Sir Henry Creswicke Rawlinson, 1st Baronet (1810-1895) was born at Chadlington, Oxfordshire. In 1827 he went to India as a cadet under the British East India Company. After six years with his regiment as subaltern, during which time he had become proficient in the Persian language, he was sent to Persia in company with other British officers to drill and reorganize the Shah's troops.

PropertyValue
dbpedia-owl:Person/birthDate
  • 1810-04-11 (xsd:date)
dbpedia-owl:Person/deathDate
  • 1895-03-05 (xsd:date)
dbpedia-owl:Person/individualisedPnd
  • 116367636
dbpedia-owl:birthDate
  • 1810-04-11 (xsd:date)
dbpedia-owl:deathDate
  • 1895-03-05 (xsd:date)
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson, 1st Baronet (1810-1895) was born at Chadlington, Oxfordshire. In 1827 he went to India as a cadet under the British East India Company. After six years with his regiment as subaltern, during which time he had become proficient in the Persian language, he was sent to Persia in company with other British officers to drill and reorganize the Shah's troops. It was at this time that he was first attracted to the study of inscriptions, more particularly those in the hitherto undeciphered cuneiform character. In the course of the two years during which he was in its immediate neighbourhood he transcribed as much as he was able of the great cuneiform inscription at Behistun. This trilingual inscription dated to the 5th century B.C. and the Medes and Persian ruler Darius the Great. Friction between the Persian court and the British government ended in the departure of the British officers. Rawlinson was appointed political agent at Kandahar in 1840. In that capacity he served for three years, his political labours being as meritorious as was his gallantry during various engagements in the course of the Afghan War; for these he was rewarded by the distinction of C.B. in 1844. Serendipitously, he became known personally to the governor-general, which resulted in his appointment as political agent in Ottoman Arabia. Thus he settled in Baghdad, where he devoted himself to cuneiform studies. He was now able, with considerable difficulty and at no small personal risk, to make a complete transcript of the Behistun inscription, which he was also successful in deciphering and interpreting. Having collected a large amount of invaluable information on this and kindred topics, in addition to much geographical knowledge gained in the prosecution of various explorations (including visits with Sir Austen Henry Layard to the ruins of Nineveh), he returned to England on leave of absence in 1849. Rawlinson remained at home for two years, published in 1851 his memoir on the Behistun inscription, and was promoted to the rank of lieutenant-colonel. He disposed of his valuable collection of Babylonian, Sabaean, and Sassanian antiquities to the trustees of the British Museum, who also made him a considerable grant to enable him to carry on the Assyrian and Babylonian excavations initiated by Layard. During 1851 he returned to Baghdad. The excavations were performed by his direction with valuable results, among the most important being the discovery of material that contributed greatly to the final decipherment and interpretation of the cuneiform character. Rawlinson greatest contribution to the deciphering of the cuneiform scripts was the discovery that individual signs had multiple readings depending on their context (Meyer 154). An equestrian accident in 1855 hastened his determination to return to England, and in that year he resigned his post in the East India Company. On his return to England the distinction of K.C.B. was conferred upon him, and he was appointed a crown director of the East India Company. The remaining forty years of his life were full of activity — political, diplomatic, and scientific — and were mainly spent in London. During 1858 he was appointed a member of the first India Council, but resigned during 1859 on being sent to Persia as envoy extraordinary and minister plenipotentiary. The latter post he held only for a year, owing to his dissatisfaction with circumstances