| dbpprop:abstract
|
- Tawhid is the concept of monotheism in Islam. It holds God is one (wāḥid) and unique. The Qur'an asserts the existence of a single and absolute truth that transcends the world; a unique and indivisible being, who is independent of the entire creation. The indivisibility of God implies the indivisibility of God's sovereignty which, in turn, leads to the concept of a just, moral and coherent universe, as opposed to an existential and moral chaos. Similarly, the Qur'an rejects the duality of God arguing that both good and evil generate from God's creative act and asserting that the evil forces have no power to create anything. Islamic theology rejects the doctrine of the Trinity where "the one God exists in three Persons and one substance, Father, Son, and Holy Spirit" as believed in mainstream Christianity. God in Islam is a universal god, rather than a local, tribal or parochial one—is an absolute, who integrates all affirmative values and brooks no evil. Tawhid constitutes the foremost article of the Muslim profession. The first part of the Shahada is the declaration of belief in the oneness of God. To attribute divinity to a created entity is the only unpardonable sin mentioned in the Qur'an. Muslims believe that the entirety of the Islamic teaching rests on the principle of Tawhid. There is an uncompromising monotheism at the heart of the Islamic beliefs which distinguishes Islam from some other major religions. Turner (2006), p.75</ref> Islamic intellectual history can be understood as a gradual unfolding of the manner in which successive generations of believers have understood the meaning and implications of professing God's Unity. Islamic scholars have different approaches toward understanding it. Islamic theology, jurisprudence, philosophy, Sufism, even to some degree the Islamic understanding of natural sciences, all seek to explain at some level the principle of tawhid. Tabatabaei (1981), p.23</ref>
- Tauhid (arabisch توحيد, DMG tauḥīd, „Glaube an die Einheit “) bedeutet „Glaube an die Einheit Gottes“, abgeleitet aus dem Verb وحّد / waḥḥada /„vereinigen, vereinheitlichen“ und entspricht dem Begriff Monotheismus. Tauhid bedeutet, Gott als den Einen erklären, sich zum Glauben an die Einheit Gottes bekennen. Mit diesem Bekenntnis wird bezeugt, dass es neben Gott keine anderen Götter gibt, dass er weder gezeugt noch geschaffen wurde. Der Ausdruck kommt (wie auch waḥḥada) nicht im Koran vor, wohl aber wird Allah Einfachheit (aḥad, Sure 112) und Einzigkeit zugeschrieben (ilāh un wāḥid, 13 Belege; lā ilāha illā huwa, 29 Belege nebst gleichbedeutenden Ausdrücken). Sure 112 (al-Ichlas) formuliert: „Sag: Er ist Gott, ein Einziger (Allahu ahad)... Er hat weder gezeugt, noch ist er gezeugt worden... “ Diese Sure nennt man auch Surat at-tauhid. Die ersten Worte des islamischen Glaubensbekenntnisses lauten: „Es gibt keine Götter außer dem einzigen Gott ... “. Man bezeichnet diese auch als „Worte des Tauhid“. Gegenbegriff sind Polytheisten, genauer, solche, welche Gott noch weitere Götter bzw. Söhne Gottes beigesellen und somit Schirk („Beigesellung“, Polytheismus) betreiben. In Sure 9, 30 heißt es: „Die Juden sagen: ‚Uzair ist der Sohn Gottes. ‘ Und die Christen sagen: ‚Christus ist der Sohn Gottes‘... Wie können sie nur so verschroben sein!“ Dualisten werden mit der Aussage aus Sure 16, 51 bekämpft: „Und Gott hat gesagt: Nehmt euch nicht zwei Götter!“. Die spätere islamische Theologie versteht die göttliche Einheit praktisch ausnahmslos in Opposition zur christlichen Trinität – wenngleich auch christliche und jüdische Theologen und Philosophen einen Begriff der Einheit Gottes zentral stellen und daraus unter anderem für die Attributenlehre ähnliche Implikationen explizieren. Anhänger des Tauhid (ahl al-tauhid) sind im allgemeinen Muslime; die Mu'tazila kennzeichnete sich als ahl al-tauhid wal-'adl أهل التوحيد والعدل / ahlu ʾt-tauḥīd wa-ʾl-ʿadl /„Bekenner der Einheit Gottes und der Gerechtigkeit“. Der Begriff im Plural muwahhidun (arabisch موحد; wörtlich "Bekenner des tauhid" wird von einigen islamischen/islamistischen Gruppen wie z. B. den Wahhabiten als Selbstbezeichnung verwendet. Er ist auch die Bezeichnung der Berberdynastie der Almohaden, al-muwahhidun / الموحّدون / al-muwaḥḥidūn, welche die Lehre der Einheit Gottes zu ihrem religiös-politischen Programm machten. Außerdem wird der Begriff tauhid in einem spezielleren Sinn oft im Sufismus verwendet, denn die „Einheit mit Gott“ zu erlangen, gilt dort als das eigentliche Ziel des Lebens. Um dorthin zu gelangen, bedarf es einer großen Anstrengung als Kampf gegen das eigene Innere, das sogenannte „niedere Ego“ . Als höchste Stufe gilt das „reine Ich“, das jedoch nur von wenigen Sufis erreicht werden könne.
