Stoicism was a school of Hellenistic philosophy founded in Athens by Zeno of Citium in the early 3rd century BC. The stoics considered destructive emotions to be the result of errors in judgment, and that a sage, or person of "moral and intellectual perfection," would not undergo such emotions. Stoics were concerned with the active relationship between cosmic determinism and human freedom, and the belief that it is virtuous to maintain a will that is in accord with nature.

PropertyValue
dbpprop:abstract
  • Stoicism was a school of Hellenistic philosophy founded in Athens by Zeno of Citium in the early 3rd century BC. The stoics considered destructive emotions to be the result of errors in judgment, and that a sage, or person of "moral and intellectual perfection," would not undergo such emotions. Stoics were concerned with the active relationship between cosmic determinism and human freedom, and the belief that it is virtuous to maintain a will that is in accord with nature. Because of this, the Stoics presented their philosophy as a way of life, and they thought that the best indication of an individual's philosophy was not what a person said but how he or she behaved. Later Roman Stoics, such as Seneca and Epictetus, emphasized that because "virtue is sufficient for happiness," a sage was immune to misfortune. This belief is similar to the meaning of the phrase 'stoic calm', though the phrase does not include the "radical ethical" Stoic views that only a sage can be considered truly free, and that all moral corruptions are equally vicious. Stoic doctrine was a popular and durable philosophy, with a following throughout Greece and the Roman Empire, from its founding until the closing of all philosophy schools in 529 AD by order of the Emperor Justinian I, who perceived their pagan character to be at odds with his Christian faith.
  • Als Stoa wird eines der wirkungsmächtigsten philosophischen Lehrgebäude in der abendländischen Geschichte bezeichnet. Tatsächlich geht der Name (griechisch στοὰ ποικίλη – „bemalte Vorhalle“) auf eine Säulenhalle auf der Agora, dem Marktplatz von Athen, zurück, in der Zenon von Kition um 300 v. Chr. seine Lehrtätigkeit aufnahm. Ein besonderes Merkmal der stoischen Philosophie ist die kosmologische, auf Ganzheitlichkeit der Welterfassung gerichtete Betrachtungsweise, aus der sich ein in allen Naturerscheinungen und natürlichen Zusammenhängen waltendes göttliches Prinzip ergibt. Für den Stoiker als Individuum gilt es, seinen Platz in dieser Ordnung zu erkennen und auszufüllen, indem er durch die Einübung emotionaler Selbstbeherrschung sein Los zu akzeptieren lernt und mit Hilfe von Gelassenheit und Seelenruhe zur Weisheit strebt.
  • L'estoïcisme és un sistema filosòfic fundat per Zenó de Cítion. El nom de l'escola estoica prové del lloc on Zenó impartia els seus ensenyaments: un pòrtic (stoa) d'Atenes. En un sentit ampli, es poden considerar estoiques totes les doctrines ètiques que defensen la indiferència envers els plaers i dolors externs, i l'austeritat en els propis desitjos. Ara bé, en un sentit estricte es coneix com estoïcisme tant el corrent filosòfic grecoromà, iniciat per Zenó, com la teoria ètica mantinguda per aquests filòsofs. L'ètica estoica es basa en una particular concepció del món: el cosmos està governat per una llei o raó universal que determina el destí de tot el que s'hi esdevé, i que és la mateixa per a la natura que per a l'ésser humà. Per tant, l'ésser humà està limitat per un destí inexorable que no pot controlar i davant el qual només pot resignar-se. Tenint en compte això, considera que la conducta correcta tant sols és possible en el si d'una vida tranquil·la, aconseguida gràcies a la impertorbabilitat de l'ànima, és a dir, mitjançant la insensibilitat envers el plaer i envers el dolor. Aquesta impertorbabilitat només serà assolible en el coneixement i l'assumpció de la raó universal que regeix la natura, i per tant, en una vida completament d'acord amb aquesta raó universal. Com l'epicureisme, la filosofia estoica va tenir molts seguidors durant tot el període hel·lenístic i també en l'època romana. Un dels més reconeguts és Sèneca. Els estoics també divideixen la filosofia en tres disciplines: lògica, física i ètica.
