The Beggar's Opera is a ballad opera in three acts written in 1728 by John Gay. It is one of the watershed plays in Augustan drama and is the only example of the once thriving genre of satirical ballad opera to remain popular today. Ballad operas were satiric musical plays that used some of the conventions of opera, but without recitative. The lyrics of the airs in the piece are set to popular broadsheet ballads, opera arias, church hymns and folk tunes of the time.

PropertyValue
dbpedia-owl:abstract
  • The Beggar's Opera is a ballad opera in three acts written in 1728 by John Gay. It is one of the watershed plays in Augustan drama and is the only example of the once thriving genre of satirical ballad opera to remain popular today. Ballad operas were satiric musical plays that used some of the conventions of opera, but without recitative. The lyrics of the airs in the piece are set to popular broadsheet ballads, opera arias, church hymns and folk tunes of the time. The Beggar's Opera premiered at the Lincoln’s Inn Fields Theatre on 29 January 1728 and ran for 62 consecutive performances, the longest run in theatre history up to that time. The work became Gay's greatest success and has been played ever since. The original production was so successful that John Rich, the manager of the theatre, was able to build a new theatre, the Theatre Royal, Covent Garden, forerunner of the Royal Opera House. In 1920, The Beggar's Opera began an astonishing revival run of 1,463 performances at the Lyric Theatre in Hammersmith, London, which was one of the longest runs in history for any piece of musical theatre at that time. The piece satirised Italian opera, which had become popular in London. According to The New York Times: "Gay wrote the work more as an anti-opera than an opera, one of its attractions to its 18th-century London public being its lampooning of the Italian opera style and the English public's fascination with it. " Instead of the grand music and themes of opera, the work uses familiar tunes and characters that were ordinary people. Some of the songs were by opera composers like Handel, but only the most popular of these were used. The audience could hum along with the music and identify with the characters. The story satirised politics, poverty and injustice, focusing on the theme of corruption at all levels of society. Lavinia Fenton, the first Polly Peachum, became an overnight success. Her pictures were in great demand, verses were written to her and books published about her. After appearing in several comedies, and then in numerous repetitions of The Beggars Opera, she ran away with her married lover, Charles Paulet, 3rd Duke of Bolton.
  • The Beggar’s Opera ist eine 1728 im Londoner Lincoln's Inn Fields Theatre uraufgeführte Ballad Opera von John Gay (Text) und Johann Christoph Pepusch (Musik). Sie begründete Gays Rang als einer der bedeutendsten Literaten des Augustan Age.
  • The Beggar's Opera (La ópera del mendigo o La ópera del vagabundo) es una ópera de baladas, en un prólogo y tres actos. El libreto es de John Gay y la música probablemente es un arreglo de Johann Christoph Pepusch (la obertura, basada en dos de las canciones del Acto II está compuesta por él, así que se asume que los arreglos de las arias los hizo él, aunque no hay ninguna evidencia de que esto sea cierto). Se estrenó en el Lincolm's Inn Field de Londres el 29 de enero de 1728, con producción de John Rich. Es una ópera peculiar, más conocida por su libretista (John Gay) que por el autor de la música (Pepusch). Se trata de una obra satírica que usa algunas de las convenciones de la ópera, pero sin el recitativo. Se basa en los arreglos musicales de otras piezas, como baladas populares, arias de otras óperas (de compositores como Purcell o Händel, himnos religiosos y melodías