Scholasticism is derived from the Latin word scholasticus, which means "that [which] belongs to the school," and was a method of learning taught by the academics (scholastics, school people, or schoolmen) of medieval universities circa 1100–1500. Scholasticism originally started to reconcile the philosophy of the ancient classical philosophers with medieval Christian theology.

PropertyValue
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • Scholasticism is derived from the Latin word scholasticus, which means "that [which] belongs to the school," and was a method of learning taught by the academics (scholastics, school people, or schoolmen) of medieval universities circa 1100–1500. Scholasticism originally started to reconcile the philosophy of the ancient classical philosophers with medieval Christian theology. Scholasticism is not a philosophy or theology in itself but a tool and method for learning which places emphasis on dialectical reasoning. The primary purpose of scholasticism is to find the answer to a question or to resolve a contradiction. It is most well-known for its application in medieval theology, but was eventually applied to classical philosophy and many other fields of study. Scolasticism gets its start with late ancient figures like (early church fathers) St. Ambrose and St. Augustine who attempt to use philosophy and philosophical reason to help explain the doctrine and mysteries of the church. Ambrose and Augustine were among the first Church fathers to marry Christian sensibilities to Greek philosophy. The synthesis of Greek Philosophy and Christian Doctrine is the heart of scholasticism. The main figures of scholasticism were Peter Abelard, Albertus Magnus, Duns Scotus, William of Ockham, Bonaventure and, above all, Thomas Aquinas, whose Summa Theologica is an ambitious synthesis of Greek philosophy and Christian doctrine. Echoing the increasing influence of Aristotle above Plato in the 13th century, the deductive and a priori aspects of scholastic reasoning were to some extent displaced by the inductive reasoning of modern science.
  • Scholastik, abgeleitet vom lateinischen Adjektiv scholasticus („schulisch“, „zum Studium gehörig“), ist die wissenschaftliche Denkweise und Methode der Beweisführung, die in der lateinischsprachigen Gelehrtenwelt des Mittelalters entwickelt wurde. Bei dieser Methode handelt es sich um ein von den logischen Schriften des Aristoteles ausgehendes Verfahren zur Klärung wissenschaftlicher Fragen mittels theoretischer Erwägungen. Dabei wird eine Behauptung untersucht, indem zuerst die für und die gegen sie sprechenden Argumente nacheinander dargelegt werden und dann eine Entscheidung über ihre Richtigkeit getroffen und begründet wird. Behauptungen werden widerlegt, indem sie entweder als unlogisch oder als Ergebnis einer begrifflichen Unklarheit erwiesen werden oder indem gezeigt wird, dass sie mit evidenten oder bereits bewiesenen Tatsachen unvereinbar sind. Der heute bekannteste Teil der scholastischen Literatur handelt von theologischen Fragen. Die Scholastik war jedoch keineswegs auf theologische Themen und Ziele begrenzt, sondern umfasste die Gesamtheit des Wissenschaftsbetriebs. Die scholastische Methode wurde als die wissenschaftliche Vorgehensweise schlechthin betrachtet. Die Scholastik entwickelte sich ab dem Hochmittelalter, im 13. Jahrhundert wurde die scholastische Methode voll ausgebildet und beherrschte das gesamte höhere Bildungswesen. Noch in der Frühen Neuzeit war sie an Universitäten und Bildungseinrichtungen maßgeblich.
  • L'escolàstica és el moviment teològic i filosòfic que va intentar utilitzar la filosofia grecollatina clàssica per a comprendre la revelació religiosa del cristianisme. Va dominar les escoles catedralícies i els estudis generals que van donar lloc a les universitats medievals europees, especialment des de mitjans del segle XI fins mitjans del segle XV. La seva formació va ser, no obstant això, heterogènia, ja que va absorbir corrents filosòfiques, no només grecollatines, sinó també àrabs i jueves. Això va causar en aquest moviment una fonamental preocupació per consolidar i crear grans sistemes sense contradicció interna que assimilessin tota la tradició filosòfica antiga. Per altra banda, s'ha atribuït a l'escolàstica una excessiva dependència de l'argument d'autoritat i l'abandó de les ciències naturals i l'experiència empírica.