concerning his official position there. Previously he had sat in Parliament as Member of Parliament (MP) for Reigate from February to September 1858; he was again MP for Frome, from 1865 to 1868. He was appointed to the Council of India again in 1868, and continued to serve upon it until his death. He was a strong advocate of the forward policy in Afghanistan, and counselled the retention of Kandahar. Rawlinson was one of the most important figures arguing that Britain must check Russian ambitions in South Asia. He argued that Tsarist Russia would attack and absorb Khokand, Bokhara and Khiva (which they did) and would invade Persia (present-day Iran) and Afghanistan as springboards to British India (Meyer 154). His views were more particularly expressed in England and Russia in the East (1875). He was a trustee of the British Museum from 1876 till his death. He was created G.C.B. in 1889, and a Baronet in 1891; was president of the Royal Geographical Society from 1874 to 1875, and of the Asiatic Society from 1878 to 1881; and received honorary degrees at Oxford, Cambridge, and Edinburgh. He married Louisa Caroline Harcourt Seymour in September 1862, with whom he had two sons: Henry and Alfred. He was widowed in 1889 and died in London six years later. His published works include (apart from minor contributions to the publications of learned societies) four volumes of cuneiform inscriptions, published under his direction between 1870 and 1884 by the trustees of the British Museum; The Persian Cuneiform Inscription at Behistun (1846-51) and Outline of the History of Assyria (1852), both reprinted from the Asiatic Society's journals; A Commentary on the Cuneiform Inscriptions of Babylon and Assyria (1850); Notes on the Early History of Babylonia (1854); England and Russia in the East (1875). He contributed articles on Baghdad, the Euphrates and Kurdistan to the ninth edition of the Encyclopædia Britannica, together with several other articles dealing with the East; and he assisted in editing a translation of The Histories of Herodotus by his brother, Canon George Rawlinson.
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson war ein britischer Archäologe, Assyriologe und Diplomat. Rawlinson war entscheidend mit an der Entzifferung der Keilschrift beteiligt. Zwischen 1837 und 1844 schrieb er die persischen und elamitischen Partien der Behistun-Inschrift ab und entzifferte die altpersische Schrift.
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson, Primer Barón fue un soldado de nacionalidad inglesa, diplomático y orientalista. También conocido como el "Padre de la Asiriología. " En 1827 viajó a la India como cadete de la Compañía Inglesa de las Indias Orientales. En seis años pasó a ser subalterno, en ese periodo aprendió la lengua persa, fue enviado a Persia en una compañía con otros oficiales británicos para reorganizar las tropas del Sah. Esa fue su primera aproximación al estudio de inscripciones, que le atrajo mucho, particularmente aquellos caracteres cuneiformes cuyo significado no había sido descifrado aún. En el transcurso de dos años, durante los cuales vivió en las inmediaciones, transcribió todo lo que le fue posible de la gran inscripción cuneiforme en Behistun. Esta inscripción trilingüe databa del siglo V a. C. Pero las fricciones entre la corte persa y el gobierno inglés terminó con la partida de los oficiales británicos. Rawlinson fue nombrado agente político en Kandahar en 1840. En dicha condición, sirvió por tres años, su labor política fue tan meritoria como su diplomacia en el tratamiento de varios asuntos de la Guerra Afgana; por dichos méritos fue premiado con la distinción de C.B. en 1844. Un golpe de suerte lo dio a conocer personalmente al Gobernador General, lo que lo llevó a ser nombrado, por voluntad propia, agente político en Otomán, Arabia. Por lo que se estableció Bagdad, donde dedicó mucho tiempo a los estudios de la escritura cuneiforme. Le era posible, entonces, bajo considerables dificultades y riesgo personal no menor, hacer una transcripción completa de la inscripción de Behistún, la cual descifró e interpretó con éxito. Habiendo