| dbpedia-owl:abstract
|
- Teleologie (altgr. τέλος télos,Zweck, Ziel, Ende’ und λόγος lógos,Lehre’) ist die Lehre, dass Handlungen oder überhaupt Entwicklungsprozesse an Zwecken orientiert sind und durchgängig zweckmäßig ablaufen. Der Begriff hat eine längere Vorgeschichte, der Ausdruck dafür wurde aber erst vom deutschen Philosophen Christian Wolff in seiner Philosophia rationalis, sive logica (1728) eingeführt. Der Teleologie als Weltanschauung liegt die Annahme von entweder äußeren (transzendenten) oder inneren (immanenten) Zweckursachen zugrunde. Nach der transzendenten Auffassung wird die zweckmäßige Ordnung der Welt durch das Wirken einer zwecksetzenden Weltkraft hergestellt; bei Platon durch die außerweltlichen Ideen; in der christlichen Theologie durch Gott oder die göttliche Vorsehung. Die immanente Teleologie verlegt die Zweckursache in die Dinge selbst, denen damit ein Streben nach bestimmten Zielzuständen zugeschrieben wird. Die dualistische Auffassung stellt Teleologie und Kausalität als einen sich einander ausschließenden Gegensatz gegenüber. Monistische Positionen hingegen betrachten beide als sich ergänzende Aspekte, die nicht im Gegensatz zueinander stehen, sondern als unterschiedliche Auffassungsweisen desselben Geschehens in einer höheren Synthese miteinander vereinbar sind. Strikt anti-teleologisch eingestellt ist die mechanistische Weltanschauung. Der konstitutiven Rolle, die Teleologie in diesen Ansätzen ausübt, kann ein ausschließlich heuristischer Gebrauch (in einem "regulativen" Sinne) gegenübergestellt werden. So werden in der modernen Wissenschaft der Teleologie analoge Vorgänge unter der Bezeichnung Teleonomie studiert.
- A teleology is any philosophical account which holds that final causes exist in nature, meaning that design and purpose analogous to that found in human actions are inherent also in the rest of nature. The word comes from the Greek τέλος, telos, root: τελε-, "end, purpose, (not to be confused with τῆλε, “at a distance, far from”). The adjective "teleological" has a broader usage, for example in discussions where particular ethical theories or types of computer programs (such as "teleo-reactive" programs) are sometimes described as teleological because they involve aiming at goals. Teleology was explored by Plato and Aristotle, by Saint Anselm around 1000 AD, and later by Immanuel Kant in his Critique of Judgment. It was fundamental to the speculative philosophy of Hegel. A thing, process or action is teleological when it is for the sake of an end, i.e. , a telos or final cause. In general it may be said that there are two types of final causes, which may be called intrinsic finality and extrinsic finality. A thing or action has an extrinsic finality when it is for the sake of something external to itself. For example, Aristotle argued that animals are for the sake of man, a thing external to them. Humans also exhibit extrinsic finality when they seek something external to themselves (e.g. , the happiness of a child). If the external thing had not existed that action would not display finality. A thing or action has an intrinsic finality when it is for the sake of something not external to itself. For example, one might try to be happy simply for the sake of being happy, and not for the sake of anything outside of that. In modern science teleological explanations tend to be deliberately avoided since the Novum Organum of Francis Bacon, because whether they are true or false is argued to be beyond the ability of human perception and understanding to judge. Some disciplines, in particular within evolutionary biology, are still prone to use language that appears teleological when they describe natural tendencies towards certain end conditions; but these arguments can always be rephrased in non-teleological forms.
- Llámese teleología (del griego τέλος, fin, y -logía) al estudio de los fines o propósitos de algún objeto o algún ser, o bien literalmente, a la doctrina filosófica de las causas finales. Usos más recientes lo definen simplemente como la atribución de una finalidad u objetivo a procesos concretos.
- Teleologia (kreik. telos, "lopputulos"; logos, "oppi") eli tarkoitusperäisyys tai päämäärähakuisuus on a) filosofinen oppi, jossa pohditaan tarkasteltavan kohteen (esimerkiksi jonkin toiminnan) tavoitetta b) oppi esimerkiksi kaikkeuden rakenteen ja järjestyksen tarkoitusperäisyydestä. Teleologialla tarkoitetaan kuvaus- ja selitystapaa, jossa jonkin tapahtuman tai prosessin olemassaoloa ja luonnetta selitetään viittaamalla sen tulokseen, päämäärään. Teleologia on keskeistä Aristoteleen ajattelussa.
