| dbpprop:abstract
|
- Soul jazz was a development of hard bop which incorporated strong influences from blues, gospel and rhythm and blues in music for small groups, often the organ trio which featured the Hammond organ. Important soul jazz organists included Bill Doggett, Charles Earland, Richard "Groove" Holmes, Les McCann, "Brother" Jack McDuff, Jimmy McGriff, Lonnie Smith, Big John Patton, Don Patterson, Shirley Scott, Hank Marr, Reuben Wilson, Jimmy Smith and Johnny Hammond Smith. Tenor saxophone and guitar were also important in soul jazz; soul jazz tenors include Gene Ammons, Eddie "Lockjaw" Davis, Eddie Harris, Houston Person, and Stanley Turrentine; guitarists include Grant Green, Kenny Burrell and George Benson. Other important contributors were Alto saxophonists Lou Donaldson and Hank Crawford, trumpeter Blue Mitchell, and drummer Idris Muhammed (ne Leo Morris). Unlike hard bop, soul jazz generally emphasized repetitive grooves, melodies, and melodic hooks. The kinds of rhythms used tend to vary as well. Soul jazz tends to use an 8th note groove (similar to what developed in rock and R&B music), while hard bop generally uses a shuffle rhythm, although there are soul jazz songs with shuffle rhythms and hard bop songs with steady 8th note grooves (although the latter are arguably definable as both hard bop and soul jazz). Soul jazz was developed in the late 1950s, reaching public awareness with the release of The Cannonball Adderley Quintet in San Francisco, and was perhaps most popular in the mid-to-late 1960s, though many soul jazz performers, and elements of the music, remain popular. Although the term "soul jazz" contains the word "soul," soul jazz is only a distant cousin to soul music, with its origins in gospel and R&B rather than jazz. Some well-known soul jazz recordings are Lee Morgan's The Sidewinder (1963), Herbie Hancock's Cantaloupe Island (1964) (which was popularized further when sampled by US3 on Cantaloop), Horace Silver's Song for My Father (1964) (quoted by Steely Dan in their Rikki Don't Lose That Number), Ramsey Lewis's The In Crowd (1965), and Cannonball Adderley's Mercy, Mercy, Mercy (1966) (also popularized further when covered as a top 40 pop song by The Buckinghams). The Soul Jazz vernacular was a major contributor to the evolution of Jazz-Funk in the 1970s. Many of the musicians performing soul jazz in the 1960's went on to performing jazz-funk in the 1970's (e.g. , Grant Green, Jimmy McGriff, Herbie Hancock, etc.). One way of looking at soul jazz is as the bridge between hard bop and jazz-funk. Soul jazz along with jazz-funk became an important influence on acid jazz.
- Soul Jazz ist eine Stilrichtung des Jazz und eine Weiterentwicklung des Hard Bop, die in den frühen 1960er Jahren entstand und häufig als Unterart des Funk verstanden wird. Blues-, Soul- und Gospelelemente spielen eine tragende Rolle. Soul Jazz ist meist gekennzeichnet durch verhältnismäßig einfache Rhythmen und eingängige Melodien, die häufig in mäßigem oder sogar langsamem Tempo gespielt werden. Der Soul Jazz erlangte in den 60er Jahren große Popularität. Herausragendes Beispiel hierfür ist das Stück „Mercy, Mercy, Mercy“ von Joe Zawinul, gespielt vom Cannonball Adderley Quintet, das sogar ein Hit in den Charts wurde. Als Hauptvertreter gelten das Cannonball Adderley Quintet mit Nat Adderley, Gene Ammons, Donald Byrd, Lou Donaldson, das Ramsey Lewis Trio, Les McCann, Horace Silver sowie Jimmy Smith. Auch Jahrzehnte nach der Blütezeit des Soul Jazz greifen viele Jazzmusiker gerne auf diesen Stil zurück. Beispiele hierfür sind etwa die Gitarristen John Scofield und Charlie Hunter, die man zwar nicht im engeren Sinne zu den Protagonisten dieses Stiles zählen kann, deren Spiel jedoch deutliche Einflüsse des Soul Jazz aufweisen. Auch der Acid Jazz der 1990er Jahre bezieht sich – in seinen „jazzigeren“ Momenten – deutlich auf den Soul Jazz.
