Stoicism (Greek Στοά) is a school of Hellenistic philosophy founded in Athens by Zeno of Citium in the early 3rd century BC. The Stoics believed that destructive emotions resulted from errors in judgment, and that a sage, or person of "moral and intellectual perfection," would not suffer such emotions. Stoics were concerned with the active relationship between cosmic determinism and human freedom, and the belief that it is virtuous to maintain a will that is in accord with nature.

PropertyValue
dbpedia-owl:abstract
  • Als Stoa wird eines der wirkungsmächtigsten philosophischen Lehrgebäude in der abendländischen Geschichte bezeichnet. Tatsächlich geht der Name auf eine Säulenhalle auf der Agora, dem Marktplatz von Athen, zurück, in der Zenon von Kition um 300 v. Chr. seine Lehrtätigkeit aufnahm. Ein besonderes Merkmal der stoischen Philosophie ist die kosmologische, auf Ganzheitlichkeit der Welterfassung gerichtete Betrachtungsweise, aus der sich ein in allen Naturerscheinungen und natürlichen Zusammenhängen waltendes universelles Prinzip ergibt. Für den Stoiker als Individuum gilt es, seinen Platz in dieser Ordnung zu erkennen und auszufüllen, indem er durch die Einübung emotionaler Selbstbeherrschung sein Los zu akzeptieren lernt und mit Hilfe von Gelassenheit und Seelenruhe zur Weisheit strebt.
  • El estoicismo es uno de los movimientos filosóficos que, dentro del periodo helenístico, adquirió mayor importancia y difusión. Fundado por Zenón de Citio en el 301 a. C. , adquirió gran difusión por todo el mundo greco-romano, gozando de especial popularidad entre las élites romanas. Su período de preeminencia va del siglo III a. C. hasta finales del siglo II d. C. Tras esto, dio signos de agotamiento que coincidieron con la descomposición social del Alto Imperio romano y el auge del cristianismo.
  • Stoalaisuus oli hellenistisen filosofian koulukunta, joka vaikutti useiden vuosisatojen ajan antiikin Kreikan ja Rooman yläluokan moraaliseen ajatteluun. Stoalaisuuteen yhdistetään mielenrauhan (ataraksia) tavoittelu ja tunteiden hillintä (apatheia). Stoalaisuuden perusti Zenon Kitionilainen Ateenassa 300- ja 200-lukujen eaa. vaihteessa. Stoalainen oppi oli suosittu ja eri oloihin mukautuva, ja sillä oli paljon seuraajia kautta Kreikan ja Rooman valtakunnan, aina siihen saakka kun keisari Justinianus I sulki Ateenan pakanalliset filosofikoulut vuonna 529. Stoalaiset katsoivat intohimoisten tunteiden olevan seurausta virheellisistä arvostelmista. Viisaalla, moraalisesti ja intellektuaalisesti täydellistyneellä ihmisellä, ei olisi tällaisia tunteita, koska hänellä olisi vain tosia arvostelmia. Metafysiikassa stoalaiset kannattivat sekä kosmista determinismiä että ihmisen tahdon vapautta, ja katsoivat, että ihmiselle on hyveellistä omata sellainen tahto, joka on luonnon mukainen. Tämän vuoksi stoalaiset esittivät filosofiansa elämäntapana, jossa oleellista ei ollut se, mitä henkilö sanoi, vaan se, miten hän eli. Myöhemmät roomalaiset stoalaiset, kuten Seneca ja Epiktetos, painottivat hyveen olevan ainoa asia, joka on tarpeen ihmisen onnellisuudelle. Näin stoalainen viisas oli immuuni ulkoa päin kohtaaville onnettomuuksille. Tästä on seurausta ajatus stoalaisesta mielentyyneydestä onnettomuuksien edessä, vaikkakaan yleensä ei oteta huomioon, että stoalaisuudessa vain viisaan saatettiin nähdä olevan todella vapaa, ja että kaikki moraalin huonous oli yhtä paheellista. Stoalaisuus asetetaan usein vastakkain epikurolaisuuden kanssa. Tähän ovat syinä muun muassa päinvastaiset näkemykset onnellisuuden olemuksesta sekä se, että stoalaiset uskoivat kohtaloon ja Jumalan läsnäoloon tässä maailmassa, kun taas epikurolaiset kielsivät kummankin.
