The Second Opium War, the Second Anglo-Chinese War, the Second China War, the Arrow War, or the Anglo-French expedition to China, was a war of the British Empire and the Second French Empire against the Qing Dynasty of China from 1856-1860.

PropertyValue
dbpedia-owl:Event/date
  • 1856-01-01 00:00:00 (xsd:date)
dbpedia-owl:MilitaryConflict/combatant
  • (1856 and 1859 only)
  • French Empire
dbpedia-owl:MilitaryConflict/commander
dbpedia-owl:MilitaryConflict/partOf
dbpedia-owl:MilitaryConflict/place
dbpedia-owl:MilitaryConflict/result
  • Anglo-French victory; Treaties of Tianjin
dbpedia-owl:MilitaryConflict/strength
  • 11,000
    6,700
    173 ships
    23px 287
    3 ships
  • 200,000
dbpedia-owl:combatant
  • (1856 and 1859 only)
  • French Empire
dbpedia-owl:commander
dbpedia-owl:date
  • 1856-01-01 00:00:00 (xsd:date)
dbpedia-owl:partOf
dbpedia-owl:place
dbpedia-owl:result
  • Anglo-French victory; Treaties of Tianjin
dbpedia-owl:strength
  • 11,000
    6,700
    173 ships
    23px 287
    3 ships
  • 200,000
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • The Second Opium War, the Second Anglo-Chinese War, the Second China War, the Arrow War, or the Anglo-French expedition to China, was a war of the British Empire and the Second French Empire against the Qing Dynasty of China from 1856-1860.
  • Der Zweite Opiumkrieg oder Arrow-Krieg Großbritanniens und Frankreichs gegen das Kaiserreich China währte von 1856 bis 1860. Am 8. Oktober 1856 gingen chinesische Beamte an Bord der Lorcha Arrow, eines chinesischen Schiffs, das in Hongkong registriert war und unter britischer Flagge fuhr. Gegen dieses Schiff bestand Verdacht auf Piraterie, Schmuggel und illegalen Opiumhandel. Zwölf Männer wurden verhaftet, gefangen gesetzt und auch auf Verlangen Großbritanniens nicht freigelassen. Daraufhin erklärten die Briten China den Krieg. Unter dem Vorwand der Rache für die Hinrichtung des französischen Missionars Auguste Chapdelaine in Guangxi schloss sich Frankreich der britischen Militäroperation gegen China an, der tatsächliche Grund lag aber im Versuch der Erweiterung der Einflusssphäre in China. Die unter Admiral Sir Michael Seymour vereinigten Truppen nahmen 1857 Kanton ein. Im Mai 1858 wurden die Dagu-Festungen in der Nähe von Tianjin eingenommen. Im Juni 1858 endete der erste Teil des Krieges mit der Unterzeichnung des Vertrags von Tianjin, welcher auch von Frankreich, Russland und den USA verhandelt wurde. Dieses Abkommen öffnete elf weitere Häfen für den Handel mit dem Westen. China weigerte sich anfangs, die Abkommen zu ratifizieren, die aufgrund ihres Zwangscharakters von der chinesischen Geschichtsschreibung zu den „Ungleichen Verträgen“ gezählt werden. Nachdem der chinesische Kaiser Xianfeng im Jahr 1859 den Aufbau westlicher Vertretungen in Peking ablehnte, griffen