- La teleologia (dal greco τέλος, fine, scopo e λόγος, discorso, pensiero) è la dottrina filosofica del finalismo, che concepisce l'esistenza della finalità non solo nella comune attività volontaria dell'uomo razionale indirizzata alla realizzazione di uno scopo ma anche in quelle sue azioni involontarie e inconsapevoli che tuttavia realizzano un fine. Sul modello dell'azione intenzionale dell'uomo che subordina i mezzi al conseguimento di un fine, il finalismo ha esteso questo comportamento teorizzando che esso sia rintracciabile nell'intero universo. Mentre la scienza investiga leggi e fenomeni naturali secondo una visione meccanicistica di causa-effetto, la teleologia vede la possibile esistenza di un principio organizzativo trascendente o immanente nell'ordine naturale. Il che secondo la teologia dimostrerebbe l'esistenza di Dio, inteso come creatore, architetto dell'universo, garante ultimo dell'ordine causale dei fenomeni naturali. Il termine finalismo sembra risalire a Christian Wolff che lo usò nella sua Philosophia rationalis sive logica (1728), in relazione a «quella parte della filosofia naturale che spiega i fini delle cose». La filosofia ha distinto dal finalismo la finalit�, intendendo quest'ultima come il conseguimento di un fine vicino e circoscritto mentre il primo riguarderebbe il risultato lontano e ultimo determinato da più cause concomitanti. In biologia un concetto ispirato al finalismo è espresso dal termine "teleonomia" usato per la prima volta da Jacques Monod nella sua teoria che vedeva all'interno delle strutture degli esseri viventi un'azione finalistica, causata dalla selezione naturale, diretta a favorire le funzioni vitali eliminando quelle che le ostacolano. File:Exquisite-kfind. png Per approfondire, vedi la voce Pensiero di Jacques Monod.
- 目的論(Template:Lang-en-short、Template:Lang-de-short)とは、世界・自然・社会・人間の存在目的、あるいはそれに向けての諸存在の運動・営みについて考察する哲学の一部門。
- Teleologie is in de filosofie de zoektocht naar het doeleinde achter dingen. De gedachte dat alle dingen een doeleinde (telos) hebben was een kernpunt in de filosofie van Aristoteles. Deze gedachte werd opgenomen in de joodse en christelijke theologie en heeft grote invloed op de Westerse filosofie en scholastieke traditie gehad. Door een doeleinde achter alle natuurfenomenen te veronderstellen brengt teleologie deze stromingen tot het teleologisch godsbewijs. Wanneer een doeleinde is vastgesteld, kan men zich echter weer afvragen wat het doel van dit doeleinde is. Teleologie leidt daarom tot een schijnbaar eindeloze serie doelen, een regressus ad infinitum. In de joods-christelijke theologie wordt deze schijnbaar eindeloze serie geacht te eindigen bij het "hogere doel", oftewel bij God. Later ontwikkelde de teleologie zich tot een kernidee in de speculatieve filosofie van Hegel. In zijn Kritik der reinen Vernunft gaat Immanuel Kant uitvoerig in op de logica van de teleologische ethiek.
- Teleologi er læren om prosessers hensikt eller mål (gresk τέλος). I skolastikken antok man at alle ting har en iboende tendens til å virkeliggjøre sin eksistensgrunn. Enhver hendelse kunne dermed tolkes som meningsfull, fordi den hadde som mål å oppnå hensikten bak de involverte tingenes eksistens. Den ontologiske posisjonen at alle prosesser er teleologiske, dvs. har et dypere mål, kalles finalisme. I biologien har teleologiske forklaringer blitt erstattet med teleonomiske forklaringer, fordi biologiske prosesser og tilpasninger ser ut som om de har et mål i fremtiden, mens de egentlig har en årsak i fortiden.
- Teleologia - (gr. télos – cel i logos – badanie) – teoria porządku celowego i pogląd, że porządek celowy zachodzi aktualnie w danej dziedzinie, zwłaszcza w całej rzeczywistości lub w całej rzeczywistości historycznej: dla tego drugiego znaczenia stosuje się także termin finalizm. Celowe wyjaśnianie rzeczywistości przyrodniczej dominowało w myśli europejskiej od czasów Arystotelesa, który uznał przyczynę celową za nadrzędną wobec przyczyny sprawczej, a zakończyło wraz ze wczesnonowożytną rewolucją w metodologii fizyki, zwłaszcza dzięki Galileuszowi. Ukształtował się wtedy model objaśniania rzeczywistości przyrodniczej wyłącznie za pomocą przyczyn sprawczych, tzw. "przyczynowe wyjaśnianie rzeczywistości". Celowe wyjaśnianie rzeczywistości historycznej, społecznej i moralnej ukształtował natomiast przede wszystkim św. Augustyn i nie zostało ono naruszone przez zmiany metodologiczne w naukach przyrodniczych. Pojęcia celowości i teleologii zostały ponownie rozpatrzone przez Kanta w Krytyce władzy sądzenia - Kant szczególnie wyraźnie dostrzegł rozdźwięk między determinizmem i odwoływaniem się do przyczyn sprawczych, które panowały w wyjaśnianiu natury, a indeterminizmem i potrzebą wyjaśnienia możliwości wolności ludzkiej w odniesieniu do rzeczywistości moralnej. Za sprawą kontynuatorów Kanta, Hegla i Schellinga, powstały próby nowego uzgodnienia wolności ludzkiej i konieczności praw przyrody, a nawet pewne nowe próby jej teleologicznego wyjaśniania.