- El tawhid es un concepto central en el islam. Es una forma verbal que significa proclamación del Único, es decir, afirmar que Dios es único. El significado tradicional es: "la fe en el Dios único, Creador de todo el Cosmos, Gobernante de todo en solitario, sin compañero en su dominio de todo. Es Dios el exaltado y elevado, sin asociado alguno, ni compañero ni hijo, ni precisa valedor que le proteja de humillación, así que proclama Su grandeza" También se define el tawhid como: "la fe en el Dios Úno, sin compañero" o como: "el conocimiento de Dios el Elevado en su Señoría, el reconocimiento en su Unicidad y la negación absoluta de equivalentes"
- Tauhid eli Jumalan ykseys on islamissa ehdoton keskeinen periaate ja se kiteytyy Koraanin suuraan 112 eli Vilpittömän uskon suuraan. Muslimit uskovat että Jumalaa ei voi pitää samanarvoisena kuin mitään luotua. Tämä monoteismi on absoluuttista. Koraani antaa Jumalalle 99 nimeä ilmaistaakseen Hänen erilaiset ominaisuutensa. Kirjassa toistetaan kolmekymmentä kertaa, että "ei ole muuta jumalaa kuin Jumala". Koraanissa korostetaan Jumalan ykseyttä, anteliaisuutta ja armoa.
- Le terme tawhîd (تَوْحيد, monothéisme, unicité) est le dogme fondamental de l’islam, religion monothéiste. C'est la croyance en un Dieu unique sans représentation mentale possible.
- Tawḥīd (in arabo ﺗﻮﺣﻴﺪ "unicità") è il principio-cardine su cui si basa nella cultura islamica il concetto dell'Unità e dell'Unicità di Dio. La frase che compone il primo dei Pilastri dell'Islam, la shahāda (lā ilāha illā Allāh), è di fatto un'enunciazione del tawḥīd, completata poi dall'affermazione della fede nella missione profetica di Muhammad affidatagli da Dio (wa-Muhammad rasūl Allāh). Nel tawḥīd è compresa la fede che Dio sia Eterno, Unico ("senza Compagno", "non fu generato e non ha generato", afferma la dottrina islamica sulla scorta di espressioni coraniche), Creatore ex nihilo di ogni cosa che, senza di Lui, non può assolutamente sopravvivere, che sia l'Essere Supremo, Onnipotente, Onnisciente, Misericordioso, Giusto, Generoso. I Suoi attributi (ṣifāt) non sono distinguibili dal Suo stesso Essere e sono: Vita, Scienza, Potenza, Volontà, Udito, Vista, Parola. Le Sue caratteristiche sono ricordate nei 99 "Bei Nomi" (al-Asmāʾ al-Ḥusnà) che si usa recitare a mo' di giaculatoria, sgranando una sorta di rosario (tasbīḥ) che può avere tutti i 99 grani o, più spesso, 33 soli grani da percorrere con le dita per 3 volte mentre si enuncia mentalmente, o mormorandolo, ognuno dei Nomi di Dio.