  • Lo stoicismo è una corrente filosofica e spirituale fondata intorno al 300 a.C. ad Atene da Zenone di Cizio, con un forte orientamento etico. Tale filosofia prende il suo nome dalla Stoà Pecìle o «portico dipinto» dove Zenone impartiva le sue lezioni. Gli stoici sostennero le virtù dell'autocontrollo e del distacco dalle cose terrene, portate all'estremo nell'ideale dell'atarassia, come mezzi per raggiungere l'integrità morale e intellettuale. Nell'ideale stoico è il dominio sulle passioni o apatìa che permette allo spirito il raggiungimento della saggezza. Riuscire è un compito individuale, e scaturisce dalla capacità del saggio di disfarsi delle idee e dei condizionamenti che la società in cui vive gli ha inculcato. Lo stoico tuttavia non disprezza la compagnia degli altri uomini e l'aiuto ai più bisognosi è una pratica raccomandata. Tra gli stoici più importanti troviamo numerosi filosofi e uomini di stato greci e romani. Il disprezzo per le ricchezze e la gloria mondana la resero una filosofia adottata sia da imperatori che da schiavi. Cleante, Crisippo, Seneca, Catone, Anneo Cornuto e Persio furono importanti personalità della scuola stoica.
  • ストア派(ストアは、Template:Lang-en-short)は、ヘレニズム時代に成立した哲学ないしその学派である。この派にちなむストイック(stoic)という言葉が示すように、禁欲的な思想と態度によって知られる。ヘレニズム時代以降の古代ギリシア・ローマの時代においてはアカデメイア学派、逍遥学派、エピクロス派と並んで四大学派とされていた。ストア派なる名は、ゼノンがアテナイの彩色柱廊(ストア・ポイキレ)で教授していたことにちなむ。 とくに古代ローマの共和制末期からキリスト教を認める前までの帝政期における影響は非常に大きく、後述するように皇帝すらそれに帰依した。
  • De Stoa of het Stoïcisme is een filosofische stroming die rond 300 v. Chr. begon in Griekenland en behoort tot de Hellenistische filosofieën. De Stoa heeft grote populariteit verworven, vooral binnen het Romeinse Rijk. Filosofisch gezien was de oude Stoa het meest creatief, maar de schrijvers van de jonge Stoa zijn het bekendst: Seneca, Epictetus, en Marcus Aurelius. Dit komt enerzijds doordat van hen volledige werken zijn overgeleverd, terwijl ons van de eersten slechts fragmenten resten. Anderzijds komt dit doordat in de werken van de jonge Stoa het sterkst aansprekende en bekendste deel van de stoïsche filosofie, de levensfilosofie, het meest op de voorgrond treedt. Het woord stoa betekent zuilengang en staat voor de stoa poikilè (beschilderde zuilengang). Dat was een zuilengang aan de noordkant van de Agora van Athene, alwaar de stichter van de Stoa, Zeno van Citium (Cyprus, 334-264 v. Chr. ) zijn onderwijs gaf.
  • Stoicism (Greek Στοά) is a school of Hellenistic philosophy founded in Athens by Zeno of Citium in the early 3rd century BC. The Stoics believed that destructive emotions resulted from errors in judgment, and that a sage, or person of "moral and intellectual perfection," would not suffer such emotions. Stoics were concerned with the active relationship between cosmic determinism and human freedom, and the belief that it is virtuous to maintain a will that is in accord with nature. Because of this, the Stoics presented their philosophy as a way of life, and they thought that the best indication of an individual's philosophy was not what a person said but how he behaved. Later Stoics, such as Seneca and Epictetus, emphasized that because "virtue is sufficient for happiness," a sage was immune to misfortune. This belief is similar to the meaning of the phrase 'stoic calm', though the phrase does not include the "radical ethical" Stoic views that only a sage can be considered truly free, and that all moral corruptions are equally vicious. Stoic doctrine was a popular and durable philosophy, with a following throughout Greece and the Roman Empire, from its founding until the closing of all philosophy schools in 529 AD by order of the Emperor Justinian I, who perceived their pagan character as at odds with the Roman Catholic Church faith.