recopilado una gran cantidad de invaluable información de estos temas, además de su gran conocimiento geográfico ganado en la realización de varias exploraciones (incluyendo visitas con Sir Austen Henry Layard a las ruinas de Nínive), volvió a Inglatera en 1849. Rawlinson permaneció allí por dos años, publicó su memoria sobre la inscripción Behistun en 1851 y fue ascendido al rango de Teniente Coronel. Luego confió su valiosa colección de antigüedades babilonias, sabaneas y sasanias al Museo Británico, que a su vez lo habilitó para llevar a cabo las excavaciones asirias y babilonias iniciadas por Layard. En 1851 volvió a Bagdad. Las excavaciones se llevaron a cabo bajo su dirección con resultados muy valiosos, el descubrimiento más importante de material que contribuyó al descifre final e interpretación de los caracteres cuneiformes, siendo su mayor contribución el descubrimiento de que los signos tenían diferentes lecturas dependiendo de su contexto. Un accidente ocurrido en 1855 alentó su determinación de volver a Inglaterra y ese año renunció a su puesto en la Compañía de India Oriental. A su regreso a Inglaterra se le confirió la distinción K.C.B. y se le nombró director de la Compañía de India Oriental. Los cuarenta años restantes de su vida estuvieron plenos de actividad política diplomática y científica, desarrollada en Londres en su mayor parte. En 1858 fue nombrado miembro del Consejo de la India, pero renunció en 1859, siendo enviado a Persia como ministro extraordinario y plenipotenciario. Este último puesto lo mantuvo sólo por un año, arguyendo su insatisfacción con circunstancias relacionadas con su posición oficial allá. Anteriormente, se había establecido en el Parlamento como representante por Reigate desde febrero a septiembre de 1858; nuevamente se estableció como representante de Frome, entre 1865 y 1868. Fue nombrado nuevamente miembro el Consejo de India en 1868 y continuó sirviendo en él hasta su muerte. Fue un gran defensor de la intervención en Afganistán y aconsejó la retención de Kandahar. Rawlinson fue una de las figuras más importantes en plantear que Inglaterra debía vigilar los intereses rusos en el Sur de Asia. Opinaba que el Zar de Rusia atacaría y absorbería Khokand, Bokhara y Khiva (lo cual hizo) e invadiría Persia y Afganistán como trampolines a la India Británica. Sus visiones fueron expresadas particularmente en Inglaterra y Rusia en el este. Estuvo encargado del Museo Británico desde 1876 hasta su muerte. Fue nombrado Baronet en 1891, fue presidente de la Sociedad Geográfica Británica entre 1874 y 1875 y de la Sociedad Asiática entre 1878 a 1881; asimismo recibió grados honoríficos en Oxford, Cambridge y Edimburgo. Casó con Louisa Caroline Harcourt Seymour en septiembre de 1862, con la cual tuvo dos hijos. Enviudó en 1889 y murió en Londres seis años después.
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson oli brittiläinen poliitikko, diplomaatti, assyrologi, arkeologi ja sotilas. Parhaiten hänet tunnetaan Lähi-idän muinaisten nuolenpääkirjoitusten tulkitsijana. Rawlinson lähti kadettina sotilaspalvelukseen Itä-Intian kauppakomppaniaan vuonna 1827. Kuuden vuoden palvelun jälkeen upseerina Rawlinson oli oppinut persian kielen ja hänet lähetettiin kuuden muun brittiläisen upseerin kanssa uudelleen järjestämään šaahin armeijaa. Vuodesta 1833 vuoteen 1838 Rawlinson oli Persiassa ja tuona aikana hän innostui nuolenpääkirjoituksesta. Georg Friedrich Grotefend oli jo aiemmin tehnyt ensimmäisiä ratkaisuja persialaisesta nuolenpääkirjoituksesta. Rawlinson ei ollut tästä tietoinen ja jopa elämäänsä uhaten hän onnistui kopioimaan 100 metrin korkeudessa kallionseinämässä olevan Behistunin kirjoituksen, joka on parhaimpia jäännöksiä nuolenpääkirjoituksesta. Rawlinson aloitti käännöstyön helpoimmasta, joka vaikutti olevan tehty aakkoskirjoituksella, kun kahdessa muussa oli myös kuvakirjaimia, ideogrammeja ja äännemerkkejä. Kieli osoittautui muinaispersiaksi ja tämän tulkittuaan hän pystyi kääntämään myös kaksi muuta tekstiä, jotka olivat kirjoitettu elamiksi ja akkadiksi. Rawlinson ura jatkui vuodesta 1840 poliittisena agenttina