| dbpprop:abstract
|
- Sigurd I Magnusson (ca. 1090 – 26 March 1130), also known (in Norwegian) as Sigurd Jorsalfare was king of Norway from 1103 to 1130. He initially shared the throne with his brothers Øystein and Olav, but ruled alone from 1123. In 1098 Sigurd accompanied his father, King Magnus III, on his expedition to the Orkney Islands, Hebrides and Irish Sea. He was made King of Orkney the same year, following the removal of the incumbent jarls of Orkney, Paul and Erlend Thorfinnsson. He was also, apparently, made King of Mann and the Isles in that year, following the overthrow of their king by Magnus. It is not certain whether Sigurd returned with Magnus to Norway after the 1098 expedition; however, it is known that he was in Orkney when Magnus returned west in 1102. A marriage alliance was negotiated between Magnus and Muircheartach Ua Briain, the leading king in Ireland at the time and ruler of Dublin. Sigurd was to marry Muirchertach's daughter Blathmin O'Brien. However, when Magnus was killed in Ulaid in 1103, the 14-year-old Sigurd returned to Norway, leaving his child-bride behind, and became king together with his brothers Øystein and Olav. In 1107, Sigurd led a Norwegian contingent in support of the crusader Kingdom of Jerusalem. He was the first European king to go on crusade, and his crusader feats earned him the nickname Jorsalafari ("Jerusalem-farer"). He fought in Lisbon, various Mediterranean islands and Palestine, and visited king Roger II of Sicily in Palermo, Jerusalem (Jorsalaland) and Constantinople (Miklagard). He joined forces with Baldwin I, King of Jerusalem to capture the coastal city of Sidon in 1110. After returning to Norway in 1111, Sigurd made his capital in Konghelle and built a castle there, where he kept a relic given to him by King Baldwin, a splinter reputed to be from the True Cross. In 1123 Sigurd once again set out to fight in the name of the church, this time to Småland in Sweden, where the inhabitants had renounced their Christian faith and were again worshipping their former gods. During Sigurd's reign, the tithe (a 10% tax to benefit the church) was introduced in Norway. Sigurd also founded the diocese of Stavanger because he was denied divorce by the bishop in Bergen, so he simply installed another bishop further south. Sigurd died in 1130 and was buried in the Hallvardskirken church in Oslo. Sigurd and his queen Malmfred had a daughter, Kristin Sigurddatter, but no legitimate sons. This led to a power struggle following Sigurd's death between various illegitimate sons and other royal pretenders, which escalated into a lengthy civil war. During this civil war era in Norway, which lasted from 1130 until 1240, there were several interlocked conflicts of varying scale and intensity. The background for these conflicts were the unclear Norwegian succession laws, social conditions and struggles between various groups of noblemen fighting for power. There were two main parties, the Bagler and Birkebeiner. The rallying point regularly was a royal son, or a person claimed by his followers to be a royal son, who was set up as the head figure of the party in question, to oppose the rule of a king from the contesting party. In the traditions of succession of the day there was little no difference between a legitimate and an illegitimate son of a king; the competence and popularity of the potential heir was supposed to be the deciding factor. This laid the ground-work for long feuds over who should rule the kingdom of Norway in the 12th century and early 13th century. Around 1225, Snorri Sturluson recorded the saga of Sigurd and his brothers in the Heimskringla. In the 19th century, Bjørnstjerne Bjørnson wrote an historical drama based on the life of the king, with incidental music composed by Edvard Grieg.