  • Pojem scholastika vychází z latinského slova scholasticus, což znamená „školský, patřící škole“, popř. „školák“ (učitel i žák). Odkazuje jednak ke specifickému způsobu filosofického myšlení, jednak k epoše středověké filosofie, která bývá vymezována 11. –15. stoletím. n. l. , kdy byla scholastická filosofie rozvíjena zejména na univerzitách západní Evropy.
  • La escolástica es el movimiento teológico y filosófico que intentó utilizar la filosofía grecolatina clásica para comprender la revelación religiosa del cristianismo. Dominó en las escuelas catedralicias y en los estudios generales que dieron lugar a las universidades medievales europeas, en especial entre mediados del siglo XI y mediados del XV. Su formación fue, sin embargo, heterogénea, ya que acogió en su seno corrientes filosóficas no sólo grecolatinas, sino también árabes y judáicas. Esto causó en este movimiento una fundamental preocupación por consolidar y crear grandes sistemas sin contradicción interna que asimilasen toda la tradición filosófica antigua. Por otra parte, se ha señalado en la escolástica una excesiva dependencia del argumento de autoridad y el abandono de las ciencias y la empiria. La escolástica fue la corriente teológico-filosófica dominante del pensamiento medieval, tras la patrística de la Antigüedad tardía, y se basó en la coordinación entre fe y razón, que en cualquier caso siempre suponía la clara sumisión de la razón a la fe (Philosophia ancilla theologiae -la filosofía es esclava de la teología-). Pero también es un método de trabajo intelectual: todo pensamiento debía someterse al principio de autoridad (Magister dixit -lo dijo el Maestro-), y la enseñanza se podía limitar en principio a la repetición o glosa de los textos antiguos, y sobre todo de la Biblia, la principal fuente de conocimiento, pues representa la Revelación divina; a pesar de todo ello, la escolástica incentivó la especulación y el razonamiento, pues suponía someterse a un rígido armazón lógico y una estructura esquemática del discurso que debía exponerse a refutaciones y preparar defensas.
  • Skolastiikka (lat. scholasticus, "kouluun kuuluva") oli keskiaikainen filosofinen koulukunta n. vuosina 1100–1500. Skolastiikka pyrki yhdistämään antiikin tieteet ja filosofian, erityisesti aristotelismin, ja vallitsevan uskonnon pyhät kirjoitukset ja opetukset. Skolastiikalla tarkoitetaan yleensä lähinnä kristittyä skolastiikkaa, joka vaikutti kristittyjen teologien piirissä suurten eurooppalaisten yliopistojen teologisissa tiedekunnissa, mutta myös islamilaisten ja juutalaisten teologien piirissä esiintyi täysin samanlaista lähestymistapaa. Skolastinen filosofia yhdisti yleensä logiikkaa, metafysiikkaa ja semantiikkaa yhdeksi oppiaineeksi. Sen katsotaan kehittäneen ymmärrystämme logiikasta huomattavasti aikaisempaan filosofiaan verrattuna. Skolastiikalla ei varsinaisesti tarkoiteta mitään tiettyä filosofista näkemystä tai uskomuksia, vaan enemmän tutkimiseen, ymmärtämiseen ja oppimiseen käytettyä metodia — työkalua, ajattelutapaa tai lähestymistapaa — jossa pääpaino oli dialektisessa päättelyssä. Skolastiikan tavoitteena oli löytää vastaus johonkin kysymykseen tai selvittää looginen ristiriita. Vaikka skolastista metodia käytettiinkin lähinnä keskiajan teologisten ongelmien ratkomiseen, sitä voitiin käyttää myös muiden filosofisten ongelmien tutkimiseen. Skolastiikkaa vastustivat jo keskiajalla mystikot. Renessanssin aikana skolastiikka enimmäkseen syrjäytettiin.
  • Scolastique vient du latin schola (ae, f), école et désigne une philosophie développée et enseignée dans les universités au Moyen Âge visant à concilier la philosophie antique avec la théologie chrétienne. Sa définition précise reste problématique. Lors de la Réforme protestante au XVI siècle, la scolastique sera accusée d'avoir ruiné la doctrine chrétienne en établissant la prépondérance de la philosophie antique. Le débat se résume en ces termes : les réformateurs, notamment Martin Luther, accuseront les scolastiques d'avoir hellénisé la religion chrétienne. Les tenants du Vatican considèrent que les scolastiques ont plutôt christianisé la civilisation hellénistique, ouvrant la foi aux catégories de la pensée antique.