- Soul-jazz (soul jazz) se vyvinul z hard bopu a byl silně ovlivněn bluesem, gospelem a rhythm and bluesem. Typickým nástrojem používaným v soul-jazzu jsou Hammondovy varhany. Hudba je typická a většinou určena pro malé skupinky, tria skládající se z hráče na bicí, el. kytary a saxofonu. Těmto triím se někdy říká "organ trio" (varhanová tria). Mezi soul-jazz se řadí umělci jako Bill Doggett, Charles Earland, Richard "Groove" Holmes, Les McCann, "Brother" Jack McDuff, Jimmy McGriff, Dr. Lonnie Smith, Big John Patton, Don Patterson, Shirley Scott, Hank Marr, Reuben Wilson, Jimmy Smith, Johnny Hammond Smith. Dalším typickým elementem soul-jazzové hudby je použtí tenor saxofonu a kytary. Mezi soul-jazzové saxofonové tenory patří Gene Ammons, Eddie Harris. Kytaristé, George Benson, Kenny Burrel. Termín soul-jazz obsahuje slovo soul, ale se soulovou má málo co společného. Česky se tedy soul-jazzová hudba může vykládat jako duchovně jazzová hudba. Soul-jazz se později absorboval do disco a jazz-funkové hudby. Někteří soul-jazzoví hudebníci, kteří v šedesátých letech hráli soul-jazz, v sedmdesátých letech přesedlali na jazz-funk. Mezi takové umělce patří Herbie Hancock, Jimmy McGriff či Grant Green.
- Le soul jazz est issu du hard bop. Il incorpore des influences des blues et de la musique gospel. Les claviers, et surtout l'orgue Hammond, y figurent grandement. La musique se fonde sur des phrases musicales répétitives (grooves et hooks) et sur des solos moins complexes que ceux du hard bop. La musique soul était un phénomène indépendant.
- Il Soul jazz si sviluppò dall'hard bop, genere cui aggiunse forti tinte blues, gospel e rhythm and blues. A differenza dell'hard bop, il soul jazz enfatizzava una pulsazione ritmica più ripetitiva, con cadenze melodiche più stilizzate e assoli meno complessi rispetto a quelli praticati in altri stili. Nonostante la condivisione della parola "soul", il "soul jazz" e la "soul music" sono generi abbastanza distanti: nella soul music, le influenze blues e gospel sono molto più 'importanti. Il soul jazz si sviluppò negli anni 50 e raggiunse il picco della sua popolarità negli anni 70, benché molti elementi dello stile, così come molti degli interpreti, siano rimasti popolari anche nei primi anni del XXI secolo. Formazione caratteristica di questo genere era il piccolo gruppo, spesso sotto forma di un trio d'organo, un trio cioè in cui la parte della tastiera era assegnata ad un organo Hammond, uno strumento che giocò un ruolo di particolare importanza per questo genere, cui diede molti protagonisti: Bill Doggett, Charles Earland, Richard "Groove" Holmes, Les McCann, Jack McDuff, Jimmy McGriff, Lonnie Smith, Don Patterson, Jimmy Smith e Johnny Hammond Smith. Il sax tenore mantenne nel soul jazz un ruolo da protagonista e fu suonato da musicisti quali Gene Ammons, Eddie "Lockjaw" Davis, Eddie Harris, Houston Person, Stanley Turrentine. Il sax contralto fu invece lo strumento peferito da Lou Donaldson e Hank Crawford. Una registrazione famosa di soul jazz è ad esempio "The In Crowd" di Ramsey Lewis.
