| dbpprop:abstract
|
- Sola fide, also historically known as the doctrine of justification by faith, is a controversial doctrine that distinguishes most Protestant denominations from Catholicism, Eastern Christianity, and most Restorationists in Christianity. The doctrine of sola fide or "by faith alone" asserts God's pardon for guilty sinners is granted to and received through faith or belief alone, to the exclusion of all human efforts or works. All humanity, it is asserted, is fallen and sinful, under the curse of God, and incapable of saving itself from God's wrath and curse. But God, on the basis of the life, death, and resurrection of his Son, Jesus Christ alone, grants sinners judicial pardon, or justification, which is received solely through faith. Faith is seen as passive, merely receiving Christ and all his benefits, among which benefits are the active and passive righteousness of Jesus Christ. Christ's righteousness is imputed (or accounted) by God to the believing sinner (as opposed to infused or imparted), so that the divine verdict and pardon of the believing sinner is based not upon anything in the sinner, nor even faith itself, but upon Jesus Christ and his righteousness alone, which are received through faith alone. Justification is by faith alone and is distinguished from the other graces of salvation. See the Protestant ordo salutis for more detail on the doctrine of salvation considered more broadly than justification by faith alone. Historic Protestantism has held to sola-fide justification in opposition to Roman Catholicism especially, but also in opposition to significant aspects of Eastern Orthodoxy. Protestants exclude all human works (except the works of Jesus Christ, which form the basis of justification) from the legal verdict / pardon of justification. Thus, "faith alone" is foundational to Protestantism, and distinguishes it from other Christian communions. According to Martin Luther, justification by faith alone is the article on which the church stands or falls. Christian traditions answer questions about the nature, function and meaning of justification quite differently. These issues include: Is justification an event occurring instantaneously or is it as an ongoing process? Is justification effected by divine action alone, by divine and human action together or by human action? Is justification permanent or can it be lost? What is the relationship of justification to sanctification, the process whereby sinners become righteous and are enabled by the Holy Spirit to live lives pleasing to God?
- Der Begriff sola fide (lat. „Allein durch den Glauben“) ist ein Grundsatz insbesondere der Reformation im Christentum. Er drückt die Idee aus, dass ein Mensch sich die Anerkennung Gottes nicht durch Werke verdienen kann, sondern diese allein durch seine Glaubensbeziehung zu Gott bekommt, welche allein von Gott ausgeht. Damit wird die autonome Glaubensentscheidung des Menschen in Frage gestellt, wie dies besonders im Calvinismus zum Ausdruck kommt. Es ist dem Menschen nach dieser Auffassung nicht möglich, sich aus eigenen Stücken für den Glauben an Christus zu entscheiden, da sein Glaube allein durch Gottes Gnade zustande kommt. Die bedeutendste biblische Grundlage für diesen Gedanken stellt der Apostel Paulus in seinem Brief an die Römer dar. Das sola fide bezeichnet das menschliche Grundvertrauen in die göttliche Gnade, aus der allein der Mensch selig wird. Sola fide und sola gratia benennen sozusagen die menschliche und die göttliche Seite des Heilswirkens Gottes am Menschen. Beide Begriffe werden auch kongruent gebraucht – etwa bei Friedrich Wilhelm Graf: „Das sola fide kann auch als sola gratia expliziert werden. “ Neben dem sola fide stehen in den reformatorischen Kirchen die Prinzipien des sola scriptura, des sola gratia und Solus Christus.
- Sola fide (latinsky pouze vírou či pouhou vírou) je pojem, které tvoří základ protestantského učení a který označuje ideu, že člověk je před Bohem ospravedlněn nikoli tím, co koná, ale pouhým vztahem své víry k Bohu. Biblickým základem tohoto učení je výklad Pavlova listu Římanům: Nyní však je zjevena Boží spravedlnost bez zákona, dosvědčovaná zákonem i proroky, Boží spravedlnost skrze víru v Ježíše Krista pro všecky, kdo věří. Není totiž rozdílu: všichni zhřešili a jsou daleko od Boží slávy; jsou ospravedlňováni zadarmo jeho milostí vykoupením v Kristu Ježíši. Slogan sola fide deklaruje, že ačkoli všichni lidé neuposlechli božího příkazu, Bůh prohlásil ty, kdo kladou svou důvěru, svou víru v to, co Bůh učinil skrze život, smrt a vzkříšení Ježíše Krista, za poslušné (či spravedlivé). Tato lidská jistota ve spásu však není založena na tom, co dělá člověk sám, ale na tom, co Bůh vykonal pro něj. Smíření s Bohem je možné pouze díky božímu milosrdenství, které se uskutečnilo skrze oběť Božího Syna. Učení sola fide v podobě, v níž je formuloval Martin Luther, přijímá většina protestantů, včetně luteránů, reformovaných církví a baptistů. Katolická církev oproti tomu více zdůrazňuje, že víra bez praktického propojení se životem je mrtvá podle listu Jakubova: Stejně tak i víra, není-li spojena se skutky, je sama o sobě mrtvá.