  • A skolasztikus filozófia vagy skolasztika a középkorban a nyugati civilizáció legmeghatározóbb, a katolikus egyházhoz és ennek iskoláihoz szorosan kötődő filozófiai irányzata, mely a Szentíráson, azaz a Biblián kívül elsősorban a nagy ókori görög filozófus, Arisztotelész s még inkább kommentátorainak munkásságára épít. A skolasztikus, skolasztika kifejezések maguk is a latin schola („iskola”) szóból származnak, mivel ebben az időszakban főleg az (egyházi) iskolák és egyetemek foglalkoztak ezzel az erősen teológiai alapokon álló filozófiai rendszerrel. A skolasztikus filozófia ismertetőjelei tehát a közös és jellemző intézményrendszer és az ezzel járó oktatási módszer, azon kívül a tananyag, amely bizonyos meghatározó tekintélyek műveinek feldolgozásából áll, ezek nagyfokú tisztelete és a gondolataikra irányuló kritika meglehetős hiánya mellett.
  • Dal greco "scholastikos" (lett. educato in una scuola, istruito), lo scolasticismo era una scuola di pensiero che cercava di riconciliare la fede cristiana con un sistema di pensiero razionale, specialmente quello della filosofia greca. Il "periodo scolastico" si riferisce soprattutto al Medioevo (XII, XII, e XIII secolo) in Occidente, quando il Cristianesimo conosce una rinascita intellettuale ed è sfidato dal pensiero razionale dell'Islam. I primi filosofi scolastici includono Anselmo d'Aosta, Pietro Abelardo, Alberto Magno, Duns Scoto, Guglielmo di Ockham e Tommaso d'Aquino. File:Exquisite-kfind. png Per approfondire, vedi la voce Scolastica. Il termine "scolasticismo" può riferirsi pure ad un qualsiasi sistema di pensiero che cerchi di conciliare le proprie credenze con la razionalità e l'investigazione filosofica. Si può così parlare di Scolasticismo protestante, come di un metodo di pensiero sviluppato nelle prime fasi del Protestantesimo, che si consolida durante il XVII secolo, diventando particolarmente diffuso nella creazione di sistemi teologici protestanti come il Calvinismo. Benché i maggiori Riformatori protestanti attaccassero la scolastica medioevale e sostenessero la completa adesione alle sole Sacre Scritture, si dimostra impossibile o purgare la teologia dai metodi e atteggiamenti scolastici, o evitare conflitti che non implichino intricati ragionamenti teologici ed interpretazioni bibliche.
  • スコラ学はラテン語「Scolaticus」(学校に属するもの)に由来する言葉で11世紀以降、主にキリスト教神学者・哲学者などの学者たちによって確立された学問のスタイルのこと。このスコラ学の方法論にのっとった学問、例えば哲学・神学を特にスコラ哲学・スコラ神学などのようにいう。 スコラ学は決して特定の哲学や思想をさすものでなく、学問の技法や思考の過程をさすものである。スコラ学の「スコラ」とは英語の「School(学校)」と同源語であり、この言葉が入っていることからわかるように、当時の「修道院」において用いられた学問の技法と対照的なものであった。すなわちスコラ学の特徴は問題から理性的に、理づめの答えが導き出されることにあった。これに対して修道院で伝統的にとられていた学問のスタイルは古典の権威をとおして学ぶだけであり、研究者の理論的思考というものは必要とされていなかった点に違いがある。 スコラ学の究極の目的は問題に対する解答を導き出し、矛盾を解決することにある。スコラ学というと神学の研究のみが知られているきらいがあるが、真の意味でのスコラ学は神学、哲学から諸学問におよぶ広いものであった。
  • Met scholastiek wordt in het algemeen de middeleeuwse filosofie bedoeld (die een sterk metafysisch karakter had) en specifiek de onderwijsmethode die in de elfde eeuw tot ontwikkeling kwam in de stedelijke scholen en verder uitgebouwd werd in de twaalfde en dertiende eeuw aan de universiteit. Het betreft een logische manier van denken in tegenstellingen, een vorm van dialectiek.