  • Stoisisme er en retning innenfor hellenistisk filosofi som ble grunnlagt i Athen av Zenon av Kypros i tidlig på 200-tallet f. Kr. Hos stoikerne er følelser og fornuft adskilte, og stoisismen foreskrev selvkontroll og utelate følelsesmessig involvering da valg skal bli gjort fra fornuften alene. Den ideelle stoiker er upåvirket av motgang og preget av fasthet og kaldblodighet, og at en vis mann, eller en person med «moral og intellektuell perfeksjon» ikke ville lide av destruktive følelser. Stoisisme er best kjent gjennom «å ha en stoisk ro», noe som henviser til å ha et fullstendig overblikk og uendret væremåte, uansett hva som skjer. Stoisismen kan således peke mot kynismen, en tidigere filosofisk skole i antikkens Hellas. Man hyllet logos som det fremste prinsipp i ved at logos ble sett på som overordnet naturlov som mekanisk styrte alt som skjedde i verden. Betegnelsen stoisisme stammer fra bygningen Stoa poikile i Athen, hvor Zenon underviste sine studenter. Filosofer som betraktes som stoikere er blant annet nevnte Zenon, Kleanthes, Krysippos samt romerne Cicero, Seneca, filosofikeiseren Marcus Aurelius og Epiktetos med flere.
  • Stoicyzm – kierunek filozoficzny zapoczątkowany w III wieku przed n.e. w Atenach przez Zenona z Kition, doprowadzony do ostatecznej formy przez Chryzypa i kontynuowany przez całą starożytność. Wywarł znaczny wpływ na rozwój chrześcijaństwa, w pewnym stopniu oddziaływał na myśl średniowieczną, odżył w nowej formie w filozofii nowożytnej, np. u Justusa Lipsiusa. Modelem człowieka był mędrzec, który żył w zgodzie z naturą, kierujący się rozumem. Stoicyzm stworzył kompletny system filozoficzny, który w teorii bytu był monistyczny, zasadniczo materialistyczny i deterministyczny, a w teorii poznania skłaniał się ku empiryzmowi, ale najbardziej jest znany ze swojej części etycznej. Etyka stoicka, która większości ludzi kojarzy się ze słowem "stoicyzm", opiera się na zasadzie osiągania szczęścia przez wewnętrzną dyscyplinę moralną, sumienne spełnianie tych obowiązków, które spadają na nas naturalną koleją rzeczy, oraz odcięcia swoich emocji od zdarzeń zewnętrznych, czyli utrzymywania stanu spokojnego szczęścia niezależnie od zewnętrznych warunków. Nazwa tej szkoły pochodzi od greckiego słowa "stoa" oznaczającego zasadniczo portyk, czyli rodzaj publicznie dostępnego, krytego miejsca spacerów i spotkań. Pierwsi stoicy spotykali się i prowadzili dysputy w ateńskim budynku zwanym po grecku Szablon:Grc (he stoa he poikile – "stoa kolorowa"), gdzie nauczał Zenon z Kition. Stoicyzm był szczególnie popularny i niemal utożsamiany z całą filozofią jako taką w starożytnym Rzymie. Do Rzymu stoicyzm sprowadził grecki niewolnik Epiktet. Rzymscy filozofowie stoicy nie wnieśli jednak wiele nowego do systemu uformowanego przez Chryzypa. Najbardziej znanymi stoikami rzymskimi byli: Lucjusz Anneusz Seneka i cesarz Marek Aureliusz.
