Semiotics, also called semiotic studies or (in the Saussurean tradition) semiology, is the study of signs and sign processes, indication, designation, likeness, analogy, metaphor, symbolism, signification, and communication. Semiotics is closely related to the field of linguistics, which, for its part, studies the structure and meaning of language more specifically.

PropertyValue
dbpedia-owl:abstract
  • Semiotik ist die Wissenschaft, die sich mit Zeichensystemen aller Art befasst. Sie ist die allgemeine Theorie vom Wesen, der Entstehung und dem Gebrauch von Zeichen. Die Semiotik ist ein Teilgebiet der philosophischen Erkenntnistheorie, der Wissenschaftstheorie und der Sprachphilosophie sowie der Sprachwissenschaft. Sie findet in verschiedenen Geistes-, Kultur- und Sozialwissenschaften Anwendung. Zwar wird über den Gegenstandsbereich der Semiotik seit der Antike debattiert, eine eigenständige Disziplin entwickelt sich aber mit den Studien von Charles Sanders Peirce ab 1900. Moderne Klassiker der Semiotik sind gleichzeitig oft Leitfiguren der strukturalistischen Linguistik und Philosophie, allen voran Ferdinand de Saussure und Roland Barthes. Diese bezeichnen ihre Zeichentheorien auch als "Semiologie". Nach wie vor stehen sich unterschiedliche Ansätze gegenüber.
  • Semiotics, also called semiotic studies or (in the Saussurean tradition) semiology, is the study of signs and sign processes, indication, designation, likeness, analogy, metaphor, symbolism, signification, and communication. Semiotics is closely related to the field of linguistics, which, for its part, studies the structure and meaning of language more specifically. Semiotics is often divided into three branches: Semantics: Relation between signs and the things to which they refer; their denotata, or meaning Syntactics: Relations among signs in formal structures Pragmatics: Relation between signs and the effects they have on the people who use them Semiotics is frequently seen as having important anthropological dimensions; for example, Umberto Eco proposes that every cultural phenomenon can be studied as communication. However, some semioticians focus on the logical dimensions of the science. They examine areas belonging also to the natural sciences – such as how organisms make predictions about, and adapt to, their semiotic niche in the world. In general, semiotic theories take signs or sign systems as their object of study: the communication of information in living organisms is covered in biosemiotics or zoosemiosis. Syntactics is the branch of semiotics that deals with the formal properties of signs and symbols. More precisely, syntactics deals with the "rules that govern how words are combined to form phrases and sentences. " Charles Morris adds that semantics deals with the relation of signs to their designata and the objects which they may or do denote; and, pragmatics deals with the biotic aspects of semiosis, that is, with all the psychological, biological, and sociological phenomena which occur in the functioning of signs.
  • La semiótica se define como el estudio de los signos, su estructura y la relación entre el significante y el concepto de significado. Los alcances de la semiótica, de la misma manera que su relación con otras ciencias y ramas del conocimiento, son en extremo amplios. http://knol. google. com/k/anónimo/comentarios-acerca-de-la-semiótica-como/19j6x763f3uf8/25# Ferdinand de Saussure la concibió como «la ciencia que estudia la vida de los signos en el seno de la vida social». Actualmente, no hay consenso, ni autor que se atribuya o tome la iniciativa de plasmarla en algún manual. Se propone que la semiótica sea el continente de todos los estudios derivados del análisis de los signos, sean estos lingüísticos (semántica) o semióticos (humanos y de la naturaleza). Existen varias clases de signos, como el signo lingüístico o el signo clínico, cuyas descripciones se pueden consultar en el artículo correspondiente, o a través de signo (desambiguación).
  • Semiotiikka eli merkkioppi on filosofinen suuntaus, joka tutkii merkkien, kuten sanojen, semantiikkaa eli merkkien merkitystä, syntaksia eli yhdistelysääntöjä ja pragmatiikkaa eli tilannekohtaista merkitystä ja käyttöä. Perustavanlaatuinen ongelma kielessä on, miten kieli voi viitata itsensä ulkopuolelle. Sanat ja käsitteet ajatuksina ovat intentionaalisia, eli ne kykenevät viittaamaan itsensä ulkopuolelle. Semiotiikka tutkii sitä, miten tämä itsensä ulkopuolelle viittaaminen tapahtuu ja mikä on kielen teoreettinen ja geneettinen selitys.