- Sigurd (Sigurður Jórsalafari) (Jerusalemfahrer) war König von Norwegen und der Isle of Man. Sigurd wurde mit seinen Brüdern Olaf und Øystein 1103 König, als sein Vater Magnus Barfot (Barfuß) in England gefallen war. Zuvor war er um 1098 durch den Vater als Jarl von Orkney eingesetzt worden, das er 1103 den legitimen Erben zurückgab. Im Jahre 1107 lief der damals 17jährige König mit einer großen Flotte (angeblich 60 Schiffe) aus, um unter dem Eindruck des erfolgreichen Ersten Kreuzzugs als erster König einen Kreuzzug zu unternehmen. Er überwinterte in England, Galizien und Sizilien, kämpfte unterwegs gegen die spanischen Mauren und kam 1110 in Palästina an. Dort wurde er von König Balduin empfangen, badete im Jordan, besuchte die heiligen Stätten und nahm an der Belagerung und Eroberung Sidons teil. Aus Jerusalem brachte er einen Splitter des Heiligen Kreuzes mit, ein Geschenk des Königs Balduin von Jerusalem. Auf dem Rückweg besuchte er 1111 Konstantinopel, von wo er auf dem Landweg in die Heimat zurückkehrte. Um 1117 heiratete er Malmfred, die Tochter von Mstislav I. von Nowgorod und Kristina Ingesdotter aus Schweden. Ab dem Tod seines Bruders Øystein, der die 1107-1111 genossene Unabhängigkeit nur widerwillig aufgegeben hatte, war er Alleinherrscher von Norwegen. Sigurd widmete sich der Festigung der Kirche, er führte in seinen Ländern den Kirchenzehnten ein und gründete u.a. auch das Bistum Garðar für Grönland. Nach der Heimskringla unterwarf er 1123 auch Småland. In den letzten Regierungsjahren litt Sigurd Jorsalafari unter einer Geisteskrankheit, die ihn rastlos und gewalttätig werden ließ. Kurz vor seinem Tod erschien Harald Gille aus Irland und behauptete, ein Sohn von Magnus Barfot und ein Bruder Sigurds zu sein. 1129 legte er in Sem erfolgreich die Eisenprobe zum Beweis ab. Sigurd erkannte Harald als Bruder an und ordnete an, dass das Volk ihm ebenfalls huldigen solle. Harald musste aber geloben, zu Lebzeiten von Sigurd und seinem Sohn Magnus den Thron nicht zu beanspruchen. Nach seinem Tod brach zwischen Harald und Magnus dennoch der Streit um den Thron aus, der in einen langwierigen Bürgerkrieg mündete. Am 26. März 1130 starb Sigurd in Oslo und bekam in der Südmauer der neugebauten Hallvardskirche seine Grablege.
- Sigurd I. Magnusson, později zvaný Sigurd I. Jorsalfar (staronorsky Sigurðr Jórsalafari - ten, jenž táhl do Jeruzaléma) byl norským králem, který vládl v letech 1103-1130. Nejprve se o vládu dělil se svými bratry Olavem a Øysteinem a samostatné vlády se ujal až roku 1123.
- Sigurd I, llamado el cruzado o el peregrino de Jerusalén (en nórdico antiguo, Sigurðr Jórsalafari; en noruego, Sigurd Jorsalfare). Rey de Noruega de 1103 a 1130. Era hijo del rey Magnus III y hermano de los reyes Øystein I y Olaf Magnusson. Es conocido sobre todo por el viaje que realizó a Jerusalén, que consistió en una cruzada y una peregrinación que lo llevaría, entre otros lugares, a la Península Ibérica, Tierra Santa y Constantinopla. Combatió a favor del cristianismo y se convirtió en el primer monarca en participar en una cruzada.
- Sigurd I Jerusaleminkävijä oli Norjan kuningas 1103–1130. Hänestä tuli kuningas yhdessä veljiensä Olavin ja Östenin kanssa heidän isänsä Maunu Paljassäären kuoltua vuonna 1103. Olavi kuoli jo vuonna 1115, minkä jälkeen Östen ja Sigurd jakoivat vallan. Östenin kuoltua vuonna 1123 Sigurdista tuli koko Norjan hallitsija. Sigurd sai liikanimensä Jerusalemiin vuosina 1108–1111 tekemästään ristiretkestä. Legendojen mukaan hän teki vuonna 1123 ristiretken myös Smoolantiin. Sigurdin isä Maunu kuoli ryöstöretkellä Irlantiin. Sigurd oli tuolloin 13-vuotias. Hänen veljensä Östen oli 14-vuotias ja Olavi oli vain noin 4-vuotias. Veljekset jakoivat Norjan kolmeen osaan. Östen sai Pohjois-Norjan, Sigurd Etelä-Norjan. Vanhemmat veljekset jakoivat alaikäisen Olavin osuuden toistaiseksi.