  • O estoicismo é uma doutrina filosófica fundada por Zenão de Cítio, que afirma que todo o universo é corpóreo e governado por um Logos divino (noção que os estoicos tomam de Heráclito e desenvolvem). A alma está identificada com este princípio divino, como parte de um todo ao qual pertence. Este logos (ou razão universal) ordena todas as coisas: tudo surge a partir dele e de acordo com ele, graças a ele o mundo é um kosmos (termo que em grego significa "harmonia"). O estoicismo propõe viver de acordo com a lei racional da natureza e aconselha a indiferença (apathea) em relação a tudo que é externo ao ser. O homem sábio obedece à lei natural reconhecendo-se como uma peça na grande ordem e propósito do universo, devendo assim manter a serenidade perante as tragédias e coisas boas. O estoicismo floresceu na Grécia com Cleantes de Assos e Crisipo de Solis, sendo levada a Roma no ano 155 a.C. por Diógenes de Babilônia. Ali seus continuadores foram Marco Aurélio, Séneca, Epiteto e Lucano. A partir disso surgem duas consequências éticas: deve-se «viver conforme a natureza»: sendo a natureza essencialmente o logos, essa máxima é prescrição para se viver de acordo com a razão. Sendo a razão aquilo por meio do que o homem torna-se livre e feliz, o homem sábio não apreende o seu verdadeiro bem nos objetos externos, mas bem usando estes objetos através de uma sabedoria pela qual não se deixa escravizar pelas paixões e pelas coisas externas. A última época do estoicismo, ou período romano, caracteriza-se pela sua tendência prática e religiosa, fortemente acentuada como se verifica nos Discursos e no Enchiridion de Epiteto e nos Pensamentos ou Meditações de Marco Aurélio. Estoico: Diz-se daquele que revela fortaleza de ânimo e austeridade. Impassível; imperturbável; insensível. A escola estoica foi fundada no século III a.C. por Zenão de Cítio (de Cittium), e que preconizava a indiferença à dor de ânimo oposta aos males e agruras da vida, em que reunia seus discípulos sob pórticos ("stoa", em grego) situados em templos, mercados e ginásios. Foi bastante influenciada pelas doutrinas cínica e epicurista, além da clara influência de Sócrates. Predefinição:Portal-filosofia
  • Стоици́зм — философская школа, возникшая во времена раннего эллинизма и сохранившая влияние вплоть до конца античного мира. Своё имя школа получила по названию портика Стоа Пойкиле (греч. στοά ποικίλη, букв. «расписной портик»), где основатель стоицизма, Зенон Китийский, впервые самостоятельно выступил в качестве учителя.
  • Stoicism, från grekiskans stoa poikile (’pelarhall’), en filosofisk riktning i det antika Grekland med filosofer som Zenon från Kition, Cleanthes, Chrysippos samt romarna Cicero, Seneca, Marcus Aurelius och Epiktetos med flera. Stoikerna organiserade sig i Aten omkring år 310 f. Kr. , då man beskrev världen som sammansatt enligt reglerna i den formaliserade logiken, fysiken och naturetiken. Stoicismen kan härledas till cynismen, en tidigare filosofisk skola i Grekland. Man hyllade logos som den högsta principen i det att logos sågs som den princip eller överordnade naturlag, som mekaniskt styrde allt skeende i världen. I modern tid är den stoiska etiken med sina sedliga ideal mest känd.
  • 斯多亞學派,又譯斯多噶學派、斯多葛學派,古希腊哲学家芝諾約於西元前305年左右創立的哲學流派。这个學派的名字斯多噶 (Stoa)這個詞彙来源于Stoa poikile(屋頂的柱廊),據說當時他們常在此種建築下講學聚會。 哲学史一般把斯多噶派(主义)分成3个时期。斯多噶派把哲学划分为逻辑学,物理学和伦理学。自古希臘起,到中世紀,曾發揚斯多亞學派的学者不乏其人,包括羅馬哲學家塞內卡、西賽羅等,甚至有幾位羅馬皇帝亦為斯多亞主義的信徒。 他们的基本主张即宇宙是绝对的理性,理性能提供「共同概念」(common notions),使人人具有共同的經驗,從而,以形成知識、真理的標準。他们还认为世界既是理性,人是世界理性的一部分,應該避免理智的判断受到感情方面的影响。他們的人生目標就是符合這個世界的理性,即達到有德性的生活,將克制、知足、平靜(一種對外在事物的冷漠)視為美德。另外,他們也相信「命定論」,即一切都已經註定,都是因為之前做的事情(前因)才會必然的導致後果。 斯多噶學派除強調道德價值、責任義務與正義外,亦強調砥礪心志。
  • Le stoïcisme est une école philosophique de la Grèce antique, fondée par Zénon de Citium en 301 av. J. -C. C'est par la suite un courant philosophique hellénistique qui a traversé les siècles, subi des transformations, puis exercé diverses influences, allant de la période classique en Europe jusqu'à nos jours. Cette philosophie exhorte à la pratique d'exercices de méditation conduisant à vivre en accord avec la nature et la raison pour atteindre la sagesse et le bonheur envisagés comme ataraxie. Il s'agit d'une absence de passions, qui prend la forme d'une absence de souffrance. Cet article propose un exposé des traits généraux de la doctrine, nonobstant les nuances notables d'un stoïcien à l'autre.