- Sola fide, sola gratia (latinaa, "yksin uskosta, yksin armosta") tarkoittaa protestanttisessa uskonpuhdistuksessa sitä, että ihminen on vanhurskas eli kelpaa Jumalalle, kun hän uskoo (Jeesuksen sovitustyöhön), ei siis omien hyvien tekojensa perusteella. Hyvät työt ovat lähimmäisiä, ei pelastusta varten. Periaate eroaa katolisesta näkemyksestä, jonka mukaan ihminen tulee samoin vanhurskaaksi uskon kautta, mutta vanhurskauttava usko pitää aina sisällään hyvät teot, sillä se liittää Kristukseen. Katolisen näkökulman mukaan ihminen ei voi ansaita omaa pelastustaan, mutta ihminen ei silti ole vapaa tekemästä hyvää. "Yksin uskosta, yksin armosta" -periaate on toinen protestanttisen uskonpuhdistuksen pääperiaatteista.
- Sola fide est un principe théologique protestant signifiant en latin Par la foi, seule. On présente souvent la foi comme une grande confiance, une intime conviction. La plupart des chrétiens résolvent la difficulté par le courage d'exprimer publiquement, en toute liberté, cette conviction de l'ordre intime. C'est un des mouvements à l'origine du protestantisme, et de la création de toute église. L'intime donne la sincérité, le public la reconnaissance, même au cœur d'un conflit et malgré lui. On voit ainsi que la déclaration de foi est un outil pour la paix, quand bien même il est récupéré dans l'instant par les acteurs du conflit. De cette intimité, de ce public, de cette expression, ce courage, ces conflit et paix, les protestants se sentent acteurs. Pourtant, ils sentent que le contenu même de leur foi, son corps, ce qui forme leur conviction, leur échappe. Ils sont dans l'incrédulité, comme le père de l'enfant possédé de Marc 9 : 24, dans son apostrophe à Jésus : Je crois ! Viens au secours de mon manque de foi ! Pour cette raison, ils disent que la foi vient de Dieu seul. En termes d'église, ils comblent cette incrédulité en se donnant la Bible comme référant pour leur foi. Mais, à la différence d'autres confessions, ils ne vont pas plus loin, et, bien qu'ils aient souvent prétendu les régimenter, ils laissent aujourd'hui ouverts la voie, et la voix, de l'intime et du public. Il y existe une version extrême de cette doctrine qui est appelée la sécurité éternelle : soutenue par les calvinistes, elle tolérait l'apostasie car il suffisait de croire une seule fois.