- Sigurd I Jorsalafare (le Croisé) roi de Norvège de 1103 à 1130. Sigurd I de Norvège est né vers 1090. Il est le fils de Magnus III Barfotr et de sa concubine Thora.
- Sigurd I Magnusson, ook bekend als Sigurd Jorsalfare was koning van Noorwegen van 1103 tot 1130. Hij deelde eerst de troon met zijn broers Øystein I en Olaf Magnusson maar werd in 1123 alleenheerser. In 1098 gaat de jonge Sigurd mee met zijn vader, koning Magnus III, op veroveringstocht naar de Orkney-eilanden, de Hebriden en de Ierse Zee. Na de verovering van de Orkney-eilanden en het eiland Man wordt Magnus gekroond tot koning van Orkney en koning van Man. Als zijn vader Magnus in 1102 weer op expeditie gaat, ditmaal om Ierland te veroveren, wordt een verbond gesloten met de koning van Dublin, Muircheartach Ua Briain, waarbij Sigurd met de Ierse koningsdochter zou trouwen. Als Magnus in 1103 sterft, keert de 14 jaar oude Sigurd weer terug naar Noorwegen en laat zijn kindbruid achter in Ierland. Terug in Noorwegen wordt Sigurd samen met zijn twee broers Øystein en Olaf gekroond tot koning van Noorwegen. Sigurd is de eerste Europese koning die op kruistocht gaat. Hij vertrekt uit Noorwegen in 1107 en vecht tegen de Moslims in Spanje, Lissabon, de Balearen en Palestina. In 1110 neemt hij samen met Koning Boudewijn I van Jeruzalem de stad Sidon in. Tijdens zijn kruistocht bezoekt hij ook Sicilië, Jeruzalem en Constantinopel. Na zijn terugkeer naar Noorwegen in 1111 maakt hij Konghelle tot zijn hoofdstad en bouwt er een kasteel waar hij een relikwie bewaart die hij van Koning Boudewijn had gekregen. Het was een houtsplinter waarvan beweerd werd dat het van het kruis van Jezus afkomstig was. In 1123 trekt Sigurd er opnieuw op uit om te vechten in naam van de kerk, ditmaal naar Småland in Zweden, waar de inwoners het christelijke geloof hadden laten vallen en weer de oude Noordse goden vereerden. Tijdens zijn koningsperiode introduceert Sigurd de tiende, een 10% belasting ten goede van de kerk, en sticht ook een nieuw bisdom in Stavanger. De bisschop van Bergen weigerde namelijk zijn verzoek om te scheiden van zijn vrouw, dus installeerde Sigurd gewoon een nieuwe bisschop in het destijds onbelangrijke stadje Stavanger. Sigurd sterft in 1130 en wordt begraven in de kerk Hallvardskirken in Oslo. Sigurd en zijn koningin Malmfred hadden een dochter gekregen, Kristin Sigurddatter, maar geen zonen. Dit leidde tot een machtsstrijd na Sigurd's dood tussen verschillende onechte zonen en andere troonpretendenten. De machtsstrijd mondde uit in een burgeroorlog die van 1130 tot 1240 zou doorwoeden. Rond het jaar 1225 werd de saga van Sigurd en zijn broers neergeschreven in de Heimskringla door Snorri Sturluson. In de 19e eeuw schreef Bjørnstjerne Bjørnson een historisch drama gebaseerd op het leven van Sigurd, met muziek gecomponeerd door Edvard Grieg.
- Sigurd I Magnusson var sønn av kong Magnus Berrføtt og regjerte landet sammen med sine brødre, Olav Magnusson og Øystein I. Fra 1123 var han enekonge. Sigurd fikk hedersnavnet «Jorsalfare» etter at han hadde vært på kombinert korstog og pilegrimsferd til Jerusalem (som på norrønt ble kalt «Jorsal» eller «Jorsalaborg»).