  • La semiotica (dal termine greco σημεῖον semeion, che significa "segno") è la disciplina che studia i segni e il modo in cui questi formano un senso (significazione). Considerato che il segno è in generale "qualcosa che rinvia a qualcos'altro" (per i filosofi medievali "aliquid stat pro aliquo") possiamo dire che la semiotica è la disciplina che studia i fenomeni di significazione e di comunicazione. Per significazione infatti si intende ogni relazione che lega qualcosa di materialmente presente a qualcos'altro di assente (la luce rossa del semaforo significa, o sta per, "stop"). Ogni volta che si mette in pratica o si usa una relazione di significazione si attiva un processo di comunicazione (il semaforo è rosso e quindi arresto l'auto). Le relazioni di significazione definiscono il sistema che viene ad essere presupposto dai concreti processi di comunicazione.
  • 記号学(きごうがく)は、言語を始めとして、何らかの事象を別の事象で代替して表現する手段について研究する学問を指す。記号論(きごうろん)ともいう。
  • Semiotiek of semiologie is de studie van het wezenlijke karakter, het ontstaan en het gebruik van tekens en tekensystemen. Het gaat daarbij vooral om tekens die door de mens worden gebruikt, maar soms ook om die van dieren; in dit laatste geval wordt ook wel van biosemiotiek gesproken. De grens tussen de semiotiek en andere disciplines, met name die tussen semiotiek en taalfilosofie, is niet altijd scherp. Omdat semiotiek zich niet beperkt tot de studie van de symbolen waarmee natuurlijke talen worden weergegeven, staat het als discipline in feite dichter bij de geesteswetenschappen dan bij de taalfilosofie. Wanneer semiotiek wel over natuurlijke talen gaat, valt het globaal onder te verdelen in syntaxis, pragmatiek en semantiek. Semiotiek als zodanig dient met name goed te worden onderscheiden van semantiek, dat zich alleen op betekenis richt.
  • Semiotikk er studiet av sosialt betingede tegnsystemer og den mening de kan gi, studiet av hvordan vi sier noe og hvordan vi skaper mening. Ordet semiotikk kommer fra gresk semion som betyr tegn eller i medisinsk språk symptom. Semiotikk knyttes historisk ofte til to sentrale forskere: Saussure og Peirce. Saussure regnes som grunnleggeren av moderne lingvistikk tradisjon, og er følgelig mest interessert i verbalspråket. Han så språket som et tegnsystem sammenliknbart andre tegnsystemer så som tegnspråk, millitærsignaler og symbolske ritualer.