  • Skolastikken var en teologisk og filosofisk vitenskap i middelalderen som forsøkte å systematisere troslæren ved hjelp av Aristoteles logikk. Thomas Aquinas var den mest betydningsfulle bidragsyteren til skolastikken og ønsket å bygge bro mellom tro og fornuft. Han mente at vi må forstå Gud gjennom verden, og ikke «verden gjennom Gud» som Augustin kunne ha sagt. Thomas Aquinas var dessuten som alle andre skolastikere inspirert av Aristoteles og hevdet blant annet at privat eiendomsrett ikke var syndig, men en del av den naturlige orden. Sosiale forskjeller var fortsatt akseptert, og ble forklart med at det var «vår herres mening». Skolastikken satte kristne standarder for hvordan utføre økonomisk aktivitet, og forklarte dette ut i fra viktige prinsipper som privat eiendomsrett, rettferdig pris, og ågerenter som var sett på som syndig og forkastelig. Man skulle ikke tjene penger på penger.
  • Scholastyka - okres w rozwoju filozofii chrześcijańskiej, który rozpoczął się około XII wieku. Obejmował wiele nurtów filozoficznych, których wspólną cechą było podejmowanie problemu zgodności prawd wiary chrześcijańskiej z rozumem naturalnym. Powstała z potrzeby pełnego zrozumienia tego, w co się wierzy . Również metoda (scholastyczna) polegająca na rozwiązywaniu problemów poprzez racjonalne badanie argumentów za i przeciw. Podstawowe założenie scholastyki: Dogmaty i prawdy wiary są niepodważalne, można je jednak uzasadnić za pomocą rozumu. Metody rozumowego dowodzenia oparte były na pismach logicznych Arystotelesa i Boecjusza. Scholastyka stała się podstawą teologii, czyli nauki o Bogu. Najbardziej znanym filozofem i teologiem scholastycznym był św. Tomasz z Akwinu, który połączył myśl chrześcijańską z arystotelizmem. Wielkim myślicielem średniowiecza, zasłużonym dla rozwoju scholastyki był także Albert Wielki. Ze względu na rygorystyczne stosowanie jednego, ustalonego sposobu rozumowania, z czasem scholastyka zdobyła sobie wielu przeciwników. Dziś potocznie "scholastyka" oznacza metodę nauczania polegającą na udowadnianiu z góry przyjętych praw.
  • A Escolástica (ou Escolasticismo) é uma linha dentro da filosofia medieval, de acentos notadamente cristãos, surgida da necessidade de responder às exigências da fé, ensinada pela Igreja, considerada então como a guardiã dos valores espirituais e morais de toda a Cristandade. Por assim dizer, responsável pela unidade de toda a Europa, que comungava da mesma fé. Esta linha vai do começo do século IX até ao fim do século XVI, ou seja, até ao fim da Idade Média. Este pensamento cristão deve o seu nome às artes ensinadas na altura pelos escolásticos nas escolas medievais. Estas artes podiam ser divididas em Trivium (educação) ou Quadrivium. A escolástica resulta essencialmente do aprofundar da dialética. A Filosofia que até então possuía traços marcadamente clássicos e helenísticos, sofreu influências da cultura judaica e cristã, a partir do século V, quando pensadores cristãos perceberam a necessidade de aprofundar uma fé que estava amadurecendo, em uma tentativa de harmonizá-la com as exigências do pensamento filosófico. Alguns temas que antes não faziam parte do universo do pensamento grego, tais como: Providência e Revelação Divina e Criação a partir do nada passaram a fazer parte de temáticas filosóficas. A Escolástica possui uma constante de natureza neoplatônica, que conciliava elementos da filosofia de Platão com valores de ordem espiritual, reinterpretadas pelo Ocidente cristão. E mesmo quando Tomás de Aquino introduz elementos da filosofia de Aristóteles no pensamento escolástico, esta constante neoplatônica ainda é presente. Basicamente, a questão chave que vai atravessar todo o pensamento escolástico é a harmonização de duas esferas: a fé e a razão. O pensamento de Agostinho, mais conservador, defende uma subordinação maior da razão em relação à fé, por crer que esta venha restaurar a condição decaída da razão humana. Enquanto que a linha de Tomás de Aquino defende uma certa autonomia da razão na obtenção de respostas, por força da inovação do aristotelismo, apesar de em nenhum momento negar tal subordinação da razão à fé. Para a Escolástica, algumas fontes eram fundamentais no aprofundamento de sua reflexão, por exemplo os filósofos antigos, as Sagradas Escrituras e os Padres da Igreja, autores dos primeiros séculos cristãos que tinham sobre si a autoridade de fé e de santidade.
