The Thylacine was the largest known carnivorous marsupial of modern times. It is commonly known as the Tasmanian Tiger (because of its striped back), the Tasmanian Wolf, and colloquially the Tassie (or Tazzy) Tiger or simply the Tiger. Native to continental Australia, Tasmania and New Guinea, it is thought to have become extinct in the 20th century.

PropertyValue
dbpedia-owl:Species/binomialAuthority
dbpedia-owl:Species/class
dbpedia-owl:Species/conservationStatus
  • ex
dbpedia-owl:Species/conservationStatusSystem
  • iucn3.1
dbpedia-owl:Species/family
dbpedia-owl:Species/genus
dbpedia-owl:Species/kingdom
dbpedia-owl:Species/order
dbpedia-owl:Species/phylum
dbpedia-owl:binomialAuthority
dbpedia-owl:class
dbpedia-owl:conservationStatus
  • ex
dbpedia-owl:conservationStatusSystem
  • iucn3.1
dbpedia-owl:family
dbpedia-owl:genus
dbpedia-owl:kingdom
dbpedia-owl:order
dbpedia-owl:phylum
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • The Thylacine was the largest known carnivorous marsupial of modern times. It is commonly known as the Tasmanian Tiger (because of its striped back), the Tasmanian Wolf, and colloquially the Tassie (or Tazzy) Tiger or simply the Tiger. Native to continental Australia, Tasmania and New Guinea, it is thought to have become extinct in the 20th century. It was the last extant member of its genus, Thylacinus, although several related species have been found in the fossil record dating back to the early Miocene. The Thylacine had largely become extremely rare or extinct on the Australian mainland before European settlement of the continent, but it survived on the island state of Tasmania along with several other endemic species, including the Tasmanian Devil. Intensive hunting encouraged by bounties is generally blamed for its extinction, but other contributory factors may have been disease, the introduction of dogs, and human encroachment into its habitat. Despite its official classification as extinct, sightings are still reported, though none proven. Like the tigers and wolves of the Northern Hemisphere, from which it obtained two of its common names, the Thylacine was an apex predator. As a marsupial, it was not related to these placental mammals, but because of convergent evolution it displayed the same general form and adaptations. Its closest living relative is thought to be either the Tasmanian Devil or Numbat. The Thylacine was one of only two marsupials to have a pouch in both sexes (the other being the Water Opossum). The male Thylacine had a pouch that acted as a protective sheath, protecting the male's external reproductive organs while running through thick brush.
  • Der Beutelwolf (Thylacinus cynocephalus), auch Tasmanischer Wolf, Beuteltiger oder Tasmanischer Tiger genannt, war das größte fleischfressende Beuteltier, das in geschichtlicher Zeit auf dem gesamten australischen Kontinent lebte. Das letzte bekannte Exemplar starb 1936.
  • El llop marsupial (Thylacinus cynocephalus) fou el marsupial carnívor més gran conegut dels temps moderns. Era nadiu d'Austràlia i Nova Guinea i es creu que s'extingí al segle XX. Es tractava de l'últim membre vivent del seu gènere, els altres membres del qual visqueren en temps prehistòrics, apareixent a principis del Miocè. El llop marsupial s'extingí al continent australià milers d'anys abans de l'arribada dels colons europeus, però sobrevisqué a Tasmània juntament amb altres espècies endèmiques, incloent-hi el diable de Tasmània. Generalment se sol culpar la caça intensiva, motivada per recompenses, de la seva extinció, però hi podrien haver contribuït altres factors, com ara les malalties, la introducció dels gossos o l'ocupació del seu hàbitat pels humans. Tot i que se'l considera oficialment extingit, encara hi ha qui diu haver-lo vist. Com els tigres i llops de l'hemisferi nord, dels quals heretà dos dels seus noms comuns, el llop marsupial era un predador alfa. Sent un marsupial, no tenia relació amb aquests mamífers placentaris, però a causa de l'evolució convergent, presentava la mateixa forma general i les mateixes adaptacions. El seu parent vivent més proper és el diable de Tasmània.
