| dbpprop:abstract
|
- The Bell Curve is a controversial, best-selling 1994 book by the late Harvard psychologist Richard J. Herrnstein and American Enterprise Institute political scientist Charles Murray. Its central point is that intelligence is a better predictor of many factors including financial income, job performance, unwed pregnancy, and crime than parents' socioeconomic status or education level. Also, the book argues that those with high intelligence, which it called the "cognitive elite", are becoming separated from the general population of those with average and below-average intelligence and that this is a dangerous social trend. Much of the controversy concerns Chapters 13 and 14, in which the authors wrote about the enduring racial differences in intelligence and discuss implications of those differences. The authors were reported throughout the popular press as arguing that these IQ differences are genetic, and they did indeed write in chapter 13: "It seems highly likely to us that both genes and the environment have something to do with racial differences. " The introduction to the chapter more cautiously states, "The debate about whether and how much genes and environment have to do with ethnic differences remains unresolved. " The book draws heavily from mainstream science research. However, their analysis is their own. Though Richard Herrnstein had a strong background in psychology, co-author Charles Murray was not an expert in intelligence testing. The book's title comes from the bell-shaped normal distribution of IQ scores. The normal distribution is the limiting distribution of a random quantity which is the sum of smaller, independent random phenomena. The message in the title is that IQ scores are normally distributed because a person's intelligence is the sum of many small random variations in genetic and environmental factors. Shortly after publication, many people rallied both in criticism and defense of the book. Some critics denounced the book and its authors as supporting scientific racism. A number of critical texts, including The Bell Curve Debate, were written in response to the book.
- The Bell Curve: Intelligence and Class Structure in American Life ist ein kontrovers diskutiertes Werk des Politikwissenschaftlers Charles Murray und des Psychologie-Professors an der Harvard University Richard Herrnstein. Sie analysierten unter anderem die Daten einer umfassenden Längsschnittstudie zu den Lebensverläufen amerikanischer Jugendlicher im Zeitraum von 1979 bis 1990 (der National Longitudinal Survey of Youth, kurz NLSY). Das Ergebnis ihrer Analysen beschrieben sie in diesem Buch.
- The Bell Curve es un libro publicado en 1994 por los profesores americanos Richard J. Herrnstein and Charles Murray. Analizan la importancia de la inteligencia en la vida americana. El libro es famoso por el debate que planteó acerca de la relación entre raza e inteligencia en los capítulos 13 y 14. En primer lugar establecen que la inteligencia es unitaria (recibiendo el nombre de factor "G"), que es posible medir por medio de pruebas estandarizadas. Esta inteligencia es hereditaria en un 40% a 80%. A través de recopilación de datos, lograron establecer una alta correlación entre el Coeficiente Intelectual y el nivel socioeconómico de los estadounidenses, de manera que sujetos con un alto CI, tienden a lograr grados más altos de escolaridad, mejores empleos, y tienen menos riesgo de caer en conductas delictivas. Por lo que argumentan que las personas más inteligentes tienden a ascender más rápidamente en la escala social, independiente de su nivel socioeconómico. Todo esto lleva a que la sociedad, gracias a la democratización de la educación, se estratifique según las habilidades cognitivas de los sujetos, a diferencia de lo que pasaba décadas antes, en las que se accedía a una clase social más alta gracias los apellidos, religión o castas, independientemente de la habilidad cognitiva de los sujetos. Uno de los puntos más polémicos que tocan los autores son las diferencias de CI observadas en distintos grupos étnicos, sobre todo los de raza negra, que fueron levemente inferiores, por lo que fueron ampliamente criticados por fomentar el racismo y la discriminación. Este libro es ampliamente criticado por Stephen Jay Gould en 1997, en su libro "La Falsa medida del hombre".
- The Bell Curve is de naam van een controversiëel boek, geschreven door de Harvard hoogleraar Richard J. Herrnstein en de politieke wetenschapper Charles Murray. De titel van het boek dat in 1994 verscheen en een bestseller werd, was ontleend aan de vorm van de normale verdeling van de menselijke intelligentie.
