| dbpedia-owl:abstract
|
- Theodizee ] heißt „Rechtfertigung Gottes“. Gemeint sind verschiedene Antwortversuche auf die Frage, wie das Leiden in der Welt mit der Allmacht und der Güte Gottes vereinbar sein könnte. Der Begriff 'Theodizee' geht auf den Philosophen Gottfried Wilhelm Leibniz zurück, die Fragestellung selbst existierte aber schon in der Antike. Leibniz unterscheidet drei Arten des Übels: das malum metaphysicum, das metaphysische Übel, d. h. das Geschaffene ist notwendig unvollkommen, da es sonst mit Gott identisch wäre, das malum physicum, das physische Übel. Das bedeutet, Schmerz und Leid sind notwendig, da sie vom Schädlichen abhalten und zum Nützlichen drängen und das malum morale, das moralische Übel, das bezeichnet die zur Abwendung von Gott führende Sünde. Aus der Existenz des Leides in der Welt ergibt sich das Theodizeeproblem, nämlich die Frage, wie man an einen Gott glauben kann, der sowohl allmächtig, allwissend, allgütig und verstehbar sein kann in Anbetracht des Leides. Der Hinweis auf das Leid als religiöse oder religionskritische Frage ist bereits in Kulturen der Antike, z. B. im alten China, Indien, Iran, in Sumer, Babylonien, Ägypten, Israel zu finden. Ein bekanntes Beispiel aus dem Alten Testament ist das Buch Hiob. Skeptische Philosophen der griechischen Antike argumentierten, dass Gott (wenn er existierte) in der Tat Übel verhindern müsste, und führten teils weitere Argumente zugunsten eines Agnostizismus oder Atheismus an. Die Frage nach der Rechtfertigung Gottes stellte sich erneut und in besonderer Weise nach den Schrecken des Holocaust.
- Theodicy is a theological and philosophical study which attempts to prove God's intrinsic or foundational nature of omnibenevolence (all-loving), omniscience (all-knowing), and omnipotence (all-powerful). Theodicy is usually concerned with the God of the Abrahamic religions Christianity, Judaism, and Islam, due to the relevant assertions of their respective holy texts. The fundamental dilemma of theodicy is the continued existence of evil and God's apparent inability or unwillingness to eradicate it. The most common theodician argument that maintains God's three 'omni' qualities is that evil does not in fact exist as we define it, and that even what seems to us to be uttermost evil will somehow result in good as God has supposedly foreseen and ensured.. Some sources use the term as meaning an explanation or justification of God's behavior in general.
- La Teodicea (del griego theos - "dios" + dike - "justicia") es una rama de la filosofía, también conocida como Teología Natural, cuyo objetivo es la demostración racional de la existencia de Dios mediante razonamientos, así como la descripción análoga de su naturaleza y atributos.
- Pahan ongelma on kristinuskon oppeihin liittyvä teologinen ja uskonnonfilosofinen ongelma. Ongelma esitetään yleensä jumaluskon vastattavaksi seuraavassa muodossa: jos Jumala on täydellisen hyvä, hän haluaa poistaa pahan, jos hän on kaikkivaltias, hän pystyy poistamaan pahan. Paha on kuitenkin olemassa, joten Jumala ei voi olla samaan aikaan kaikkivaltias ja kaikkihyvä.
- La teodicea (giustizia di Dio) è una branca della teologia che studia il rapporto tra la giustizia di Dio e la presenza nel mondo del male; per tale motivo, è anche indicata come teologia naturale e, nel XIX secolo limitatamente alla cultura francese, come teologia razionale.
- Een theodicee is een argumentatie die een rechtvaardiging moet zijn voor (het geloof in het bestaan van) een God die zowel volmaakt goed als almachtig is, terwijl er toch kwaad in de wereld bestaat. Een theodicee poogt een logische verklaring te geven voor deze paradoxale combinatie van eigenschappen en feiten. Er zijn in de loop van de geschiedenis verschillende theodiceeën opgesteld. Het woord stamt uit de christelijke traditie. De zware aardbeving in Lissabon die die stad in 1755 op een kerkelijke feestdag verwoestte bracht velen in Europa, de filosofen van de Verlichting voorop, aan het twijfelen over het bestaan van een rechtvaardige God. De gangbare gedachten over een theodicee konden niet met de ramp in overeenstemming worden gebracht. Met name de theodicee van Leibniz werd door vooruitstrevende intellectuelen verworpen naar aanleiding van deze catastrofe.