  • Scolastică este o noţiune derivată din latină, schola însemnând şcoală, care desemnează acea tendinţă din filosofie şi teologie care, începând din perioada tardivă a Evului Mediu, a încercat să explice şi să facă înţelese fenomenele supranaturale ale revelaţiei creştine cu ajutorul raţiunii umane şi, mai ales, al filosofiei lui Aristotel. Acest curent care, de la mijlocul secolului al XI-lea până în secolul al XV-lea, a fost un element dominant în instituţiile de învăţământ religios şi în universităţile Europei, avea ca scop principal alcătuirea unui sistem logic, în care să se reunească filosofia greacă şi romană cu învăţătura creştină. La început erau denumiţi scolastici toţi învăţaţii din şcolile monahale medievale, dar mai târziu termenul s-a limitat la profesorii de filosofie şi teologie din universităţile epocii respective. Interesul principal al scolasticilor nu consta în descoperirea şi cercetarea unor fenomene noi, ci doar să explice cunoştinţele deja dobândite în antichitate în lumina dogmelor creştine. În aceasta constă diferenţa esenţială între Scolastică şi modul modern de gândire din Renaştere. Întru cât în reprezentarea învăţaţilor scolastici Dumnezeu este izvorul adevărului şi al oricărei forme de cunoaştere, el nu se poate exprima în moduri diferite şi contradictorii. Orice contradicţie între raţiune şi revelaţia divină rezultă fie dintr-o folosire falsă a raţiunii, fie dintr-o interpretare greşită a învăţăturii creştine. În cazul imposibilităţii unei trăsături comune, se dă totdeauna prioritate credinţei, opinia teologilor fiind determinantă faţă de cea a filosofilor. Poziţia scolasticilor era în contrast evident cu teoria adevărului dublu a filosofului şi medicului arab Averroes din Spania, din aceiaşi perioadă istorică. Averroes considera că adevărul poate fi descoperit fie pe calea filosofiei, fie prin mijlocirea teologiei islamice, doar că prin filosofie se atinge un nivel superior de cunoaştere şi, în caz extrem, poate contrazice învăţătura islamului. În perioada de dezvoltare amplă a scolasticii, filosoful şi teologul italian Toma din Aquino realizează în scrierile sale un echilibru între raţiune şi credinţă. Învăţatul scoţian John Duns Scotus restrânge tot mai mult domeniul adevărului bazat pe raţiune şi susţine că numeroase cunoştinţe considerate rodul gândirii filosofice, în realitate se bazează exclusiv pe credinţă. Scolasticii acordau un deosebit respect aşa ziselor autorităţi filosofice şi teologice, în special filosofilor anichităţii greco-romane şi părinţilor bisericii, şi se fereau să adauge ceva nou la vechile învăţături. Acest fapt le-a atras mai târziu critica celor care i-au considerat comentatori lipsiţi de originalitate ai textelor vechi. Aristotel era socotit drept o autoritate de necontestat, fiind numit Filosoful. Scrierile Sfântului Augustin se bucurau de aceiaşi preţuire nelimitată în domeniul teologiei, fiind depăşite doar de Sfintele Scripturi şi de textele oficiale ale conciliilor bisericeşti. Metoda preferată a scolasticilor consta în operarea cu vocabularul logic şi filosofic al lui Aristotel, atât în predarea învăţăturilor, cât şi în argumentare şi dialog. Discuţiile pe teme teologice se bazau pe Biblie şi pe Sententiarum Libri Quator ale lui Petrus Lombardus, care reuneau cugetările şi concepţiile vechilor părinţi ai bisericii. Cu timpul s-au dezvoltat treptat în practică şi lecturile critice, precum şi capacitatea unei gândiri libere de constrângeri dogmatice. În centrul discuţiilor se găsea dialogul public. Fiecare profesor al unei universităţi medievale era obligat să susţină de mai multe ori pe an o discuţie pe o anumită temă în faţa întregului corp profesoral şi a studenţilor şi să răspundă întrebărilor critice privind învăţăturile predate. În secolul al XIII-lea aceste dispute au devenit mai flexibile, pentru ca un secol mai târziu să devină un pur exerciţiu de retorică, interesând mai puţin conţinutul temelor şi tot mai mult subtilităţile şi nuanţele formale. Acest fapt a adus scolasticii în timpul Renaşterii şi mai târziu renumele negativ al unei pedanterii formalistice lipsită de conţinut.