  • Vakovlk (také vakovlk tasmánský nebo lidově tasmánský tygr, Thylacinus cynocephalus) je jediný, dnes už pravděpodobně vyhynulý, druh vakovlkovitých.
  • El lobo marsupial o tilacino, también conocido como lobo de Tasmania, tigre de Tasmania y tilacín, fue un marsupial carnívoro del Holoceno. Era nativo de Australia y Nueva Guinea y se cree que se extinguió en el siglo XX. Se trataba del último miembro viviente de su género, viviendo los otros miembros en tiempos prehistóricos a partir de principios del Mioceno. El lobo marsupial se extinguió en el continente australiano miles de años antes de la llegada de los colonos europeos, pero sobrevivió en Tasmania junto con otras especies endémicas, incluyendo el diablo de Tasmania. Generalmente suele culparse de su extinción a la caza intensiva, incentivada por recompensas, pero podrían haber contribuido otros factores, como por ejemplo las enfermedades, la introducción de los perros, o la ocupación de su hábitat por los humanos. Aun cuando se lo considera oficialmente extinto, todavía hay quienes dicen haberlo visto. Como los tigres y lobos del Hemisferio Norte, de los cuales heredó dos de sus nombres comunes, el lobo marsupial era un depredador alfa. Siendo un marsupial, no tenía relación con estos mamíferos placentarios, pero debido a la evolución convergente, presentaba la misma forma general y las mismas adaptaciones. Su pariente vivo más próximo es el diablo de Tasmania.
  • Pussihukka (Thylacinus cynocephalus) eli tasmaniantiikeri oli australialainen pussieläin, jonka ihminen metsästi sukupuuttoon. Pussihukka oli täyskasvuisena pituudeltaan keskimäärin 1–1,3 metriä (josta häntä oli 50–60 senttimetriä) ja painoltaan 15–35 kilogrammaa. Sen hartiakorkeus oli 60 cm. Sen pääravintona olivat kengurut ja muut pussieläimet sekä eurooppalaisten tultua Australiaan 1800-luvulla myös lampaat ja siipikarja. Luurangoista ja kalliomaalauksista päätellen pussihukka oli runsaslukuinen laji vielä 2000 vuotta sitten Australiassa ja Uudessa-Guineassa. Se alkoi kuitenkin menettää elintilaansa dingolle. Lopulta pussihukka eli vain Tasmaniassa – dingo ei sinne levinnyt, sillä Tasmania oli irronnut muusta Australiasta merenpinnan noustua jääkauden jälkeen 20 000–12 000 vuotta sitten. Tasmaniassakin pussihukkakanta oli ehkä vain 2 000 yksilöä eurooppalaisten tullessa saarelle vuonna 1803. Lampaista tuli pussihukalle tärkeä ravinnon lähde, kun niiden kasvatus aloitettiin Tasmaniassa vuonna 1824. Koirat eivät kyenneet pitämään puoliaan täysikasvuista pussihukkaa vastaan, minkä takia turvauduttiin ansoihin ja aseisiin. Pussihukkaa alettiin metsästää runsaasti ja laajalti. Metsästysintoa lietsoivat myös yksityisen henkilön tai valtion maksamat tapporahat. Vuosina 1888–1909 maan hallitus maksoi palkkion yhteensä 2 184 yksilöstä. Vuonna 1910 pussihukkiin levisi eurooppalaisten myötä penikkatautia muistuttava epidemia, joka harvensi rajusti ennestäänkin uhanalaista lajia. Viimeinen pussihukka pyydystettiin vuonna 1933; se kuoli syyskuun 7. päivän vastaisena yönä 1936 Hobartin eläintarhassa. Viimeisen yksilön kuoltua Tasmaniassa pussihukka rauhoitettiin. Monet uskovat pussihukan olevan yhä elossa, ja havaintoja sanotaan tehdyn ympäri Australiaa ja varsinkin Tasmaniassa. Lajin henkiin herättämistä kloonaamalla siitä jäljellä olevista näytteistä on pohdittu.