- タウヒード（アラビア語表記：توحيد, トルコ語表記：Tevhid, ラテン語表記：Tawḥīdあるいは Tawheed, Tauheed とも）とは、イスラームにおける一神教の概念である。イスラームにおいて、タウヒードは〈一化の原理〉を意味すると同時に、世界観と存在論、すなわち価値観の根本である。 また、タウヒード論においては、神の唯一性という言葉で、和訳され論じられることも多いが、神の唯一性という言葉は、アラビア語において（ラテン語表記をすると）waḥḥdat-Allah という明確な表現があるので、正確な訳出とはいえない点で留意する必要がある。したがって、この記事においては、神の唯一性を起点とした上で、そこで活用された〈一化の原理〉に則りながら、現実解釈のための基本原則を提示する内容を描出することとなる。 タウヒードの反対の概念は、シルク（shirk、多元性）である。
- Tawhid (of spellingsvarianten als Tawhied en Tahweed), betekent letterlijk 'één maken'. Het woord wordt binnen de islam gebruikt om de 'eenheid van God' en het monotheïsme mee aan te duiden. God is daarmee één: volkomen ondeelbaar, volledig uniek en volstrekt ondefinieerbaar. Het wordt doorgaans tot een van de zuilen van geloof gerekend. Wanneer moslims 'Allahu Akbar' uitroepen, bedoelen ze niet dat God groter dan iets is, Hij is immers enig, maar dat Hij eenvoudigweg groter is. De wortel van het woord is eveneens te vinden in ahad, gerelateerd aan alleenstaande.
- Tawhīd; også transkribert som Tawheed, Toheed og Tauheed; er et uttrykk for islamsk forståelse av Guds enhet. Ordet er avledet av wahda, enhet. Islams strengt konsekvente monoteisme har retorisk brodd både mot den kristne treenighetslæren og mot polyteismen i den førislamske arabiske kulturen. Det motsatte av Tawhīd er shirk, som betyr å sette noe eller noen ved Guds side. Begrepet Tawhid har en lang historie. al-Ash'ari (878-941) var blant de muslimske teologene som på 900-tallet drøftet Guds natur. Formuleringer i Koranen om Guds «hender» og om at Gud «sitter» kunne fra en side sett forstås som om Gud hadde et legeme. I og med dette legemets «legemsdeler» kunne ikke Gud lenger sees som én. al-Ash'ari avviste problemstillingen og hevdet at Guds vesen ikke kunne defineres. Hans etterfølger Abu Bakr al-Baqillani (d. 1013) følger opp disse problemstillingene, samt rasjonelle Gudsbevis, i sin avhandling al-Tahwid. Under almohade-dynastiet i Nord-Afrika 1130-1269 ble Tawhid oppfattet som essensen av læren om Guds enhet, og denne troen ble ansett som et særtrekk ved almohadene til forskjell fra deres rivaler og forløpere almoravidene. Den egyptiske reformatoren Muhammad Abduh (1849-1905) hevdet i sin bok Risalat al-tawhid (læren om Guds enhet, 1897) at «enhver velfundert tenkning fører til en tro på Gud slik han er beskrevet i Koranen». Den egyptiske tenkeren Sayyid Qutb (1906-1966) mente at tawhid er det underliggende prinsipp i all sann religion. Koranens sure 112, Enhetsbekjennelsen er også et tidlig uttrykk for tawhid:
- Tauhid, Tawhid - jednym z fundamentalnych dogmatów islamu jest jedyność Boga nadająca islamowi szczególnego charakteru oraz wskazująca jego wyznawcom określony cel. Jest to muzułmańskie pojęcie monoteizmu. Jego przeciwieństwem jest bałwochwalstwo. Tauhid oznacza istnienie Boga oraz jego jedyność, wyłączność stworzenia, kierowania i pełnię władzy. Bóg jest stwórcą, przyczyną dobrobytu i tym, który wszystkim kieruje. Tauhid oznacza też wspólne pochodzenie i równość ludzi we wszystkich aspektach życia. Ponieważ Bóg uczynił człowieka swoim następcą na Ziemi, człowiek ma rządzić zgodnie z jego nakazami zachowując posłuszeństwo jego woli. Ponieważ koncepcja islamu wypływa z dogmatu jedyności Boga, który przedstawia życie człowieka jako bezpośredni stosunek pomiędzy Bogiem, a ludźmi w oparciu o to, że życie ziemskie jest egzaminem dla nich w czynieniu dobra nie ma możliwości istnienia podziałów opartych na kolorze skóry, używanym języku, rasie czy też bogactwie. Oznacza to, że własność należy do Boga i w związku z tym nie mogą istnieć przedsiębiorstwa, które grożą zniewoleniu ludzi, gdyż jest to sprzeczne z wolą Boga. Jedyność (tauhid) ustanawia silne podstawy dla społeczności ludzkiej, opierające się na odpowiedzialności jednostki, będącej zastępcą Boga i dlatego różnice pomiędzy ludźmi i społecznościami są określone przez praktyczne działanie jednostki, a nie w zależności od stanowiska czy pozycji. Zasada jedyności (tauhid) daje również człowiekowi wolność wyboru postępowania i samookreślenia, oprócz tego, że jest ona fundamentem, na którym opiera się tolerancja religijna pomiędzy muzułmanami i innymi narodami ziemi. Według tauhid Bóg jest wyłącznie jeden i nie ma on sobie równych. Sura Koranu, która opisuje tauhid brzmi: W Imię Boga Miłosiernego, Litościwego 1. Mów: "On - Bóg Jeden, 2. Bóg Wiekuisty! 3. Nie zrodził i nie został zrodzony! 4. Nikt Jemu nie jest równy!". Kolejnymi terminami, które tworzą fundament wiary muzułmańskiej są: risala i achira.