  • Semiotyka (od greckiego semeiotikòs, czyli dotyczący znaku) albo semiologia, zwana jest także ogólną teorią znaków. Ogólna, formalna czyli logiczna teoria języka rozumianego jako system znakowy, zajmująca się językiem w aspekcie jego racjonalności i sprawności w aktach poznania i komunikowania. Termin semiotyka wprowadził w "Rozważaniach dotyczących rozumu ludzkiego" John Locke, semiotyką zajmował się wybitny amerykański filozof i logik Charles Sanders Peirce. Termin semiologia wprowadził Ferdinand de Saussure, mniej więcej w tym samym czasie, w którym tworzył Peirce. Inni znani lingwiści zajmujący się ogólną teorią znaku to Éric Buyssens, Georges Mounin, Roland Barthes, Umberto Eco, Rudolf Carnap. Semiotyka opiera się na trzech filarach: Znak utworzony przez człowieka i odbierany przez jego zmysły np. słowo (napisane, wypowiedziane). Kod system znaków np. taniec. Kultura struktura, w której zanurzone są znaki i kody. Według definicji de Saussure'a znak zbudowany jest z dwóch elementów: znaczącego i znaczonego. Pierwszy to jego fizyczna reprezentacja np. obraz, słowo, fotografia, znak drogowy, a drugi to pojęcie z nim powiązane. Francuski teoretyk semiologii, Roland Barthes opracował model, który uwidocznił wpływ znaków i kodów na postrzeganie i interpretowanie rzeczywistości przez jednostki. Jego model opisuje dwa porządki funkcjonowania przekazu. W pierwszym (rzeczywistość i znak) znajdują się fizyczna reprezentacja znaku i jego element znaczony, w drugim zaś, osadzonym w kulturze, konotacja i mit. Mit nie oznacza tutaj nieprawdziwej historii, tylko skomplikowane konstrukty tłumaczące i naturalizujące w danych kulturach pewne aspekty rzeczywistości np. mit kobiety- opiekunki ogniska domowego. Semiotyka dzieli się na trzy dziedziny: semantykę, syntaktykę i pragmatykę. Podział ten został wprowadzony w roku 1938 przez Charlesa W. Morrisa w pracy Podstawy teorii znaków (Foundations of the Theory of Signs). Semiotykę nazywa się też semantyką w szerszym sensie (w sensie węższym semantyka jest to teoria znaczenia lub teoria oznaczania) lub semiologią, chociaż ten ostatni termin używany jest nieraz w innych znaczeniach, na przykład Kristeva.
  • A Semiótica (do grego σημειωτικός literalmente "a ótica dos sinais"), é a ciência geral dos signos e da semiose que estuda todos os fenômenos culturais como se fossem sistemas sígnicos, isto é, sistemas de significação. Ambos os termos são derivados da palavra grega σημεῖον (sēmeion), que significa "signo", havendo, desde a antiguidade, uma disciplina médica chamada de "semiologia". Foi usada pela primeira vez em Inglês por Henry Stubbes (1670), em um sentido muito preciso, para indicar o ramo da ciência médica dedicado ao estudo da interpretação de sinais. John Locke usou os termos "semeiotike" e "semeiotics" no livro 4, capítulo 21 do Ensaio acerca do Entendimento Humano (1690). Mais abrangente que a lingüística, a qual se restringe ao estudo dos signos lingüísticos, ou seja, do sistema sígnico da linguagem verbal, esta ciência tem por objeto qualquer sistema sígnico - Artes visuais, Música, Fotografia, Cinema, Culinária, Vestuário, Gestos, Religião, Ciência, etc. Surgiu, de forma independente, na Europa e nos EUA. Mais frequentemente, costuma-se chamar "Semiótica" à ciência geral dos signos nascidas do americano Charles Sanders Peirce e "Semiologia" à vertente europeia do mesmo estudo, as quais tinham metodologia e enfoques diferenciados entre si. Na vertente europeia o signo assumia, a princípio, um caráter duplo, composto de dois planos complementares - a saber, a "forma" (ou "significante") e o "conteúdo" (ou "significado") - logo a semiologia seria uma ciência dupla que busca relacionar uma certa sintaxe a uma semântica (relativa ao "conteúdo"). Mais complexa que a vertente europeia, em seus princípios básicos, a vertente peirciana considera o signo em três dimensões, sendo o signo, para esta, "triádico". Ocupa-se do estudo do processo de significação ou representação, na natureza e na cultura, do conceito ou da ideia. Posteriormente, teóricos europeus como Roland Barthes e Umberto Eco preferiram adotar o termo "Semiótica", em vez de "Semiologia", para a sua teoria geral dos signos, tendo, de fato, Eco se aproximado mais das concepções peircianas do que das concepções européias de origem em Saussure e no Estruturalismo de Roman Jakobson. Predefinição:Quote1
  • Семио́тика, или семиоло́гия, — наука, исследующая свойства знаков и знаковых систем. Семиотика выделяет три основных аспекта изучения знака и знаковой системы: синтаксис (синтактика) изучает внутренние свойства систем знаков безотносительно к интерпретации; семантика рассматривает отношение знаков к обозначаемому; прагматика исследует связь знаков с «адресатом», то есть проблемы интерпретации знаков теми, кто их использует, их полезности и ценности для интерпретатора.
