| dbpedia-owl:abstract
|
- Als Seidenstraße bezeichnet man ein Netz von Karawanenstraßen, dessen Hauptroute das Mittelmeer mit Ostasien verbindet. Auf ihr gelangten nicht nur Kaufleute, Gelehrte und Armeen, sondern auch Ideen, Religionen und ganze Kulturen von Ost nach West und umgekehrt. Die Bezeichnung geht auf den im 19. Jahrhundert lebenden deutschen Geografen Ferdinand von Richthofen zurück, obwohl bereits die Byzantiner eine ähnliche Bezeichnung verwendeten.
- The Silk Road or Silk Routes refer to a network of interlinking trade routes across the Afro-Eurasian landmass that connected East, South, and Western Asia with the Mediterranean and European world, as well as North and East Africa. The land routes were supplemented by sea routes which extended from the Red Sea to East Africa, India, China, and Southeast Asia. China traded silk, spices, teas, and porcelain; while India traded ivory, textiles, precious stones, and pepper; and the Roman Empire exported gold, silver, fine glassware, wine, carpets, and jewels. In recent years, both the maritime and overland Silk Routes are again being used, often closely following the ancient routes.
- La Ruta de la seda era una red de rutas comerciales entre Asia y Europa que se extendía desde Chang'an en China, Antioquía en Siria y Constantinopla a las puertas de Europa y que llegaba hasta los reinos hispánicos en el siglo XV. El término "Ruta de la seda" fue creado por el geógrafo alemán Ferdinand Freiherr von Richthofen, quien lo introdujo en su obra Viejas y nuevas aproximaciones a la Ruta de la seda, en 1877. Debe su nombre a la mercancía más prestigiosa que circulaba en ella, la seda, cuya elaboración era un secreto que sólo los chinos conocían. Los romanos se convirtieron en grandes aficionados de este tejido, tras conocerlo antes del comienzo de nuestra era a través de los partos, quienes controlaban su comercio. Muchos productos transitaban estas rutas: piedras y metales preciosos, telas de lana o de lino, ámbar, marfil, laca, especias, vidrio, materiales manufacturados, coral, etc.
- Tiedosto:Transasia trade routes 1stC CE gr2. png Kauppareittejä ajanlaskun ensimmäisellä vuosisadalla. Varsinainen silkkitie vahvemmalla. Silkkitie oli joukko yhteenliittyneitä kauppareittejä, jotka kulkivat Aasian halki Kiinan Chang-ansta Syyrian Antiokiaan ja muihin Lähi-idän ja Euroopan kohteisiin. Silkkitien kautta kuljetettiin silkkiä ja muita kauppatavaroita, kuten norsunluuta, kultaa ja jalokiviä pääasiassa karavaaneilla. Silkkitien juuret perustuvat Aleksanteri Suuren valloituksiin 300-luvulla eaa. ja etenkin Kiinan pyrkimyksiin saada poliittista ja sotilaallisista valtaa Keski-Aasiassa toisella vuosisadalla eaa. , mikä johti kauppasuhteiden syntyyn lännen ja idän välillä. Reittien käyttäminen silkinvientiin alkoi roomalaisten kiinnostuttua silkistä ajanlaskun ensimmäiseltä vuosisadalta alkaen. Silkkitien kukoistuskausi oli Tang-dynastian aikana n. 600–700 jaa. Silkkitie taantui Mongolivaltakunnan hajaantumisen jälkeen 1300-luvulla ja hiipui lopullisesti 1400-luvulla Kiinan ja Euroopan välisten merireittien löytymisen myötä. Varsinainen kaupanteko silkkitiellä tapahtui välittäjien kautta. Karavaanit koostuivat silkkitien varrella asuvista kansoista. Kiinalaiset eivät itse rahdanneet suosittua silkkiään Roomaan, vaan myivät sen intialaisille, jotka myivät sen taas eteenpäin. Kiinalaisilla ja roomalaisilla ei ollut suoria kauppakontakteja. Termi silkkitie on käännös saksan sanasta Seidenstraße, jota käytti saksalainen maantieteilijä Ferdinand von Richthofen 1800-luvulla.