- Tawhid é um conceito central no islão que se refere à crença na unicidade de Deus. A palavra é um forma verbal que significa "fé no Deus Único". Isto é expresso comumente pelos muçulmanos pelos seus atos e pela Chahada, que onde é dito: A palavra tawhid não é referida como tal no Alcorão. No entanto, este conceito está baseado nele, nomeadamente na sura (capítulo) 112: É possível distinguir no tawhid dois aspectos distintos. Por um lado, alude à "unidade" divina, ou seja, à existência de um único Deus. Esta afirmação é comum a todas as religiões monoteístas que antecederam historicamente o islão. Por outro lado, o "tawhid" reforça radicalmente essa unidade divina ao afirmar que Deus não tem atributos nem possui pessoas associadas, como se verifica na Trindade do cristianismo. A elaboração doutrinal mais importante do "tawhid" foi realizada na Idade Média pelos mutazilitas, que foram os seguidores de uma escola teológica que se opunha aos filósofos e que defendia que Deus é pura essência sem quaisquer atributos. O oposto do "tawhid" é "shirk", isto é, a "associação": associar Deus com alguma coisa ou com alguém que possa ser visto como divino. Os muçulmanos referem-se por vezes aos cristãos como musharikin ou "associadores". Para alguns muçulmanos o "shirk" está presente dentro da própria comunidade islâmica, por exemplo, nos cultos populares a determinadas personagens consideradas "santas", como Muhammad (Maomé) ou através da devoção feita ao túmulo de alguns marabus no Magrebe. Ao longo da história da religião muçulmana surgiram movimentos radicalmente unitários que se dedicaram a combater aquilo que eles consideravam como manifestações de "shirk". Os wahhabis da Arábia Saudita, por exemplo, destruiram aquilo que se julgava ser a casa onde Muhammad nasceu, e que era alvo de um culto popular, e dificultaram os actos de devoção aos túmulos de companheiros de Muhammad. O movimento unitário mais conhecido é talvez o dos Almóadas, uma dinastia berbere que na Idade Média governou um grande império que incluía o Norte de África e a Península Ibérica; o nome "almóada" deriva de al-muwahhid, isto é, "aqueles que proclamam o tawhid". Chahada
- Таухид — производное от арабского глагола "ва ха да" - имя, означающее: объединяющий,унифицирующий, и относящее к Аллаху единство, уникальность - фундаментальная идея ислама, монотеизма.