  • Semiotik är läran som studerar tecken eller teckensystem. Det mest uppenbara, och också det konventionella, tillämpningsområdet är talat och skrivet språk, men till skillnad från semantiken, kan ett teckensystem här också uppfattas mycket brett och inkludera bilder, trafiksignaler, brottning, sjukdomssymtom etc. Disciplinen kallas även semiologi. Den moderna semiotiken är en självständig disciplin som dels bygger på Peirces studier av förhållandet mellan olika tecken, dels på Saussures studier av teckens "sociala liv". Termen myntades dock redan av Locke i slutet av 1600-talet. Andra viktiga bidragsgivare inom området är Morris, Barthes, Lévi-Strauss, Monö, Kristeva och Eco. Inom semiotik finns det åtta grundprinciper: Ikon: t. ex. ett foto av en person, eller bara en avbildning som ser verklig ut. Index: en pöl visar exempelvis att det regnade för en stund sedan. Symbol: en symbol står för något, men liknar ofta inte det den står för. Symbolen får sitt syfte genom att man kommer överens om ett, ett exempel är trafikljus. Denotation och konnotation: anledningen till att man skriver dessa tillsammans är att de är ihopkopplade: Denotation är t. ex. vad vi ser på en gång i en bild. Konnotation är däremot bildens tolkning, det är samma sak som associationer och bibetydelser. Metafor: står för något annat, nästan som en symbol. T. ex. att pengar är förknippat med ondska. Metonymi: en bit av något som representerar något annat helt, t. ex. Jesus representerar Gud. Kod: en uppbyggnad av regler och kunskaper. Koder är det yttre och det inre; t. ex. kläder och gemenskap inom något.
  • 符號學廣義上是研究符號傳意的人文科學,當中涵蓋所有涉文字符、訊號符、密碼、古文明記號、手語的科學。可是,由於含蓋的範圍過於廣闊,在西方世界的人文科學中並未得到重視,直至結構主義在二十世紀下半期興起,以《Tel Quel》雜誌為號召的哲學家,為了反對讓-保羅·薩特的存在主義,則大量引用俄羅斯在共產革命前的一系列,有關符號在文化上的再現過程的研究,故此,正式出現當今所指的符號學,要算到一九六零年代。 現代符號學另一個強大的源頭是上世紀初瑞士語言學泰斗索緒爾的教學講稿——《普通語言學教程》,索緒爾將符號分成意符(Signifier)和意指(Signified)兩個互不從屬的部份之後,真正確立了符號學的基本理論,影響了後來李維史陀和羅蘭·巴特等法國結構主義的學者,被譽為現代符號學之父。 以文化為研究範圍的是現代符號學的特質,當中包括了 民間故事分析 Folklore Analysis 人類學 Anthropology 敍事學 Narratology 言說分析 Discourse Analysis 神話符號學 Semiotics of Myth 藝術符號學 Semiotics of Art 另外,較為近代的應用有電影符號學(Semiotics of Cinema)、建築符號學(Semiotics of Architecture),符號學的研究應分為以下幾期:
  • La sémiotique est l'étude des signes et de leur signification.
  • La sémiologie est la science des signes. Le terme sémiologie a été créé par Emile Littré et pour lui, il se rapportait à la médecine. Il a ensuite été repris et élargi par Ferdinand de Saussure, pour qui la sémiologie est « la science qui étudie la vie des signes au sein de la vie sociale ». Le terme sémiotique, inventé par Charles Sanders Peirce quelques années auparavant, recouvre la même idée et est utilisé le plus fréquemment en dehors de France. Toute science étudiant des signes est une sémiologie. Le terme est donc utilisé dans plusieurs disciplines.
dbpedia-owl:thumbnail
dbpedia-owl:wikiPageExternalLink
dcterms:subject
rdfs:comment
  • 記号学(きごうがく)は、言語を始めとして、何らかの事象を別の事象で代替して表現する手段について研究する学問を指す。記号論(きごうろん)ともいう。
  • Семио́тика, или семиоло́гия, — наука, исследующая свойства знаков и знаковых систем. Семиотика выделяет три основных аспекта изучения знака и знаковой системы: синтаксис (синтактика) изучает внутренние свойства систем знаков безотносительно к интерпретации; семантика рассматривает отношение знаков к обозначаемому; прагматика исследует связь знаков с «адресатом», то есть проблемы интерпретации знаков теми, кто их использует, их полезности и ценности для интерпретатора.