  • Схола́стика (греч. σχολαστικός, «учёный, школьный») — систематическая средневековая философия, сконцентрированная вокруг университетов и представляющая собой синтез христианского богословия и логики Аристотеля. СХОЛАСТИКА (от греч . scholastikos - школьный, ученый), тип религиозной философии, характеризующийся соединением теологодогматических предпосылок с рационалистической методикой и интересом к формально-логическим проблемам. 1. Средневековая философия, создавшая систему искусственных, чисто формальных логических аргументов для теоретического обоснования догматов церкви. 2. Знания, оторванные от жизни, основывающиеся на отвлечённых рассуждениях, не проверяемых опытом.
  • Skolastik (ytterst av grekiska scholastikos "person som ägnar sin lediga tid åt studier") är benämningen på den filosofiska och kristet vetenskapliga huvudströmningen under högmedeltiden. Skolastiken berörde alla sidor av det dåtida vetandet och utvecklade den teologiska vetenskapen. Skolastiken försökte förklara alla trossanningar i termer av förnuftssanningar. Utgångspunkten är att den kristna tron i princip kan begripas. Innehållet utvecklades i skolor och universitet, i samband med studiet av Skriften, av kyrkofäderna, eller erkända (ofta antika) klassiker, kallade auctores. Skolastikens viktigaste redskap var diskussioner, debatter eller logik, varigenom man via slutledningar ansåg sig kunna uppställa rationella utsagor om Gud, världen och skapelsen. Målet var att framställa hela kristendomens sanning och att rationellt vederlägga de invändningar som anförts mot den. Skolastiken var aldrig källkritisk; felaktiga slutsatser ansågs bero på felaktig argumentering, medan källorna sågs som absoluta sanningar. Om källorna däremot innehöll några felaktigheter förkastades de. Den tidiga skolastiken (1000-1200) ägnade sig framför allt åt logik, metafysik och semantik. Bland dess företrädare märks Anselm av Canterbury och Pierre Abaelard. Under högskolastiken (1200-talet), skolastikens blomstringstid, inarbetades Aristoteles tänkande i den kristna teologin och filosofin. Högskolatikens främsta företrädare var Albertus Magnus, Thomas av Aquino och Bonaventura. Denna tids främsta förtjänst var i vetenskapsteoretiskt avseende, och i forskningsfälten naturfilosofi, psykologi. Senskolastiken (1300-talet) var en nedgångsperiod, då kristendomens roll alltmer började att ifrågasättas genom nominalismen. Dessa sysslade med frågor gällande förhållandet mellan kyrka och stat, och var av betydelse för den politiska filosofin. En efterblomstring upplevde skolastiken i Spanien under 1600-talet.
  • Skolastik felsefe kiliseye ait olan düşüncedir, Latince kökenli schola kelimesinden türetilen scholasticus teriminden gelmektedir ve kelime anlamı olarak okul felsefesi demektir. Bu anlam önemlidir, zira skolastik felsefe, ortaçağ düşüncesinde doğru'nun zaten mevcut olduğu düşüncesine ve felsefenin okullarda okutularak öğretilmesine dayanan bir yaklaşım sergiler. Bu felsefenin temeli teolojidir, ona dayanır ve onu desteklemeye çalışır.
  • Схола́стика (від школа) - панівний у середньовічній Європі філософський і педагогічний метод.