- A teleologia (do grego τέλος, finalidade, e -logía, estudo) é o estudo filosófico dos fins, isto é, do propósito, objetivo ou finalidade. Embora o estudo dos objetivos pode ser entendido como se referindo aos objetivos que os homens se colocam em suas ações, em seu sentido filosófico, teleologia refere-se ao estudo das finalidades do universo e, por isso, a teleologia é inseparável da teologia (a afirmação de que um ser superior, Deus, realiza seus propósitos no universo). Suas origens remontam aos mitos e à religião, com sua noção de que todo acontecimento e todas as coisas são causadas pela vondade de alguma entidade sobrenatural (deuses, Deus, espíritos). Platão e Aristóteles elaboraram essa noção do ponto de vista filosófico. No Fédon, Platão afirma que a verdadeira explicação de qualquer fenômeno físico deve ser teleológica. Ele se queixa daqueles que não distinguem entre as causas necessárias e causas suficientes das coisas, que ele identifica, respectivamente, como a causa material e a causa teleológica. Ele diz que os materiais que compõem um corpo são condições necessárias para seu movimento e ação de uma determinada maneira, mas que os materiais não podem ser condições suficientes para seu movimento e ação, que seriam determinados pelas finalidades impostas pelo demiurgo (Deus-artesão). Aristóteles desenvolveu a idéia de causa final que ele acreditava que era explicação determinante de todos os fenômenos. Sua ética afirmava que o Bem em si mesmo é o fim a que todo ser aspira, resultando na perfeição, na excelência, na arte ou na virtude. Todo ser dotado de razão aspira ao Bem como fim que possa ser justificado pela razão.
- Телеоло́гия (от греч. τέλειος, «заключительный, совершенный» + логос - учение) — онтологическое учение о целесообразности бытия, оперирующее наличием разумной творческой воли. Ставит перед собой задачу ответить на вопрос «зачем, с какой целью?» без анализа причинно-следственной связи явлений. Теория души мира в космологии Платона обусловливала сознательную целесообразность явлений, телеология Аристотеля — теория «бессознательной» целесообразности, сообщаемой миру Перводвигателем.
- Teleologi, av grek. telos "mål". Teleologisk lagtolkning innebär att den tolkas efter sitt ändamål/syfte. Den teleologiska metoden, som ibland benämns ändamålstolkning, innebär att man tolkar lagen med utgångspunkt i de ändamål lagstiftningen har. Likt den subjektiva metoden lägger man här stor vikt vid förarbetsuttalanden, men en teleologisk lagtolkning går ett steg längre. Man beaktar även i någon mån rättspolitiska värderingar och, framför allt, en sådan tolkningsmetod kan innefatta ett beaktande av att ändamålet med lagstiftningen förändrats med tiden. När den teleologiska metoden tillämpas är det i första hand på de säregna fallen, där man inte får ledning av lagtext och förarbeten vid tolkningen.
- 目的論属于哲學的範疇,致力于探討事物產生的目的、本源和其歸宿。
- La téléologie (du grec ancien τέλος, fin, but, et de λόγος, discours) est l'étude de la finalité, à ne pas confondre avec l'étude des causes finales, le finalisme. Au Modèle:S, elle s'oppose à la théorie mécaniste. Aristote, dans l'Éthique à Nicomaque et le Protreptique, développe le principe de causalité pour en faire ressortir une finalité sous-jacente à la nature des choses. La doctrine "finaliste" y prend sa source comme matérialisation d'un sens nécessaire.
|
| rdfs:comment
|
- Llámese teleología (del griego τέλος, fin, y -logía) al estudio de los fines o propósitos de algún objeto o algún ser, o bien literalmente, a la doctrina filosófica de las causas finales. Usos más recientes lo definen simplemente como la atribución de una finalidad u objetivo a procesos concretos.
- 目的論(Template:Lang-en-short、Template:Lang-de-short)とは、世界・自然・社会・人間の存在目的、あるいはそれに向けての諸存在の運動・営みについて考察する哲学の一部門。
- Телеоло́гия (от греч. τέλειος, «заключительный, совершенный» + логос - учение) — онтологическое учение о целесообразности бытия, оперирующее наличием разумной творческой воли. Ставит перед собой задачу ответить на вопрос «зачем, с какой целью?» без анализа причинно-следственной связи явлений. Теория души мира в космологии Платона обусловливала сознательную целесообразность явлений, телеология Аристотеля — теория «бессознательной» целесообразности, сообщаемой миру Перводвигателем.
