plusieurs instruments distincts.
- Il Tin whistle o pennywhistle è un flauto a fischietto, a sei fori, usato nella musica popolare irlandese e delle isole Britanniche, appartenente alla stessa famiglia del flauto dolce. Il suo nome (fischietto di latta o fischietto da un soldo) deriva dal materiale più spesso usato per la sua fabbricazione e dalla economicità che ne consegue.
- ファイル:Tin Whistles.
- Een tin-whistle is een klein fluitje vervaardigd uit metaal. Het heeft zes vingergaten, die drie aan drie staan. Omdat de tin-whistle een diatonisch instrument is, is het gebruikelijk voor iedere toonsoort een afzonderlijk instrument te gebruiken. Het is ook mogelijk meerdere, of zelfs alle toonsoorten op 1 fluit te spelen, o.a. door de gaatjes half te bedekken met de vingers. Dit wordt echter onpraktisch wanneer de bespeelde toonsoort teveel afwijkt van de toonsoort van de fluit.
- Ei blikkfløyte er et instrument ofte brukt i folkemusikk, spesielt skotsk og irsk. Utseendemessig kan blikkfløyten minne om en tynn blokkfløyte i metall.
- Tin whistle (czyt. tyn łysl) - jeden z najprostszych instrumentów dętych, niewielka piszczałka z ustnikiem dzióbkowym i sześcioma wierzchnimi otworami palcowymi. Pierwotnie był drewniany, obecnie najczęściej składa się z plastikowego ustnika i metalowego korpusu, choć można również spotkać instrumenty w całości metalowe, plastikowe lub drewniane. Tin whistle znany jest również jako: pennywhistle, Irish whistle, tin flageolet lub po prostu whistle.
- Flauta irlandesa (também conhecida por tin whistle e pennywhistle) é uma pequena flauta de metal ocasionalmente também de madeira, muito usada na música celta, medieval e escocesa.
- Файл:Tinwhistles. jpg Различные тин-вистлы и лоу-вистл Файл:Tin Whistles.
- Tin whistle (äldre beteckning plåtvissla eller bleckflöjt) är en flöjttyp som började masstillverkas under 1800-talet, främst i Storbritannien och Tyskland. Den var billig, och kom därför att användas i lägre samhällsklasser, men har stora musikaliska möjligheter och förknippas numera främst med irländsk folkmusik. Instrumentet har sex hål och är oftast stämt i C- eller D-dur.
|