- Sigurd I Krzyżowiec, (norw. Sigurd I Jorsalfare) - król Norwegii w latach 1103-1130 z dynastii Yngling. Urodzony ok. 1090, pozamałżeński syn króla Norwegii Magnusa III Bosego i nieznanej z imienia matki (prawowitą żoną Magnusa III była Małgorzata Fredkulla, córka króla Szwecji Inge I z rodu Stenkila, jednak wszystkie dzieci Magnusa III pochodziły ze związków pozamałżeńskich). Jego przyrodnimi braćmi byli Eystein I, Olaf i Harald IV Gille. Gdy król Magnus III, ojciec Sigurda, w 1098 zajął Orkady, Hebrydy i wyspę Man, Sigurd w tym samym roku przyjął od ojca tytuł jarla Orkadów. W tym czasie poślubił Biadmuin, córkę jednego z irlandzkich władców. Po śmierci ojca w 1103 r. Sigurd oraz jego bracia Eystein I i Olaf zostali obwołani królami Norwegii, przy czym Sigurd I objął władzę w północnej części kraju, a Eystein I w południowej. Olaf jako najmłodszy i niepełnoletni nie objął samodzielnych rządów (zmarł w 1115). Gdy w wyniku I krucjaty powstało na Bliskim Wschodzie Królestwo Jerozolimskie, Sigurd I w 1107 przypiął krzyż krzyżowców i wyprawił się ze swoją flotą w podróż morską do Ziemi Świętej. W tymże roku przybył do Portugalii, gdzie wziął udział w walkach z Maurami, następnie popłynął do Ziemi Świętej, gdzie w 1110 jego flota pomogła królowi Baldwinowi I zdobyć miasto Sydon. Rok później Sigurd I powrócił do Norwegii, w której pełnię władzę sprawował Eystein I, zajmując ziemie należące do Sigurda i usuwając z urzędów jego zwolenników. Po powrocie Sigurd wymusił na bracie zwrot swojej dzielnicy, a po jego śmierci objął samodzielne rządy w całym królestwie. Wkrótce wybuchła wojna z królem Szwecji Inge II, po zakończeniu której Sigurd I przyłączył do swego władztwa Smalandię. Kolejnym sukcesem Sigurda było uzyskanie zgody papiestwa na założenia w Garðar na Grenlandii biskupstwa, podległego początkowo, podobnie jak cała Norwegia, duńskiej archidiecezji w Lundzie, a później (po 1152), archidiecezji w Trondheim. Pod koniec życia Sigurd zaczął ujawniać objawy choroby umysłowej, co min. było przyczyną dla której w 1129 uznał przybyłego rok wcześniej na królewski dwór Haralda Gille za syna Magnusa III i uznał go za spadkobiercę wspólnie ze swym synem Magnusem IV (zwanym Ślepym), pod warunkiem że Harald złoży przysięgę lojalności wobec Magnusa IV. Sigurd I zmarł 26 marca 1130. Z pierwszego małżeństwa nie doczekał się potomstwa. Jego drugą żoną była poślubiona około 1116 roku Malmfryda, księżniczka ruska, córka Mścisława, wielkiego księcia kijowskiego. Król rozwiódł się z Malmfrydą gdy już chorował, w 1128. Z tego związku pochodziła córka Krystyna (zm. 1178), żonata z Erlingiem Skakke, dzieckiem tej pary był późniejszy król Norwegii Magnus V. Drugim, pozamałżeńskim dzieckiem Sigurda I był syn Magnus IV Ślepy, król Norwegii w latach 1130-1135. Przydomek Sigurda I – Jorsalfare – oznacza w języku norweskim krzyżowca i jest skróconą formą słowa Jerusalem-fahrer. Na podstawie jego dziejów norweski pisarz Bjørnstjerne Bjørnson napisał dramat Sigurd Jorsalfar, do którego Grieg skomponował muzykę (Sigurd Jorsalfar op. 22 na tenor, chór i orkiestrę - 1872 oraz Suita z "Sigurda Jorsalfara" op. 56 na orkiestrę symfoniczną - 1892).
- Sigurd I Jorsalafare (o Cruzado), nascido em 1090 e falecido em 1130 foi rei da Noruega de 1103 a 1130. Sigurd I nasceu em 1090, filho de Magnus III e de sua concubina Thora. Ele se casou com Biadmune da Irlanda (filha de Muirkertach II, rei da Irlanda). Divorciou-se em 1103.