folclóricas de la época, inglesas, escocesas e irlandesas. La obra satiriza el interés de las clases superiores hacia la ópera italiana, y al mismo tiempo, ataca al estadista whig sir Robert Walpole y su régimen corrupto, y figuras como los famosos criminales Jonathan Wild y Jack Sheppard. También habla de la iniquidad social en amplia escala, primero a través de la comparación entre los rateros y las prostitutas de bajo rango con quienes son sus "mejores" aristócratas y burgueses. Es el único ejemplo de la ópera balada que ha permanecido popular hasta nuestros días. The Beggar's Opera ha influido en comedias teatrales británicas posteriores, y en la ópera cómica del siglo XIX, en particular - pero sobre todo es el antecedente del moderno teatro musical. Gay usa la norma operística de tres actos, como opuesta al drama hablado de la época que tenía cinco actos), y controla estrechamente el diálogo y la trama de manera que hay deliciosas sorpresas en cada uno de las 45 rápidas escenas y 69 canciones breves. La idea original de la ópera vino de Jonathan Swift, que escribió a Alexander Pope el 30 de agosto de 1716 pidiéndole "¿... qué piensas de una pastoral de Newgate entre los ladrones y prostitutas que hay allí?" Su amigo, Gay, decidió que sería más bien una comedia que una pastoral. Tuvo un enorme éxito, representándose tanto en Inglaterra como en las colonias de Norteamérica. Se ha seguido representando sin interrupción, siendo una de las más populares en el ámbito anglosajón. En 1920, The Beggar's Opera había alcanzado la asombrosa cifra de 1.463 representaciones en el Teatro Lírico de Hammersmith, Inglaterra. Ha tenido varios arreglos: Frederic Austen (1920), Benjamin Britten (1948) y sir Arthur Bliss (1953). Una nueva versión de esta obra es Die Dreigroschenoper (1928) de Bertolt Brecht y Kurt Weill. Fue grabada en 1981 bajo la dirección de Richard Bonynge con Joan Sutherland, Kiri Te Kanawa, Angela Lansbury y James Morris. Otras versiones posteriores contaron con la participación de figuras como Roger Daltrey, Heather Harper y Josephine Barstow.
  • Kerjäläisooppera (alkup. engl. The Beggar's Opera) on John Gayn kirjoittama ja Johann Christoph Pepuschin säveltämä musiikkinäytelmä tai balladiooppera vuodelta 1728. Se on satiirinen musiikkinäytelmä, joka käyttää tiettyjä oopperan elementtejä, mutta ei resitatiivia. Sen aarioina toimivat saman ajan suositut balladit. Alkuperäinen idea oli Gulliverin matkojen kirjoittajan Jonathan Swiftin, joka ehdotti aihetta ystävälleen, joka kutsui hommiin toisen ystävänsä joka oli lopullisen libreton kirjoittanut John Gay. Tasan 200 vuotta myöhemmin Bertolt Brecht ja Kurt Weill tekivät aiheesta musikaalin nimeltään Kolmen pennin ooppera.
  • L'opera del mendicante è una commedia satirica di John Gay, poi ripresa e sviluppata da Bertold Brecht con il titolo L'Opera da tre soldi.
  • ファイル:William Hogarth 016. jpg ウィリアム・ホガース William Hogarth 画- ジョン・ゲイ作『ベガーズ・オペラ』第5場の絵 Template:文学 Template:クラシック音楽 『ベガーズ・オペラ』または『乞食オペラ』(The Beggar's Opera)は、1728年にジョン・ゲイが書いた3幕のバラッド・オペラである。オーガスタン演劇(Augustan drama。オーガスタン時代も参照)の中で重大転機となった戯曲の1つで、かつて隆盛を極めた風刺的なバラッド・オペラのうち現在まで人気の続く唯一の作品である。 最初の上演は、当時最長と言われた62夜も続いた。この作品によりゲイは大変な成功を収め、続編『ポリー』も書いている。劇は以降も上演され続けた。1920年にはロンドン、ハマースミス(Hammersmith)のLyric Hammersmithで1463回という驚異的な上演記録を残した。当時の音楽劇で最長の上演回数だった。1928年には、ベルトルト・ブレヒト(音楽クルト・ヴァイル)がこの作品をモチーフに『三文オペラ』を書いた。