Kandaharissa ja tämän jälkeen hän sai siirron konsuliksi Bagdadiin, minkä ansiosta hän pystyi viemään loppuun nuolenpääkirjoitusten tulkinnat. Irakissa hän teki myös kaivauksia ja lahjoitti kokelmansa British Museumiin, joka antoi myös luvat Rawlinsonin kaivauksille. Vuonna 1855 Rawlinson joutui onnettomuuteen, mikä sai hänet palaamaan Englantiin ja eroamaan tehtävistään kauppakomppaniassa. Rawlinson nimitettiin vuonna 1856 kauppakomppanian johtotehtäviin ja vuodet 1859–1860 hän oli brittiläinen ministeri Persiassa. Britannian alahuoneessa Rawlinson toimi vuodet 1858 ja 1865–1868. Rawlinson oli naimisissa Louisa Caroline Harcourt Seymour kanssa. Parilla oli kaksi lasta, joista toinen on tunnettu brittiläinen kenraali Henry Rawlinson. Henry Rawlinson vanhemman veli oli historioitsija George Rawlinson. Rawlinson kuoli Lontoossa vuonna 1895. Hän ehti elämänsä aikana kirjoittaa useita kirjoja tutkimuksistaan ja hän osallistui Encyclopædia Britannican yhdeksän painoksen kirjoittamiseen.
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson (né le 11 avril 1810 et mort le 5 mars 1895) est un militaire, diplomate et orientaliste- assyriologue britannique. Il est parfois surnommé « père de l'assyriologie ».
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson was een Brits archeoloog en taalkundige. Hij ontcijferde het spijkerschrift van Mesopotamië. Afkomstig uit Oxfordshire trad Rawlinson in dienst van de Oost-Indische Compagnie in 1827. Hij bleek een flinke talenknobbel te bezitten en leerde in snel tempo vijf oosterse talen. In 1833 bezocht hij Koerdistan als een Britse officier die het leger van de sjah kwam moderniseren. Hij slaagde er uiteindelijk in de inscripties van Behistun te kopiëren. Deze inscripties stammen van Darius I van Perzië en zijn in drie talen op een bijzonder ontoegankelijke plek in de bergen bij Kermansjah uitgebeiteld. De drie talen zijn het oud-Perzisch, het Elamitisch (door Rawlinson Scythisch genoemd) en het Babylonisch. Rawlinson wist het oud-Perzische deel zelf zonder touwen of ladders te bereiken. De Elamitische inscriptie was wat moeilijker vooral omdat de ladders die voorhanden waren gemakkelijk uit elkaar vielen. Dit leidde tot enige hachelijke toestanden. Het Babylonische deel werd bereikt door een 'wilde Koerdische jongen' wiens naam niet overgeleverd is en die zich met vingers en tenen aan een verticale rotswand vasthechtte en zo een afstand van zo'n 7 meter wist te overbruggen. Later zijn de moeizaam verkregen kopieën in een Londens museum door de ratten opgegeten, maar zij hadden inmiddels hun wetenschappelijk nut bewezen. In 1843 werd Rawlinson Brits consul in Bagdad. Dit gaf hem de tijd om de tabletten die Layard in Kalhu opgegraven had te onderzoeken. In 1850-1851 vond Layard de koninklijke bibliotheek van Ashurbanipal in Nineve met al zijn tabletten en hiermee was er meer dan genoeg materiaal om het geheim van het Babylonisch te ontsluieren. De tabletten bleken zelfs informatie over de grammatica van de taal te bevatten alsmede de sleutel tot het begrip van het Sumerisch. Zelf vond Rawlinson een aantal rollen van Nebukadnezer in Borsippa, maar zijn voornaamste bijdrage lag niet zo zeer in het opgraven als wel in het ontcijferen. In 1853 keerde hij naar Engeland terug en richtte zich op zijn vertaalwerk en het organiseren van de studie van de Ashurbanipal bibliotheek. Hij kwam er al gauw achter dat het Babylonisch een Semitische taal was en hoewel het schrift behoorlijk ingewikkeld bleek (het was namelijk oorspronkelijk ontwikkeld voor een totaal andere taal, het Sumerisch) bleek het mogelijk de code te breken. Het Elamitisch was (en is) een veel moeilijker zaak omdat het hier om een taal ging die nergens aan verwant was. Het oud-Perzisch was weer vrij eenvoudig, het was een Indo-Europese taal, maar behoudens Behistun was er niet zo veel in geschreven. Overigens was Rawlinson niet de enige die een bijdrage tot de ontcijfering leverde. Grotefend had al eerder een zet in de goede richting gedaan maar deze was grotendeels in de vergetelheid geraakt en verder moeten ook de Ier Edward Hincks en de Fransman Jules Oppert genoemd worden.
