| dbpprop:abstract
|
- In music, the sarabande (It. , sarabanda) is a dance in triple metre. The second and third beats of each measure are often tied, giving the dance a distinctive rhythm of crotchets and minims in alternation. The crotchets are said to have corresponded with dragging steps in the dance. The sarabande is first mentioned in Central America: in 1539, a dance called a zarabanda is mentioned in a poem written in Panama by Fernando Guzmán Mexía. Apparently the dance became popular in the Spanish colonies before moving back across the Atlantic to Spain. While it was banned in Spain in 1583 for its obscenity, it was frequently cited in literature of the period (for instance in works by Cervantes and Lope de Vega). Later, it became a traditional movement of the suite during the baroque period, usually coming directly after the Courante. The baroque sarabande is commonly a slow triple rather than the much faster Spanish original, consistent with the courtly European interpretations of many Latin dances. This slower, less spirited interpretation of the dance form was codified in the writings of various 18th century musicologists; Johann Gottfried Walther wrote in his Musicalisches Lexicon (Leipzig, 1723) that the sarabande is "a grave, … somewhat short melody," and Johann Mattheson likewise wrote in Der Vollkommene Capellmeister (Hamburg, 1739) that the sarabande "expresses no passion other than reverence"
- Die Sarabande ist seit etwa 1650 als höfische Tanzform der Barockmusik ein häufiger, ursprünglich fester Kernsatz der barocken Suite: Allemande — Courante — Sarabande — Gigue. Die Sarabande soll sich aus einem andalusischen Fruchtbarkeitstanz entwickelt haben, dessen Herkunft entweder aus der arabischen Refrainform oder aus mexikanischen Quellen abzuleiten ist. Die Bezeichnung tritt 1569 in Spanien auf im Zusammenhang mit einer Sarabande von Pedro de Trejo, die zum Fronleichnamsfest gesungen wurde. Noch ältere Quellen deuten auf einen lateinamerikanischen Ursprung hin: Ein Gedicht aus Panama von Fernando Guzmán Mexía von 1539 erwähnt einen Tanz namens Zarabanda. In Spanien 1583 wurde die Sarabande durch König Phillipp II. zeitweise verboten, weil es sich bei der damaligen Form um einen exotischen, wilden und lasziven Paartanz gehandelt hat, zu dem unschickliche Texte gesungen wurden. Der Rhythmus wurde erst im Laufe der zweiten Hälfte des 17. Jahrhunderts nach und nach verhaltener. So findet man vor dieser Wende zahlreiche Beispiele von ursprünglichen Sarabanden, die mit Satzüberschriften Presto oder Prestissimo versehen sind. Noch Tomaso Albinoni fügt 1701 in seinen Balletti a tre Op. 3 den Sarabanden den Zusatz „Allegro“ hinzu, der hier für fröhlich steht. Kennzeichnende Merkmale der Sarabande sind: Getragen-gravitätischer 3/2- oder 3/4-Takt Punktierung und Betonung der zweiten Zählzeit (ordo artificialis), häufig durch Harmoniewechsel. Einteilung meist in zweimal acht Takte, unterteilt in vier Untergruppen zu zwei Takten: „Stollen, Stollen, Stollen, Abgesang“ Bis auf den Anfangstakt beginnt jede Phrase in der Regel mit einem Auftakt.
- La sarabanda fou una de les danses més populars de la música instrumental del Barroc i un dels moviments estàndards -juntament amb l'allemande, la courante i la giga- de la suite barroca. El seu origen és al segle XVI com una dansa cantada a Iberoamèrica i Espanya. Arribà a Itàlia a començaments del segle XVII com a part del repertori de guitarra espanyola de cinc ordres. Durant la primera meitat del segle es van desenvolupar diferents tipus de sarabanda a França i a Itàlia, primerament basats en patrons harmònics i més tard en característiques de ritme i tempo. Finalment n'emergiren dos tipus, un de ràpid i un de lent; el primer es va preferir a Itàlia, Anglaterra i Espanya, i l'altre, a França i Alemanya. La nomenclatura francesa sarabande també es va emprar a Alemanya i, a vegades, a Anglaterra, però es preferia la de 'sarabanda'. Els italians també preferien 'sarabanda', i en castellà, 'zarabanda'.
- En música, la zarabanda (del italiano sarabanda) es una danza lenta escrita en un compás ternario y se distingue en que el segundo y tercer tiempo van a menudo ligados, dando un ritmo distintivo de negra y blanca alternativamente. Las blancas corresponden a los pasos arrastrados en el baile. Se tiene primera constancia de la zarabanda en América Central: en 1539, un baile llamado zarabanda se menciona en un poema escrito en Panamá por Fernando Guzmán Mexía. Parece ser que el baile se popularizó en las colonias españolas, antes de cruzar el Atlántico para llegar a España. Aunque fue prohibido en España en 1583 por su obscenidad, fue citado con frecuencia en la literatura de la época (por ejemplo en obras de Cervantes y Lope de Vega). Posteriormente, se convirtió en un movimiento tradicional en la suite durante el Barroco. La zarabanda barroca suele ser más lenta que la española original, siguiendo la interpretación cortesana europea de las danzas latinas. La zarabanda fue resucitada en el siglo XX por compositores como Claude Debussy, Erik Satie y, con otro estilo, Vaughan Williams (en Job) y Benjamin Britten (en Simple Symphony). Quizá la zarabanda más famosa es la anónima La Folía, cuya melodía aparece en piezas de varios compositores desde la época de Claudio Monteverdi y Arcángelo Corelli hasta la actualidad. Stanley Kubrick utilizó una zarabanda de George Frideric Handel en la banda sonora de su película Barry Lyndon.