  • Le Thylacine, appelé également Loup marsupial, Loup de Tasmanie ou encore Tigre de Tasmanie, était un mammifère marsupial carnivore de la taille d’un loup, au pelage tigré. Depuis 1936, l’espèce est considérée comme éteinte. Son nom scientifique est Thylacinus cynocephalus. Il appartient à la famille des thylacinidés. Il était la dernière espèce survivante de son genre mais on a trouvé de nombreux fossiles d’espèces voisines dont les plus anciens remontent au début du Miocène. L’animal apparenté le plus proche encore en vie est le Diable de Tasmanie. Il était largement répandu en Australie et en Nouvelle-Guinée il y a plusieurs milliers d’années, mais des bouleversements réduisirent son habitat à la Tasmanie au sud-est de l’Australie, notamment l’introduction du Dingo vers le 3 millénaire av. J. -C.. On attribue sa disparition de Tasmanie à sa chasse intensive encouragée par des primes d’abattage mais il y eut aussi l’introduction des chiens et l’enracinement des colons dans son milieu naturel. Le Thylacine se nourrissait de toutes espèces d’animaux, notamment de kangourous, de wallabies et d’oiseaux nichant à terre. Il était plutôt nocturne ou semi-nocturne, se déplaçait lentement et était maladroit dans ses mouvements. Il chassait généralement seul.
  • Fájl:Thylacinus. jpg Erszényesfarkasok a Washingtoni Állatkertben Fájl:ThylacineHobart1933. jpg Az utolsó ismert „tasmán tigris”, Benjamin, a hobarti állatkertben, 1933-ban Az erszényesfarkas vagy tasmán tigris (Thylacinus cynocephalus) egykor Új-Guineában, Ausztráliában és Tasmaniában élt erszényes ragadozó, az erszényesfarkas-félék családjának egyetlen recens faja volt.
  • Il tilacino o lupo marsupiale della Tasmania (Thylacinus cynocephalus) era un grande carnivoro marsupiale diffuso in Australia e Tasmania. I primi coloni europei lo conoscevano come "tigre della Tasmania" o "lupo della Tasmania". Questa specie è l'ultimo membro della famiglia Thylacinidae sopravvissuto fino a tempi recenti. Come le tigri e i lupi, animali dai quali prese i suoi soprannomi, era un predatore alfa, cioè si poneva all'apice della catena alimentare, non avendo alcun predatore in natura. Dopo la sua estinzione in Australia è sopravvissuto in Tasmania fino agli anni '30, insieme ad altre specie endemiche come il diavolo di Tasmania. Pur essendo un marsupiale, non era imparentato con le altre specie di questa famiglia, ma ne aveva la stessa forma e lo stesso adattamento. Le specie attualmente esistenti che più si assomigliano sono il diavolo di Tasmania ed il mirmecobio.
  • フクロオオカミとは、オーストラリアのタスマニア島に生息していた、哺乳類・フクロネコ目の大型肉食獣。1936年に絶滅。タスマニアオオカミの別名があるほか、背中にトラを思わせる縞模様があることから、タスマニアタイガーとも呼ばれる。有袋類ではありながらオオカミにあたるニッチを占めている、いわば「袋を持つオオカミ」であり、収斂進化の代表例としてしばしば取り上げられる。
  • De buidelwolf (Thylacinus cynocephalus) of Tasmaanse tijger is een in 1936 uitgestorven diersoort. Het was één van de grotere vleesetende buideldieren in Australië voordat de mens arriveerde. De buidelwolf behoort tot de Thylacinidae, een familie van de roofbuideldieren.