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson (1810-1895) var en engelsk offiser, språkforsker og arkeolog. Han var med de britiske styrkene i India og senere i Iran. Der begynte han sine undersøkelser av gamle tekster. Da han opdaget Behistun-innskriften, kom han på sporet av hvordan den sumeriske kileskrifta skulle tydes. Han utgav sitt arbeid «On the Inscriptions of Assyria and Babylonia» i Journal of Royal Asiatic Society i 1850. Han ble utnevnt til en høy offisergrad og ble generalkonsul i 1851. Siden ledet han på oppdrag fra British Museum de britiske utgravningene i Ninive og Babylon (1853–1855).
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson – angielski asyrolog, dyplomata; w 1836 odkrył, skopiował i odczytał inskrypcję z Behistun. Przebywał wówczas w tym rejonie na polecenie perskiego szacha dotyczące szkolenia jego wojska przez oficerów armii brytyjskiej. Mimo trudności technicznych Sir Rawlinson dotarł na skalne urwisko, gdzie znajduje się inskrypcja razem z reliefem i zdołał skopiować tekst staroperski. Wersje elamicka i akadyjska były mniej dostępne, więc Brytyjczyk odłożył ich spisanie później. Rawlinsonowi udało się ustalić znaczenie znaków pisma staroperskiego dzięki wcześniejszym zapiskom niemieckiego badacza - Georga Friedricha Grotefenda, który odczytał pierwsze 11 znaków pisma klinowego. Było to możliwe tylko dzięki temu, że pierwsza część staroperskiego tekstu zawierała listę królów, podobną do tej, którą znaleźć można w Dziejach Herodota. Po dopasowaniu królewskich imion Rawlinson zrozumiał przekaz Dariusza. Był rok 1836. W 1842 badacz skopiował tekst elamicki i akadyjski. Zbudował w tym celu skomplikowane rusztowanie z desek. Najtrudniej było skopiować tekst akadyjski. Pomógł mu w tym miejscowy chłopiec, który wspiął się wewnątrz pęknięcia skalnego przebiegającego przez relief. To on zamontował liny, dzięki którym wykonano odlew z papier-mache. Pozyskane w ten sposób materiały posłużyły następnie naukowcom – Edwinowi Norrisowi i Nielsowi Westergaardowi – na "odkodowanie" pisma elamickiego. Sam Rawlinson natomiast rozszyfrował język akadyjski. Ciągle jeszcze trwają prace przy inskrypcji.
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson foi um soldado e orientalista britânico. De 1826 a 1833 serviu no exército da Companhia anglo-indiana, tendo sido mandado a Pérsia, onde trabalhou na reorganização do exército do xá. Exerceu o cargo de agente político da Inglaterra em Kandahar (1840) e na Arábia (1843) e em 1844 foi nomeado cônsul-geral em Bagdad. Deve-se a Rawlinson a decifração da inscrição de Behistun, a qual copiou com risco de vida, pendurando-se no penhasco. Foi um dos pioneiros na decifração dos caracteres cuneiformes, tendo sido o primeiro a ensinar o seu carater polifōnico. Regressou a Inglaterra em 1856; foi nomeado membro do Parlamento e do conselho das Índias, recebendo em 1859 o posto de general-de-divisão. Partiu para Teeran como embaixador, onde ficou um ano. De volta a Londres, foi reeleito para o Parlamento (1865-1868). Pode ser considerado, juntamente com Oppert e Hincks, um dos fundadores da assiriologia.