  • 符號學廣義上是研究符號傳意的人文科學,當中涵蓋所有涉文字符、訊號符、密碼、古文明記號、手語的科學。可是,由於含蓋的範圍過於廣闊,在西方世界的人文科學中並未得到重視,直至結構主義在二十世紀下半期興起,以《Tel Quel》雜誌為號召的哲學家,為了反對讓-保羅·薩特的存在主義,則大量引用俄羅斯在共產革命前的一系列,有關符號在文化上的再現過程的研究,故此,正式出現當今所指的符號學,要算到一九六零年代。 現代符號學另一個強大的源頭是上世紀初瑞士語言學泰斗索緒爾的教學講稿——《普通語言學教程》,索緒爾將符號分成意符(Signifier)和意指(Signified)兩個互不從屬的部份之後,真正確立了符號學的基本理論,影響了後來李維史陀和羅蘭·巴特等法國結構主義的學者,被譽為現代符號學之父。 以文化為研究範圍的是現代符號學的特質,當中包括了 民間故事分析 Folklore Analysis 人類學 Anthropology 敍事學 Narratology 言說分析 Discourse Analysis 神話符號學 Semiotics of Myth 藝術符號學 Semiotics of Art 另外,較為近代的應用有電影符號學(Semiotics of Cinema)、建築符號學(Semiotics of Architecture),符號學的研究應分為以下幾期:
  • Semiotik ist die Wissenschaft, die sich mit Zeichensystemen aller Art befasst. Sie ist die allgemeine Theorie vom Wesen, der Entstehung und dem Gebrauch von Zeichen. Die Semiotik ist ein Teilgebiet der philosophischen Erkenntnistheorie, der Wissenschaftstheorie und der Sprachphilosophie sowie der Sprachwissenschaft. Sie findet in verschiedenen Geistes-, Kultur- und Sozialwissenschaften Anwendung.
  • Semiotics, also called semiotic studies or (in the Saussurean tradition) semiology, is the study of signs and sign processes, indication, designation, likeness, analogy, metaphor, symbolism, signification, and communication. Semiotics is closely related to the field of linguistics, which, for its part, studies the structure and meaning of language more specifically.
  • La semiótica se define como el estudio de los signos, su estructura y la relación entre el significante y el concepto de significado. Los alcances de la semiótica, de la misma manera que su relación con otras ciencias y ramas del conocimiento, son en extremo amplios. http://knol. google. com/k/anónimo/comentarios-acerca-de-la-semiótica-como/19j6x763f3uf8/25# Ferdinand de Saussure la concibió como «la ciencia que estudia la vida de los signos en el seno de la vida social».
  • Semiotiikka eli merkkioppi on filosofinen suuntaus, joka tutkii merkkien, kuten sanojen, semantiikkaa eli merkkien merkitystä, syntaksia eli yhdistelysääntöjä ja pragmatiikkaa eli tilannekohtaista merkitystä ja käyttöä. Perustavanlaatuinen ongelma kielessä on, miten kieli voi viitata itsensä ulkopuolelle. Sanat ja käsitteet ajatuksina ovat intentionaalisia, eli ne kykenevät viittaamaan itsensä ulkopuolelle.
  • La semiotica (dal termine greco σημεῖον semeion, che significa "segno") è la disciplina che studia i segni e il modo in cui questi formano un senso (significazione). Considerato che il segno è in generale "qualcosa che rinvia a qualcos'altro" (per i filosofi medievali "aliquid stat pro aliquo") possiamo dire che la semiotica è la disciplina che studia i fenomeni di significazione e di comunicazione.