  • Stoicismus byl filosofický směr, který vyrostl zvláště z kořenů učení kynického v helénistickém období evropského starověku, které začíná výboji Alexandra Velikého a uzavírá se s koncem římské republiky. Období 4. st. př. n. l. - 1. st. n. l.
  • El estoicismo es uno de los movimientos filosóficos que, dentro del período helenístico, mayor importancia y difusión adquirió. Fundado por Zenón de Citio en el 301 a.C. , adquirió gran difusión por todo el mundo greco-romano, gozando de especial popularidad entre las élites romanas. Su período de preeminencia va del siglo III a.C. hasta finales del siglo II d.C. Tras esto, dio signos de agotamiento que coincidieron con la descomposición social del Alto Imperio Romano y el auge del cristianismo.
  • Stoalaisuus oli hellenistisen filosofian koulukunta, joka vaikutti useiden vuosisatojen ajan antiikin Kreikan ja Rooman yläluokan moraaliseen ajatteluun. Stoalaisuuteen yhdistetään mielenrauhan tavoittelu ja tunteiden hillintä (apatheia). Stoalaisuuden perusti Zenon Kitionilainen Ateenassa 300- ja 200-lukujen eaa. vaihteessa. Stoalainen oppi oli suosittu ja eri oloihin mukautuva, ja sillä oli paljon seuraajia kautta Kreikan ja Rooman valtakunnan, aina siihen saakka kun keisari Justinianus I sulki Ateenan pakanalliset filosofikoulut vuonna 529. Stoalaiset katsoivat intohimoisten tunteiden olevan seurausta virheellisistä arvostelmista. Viisaalla, moraalisesti ja intellektuaalisesti täydellistyneellä ihmisellä, ei olisi tällaisia tunteita, koska hänellä olisi vain tosia arvostelmia. Metafysiikassa stoalaiset kannattivat sekä kosmista determinismiä että ihmisen tahdon vapautta, ja katsoivat, että ihmiselle on hyveellistä omata sellainen tahto, joka on luonnon mukainen. Tämän vuoksi stoalaiset esittivät filosofiansa elämäntapana, jossa oleellista ei ollut se, mitä henkilö sanoi, vaan se, miten hän eli. Myöhemmät roomalaiset stoalaiset, kuten Seneca ja Epiktetos, painottivat hyveen olevan ainoa asia, joka on tarpeen ihmisen onnellisuudelle. Näin stoalainen viisas oli immuuni ulkoa päin kohtaaville onnettomuuksille. Tästä on seurausta ajatus stoalaisesta mielentyyneydestä onnettomuuksien edessä, vaikkakaan yleensä ei oteta huomioon, että stoalaisuudessa vain viisaan saatettiin nähdä olevan todella vapaa, ja että kaikki moraalin huonous oli yhtä paheellista. Stoalaisuus asetetaan usein vastakkain epikurolaisuuden kanssa. Tähän ovat syinä muun muassa päinvastaiset näkemykset onnellisuuden olemuksesta sekä se, että stoalaiset uskoivat kohtaloon ja Jumalan läsnäoloon tässä maailmassa, kun taas epikurolaiset kielsivät kummankin.
  • Le stoïcisme est une école philosophique de la Grèce antique, fondée par Zénon de Kition (Citium en latin) en 301 av. J. -C. , qui a exercé diverses influences, jusqu'à la période classique en Europe. C'est l'une des principales philosophies de la période hellénistique, avec l'épicurisme et le scepticisme. C'est une philosophie rationaliste qui se rattache notamment à Héraclite (idée d'un logos universel), au cynisme, et qui reprend certains aspects de la pensée d'Aristote. On peut résumer cette doctrine à l'idée qu'il faut vivre en accord avec la nature et la raison pour atteindre la sagesse et le bonheur, conçue comme ataraxie, c'est-à-dire absence de troubles. Le nom de Stoïcisme vient du grec Stoa poikilê, un portique de l'Agora à Athènes où les Stoïciens se réunissaient et enseignaient. De là vient que le stoïcisme est aussi nommé l'école du Portique. Ce mot désigne aujourd'hui, dans l'usage courant, l'aspect moral de cette philosophie : on entend en effet par stoïcisme une attitude caractérisée par l'indifférence à la douleur et le courage face aux difficultés de l'existence. Il ne nous reste que des fragments des premiers Stoïciens, et les seules œuvres complètes que nous possédions sont celles de Sénèque, Épictète et Marc-Aurèle. Cicéron nous a transmis des débats de l'époque hellénistique qui nous renseignent sur l'ancien stoïcisme. Les adversaires des stoïciens nous ont également laissé des témoignages sur leur pensée. Ce que nous pouvons en savoir en logique, en physique et en éthique nous montre des esprits puissants et originaux qui ont marqué l'histoire occidentale jusqu'à aujourd'hui. Cet article propose un exposé des traits généraux de la doctrine, nonobstant les nuances notables d'un stoïcien à l'autre.