- Denna artikel är en del i en serie om Islam – en abrahamitisk religionFil:Shahada. svg Trosuppfattning Allah Guds enhet (tawhīd) · Guds 99 namn Muhammed · Profeter i islam Islams fem pelare(heliga handlingar) Shahadah (trosbekännelsen) Salah (tidebönen) Zakat (allmosan) Sawm (fastan) Hajj (vallfärden) Skrifter och källor Koranen · Sunna · Hadith Profetens familjoch följeslagare Abbas · Abu Bakr · Aisha Al-Khansa · Ali · Bilal Fatima · Husayn · Hasan Khadidja · Umar Heliga städer Mekka · Medina Jerusalem (Tempelberget) Viktiga byggnader Kaba · Klippdomen Madrassa · Minaret · Moské Profetens moské · Den Heliga moskén Händelser ochhögtider Hijra · Ramadan · Eid al-fitr Eid ul-Adha · Aashura · Arba'in Huvudsakligainriktningar Sunni · Shi'a · Ibadi Lag och rätt Islamisk lag (sharia) Rättslära (fiqh) Rättsskolor (madhāhib) Ammanbudskapet · Fatwa · Halal Religiösa titlaroch funktioner ‘Âlim (pl. ‘Ulamā’) · Ayatollah Imam · Kalif · Maulana Muezzin · Mufti · Mulla Sayyid · Schejk · Sharif Kultur ochvetenskap Islamisk arkitektur · Islamisk astronomi Islamisk filosofi · Islamisk kalligrafi Islamisk konst · Islamisk vetenskap Teologiska skolor Ashariter · Mu'taziliter Murjiter · Imamiter · Ismailiter Grupper och rörelserutanför huvudfåran Ahmadiyya · Druser · Ismailiter Kharijiter · Murjiter · Nation of Islam Salafism · Wahhabism Zaiddiyah · Zikri Besläktadetrosinriktningar Bábísm · Bahá'í Se även Islam i Sverige · Islamisk ordlista Islamologi · Islams historia Kalifat · Muslimska kalendern Fil:Wikim. jpg Wikipedia: Projekt islam v • d • r Tawhīd är ett begrepp inom islamisk troslära för tron på en odelbar gud. Tawhīd har undergrenar som tydligt beskriver hur man skall förstå och tro på den ende sanne Guden. Tawhīd är motsatsen till shirk. Gud har enligt läran varken en son eller dotter eller är uppdelad på något annat vis, utan endast en monoteistisk gudomlighet. I traditionell trosuppfattning är han heller inte möjlig att personifiera. Detta ställer den islamska guden i kontrast till kristendomens treenighetslära:. Det brukar uttryckas som att visserligen anses den muslimska guden har 99 namn (Den seende, Griparen, Den upphöjde, Vittnet etc) men samtliga namn hänvisar till ett och samma väsen. Den första av islams fem pelare är shahada, trosbekännelsen som lyder "La ilaha illa Allah wa muhammedu rasul ullah. Enligt islams lära har alla Guds sändebud och profeter trott på och kallat till tawhīd. Efter profeternas och sändebudens bortgång har människorna ofta förvrängt deras rent monoteistiska budskap. Tawhīd innebär att all form av bön, tillbedjan och samtliga handlingar som hör en människas liv till, ska riktas mot Gud. Hur tawhīd skall tolkas har varit en lång filosofisk strid. Guds omfattning hör intimt samman med människans möjlighet till fri vilja och eget val. Om en gud har skapat världen, men sedan lämnat människan till sitt öde att styra skapelsen själv, har hon en fri vilja. Men om skapelsen ska ses som att den gudomliga viljan styr i allt, och där framtiden ingår i skapelsen och alltså ödet redan är förutbestämt, har människan inget eget handlingsutrymme. Vad hon då än tänker eller gör är det via en annan, högre makt. Tawhīd betyder fritt översatt "enighet". Innebörden av detta är att det endast finns en Gud som är den överlägsna skaparen till allt och alla. Med överlägsen menas att han är överlägsen i alla avseenden. Logiskt sätt, enligt tawhīd, kan man säga att eftersom vi finns, så borde någon ha skapat oss, och det är en övre makt som har sett till att allt har kommit till. Nästa frågeställning blir om det är en eller flera makter? Svaret är att om det är flera makter, så bör en av dem vara mäktigare än de andra, annars hade det varit strid mellan dessa makter; därmed är denna makt störst. Med andra ord: om vi håller med om att vi är skapade och att det finns skapande makt, så är det en enda makt som är överlägsen (tawhīd). Man kan ifrågasätta varför denna makt bör tillbedjas? Allting är så perfekt och systematiskt enligt skapelseläran. Om denna makt inte var systematisk, så skulle hela universum kollapsa. I och med att makten är överlägsen och systematisk, så bör människan leta svaret till varför hon finns. Varför har denna makt skapat varelsen människan till detta liv? Denna makt kallas i islam Allah men benämningen är inte det väsentliga i sammanhanget, utan den logik som beskrivs ovan. Tawhīd är med andra ord ett centralt begrepp inom islamisk troslära, eftersom det utgör den mest grundläggande förklaringen till varför människan finns till. Därför har tawhīd också en såpass framskjuten position i den islamiska läran. Muslimska feminister har använt begreppet i sin argumentation för jämställdhet inom islam. Med utgångspunkt i tawhīd-begreppet menar man till exempel att männen inte kan stå mellan kvinnorna och Gud, ingen människa har mer företräde inför Gud än någon annan. Gud är därutöver ett allomfattande väsen som inte har någon könsbestämning.