- 信仰義認（ラテン語 Sola fide）はルター神学の中軸をなす概念である。ルターは16世紀初頭当時のカトリック教会の腐敗を、行為義認（善行によって神は人を義とする）説に由来するものと考え、これに対して、人は善行ではなく信仰によってのみ義とされるとパウロ書簡によって説いた。ルターの贖宥状批判はこの説に基づいている。 ルターは、アウグスティヌスの恩恵論を信仰義認によって表現される、「教会が立つか、倒れるかの条項」（articulus stantis et cadentis ecclesiae）とみなした。 ルターは自ら翻訳したドイツ語聖書の序文で、行為の伴わない信仰の虚しさを説く『ヤコブの手紙』を批判し、この文書を「藁の手紙」と呼んだこともある。ただしルターはこの記述をのちに削除した。すべてのプロテスタントは新約聖書のヤコブ書を聖書正典と認めている。 のちにルターはデジデリウス・エラスムスの『自由意志論』に反駁する書『奴隷意志論』においては、信仰義認に対して、自由意志による善行から救いが得られるというカトリック教会の説を否定する根拠づけとして、人は最初の人アダムの堕罪後、神に向かう自由意志をもたないため、そもそも善行を行うことが出来ないと説いた。 ここにあるのは「信仰」「善行」「義認」をめぐるそれぞれの理解の衝突である。行為と善行を対立させるルターの解釈については、カトリック教会や東方正教会の論者からは、以下のような反論がなされてきた。曰く、善行が単独で救いをもたらすと説いているのではなく、信仰と善行が救いをもたらすのである、真の信仰は主観的な信仰ではなく必ず善行をともなわずにはおかないなどである。一方で、ルターの意思論や行為理解からすれば、真に善行といいうるのは、自分が神の救済を受けたいというようなレベルをすら超えて純粋な愛からなされうる行為のみである。そのような行為は、神の恩寵のうちにのみ可能であろう。そのとき善行は義認の原因ではなく結果としてのみ可能であり、「善行に拠る義認」という事態は存立し得ないということになる。結果としては、善行と信仰の必然的な結びつきをすべての論者は共有しつつ、しかしその結びつきのあり方をめぐって、かみ合わない議論が展開されてきたといえる。
- Sola fide is een Latijnse uitdrukking die betekent door het geloof alleen. De 16e eeuwse Reformatie onder leiding van onder meer Maarten Luther en Johannes Calvijn gaf hernieuwde inhoud aan deze theologische gedachte. Slechts door het geloof is een zondaar rechtvaardig voor God, zo vond de Reformatie. Het principe van sola fide (zie hieronder) stond voor de Reformatie tegenover goede werken als bijdrage aan de verlossing van mensen, zoals dat het geval zou zijn bij de Rooms-Katholieke Kerk. De Reformatie wees dit echter af. De opvattingen van Sola fide is als volgt: Sola fide: alleen door het geloof. Tegenover de Rooms-Katholieke Kerk beleed de Reformatie dat slechts het ware geloof leidt tot behoud. De Rooms-Katholieke Kerk ziet het behoud en de redding onlosmakelijk verbonden met het ware geloof, vervolmaakt in het lidmaatschap van die Kerk en het gebruik van de sacramenten. Tevens beroven volgens de Rooms-Katholieke leer ernstige zonden gelovigen van de genade en zijn werken dus zeker van invloed op het heil evenals de menselijke vrije wil.
- Sola fide - doktryna chrześcijańska, według której grzeszny człowiek może przyjąć Boże przebaczenie jedynie przez wiarę w Jezusa Chrystusa.
- Sola fide, também conhecida, historicamente, como Doutrina da justificação pela Fé, é a Doutrina que distingue denominações Protestantes da Igreja Católica Romana, Igreja Ortodoxa e outras.
- Sola fide, lat. ’Genom tron allena’, är grundsatsen i Martin Luthers reformatoriska lära. I anslutning till Paulus teologi, särskilt till Romarbrevet och Galaterbrevet, lärde Luther att människan inte kan bli frälst genom gärningar utan endast genom tro. Detta riktade sig mot en viss typ av senmedeltida fromhet som lade överdriven vikt vid botövningar och befrielse från sådana genom avlat. I Efesierbrevet 2:8 framgår denna tankegång tydligt: ”Ty av nåd är ni frälsta genom tron, inte av er själva, Guds gåva är det”. Paulus avvisar Gamla Testamentets lagrättfärdighet; han gick emot dem som menade att man bara kunde bli rättfärdig, d.v.s. acceptabel inför Gud, genom att hålla lagen. Paulus hänvisar till Abraham, som levde under lagförbundet, och visade på hur han förklarades rättfärdig genom tro. Paulus menar att rättfärdighet genom tro alltid gällt och ingen har någonsin förklarats rättfärdig genom laggärningar. Paulus visar att lagen inte kan göra någon rättfärdig, den kan bara visa oss vår synd. Jesus var den enda människan som levde utan att synda. Därför kunde han bli ett giltigt offer för våra synder, eftersom han dog utan att ha förtjänat det. Rättfärdiggörelse genom tro innebär att vi genom att tro på Jesus får del av hans rättfärdighet. Rättfärdigheten innebär att vi blir rena inför Gud och får komma inför honom. Vi är iklädda Jesu rättfärdighet. Detta innebär inte att vi inte syndar mer. Men vår synd kan inte fläcka ner den rättfärdighet som Jesus har gett oss, eftersom den inte är vår egen utan Jesu rättfärdighet. För att bli rättfärdig krävs ett fläckfritt liv, vilket ingen människa har lyckats med på grund av vår syndfulla natur. Jesus levde det fläckfria livet, och vi har nu fått del av hans liv genom tro.