Seestreitkräfte die Festungen zum Schutz der Pei-Ho-Mündung an. Sie mussten sich jedoch im Feuerschutz der Amerikaner unter Josiah Tattnall zurückziehen. Im Jahr 1860 versammelten sich die französischen und britisch-indischen Truppen, unter James Hope Grant, in Hongkong. Die Streitmacht bestand aus 11.000 Briten/Indern und 6.700 Franzosen und landete am 1. August in der Nähe von Pei Tang. Am 21. August nahm sie erfolgreich die Festungen von Dagu ein. Am 26. September erreichten diese Truppen Peking und nahmen die Stadt bis zum 6. Oktober ein. Die Truppen verwüsteten später den Sommerpalast und den Alten Sommerpalast. Im Zuge der darauf folgenden Plünderungen wurden neben Kunstschätzen aller Art auch jene kostbaren Uhren geraubt, die König Georg III. dem Kaiser Qianlong durch die Macartney-Mission als Geschenk übersandt hatte, die von diesem aber als „Tribut“ eines unterwürfigen Volkes gedeutet worden waren. Außerdem wurden fünf Pekinesen-Hunde erbeutet, die bis dahin nur dem Herrscherhaus vorbehalten waren. Sie wurden zu Stammeltern der europäischen Pekinesen. Der Vertrag von Tianjin von 1858 wurde um die Pekinger Konvention erweitert und in dieser Form von Kaiser Xianfeng am 18. Oktober 1860 ratifiziert. Damit ergab sich für Großbritannien, Frankreich, Russland und die USA das Recht, in Peking (bis dahin eine geschlossene Stadt) Botschaften zu eröffnen. Der Opiumhandel wurde legalisiert und Christen bekamen das Recht, die chinesische Bevölkerung zu missionieren sowie Eigentum zu besitzen.
  • La Segunda Guerra del Opio (1856-1860) fue un conflicto armado entre el Reino Unido y Francia, por un lado, y la dinastía Qing de China, por otro.
  • La seconde guerre de l'opium dura de 1856 à 1860 et opposa la France et le Royaume-Uni à la Chine. Cette guerre peut être vue comme le prolongement de la première guerre de l'opium, d'où le nom que l'on lui a attribué.
  • アロー戦争（アローせんそう、en:Arrow War）は、1857年から1860年にかけて清とイギリス・フランス連合軍（以降英仏連合軍）との間で起こった戦争。最終的に北京条約で終結し、清の半植民地化が決定的なものとなった。きっかけとなった事件から、単にアロー号事件や、アヘン戦争から続くという形で第二次アヘン戦争（en:Second Opium War）とも呼ぶこともある。
  • De Tweede Opiumoorlog of Arrow-oorlog was een oorlog tussen een alliantie van het Verenigd Koninkrijk en het Franse Keizerrijk tegen China onder de Qing-dynastie. De oorlog duurde van 1856 tot 1860.
  • Den andre opiumkrigen eller Arrowkrigen var en krig mellom Storbritannia og Frankrike mot Qing-dynastiet i Kina, krigen startet i 1856 og endte i 1860. Det kinesiske keiserdømmet måtte gi en rekke innrømmelser overfor vestlige makter og Russland; blant annet ble opiumshandelen legalisert.
  • Файл:Upper North Taku Fort. jpg Крепость Таку после взятия её англо-французскими войсками Вторая опиумная война — война между Великобританией и Францией, с одной стороны, и Китаем с другой стороны, продолжавшаяся с 1856 по 1860 год.