  • 經院哲學(英文:Scholasticismus,字源為拉丁文的Schola與Scholasticus),又稱稱士林哲學,意指學院(Academy)的學問。
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:reference
dbpprop:relatedInstance
rdfs:comment
  • Scholasticism is derived from the Latin word scholasticus, which means "that [which] belongs to the school," and was a method of learning taught by the academics (scholastics, school people, or schoolmen) of medieval universities circa 1100–1500. Scholasticism originally started to reconcile the philosophy of the ancient classical philosophers with medieval Christian theology.
  • Scholastik, abgeleitet vom lateinischen Adjektiv scholasticus („schulisch“, „zum Studium gehörig“), ist die wissenschaftliche Denkweise und Methode der Beweisführung, die in der lateinischsprachigen Gelehrtenwelt des Mittelalters entwickelt wurde. Bei dieser Methode handelt es sich um ein von den logischen Schriften des Aristoteles ausgehendes Verfahren zur Klärung wissenschaftlicher Fragen mittels theoretischer Erwägungen.
  • L'escolàstica és el moviment teològic i filosòfic que va intentar utilitzar la filosofia grecollatina clàssica per a comprendre la revelació religiosa del cristianisme. Va dominar les escoles catedralícies i els estudis generals que van donar lloc a les universitats medievals europees, especialment des de mitjans del segle XI fins mitjans del segle XV.
  • Pojem scholastika vychází z latinského slova scholasticus, což znamená „školský, patřící škole“, popř. „školák“ (učitel i žák). Odkazuje jednak ke specifickému způsobu filosofického myšlení, jednak k epoše středověké filosofie, která bývá vymezována 11. –15. stoletím. n. l. , kdy byla scholastická filosofie rozvíjena zejména na univerzitách západní Evropy.
  • La escolástica es el movimiento teológico y filosófico que intentó utilizar la filosofía grecolatina clásica para comprender la revelación religiosa del cristianismo. Dominó en las escuelas catedralicias y en los estudios generales que dieron lugar a las universidades medievales europeas, en especial entre mediados del siglo XI y mediados del XV.
  • Skolastiikka (lat. scholasticus, "kouluun kuuluva") oli keskiaikainen filosofinen koulukunta n. vuosina 1100–1500. Skolastiikka pyrki yhdistämään antiikin tieteet ja filosofian, erityisesti aristotelismin, ja vallitsevan uskonnon pyhät kirjoitukset ja opetukset.
  • Scolastique vient du latin schola (ae, f), école et désigne une philosophie développée et enseignée dans les universités au Moyen Âge visant à concilier la philosophie antique avec la théologie chrétienne. Sa définition précise reste problématique. Lors de la Réforme protestante au XVI siècle, la scolastique sera accusée d'avoir ruiné la doctrine chrétienne en établissant la prépondérance de la philosophie antique.
  • A skolasztikus filozófia vagy skolasztika a középkorban a nyugati civilizáció legmeghatározóbb, a katolikus egyházhoz és ennek iskoláihoz szorosan kötődő filozófiai irányzata, mely a Szentíráson, azaz a Biblián kívül elsősorban a nagy ókori görög filozófus, Arisztotelész s még inkább kommentátorainak munkásságára épít.
  • Dal greco "scholastikos" (lett. educato in una scuola, istruito), lo scolasticismo era una scuola di pensiero che cercava di riconciliare la fede cristiana con un sistema di pensiero razionale, specialmente quello della filosofia greca. Il "periodo scolastico" si riferisce soprattutto al Medioevo (XII, XII, e XIII secolo) in Occidente, quando il Cristianesimo conosce una rinascita intellettuale ed è sfidato dal pensiero razionale dell'Islam.
  • Met scholastiek wordt in het algemeen de middeleeuwse filosofie bedoeld (die een sterk metafysisch karakter had) en specifiek de onderwijsmethode die in de elfde eeuw tot ontwikkeling kwam in de stedelijke scholen en verder uitgebouwd werd in de twaalfde en dertiende eeuw aan de universiteit. Het betreft een logische manier van denken in tegenstellingen, een vorm van dialectiek.
