| dbpedia-owl:abstract
|
- Unter den Gezeiten oder den Tiden (niederdeutsch tīd = Zeit) versteht man von den Gezeitenkräften angetriebene periodische Wasserbewegungen der Ozeane. Zeiträume zwischen Tidehochwasser und Tideniedrigwasser werden dabei als Ebbe, Zeiträume zwischen Niedrig- und Hochwasser als Flut bezeichnet. Die auf die Erde wirkenden Gezeitenkräfte sind von der Gravitation (Anziehung) zwischen Erde und Mond und zwischen Erde und Sonne verursacht. Die Erde ist auch im Vergleich zum Mondabstand und noch viel größeren Sonnenabstand groß genug, dass die Anziehungskräfte von Mond und Sonne nicht an allen Stellen gleich sind und folglich Gezeitenkräfte bestehen. Obwohl die Sonne viel weiter von der Erde entfernt ist als der Mond, verursacht sie doch Gezeitenkräfte, die fast halb so groß wie die vom Mond stammenden sind. Ursache ist ihre im Vergleich zum Mond sehr viel größere Masse. Die Gezeitenkräfte ändern sich an verschiedenen Orten der Erdoberfläche infolge der Erddrehung regelmäßig und heben und senken die Meeresspiegel periodisch. Der beispielsweise vom Mond verursachte Hub ist nur etwa 30 cm, die damit verbundenen Wasserströmungen führen aber an den Meeresküsten zum Anstieg und Abfall des Wasserspiegels in der Größenordnung von Metern. An einzelnen Stellen können bei entsprechender Küsten- und Meeresbodenform resonante Schwingungen mit besonders großem Tidenhub entstehen. Die Lehre von den maritimen Gezeiten der Erde heißt Gezeitenkunde und ist Bestandteil der nautischen Ausbildung.
- Tides are the rise and fall of sea levels caused by the combined effects of the gravitational forces exerted by the Moon and the Sun and the rotation of the Earth. Most places in the ocean usually experience two high tides and two low tides each day (semidiurnal tide), but some locations experience only one high and one low tide each day (diurnal tide). The times and amplitude of the tides at the coast are influenced by the alignment of the Sun and Moon, by the pattern of tides in the deep ocean and by the shape of the coastline and near-shore bathymetry. Tides vary on timescales ranging from hours to years due to numerous influences. To make accurate records, tide gauges at fixed stations measure the water level over time. Gauges ignore variations caused by waves with periods shorter than minutes. These data are compared to the reference (or datum) level usually called mean sea level. While tides are usually the largest source of short-term sea-level fluctuations, sea levels are also subject to forces such as wind and barometric pressure changes, resulting in storm surges, especially in shallow seas and near coasts. Tidal phenomena are not limited to the oceans, but can occur in other systems whenever a gravitational field that varies in time and space is present. For example, the solid part of the Earth is affected by tides.
- Marea es el cambio periódico del nivel del mar, producido principalmente por las fuerzas gravitacionales que ejercen la Luna y el Sol. Otros fenómenos pueden producir variaciones del nivel del mar. Uno de los más importantes es la variación de la presión atmosférica. La presión atmosférica varía corrientemente entre 990 y 1040 hectopascales y aún más en algunas ocasiones. Una variación de la presión de 1 hectopascal provoca una variación de 1 cm del nivel del océano, así que la variación del nivel del mar debida a la presión atmosférica es del orden de 50 cm. Algunos llaman a estas variaciones mareas barométricas. Otros fenómenos ocasionales, como los vientos, las lluvias, el desborde de ríos y los tsunamis provocan variaciones del nivel del mar, pero no pueden ser calificados de mareas.
- Vuorovedeksi kutsutaan Kuun ja Auringon painovoiman aiheuttamaa merenpinnan laskua ja nousua. Auringon painovoiman vaikutus on noin puolet Kuun painovoiman vaikutuksesta . Vedenpinnan korkeinta vaihetta kutsutaan vuokseksi ja matalinta vaihetta luoteeksi. Vuorovesi-ilmiö esiintyy myös ilmakehässä ja Maan kiinteissä osissa. Merenpinnan korkeuden vaihteluita synnyttävät myös tuulet ja ilmanpaine-erot. Vuorovesi esiintyy kaikilla maailman merillä, mutta sen suuruus vaihtelee. Paikalliset maantieteelliset tekijät voivat johtaa jopa yli kymmenen metrin vuorovesivaihteluun.