- Сигурд I Крестоносец, — король Норвегии, сын Магнуса III Босоногого. C 1103 года правил совместно с Эйстейном I Магнуссоном, а с 1123 года единолично. В 1098 году сопровождал отца Магнуса III Босоногого в походах к Оркнейским островам, Гебридам и Ирландскому морю. В том же году он был провозглашён королём Оркнейским и королём Мэна и островов. Когда Магнус III Босоногий в 1103 году был убит, Сигурд I возвратился в Норвегию и вместе с братом стал королём Норвегии. В 1107 году Сигурд I поддержал войсками Иерусалимское королевство крестоносцев. Он сражался в Лиссабоне, многочисленных островах Средиземноморья, в Палестине, посещал короля Палермо, Иерусалим, Константинополь. В 1110 году Сигурд I вместе с Балдуином I Иерусалимским захватили прибрежный город Сидон. В 1111 году Сигурд I возвращается в Норвегию и переносит столицу в город Конгхелле, строит там крепость, в которой стала храниться частица Животворящего Креста, полученного от Балдуина I Иерусалимского. В 1123 году Сигурд I направляет крестоносцев в Смоланд против язычников. Во время правления Сигурда I в Норвегии вводится церковная десятина, основывается епархия Ставангера. В 1130 году Сигурд I умирает, его хоронят в церкви Халлвардскирхен, в Осло. Сигурд I был женат на дочери великого князя киевского Мстислава Владимировича Великого Мальмфриде Мстиславне. От этого брака не было сыновей, но была дочь Кристина Сигурддаттер. Это привело к борьбе за власть после смерти Сигурда I и гражданской войне, продолжавшейся 90 лет. Боролись 2 основные партии: Баглеры и Биркебайнеры. В 1225 году Снорри Стурлусон написал сагу о Сигурде и его братьях в своде скандинавских саг «Круг Земной». В XIX веке Бьёрнстьерне Мартинус Бьёрнсон написал историческую драму, основанную на жизни короля Сигурда I.
- Sigurd Jorsalafarare, eller Sigurd I Magnusson cirka 1090-1130, kung av Norge från 1103. Son till Magnus III Barfot och gift med Malmfrid. Efter faderns död samregerade Sigurd några år med sina halvbröder Olav Magnusson och Øystein I Magnusson. Efter dessas död var han ensam kung. Sitt binamn fick han efter ett kors- och pilgrimståg till Jerusalem 1107-1111. Legenden säger att han tog med sig ett relikskrin från Jerusalem, som innehöll en flisa från Kristi kors och att han gav till staden Konghelle. Kungahälla ska enligt Snorre Sturlasson under Sigurds regenttid ha växt till att bli en av de viktigaste norska städerna. Skrinet med reliken ska ha plundrats när venderna anföll och brände staden 1135. Enligt traditionen gjorde Sigurd även korståg till Sverige i 1123 mot de hedniska smålänningarna där. Efter Sigurds död delades regerandet mellan sonen Magnus, och hans fars påstådde irländske son Harald.
|
| rdfs:comment
|
- Sigurd I Magnusson (ca. 1090 – 26 March 1130), also known (in Norwegian) as Sigurd Jorsalfare was king of Norway from 1103 to 1130. He initially shared the throne with his brothers Øystein and Olav, but ruled alone from 1123. In 1098 Sigurd accompanied his father, King Magnus III, on his expedition to the Orkney Islands, Hebrides and Irish Sea. He was made King of Orkney the same year, following the removal of the incumbent jarls of Orkney, Paul and Erlend Thorfinnsson.
- Sigurd (Sigurður Jórsalafari) (Jerusalemfahrer) war König von Norwegen und der Isle of Man. Sigurd wurde mit seinen Brüdern Olaf und Øystein 1103 König, als sein Vater Magnus Barfot (Barfuß) in England gefallen war. Zuvor war er um 1098 durch den Vater als Jarl von Orkney eingesetzt worden, das er 1103 den legitimen Erben zurückgab.
- Sigurd I. Magnusson, později zvaný Sigurd I. Jorsalfar (staronorsky Sigurðr Jórsalafari - ten, jenž táhl do Jeruzaléma) byl norským králem, který vládl v letech 1103-1130. Nejprve se o vládu dělil se svými bratry Olavem a Øysteinem a samostatné vlády se ujal až roku 1123.