- Per Via della seta si intende il reticolo, che si sviluppava per circa 8.000 km, fatto di itinerari terrestri, marittimi e fluviali, lungo i quali nell'antichità si erano snodati i commerci tra gli imperi cinesi e l'Occidente. Le vie carovaniere attraversavano l'Asia centrale e il Medio Oriente, collegando Chang’an, in Cina, all’Asia Minore e al Mediterraneo attraverso il Medio Oriente e il Vicino Oriente. Le diramazioni si estendevano poi a est alla Corea e al Giappone e, a Sud, all’India. Il nome apparve per la prima volta nel 1877, quando il geografo tedesco Ferdinand von Richthofen (1833-1905) pubblicò l'opera Tagebucher aus China. Nell'Introduzione von Richthofen nomina la Seidenstraße, la «Via della seta».
- シルクロード(Silk Road)は、日本と地中海世界の間の歴史的な交易路を指す呼称である。絹の道とも呼ばれる。現在の日本でこの言葉が使われるときは、特にローマ帝国と秦漢帝国、あるいは大唐帝国の時代の東西交易が念頭に置かれることが多いが、広くは近代(大航海時代)以前のユーラシア世界の全域にわたって行われた国際交易を指し、南北の交易路や海上の交易路をも含める。
- De zijderoute of zijdeweg was een netwerk van karavaanroutes door Centraal-Azië, waarlangs gedurende vele eeuwen handel werd gedreven tussen China en het oosten van Azië aan de ene kant en het Midden-Oosten en het Middellandse Zeegebied aan de andere kant. Eeuwenlang, van de klassieke oudheid tot de late middeleeuwen, was de zijderoute de belangrijkste verbinding tussen oost en west. De eerste persoon die de naam Zijderoute (Seidenstraße) gebruikte was de Duitse geograaf en ontdekkingsreiziger Ferdinand von Richthofen in 1877 Het Centraal Aziatische deel van de route was al in gebruik rond 115 v. Chr. ten tijde van de Han-dynastie. De handel over land nam af in de middeleeuwen, toen deze zich verplaatste naar het transport via de zee.
- Silkeveien var en serie med sammenkoblede ruter gjennom Sentral-Asia og Sør-Asia ved hjelp av karavaner og sjøgående skip som koblet sammen Cháng'ān, Kina, med Antiokia, Syria i tillegg til andre steder. Dens innflytelse gikk videre til Korea og endte til slutt i Japan. Silkeveien er en oversettelse fra det tyske Seidenstraße. Begrepet ble første gang brukt av den tyske geografen Ferdinand von Richthofen på 1800-tallet. Den kontinentale silkeveien deler seg i en nordlig og en sørlig rute etter at det strakte seg fra de kommersielle sentrene i Nord-Kina. Den nordlige ruten gikk gjennom den bulgarsk-kypcharske sonen til Øst-Europa og Krim, videre over Svartehavet, Marmarahavet og Balkan til Venezia. Den sørlige ruten passerer gjennom Turkestan-Khorasan, gjennom Iran, inn i Mesopotamia og Anatolia til Antiokia i sørlige Anatolia. Her gikk den videre via Middelhavet eller gjennom Levanten inn i Egypt og Nord-Afrika.