  • The Beggar's Opera is een satirisch toneelstuk van John Gay, deels op muziek gezet door Christopher Pepusch. The Beggar's Opera (De opera van de bedelaar) was een van de populairste toneelstukken van de 18de eeuw, en is verschillende keren heropgevoerd door de eeuwen heen; het werd eveneens bewerkt door Bertolt Brecht, die er zijn Dreigroschenoper op baseerde. Het stuk — want het is veeleer een stuk dan een opera — ging op 29 januari 1728 in première, en werd 61 maal herhaald, wat toentertijd ongezien was. Door de nauwelijks verholen beledigingen aan het adres van de toenmalige Eerste Minister, Robert Walpole, die Gays ideologische tegenstander was en de première bijwoonde, werd het vervolg op The Beggar's Opera, Polly, door de overheid verboden. Men dient de benaming opera ironisch op te vatten: in feite was The Beggar's Opera net een persiflage op de conventionele opera die in de vroege 18de eeuw in Engeland domineerde; na de dood van Purcell in 1695 waren er geen componisten meer met voldoende draagkracht om de Engelse muziekscène een vaderlandse of inheemse koers te laten varen. Componisten als Arne en Boyce waren blijkbaar niet opgewassen tegen de verregaande tendens tot italianisering, die zeker nog versterkt werd door de populariteit van de vele Italiaanse opera's van Händel, een genaturaliseerde Brit. Bovendien werd de mode in de muziekwereld sterk door continentale invloeden bepaald. The Beggar's Opera vormt een uitgesproken sarcastische reactie op de toen heersende conventies van de Italiaanse stijl: in stede van aristocraten of notabelen als hoofdpersonages, koos Gay voor de allerlaagste bevolkingsklassen — hij maakte criminelen tot de helden van het stuk; dit lokte een behoorlijke controverse uit. Ook de zeer gewaagde inhoud maakte het stuk tezelfdertijd zowel geliefd als berucht. Daarnaast was The Beggar's Opera eveneens qua vorm origineel: in tegenstelling tot in de Italiaanse, geheel en al gezongen opera, wordt in The Beggar's Opera vooral veel gesproken. Er zijn veel dialogen, die met 69 liederen worden afgewisseld. Enerzijds grijpt dit terug naar de masque, maar anderzijds blikt het vooruit naar de musical; er wordt weinig gedanst, en de klemtoon ligt op het plot. The Beggar's Opera is opgevat als een opera die, zoals de titel aanduidt, door een bedelaar is geschreven. Hierin schuilt een listige truc van Gay: de schunnigheden en provocaties die het stuk doorsnijden, zijn als het ware niet zijn verantwoordelijkheid, want niet Gay is de auteur, maar wel een bedelaar die catches schrijft. Het publiek zal in die tijd ongetwijfeld de meerderheid van de liederen herkend hebben: het zijn alle oftewel populaire ballades, oftewel beroemde aria's uit bekende opera's, die door Pepusch in niet of nauwelijks gewijzigde vorm op de teksten van Gay werden getransponeerd. Het enige wat Pepusch zelf gecomponeerd heeft, is de ouverture. Het plot van The Beggar's Opera bevat heel wat intriges en is daardoor behoorlijk uitgebreid. In het algemeen is de toon opzettelijk subversief.
  • Tiggeroperaen er en satirisk balladeopera skrevet i 1728 av John Gay. Musikken av Johann Christoph Pepusch bygger for det meste på populære, folkelige melodier fra samtiden. Målet for satiren var blant annet den fremtredende politikeren Robert Walpole, og den notorisk kriminelle Jonathan Wild. Operaen handler også om sosial urettferdighet i stor skala, i hovedsak ved å sammenligne «lavklasseborgere» som tyver og horer, med deres aristokratiske motparter. Nøyaktig 200 år senere, i 1928, skrev Bertolt Brecht (ord) og Kurt Weill (musikk) en musikal basert på Tiggeroperaen kalt Tolvskillingsoperaen.
  • Opera Żebracza (The Beggar's Opera) – dzieło operowe wystawione po raz pierwszy w 1729 roku w Londynie na scenie Lincoln's Inn Fields Theatre, do którego libretto stworzył poeta angielski John Gay, a muzykę opracował niemiecki kompozytor mieszkający w Anglii Johann Christoph Pepusch . Opera była satyrą na rządy premiera Robert Walpole'a i próbą przeciwstawienia się wpływom muzyki włoskiej, reprezentowanej w Londynie przez opery Georga Friedricha Händla i Giovanniego Battistę Bononciniego . Opera była niezwykle popularna także jako wyraz wyspiarskiego szowinizmu i natchnienie dla autorów komunizujących XX wieku takich jak Bertold Brecht.