  • Andra opiumkriget ägde rum mellan Storbritannien och Kina 1856–1860, kallas även Arrowkriget eller Lorchakriget. Trots stora förhoppningar efter det första opiumkriget ledde fredsuppgörelsen 1842-1843 inte till förbättrade förhållanden mellan Kina och västmakterna. De kinesiska myndigheterna i Guangzhou var ovilliga att öppna staden för utlänningar och konflikten skärptes i samband med att det Xianfeng-kejsaren uppsteg på tronen 1850. 1856 provocerade den brittiske konsuln Harry Parkes fram en brytning med Kina då myndigheterna i Guangzhou den 8 oktober hade uppbringat ett kinesiskt piratfartyg, en så kallad lorcha, som seglat under engelsk flagg. Detta hade fartyget naturligtvis inte fått tillstånd till, men Parkes krävde ändå att sjörövarna skulle undantas från straff enligt kinesiska lagar. Resultatet blev demonstrationer i Guangzhou med skador på europeisk egendom, vilket gav lord Palmerston en förevänding för att börja krig. Den franske kejsaren Napoleon III såg kriget som ett tillfälle att utöka sitt inflytande i Kina och slöt förbund med Storbritannien. Fransmännens förevändning för att vara med var att den franske missionären Auguste Chapdelaine hade avrättats i strid med ingångna fördrag. 1858 erövrade de allierade Kanton, vars guvernör, Ye Mingchen, skickades som fånge till Calcutta. Därefter gick flottan norrut till Beiheflodens mynning och erövrade Daguforten som skyddade Tianjin. Kineserna var hopplöst underlägsna och accepterade lord Elgins fredsvillkor i Tientsin. De europeiska staterna fick rätt att ha legationer i Peking och alla européer skulle åtnjuta exterritorialrätt, dvs. de fick inte ställas inför kinesiska domstolar. Ytterligare elva hamnar öppnades för utländska fartyg, och opiumhandeln legaliserades. Kristna missionärer fick tillåtelse att verka överallt i Kina. Även USA och Ryssland, som inte deltagit i kriget, undertecknade fördrag med Kina och ryssarna passade på att pressa kineserna till att avstå landet norr om Amurfloden. När en brittisk eskader 1859 seglade uppför Beihefloden med de allierade diplomater som skulle till Peking för att utväxla Tianjinfredens ratifikationsdokument, öppnade Daguforten eld utan förvarning. Ett försök att storma forten slogs tillbaka med svåra förluster. Kriget var igång igen. År 1860 landsteg en stark fransk-brittisk expeditionskår vid Beihes mynning och erövrade Daguforten. Därefter tågade de i ilmarsch mot Peking och slog ner allt kinesiskt motstånd på vägen. Xianfeng-kejsaren flydde med sitt harem till jaktslottet Jehol i bergen norr om kinesiska muren. Peking bombarderades och kejsarens praktfulla sommarpalats utanför staden brändes och plundrades på order av överbefälhavaren lord Elgin. Efter tappert försvar mot övermakten kapitulerade kommendanten i Peking, Prins Gong, den 12 oktober och ratificerade å kejsarens vägnar Tianjinfreden med vissa tillägg. Européernas handelsrättigheter utvidgades avsevärt, och på begäran av Frankrike fick den katolska kyrkan tillstånd att köpa jord och annan egendom i Kina. Genom en separat överenskommelse den 12 november tvingade dessutom den ryske förhandlaren Nikolaj Muravjov-Amurskij Kina till nya landavträdelser, denna gång kustlandet öster om Ussurifloden, där fästningen och örlogsbasen Vladivostok anlades.
  • 第二次鴉片戰爭是1856年至1860年間發生於中國本土，英國與法國聯手進攻清朝的戰爭，又名「亞羅號戰爭」、「英法聯軍之役」（可拆分為「第一次英法聯軍之役」與「第二次英法聯軍之役」）或“第二次中英战争”。因為這場戰爭可以看作是第一次鴉片戰爭的延續，所以稱「第二次鴉片戰爭」。 第二次鴉片戰爭迫使清政府先後簽訂《天津條約》和《北京條約》等和約，列強侵略更加深入。
dbpprop:caption
  • Battle of Taku Forts, 1860.
dbpprop:casus
  • Chinese boarding of British-registered ship the Arrow
dbpprop:combatant

  • French Empire,
    (1856 and 1859 only)
dbpprop:commander
dbpprop:conflict
  • Second Opium War
dbpprop:date
  • 1856-1860
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:partof
dbpprop:place
dbpprop:reference
dbpprop:result
dbpprop:spell
  • UK
dbpprop:strength
  • 11,000
    6,700
    173 ships
  • 200,000
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
dbpprop:wordnet_type
rdf:type
rdfs:comment
  • The Second Opium War, the Second Anglo-Chinese War, the Second China War, the Arrow War, or the Anglo-French expedition to China, was a war of the British Empire and the Second French Empire against the Qing Dynasty of China from 1856-1860.