- 目的論属于哲學的範疇,致力于探討事物產生的目的、本源和其歸宿。
- Teleologie (altgr. τέλος télos,Zweck, Ziel, Ende’ und λόγος lógos,Lehre’) ist die Lehre, dass Handlungen oder überhaupt Entwicklungsprozesse an Zwecken orientiert sind und durchgängig zweckmäßig ablaufen. Der Begriff hat eine längere Vorgeschichte, der Ausdruck dafür wurde aber erst vom deutschen Philosophen Christian Wolff in seiner Philosophia rationalis, sive logica (1728) eingeführt.
- A teleology is any philosophical account which holds that final causes exist in nature, meaning that design and purpose analogous to that found in human actions are inherent also in the rest of nature. The word comes from the Greek τέλος, telos, root: τελε-, "end, purpose, (not to be confused with τῆλε, “at a distance, far from”).
- Teleologia (kreik. telos, "lopputulos"; logos, "oppi") eli tarkoitusperäisyys tai päämäärähakuisuus on a) filosofinen oppi, jossa pohditaan tarkasteltavan kohteen (esimerkiksi jonkin toiminnan) tavoitetta b) oppi esimerkiksi kaikkeuden rakenteen ja järjestyksen tarkoitusperäisyydestä. Teleologialla tarkoitetaan kuvaus- ja selitystapaa, jossa jonkin tapahtuman tai prosessin olemassaoloa ja luonnetta selitetään viittaamalla sen tulokseen, päämäärään.
- La teleologia (dal greco τέλος, fine, scopo e λόγος, discorso, pensiero) è la dottrina filosofica del finalismo, che concepisce l'esistenza della finalità non solo nella comune attività volontaria dell'uomo razionale indirizzata alla realizzazione di uno scopo ma anche in quelle sue azioni involontarie e inconsapevoli che tuttavia realizzano un fine.
- Teleologie is in de filosofie de zoektocht naar het doeleinde achter dingen. De gedachte dat alle dingen een doeleinde (telos) hebben was een kernpunt in de filosofie van Aristoteles. Deze gedachte werd opgenomen in de joodse en christelijke theologie en heeft grote invloed op de Westerse filosofie en scholastieke traditie gehad. Door een doeleinde achter alle natuurfenomenen te veronderstellen brengt teleologie deze stromingen tot het teleologisch godsbewijs.
- Teleologi er læren om prosessers hensikt eller mål (gresk τέλος). I skolastikken antok man at alle ting har en iboende tendens til å virkeliggjøre sin eksistensgrunn. Enhver hendelse kunne dermed tolkes som meningsfull, fordi den hadde som mål å oppnå hensikten bak de involverte tingenes eksistens. Den ontologiske posisjonen at alle prosesser er teleologiske, dvs. har et dypere mål, kalles finalisme.
- Teleologia - (gr. télos – cel i logos – badanie) – teoria porządku celowego i pogląd, że porządek celowy zachodzi aktualnie w danej dziedzinie, zwłaszcza w całej rzeczywistości lub w całej rzeczywistości historycznej: dla tego drugiego znaczenia stosuje się także termin finalizm.
- A teleologia (do grego τέλος, finalidade, e -logía, estudo) é o estudo filosófico dos fins, isto é, do propósito, objetivo ou finalidade. Embora o estudo dos objetivos pode ser entendido como se referindo aos objetivos que os homens se colocam em suas ações, em seu sentido filosófico, teleologia refere-se ao estudo das finalidades do universo e, por isso, a teleologia é inseparável da teologia (a afirmação de que um ser superior, Deus, realiza seus propósitos no universo).
- Teleologi, av grek. telos "mål". Teleologisk lagtolkning innebär att den tolkas efter sitt ändamål/syfte. Den teleologiska metoden, som ibland benämns ändamålstolkning, innebär att man tolkar lagen med utgångspunkt i de ändamål lagstiftningen har. Likt den subjektiva metoden lägger man här stor vikt vid förarbetsuttalanden, men en teleologisk lagtolkning går ett steg längre.
- La téléologie (du grec ancien τέλος, fin, but, et de λόγος, discours) est l'étude de la finalité, à ne pas confondre avec l'étude des causes finales, le finalisme. Au Modèle:S, elle s'oppose à la théorie mécaniste. Aristote, dans l'Éthique à Nicomaque et le Protreptique, développe le principe de causalité pour en faire ressortir une finalité sous-jacente à la nature des choses. La doctrine "finaliste" y prend sa source comme matérialisation d'un sens nécessaire.
|