  • Pungulven (Thylacinus cynocephalus) er en utdødd art av pungrovdyr. Av utseende så den ut omtrent som en hund, men var et pungdyr og dermed ikke i slekt med hundedyr. På ryggen og halen hadde den karakteristiske brune striper. Opprinnelig levde det pungulv over det meste av Australia og på Tasmania, men på fastlandet ble de fortrengt av de australske dingoene som fulgte med aboriginene fra nord. Man mener at pungulven døde ut på fastlandet rundt Kristi fødsel. Men på Tasmania levde de i beste velgående fram til den britiske koloniseringen. Pungulven kom i konflikt med bøndene på grunn av at den jaktet på sauer, men det var trolig en kombinasjon av jakt og sykdom som utryddet den. Den siste pungulven i fangenskap døde i Hobart Zoo på Tasmania i 1936, men det har angivelig vært flere observasjoner etter det. Likevel finnes ingen håndfaste bevis for at pungulver har eksistert etter 1936. Australske forskere har forsøkt å klone pungulv fra et foster som har vært lagret i sprit. Dette har vist seg vanskelig på grunn av større DNA-skader enn forventet. Det er likevel håp om at arten en gang i fremtiden kan gjenopplives.
  • Wilk workowaty (†Thylacinus cynocephalus) – największy drapieżny torbacz czasów współczesnych. Pierwotnie występował na terenach Australii i Nowej Gwinei, w czasach historycznych został wyparty wyłącznie do terenów Tasmanii, gdzie wyginął w XX wieku. Powszechnie jest znany jako tygrys tasmański (ze względu na paskowany zad), a także jako wilk tasmański i kolokwialnie, Tassie (albo Tazzy) tygrys lub po prostu fałszywy tygrys. Był ostatnim przedstawicielem swojego rodzaju, Thylacinus.
  • O tilacino (Thylacinus cynocephalus), comumente conhecido como lobo-da-tasmânia ou tigre-da-tasmânia, foi o maior marsupial carnívoro dos tempos modernos. Nativo da Austrália e Nova Guiné, acredita-se que se tornou extinto no século XX. Foi o último membro de seu gênero, Thylacinus, ainda que diversas espécies relacionadas tenham sido encontradas em registros de fósseis datando desde ao início do Mioceno. Os tilacinos foram extintos da Austrália continental milhares de anos antes da colonização europeia do continente, mas sobreviveu na ilha da Tasmânia junto com diversas espécies endêmicas, incluindo o diabo-da-tasmânia. A caça intensiva encorajada por recompensas por os considerarem uma ameaça aos rebanhos é geralmente culpada por sua extinção, mas outros fatores que contribuíram podem ter sido doenças, a introdução de cães, dingos e a intrusão humana em seu habitat. O último registo visual conhecido ocorreu em 1932 e o último exemplar morreu no Zoológico de Hobart em 7 de Setembro de 1936. Apesar de ser oficialmente classificado como extinto, relatos de encontros ainda são reportados. Como os tigres e lobos do hemisfério norte, dos quais herdou dois de seus nomes comuns, o tilacino era o predador-alfa da cadeia alimentar. Como um marsupial, não era relacionado a estes mamíferos placentários, mas devido a convergência evolutiva, ele demonstrava as mesmas formas gerais e adaptações. Seu parente mais próximo é o diabo-da-tasmânia. O tilacino era um dos dois únicos marsupiais a ter um marsúpio em ambos os sexos (o outro é a cuíca-d'água). O macho tinha uma bolsa que agia como um revestimento protetor, protegendo os órgãos externos do macho enquanto ele corria através de mata fechada.
  • Сумчатый волк, или тилацин (Thylacinus cynocephalus) — вымершее сумчатое млекопитающее, единственный представитель семейства тилациновых. Также был известен как «тасманский волк» и «сумчатый тигр». Впервые его описание было опубликовано в трудах лондонского Линнеевского общества в 1808 г. натуралистом-любителем Харрисом. Научное название вида в переводе означает «сумчатая собака с волчьей головой».