  • A sztoikus filozófia vagy sztoicizmus a Kr. e. 310 körül Kitioni Zénón (Zeno of Citium) által Athénban alapított, az antik korban és kora középkorban igen befolyásos sztoikus filozófiai iskola tanainak (a sztoának) az összessége. A „sztoikus” szó a görög Στοά = sztoa = „(oszlop)csarnok”, „terasz” szóból ered, mivel az előadásokat és összejöveteleket az Athéni piactér előcsarnokaiban (sztoa poikilé) tartották. Zénón utódai az iskola élén Khrüszipposz és Kleanthész voltak, de az iskola követői és művelői között olyan, jóval súlyosabb nevek is vannak, mint Marcus Tullius Cicero római szónok, filozófus és államférfi, Lucius Annaeus Seneca filozófus és politikus, vagy Marcus Aurelius római császár és filozófus. A sztoikus filozófia az addigi görög természetfilozófiai hagyománynak némileg ellentmondva, Szókratészhez híven, inkább (bár nem kizárólag) a társadalomra és az emberekre, a humánumra irányult, például minden ember azonos értékűségét hirdették, és általában is a holizmust, az univerzum mélyen fekvő egységét tartották hangsúlyozandónak, valamint a panteizmust, amely tanítás szerint az isten(ek) egylényegű(ek) a természettel, az univerzummal. A keleti filozófiák közül leginkább a buddhizmussal rokonítható ez az irányzat.
  • Lo stoicismo è una corrente filosofica e spirituale fondata nel 308 a.C. ad Atene da Zenone di Cizio, con un forte orientamento etico. Tale filosofia prende il suo nome dal portico dipinto (in greco στοὰ ποικίλη, pron. stoà poikíle) dove Zenone di Cizio impartiva le sue lezioni. Gli stoici sostennero le virtù dell'autocontrollo e del distacco dalle cose terrene, portate all'estremo nell'ideale dell'atarassia, come mezzi per raggiungere l'integrità morale e intellettuale. Nell'ideale stoico è il dominio sulle passioni che permette allo spirito il raggiungimento della saggezza. Riuscire è un compito individuale, e scaturisce dalla capacità del saggio di disfarsi delle idee e dei condizionamenti che la società in cui vive gli ha inculcato. Lo stoico tuttavia non disprezza la compagnia degli altri uomini, e l'aiuto ai più bisognosi è una pratica raccomandata. Tra gli stoici più importanti troviamo numerosi filosofi e uomini di stato greci e romani. Il disprezzo per le ricchezze e la gloria mondana la resero una filosofia adottata sia da imperatori che da schiavi. Cleante, Crisippo, Seneca, Catone, Anneo Cornuto e Persio furono personalità importanti della scuola stoica.
  • ストア派(ストアは、英: Stoicism)は、ヘレニズム時代に成立した哲学ないしその学派である。この派にちなむストイック(stoic)という言葉が示すように、禁欲的な思想と態度によって知られる。ヘレニズム時代以降の古代ギリシア・ローマの時代においてはアカデメイア学派、逍遥学派、エピクロス派と並んで四大学派とされていた。ストア派なる名は、ゼノンがアテナイの彩色柱廊(ストア・ポイキレ)で教授していたことにちなむ。 とくに古代ローマの共和制末期からキリスト教を認める前までの帝政期における影響は非常に大きく、後述するように皇帝すらそれに帰依した。
  • De Stoa of het Stoïcisme is een filosofische stroming die rond 300 v. Chr. begonnen is in Griekenland en één van de Hellenistische filosofieën is. De Stoa heeft grote populariteit verworven, vooral binnen het Romeinse Rijk. Filosofisch gezien was de oude Stoa het meest creatief, maar de schrijvers van de jonge Stoa zijn het bekendst: Seneca, Epictetus, en Marcus Aurelius. Dit komt enerzijds doordat van hen werken in hun geheel zijn overgeleverd, terwijl ons van de eersten slechts fragmenten resten. Anderzijds komt dit doordat in de werken van de jonge Stoa het meest aansprekende en bekendste deel van de stoïsche filosofie, de levensfilosofie, het meest op de voorgrond treedt. Het woord stoa betekent zuilengang en staat voor de stoa poikilè (beschilderde zuilengang). Dat was een zuilengang aan de noordkant van de Agora van Athene, alwaar de stichter van de Stoa, Zeno van Citium (Cyprus, 334-264 v. Chr. ) zijn onderwijs gaf.
