The thylacine was the largest known carnivorous marsupial of modern times. It is commonly known as the Tasmanian tiger (because of its striped back), the Tasmanian wolf, and colloquially the Tassie tiger or simply the tiger. Native to continental Australia, Tasmania and New Guinea, it is thought to have become extinct in the 20th century.

PropertyValue
dbpedia-owl:abstract
  • Datei:Thylacine footage compilation. ogv Historische Filmaufnahmen des Beutelwolfs im Zoo von Hobart in Tasmanien Der Beutelwolf (Thylacinus cynocephalus), auch Tasmanischer Wolf, Beuteltiger oder Tasmanischer Tiger genannt, war das größte fleischfressende Beuteltier, das in geschichtlicher Zeit auf dem gesamten australischen Kontinent lebte. Das letzte bekannte Exemplar starb 1936 in einem Zoo.
  • The thylacine was the largest known carnivorous marsupial of modern times. It is commonly known as the Tasmanian tiger (because of its striped back), the Tasmanian wolf, and colloquially the Tassie tiger or simply the tiger. Native to continental Australia, Tasmania and New Guinea, it is thought to have become extinct in the 20th century. It was the last extant member of its family, Thylacinidae, although several related species have been found in the fossil record dating back to the early Miocene. The thylacine had become extremely rare or extinct on the Australian mainland before European settlement of the continent, but it survived on the island of Tasmania along with several other endemic species, including the Tasmanian devil. Intensive hunting encouraged by bounties is generally blamed for its extinction, but other contributory factors may have been disease, the introduction of dogs, and human encroachment into its habitat. Despite its official classification as extinct, sightings are still reported, though none proven. Like the tigers and wolves of the Northern Hemisphere, from which it obtained two of its common names, the thylacine was an apex predator. As a marsupial, it was not closely related to these placental mammals, but because of convergent evolution it displayed the same general form and adaptations. Its closest living relative is thought to be either the Tasmanian devil or numbat. The thylacine was one of only two marsupials to have a pouch in both sexes (the other being the water opossum). The male thylacine had a pouch that acted as a protective sheath, covering the male's external reproductive organs while he ran through thick brush. It has been described as a formidable predator because of its ability to survive and hunt prey in extremely sparsely populated areas.
  • El lobo marsupial o tilacino, también conocido como lobo de Tasmania, tigre de Tasmania y tilacín, fue un marsupial carnívoro originado en el Holoceno. Era nativo de Australia y Nueva Guinea y se cree que se extinguió en el siglo XX. Se trataba del último miembro viviente de su género, viviendo los otros miembros en tiempos prehistóricos a partir de principios del Mioceno. El lobo marsupial se extinguió en el continente australiano miles de años antes de la llegada de los colonos europeos, pero sobrevivió en Tasmania junto con otras especies endémicas, incluyendo el diablo de Tasmania. Generalmente suele culparse de su extinción a la caza intensiva, incentivada por recompensas, pero podrían haber contribuido otros factores, como por ejemplo las enfermedades, la introducción de los perros, o la ocupación de su hábitat por los humanos. Aun cuando se lo considera oficialmente extinto, todavía hay quienes dicen haberlo visto. Como los tigres y lobos del Hemisferio Norte, de los cuales heredó dos de sus nombres comunes, el lobo marsupial era un depredador alfa. Siendo un marsupial, no tenía relación con estos mamíferos placentarios, pero debido a la evolución convergente, presentaba la misma forma general y las mismas adaptaciones. Su pariente vivo más próximo es el diablo de Tasmania.
  • Pussihukka eli tasmaniantiikeri, tasmaniansusi tai pussisusi (Thylacinus cynocephalus) oli australialainen pussieläin. Se oli pussihukkien heimon (Thylacinidae) viimeinen laji ja suurin historiallisena aikana elänyt pussipeto. Viimeisten kolmen vuosituhannen ajan se eli vain Tasmanian saarella, jonne saapuneet eurooppalaiset siirtolaiset tappoivat sen sukupuuttoon noin 110 vuodessa. Viimeinen tunnettu yksilö kuoli eläintarhassa vuonna 1936. Koiraeläimiä muistuttanut pussihukka oli esimerkki konvergentista evoluutiosta. Lajin lähin nykyään elävä sukulainen on pussiahma.