- Teodycea to gałąź teologii zajmująca się problemem jak pogodzić istnienie dobrego, miłosiernego Boga z istnieniem zła. Termin ten pochodzi od greckiego théos (bóg) i diké (słuszny, sprawiedliwy), a dosłownie oznacza "oddanie sprawiedliwości Bogu". Słowa tego po raz pierwszy w 1710 roku użył niemiecki filozof Gottfried Leibniz w pracy zatytułowanej "Essais de Théodicée sur la bonté de Dieu, la liberté de l'homme et l'origine du mal" ("Teodycea o dobroci Boga, wolności człowieka i pochodzeniu zła") poświęconej obronie sprawiedliwości Bożej w odpowiedzi na zarzuty przeciw istnieniu Opatrzności oparte na stwierdzeniu zła w świecie. Swoją pracę Leibniz głównie skierował polemicznie przeciw sceptykom hugenockim i wolnomyślicielom, na czele z Piotrem Bayle, który wydal swój "Słownik historyczny i krytyczny" w 1697, a powiększył w drugim wydaniu w 1702 korzystając z protestanckiej tolerancji w Holandii.
- Teodiceia é um ramo da teologia que trata da coexistência de um Deus todo-poderoso de bondade infinita com o mal. O termo teodicéia provém do grego θεός - theós, "Deus" e δίκη - díkē, "justiça", que significa, literalmente, "justiça de Deus". O termo foi criado em 1710 pelo filósofo Alemão Gottfried Leibniz num trabalho intitulado Essais de Théodicée sur la bonté de Dieu, la liberté de l'homme et l'origine du mal. O propósito do ensaio era demonstrar que a presença do mal no mundo não entra em conflito com a bondade de Deus — ou seja, não obstante as diversas manifestações de iniqüidade no Mundo, este é o melhor dos mundos possíveis A teodicéia é a parte da Filosofia que pretende demonstrar racionalmente a existência e os atributos de Deus. Para isso, usa apenas a razão humana, sem utilizar nenhum registro sagrado. Prevê que existe um Deus que nos dá livre-arbítrio, ou seja, opção de escolha. As escolhas, porém, não sendo feitas com responsabilidade, conduzem o homem ao mal natural ou o mal moral.
- Теодице́я (новолат. theodicea — богооправдание от греч. θεός, «бог, божество» + греч. δίκη, «право, справедливость») — совокупность религиозно-философских доктрин, призванных оправдать благое управление Вселенной божеством, несмотря на наличие зла в мире. Термин введён Лейбницем в 1710 г. Начал употребляться в светском значении «оправдания власти».
- Teodicéproblemet, Ondskans problem, behandlar problemet med att förklara Guds existens - närmare bestämt hur Gud kan vara både god och allsmäktig - när det finns ondska och lidande. Ett förslag till lösning på teodicéproblemet kallas en teodicé. För att man över huvud taget skall kunna tala om teodicé förutsätts Guds existens, liksom det ondas. Om den ena eller andra tas bort, förekommer inte längre något problem. (En tidig formulering av detta var Epikuros paradox. Epikuros menade att eftersom ondskan finns så kan inte gudarna vara allgoda, utan är likgiltiga inför människan. ) Problematiken i teodicéproblemet kan beskrivas som att inte motsäga sig själv och samtidigt behålla en systematisk helhet när man på en och samma gång hävdar de tre satserna Gud är allsmäktig Gud är fullkomligt god det onda finns Den kristne författaren Lactantius formulerade på 300-talet frågan om vad Gud vill och kan på ett mycket tydligt vis: Mall:Citat Svar på detta påstående är nedanstående enligt Bibeln: Bibeln säger att hela världen är i den ondes våld. Att det är därför som jorden inte är ett paradis. 