- Jedwabny szlak – dawna droga handlowa łącząca Chiny z Europą i Bliskim Wschodem. Szlak miał długość ok. 12 tys. km i był wykorzystywany od III wieku p.n.e. do XVII wieku n.e. na skutek odkrycia drogi morskiej do Chin (ok 1650 r.). Znaczenie szlaku zmalało w VI wieku n.e. , kiedy to częściowo utracił znaczenie ze względu na napływ ludów tureckich do Azji Środkowej. Nazwa Seidenstrasse została po raz pierwszy użyta przez niemieckiego podróżnika i geografa, barona Ferdinanda von Richthofena w 1877 roku. Jedwab nie był jednak jedynym (ani nawet głównym) towarem transportowanym tym szlakiem. Jedwabny szlak prowadził z Xi'an, dawnej stolicy Chin, przez Lanzhou do oazy Dunhuang, gdzie rozdzielał się na szlak główny (północny) i południowy. Droga północna prowadziła wzdłuż krańca Tienszanu, wzdłuż północnego skraju pustyni Takla Makan, przez oazy Hami, Turfan, Korla, Kucza i Aksu do Kaszgaru. Istniał też wariant jeszcze bardziej północny - z Hami biegnący na północ od Tienszanu przez Ałmałyk, Bałasagun, Taszkent, Samarkandę i Bucharę. Droga południowa wiodła przez Czarklik, Czerczen, Niję, Keriję, Hoten i Jarkend do Kaszgaru. Z Kaszgaru istniało wiele dalszych szlaków, m. in. przez Hindukusz do Gandhary i Taksili, przez Pamir do Samarkandy i Buchary, przez Balch i Merw w rejon Morza Śródziemnego, do Konstantynopola czy Trapezuntu. Pod koniec I w.p.n.e. popularny stał się również tzw. Morski Szlak Jedwabny prowadzący z Morza Czerwonego, przez Indie i Malaje na Morze Południowochińskie. Często uważano, że jedwabny szlak jest darem bogów. W drugiej połowie lat siedemdziesiątych XX wieku, ekipa japońskiej telewizji NHK przebyła cały szlak tworząc na bazie własnych doświadczeń serię filmów dokumentalnych o takim samym tytule.
- A Rota da Seda era uma série de rotas interconectadas através da Ásia do Sul, usadas no comércio da seda entre o Oriente e a Europa. Eram transpostas por caravanas e embarcações oceânicas que ligavam comercialmente o Extremo Oriente e a Europa, provavelmente estabelecidas a partir do oitavo milénio a.C. – os antigos povos do Saara possuíam animais domésticos provenientes da Ásia – e foram fundamentais para as trocas entre estes continentes até à descoberta do caminho marítimo para a Índia. Conectava Chang'an na China até Antioquia na Ásia Menor, assim como a outros locais. Sua influência expandiu-se até a Coréia e o Japão. Formava a maior rede comercial do Mundo Antigo. Estas rotas não só foram significativas para o desenvolvimento e florescimento de grandes civilizações, como o Egito Antigo, a Mesopotâmia, a China, a Pérsia, a Índia e até Roma, mas também ajudaram a fundamentar o início do mundo moderno. Rota da seda é uma tradução do alemão Seidenstraße, a primeira denominação do caminho feita pelo geógrafo alemão Ferdinand von Richthofen no século XIX. A rota da seda continental divide-se em rotas do norte e do sul, devido à presença de centros comerciais no norte e no sul da China. A rota norte atravessa o Leste Europeu, a península da Criméia, o mar Negro, o mar de Mármara, chegando aos Bálcãs e por fim, a Veneza; a rota sul percorre o Turcomenistão, a Mesopotâmia e a Anatólia. Chegando a este ponto, divide-se em rotas que levam à Antioquia ou ao Egito e ao Norte da África. A última estrada de ferro conectada à rota da seda contemporânea foi completada em 1992, quando a via Almaty-Urumqi foi aberta. A rota da seda marítima estende-se da China meridional até destinos como o Ceilão, Índia, Pérsia, Egito, Itália, Portugal e até a Suécia. Em 7 de agosto de 2005, foi confirmado que o Departamento do Patrimônio Histórico de Hong Kong pretende propor a Rota da Seda Marítima como Patrimônio da Humanidade. Muitas caravanas já seguiram essa rota antiga desde 200 a.C. No passado remoto, os chineses aprenderam a fabricar seda a partir da fibra branca dos casulos dos bichos-da-seda. Só os chineses sabiam como fabricá-la e mantinham esse segredo muito bem guardado. Quando eles fizeram contato com as cidades do Ocidente, encontraram pessoas dispostas a pagar muito caro pela seda. Os dois lados da rota aprenderam muito sobre culturas diferentes das suas, e isso expandiu suas ideias sobre o mundo. O viajante veneziano Marco Polo percorreu a Rota da Seda no século XIII.
- Вели́кий шёлковый путь — в древности и Средние века караванная дорога связывающая Восточную Азию со Средиземноморьем. В основном по пути транспортировался шёлк из Китая, с чем и связано его название. Открыт во II веке до н. э. Вёл из Сианя через Ланьчжоу в Дуньхуан, где раздваивался: северная дорога проходила через Турфан, далее пересекала Памир и шла в Фергану и казахские степи, южная — мимо озера Лобнор по южной окраине пустыни Такла-Макан через Яркенд и Памир (в южной части) вела в Бактрию, а оттуда — в Парфию, Индию и на Ближний Восток вплоть до Средиземного моря.