  • Skolastikken var en teologisk og filosofisk vitenskap i middelalderen som forsøkte å systematisere troslæren ved hjelp av Aristoteles logikk. Thomas Aquinas var den mest betydningsfulle bidragsyteren til skolastikken og ønsket å bygge bro mellom tro og fornuft. Han mente at vi må forstå Gud gjennom verden, og ikke «verden gjennom Gud» som Augustin kunne ha sagt.
  • Scholastyka - okres w rozwoju filozofii chrześcijańskiej, który rozpoczął się około XII wieku. Obejmował wiele nurtów filozoficznych, których wspólną cechą było podejmowanie problemu zgodności prawd wiary chrześcijańskiej z rozumem naturalnym. Powstała z potrzeby pełnego zrozumienia tego, w co się wierzy . Również metoda (scholastyczna) polegająca na rozwiązywaniu problemów poprzez racjonalne badanie argumentów za i przeciw.
  • A Escolástica (ou Escolasticismo) é uma linha dentro da filosofia medieval, de acentos notadamente cristãos, surgida da necessidade de responder às exigências da fé, ensinada pela Igreja, considerada então como a guardiã dos valores espirituais e morais de toda a Cristandade. Por assim dizer, responsável pela unidade de toda a Europa, que comungava da mesma fé. Esta linha vai do começo do século IX até ao fim do século XVI, ou seja, até ao fim da Idade Média.
  • Scolastică este o noţiune derivată din latină, schola însemnând şcoală, care desemnează acea tendinţă din filosofie şi teologie care, începând din perioada tardivă a Evului Mediu, a încercat să explice şi să facă înţelese fenomenele supranaturale ale revelaţiei creştine cu ajutorul raţiunii umane şi, mai ales, al filosofiei lui Aristotel.
  • Схола́стика (греч. σχολαστικός, «учёный, школьный») — систематическая средневековая философия, сконцентрированная вокруг университетов и представляющая собой синтез христианского богословия и логики Аристотеля. СХОЛАСТИКА (от греч .
  • Skolastik (ytterst av grekiska scholastikos "person som ägnar sin lediga tid åt studier") är benämningen på den filosofiska och kristet vetenskapliga huvudströmningen under högmedeltiden. Skolastiken berörde alla sidor av det dåtida vetandet och utvecklade den teologiska vetenskapen. Skolastiken försökte förklara alla trossanningar i termer av förnuftssanningar. Utgångspunkten är att den kristna tron i princip kan begripas.
  • Skolastik felsefe kiliseye ait olan düşüncedir, Latince kökenli schola kelimesinden türetilen scholasticus teriminden gelmektedir ve kelime anlamı olarak okul felsefesi demektir. Bu anlam önemlidir, zira skolastik felsefe, ortaçağ düşüncesinde doğru'nun zaten mevcut olduğu düşüncesine ve felsefenin okullarda okutularak öğretilmesine dayanan bir yaklaşım sergiler. Bu felsefenin temeli teolojidir, ona dayanır ve onu desteklemeye çalışır.
  • Схола́стика (від школа) - панівний у середньовічній Європі філософський і педагогічний метод.
  • 經院哲學(英文:Scholasticismus,字源為拉丁文的Schola與Scholasticus),又稱稱士林哲學,意指學院(Academy)的學問。
rdfs:label
  • Scholasticism
  • Scholastik
  • Escolàstica
  • Scholastika
  • Escolástica
  • Skolastiikka
  • Scolastique
  • Skolasztikus filozófia
  • Scolasticismo
  • スコラ学
  • Scholastiek
  • Skolastikk
  • Scholastyka (filozofia)
  • Escolástica
  • Scolastică
  • Схоластика
  • Skolastik
  • Skolastik felsefe
  • Схоластика
  • 经院哲学
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:page
is dbpedia-owl:Artist/genre of
is dbpedia-owl:Person/influencedBy of
is dbpedia-owl:genre of
is dbpedia-owl:influencedBy of
is dbpprop:columnsListProperty of
is dbpprop:disambiguates of
is dbpprop:genre of
is dbpprop:influenced of
is dbpprop:influences of
is dbpprop:notableIdeas of
is dbpprop:redirect of
is dbpprop:schoolTradition of