  • Il tilacino o lupo marsupiale della Tasmania (Thylacinus cynocephalus) era un grande carnivoro marsupiale diffuso in Australia e Tasmania. I primi coloni europei lo conoscevano come "tigre della Tasmania" o "lupo della Tasmania". Questa specie è l'ultimo membro della famiglia Thylacinidae sopravvissuto fino a tempi recenti. Come le tigri e i lupi, animali dai quali prese i suoi soprannomi, era un predatore alfa, cioè si poneva all'apice della catena alimentare, non avendo alcun predatore in natura. Dopo la sua estinzione in Australia è sopravvissuto in Tasmania fino agli anni '30, insieme ad altre specie endemiche come il diavolo di Tasmania. Pur essendo un marsupiale, non era imparentato con le altre specie di questa famiglia, ma ne aveva la stessa forma e lo stesso adattamento. Le specie attualmente esistenti che più si assomigliano sono il diavolo di Tasmania ed il mirmecobio.
  • ファイル:Beutelwolfskelett brehm. png フクロオオカミの骨格 フクロオオカミ(袋狼、Thylacinus cynocephalus)は、オーストラリアのタスマニア島に生息していた、哺乳類・フクロネコ目の大型肉食獣。1936年に絶滅。タスマニアオオカミの別名があるほか、背中にトラを思わせる縞模様があることから、タスマニアタイガーとも呼ばれる。有袋類ではありながらオオカミにあたるニッチを占めている、いわば「袋を持つオオカミ」であり、収斂進化の代表例としてしばしば取り上げられる。
  • De buidelwolf (Thylacinus cynocephalus) of Tasmaanse tijger is een in 1936 uitgestorven diersoort. Het was één van de grotere vleesetende buideldieren in Australië voordat de mens arriveerde. De buidelwolf behoort tot de Thylacinidae, een familie van de roofbuideldieren.
  • Pungulven (Thylacinus cynocephalus) er en utdødd art av pungrovdyr. Av utseende så den ut omtrent som en hund, men var et pungdyr og dermed ikke i slekt med hundedyr. På ryggen og halen hadde den karakteristiske brune striper. Opprinnelig levde det pungulv over det meste av Australia og på Tasmania, men på fastlandet ble de fortrengt av de australske dingoene som fulgte med aboriginene fra nord. Man mener at pungulven døde ut på fastlandet rundt Kristi fødsel. Men på Tasmania levde de i beste velgående fram til den britiske koloniseringen. Pungulven kom i konflikt med bøndene på grunn av at den jaktet på sauer, men det var trolig en kombinasjon av jakt og sykdom som utryddet den. Den siste pungulven døde trolig i fangenskap i Hobart Zoo på Tasmania den 7. september 1936, selv om det har angivelig vært flere observasjoner etter dette tidspunktet. Det finnes imidlertid ingen håndfaste bevis for at pungulver har eksistert etter denne datoen. Australske forskere har forsøkt å klone pungulv fra et foster som har vært lagret i sprit. Dette har vist seg vanskelig på grunn av større DNA-skader enn forventet. Det er likevel håp om at arten en gang i fremtiden kan gjenopplives.
  • Wilk workowaty (Thylacinus cynocephalus) – gatunek ssaka z rodziny wilków workowatych, największy drapieżny torbacz czasów współczesnych. Pierwotnie występował na terenach Australii i Nowej Gwinei, w czasach historycznych został wyparty wyłącznie do terenów Tasmanii, gdzie wyginął w XX wieku. Powszechnie jest znany jako tygrys tasmański (ze względu na paskowany zad), a także jako wilk tasmański i kolokwialnie, Tassie (albo Tazzy) fałszywy tygrys lub po prostu tygrys. Był ostatnim przedstawicielem swojego rodzaju, Thylacinus.
  • O tilacino (Thylacinus cynocephalus), comumente conhecido como lobo-da-tasmânia ou tigre-da-tasmânia, foi o maior marsupial carnívoro dos tempos modernos. Nativo da Austrália e Nova Guiné, acredita-se que se tornou extinto no século XX. Foi o último membro de seu gênero, Thylacinus, ainda que diversas espécies relacionadas tenham sido encontradas em registros de fósseis datando desde ao início do Mioceno. Os tilacinos foram extintos da Austrália continental milhares de anos antes da colonização europeia do continente, mas sobreviveram na ilha da Tasmânia junto com diversas espécies endêmicas, incluindo o diabo-da-tasmânia. A caça intensiva encorajada por recompensas por os considerarem uma ameaça aos rebanhos é geralmente culpada por sua extinção, mas outros fatores que contribuíram podem ter sido doenças, a introdução de cães, dingos e a intrusão humana em seu habitat. O último registo visual conhecido ocorreu em 1932 e o último exemplar morreu no Zoológico de Hobart em 7 de Setembro de 1936. Apesar de ser oficialmente classificado como extinto, relatos de encontros ainda são reportados. Como os tigres e lobos do hemisfério norte, dos quais herdou dois de seus nomes comuns, o tilacino era o predador-alfa da cadeia alimentar. Como um marsupial, não era relacionado a estes mamíferos placentários, mas devido a convergência evolutiva, ele demonstrava as mesmas formas gerais e adaptações. Seu parente mais próximo é o diabo-da-tasmânia. O tilacino era um dos dois únicos marsupiais a terem um marsúpio em ambos os sexos (o outro é a cuíca-d'água). O macho tinha uma bolsa que agia como um revestimento protetor, protegendo os órgãos externos do animal enquanto este corria através de mata fechada.