  • Stoisismen, fra gresk stoa poikile, «søylehall», en bygning hvor Zenon fra Kypros underviste sine elever, er betegnelsen på en systematisk filosofi, datert fra rundt 300 f. Kr. , som fremmer prinsippene om logiske tanker for å reflektere over en kosmisk forståelse av sammenhengen i naturen. Stoisismen foreskriver derfor selvkontroll og at en følelsesmessig innlevelse kun er forstyrrende ettersom valg skal bli tatt fra fornuften alene. Den ideelle stoiker er derfor upåvirket av motgang, mer isteden preget av fasthet og kaldblodighet, såkalt «stoisk ro». Stoisismen anses å være grunnlagt av Zenon fra Kypros. Zenon kom fra Citium, Kypros. (Må ikke forveksles med den førsokratiske filosofen Zenon fra Elea). Zenon fra Kypros skrev «Staten», et verk som fikk stor oppmerksomhet. Her argumenterte han for rettsstaten og de politiske institusjonenes allmenne gyldighet. Ingen av hans skrifter er bevart, med unntak av noen spredte sitater.
  • Stoicyzm to kierunek filozoficzny zapoczątkowany w III wieku przed narodzeniem Chrystusa. W Atenach przez Zenona z Kition, doprowadzony do ostatecznej formy przez Chryzypa i kontynuowany przez całą starożytność. Wywarł znaczny wpływ na rozwój chrześcijaństwa, w pewnym stopniu oddziaływał na myśl średniowieczną, odżył w nowej formie w filozofii nowożytnej, np. u Justusa Lipsiusa. Stoicyzm stworzył kompletny system filozoficzny, który w teorii bytu był monistyczny, zasadniczo materialistyczny i deterministyczny, a w teorii poznania skłaniał się ku empiryzmowi, ale najbardziej jest znany ze swojej części etycznej. Etyka stoicka, która większości ludzi kojarzy się ze słowem "stoicyzm", opiera się na zasadzie osiągania szczęścia przez wewnętrzną dyscyplinę moralną, sumienne spełnianie tych obowiązków, które spadają na nas naturalną koleją rzeczy, oraz odcięcia swoich emocji od zdarzeń zewnętrznych, czyli utrzymywania stanu spokojnego szczęścia niezależnie od zewnętrznych warunków. Nazwa tej szkoły pochodzi od greckiego słowa "stoa" oznaczającego zasadniczo portyk, czyli rodzaj publicznie dostępnego, krytego miejsca spacerów i spotkań. Pierwsi stoicy spotykali się i prowadzili dysputy w ateńskim budynku zwanym po grecku ἡ στοὰ ἡ ποικίλη (he stoa he poikile – "stoa kolorowa"), gdzie nauczał Zenon z Kition. Stoicyzm był szczególnie popularny i niemal utożsamiany z całą filozofią jako taką w starożytnym Rzymie. Do Rzymu stoicyzm sprowadził grecki niewolnik Epiktet. Rzymscy filozofowie stoicy nie wnieśli jednak wiele nowego do systemu uformowanego przez Chryzypa. Najbardziej znanymi stoikami rzymskimi byli: Lucjusz Anneusz Seneka i cesarz Marek Aureliusz.