  • Pungvarg (Thylacinus cynocephalus) är det största kända rovlevande pungdjuret i modern tid. Arten var endemisk för Australien och tros ha dött ut under 1900-talet. Arten var den sista kvarlevande arten av sitt släkte - Thylacinus, men fossil har påvisat flera andra arter i släktet från äldre miocen och framåt. 1936 dog det sista djuret i fångenskap, och senare uppgifter om att djuret setts har inte kunnat bekräftas. Pungvargen dog ut på det australiska fastlandet tusentals år innan den europeiska kolonisationen, men överlevde på Tasmanien (tillsammans med en lång rad andra arter endemiska för Australien). Pungvargens undergång skylls på jakt, men även sjukdomar, hundens ankomst till Australien och minskande habitater bidrog troligen i hög grad. Arten är klassad som utrotad, men likväl rapporteras fortfarande om människor som har trott sig se djuret. Precis som vargar på det norra halvklotet utgjorde pungvargen toppen av sin näringskedja. Den var ett pungdjur och därmed inte släkt med moderkaksdjur som vargen, men på grund av konvergent evolution så delar pungvargen likväl allmän kroppsform och en rad anpassningar med denna art (och med andra arter som lever på ett liknande sätt). Den närmaste nu levande släktingen till pungvargen är den tasmanska djävulen.
  • Thylacine (Thylacinus cynocephalus) Tazmanya Kaplanı, Tazmanya Kurdu veya "Tassie" (tazzy) olarak da bilinir. 20. yüzyılda soyu tükendiğine inanılan Avustralya'ya özgü büyük bir etçil keselidir. Avustralya'yanın Avrupalılar tarafından iskanından sonra soyu tükenen birçok türden sadece biri olmasına rağmen en büyüğü ve en ünlüsüdür. Diğer kıtalarda ki kurtlar ve kaplanlar (kaplan ve kurt plasentalı memelilerdir ve keseli Thylacine ile akraba değillerdir) gibi Thylacine de doruk yırtıcı idi ve hem boyutu hem de genel biçimi adını aldığı kuzey yarı-küreli yırtıcılara benzemekteydi.
  • Тилацин або сумчастий вовк (Thylacinus cynocephalus) — вимерлий хижий ссавець, найбільший сумчастий хижак історичних часів, що існував на території Австралії, Тасманії і Нової Гвінеї до середини 20 століття.
  • 袋狼(學名:Thylacinus cynocephalus)因其身上斑纹似虎,又名塔斯马尼亚虎,祖先可能广泛分布于新几内亚热带雨林、澳大利亚草原等地。是近代體型最大的食肉有袋類動物,和其他有袋動物一样,母体有育儿袋,產下不成熟的幼獸,在育兒袋中發育,為夜行性。
dbpprop:assessors
  • McKnight, M.
dbpprop:binomial
  • Thylacinus cynocephalus
dbpprop:classis
dbpprop:downloaded
  • 09 October 2008
dbpprop:extinct
  • 1936 (xsd:integer)
dbpprop:familia
dbpprop:fossilRange
dbpprop:genus
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:id
  • 21866 (xsd:integer)
dbpprop:imageCaption
  • Thylacines in Washington D.C., 1902
dbpprop:imageWidth
  • 250px
dbpprop:infraclassis
dbpprop:name
dbpprop:ordo
dbpprop:phylum
dbpprop:quotationProperty
  • They are easy to tell from a true dog because of the stripes on the back but the skeleton is harder to distinguish. Zoology students at Oxford had to identify 100 zoological specimens as part of the final exam. Word soon got around that, if ever a 'dog' skull was given, it was safe to identify it as Thylacinus on the grounds that anything as obvious as a dog skull had to be a catch. Then one year the examiners, to their credit, double bluffed and put in a real dog skull. The easiest way to tell the difference is by the two prominent holes in the palate bone, which are characteristic of marsupials generally.