- Sigurd I, llamado el cruzado o el peregrino de Jerusalén (en nórdico antiguo, Sigurðr Jórsalafari; en noruego, Sigurd Jorsalfare). Rey de Noruega de 1103 a 1130. Era hijo del rey Magnus III y hermano de los reyes Øystein I y Olaf Magnusson. Es conocido sobre todo por el viaje que realizó a Jerusalén, que consistió en una cruzada y una peregrinación que lo llevaría, entre otros lugares, a la Península Ibérica, Tierra Santa y Constantinopla.
- Sigurd I Jerusaleminkävijä oli Norjan kuningas 1103–1130. Hänestä tuli kuningas yhdessä veljiensä Olavin ja Östenin kanssa heidän isänsä Maunu Paljassäären kuoltua vuonna 1103. Olavi kuoli jo vuonna 1115, minkä jälkeen Östen ja Sigurd jakoivat vallan. Östenin kuoltua vuonna 1123 Sigurdista tuli koko Norjan hallitsija. Sigurd sai liikanimensä Jerusalemiin vuosina 1108–1111 tekemästään ristiretkestä. Legendojen mukaan hän teki vuonna 1123 ristiretken myös Smoolantiin.
- Sigurd I Jorsalafare (le Croisé) roi de Norvège de 1103 à 1130. Sigurd I de Norvège est né vers 1090. Il est le fils de Magnus III Barfotr et de sa concubine Thora.
- Sigurd I Magnusson, ook bekend als Sigurd Jorsalfare was koning van Noorwegen van 1103 tot 1130. Hij deelde eerst de troon met zijn broers Øystein I en Olaf Magnusson maar werd in 1123 alleenheerser. In 1098 gaat de jonge Sigurd mee met zijn vader, koning Magnus III, op veroveringstocht naar de Orkney-eilanden, de Hebriden en de Ierse Zee. Na de verovering van de Orkney-eilanden en het eiland Man wordt Magnus gekroond tot koning van Orkney en koning van Man.
- Sigurd I Magnusson var sønn av kong Magnus Berrføtt og regjerte landet sammen med sine brødre, Olav Magnusson og Øystein I. Fra 1123 var han enekonge. Sigurd fikk hedersnavnet «Jorsalfare» etter at han hadde vært på kombinert korstog og pilegrimsferd til Jerusalem (som på norrønt ble kalt «Jorsal» eller «Jorsalaborg»).
- Sigurd I Krzyżowiec, (norw. Sigurd I Jorsalfare) - król Norwegii w latach 1103-1130 z dynastii Yngling. Urodzony ok. 1090, pozamałżeński syn króla Norwegii Magnusa III Bosego i nieznanej z imienia matki (prawowitą żoną Magnusa III była Małgorzata Fredkulla, córka króla Szwecji Inge I z rodu Stenkila, jednak wszystkie dzieci Magnusa III pochodziły ze związków pozamałżeńskich). Jego przyrodnimi braćmi byli Eystein I, Olaf i Harald IV Gille.
- Sigurd I Jorsalafare (o Cruzado), nascido em 1090 e falecido em 1130 foi rei da Noruega de 1103 a 1130. Sigurd I nasceu em 1090, filho de Magnus III e de sua concubina Thora. Ele se casou com Biadmune da Irlanda (filha de Muirkertach II, rei da Irlanda). Divorciou-se em 1103.
- Сигурд I Крестоносец, — король Норвегии, сын Магнуса III Босоногого. C 1103 года правил совместно с Эйстейном I Магнуссоном, а с 1123 года единолично. В 1098 году сопровождал отца Магнуса III Босоногого в походах к Оркнейским островам, Гебридам и Ирландскому морю.
- Sigurd Jorsalafarare, eller Sigurd I Magnusson cirka 1090-1130, kung av Norge från 1103. Son till Magnus III Barfot och gift med Malmfrid. Efter faderns död samregerade Sigurd några år med sina halvbröder Olav Magnusson och Øystein I Magnusson. Efter dessas död var han ensam kung. Sitt binamn fick han efter ett kors- och pilgrimståg till Jerusalem 1107-1111.
|