- La marea è un moto periodico di ampie masse d'acqua che si innalzano (flusso, alta marea) e abbassano (riflusso, bassa marea) anche di 10-15 metri con frequenza giornaliera o frazione di giorno (solitamente circa ogni sei ore, un quarto di giorno terrestre) dovuto alla combinazione di due fattori: l'attrazione gravitazionale esercitata sulla Terra dagli altri corpi celesti del sistema solare: tra questi è nettamente predominante l'attrazione della Luna (a causa della sua distanza dalla Terra molto minore di quella di tutti gli altri corpi), secondaria quella del Sole, trascurabile quella degli altri pianeti. la forza centrifuga dovuta alla rotazione del sistema Terra-Luna intorno al proprio centro di massa. Ampiezza (detta altezza dell'onda di marea, eguale al dislivello tra bassa e alta marea), frequenza e orario delle maree sono legati ai suddetti fenomeni astronomici e da numerosi aspetti morfologici (superficie della massa d'acqua, forma della costa, differenza di profondità dei fondali). Le maree hanno effetto anche sul livello dei fiumi che sfociano nel mare. Le stesse forze e gli stessi principi che regolano le maree dei corpi liquidi, agiscono pure sui corpi solidi, in particolare è stata documentata la deformazione della crosta terrestre. Diversi motivi fanno sì che alcuni litorali dello stesso mare o oceano non conoscano maree di rilievo mentre su altri litorali, anche prossimi, le maree possano avere ampiezza di molto superiore a dieci metri. Solitamente le maree hanno una frequenza legata al paesaggio. Fenomeni simili alle "onde statiche" (la marea può essere considerata una onda estesa, detta onda di marea, di lunghezza eguale alla semicirconferenza terrestre e periodo di 12 h 25 min) fanno sì che in alcune zone costiere oceaniche non vi sia alcuna marea (per esempio in alcuni mari dell'Europa settentrionale). Mentre solitamente gli orari delle maree variano di giorno in giorno (come la variazione dell'orario della luna) esistono posti nei quali le maree avvengono sempre negli stessi orari. Su coste oceaniche basse e debolmente inclinate, come quelle delle aree continentali cratoniche e quelle prospicienti pianure alluvionali, l'effetto della marea porta alla sommersione e ell'emersione ciclica di vaste superfici di territorio e dà luogo alla formazione di piane di marea, ambienti sedimentari caratterizzati dal trasporto di sedimento sia verso terra che verso mare e conseguentemente da strutture sedimentarie bidirezionali. Esempi tipici sono la costa franco-olandese in Europa e quella canadese. Questi ambienti sono però diffusi su tutte le aree costiere oceaniche. L'ampiezza effettiva del livello del mare dipende inoltre da fenomeni meteorologici per nulla legati alle maree, ma che ne esaltano gli effetti. In particolare si tratta degli effetti del vento (soffiando verso la costa innalza il livello del mare sui litorali, soffiando verso il largo abbassa il livello presso i litorali) nonché di differenziali di pressione atmosferica tra il mare aperto e la zona costiera. Il fenomeno della risonanza della marea, molto bene documentato nella Baia di Fundy, è dovuto al fatto che l'onda di marea viene riflessa dalla costa di una baia e incontra la successiva onda di marea che arriva dall'oceano. In tal modo le due onde si sommano formando delle ampiezze di marea particolarmente forti. Il caso opposto avviene quando l'onda di marea riflessa incontra l'onda di marea sfasata (il massimo di marea incontra il minimo di marea o viceversa) rendendo minime le variazione del livello del mare.