  • Сумчатый, или тасманийский волк или тилацин (Thylacinus cynocephalus) — вымершее сумчатое млекопитающее, единственный представитель семейства сумчатых волков. Впервые его описание было опубликовано в трудах лондонского Линнеевского общества в 1808 г. натуралистом-любителем Харрисом. Научное название вида в переводе означает «сумчатое с собачьей головой».
  • 袋狼(學名:Template:Lang)因其身上斑纹似虎,又名塔斯马尼亚虎,祖先可能广泛分布于新几内亚热带雨林、澳大利亚草原等地。是近代體型最大的食肉有袋類動物,和其他有袋動物一样,母体有育儿袋,產下不成熟的幼獸,在育兒袋中發育,為夜行性。
  • Pungvarg (Thylacinus cynocephalus), i australisk folkmun kallad "Thylacine" eller "Tazmanian tiger" är det största kända rovlevande pungdjuret i modern tid. Arten var endemisk för Australien och tros ha dött ut under 1900-talet. Den var den sista kvarlevande arten i sitt släkte - Thylacinus, men fossil har påvisat flera andra arter i släktet från äldre miocen och framåt. 1936 dog det sista djuret i fångenskap i Hobart Zoo och senare uppgifter om att djuret setts har inte kunnat bekräftas. Pungvargen dog ut på det australiska fastlandet tusentals år innan den europeiska kolonisationen, men överlevde på Tasmanien, liksom många andra arter endemiska pungdjur. De brittiska nybyggarna förstod inte vilket sorts djur de såg. Först trodde nybyggarna att den var en avlägsen släkting till hunden/vargen och inte ett pungdjur. Pungvargen, eller den tasmanska tigern, är ett i raden av djur som förmodligen dött ut på grund av människans oförståelse och rädsla. Under mitten och slutet av 1800-talet utgavs statliga skottpengar för varje skjutet exemplar. Detta beroende på att pungvargen anklagades för att riva får i stor omfattning. Detta tros dock ha varit överdrivet då tecken tyder på att pungvargen oftast åt andra mindre djur. Man har även teorier om att pungvargen delvis försvann på grund av epidemiska sjukdomar, liksom dingons ankomst till Australien och minskande habitater. Detta har dock inte vetenskapligt bevisats. Arten är klassad som utrotad, men fortfarande rapporteras det om människor som säger sig ha sett djuret. Bland annat har det talats om att man ska ha funnit en död pungvarg 1965. Inga konkreta bevis på detta finns dock. Precis som vargar på det norra halvklotet utgjorde pungvargen toppen av sin näringskedja. Den var ett pungdjur och därmed inte släkt med moderkaksdjur som vargen, men på grund av konvergent evolution så delar pungvargen likväl allmän kroppsform och en rad anpassningar med denna art och andra arter av rovdjur. Pungvargen tros dock inte ha levt i flock som hunddjur. Istället tros den ha levt ensam eller i par. Till skillnad från de flesta hunddjur, som jagar genom att springa ifatt bytet i en kort jakt, anses pungvargen ha jagat genom att trötta ut sina byten under en längre jakt. Lätet har sagts vara gutturalt, som ett slags hostningar. Den närmaste nu levande släktingen till pungvargen är den tasmanska djävulen.