- Sidenvägen var under antiken den viktigaste handelsvägen mellan Europa och Kina. Den gick via Centralasien. På karavanvägar fördes redan från andra århundradet f. Kr. siden från Kina till länderna vid Medelhavet. Handelsrutten utgjordes av ett förgrenat nätverk av vägar från Kinas huvudstad Chang'an, dagens Xi'an, i mitten av Nordkina västerut via Taklamakanöknens oasstater, Kashgar, Pamir, Samarkand och Bukhara till Merv (Mary) i dagens Turkmenistan och därifrån vidare genom Persien mot Mesopotamien. Där kunde man följa Eufrat upp till hamnstäderna i Mellanöstern. Hela resan tog ett par år, men mycket få handelsmän transporterade sina varor hela vägen. Vanligare var att en handelsman köpte en last, transporterade den en bit av vägen för att därefter sälja den, köpa en annan last och transportera tillbaka till sin hemstad. En gren av vägen gick från Kashgar över Karakorumpasset till Indien, och bortom Chang'an i Kina fortsatte handeln ändå bort till dagens Korea. Ett gemensamt namn på dessa vägar är "Sidenvägen". Namnet lanserades först av den tyske geologen Ferdinand von Richthofen i slutet på 1800-talet. Handelsvarorna bestod inte bara av siden utan även guld och kryddor som ingefära och kanel. Handelsvägens guldålder inföll under Tangdynastin på 600-800-talen. När Marco Polo färdades längs vägen på väg till Khubilai khans hov i nuvarande Beijing i slutet av 1200-talet hade den redan börjat förlora i betydelse av flera orsaker och handeln med Europa via Sidenvägen upphörde i princip helt efter det att européerna upptäckt sjövägen till Indien runt Godahoppsudden 1498 och senare initierade handel direkt med Kina. Nyttan med Sidenvägen var tvåfaldig; det ekonomiska utbytet var mycket omfattade, men ännu mer betydelsefullt var kanske att Europa och Kina, via handelsvägen, lärde känna varandras kulturer. Sidenvägen är idag ett av det kulturella världsarvet.
- 丝绸之路(德语:Template:Lang),常简称为丝路,此词最早来自于德国地理学家费迪南·冯·李希霍芬(Template:Lang)1877年出版的《中国——我的旅行成果》(Template:Lang)。 丝绸之路通常是指欧亚北部的商路,与南方的茶马古道形成对比,西汉时張騫和東漢時班超出使西域开辟的以河南省南阳市方城县为起点,经甘肃、新疆,到中亚、西亚,并联结地中海各国的陆上通道。这条道路也被称为「陆路丝绸之路」,以区别日后另外两条冠以“丝绸之路”名称的交通路线。因为由这条路西运的货物中以絲綢製品的影響最大,故得此名。其基本走向定于两汉时期,包括南道、中道、北道三条路线。 广义的丝绸之路指从上古开始陆续形成的,遍及欧亚大陆甚至包括北非和东非在内的长途商业贸易和文化交流线路的总称。除了上述的路线之外,还包括约於前5世紀形成的草原絲綢之路、中古初年形成,在宋代发挥巨大作用的海上丝绸之路和与西北丝绸之路同时出现,在宋初取代西北丝绸之路成为路上交流通道的南方丝绸之路。 虽然丝绸之路是沿线各国共同促进经贸发展的产物,但很多人认为,中国的張騫两次通西域,开辟了中外交流的新纪元。并成功将东西方之间最后的珠帘掀开。从此,这条路线被作为“国道”踩了出来,各国使者、商人沿着张骞开通的道路,来往络绎不绝。上至王公贵族,下至乞丐狱犯,都在这条路上留下了自己的足迹。这条东西通路,将中原、西域与阿拉伯、波斯湾紧密联系在一起。经过几个世纪的不断努力,丝绸之路向西伸展到了地中海。广义上丝路的东段已经到达了朝鮮、日本,西段至法国、荷兰。通过海路还可达意大利、埃及,成为亚洲和欧洲、非洲各国经济文化交流的友谊之路。
- La route de la soie était un réseau de routes commerciales entre l'Asie et l'Europe allant de Chang'an en Chine jusqu’à Antioche, en Syrie médiévale. Elle doit son nom à la plus précieuse marchandise qui y transitait : la soie, dont seuls les Chinois connaissaient le secret de fabrication. Cette dénomination, forgée au Modèle:XIXe siècle, est due au géographe allemand Ferdinand von Richthofen. En 2011, la nouvelle route de la soie est un projet de connexion routier et ferrovaire entre la Chine et l'Europe.