- Tevhit, birlik, birlemek anlamlarına gelir. Allah'ın varlığını, birliğini, tüm yetkin niteliklerin kendisinde toplandığını, eşi ve benzeri bulunmadığını bilmek ve buna inanmak. Bu bilgi ve inanç en özlü biçimde "Lâ İlâhe İllallah. Türkçe "İlah yoktur, sadece Allah" cümlesiyle ifade edilir. Bu nedenle bu cümleye "tevhit cümlesi" denir. Tevhit kelimesini anlamını bilerek söyleyen ve buna inanan kişi mümin ve muvahhid adını alır.
- 認主學（阿拉伯語：توحيد；羅馬化：tawḥīd）是伊斯蘭教的一神論，有時中文依文章上下文的脈絡又稱為獨一性。認主學主張真主（造物主，即基督教所稱的上帝）是唯一（wāḥid）且無與倫比（ahad）的。 《古蘭經》主張世界上只有唯一且絕對的真理；又主張無與倫比且肉眼不可見的存在，祂是超絕萬物的。真主的不可見意味著真主主權的不可見，這種觀念使信徒相信宇宙是正義、道德且有秩序的，而非只是徒然存在而沒有道德秩序。同理，《古蘭經》拒絕宇宙中有兩位主宰的觀念，認為善惡都是獨一真主所造的，惡勢力沒有能力創造任何物。另外《古蘭經》也拒絕基督教主流的三位一體概念。伊斯蘭教的神是普世的，而非只是區域性或部落的專屬神靈；相反地，伊斯蘭教的神是絕對的，統領所有正面的價值，不容許惡勢力。 認主是穆斯林信仰宣示裡最重要的。清真言的首要信條即是宣揚真主的獨一性。把真主的創造物視為神是《古蘭經》所提及唯一不可饒恕的罪行。穆斯林相信整個伊斯蘭教就是建立在對真主獨一性的認識上的。伊斯蘭教的一神論教義是毫不妥協的，以區隔其他各大宗教。 伊斯蘭教的發展歷史可被理解為逐漸開展的過程，一代又一代的信徒體悟宣揚真主獨一性的要義和深意。 伊斯蘭學者發展出理解獨一性的不同法門。例如神學、法理學、哲學以及蘇菲思想，甚至在一定程度上還有科學。這些法門多少都是要試圖解釋真主的獨一性。
|
| rdfs:comment
|
- Tawhid is the concept of monotheism in Islam. It holds God is one (wāḥid) and unique. The Qur'an asserts the existence of a single and absolute truth that transcends the world; a unique and indivisible being, who is independent of the entire creation. The indivisibility of God implies the indivisibility of God's sovereignty which, in turn, leads to the concept of a just, moral and coherent universe, as opposed to an existential and moral chaos.
- Tauhid (arabisch توحيد, DMG tauḥīd, „Glaube an die Einheit “) bedeutet „Glaube an die Einheit Gottes“, abgeleitet aus dem Verb وحّد / waḥḥada /„vereinigen, vereinheitlichen“ und entspricht dem Begriff Monotheismus. Tauhid bedeutet, Gott als den Einen erklären, sich zum Glauben an die Einheit Gottes bekennen. Mit diesem Bekenntnis wird bezeugt, dass es neben Gott keine anderen Götter gibt, dass er weder gezeugt noch geschaffen wurde.
- El tawhid es un concepto central en el islam. Es una forma verbal que significa proclamación del Único, es decir, afirmar que Dios es único. El significado tradicional es: "la fe en el Dios único, Creador de todo el Cosmos, Gobernante de todo en solitario, sin compañero en su dominio de todo.