  • O estoicismo é uma doutrina filosófica que afirma que todo o universo é corpóreo e governado por um Logos divino (noção que os estóicos tomam de Heráclito e desenvolvem). A alma está identificada com este princípio divino, como parte de um todo ao qual pertence. Este lógos (ou razão universal) ordena todas as coisas: tudo surge a partir dele e de acordo com ele, graças a ele o mundo é um kosmos (termo que em grego significa "harmonia"). A partir disso surgem duas conseqüências éticas: deve-se «viver conforme a natureza»: sendo a natureza essencialmente o logos, essa máxima é prescrição para se viver de acordo com a razão. Sendo a razão aquilo por meio do que o homem torna-se livre e feliz, o homem sábio não apreende o seu verdadeiro bem nos objetos externos, mas bem usando estes objetos através de uma sabedoria pela qual não se deixa escravizar pelas paixões e pelas coisas externas. A última época do estoicismo, ou período romano, caracteriza-se pela sua tendência prática e religiosa, fortemente acentuada como se verifica nos Discursos e no Enchiridion de Epiteto e nos Pensamentos ou Meditações de Marco Aurélio. Estóico: Diz-se daquele que revela fortaleza de ânimo e austeridade. Impassível; imperturbável; insensível. A escola estóica foi fundada no século III a.C. por Zenão de Cítio (de Cittium), e que preconizava a indiferença à dor de ânimo oposta aos males e agruras da vida, em que reunia seus discípulos sob pórticos ("stoa", em grego) situados em templos, mercados e ginásios. Foi bastante influenciada pelas doutrinas cínica e epicurista, além da clara influência de Sócrates. O estoicismo propõe viver de acordo com a lei racional da natureza e aconselha a indiferença (apathea) em relação a tudo que é externo ao ser. O homem sábio obedece à lei natural reconhecendo-se como uma peça na grande ordem e propósito do universo. O estoicismo floresceu na Grécia com Cleantes de Assos e Crisipo de Solis, sendo levada a Roma no ano 155 a.C. por Diógenes de Babilônia. Ali seus continuadores foram Marco Aurélio, Séneca, Epiteto e Lucano. O Antigo Estoicismo, por Émile Bréhier
  • Stoa este o şcoală filosofică fondată în Atena de Zenon din Citium în jurul anului 300 a. Chr. , în perioada elenistică a istoriei antice. Concepţia despre lume şi viaţă a acestei şcoli poartă numele de "Stoicism". Numele derivă de la un portic cu coloane, stoa poikile, decorat de pictorul Polygnotos cu aspecte de la distrugerea Troiei, luptele Atenienilor cu Amazoanele şi bătălia de la Marathon. Aici îşi ţinea lecţiile Zenon şi aveau loc discuţiile cu discipolii săi. Stoicismul s-a dezvoltat ca o reacţie împotriva epicureismului, având originea în filosofia cinică fondată de Antisthene, un discipol al lui Socrate. Învăţătura centrală a stoicismului este morala derivată din însăşi legile naturii. Acceptarea acestei evidenţe compensează durerea şi nefericirea, împacă binele cu răul, viaţa cu moartea. O altă trăsătură constă în recomandarea iubirii faţă de oricare alte fiinţe. Stoa a avut o audienţă largă la gânditorii greci şi romani, cunoscând o evoluţie de mai multe secole, în trei perioade: Stoa veche: Zenon din Citium, urmat la conducerea şcolii de Kleanthes din Assos şi apoi de Chrysippos. Perioada mijlocie: Panaitios din Rodos, Antipatros din Tars, Poseidonios din Apameia - învăţătorul lui Cicero -, Diogene din Babilon. Uneori, în această perioadă este încadrat şi Cicero, ale cărui opere conţin multe învăţături stoice; el era însă mai degrabă un eclectic, adept al "Noii Academii". Stoa târzie sau "romană" : Seneca, Epictet, Marc Aureliu.
  • Стоици́зм — философская школа, возникшая во времена раннего эллинизма и сохранившая влияние вплоть до конца античного мира. Своё имя школа получила по названию портика Стоа Пойкиле (греч. στοά ποικίλη, букв. «расписной портик»), где основатель стоицизма, Зенон Китийский, впервые выступил в качестве самостоятельного учителя.