  • The Beggar's Opera (Ópera dos Mendigos ou Ópera dos vagabundos) é uma ópera de balada de 1728 dividida em um prólogo e três atos, com letras de John Gay e músicas de Pupusch. Se trata de uma obra satírica convencional da ópera, mas sem recitativo. A obra satiriza os interesse das classe altas em óperas italianas, ao mesmo tempo, ataca os estadista whig, senhor Robert Walpole e seu regime corrupto, além de figuras criminosas como Jonathan Wild e Jack Sheppard.
  • Tiggarens opera eller Tiggaroperan (en. The Beggar's Opera) är en satirisk så kallad balladopera med text av John Gay, skriven 1728. Musiken bygger mestadels på populära, folkliga melodier från samtiden i arrangemang av Johann Christoph Pepusch. Föremål för satiren var bland andra den framträdande politikern Robert Walpole. Även den italienska operan i samtidens London – företrädd av bland annat Georg Friedrich Händel – förlöjligades indirekt. Föreställningen blev en enorm succé i London och kom att förändra stadens musikliv i grunden. Tiggarens opera tar på ett provokativt sätt upp samhällets uppdelning i högt och lågt. Den ursprungliga idén till Tiggarens opera kom från Jonathan Swift. Tiggarens opera var förlaga för Tolvskillingsoperan (1928) av Bertolt Brecht och Kurt Weill. Även den tjeckiske författaren Václav Havel gjorde 1975 en bearbetning av Tiggarens opera. Den finns också som film. Engelsmannen Peter Brook överförde denna balladopera till filmmusikal 1953 med Laurence Olivier i huvudrollen som Captain MacHeath och Dorothy Tutin som Polly Peachum. På engelska behöll den sin gamla titel The Beggar's Opera, men på svenska fick den heta Ryttaren i röda kappan.
  • Fichier:William Hogarth 016. jpg Tableau de William Hogarth, vers 1728, tiré de The Beggar's Opera, scène V à la Tate Britain. The Beggar's Opera (L'Opéra du gueux) est un ballad opera en trois actes, écrit en 1728 par John Gay, sur une musique de Johann Christoph Pepusch.
dbpedia-owl:thumbnail
dbpedia-owl:wikiPageExternalLink
dcterms:subject
rdf:type
rdfs:comment
  • The Beggar’s Opera ist eine 1728 im Londoner Lincoln's Inn Fields Theatre uraufgeführte Ballad Opera von John Gay (Text) und Johann Christoph Pepusch (Musik). Sie begründete Gays Rang als einer der bedeutendsten Literaten des Augustan Age.
  • L'opera del mendicante è una commedia satirica di John Gay, poi ripresa e sviluppata da Bertold Brecht con il titolo L'Opera da tre soldi.
  • ファイル:William Hogarth 016. jpg ウィリアム・ホガース William Hogarth 画- ジョン・ゲイ作『ベガーズ・オペラ』第5場の絵 Template:文学 Template:クラシック音楽 『ベガーズ・オペラ』または『乞食オペラ』(The Beggar's Opera)は、1728年にジョン・ゲイが書いた3幕のバラッド・オペラである。オーガスタン演劇(Augustan drama。オーガスタン時代も参照)の中で重大転機となった戯曲の1つで、かつて隆盛を極めた風刺的なバラッド・オペラのうち現在まで人気の続く唯一の作品である。 最初の上演は、当時最長と言われた62夜も続いた。この作品によりゲイは大変な成功を収め、続編『ポリー』も書いている。劇は以降も上演され続けた。1920年にはロンドン、ハマースミス(Hammersmith)のLyric Hammersmithで1463回という驚異的な上演記録を残した。当時の音楽劇で最長の上演回数だった。1928年には、ベルトルト・ブレヒト(音楽クルト・ヴァイル)がこの作品をモチーフに『三文オペラ』を書いた。
  • The Beggar's Opera (Ópera dos Mendigos ou Ópera dos vagabundos) é uma ópera de balada de 1728 dividida em um prólogo e três atos, com letras de John Gay e músicas de Pupusch. Se trata de uma obra satírica convencional da ópera, mas sem recitativo. A obra satiriza os interesse das classe altas em óperas italianas, ao mesmo tempo, ataca os estadista whig, senhor Robert Walpole e seu regime corrupto, além de figuras criminosas como Jonathan Wild e Jack Sheppard.