- The Bell Curve er en meget omtalt bok utgitt på engelsk i 1994 skrevet av nå avdøde Harvard-professor Richard J. Herrnstein og American Enterprise Institutes Charles Murray. Bokens sentrale poeng er at intelligens er bedre forutsiger for mange faktorer inkludert inntekt, arbeidsevne, fødsler utenfor ekteskap og forbrytelser en foreldres sosioøkonomisk status eller utdannelsesnivå. Boken argumenterer også for at de med høy intelligens separeres fra den alminnelige befolkning med gjennomsnittlig og lav intelligens, og at dette er en farlig sosial trend. Mye av kontroversen rundt boken oppstod pga. kapittel 13 og 14 hvor forfatterne skriver om forskjeller i intelligens mellom forskjellige raser, samt diskuterer implikasjoner for disse forskjeler. store deler av den pressen videreformidlet at forfaterne mente at disse IQ-forskjellene var genetisk betinget, en påstand man ikke finner i boken. De skriver følgende i innledningen til kapittel 13: «The debate about whether and how much genes and environment have to do with ethnic differences remains unresolved. » Konklusjonene i boken er dedusert fra andres forskning. Richard Herrnstein hadde dog en solid bakgrunn innen psykologi, og medforfatteren Charles Murray var ikke noen ekspert på intelligenstesting i henhold til psykologen Leon J. Kamin Bokens tittel kommer av klokkeformede normaldistribusjonen som man finner for IQ-verdier. Normaldistribusjonen er grensedistristribusjonen til en tilfeldige mengder som er en sum av mindre, uavhengige tilfeldige fenomen. Tittelen forsøker å si at IQ-verdier er normalt distribuert fordi en persons intelligens er summen av mange små tilfeldige variasjoner i det genetiske og miljømessige faktorer. Kort tid etter deltok et stort antall mennesker i kritikk og i støtte til boken. Noen kritikkere forkastet boken og dens forfattere fordi de mente at de støttet vitenskapelig rasisme. Flere bøker ble skrevet som tilsvar for å kritisere boken The Bell Curve. Blant annet The Bell Curve Debate, som inneholder essayer som svarer på kontroversielle tema i The Bell Curve.
- The Bell Curve - kontrowersyjny bestseller z 1994 autorstwa profesora Harvardu Richarda J. Herrnsteina i Charlesa Murraya z American Enterprise Institute. Głównym twierdzeniem jest uznanie inteligencji mierzonej testami za lepszy wskaźnik zarobków, powodzenia w pracy, ciąży bez ślubu i przestępczości niż status socjoekonomiczny rodziców czy ich wykształcenie. Stwierdzone jest w niej też, że ludzie z wysoką inteligencją stają się odseparowani od reszty populacji ludzi z inteligencją średnią lub poniżej średniej i że jest to niebezpieczny trend. Największe kontrowersje wywołały rozdziały 13 i 14, w których autorzy twierdzą, że zależność inteligencji od rasy jest genetyczna i omawiają tego następstwa. Wnioski zawarte w książce są wyprowadzone z badań przeprowadzonych przez innych autorów. Według Leona J. Kamina, Murray osobiście nie jest ekspertem w testowaniu inteligencji. Tytuł książki pochodzi od rozkładu normalnego wyników testów inteligencji, który ma kształt dzwona. Rozkład normalny występuje w przypadku losowych wartości, które są sumą wielu niezależnych mniejszych elementów. Przesłanie jest takie, że wyniki IQ mają rozkład normalny, bo inteligencja jest sumą wielu małych losowych różnic w czynnikach genetycznych i środowiskowych. Krótko po publikacji odezwały się głosy krytyki, a także obrony książki. Część krytyków określała ją i jej autorów jako popierających naukowy rasizm. Napisano w odpowiedzi książki z krytyką, w tym The Bell Curve Debate, zawierająca eseje odpowiadające na kontrowersyjne zagadnienia podniesione w The Bell Curve.