  • Stoicism, från grekiskans stoa poikile (’pelarhall’), en filosofisk riktning i det antika Grekland med filosofer som Zenon från Kition, Cleanthes, Chrysippos samt romarna Cicero, Seneca, Marcus Aurelius och Epiktetos med flera. Stoikerna organiserade sig i Aten omkring år 310 f. Kr. då man beskrev världen som sammansatt enligt reglerna i den formaliserade logiken, fysiken och naturetiken. Stoicismen kan härledas till cynismen, en tidigare filosofisk skola i Grekland. Man hyllade logos som den högsta principen i det att logos sågs som den princip eller överordnade naturlag som mekaniskt styrde allt skeende i världen. I modern tid är den stoiska etiken mest känd. Stoikerna ansåg att människan måste motstå de impulser som ges av drifterna i form av kärlek, lust, hat, fruktan, smärta och så vidare. Det objektivt goda ansåg man ligga i sinnestillståndet, i vishet och återhållsamhet.
  • Stoacılık, kurucusu Kıbrıs'lı Zenon olan felsefe okulu. Hellenistik felsefenin en önemli felefelerindendir. Zenon okulunu Atina'da Stoa Poikile denilen yerde kurmuştur. Kelime anlamı olarak Stoa Poikile resimlerle süslenmiş direklerden meydana gelen bir galeri görünümündedir. Okulun bu adla anılmasının sebebi budur. Stoacılar doğaya uygun yaşamayı felsefi olarak benisemişler ve dünya vatandaşlığını savunmuşlardır. Mutluluk dış koşullara bağlı olmamalıdır önermesini dile getirmişlerdir.
  • Стоїци́зм — вчення однієї з найбільш впливових філософских шкіл античності, заснованої близько 300 р. до н. е. Своє ім'я школа отримала по назві портика Стоя Пойкиле (грец. στοά ποικίλη, букв. «розписний портик»), де засновник стоїцизму, Зенон із Кітіона, вперше виступив в якості самостійного вчителя. Стоїки вважали логіку, фізику і етику частинами філософії. Відоме їх порівняння філософії з фруктовим садом, де логіка – садова огорожа, етика – фруктове(фруктові) дерево(а), а фізика – плоди дерева, тобто результат, що базується на певних (обумовлено-визначених) принципах і обмежений певними рамками. Стоїцизм був впливовим філософським напрямком від епохи раннього елінізму аж до кінця античного світу. Свій вплив ця школа залишала і на подальші філософські епохи.
  • 斯多亞學派,又譯斯多噶學派、斯多葛學派,古希腊哲学家芝諾約於西元前305年左右創立的哲學流派。这个學派的名字斯多噶 (Stoa)這個詞彙来源于Stoa poikile(屋頂的柱廊),據說當時他們常在此種建築下講學聚會。 哲学史一般把斯多噶派(主义)分成3个时期。斯多噶派把哲学划分为逻辑学,物理学和伦理学。它一般主張是:理性能提供「共同概念」(common notions),使人人具有共同的經驗,從而,以形成知識、真理的標準。自古希臘起,到中世紀,曾發揚斯多亞學派的学者不乏其人,包括羅馬哲學家塞內卡(L.A. Seneca,3年~65年)、西賽羅等,甚至有幾位羅馬皇帝亦為斯多亞主義的信徒。 他们的基本主张即宇宙是绝对的理性,理性能提供「共同概念」(common notions),使人人具有共同的經驗,從而,以形成知識、真理的標準。他们还认为世界既是理性,人是世界理性的一部分,應該避免理智的判断受到感情方面的影响。他們的人生目標就是符合這個世界的理性,即達到有德性的生活,將克制、知足、平靜(一種對外在事物的冷漠)視為美德。另外,他們也相信「命定論」,即一切都已經註定,都是因為之前做的事情(前因)才會必然的導致後果。
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:reference
dbpprop:rquoteProperty
  • Epictetus
  • Philosophy does not promise to secure anything external for man, otherwise it would be admitting something that lies beyond its proper subject-matter. For as the material of the carpenter is wood, and that of statuary bronze, so the subject-matter of the art of living is each person's own life.
  • right
dbpprop:sepEntryProperty
  • Dirk Baltzly
  • Stoicism
  • stoicism
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
rdfs:comment
  • Stoicism was a school of Hellenistic philosophy founded in Athens by Zeno of Citium in the early 3rd century BC. The stoics considered destructive emotions to be the result of errors in judgment, and that a sage, or person of "moral and intellectual perfection," would not undergo such emotions. Stoics were concerned with the active relationship between cosmic determinism and human freedom, and the belief that it is virtuous to maintain a will that is in accord with nature.