- 潮汐（ちょうせき）とは、主に他の天体の潮汐力により、天体の表面などが上下する現象である。 地球の海面の潮汐である海洋潮汐・海面潮汐が広く知られているが、湖沼でも琵琶湖、霞ヶ浦サイズなら起こる。また液体でなくても、大気（大気潮汐）や固体地球（地球潮汐）にも、また他の天体でも起こる。 地球の場合、自転に従い上下動は約半日周期で変動する。海水面が最も低くなる時を干潮（かんちょう）・引き潮（ひきしお）・低潮（ていちょう）、最も高くなる時を満潮（まんちょう）・満ち潮（みちしお）・高潮（こうちょう）という。干潮と満潮とを合わせて干満（かんまん）という。 しおともいう。漢字では潮と書くが、本来は「潮」は朝のしお、「汐」は夕方のしおの意味である。なお原義としてはこれだが一般には海に関するいろいろな意味で「潮」は（まれに「汐」も）使われる。 海（や大気）のように天体の表面が流体で蔽われている場合、潮汐にともない、表面が下がるところから上がるところへ流体が寄せ集められるために流体の水平動が生まれる。これを潮汐流（潮流とも）という。潮汐という言葉でこれを指すこともある。 海面は潮汐力以外の要因でも上下し、気圧差や風によるものを気象潮という。代表的な気象潮は高潮（たかしお）である。気象潮と区別するため、潮汐力による潮汐を天体潮・天文潮ということがある。
- Het getijde of getij is de verticale waterbeweging die optreedt onder invloed van de zwaartekracht van de maan en in mindere mate de zon op de roterende aarde. Het gevolg hiervan is een periodiek wisselende waterstand. In samenhang hiermee treedt ook een horizontale waterbeweging op: de getijstroom. De evenwichtstheorie van Newton en de dynamische theorie van Laplace verklaren ten dele de getijden. Doordat de watermassa niet gelijk verdeeld is over de aarde en de krachten die het getij veroorzaken niet overal gelijk van grootte, is het getij niet overal gelijk. Afhankelijk van de aanwezigheid van landmassa's, de waterdiepte, de vorm en de afmetingen van een waterlichaam en de afstand tot de evenaar, treedt er een dubbeldaags getij op, een enkeldaags getij, een gemengd getij, of helemaal geen getij. De werkelijke waterstand wordt daarnaast beïnvloed door weersomstandigheden zoals luchtdruk en wind. De periode van het stijgen van het water heet vloed, die van het dalen eb. De maximale waterhoogte heet hoogwater of hoogtij, de minimale hoogte laagwater of laagtij.
- Tidevann er en periodisk variasjon i vannstanden i havet. Vannstanden i havet endrer seg hele tiden, enten stiger eller avtar den. Når vannstanden er på sitt høyeste, har vi flo eller høyvann, og når vannstanden er på det laveste, kaller vi det fjære, lavvann eller ebbe. Perioden, tiden det tar fra en flo til den neste, er ca. 12 timer og 25 minutter. Midt mellom, det vil si ca. 6 timer og 12 minutter etter flo, har vi fjære. Noen steder i verden kan forskjellen mellom flo og fjære være så mye som 15 meter. Havet flør når det går fra lavvann til høyvann, og det ebber når det går fra høyvann til lavvann. Tidevannet skyldes at månen og solen med sin tyngdekraft trekker vannet i havet mot seg. Tidevannsbølger er lange bølger på flere tusen kilometer. De oppstår ute på de store havområder, og forplanter seg inn til kontinentene der de forårsaker høyvann og lavvann. Bølgene kan endre retning og form på grunn av landmasser og bunnformasjoner. Ved kysten blir de synlige ved smale sund eller grunne elvemunninger. Galilei mente tidevannet var en skvalpende bevegelse forårsaket av jordklodens ferd gjennom verdensrommet. At månen hadde innvirkning på tidevannet - som den jo faktisk har - ble betraktet som astrologisk overtro.
- Pływy morskie (przypływy i odpływy) – regularnie powtarzające się podnoszenie i opadanie poziomu wody w oceanie. Wywołuje je zjawisko pływowe, którego przyczyną są siły grawitacyjne Księżyca i Słońca. Pływy powodowane są również przez siłę odśrodkową wywołaną obrotem Ziemi wokół środka ciężkości układu Ziemia – ciało niebieskie działające na naszą planetę. Zmiana wysokości wody w danym miejscu jest spowodowana zmienną pozycją Słońca i Księżyca w stosunku do Ziemi, co jest połączone z rotacją Ziemi oraz batymetrią oceanów, mórz i estuariów. Efekt pływów może wystąpić także poza oceanami, wszędzie tam gdzie występuje pole grawitacyjne zmienne w czasie i przestrzeni. Najsilniejsze pływy występują, gdy wpływy Słońca i Księżyca dodają się do siebie (tj. gdy Księżyc, Ziemia i Słońce znajdują się w linii prostej – w trakcie pełni oraz nowiu Księżyca). Natomiast gdy wpływ Słońca i Księżyca nie sumuje się (Księżyc, Ziemia i Słońce tworzą kąt prosty), pływy są najsłabsze. Na podstawie długoletnich obserwacji oraz obliczeń astronomicznych wyznaczono czas i wielkość pływów dla wielu punktów na Ziemi (głównie niektórych portów). Wielkości te są podane w odpowiednich publikacjach, tzw. tablicach pływów, Szablon:Lang Tide Tables. Z danych takich korzystają też specjalne programy komputerowe używane w żegludze. Skutkiem pływów są oscylacyjne prądy nazywane prądami pływowymi, które są ważne przy nawigacji przybrzeżnej. Pas nabrzeża, który jest zatapiany przez przypływ i odsłaniany przez odpływy, zwany wattem, jest ważnym ekologicznie skutkiem przypływów. Przeciętny czas między kolejnymi przypływami wynosi 12 godzin i 27 minut i zależy od ukształtowania akwenu, a także pory roku oraz pory dnia, dlatego też nie da się wyznaczyć stałych godzin przypływu i odpływu w danym miejscu. Zjawisko pływów zostało po raz pierwszy matematycznie opisane w 1687 r. przez Isaaca Newtona. Ponad pół wieku wcześniej – nie korzystając z wyrażeń matematycznych – pływy opisał Galileusz.