  • Semiotiek of semiologie is de studie van het wezenlijke karakter, het ontstaan en het gebruik van tekens en tekensystemen. Het gaat daarbij vooral om tekens die door de mens worden gebruikt, maar soms ook om die van dieren; in dit laatste geval wordt ook wel van biosemiotiek gesproken. De grens tussen de semiotiek en andere disciplines, met name die tussen semiotiek en taalfilosofie, is niet altijd scherp.
  • Semiotikk er studiet av sosialt betingede tegnsystemer og den mening de kan gi, studiet av hvordan vi sier noe og hvordan vi skaper mening. Ordet semiotikk kommer fra gresk semion som betyr tegn eller i medisinsk språk symptom. Semiotikk knyttes historisk ofte til to sentrale forskere: Saussure og Peirce. Saussure regnes som grunnleggeren av moderne lingvistikk tradisjon, og er følgelig mest interessert i verbalspråket.
  • Semiotyka (od greckiego semeiotikòs, czyli dotyczący znaku) albo semiologia, zwana jest także ogólną teorią znaków. Ogólna, formalna czyli logiczna teoria języka rozumianego jako system znakowy, zajmująca się językiem w aspekcie jego racjonalności i sprawności w aktach poznania i komunikowania. Termin semiotyka wprowadził w "Rozważaniach dotyczących rozumu ludzkiego" John Locke, semiotyką zajmował się wybitny amerykański filozof i logik Charles Sanders Peirce.
  • A Semiótica (do grego σημειωτικός literalmente "a ótica dos sinais"), é a ciência geral dos signos e da semiose que estuda todos os fenômenos culturais como se fossem sistemas sígnicos, isto é, sistemas de significação. Ambos os termos são derivados da palavra grega σημεῖον (sēmeion), que significa "signo", havendo, desde a antiguidade, uma disciplina médica chamada de "semiologia".
  • Semiotik är läran som studerar tecken eller teckensystem. Det mest uppenbara, och också det konventionella, tillämpningsområdet är talat och skrivet språk, men till skillnad från semantiken, kan ett teckensystem här också uppfattas mycket brett och inkludera bilder, trafiksignaler, brottning, sjukdomssymtom etc. Disciplinen kallas även semiologi.
  • La sémiologie est la science des signes. Le terme sémiologie a été créé par Emile Littré et pour lui, il se rapportait à la médecine. Il a ensuite été repris et élargi par Ferdinand de Saussure, pour qui la sémiologie est « la science qui étudie la vie des signes au sein de la vie sociale ». Le terme sémiotique, inventé par Charles Sanders Peirce quelques années auparavant, recouvre la même idée et est utilisé le plus fréquemment en dehors de France.
  • La sémiotique est l'étude des signes et de leur signification.
rdfs:label
  • Semiotics
  • Semiotik
  • Semiología
  • Semiotiikka
  • Sémiologie
  • Sémiotique
  • Semiotica
  • 記号学
  • Semiotiek
  • Semiotikk
  • Semiotyka (językoznawstwo)
  • Semiótica
  • Семиотика
  • Semiotik
  • 符號學
owl:sameAs
foaf:depiction
foaf:page
is dbpedia-owl:academicDiscipline of
is dbpedia-owl:field of
is dbpedia-owl:genre of
is dbpedia-owl:knownFor of
is dbpedia-owl:mainInterest of
is dbpedia-owl:nonFictionSubject of
is dbpedia-owl:occupation of
is dbpedia-owl:philosophicalSchool of
is dbpedia-owl:region of
is dbpedia-owl:wikiPageRedirects of
is dbpprop:discipline of
is dbpprop:field of
is dbpprop:genre of
is dbpprop:knownFor of
is dbpprop:mainInterests of
is dbpprop:schoolTradition of
is dbpprop:subject of
is owl:sameAs of
is skos:subject of
is foaf:primaryTopic of