  • Als Stoa wird eines der wirkungsmächtigsten philosophischen Lehrgebäude in der abendländischen Geschichte bezeichnet. Tatsächlich geht der Name (griechisch στοὰ ποικίλη – „bemalte Vorhalle“) auf eine Säulenhalle auf der Agora, dem Marktplatz von Athen, zurück, in der Zenon von Kition um 300 v. Chr. seine Lehrtätigkeit aufnahm.
  • L'estoïcisme és un sistema filosòfic fundat per Zenó de Cítion. El nom de l'escola estoica prové del lloc on Zenó impartia els seus ensenyaments: un pòrtic (stoa) d'Atenes. En un sentit ampli, es poden considerar estoiques totes les doctrines ètiques que defensen la indiferència envers els plaers i dolors externs, i l'austeritat en els propis desitjos.
  • Stoicismus byl filosofický směr, který vyrostl zvláště z kořenů učení kynického v helénistickém období evropského starověku, které začíná výboji Alexandra Velikého a uzavírá se s koncem římské republiky. Období 4. st. př. n. l. - 1. st. n. l.
  • El estoicismo es uno de los movimientos filosóficos que, dentro del período helenístico, mayor importancia y difusión adquirió. Fundado por Zenón de Citio en el 301 a.C. , adquirió gran difusión por todo el mundo greco-romano, gozando de especial popularidad entre las élites romanas. Su período de preeminencia va del siglo III a.C. hasta finales del siglo II d.C.
  • Stoalaisuus oli hellenistisen filosofian koulukunta, joka vaikutti useiden vuosisatojen ajan antiikin Kreikan ja Rooman yläluokan moraaliseen ajatteluun. Stoalaisuuteen yhdistetään mielenrauhan tavoittelu ja tunteiden hillintä (apatheia). Stoalaisuuden perusti Zenon Kitionilainen Ateenassa 300- ja 200-lukujen eaa. vaihteessa.
  • Le stoïcisme est une école philosophique de la Grèce antique, fondée par Zénon de Kition (Citium en latin) en 301 av. J. -C. , qui a exercé diverses influences, jusqu'à la période classique en Europe. C'est l'une des principales philosophies de la période hellénistique, avec l'épicurisme et le scepticisme. C'est une philosophie rationaliste qui se rattache notamment à Héraclite (idée d'un logos universel), au cynisme, et qui reprend certains aspects de la pensée d'Aristote.
  • A sztoikus filozófia vagy sztoicizmus a Kr. e. 310 körül Kitioni Zénón (Zeno of Citium) által Athénban alapított, az antik korban és kora középkorban igen befolyásos sztoikus filozófiai iskola tanainak (a sztoának) az összessége. A „sztoikus” szó a görög Στοά = sztoa = „(oszlop)csarnok”, „terasz” szóból ered, mivel az előadásokat és összejöveteleket az Athéni piactér előcsarnokaiban (sztoa poikilé) tartották.
  • Lo stoicismo è una corrente filosofica e spirituale fondata nel 308 a.C. ad Atene da Zenone di Cizio, con un forte orientamento etico. Tale filosofia prende il suo nome dal portico dipinto (in greco στοὰ ποικίλη, pron. stoà poikíle) dove Zenone di Cizio impartiva le sue lezioni. Gli stoici sostennero le virtù dell'autocontrollo e del distacco dalle cose terrene, portate all'estremo nell'ideale dell'atarassia, come mezzi per raggiungere l'integrità morale e intellettuale.
  • De Stoa of het Stoïcisme is een filosofische stroming die rond 300 v. Chr. begonnen is in Griekenland en één van de Hellenistische filosofieën is. De Stoa heeft grote populariteit verworven, vooral binnen het Romeinse Rijk. Filosofisch gezien was de oude Stoa het meest creatief, maar de schrijvers van de jonge Stoa zijn het bekendst: Seneca, Epictetus, en Marcus Aurelius.