- Marés são as alterações do nível das águas do mar causadas pela interferência gravitacional da Lua e do Sol (esta última com menor intensidade, devido à distância) sobre o campo gravídico da Terra.
- Tidvatten avser variationer i havsvattnets nivå med perioder på ungefär ett halvt dygn. Månens gravitation orsakar flodberg på båda sidor jordklotet. Dessa vattenansamlingar rör sig över havets yta eftersom jorden roterar kring sin axel. Ebb är den tidsperiod då havsvattnet drar sig tillbaka från kusten och vattennivån sjunker tills lågvatten uppnås. Därefter följer flod, då vattnet stiger tills högvatten uppnås, varefter förloppet upprepar sig. Ibland kallas lågvatten ebb och högvatten flod. Tidvattenhöjden är skillnaden mellan lågvatten och högvatten. Tidvatteneffekten beror på månens och jordens gravitation på varandras massor och deras rotation kring den gemensamma tyngdpunkten, kallad barycentrum, som befinner sig på den sida av jorden som vetter mot månen mellan de två himlakropparnas centra. Beroende på att jorden har 81 gånger större massa än månen finns barycentret närmare jorden än månen. I själva verket ligger det innanför jordytan. Gravitationen mellan jordens och månens massor är en centripetalacceleration som strävar att samla dessa i den gemensamma tyngdpunkten. De skulle snabbt göra det också, om månen (och jorden) inte roterade kring barycentrum eller kring varandra. Vid rotationen strävar centrifugalaccelerationen, ett utslag av tröghetslagen, att göra månens och jordens kroklinjiga rörelser rätlinjiga. I jordens (och månens) tyngdpunkt tar dessa accelerationer ut varandra exakt och jorden (och månen) "känner sig" viktlös. Den faller fritt i sin bana runt månen. Från månen sett är hastigheten på jordens baksida något större än på jordens mittpunkt, varför centrifugalaccelerationen är något högre här samtidigt som månens gravitaionsacceleration är lägre. Vattnet, som är lättflytande, samlas då så långt bort från centret som möjligt, vilket medför högvatten på, sett från månen, jordens baksida. Framsidan av jorden från månen sett har något lägre hastighet än centrum varför centrifugalaccelerationen är mindre här samtidigt som gravitationsaccelerationen är något högre. De samlade effekterna mellan de olika gravitaionsaccelerationerna och de olika centrifugalkrafterna på vattenmassorna medför då att högvattnet blir lika stort på båda sidor av jorden. Gör jämförelsen med en släggkastare som roterar i ringen innan han släpper ifrån sig släggan. Släggan drar i armarna via linan och bakdelen på släggkastaren putar ut. Då jorden roterar kring sin axel kommer en given ort att ungefär två gånger per dygn ha lågvatten och två gånger högvatten. Jordens rotation kring sin egen axel åstadkommer också en permanent tidvatten- och tidjordeffekt, vilket visas av att jorddiametern är drygt 40 kilometer längre vid ekvatorn än vid polerna. Solen orsakar tidvatten på samma sätt som månen men solens bidrag till tidvattnet är knappt hälften så stort som månens. Solens gravitation är mycket större än månens men skillnaderna på gravitaionsaccererationerna och centrifugalaccelerationerna på framsidan, centrum respektive baksidan är mindre beroende på att jordens radie är så mycket mindre än vårt avstånd till solen. Då månen, solen och jorden befinner sig på ungefär samma linje vid nymåne och fullmåne förstärker solens och månens tidvattenkrafter varandra och tidvattenhöjden blir större än genomsnittet. Man har då springflod. Då solen och månen från jorden sett är 90 grader från varandra vid halvmåne motverkar tidvattenkrafterna varandra och tidvattenhöjden är mindre än genomsnittet. Detta kallas nipflod. Tidvattenhöjden ute i oceanerna är högst ungefär en meter. Intill kuster och i smala och grunda sund kan tidvattenhöjden nå över tio meter och tidvattenströmmarna kan vara starka. I Engelska kanalen