  • dbpedia:Richard_Dawkins
  • dbpedia:The_Ancestor's_Tale
dbpprop:refLabelProperty
  • A
  • a
  • none
dbpprop:reference
dbpprop:regnum
dbpprop:relatedInstance
dbpprop:species
  • †T. cynocephalus
dbpprop:status
  • ex
dbpprop:statusSystem
  • iucn3.1
dbpprop:subclassis
dbpprop:subphylum
dbpprop:superclassis
dbpprop:title
  • Thylacinus cynocephalus
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dbpprop:year
  • 2008 (xsd:integer)
rdf:type
rdfs:comment
  • The Thylacine was the largest known carnivorous marsupial of modern times. It is commonly known as the Tasmanian Tiger (because of its striped back), the Tasmanian Wolf, and colloquially the Tassie (or Tazzy) Tiger or simply the Tiger. Native to continental Australia, Tasmania and New Guinea, it is thought to have become extinct in the 20th century.
  • Der Beutelwolf (Thylacinus cynocephalus), auch Tasmanischer Wolf, Beuteltiger oder Tasmanischer Tiger genannt, war das größte fleischfressende Beuteltier, das in geschichtlicher Zeit auf dem gesamten australischen Kontinent lebte. Das letzte bekannte Exemplar starb 1936.
  • El llop marsupial (Thylacinus cynocephalus) fou el marsupial carnívor més gran conegut dels temps moderns. Era nadiu d'Austràlia i Nova Guinea i es creu que s'extingí al segle XX. Es tractava de l'últim membre vivent del seu gènere, els altres membres del qual visqueren en temps prehistòrics, apareixent a principis del Miocè.
  • Vakovlk (také vakovlk tasmánský nebo lidově tasmánský tygr, Thylacinus cynocephalus) je jediný, dnes už pravděpodobně vyhynulý, druh vakovlkovitých.
  • El lobo marsupial o tilacino, también conocido como lobo de Tasmania, tigre de Tasmania y tilacín, fue un marsupial carnívoro del Holoceno. Era nativo de Australia y Nueva Guinea y se cree que se extinguió en el siglo XX. Se trataba del último miembro viviente de su género, viviendo los otros miembros en tiempos prehistóricos a partir de principios del Mioceno.
  • Pussihukka (Thylacinus cynocephalus) eli tasmaniantiikeri oli australialainen pussieläin, jonka ihminen metsästi sukupuuttoon. Pussihukka oli täyskasvuisena pituudeltaan keskimäärin 1–1,3 metriä (josta häntä oli 50–60 senttimetriä) ja painoltaan 15–35 kilogrammaa. Sen hartiakorkeus oli 60 cm. Sen pääravintona olivat kengurut ja muut pussieläimet sekä eurooppalaisten tultua Australiaan 1800-luvulla myös lampaat ja siipikarja.
  • Le Thylacine, appelé également Loup marsupial, Loup de Tasmanie ou encore Tigre de Tasmanie, était un mammifère marsupial carnivore de la taille d’un loup, au pelage tigré. Depuis 1936, l’espèce est considérée comme éteinte. Son nom scientifique est Thylacinus cynocephalus. Il appartient à la famille des thylacinidés.
  • Fájl:Thylacinus. jpg Erszényesfarkasok a Washingtoni Állatkertben Fájl:ThylacineHobart1933. jpg Az utolsó ismert „tasmán tigris”, Benjamin, a hobarti állatkertben, 1933-ban Az erszényesfarkas vagy tasmán tigris (Thylacinus cynocephalus) egykor Új-Guineában, Ausztráliában és Tasmaniában élt erszényes ragadozó, az erszényesfarkas-félék családjának egyetlen recens faja volt.
  • Il tilacino o lupo marsupiale della Tasmania (Thylacinus cynocephalus) era un grande carnivoro marsupiale diffuso in Australia e Tasmania. I primi coloni europei lo conoscevano come "tigre della Tasmania" o "lupo della Tasmania". Questa specie è l'ultimo membro della famiglia Thylacinidae sopravvissuto fino a tempi recenti.
  • De buidelwolf (Thylacinus cynocephalus) of Tasmaanse tijger is een in 1936 uitgestorven diersoort. Het was één van de grotere vleesetende buideldieren in Australië voordat de mens arriveerde. De buidelwolf behoort tot de Thylacinidae, een familie van de roofbuideldieren.