|
| rdfs:comment
|
- Als Seidenstraße bezeichnet man ein Netz von Karawanenstraßen, dessen Hauptroute das Mittelmeer mit Ostasien verbindet. Auf ihr gelangten nicht nur Kaufleute, Gelehrte und Armeen, sondern auch Ideen, Religionen und ganze Kulturen von Ost nach West und umgekehrt. Die Bezeichnung geht auf den im 19. Jahrhundert lebenden deutschen Geografen Ferdinand von Richthofen zurück, obwohl bereits die Byzantiner eine ähnliche Bezeichnung verwendeten.
- シルクロード(Silk Road)は、日本と地中海世界の間の歴史的な交易路を指す呼称である。絹の道とも呼ばれる。現在の日本でこの言葉が使われるときは、特にローマ帝国と秦漢帝国、あるいは大唐帝国の時代の東西交易が念頭に置かれることが多いが、広くは近代(大航海時代)以前のユーラシア世界の全域にわたって行われた国際交易を指し、南北の交易路や海上の交易路をも含める。
- 丝绸之路(德语:Template:Lang),常简称为丝路,此词最早来自于德国地理学家费迪南·冯·李希霍芬(Template:Lang)1877年出版的《中国——我的旅行成果》(Template:Lang)。 丝绸之路通常是指欧亚北部的商路,与南方的茶马古道形成对比,西汉时張騫和東漢時班超出使西域开辟的以河南省南阳市方城县为起点,经甘肃、新疆,到中亚、西亚,并联结地中海各国的陆上通道。这条道路也被称为「陆路丝绸之路」,以区别日后另外两条冠以“丝绸之路”名称的交通路线。因为由这条路西运的货物中以絲綢製品的影響最大,故得此名。其基本走向定于两汉时期,包括南道、中道、北道三条路线。 广义的丝绸之路指从上古开始陆续形成的,遍及欧亚大陆甚至包括北非和东非在内的长途商业贸易和文化交流线路的总称。除了上述的路线之外,还包括约於前5世紀形成的草原絲綢之路、中古初年形成,在宋代发挥巨大作用的海上丝绸之路和与西北丝绸之路同时出现,在宋初取代西北丝绸之路成为路上交流通道的南方丝绸之路。 虽然丝绸之路是沿线各国共同促进经贸发展的产物,但很多人认为,中国的張騫两次通西域,开辟了中外交流的新纪元。并成功将东西方之间最后的珠帘掀开。从此,这条路线被作为“国道”踩了出来,各国使者、商人沿着张骞开通的道路,来往络绎不绝。上至王公贵族,下至乞丐狱犯,都在这条路上留下了自己的足迹。这条东西通路,将中原、西域与阿拉伯、波斯湾紧密联系在一起。经过几个世纪的不断努力,丝绸之路向西伸展到了地中海。广义上丝路的东段已经到达了朝鮮、日本,西段至法国、荷兰。通过海路还可达意大利、埃及,成为亚洲和欧洲、非洲各国经济文化交流的友谊之路。
- The Silk Road or Silk Routes refer to a network of interlinking trade routes across the Afro-Eurasian landmass that connected East, South, and Western Asia with the Mediterranean and European world, as well as North and East Africa. The land routes were supplemented by sea routes which extended from the Red Sea to East Africa, India, China, and Southeast Asia.
- La Ruta de la seda era una red de rutas comerciales entre Asia y Europa que se extendía desde Chang'an en China, Antioquía en Siria y Constantinopla a las puertas de Europa y que llegaba hasta los reinos hispánicos en el siglo XV. El término "Ruta de la seda" fue creado por el geógrafo alemán Ferdinand Freiherr von Richthofen, quien lo introdujo en su obra Viejas y nuevas aproximaciones a la Ruta de la seda, en 1877.