förekommer tidvattenhöjder på 12 meter och i Fundybukten och Ungavabukten på kanadensiska östkusten upp till 17 meter. Saltströmmen nära Bodö i Norge har världens snabbaste tidvattenström: 22 knop eller 40 kilometer i timmen. I flodmynningar kan tidvattnet orsaka vågor som fortplantar sig upp längs floden, se bore. Vissa havsvikar saknar i princip tidvatteneffekter. Ett exempel är Bottenviken, där effekterna av tidvatten är försumbara. Månens och solens tidvattenkrafter påverkar också jordens fasta del och atmosfären. Friktionen mellan tidvattnet och tidjorden då jorden snurrar under dem gör att jordens rotation minskar och rotationstiden ökar 0,000 000 02 sekunder per dygn. Om hundra år är ett dygn 0,000 73 sekunder längre än idag. I medeltal är dagarna hundra år framåt 0,000 36 sekunder längre än idag. Eftersom det är 36 525 dygn på ett sekel blir felet i tidräkningen 13 sekunder under ett århundrade. En annan följd av friktionen är att månen avlägsnar sig från jorden 3,8 centimeter varje år (denna hastighet har dock ändrat sig över tiden). Gör jämförelsen med isprinsessan som drar in armarna för att öka rotationen och, med större relevans i det här fallet, sträcker ut armarna för att minska på rotationen. Månens rotation kring sin egen axel har redan minskat till den grad att den har bunden rotation, det vill säga att den roterar ett varv kring sin axel per månvarv och hela tiden vänder samma sida mot jorden.
- 潮汐是地球上的海洋表面受到太陽和月球的潮汐力作用引起的漲落現象。潮汐造成海洋和港灣口積水深度的改變，並且形成震盪的潮汐流，因此製作沿海地區潮汐流的預測在航海上是很重要的（參見航海）。在漲潮時會埋在海水中，而在退潮時會裸露出來的潮間帶，是潮汐造成的重要海洋生態（參見潮間帶）。 潮汐的變化位置與月球、太陽和月球的相對位置有關，並且會與地球自轉的效應耦合和海洋的海水深度、大湖及河口。潮汐現象除了發生在海洋之外，也會在其它引力場的時間和空間系統內發生（參見其它的潮汐）。 在每天的海平面變化，特別是在淺海和港灣實際發生的，不僅受到天文的潮汐力影響，還會受到氣象（風和氣壓）的強烈影響，例如風暴潮。
- Прили́в и отли́в — периодические вертикальные колебания уровня океана или моря, являющиеся результатом изменения положений Луны и Солнца относительно Земли вкупе с эффектами вращения Земли и особенностями данного рельефа и проявляющееся в периодическом горизонтальном смещении водных масс. Приливы и отливы вызывают изменения в высоте уровня моря, а также периодические течения, известные как прили́вные течения, делающие предсказание приливов важным для прибрежной навигации. Интенсивность этих явлений зависит от многих факторов, однако наиболее важным из них является степень связи водоёмов с мировым океаном. Чем более замкнут водоём, тем меньше степень проявления приливо-отливных явлений. Так, например, на побережье Финского залива эти явления заметны только на мелководье, а периодически происходившие ранее наводнения в Петербурге объяснялись длинной волной, связанной с колебаниями атмосферного давления и нагонными западными ветрами. С другой стороны, если в месте образования прилива достаточно большой амплитуды имеется сужающийся залив или устье реки, это может привести к образованию мощной приливной волны, которая поднимается вверх по течению реки, иногда на сотни километров. Из таких волн наиболее известны : река Амазонка — высота до 4 метров, скорость до 25 км/ч река Фучуньцзян — самый высокий в мире бор, высота до 9 метров, скорость дo 40 км/ч река Птикодьяк — высота достигала 18 метров, ныне сильно ослаблен дамбой залив Кука, один из рукавов — высота до 2 метров, скорость 20 км/ч Хотя для земного шара сила тяготения Солнца почти в 200 раз больше, чем сила тяготения Луны, прили́вные силы, порождаемые Луной, почти вдвое больше порождаемых Солнцем. Это происходит из-за того, что приливные силы зависят не от величины гравитационного поля, а от степени его неоднородности. При увеличении расстояния до источника поля градиент уменьшается быстрее, чем величина самого поля. Поскольку Солнце почти в 400 раз дальше от Земли, чем Луна, то и приливные силы, вызываемые солнечным притяжением, слабее. Также, одной из причин возникновения приливов и отливов, является суточное (собственное) вращение