  • Pungulven (Thylacinus cynocephalus) er en utdødd art av pungrovdyr. Av utseende så den ut omtrent som en hund, men var et pungdyr og dermed ikke i slekt med hundedyr. På ryggen og halen hadde den karakteristiske brune striper. Opprinnelig levde det pungulv over det meste av Australia og på Tasmania, men på fastlandet ble de fortrengt av de australske dingoene som fulgte med aboriginene fra nord. Man mener at pungulven døde ut på fastlandet rundt Kristi fødsel.
  • Wilk workowaty (†Thylacinus cynocephalus) – największy drapieżny torbacz czasów współczesnych. Pierwotnie występował na terenach Australii i Nowej Gwinei, w czasach historycznych został wyparty wyłącznie do terenów Tasmanii, gdzie wyginął w XX wieku. Powszechnie jest znany jako tygrys tasmański (ze względu na paskowany zad), a także jako wilk tasmański i kolokwialnie, Tassie (albo Tazzy) tygrys lub po prostu fałszywy tygrys.
  • O tilacino (Thylacinus cynocephalus), comumente conhecido como lobo-da-tasmânia ou tigre-da-tasmânia, foi o maior marsupial carnívoro dos tempos modernos. Nativo da Austrália e Nova Guiné, acredita-se que se tornou extinto no século XX. Foi o último membro de seu gênero, Thylacinus, ainda que diversas espécies relacionadas tenham sido encontradas em registros de fósseis datando desde ao início do Mioceno.
  • Сумчатый волк, или тилацин (Thylacinus cynocephalus) — вымершее сумчатое млекопитающее, единственный представитель семейства тилациновых. Также был известен как «тасманский волк» и «сумчатый тигр».
  • Pungvarg (Thylacinus cynocephalus) är det största kända rovlevande pungdjuret i modern tid. Arten var endemisk för Australien och tros ha dött ut under 1900-talet. Arten var den sista kvarlevande arten av sitt släkte - Thylacinus, men fossil har påvisat flera andra arter i släktet från äldre miocen och framåt. 1936 dog det sista djuret i fångenskap, och senare uppgifter om att djuret setts har inte kunnat bekräftas.
  • Thylacine (Thylacinus cynocephalus) Tazmanya Kaplanı, Tazmanya Kurdu veya "Tassie" (tazzy) olarak da bilinir. 20. yüzyılda soyu tükendiğine inanılan Avustralya'ya özgü büyük bir etçil keselidir. Avustralya'yanın Avrupalılar tarafından iskanından sonra soyu tükenen birçok türden sadece biri olmasına rağmen en büyüğü ve en ünlüsüdür.
  • Тилацин або сумчастий вовк (Thylacinus cynocephalus) — вимерлий хижий ссавець, найбільший сумчастий хижак історичних часів, що існував на території Австралії, Тасманії і Нової Гвінеї до середини 20 століття.
  • 袋狼(學名:Thylacinus cynocephalus)因其身上斑纹似虎,又名塔斯马尼亚虎,祖先可能广泛分布于新几内亚热带雨林、澳大利亚草原等地。是近代體型最大的食肉有袋類動物,和其他有袋動物一样,母体有育儿袋,產下不成熟的幼獸,在育兒袋中發育,為夜行性。
rdfs:label
  • Thylacine
  • Beutelwolf
  • Llop marsupial
  • Vakovlk tasmánský
  • Thylacinus cynocephalus
  • Pussihukka
  • Thylacine
  • Erszényesfarkas
  • Thylacinus cynocephalus
  • フクロオオカミ
  • Buidelwolf
  • Pungulv
  • Wilk workowaty
  • Tilacino
  • Сумчатый волк
  • Pungvarg
  • Tazmanya kaplanı
  • Тилацин
  • 袋狼
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpprop:imageCaption of
is dbpprop:redirect of