dbpedia-owl:thumbnail
dbpedia-owl:wikiPageExternalLink
dcterms:subject
rdfs:comment
  • ストア派(ストアは、Template:Lang-en-short)は、ヘレニズム時代に成立した哲学ないしその学派である。この派にちなむストイック(stoic)という言葉が示すように、禁欲的な思想と態度によって知られる。ヘレニズム時代以降の古代ギリシア・ローマの時代においてはアカデメイア学派、逍遥学派、エピクロス派と並んで四大学派とされていた。ストア派なる名は、ゼノンがアテナイの彩色柱廊(ストア・ポイキレ)で教授していたことにちなむ。 とくに古代ローマの共和制末期からキリスト教を認める前までの帝政期における影響は非常に大きく、後述するように皇帝すらそれに帰依した。
  • Стоици́зм — философская школа, возникшая во времена раннего эллинизма и сохранившая влияние вплоть до конца античного мира. Своё имя школа получила по названию портика Стоа Пойкиле (греч. στοά ποικίλη, букв. «расписной портик»), где основатель стоицизма, Зенон Китийский, впервые самостоятельно выступил в качестве учителя.
  • 斯多亞學派,又譯斯多噶學派、斯多葛學派,古希腊哲学家芝諾約於西元前305年左右創立的哲學流派。这个學派的名字斯多噶 (Stoa)這個詞彙来源于Stoa poikile(屋頂的柱廊),據說當時他們常在此種建築下講學聚會。 哲学史一般把斯多噶派(主义)分成3个时期。斯多噶派把哲学划分为逻辑学,物理学和伦理学。自古希臘起,到中世紀,曾發揚斯多亞學派的学者不乏其人,包括羅馬哲學家塞內卡、西賽羅等,甚至有幾位羅馬皇帝亦為斯多亞主義的信徒。 他们的基本主张即宇宙是绝对的理性,理性能提供「共同概念」(common notions),使人人具有共同的經驗,從而,以形成知識、真理的標準。他们还认为世界既是理性,人是世界理性的一部分,應該避免理智的判断受到感情方面的影响。他們的人生目標就是符合這個世界的理性,即達到有德性的生活,將克制、知足、平靜(一種對外在事物的冷漠)視為美德。另外,他們也相信「命定論」,即一切都已經註定,都是因為之前做的事情(前因)才會必然的導致後果。 斯多噶學派除強調道德價值、責任義務與正義外,亦強調砥礪心志。
  • Als Stoa wird eines der wirkungsmächtigsten philosophischen Lehrgebäude in der abendländischen Geschichte bezeichnet. Tatsächlich geht der Name auf eine Säulenhalle auf der Agora, dem Marktplatz von Athen, zurück, in der Zenon von Kition um 300 v. Chr. seine Lehrtätigkeit aufnahm.
  • El estoicismo es uno de los movimientos filosóficos que, dentro del periodo helenístico, adquirió mayor importancia y difusión. Fundado por Zenón de Citio en el 301 a. C. , adquirió gran difusión por todo el mundo greco-romano, gozando de especial popularidad entre las élites romanas. Su período de preeminencia va del siglo III a. C. hasta finales del siglo II d. C.
  • Stoalaisuus oli hellenistisen filosofian koulukunta, joka vaikutti useiden vuosisatojen ajan antiikin Kreikan ja Rooman yläluokan moraaliseen ajatteluun. Stoalaisuuteen yhdistetään mielenrauhan (ataraksia) tavoittelu ja tunteiden hillintä (apatheia). Stoalaisuuden perusti Zenon Kitionilainen Ateenassa 300- ja 200-lukujen eaa. vaihteessa.
  • Lo stoicismo è una corrente filosofica e spirituale fondata intorno al 300 a.C. ad Atene da Zenone di Cizio, con un forte orientamento etico. Tale filosofia prende il suo nome dalla Stoà Pecìle o «portico dipinto» dove Zenone impartiva le sue lezioni. Gli stoici sostennero le virtù dell'autocontrollo e del distacco dalle cose terrene, portate all'estremo nell'ideale dell'atarassia, come mezzi per raggiungere l'integrità morale e intellettuale.