- 因信稱義或惟獨信仰（Sola fide）是基督新教的基本教條，曾明顯區別於天主教和東正教。按聖經説來，“稱義”的道理與人在上帝眼中的地位，以及他對待人的方式有關。 此基督新教教條主張：「信徒得以被稱為義不是倚靠任何人為的善行或修練，而是源於神主動的恩典和賞賜，使世人因著聖靈奇妙的工作而向神悔改認罪並信靠主耶穌基督。」 基督宗教內其他宗派持相近、相反或相對立場，在因信稱義上同時強調信徒的行善與對神的信心的組合構成得救或完成得救的要件。基督教會史上「因信稱義」的概念從馬丁·路德對天主教販賣贖罪券的挑戰而來，這也正是宗教改革的前因之一。
|
| rdfs:comment
|
- Sola fide, also historically known as the doctrine of justification by faith, is a controversial doctrine that distinguishes most Protestant denominations from Catholicism, Eastern Christianity, and most Restorationists in Christianity. The doctrine of sola fide or "by faith alone" asserts God's pardon for guilty sinners is granted to and received through faith or belief alone, to the exclusion of all human efforts or works.
- Der Begriff sola fide (lat. „Allein durch den Glauben“) ist ein Grundsatz insbesondere der Reformation im Christentum. Er drückt die Idee aus, dass ein Mensch sich die Anerkennung Gottes nicht durch Werke verdienen kann, sondern diese allein durch seine Glaubensbeziehung zu Gott bekommt, welche allein von Gott ausgeht. Damit wird die autonome Glaubensentscheidung des Menschen in Frage gestellt, wie dies besonders im Calvinismus zum Ausdruck kommt.
- Sola fide (latinsky pouze vírou či pouhou vírou) je pojem, které tvoří základ protestantského učení a který označuje ideu, že člověk je před Bohem ospravedlněn nikoli tím, co koná, ale pouhým vztahem své víry k Bohu. Biblickým základem tohoto učení je výklad Pavlova listu Římanům: Nyní však je zjevena Boží spravedlnost bez zákona, dosvědčovaná zákonem i proroky, Boží spravedlnost skrze víru v Ježíše Krista pro všecky, kdo věří.
- Sola fide, sola gratia (latinaa, "yksin uskosta, yksin armosta") tarkoittaa protestanttisessa uskonpuhdistuksessa sitä, että ihminen on vanhurskas eli kelpaa Jumalalle, kun hän uskoo (Jeesuksen sovitustyöhön), ei siis omien hyvien tekojensa perusteella. Hyvät työt ovat lähimmäisiä, ei pelastusta varten.
- Sola fide est un principe théologique protestant signifiant en latin Par la foi, seule. On présente souvent la foi comme une grande confiance, une intime conviction. La plupart des chrétiens résolvent la difficulté par le courage d'exprimer publiquement, en toute liberté, cette conviction de l'ordre intime. C'est un des mouvements à l'origine du protestantisme, et de la création de toute église.
- Sola fide is een Latijnse uitdrukking die betekent door het geloof alleen. De 16e eeuwse Reformatie onder leiding van onder meer Maarten Luther en Johannes Calvijn gaf hernieuwde inhoud aan deze theologische gedachte. Slechts door het geloof is een zondaar rechtvaardig voor God, zo vond de Reformatie. Het principe van sola fide (zie hieronder) stond voor de Reformatie tegenover goede werken als bijdrage aan de verlossing van mensen, zoals dat het geval zou zijn bij de Rooms-Katholieke Kerk.
- Sola fide - doktryna chrześcijańska, według której grzeszny człowiek może przyjąć Boże przebaczenie jedynie przez wiarę w Jezusa Chrystusa.
- Sola fide, também conhecida, historicamente, como Doutrina da justificação pela Fé, é a Doutrina que distingue denominações Protestantes da Igreja Católica Romana, Igreja Ortodoxa e outras.
- Sola fide, lat. ’Genom tron allena’, är grundsatsen i Martin Luthers reformatoriska lära. I anslutning till Paulus teologi, särskilt till Romarbrevet och Galaterbrevet, lärde Luther att människan inte kan bli frälst genom gärningar utan endast genom tro. Detta riktade sig mot en viss typ av senmedeltida fromhet som lade överdriven vikt vid botövningar och befrielse från sådana genom avlat.
|
![[RDF Data]](/statics/sw-cube.png)