1 Johannes 5:19 "Vi vet att vi härstammar från Gud, men hela världen befinner sig i den ondes våld. " Detta i sin tur kommer sig främst av upproret i Edens trädgård då ormen förledde Eva att äta av frukt från kunskapens träd. Men även av att Ärkeängeln Mikael och hans änglar slungade ner Draken den ursprunglige ormen till jorden. Uppenbarelseboken 12:7-9 "Och krig bröt ut i himlen; Mikael och hans änglar drabbade samman med draken; och draken och dess änglar krigade, men den fick inte övertaget, inte heller fanns det längre en plats för dem i himlen. Så blev den store draken nerslungad, den ursprunglige ormen, han som kallas Djävul och Satan, han som vilseleder hela den bebodda jorden; han slungades ner till jorden, och hans änglar slungades ner med honom. " Resultatet av detta ser vi i verserna i Uppenbarelseboken 12:12, 13 "Gläd er fördenskull, ni himlar och ni som bor i dem! Ve jorden och havet, eftersom Djävulen har kommit ner till er i stor förbittring, då han vet att han har en kort tidsfrist. " Till slut kommer Gud att ordna så att ondska upphör att existera. Uppenbarelseboken 21:3-6 "Och jag hörde en hög röst från tronen säga; "Se! Guds tält är hos människorna, och han skall bo hos dem, och de skall vara hans folk. Och Gud själv skall vara hos dem. Och han skall torka bort varje tår från deras ögon, och döden skall inte vara mer; inte heller skall sorg eller skrik eller smärta vara mer. De förra tingen har försvunnit. Och han som satt på tronen sade; "Se! Jag gör allting nytt. " Och så säger han; "Skriv, därför att dessa ord är trovärdiga och sanna. " Och han sade till mig: "De har blivit verklighet! Jag är Alfa och Omega, början och slutet. Åt vemhelst som törstar vill jag fritt ge av källan med livets vatten. "" Bibeln säger alltså att det onda existerar men ska upphöra att existera. Teodicéproblemet handlar alltså om att vara koherent. Problemet förekommer enbart i de monoteistiska religioner som bekänner en allsmäktig och god Gud.
- Une théodicée (du grec Θεοũ δίκη, « justice de Dieu ») est une tentative de résolution de l'apparente contradiction entre l'existence du mal et les deux caractéristiques les plus propres à Dieu: sa toute-puissance et sa bonté/justice. Pour le philosophe, l'entreprise consiste à prouver que, malgré le mal ou grâce à lui, l'histoire a un sens, une direction et que son développement aboutira au bien (on parle d'« optimisme raisonné »). C'est typiquement la théorie de Leibniz (Essais de théodicée), de Kant, de Hegel (La Raison dans l'histoire), de Modèle:Refnec et des Lumières en général. De même, Antonio Rosmini (1797-1855) développa une synthèse cohérente et complète de la théodicée. En revanche, Voltaire a critiqué la théodicée (notamment sous sa forme leibnizienne) dans son Candide. Pour le théologien, il s'agit de construire une vision de Dieu, de l'homme et du monde qui explique l'existence du mal sans pour autant 'trahir' Dieu. Car souvent on dit: le mal prouve que Dieu n'existe pas car soit Dieu n'est pas tout-puissant, puisqu'il ne PEUT pas intervenir; soit il n'est pas bon/juste puisqu'il ne VEUT pas intervenir! Ce thème a aussi été évoqué dans le Coran, à la dix huitième sourate Al Kahf, verset 60-82. Il était question d'une rencontre entre Moïse et un inconnu qui va lui apprendre sur plusieurs étapes la sagesse divine dans des faits en apparence injustes. Plusieurs exégètes arabes ont expliqué cette anecdote. Diverses explications ont été avancées au cours des siècles pour réconcilier l'hypothèse classique d'un Dieu omnipotent, omniscient et bienveillant avec la constatation brutale de l'existence du mal sur terre, et avec l'espérance du paradis. On doit la première et la plus célèbre à saint Augustin, dans la Cité de Dieu. Leibniz au Modèle:XVIIe siècle s'y est particulièrement illustré, et semble être à l'origine du néologisme « théodicée ». Enfin, dans le catholicisme, ce terme a pris le sens de théologie naturelle.
|
| rdfs:comment
|
- La Teodicea (del griego theos - "dios" + dike - "justicia") es una rama de la filosofía, también conocida como Teología Natural, cuyo objetivo es la demostración racional de la existencia de Dios mediante razonamientos, así como la descripción análoga de su naturaleza y atributos.