  • Le Thylacine, appelé également Loup marsupial, Loup de Tasmanie ou encore Tigre de Tasmanie, était un mammifère marsupial carnivore de la taille d’un loup, au pelage tigré. Depuis 1936, l’espèce est considérée comme éteinte. Son nom scientifique est Thylacinus cynocephalus. Il appartient à la famille des thylacinidés. Il était la dernière espèce survivante de son genre mais on a trouvé de nombreux fossiles d’espèces voisines dont les plus anciens remontent au début du Miocène. L’animal apparenté le plus proche encore en vie est le Diable de Tasmanie. Il était largement répandu en Australie et en Nouvelle-Guinée il y a plusieurs milliers d’années, mais des bouleversements réduisirent son habitat à la Tasmanie au sud-est de l’Australie, notamment l’introduction du Dingo vers le Modèle:-m. On attribue sa disparition de Tasmanie à sa chasse intensive encouragée par des primes d’abattage mais il y eut aussi l’introduction des chiens et l’enracinement des colons dans son milieu naturel. Le Thylacine se nourrissait de toutes espèces d’animaux, notamment de kangourous, de wallabies et d’oiseaux nichant à terre. Il était plutôt nocturne ou semi-nocturne, se déplaçait lentement et était maladroit dans ses mouvements. Il chassait généralement seul.
dbpedia-owl:binomialAuthority
dbpedia-owl:class
dbpedia-owl:conservationStatus
  • ex
dbpedia-owl:conservationStatusSystem
  • iucn3.1
dbpedia-owl:family
dbpedia-owl:genus
dbpedia-owl:kingdom
dbpedia-owl:order
dbpedia-owl:phylum
dbpedia-owl:species
dbpedia-owl:thumbnail
dbpedia-owl:wikiPageExternalLink
dbpprop:binomial
  • Thylacinus cynocephalus
dbpprop:classis
  • Mammalia
dbpprop:extinct
  • 1936 (xsd:integer)
dbpprop:familia
  • †Thylacinidae
dbpprop:fossilRange
  • Early Pliocene to Holocene
dbpprop:genus
  • †Thylacinus
dbpprop:imageCaption
  • Thylacines in Washington D.C., c. 1906
dbpprop:imageWidth
  • 260 (xsd:integer)
dbpprop:infraclassis
  • Marsupialia
dbpprop:name
  • Thylacine
dbpprop:ordo
dbpprop:phylum
dbpprop:regnum
  • Animalia
dbpprop:species
  • †T. cynocephalus
dbpprop:status
  • ex
dbpprop:statusSystem
  • iucn3.1
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • Datei:Thylacine footage compilation. ogv Historische Filmaufnahmen des Beutelwolfs im Zoo von Hobart in Tasmanien Der Beutelwolf (Thylacinus cynocephalus), auch Tasmanischer Wolf, Beuteltiger oder Tasmanischer Tiger genannt, war das größte fleischfressende Beuteltier, das in geschichtlicher Zeit auf dem gesamten australischen Kontinent lebte. Das letzte bekannte Exemplar starb 1936 in einem Zoo.
  • ファイル:Beutelwolfskelett brehm. png フクロオオカミの骨格 フクロオオカミ(袋狼、Thylacinus cynocephalus)は、オーストラリアのタスマニア島に生息していた、哺乳類・フクロネコ目の大型肉食獣。1936年に絶滅。タスマニアオオカミの別名があるほか、背中にトラを思わせる縞模様があることから、タスマニアタイガーとも呼ばれる。有袋類ではありながらオオカミにあたるニッチを占めている、いわば「袋を持つオオカミ」であり、収斂進化の代表例としてしばしば取り上げられる。
  • De buidelwolf (Thylacinus cynocephalus) of Tasmaanse tijger is een in 1936 uitgestorven diersoort. Het was één van de grotere vleesetende buideldieren in Australië voordat de mens arriveerde. De buidelwolf behoort tot de Thylacinidae, een familie van de roofbuideldieren.
  • Сумчатый, или тасманийский волк или тилацин (Thylacinus cynocephalus) — вымершее сумчатое млекопитающее, единственный представитель семейства сумчатых волков. Впервые его описание было опубликовано в трудах лондонского Линнеевского общества в 1808 г. натуралистом-любителем Харрисом. Научное название вида в переводе означает «сумчатое с собачьей головой».
  • 袋狼(學名:Template:Lang)因其身上斑纹似虎,又名塔斯马尼亚虎,祖先可能广泛分布于新几内亚热带雨林、澳大利亚草原等地。是近代體型最大的食肉有袋類動物,和其他有袋動物一样,母体有育儿袋,產下不成熟的幼獸,在育兒袋中發育,為夜行性。
  • The thylacine was the largest known carnivorous marsupial of modern times. It is commonly known as the Tasmanian tiger (because of its striped back), the Tasmanian wolf, and colloquially the Tassie tiger or simply the tiger. Native to continental Australia, Tasmania and New Guinea, it is thought to have become extinct in the 20th century.