  • De Stoa of het Stoïcisme is een filosofische stroming die rond 300 v. Chr. begon in Griekenland en behoort tot de Hellenistische filosofieën. De Stoa heeft grote populariteit verworven, vooral binnen het Romeinse Rijk. Filosofisch gezien was de oude Stoa het meest creatief, maar de schrijvers van de jonge Stoa zijn het bekendst: Seneca, Epictetus, en Marcus Aurelius. Dit komt enerzijds doordat van hen volledige werken zijn overgeleverd, terwijl ons van de eersten slechts fragmenten resten.
  • Stoicyzm – kierunek filozoficzny zapoczątkowany w III wieku przed n.e. w Atenach przez Zenona z Kition, doprowadzony do ostatecznej formy przez Chryzypa i kontynuowany przez całą starożytność. Wywarł znaczny wpływ na rozwój chrześcijaństwa, w pewnym stopniu oddziaływał na myśl średniowieczną, odżył w nowej formie w filozofii nowożytnej, np. u Justusa Lipsiusa. Modelem człowieka był mędrzec, który żył w zgodzie z naturą, kierujący się rozumem.
  • Stoisisme er en retning innenfor hellenistisk filosofi som ble grunnlagt i Athen av Zenon av Kypros i tidlig på 200-tallet f. Kr. Hos stoikerne er følelser og fornuft adskilte, og stoisismen foreskrev selvkontroll og utelate følelsesmessig involvering da valg skal bli gjort fra fornuften alene. Den ideelle stoiker er upåvirket av motgang og preget av fasthet og kaldblodighet, og at en vis mann, eller en person med «moral og intellektuell perfeksjon» ikke ville lide av destruktive følelser.
  • O estoicismo é uma doutrina filosófica fundada por Zenão de Cítio, que afirma que todo o universo é corpóreo e governado por um Logos divino (noção que os estoicos tomam de Heráclito e desenvolvem). A alma está identificada com este princípio divino, como parte de um todo ao qual pertence. Este logos (ou razão universal) ordena todas as coisas: tudo surge a partir dele e de acordo com ele, graças a ele o mundo é um kosmos (termo que em grego significa "harmonia").
  • Stoicism (Greek Στοά) is a school of Hellenistic philosophy founded in Athens by Zeno of Citium in the early 3rd century BC. The Stoics believed that destructive emotions resulted from errors in judgment, and that a sage, or person of "moral and intellectual perfection," would not suffer such emotions. Stoics were concerned with the active relationship between cosmic determinism and human freedom, and the belief that it is virtuous to maintain a will that is in accord with nature.
  • Stoicism, från grekiskans stoa poikile (’pelarhall’), en filosofisk riktning i det antika Grekland med filosofer som Zenon från Kition, Cleanthes, Chrysippos samt romarna Cicero, Seneca, Marcus Aurelius och Epiktetos med flera. Stoikerna organiserade sig i Aten omkring år 310 f. Kr. , då man beskrev världen som sammansatt enligt reglerna i den formaliserade logiken, fysiken och naturetiken. Stoicismen kan härledas till cynismen, en tidigare filosofisk skola i Grekland.
  • Le stoïcisme est une école philosophique de la Grèce antique, fondée par Zénon de Citium en 301 av. J. -C. C'est par la suite un courant philosophique hellénistique qui a traversé les siècles, subi des transformations, puis exercé diverses influences, allant de la période classique en Europe jusqu'à nos jours.
rdfs:label
  • Stoicism
  • Stoa
  • Estoicismo
  • Stoalaisuus
  • Stoïcisme
  • Stoicismo
  • ストア派
  • Stoa
  • Stoikerne
  • Stoicyzm
  • Estoicismo
  • Стоицизм
  • Stoicism
  • 斯多亞學派
owl:sameAs
foaf:depiction
foaf:page
is dbpedia-owl:influenced of
is dbpedia-owl:influencedBy of
is dbpedia-owl:mainInterest of
is dbpedia-owl:notableIdea of
is dbpedia-owl:philosophicalSchool of
is dbpedia-owl:wikiPageRedirects of
is dbpprop:influences of
is dbpprop:schoolTradition of
is dbpprop:traditionMovement of
is owl:sameAs of
is foaf:primaryTopic of