- Pahan ongelma on kristinuskon oppeihin liittyvä teologinen ja uskonnonfilosofinen ongelma. Ongelma esitetään yleensä jumaluskon vastattavaksi seuraavassa muodossa: jos Jumala on täydellisen hyvä, hän haluaa poistaa pahan, jos hän on kaikkivaltias, hän pystyy poistamaan pahan. Paha on kuitenkin olemassa, joten Jumala ei voi olla samaan aikaan kaikkivaltias ja kaikkihyvä.
- La teodicea (giustizia di Dio) è una branca della teologia che studia il rapporto tra la giustizia di Dio e la presenza nel mondo del male; per tale motivo, è anche indicata come teologia naturale e, nel XIX secolo limitatamente alla cultura francese, come teologia razionale.
- Теодице́я (новолат. theodicea — богооправдание от греч. θεός, «бог, божество» + греч. δίκη, «право, справедливость») — совокупность религиозно-философских доктрин, призванных оправдать благое управление Вселенной божеством, несмотря на наличие зла в мире. Термин введён Лейбницем в 1710 г. Начал употребляться в светском значении «оправдания власти».
- Theodizee ] heißt „Rechtfertigung Gottes“. Gemeint sind verschiedene Antwortversuche auf die Frage, wie das Leiden in der Welt mit der Allmacht und der Güte Gottes vereinbar sein könnte. Der Begriff 'Theodizee' geht auf den Philosophen Gottfried Wilhelm Leibniz zurück, die Fragestellung selbst existierte aber schon in der Antike. Leibniz unterscheidet drei Arten des Übels: das malum metaphysicum, das metaphysische Übel, d. h.
- Theodicy is a theological and philosophical study which attempts to prove God's intrinsic or foundational nature of omnibenevolence (all-loving), omniscience (all-knowing), and omnipotence (all-powerful). Theodicy is usually concerned with the God of the Abrahamic religions Christianity, Judaism, and Islam, due to the relevant assertions of their respective holy texts.
- Een theodicee is een argumentatie die een rechtvaardiging moet zijn voor (het geloof in het bestaan van) een God die zowel volmaakt goed als almachtig is, terwijl er toch kwaad in de wereld bestaat. Een theodicee poogt een logische verklaring te geven voor deze paradoxale combinatie van eigenschappen en feiten. Er zijn in de loop van de geschiedenis verschillende theodiceeën opgesteld. Het woord stamt uit de christelijke traditie.
- Teodycea to gałąź teologii zajmująca się problemem jak pogodzić istnienie dobrego, miłosiernego Boga z istnieniem zła. Termin ten pochodzi od greckiego théos (bóg) i diké (słuszny, sprawiedliwy), a dosłownie oznacza "oddanie sprawiedliwości Bogu".
- Teodiceia é um ramo da teologia que trata da coexistência de um Deus todo-poderoso de bondade infinita com o mal. O termo teodicéia provém do grego θεός - theós, "Deus" e δίκη - díkē, "justiça", que significa, literalmente, "justiça de Deus". O termo foi criado em 1710 pelo filósofo Alemão Gottfried Leibniz num trabalho intitulado Essais de Théodicée sur la bonté de Dieu, la liberté de l'homme et l'origine du mal.
- Teodicéproblemet, Ondskans problem, behandlar problemet med att förklara Guds existens - närmare bestämt hur Gud kan vara både god och allsmäktig - när det finns ondska och lidande. Ett förslag till lösning på teodicéproblemet kallas en teodicé. För att man över huvud taget skall kunna tala om teodicé förutsätts Guds existens, liksom det ondas. Om den ena eller andra tas bort, förekommer inte längre något problem. (En tidig formulering av detta var Epikuros paradox.
- Une théodicée (du grec Θεοũ δίκη, « justice de Dieu ») est une tentative de résolution de l'apparente contradiction entre l'existence du mal et les deux caractéristiques les plus propres à Dieu: sa toute-puissance et sa bonté/justice. Pour le philosophe, l'entreprise consiste à prouver que, malgré le mal ou grâce à lui, l'histoire a un sens, une direction et que son développement aboutira au bien (on parle d'« optimisme raisonné »).
|