Земли. Массы воды мирового океана, имеющего форму эллипсоида, большая ось которого не совпадает с осью вращения Земли участвует в её вращении вокруг этой оси. Это ведёт к тому, что в системе отсчёта, связанной с Земной поверхностью, по океану бегут по взаимно противоположным сторонам земного шара две волны, приводящие в каждой точке океанского побережья к периодическим, два раза в сутки повторяющимся, явлениям отлива, чередующихся с приливами. Таким образом, ключевыми моментами в объяснении приливо-отливных явлений являются: суточное вращение Земного шара; деформация покрывающей земную поверхность водной оболочки, превращающей её в эллипсоид; несовпадение его большой оси с осью вращения Земли. Отсутствие одного из этих факторов исключает возможность появления приливов и отливов. При объяснении причин приливов обычно внимание обращается лишь на второй из этих факторов. Но расхожее объяснение рассматриваемого явления только действием приливных сил неполно. Так, в случае совпадения упомянутых выше осей, приливно—отливные явления наблюдаться, как периодическое явление, не будут, сколь бы велики ни были приливные силы. Приливная волна, имеющая форму упомянутого выше эллипсоида, представляет собой суперпозицию двух «двугорбых» волн, образовавшихся в результате гравитационного взаимодействия планетной пары Земля — Луна и гравитационного взаимодействия этой пары с центральным светилом — Солнцем с одной стороны. Кроме того, фактором, определяющим образование этой волны, выступают силы инерции, имеющими место при обращении небесных тел вокруг общих для них центров масс. Ежегодно повторяющийся приливо-отливной цикл остаётся неизменным вследствие точной компенсации сил притяжения между Солнцем и центром масс планетной пары и силами инерции, приложенными к этому центру. Поскольку положение Луны и Солнца по отношению к Земле периодически меняется, меняется и интенсивность результирующих приливо-отливных явлений. В основе эквивалентности сил инерции и сил гравитационных лежит ясно осознанный Эйнштейном и положенный в основу разработанной им общей теории относительности факт эквивалентности гравитационной и инерционной масс.
- Fichier:Marée montante coeff 115 accélérée 600x. ogg Cap Sizun, marée montante de coefficient 115, accélérée 600x La marée est le mouvement montant puis descendant des eaux des mers et des océans causé par l'effet conjugué des forces de gravitation de la Lune et du Soleil. Le niveau le plus élevé atteint par la mer au cours d'un cycle de marée est appelé pleine mer (ou couramment « marée haute »). Par opposition, le niveau le plus bas se nomme basse mer (ou « marée basse »). On parle aussi d'« étale de haute mer » et d'« étale de basse mer ». Parler de « marée haute » et de « marée basse » est ce qui est le plus courant, bien que le mot marée désigne normalement un mouvement. Selon l'endroit de la Terre, le cycle du flux et du reflux peut avoir lieu une fois (marée diurne) ou deux fois par jour (marée semi-diurne). Lors de la pleine Lune et de la nouvelle Lune, c'est-à-dire lorsque la Terre, la Lune et le Soleil sont sensiblement dans le même axe (on parle de syzygie), ces derniers agissent de concert et les marées sont de plus grande amplitude. Au contraire, lors du premier et du dernier quartier, lorsque les trois astres sont en quadrature, l'amplitude est plus faible. Les marées les plus faibles de l'année se produisent normalement aux solstices d'hiver et d'été, les plus fortes aux équinoxes. Ce mouvement de marée n'est pas limité aux eaux, mais affecte toute la croûte terrestre (on parle de « marées crustales »), bien que dans une moindre mesure. Ce qui fait que ce que nous percevons sur les côtes est en fait la différence entre la marée crustale et la marée océanique. Plus généralement, les objets célestes sont l'objet de forces de marée à proximité d'autres corps.
|