  • Сэр Генри Кресвик Роулинсон, англ. Henry Creswicke Rawlinson — британский археолог, ассириолог, лингвист и дипломат. Получил известность как дешифровщик персидской клинописи. Рискуя жизнью, он в 1837—1844 многократно взбирался на Бехистунскую скалу, чтобы скопировать персидскую и эламитскую части Бехистунской надписи, которую он потом дешифровал.
  • sir Henry Creswicke Rawlinson, engelsk arkeolog och kilskriftstolkare, född 11 april 1810 i Chadlington, död 5 mars 1895 i London, tjänade vid brittiska armén i Indien (1827–1833) och rekryterades sedan tillsammans med några andra brittiska officerare till Persien för att omorganisera shahens armé. Där började han studera av kilinskrifter och upptäckte (1835), på en klippvägg vid Behistan, den största och viktigaste trespråkiga inskriften och lyckades, liksom Grotefend, men oberoende av denne, tolka den dittills odechiffrerade kilskriften. 1840 utnämndes han till brittisk resident i Kandahar, men flyttades 1844 som konsul till Bagdad, där han studerade den assyrisk–babyloniska kilskriften. Efter att ha gett ut sitt arbete "On the Inscriptions of Assyria and Babylonia" befordrades han till överstelöjtnant och generalkonsul (1851) samt ledde sedan på uppdrag av British Museum de brittiska grävningarna vid Nineve och Babylon (1853–1855). Återkommen till England, blev han en av direktörerna för Ostindiska kompaniet (1856), medlem av "Indiska rådet" och parlamentsledamot (1858). 1859-1860 var han brittiskt sändebud med generalmajors rang vid persiska hovet. Senare var han åter ledamot av underhuset (1865–1868) och medlem av Indiska rådet (1871–1873) samt innehade 1875–1878 presidentstolen i Kungliga Geografiska sällskapet. Rawlinson, som är en av de viktigaste pionjärerna i kilskriftsforskningen, utgav en mängd avhandlingar i detta ämne i Journal of Royal Asiatic Society, Journal of Royal Geographical Society, Encyclopædia Britannica och Athenaeum, med flera värdefulla bidrag till Orientens arkeologi och geografi. Hans viktigaste arbete, länge det mest betydande inom hela kilskriftslitteraturen, är The Cuneiform Inscriptions of Western Asia (5 band, 1861–1884).
dbpprop:birthDate
dbpprop:deathDate
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:name
  • Sir Henry Rawlinson
dbpprop:relatedInstance
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dbpprop:wordnet_type
rdf:type
rdfs:comment
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson, 1st Baronet (1810-1895) was born at Chadlington, Oxfordshire. In 1827 he went to India as a cadet under the British East India Company. After six years with his regiment as subaltern, during which time he had become proficient in the Persian language, he was sent to Persia in company with other British officers to drill and reorganize the Shah's troops.
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson war ein britischer Archäologe, Assyriologe und Diplomat. Rawlinson war entscheidend mit an der Entzifferung der Keilschrift beteiligt. Zwischen 1837 und 1844 schrieb er die persischen und elamitischen Partien der Behistun-Inschrift ab und entzifferte die altpersische Schrift.
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson, Primer Barón fue un soldado de nacionalidad inglesa, diplomático y orientalista. También conocido como el "Padre de la Asiriología. " En 1827 viajó a la India como cadete de la Compañía Inglesa de las Indias Orientales. En seis años pasó a ser subalterno, en ese periodo aprendió la lengua persa, fue enviado a Persia en una compañía con otros oficiales británicos para reorganizar las tropas del Sah.