- The Bell Curve: intelligence and class structure in American life är en kontroversiell bok av Richard J. Herrnstein och Charles Murray, som gavs ut 1994. Boken behandlar det känsliga ämnet ras och intelligens samt syftar till att utforska den roll som intelligens kan ha i förståelsen av sociala förhållanden i USA. Titeln syftar på den klockformiga kurva som IQ-testresultaten uppvisar. Åtskilliga kritiker har avfärdat boken, vilken hävdar att den både dokumenterar och förklarar väsentliga skillnader i intelligens mellan individer och grupper i olika "rasgrupperingar" i Amerika. Andra har hävdat att boken mest kritiserats för att den vågar undersöka ett ämne som i USA är tabu. John C. Culbertson, University of Kansas skrev: "... hela boken ägnas inte åt etnicitet och intelligens. Senare halvan av boken behandlar detta ämne, men första halvan beskriver en framväxande intellektuell elit bland vita amerikaner, och hur detta bidragit till uppdelningen i grupper med olika intellektuell förmåga. " Frank Miele, som intervjuade Murray 1995 i samband med en recension av boken i tidskriften The Sceptic, skrev: "Men den mest explosiva frågan bland argumenten i The Bell Curve är att en del av skillnaden i medelvärden för IQ mellan den vita Europeiska befolkningen i USA och den afrikansk-amerikanska befolkningen (stadardavvikelse om 15 poäng) förmodligen kan hänföras till genetiska faktorer. Ingen i forskningsområdet förnekar detta. Diskussionen rör varför skillnaden finns där och, förstås, om och i så fall hur den kan minskas. " I samma tradition som Harvard-forskaren Arthur Jensen androg Murray och hans medförfattare långa rader av statistiska data vilka visar samband mellan 'ras' och resultat i olika IQ och anlagstest. På grundval av detta drar författarna slutsatsen att intelligence är till mellan 40% och 80% en ärvd egenskap och starkt kopplat till 'ras'. (Jämför artikel på engelska Wikipedia om ras och intelligens, Race and Intelligence) Dr. Herrnstein avled innan boken publicerades, varför Charles Murray lämnades att själv försvara boken mot kritiken. När boken kom ut avfärdade en del kritiker författarna som nazister medan andra hävdade att deras forskning var felaktig. Ett offentligt uttalande underskrivet av 52 välkända forskare publicerades i The Wall Street Journal den 3 december 1994, i försvar för en del av slutsatserna i boken. Stephen Jay Gould gav en detaljerad vetenskaplig kritik av resultaten i The Bell Curve i den reviderade utgåvan av sin bok The Mismeasurement of Man (1996), där han framlägger kritik punkt för punkt av dess slutsatser. Murray genmälde att Gould feltolkat hans slutsatser - till exempel, hävdar han, påstår Gould att Murray fokuserar begreppet intelligens på en enda faktor, medan Murray hävdar att han inte anser att det finns någon sådan enda faktor. Annan kritik, som ännu inte bemötts av Charles Murray eller dennes supporters, framlades av James Heckman 1995 och hävdar att det finns allvarliga fel i de statistiska metoder som använts i boken. En annan populär bok skriven åtminstone delvis som ett genmäle till påståenden i The Bell Curve är den Pulitzerpris-belönade Guns, Germs and Steel (på svenska Vete, vapen och virus) av Jared Diamond. Diamond menar att skillnaderna i den nivå av teknologi som framställts av olika raser (historiskt sett) är resultat av faktorer som terräng eller tillgängligheten av naturresurser, inte skillnader i intelligens. Stöd för Diamonds mening finns: "Afrikas eftersläpning mitt ibland oerhört rika naturtillgångar är ett uppseendeväckande exempel på det faktum att materiell framgång beror på personliga egenskaper, sociala ramar och institutioner, och politiska arrangemang som underlättar ansträngning och prestation, inte bara fysiska förutsättningar. " (P. T. Bauer, 1981, Equality, the Third World and Economic Delusion, London, Melthen) Till sist är ändå enligt Diamond den viktigaste faktorn för teknisk landvinning ett geografiskt läge som underlättar utbyta av tekniskt kunnande med många och avlägsna kuturer. Enligt Diamond är också de regioner i Afrika som förblivit mest primitiva de som är mest geografiskt isolerade. En nyutkommen uppsats i Psychological Review, "Heritability Estimates Versus Large Environmental Effects: The IQ Paradox Resolved" framlägger en mekanism som genom vilken omgivningens påverkan på IQ skulle ökas genom självförstärkning. Detta skulle kunna överbrygga motsägelserna mellan den ståndpunkt som vidhålls i The Bell Curve och dess anhängare å ena sidan, och de i försök upprepade iakttagelserna av utveckling under gynnsamma förhållanden å andra sidan.
- 《鐘形曲線：美國社會中的智力與階層結構》（The Bell Curve）是一本1994年出版，暢銷但充滿爭議的著作，作者是哈佛大學教授理查德‧赫恩斯坦(Richard J. Herrnstein)和美國企業研究所(AEI)的政治學者查爾斯‧默里(Charles Murray)。其核心的一點是，智力對於個人的經濟收入、工作表現、未婚懷孕、和犯罪問題，比起父母的社會經濟地位或教育程度，是一個較好的預測因素。這本書引發最大爭議之處，在於提出「種族與智力有關」的結論，並且認為黑人的智力低於白人，和其種族有關，而和社會經濟背景沒有關係。
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