- ファンキー・ジャズは、ハード・バップから派生した、あるいは、その後継者的音楽と解釈される、モダン・ジャズの一つ。1950年代終盤から1960年代初頭までには確立。 簡単に述べると、ハードバップのうち、プルースのフィーリングを強調し、ファンクの要素が加わった形態。黒人的要素がより強く、ビバップやハード・バップに共通した要素である、コードを分解し、旋律を再構成する際に、ペンタトニック(五音階)や黒人音楽を意識したスケールを意図的に用いたものも多い。 1960年代、コード分解の基本は同様ながら、教会音楽(ゴスペル)の影響が強く、ブルー・ノート・スケールやそれに近い音階や進行を使用し、オルガンやギター、ヴィブラフォンなどもフィーチャーされているジャズの総称が、ソウル・ジャズといわれている。
- O Soul jazz é um género de jazz desenvolvido a partir do hard bop, com influências de blues, gospel e r&b, característico de pequenas bandas, que habitulamente utilizavam o órgão Hammond. São exemplos deste tipo de jazz, os organistas Bill Doggett, Charles Earland, Richard "Groove" Holmes, Les McCann, "Brother" Jack McDuff, Jimmy McGriff, Lonnie Smith, Don Patterson,Jimmy Smith e Johnny Hammond Smith. Estes trios (órgão - sax - bateria), nos quais o organista desempenha também o papel do baixista, tocando com o pé as linhas de baixo, na pedaleira do órgão, foram extremamente populares e mesmo nos nossos dias é de notar que jovens e talentosos saxofonistas, como Joshua Redman ou James Carter, se apresentem diversas vezes com esse tipo de formação em trio, e tocando um Jazz que deriva notoriamente do "Soul Jazz" dos anos 50, também apelidado de "Funky Jazz", assinalando-se a curiosidade do facto de ser a primeira vez, na História do Jazz, que o termo "Funky" é utilizado para definir um estilo de Jazz - termo este que será mais tarde "repescado", nos anos 70, para classificar o novo estilo emergente, conhecido também por Jazz-Rock, Crossover ou Fusão e que foi "iniciado" por Miles Davis em finais dos anos 60, motivado pela ascensão e popularidade que a Pop-Rock desfrutava entre as camadas mais jovens da sociedade norte-americana. O disco "In A Silent Way" é paradigmático, pois será a primeira vez que, ostensivamente, se evita a utilização do "walking bass" e a marcação do "Swing" como até à data era hábito, e já desde os finais dos anos 20, quando o "Swing" nasceu. Miles foi responsável por uma larga quantidade de inovações, evoluções e experimentalismos no seio do Jazz, e por esse facto, foi por diversas vezes extremamente e injustamente criticado pelos críticos, que só anos mais tarde vieram a reconhecer a importância da criatividade, pioneirismo e obra publicada pelo famoso trompetista. O saxofone tenor também teve um papel importante no soul jazz, e exemplos de saxofonistas são Gene Ammons, Eddie "Lockjaw" Davis, Eddie Harris, Houston Person e Stanley Turrentine. O saxofonista alto Lou Donaldson, foi também um músico importante, tal como Hank Crawford, e podemos incluir sem problemas Julian "Cannonball" Adderley conhecido não só como um dos maiores saxofonistas alto da História do Jazz, mas também como um músico profundamente enraizado nos Blues, e na tradição das "Work Songs" (título de uma das mais conhecidas composições que tocava, e composta pelo seu irmãos, o trompetista Nat Adcderley. - Ao contrário do hard bop, o soul jazz caracterizava-se por ritmos repetitivos e melódicos, e as improvisações típicas do jazz, eram aqui menos marcantes. Embora seja difícil delimitar a fronteira entre as duas tipologias, já que bandas como o Horace Silver Quintet; Art Blakey e os seus Jazz Messengers; Bobby Timmons Trio, entre outros, compuseram temas que são profundamente "Soul Jazz". Uma das músicas mais conhecidas do soul jazz, é The In Crowd, de Ramsey Lewis, um sucesso de 1965. Este género de jazz teve a sua expansão no final da década de 50, mas terá tido o seu maior sucesso nas décadas de 60 e 70. Embora este género musical tenha na sua designação o termo soul, o soul jazz pouco tem a ver com a música soul, que tem as suas origens directas no gospel e blues, e não no jazz.