- Tauhid eli Jumalan ykseys on islamissa ehdoton keskeinen periaate ja se kiteytyy Koraanin suuraan 112 eli Vilpittömän uskon suuraan. Muslimit uskovat että Jumalaa ei voi pitää samanarvoisena kuin mitään luotua. Tämä monoteismi on absoluuttista. Koraani antaa Jumalalle 99 nimeä ilmaistaakseen Hänen erilaiset ominaisuutensa. Kirjassa toistetaan kolmekymmentä kertaa, että "ei ole muuta jumalaa kuin Jumala". Koraanissa korostetaan Jumalan ykseyttä, anteliaisuutta ja armoa.
- Le terme tawhîd (تَوْحيد, monothéisme, unicité) est le dogme fondamental de l’islam, religion monothéiste. C'est la croyance en un Dieu unique sans représentation mentale possible.
- Tawḥīd (in arabo ﺗﻮﺣﻴﺪ "unicità") è il principio-cardine su cui si basa nella cultura islamica il concetto dell'Unità e dell'Unicità di Dio. La frase che compone il primo dei Pilastri dell'Islam, la shahāda (lā ilāha illā Allāh), è di fatto un'enunciazione del tawḥīd, completata poi dall'affermazione della fede nella missione profetica di Muhammad affidatagli da Dio (wa-Muhammad rasūl Allāh).
- Tawhid (of spellingsvarianten als Tawhied en Tahweed), betekent letterlijk 'één maken'. Het woord wordt binnen de islam gebruikt om de 'eenheid van God' en het monotheïsme mee aan te duiden. God is daarmee één: volkomen ondeelbaar, volledig uniek en volstrekt ondefinieerbaar. Het wordt doorgaans tot een van de zuilen van geloof gerekend. Wanneer moslims 'Allahu Akbar' uitroepen, bedoelen ze niet dat God groter dan iets is, Hij is immers enig, maar dat Hij eenvoudigweg groter is.
- Tawhīd; også transkribert som Tawheed, Toheed og Tauheed; er et uttrykk for islamsk forståelse av Guds enhet. Ordet er avledet av wahda, enhet. Islams strengt konsekvente monoteisme har retorisk brodd både mot den kristne treenighetslæren og mot polyteismen i den førislamske arabiske kulturen. Det motsatte av Tawhīd er shirk, som betyr å sette noe eller noen ved Guds side. Begrepet Tawhid har en lang historie.
- Tauhid, Tawhid - jednym z fundamentalnych dogmatów islamu jest jedyność Boga nadająca islamowi szczególnego charakteru oraz wskazująca jego wyznawcom określony cel. Jest to muzułmańskie pojęcie monoteizmu. Jego przeciwieństwem jest bałwochwalstwo. Tauhid oznacza istnienie Boga oraz jego jedyność, wyłączność stworzenia, kierowania i pełnię władzy. Bóg jest stwórcą, przyczyną dobrobytu i tym, który wszystkim kieruje.
- Tawhid é um conceito central no islão que se refere à crença na unicidade de Deus. A palavra é um forma verbal que significa "fé no Deus Único". Isto é expresso comumente pelos muçulmanos pelos seus atos e pela Chahada, que onde é dito: A palavra tawhid não é referida como tal no Alcorão. No entanto, este conceito está baseado nele, nomeadamente na sura (capítulo) 112: É possível distinguir no tawhid dois aspectos distintos.
- Таухид — производное от арабского глагола "ва ха да" - имя, означающее: объединяющий,унифицирующий, и относящее к Аллаху единство, уникальность - фундаментальная идея ислама, монотеизма.
- Denna artikel är en del i en serie om Islam – en abrahamitisk religionFil:Shahada.
- Tevhit, birlik, birlemek anlamlarına gelir. Allah'ın varlığını, birliğini, tüm yetkin niteliklerin kendisinde toplandığını, eşi ve benzeri bulunmadığını bilmek ve buna inanmak. Bu bilgi ve inanç en özlü biçimde "Lâ İlâhe İllallah. Türkçe "İlah yoktur, sadece Allah" cümlesiyle ifade edilir. Bu nedenle bu cümleye "tevhit cümlesi" denir. Tevhit kelimesini anlamını bilerek söyleyen ve buna inanan kişi mümin ve muvahhid adını alır.
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