  • The Beggar's Opera is a ballad opera in three acts written in 1728 by John Gay. It is one of the watershed plays in Augustan drama and is the only example of the once thriving genre of satirical ballad opera to remain popular today. Ballad operas were satiric musical plays that used some of the conventions of opera, but without recitative. The lyrics of the airs in the piece are set to popular broadsheet ballads, opera arias, church hymns and folk tunes of the time.
  • The Beggar's Opera (La ópera del mendigo o La ópera del vagabundo) es una ópera de baladas, en un prólogo y tres actos. El libreto es de John Gay y la música probablemente es un arreglo de Johann Christoph Pepusch (la obertura, basada en dos de las canciones del Acto II está compuesta por él, así que se asume que los arreglos de las arias los hizo él, aunque no hay ninguna evidencia de que esto sea cierto).
  • Kerjäläisooppera (alkup. engl. The Beggar's Opera) on John Gayn kirjoittama ja Johann Christoph Pepuschin säveltämä musiikkinäytelmä tai balladiooppera vuodelta 1728. Se on satiirinen musiikkinäytelmä, joka käyttää tiettyjä oopperan elementtejä, mutta ei resitatiivia. Sen aarioina toimivat saman ajan suositut balladit.
  • The Beggar's Opera is een satirisch toneelstuk van John Gay, deels op muziek gezet door Christopher Pepusch. The Beggar's Opera (De opera van de bedelaar) was een van de populairste toneelstukken van de 18de eeuw, en is verschillende keren heropgevoerd door de eeuwen heen; het werd eveneens bewerkt door Bertolt Brecht, die er zijn Dreigroschenoper op baseerde.
  • Tiggeroperaen er en satirisk balladeopera skrevet i 1728 av John Gay. Musikken av Johann Christoph Pepusch bygger for det meste på populære, folkelige melodier fra samtiden. Målet for satiren var blant annet den fremtredende politikeren Robert Walpole, og den notorisk kriminelle Jonathan Wild. Operaen handler også om sosial urettferdighet i stor skala, i hovedsak ved å sammenligne «lavklasseborgere» som tyver og horer, med deres aristokratiske motparter.
  • Opera Żebracza (The Beggar's Opera) – dzieło operowe wystawione po raz pierwszy w 1729 roku w Londynie na scenie Lincoln's Inn Fields Theatre, do którego libretto stworzył poeta angielski John Gay, a muzykę opracował niemiecki kompozytor mieszkający w Anglii Johann Christoph Pepusch . Opera była satyrą na rządy premiera Robert Walpole'a i próbą przeciwstawienia się wpływom muzyki włoskiej, reprezentowanej w Londynie przez opery Georga Friedricha Händla i Giovanniego Battistę Bononciniego .
  • Tiggarens opera eller Tiggaroperan (en. The Beggar's Opera) är en satirisk så kallad balladopera med text av John Gay, skriven 1728. Musiken bygger mestadels på populära, folkliga melodier från samtiden i arrangemang av Johann Christoph Pepusch. Föremål för satiren var bland andra den framträdande politikern Robert Walpole. Även den italienska operan i samtidens London – företrädd av bland annat Georg Friedrich Händel – förlöjligades indirekt.
  • Fichier:William Hogarth 016. jpg Tableau de William Hogarth, vers 1728, tiré de The Beggar's Opera, scène V à la Tate Britain. The Beggar's Opera (L'Opéra du gueux) est un ballad opera en trois actes, écrit en 1728 par John Gay, sur une musique de Johann Christoph Pepusch.
rdfs:label
  • The Beggar’s Opera
  • The Beggar's Opera
  • The Beggar's Opera
  • Kerjäläisooppera
  • L'opera del mendicante
  • The Beggar's Opera
  • The Beggar's Opera
  • ベガーズ・オペラ
  • Tiggeroperaen
  • Opera żebracza
  • The Beggar's Opera
  • Tiggarens opera
owl:sameAs
foaf:depiction
foaf:page
is dbpedia-owl:basedOn of
is dbpedia-owl:wikiPageRedirects of
is owl:sameAs of
is foaf:primaryTopic of