  • Stoisismen, fra gresk stoa poikile, «søylehall», en bygning hvor Zenon fra Kypros underviste sine elever, er betegnelsen på en systematisk filosofi, datert fra rundt 300 f. Kr. , som fremmer prinsippene om logiske tanker for å reflektere over en kosmisk forståelse av sammenhengen i naturen. Stoisismen foreskriver derfor selvkontroll og at en følelsesmessig innlevelse kun er forstyrrende ettersom valg skal bli tatt fra fornuften alene.
  • Stoicyzm to kierunek filozoficzny zapoczątkowany w III wieku przed narodzeniem Chrystusa. W Atenach przez Zenona z Kition, doprowadzony do ostatecznej formy przez Chryzypa i kontynuowany przez całą starożytność. Wywarł znaczny wpływ na rozwój chrześcijaństwa, w pewnym stopniu oddziaływał na myśl średniowieczną, odżył w nowej formie w filozofii nowożytnej, np. u Justusa Lipsiusa.
  • O estoicismo é uma doutrina filosófica que afirma que todo o universo é corpóreo e governado por um Logos divino (noção que os estóicos tomam de Heráclito e desenvolvem). A alma está identificada com este princípio divino, como parte de um todo ao qual pertence. Este lógos (ou razão universal) ordena todas as coisas: tudo surge a partir dele e de acordo com ele, graças a ele o mundo é um kosmos (termo que em grego significa "harmonia").
  • Stoa este o şcoală filosofică fondată în Atena de Zenon din Citium în jurul anului 300 a. Chr. , în perioada elenistică a istoriei antice. Concepţia despre lume şi viaţă a acestei şcoli poartă numele de "Stoicism". Numele derivă de la un portic cu coloane, stoa poikile, decorat de pictorul Polygnotos cu aspecte de la distrugerea Troiei, luptele Atenienilor cu Amazoanele şi bătălia de la Marathon. Aici îşi ţinea lecţiile Zenon şi aveau loc discuţiile cu discipolii săi.
  • Стоици́зм — философская школа, возникшая во времена раннего эллинизма и сохранившая влияние вплоть до конца античного мира. Своё имя школа получила по названию портика Стоа Пойкиле (греч. στοά ποικίλη, букв.
  • Stoicism, från grekiskans stoa poikile (’pelarhall’), en filosofisk riktning i det antika Grekland med filosofer som Zenon från Kition, Cleanthes, Chrysippos samt romarna Cicero, Seneca, Marcus Aurelius och Epiktetos med flera. Stoikerna organiserade sig i Aten omkring år 310 f. Kr. då man beskrev världen som sammansatt enligt reglerna i den formaliserade logiken, fysiken och naturetiken. Stoicismen kan härledas till cynismen, en tidigare filosofisk skola i Grekland.
  • Stoacılık, kurucusu Kıbrıs'lı Zenon olan felsefe okulu. Hellenistik felsefenin en önemli felefelerindendir. Zenon okulunu Atina'da Stoa Poikile denilen yerde kurmuştur. Kelime anlamı olarak Stoa Poikile resimlerle süslenmiş direklerden meydana gelen bir galeri görünümündedir. Okulun bu adla anılmasının sebebi budur. Stoacılar doğaya uygun yaşamayı felsefi olarak benisemişler ve dünya vatandaşlığını savunmuşlardır.
  • Стоїци́зм — вчення однієї з найбільш впливових філософских шкіл античності, заснованої близько 300 р. до н. е. Своє ім'я школа отримала по назві портика Стоя Пойкиле (грец. στοά ποικίλη, букв.
rdfs:label
  • Stoicism
  • Stoa
  • Estoïcisme
  • Stoicismus
  • Estoicismo
  • Stoalaisuus
  • Stoïcisme
  • Sztoikus filozófia
  • Stoicismo
  • ストア派
  • Stoa
  • Stoikerne
  • Stoicyzm
  • Estoicismo
  • Stoa
  • Стоицизм
  • Stoicism
  • Stoacılık
  • Стоїцизм
  • 斯多亞學派
skos:subject
foaf:page
is dbpedia-owl:Person/influenced of
is dbpedia-owl:Person/influencedBy of
is dbpedia-owl:influenced of
is dbpedia-owl:influencedBy of
is dbpprop:influences of
is dbpprop:notableIdeas of
is dbpprop:redirect of
is dbpprop:schoolTradition of