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson oli brittiläinen poliitikko, diplomaatti, assyrologi, arkeologi ja sotilas. Parhaiten hänet tunnetaan Lähi-idän muinaisten nuolenpääkirjoitusten tulkitsijana. Rawlinson lähti kadettina sotilaspalvelukseen Itä-Intian kauppakomppaniaan vuonna 1827. Kuuden vuoden palvelun jälkeen upseerina Rawlinson oli oppinut persian kielen ja hänet lähetettiin kuuden muun brittiläisen upseerin kanssa uudelleen järjestämään šaahin armeijaa.
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson (né le 11 avril 1810 et mort le 5 mars 1895) est un militaire, diplomate et orientaliste- assyriologue britannique. Il est parfois surnommé « père de l'assyriologie ».
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson was een Brits archeoloog en taalkundige. Hij ontcijferde het spijkerschrift van Mesopotamië. Afkomstig uit Oxfordshire trad Rawlinson in dienst van de Oost-Indische Compagnie in 1827. Hij bleek een flinke talenknobbel te bezitten en leerde in snel tempo vijf oosterse talen. In 1833 bezocht hij Koerdistan als een Britse officier die het leger van de sjah kwam moderniseren. Hij slaagde er uiteindelijk in de inscripties van Behistun te kopiëren.
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson (1810-1895) var en engelsk offiser, språkforsker og arkeolog. Han var med de britiske styrkene i India og senere i Iran. Der begynte han sine undersøkelser av gamle tekster. Da han opdaget Behistun-innskriften, kom han på sporet av hvordan den sumeriske kileskrifta skulle tydes. Han utgav sitt arbeid «On the Inscriptions of Assyria and Babylonia» i Journal of Royal Asiatic Society i 1850. Han ble utnevnt til en høy offisergrad og ble generalkonsul i 1851.
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson – angielski asyrolog, dyplomata; w 1836 odkrył, skopiował i odczytał inskrypcję z Behistun. Przebywał wówczas w tym rejonie na polecenie perskiego szacha dotyczące szkolenia jego wojska przez oficerów armii brytyjskiej. Mimo trudności technicznych Sir Rawlinson dotarł na skalne urwisko, gdzie znajduje się inskrypcja razem z reliefem i zdołał skopiować tekst staroperski.
  • Sir Henry Creswicke Rawlinson foi um soldado e orientalista britânico. De 1826 a 1833 serviu no exército da Companhia anglo-indiana, tendo sido mandado a Pérsia, onde trabalhou na reorganização do exército do xá. Exerceu o cargo de agente político da Inglaterra em Kandahar (1840) e na Arábia (1843) e em 1844 foi nomeado cônsul-geral em Bagdad. Deve-se a Rawlinson a decifração da inscrição de Behistun, a qual copiou com risco de vida, pendurando-se no penhasco.
  • Сэр Генри Кресвик Роулинсон, англ. Henry Creswicke Rawlinson — британский археолог, ассириолог, лингвист и дипломат. Получил известность как дешифровщик персидской клинописи.
  • sir Henry Creswicke Rawlinson, engelsk arkeolog och kilskriftstolkare, född 11 april 1810 i Chadlington, död 5 mars 1895 i London, tjänade vid brittiska armén i Indien (1827–1833) och rekryterades sedan tillsammans med några andra brittiska officerare till Persien för att omorganisera shahens armé.
rdfs:label
  • Sir Henry Rawlinson, 1st Baronet
  • Henry Creswicke Rawlinson
  • Henry Rawlinson
  • Henry Rawlinson (arkeologi)
  • Henry Rawlinson
  • Henry Rawlinson (archeoloog)
  • Henry Rawlinson
  • Henry Rawlinson
  • Henry Rawlinson
  • Роулинсон, Генри Кресвик
  • Henry Creswicke Rawlinson
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:name
  • Sir Henry Rawlinson
foaf:page
is dbpprop:before of
is dbpprop:redirect of