  • Der Zweite Opiumkrieg oder Arrow-Krieg Großbritanniens und Frankreichs gegen das Kaiserreich China währte von 1856 bis 1860. Am 8. Oktober 1856 gingen chinesische Beamte an Bord der Lorcha Arrow, eines chinesischen Schiffs, das in Hongkong registriert war und unter britischer Flagge fuhr. Gegen dieses Schiff bestand Verdacht auf Piraterie, Schmuggel und illegalen Opiumhandel. Zwölf Männer wurden verhaftet, gefangen gesetzt und auch auf Verlangen Großbritanniens nicht freigelassen.
  • La Segunda Guerra del Opio (1856-1860) fue un conflicto armado entre el Reino Unido y Francia, por un lado, y la dinastía Qing de China, por otro.
  • La seconde guerre de l'opium dura de 1856 à 1860 et opposa la France et le Royaume-Uni à la Chine. Cette guerre peut être vue comme le prolongement de la première guerre de l'opium, d'où le nom que l'on lui a attribué.
  • アロー戦争（アローせんそう、en:Arrow War）は、1857年から1860年にかけて清とイギリス・フランス連合軍（以降英仏連合軍）との間で起こった戦争。最終的に北京条約で終結し、清の半植民地化が決定的なものとなった。きっかけとなった事件から、単にアロー号事件や、アヘン戦争から続くという形で第二次アヘン戦争（en:Second Opium War）とも呼ぶこともある。
  • De Tweede Opiumoorlog of Arrow-oorlog was een oorlog tussen een alliantie van het Verenigd Koninkrijk en het Franse Keizerrijk tegen China onder de Qing-dynastie. De oorlog duurde van 1856 tot 1860.
  • Den andre opiumkrigen eller Arrowkrigen var en krig mellom Storbritannia og Frankrike mot Qing-dynastiet i Kina, krigen startet i 1856 og endte i 1860. Det kinesiske keiserdømmet måtte gi en rekke innrømmelser overfor vestlige makter og Russland; blant annet ble opiumshandelen legalisert.
  • Файл:Upper North Taku Fort. jpg Крепость Таку после взятия её англо-французскими войсками Вторая опиумная война — война между Великобританией и Францией, с одной стороны, и Китаем с другой стороны, продолжавшаяся с 1856 по 1860 год.
  • Andra opiumkriget ägde rum mellan Storbritannien och Kina 1856–1860, kallas även Arrowkriget eller Lorchakriget. Trots stora förhoppningar efter det första opiumkriget ledde fredsuppgörelsen 1842-1843 inte till förbättrade förhållanden mellan Kina och västmakterna. De kinesiska myndigheterna i Guangzhou var ovilliga att öppna staden för utlänningar och konflikten skärptes i samband med att det Xianfeng-kejsaren uppsteg på tronen 1850.
rdfs:label
  • Second Opium War
  • Zweiter Opiumkrieg
  • Segunda Guerra del Opio
  • Seconde guerre de l'opium
  • アロー戦争
  • Tweede Opiumoorlog
  • Andre opiumkrig
  • Вторая Опиумная война
  • Andra opiumkriget
  • 第二次鸦片战争
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:name
  • Second Opium War
foaf:page
is dbpedia-owl:MilitaryConflict/partOf of
is dbpedia-owl:MilitaryPerson/battles of
is dbpedia-owl:MilitaryUnit/battle of
is dbpedia-owl:Weapon/wars of
is dbpedia-owl:battle of
is dbpedia-owl:battles of
is dbpedia-owl:partOf of
is dbpedia-owl:wars of
is dbpprop:battles of
is dbpprop:partof of
is dbpprop:redirect of
is dbpprop:wars of
is owl:sameAs of