  • El lobo marsupial o tilacino, también conocido como lobo de Tasmania, tigre de Tasmania y tilacín, fue un marsupial carnívoro originado en el Holoceno. Era nativo de Australia y Nueva Guinea y se cree que se extinguió en el siglo XX. Se trataba del último miembro viviente de su género, viviendo los otros miembros en tiempos prehistóricos a partir de principios del Mioceno.
  • Pussihukka eli tasmaniantiikeri, tasmaniansusi tai pussisusi (Thylacinus cynocephalus) oli australialainen pussieläin. Se oli pussihukkien heimon (Thylacinidae) viimeinen laji ja suurin historiallisena aikana elänyt pussipeto. Viimeisten kolmen vuosituhannen ajan se eli vain Tasmanian saarella, jonne saapuneet eurooppalaiset siirtolaiset tappoivat sen sukupuuttoon noin 110 vuodessa. Viimeinen tunnettu yksilö kuoli eläintarhassa vuonna 1936.
  • Il tilacino o lupo marsupiale della Tasmania (Thylacinus cynocephalus) era un grande carnivoro marsupiale diffuso in Australia e Tasmania. I primi coloni europei lo conoscevano come "tigre della Tasmania" o "lupo della Tasmania". Questa specie è l'ultimo membro della famiglia Thylacinidae sopravvissuto fino a tempi recenti.
  • Pungulven (Thylacinus cynocephalus) er en utdødd art av pungrovdyr. Av utseende så den ut omtrent som en hund, men var et pungdyr og dermed ikke i slekt med hundedyr. På ryggen og halen hadde den karakteristiske brune striper. Opprinnelig levde det pungulv over det meste av Australia og på Tasmania, men på fastlandet ble de fortrengt av de australske dingoene som fulgte med aboriginene fra nord. Man mener at pungulven døde ut på fastlandet rundt Kristi fødsel.
  • Wilk workowaty (Thylacinus cynocephalus) – gatunek ssaka z rodziny wilków workowatych, największy drapieżny torbacz czasów współczesnych. Pierwotnie występował na terenach Australii i Nowej Gwinei, w czasach historycznych został wyparty wyłącznie do terenów Tasmanii, gdzie wyginął w XX wieku. Powszechnie jest znany jako tygrys tasmański (ze względu na paskowany zad), a także jako wilk tasmański i kolokwialnie, Tassie (albo Tazzy) fałszywy tygrys lub po prostu tygrys.
  • O tilacino (Thylacinus cynocephalus), comumente conhecido como lobo-da-tasmânia ou tigre-da-tasmânia, foi o maior marsupial carnívoro dos tempos modernos. Nativo da Austrália e Nova Guiné, acredita-se que se tornou extinto no século XX. Foi o último membro de seu gênero, Thylacinus, ainda que diversas espécies relacionadas tenham sido encontradas em registros de fósseis datando desde ao início do Mioceno.
  • Pungvarg (Thylacinus cynocephalus), i australisk folkmun kallad "Thylacine" eller "Tazmanian tiger" är det största kända rovlevande pungdjuret i modern tid. Arten var endemisk för Australien och tros ha dött ut under 1900-talet. Den var den sista kvarlevande arten i sitt släkte - Thylacinus, men fossil har påvisat flera andra arter i släktet från äldre miocen och framåt. 1936 dog det sista djuret i fångenskap i Hobart Zoo och senare uppgifter om att djuret setts har inte kunnat bekräftas.
  • Le Thylacine, appelé également Loup marsupial, Loup de Tasmanie ou encore Tigre de Tasmanie, était un mammifère marsupial carnivore de la taille d’un loup, au pelage tigré. Depuis 1936, l’espèce est considérée comme éteinte. Son nom scientifique est Thylacinus cynocephalus. Il appartient à la famille des thylacinidés. Il était la dernière espèce survivante de son genre mais on a trouvé de nombreux fossiles d’espèces voisines dont les plus anciens remontent au début du Miocène.
rdfs:label
  • Thylacine
  • Beutelwolf
  • Thylacinus cynocephalus
  • Pussihukka
  • Thylacine
  • Thylacinus cynocephalus
  • フクロオオカミ
  • Buidelwolf
  • Pungulv
  • Wilk workowaty
  • Tilacino
  • Сумчатый волк
  • Pungvarg
  • 袋狼
owl:sameAs
foaf:depiction
foaf:name
  • Thylacine
foaf:page
is dbpedia-owl:wikiPageDisambiguates of
is dbpedia-owl:wikiPageRedirects of
is dbpprop:imageCaption of
is dbpprop:supporters of
is owl:sameAs of
is foaf:primaryTopic of