- Tiedosto:Transasia trade routes 1stC CE gr2. png Kauppareittejä ajanlaskun ensimmäisellä vuosisadalla. Varsinainen silkkitie vahvemmalla. Silkkitie oli joukko yhteenliittyneitä kauppareittejä, jotka kulkivat Aasian halki Kiinan Chang-ansta Syyrian Antiokiaan ja muihin Lähi-idän ja Euroopan kohteisiin. Silkkitien kautta kuljetettiin silkkiä ja muita kauppatavaroita, kuten norsunluuta, kultaa ja jalokiviä pääasiassa karavaaneilla.
- Per Via della seta si intende il reticolo, che si sviluppava per circa 8.000 km, fatto di itinerari terrestri, marittimi e fluviali, lungo i quali nell'antichità si erano snodati i commerci tra gli imperi cinesi e l'Occidente. Le vie carovaniere attraversavano l'Asia centrale e il Medio Oriente, collegando Chang’an, in Cina, all’Asia Minore e al Mediterraneo attraverso il Medio Oriente e il Vicino Oriente. Le diramazioni si estendevano poi a est alla Corea e al Giappone e, a Sud, all’India.
- De zijderoute of zijdeweg was een netwerk van karavaanroutes door Centraal-Azië, waarlangs gedurende vele eeuwen handel werd gedreven tussen China en het oosten van Azië aan de ene kant en het Midden-Oosten en het Middellandse Zeegebied aan de andere kant. Eeuwenlang, van de klassieke oudheid tot de late middeleeuwen, was de zijderoute de belangrijkste verbinding tussen oost en west.
- Jedwabny szlak – dawna droga handlowa łącząca Chiny z Europą i Bliskim Wschodem. Szlak miał długość ok. 12 tys. km i był wykorzystywany od III wieku p.n.e. do XVII wieku n.e. na skutek odkrycia drogi morskiej do Chin (ok 1650 r.). Znaczenie szlaku zmalało w VI wieku n.e. , kiedy to częściowo utracił znaczenie ze względu na napływ ludów tureckich do Azji Środkowej.
- Silkeveien var en serie med sammenkoblede ruter gjennom Sentral-Asia og Sør-Asia ved hjelp av karavaner og sjøgående skip som koblet sammen Cháng'ān, Kina, med Antiokia, Syria i tillegg til andre steder. Dens innflytelse gikk videre til Korea og endte til slutt i Japan. Silkeveien er en oversettelse fra det tyske Seidenstraße. Begrepet ble første gang brukt av den tyske geografen Ferdinand von Richthofen på 1800-tallet.
- A Rota da Seda era uma série de rotas interconectadas através da Ásia do Sul, usadas no comércio da seda entre o Oriente e a Europa. Eram transpostas por caravanas e embarcações oceânicas que ligavam comercialmente o Extremo Oriente e a Europa, provavelmente estabelecidas a partir do oitavo milénio a.C. – os antigos povos do Saara possuíam animais domésticos provenientes da Ásia – e foram fundamentais para as trocas entre estes continentes até à descoberta do caminho marítimo para a Índia.
- Вели́кий шёлковый путь — в древности и Средние века караванная дорога связывающая Восточную Азию со Средиземноморьем. В основном по пути транспортировался шёлк из Китая, с чем и связано его название. Открыт во II веке до н. э.
- Sidenvägen var under antiken den viktigaste handelsvägen mellan Europa och Kina. Den gick via Centralasien. På karavanvägar fördes redan från andra århundradet f. Kr. siden från Kina till länderna vid Medelhavet.
- La route de la soie était un réseau de routes commerciales entre l'Asie et l'Europe allant de Chang'an en Chine jusqu’à Antioche, en Syrie médiévale. Elle doit son nom à la plus précieuse marchandise qui y transitait : la soie, dont seuls les Chinois connaissaient le secret de fabrication. Cette dénomination, forgée au Modèle:XIXe siècle, est due au géographe allemand Ferdinand von Richthofen.
|