- Soul jazz stammar från hardbop som i sin tur påverkats av gospel och blues och utvecklades under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Den utvecklades bland annat av bröderna Adderleys och Horace Silvers grupper med låtar som The Preacher (Silver) och Sermonette (Adderley). Den hade sin grund i den rytmiska svarta gospeln och var en direkt föregångare till den soulmusik som företräddes av Aretha Franklin och andra. Ett flertal jazzmusiker deltog som studiomusiker i de första soul-inspelningarna. 1963 släppte trumpetaren Lee Morgan albumet The Sidewinder på etiketten Blue Note. Inledningsspåret, med samma namn som skivan, blev en stor hit med sitt bluesiga tema och bogaloo-rytmer. Efter denna succé blev bogaloolåtar legio som inledningsspår på Blue Notes skivor, men ingen av efterföljarna fick samma framgångar. Under andra halvan av 1960-talet och början av 1970-talet kom ett antal välrenommerade jazzmusiker att göra funk- och senare discoinriktade skivor, däribland Lou Donaldson (Midnight Creepers, Everything I Play Is Gonna Be Funky med flera) och Roy Ayers (Stoned Soul Picnic med flera). Inspelningar av kända evergreens gjordes också, framför allt med orgeltrio, till exempel Richard "Groove" Holmes "Theme from Love Story". Många av dessa skivor har mycket lågt substantiellt värde och är snarast att betrakta som sell-out, och man kan klart säga att genren hade stagnerat under slutet av 1960-talet. Man säga att Medeski Martin & Wood idag är en modern, och nyskapande, representant för genren.
|
| rdfs:comment
|
- Soul jazz was a development of hard bop which incorporated strong influences from blues, gospel and rhythm and blues in music for small groups, often the organ trio which featured the Hammond organ. Important soul jazz organists included Bill Doggett, Charles Earland, Richard "Groove" Holmes, Les McCann, "Brother" Jack McDuff, Jimmy McGriff, Lonnie Smith, Big John Patton, Don Patterson, Shirley Scott, Hank Marr, Reuben Wilson, Jimmy Smith and Johnny Hammond Smith.
- Soul Jazz ist eine Stilrichtung des Jazz und eine Weiterentwicklung des Hard Bop, die in den frühen 1960er Jahren entstand und häufig als Unterart des Funk verstanden wird. Blues-, Soul- und Gospelelemente spielen eine tragende Rolle. Soul Jazz ist meist gekennzeichnet durch verhältnismäßig einfache Rhythmen und eingängige Melodien, die häufig in mäßigem oder sogar langsamem Tempo gespielt werden. Der Soul Jazz erlangte in den 60er Jahren große Popularität.
- Soul-jazz (soul jazz) se vyvinul z hard bopu a byl silně ovlivněn bluesem, gospelem a rhythm and bluesem. Typickým nástrojem používaným v soul-jazzu jsou Hammondovy varhany. Hudba je typická a většinou určena pro malé skupinky, tria skládající se z hráče na bicí, el. kytary a saxofonu. Těmto triím se někdy říká "organ trio" (varhanová tria).
- Le soul jazz est issu du hard bop. Il incorpore des influences des blues et de la musique gospel. Les claviers, et surtout l'orgue Hammond, y figurent grandement. La musique se fonde sur des phrases musicales répétitives (grooves et hooks) et sur des solos moins complexes que ceux du hard bop. La musique soul était un phénomène indépendant.
- Il Soul jazz si sviluppò dall'hard bop, genere cui aggiunse forti tinte blues, gospel e rhythm and blues. A differenza dell'hard bop, il soul jazz enfatizzava una pulsazione ritmica più ripetitiva, con cadenze melodiche più stilizzate e assoli meno complessi rispetto a quelli praticati in altri stili. Nonostante la condivisione della parola "soul", il "soul jazz" e la "soul music" sono generi abbastanza distanti: nella soul music, le influenze blues e gospel sono molto più 'importanti.
- O Soul jazz é um género de jazz desenvolvido a partir do hard bop, com influências de blues, gospel e r&b, característico de pequenas bandas, que habitulamente utilizavam o órgão Hammond. São exemplos deste tipo de jazz, os organistas Bill Doggett, Charles Earland, Richard "Groove" Holmes, Les McCann, "Brother" Jack McDuff, Jimmy McGriff, Lonnie Smith, Don Patterson,Jimmy Smith e Johnny Hammond Smith.
- Soul jazz stammar från hardbop som i sin tur påverkats av gospel och blues och utvecklades under slutet av 1950-talet och början av 1960-talet. Den utvecklades bland annat av bröderna Adderleys och Horace Silvers grupper med låtar som The Preacher (Silver) och Sermonette (Adderley). Den hade sin grund i den rytmiska svarta gospeln och var en direkt föregångare till den soulmusik som företräddes av Aretha Franklin och andra.
|