- Sarabande on hidas kolmijakoinen tanssi, jonka ominaispiirteenä on toisen ja kolmannen iskun sitominen yhteen. Tästä syntyy tanssin erityispiirteinen rytmi, jossa vuorottelevat neljäsosa- ja puolinuotit. Sarabande on yksi barokkisarjan osista. Ensimmäinen maininta sarabandesta on vuonna 1539 Väli-Amerikassa, Panamassa kirjoitetussa runossa. Ilmeisesti tanssista tuli suosittu Espanjan siirtomaissa, josta se saapui myöhemmin emämaahan. Vaikka sarabande kiellettiin Espanjassa vuonna 1583 säädyttömänä, siitä on paljon mainintoja tuon ajan kirjallisuudessa. Tunnetuipia sarabandeja ovat Johann Sebastian Bachin Goldberg-muunnelmien teema Aria ja La folie espagnole, jonka melodia esiintyy lukuisissa eri säveltäjien teoksissa aina Monteverdistä nykypäivään. Säveltäjä Christoph Nichelmann kuvaili sarabandea vuonna 1755 sanomalla: ”Sarabanden luonne velvoittaa säveltäjän luomaan sellaisia harmonioita, jotka kohottavat kuulijan mielentilaa ja herättävät hänessä ihastusta ja kunnioitusta. ”
- La sarabande est une danse lente et noble, de coupe binaire avec reprise, à trois temps sans levée, se terminant fréquemment sur le 2e temps. La mesure est notée le plus souvent à 3/4, parfois à 3/2.
- Sarabande: lassú, hármas lüktetésű, eredetileg spanyol tánc, a barokk szvitek része. Valószínű, hogy a mórok és az arabok honosították meg Spanyolországban, és onnan került át Franciaországba és Itáliába is. A franciák kiváltképpen megkedvelték és színpadon is meghonosították, mint a balletek egyik kiegészítő részét. A szvitekben általában a harmadik tételként hangzik el, az élénkebb tempójú courante után. Nevét egy Zarabanda nevű táncosnőre is vissza szokták vezetni, aki egy régi spanyol forrás szerint, «kicsapongó táncaival több bajt hozott az országra, mint a háború». A 16. század végén Cervantes és Shakespeare is említik. Eredetileg erotikus jellegű tánc volt, mely azonban később mind előkelőbbé és méltóságteljesebbé alakult át; rendszerint szóló-táncosnő adta elő. Ismertetőjelei: 3/2-es vagy 3/4-es ütemmutató, nehéz, összekötött hangok az ütem második felében, a frazeálás általában nyolcütemes egységekben történik, a kezdés kivételével a frázisok felütéssel kezdődnek.
- In musica la sarabanda è una danza in tempo ternario con la caratteristica che i secondi e terzi accenti della battuta sono spesso legati, così da produrre un ritmo particolare di semiminime e minime alternate. Le semiminime sono ritenute corrispondere ai passi trascinati nella danza.
- サラバンド(仏語:sarabande、伊語ではサラバンダ sarabanda )とは、3拍子による荘重な舞曲である。小節内部の2拍めと3拍めがしばしば結合され、(たとえば4分の3拍子の場合には)二分音符の代わりに、付点四分音符と八分音符を組み合わせたリズムが多用されることが特徴的である。これは、ダンスにおいて引きずるようなステップに対応するのだと言われてきた。サラバンドの特徴ある荘重なリズムは、聞き手にとっては非常に再認識しやすい。その他の目立った特徴としては、次のような点が挙げられる。 重々しい3拍子のリズム(しばしば2分の3拍子) 4小節単位の小楽節2つからなる8小節分の大楽節 開始小節に先立ってアウフタクトがおかれる場合もある サラバンドが初めて言及されたのは中米においてである。1539年にフェルナンド・グスマン・メヒアがパナマで書いた詩の中で、「サラバンダ」(zarabanda )と呼ばれるダンスが言及されている。どうやらこのダンスは、スペイン植民地で人気があり、これが大西洋を渡ってスペインにもたらされた(逆輸入された)らしい。1583年になると、スペインでは猥褻性を理由に禁止されたが、同時代の(例えばセルバンテスやロペ・デ・ヴェガら)の文学作品にはしばしば言及されている。 後にバロック音楽の組曲の伝統的な楽章となった。おそらく最も有名なサラバンドは、モンテヴェルディの時代からコレッリを経て、今日(こんにち)まで数多の作曲家の作品に使われているフォリアであろう。
- De sarabande is een oude Mexicaanse dans die veelal voorkomt in barokke suites. De dans heeft een langzaam tempo en is geschreven in een driedelige maatsoort, meestal een <math>\begin{smallmatrix}_{3}\\^{2}\end{smallmatrix}</math> maat, met een licht beklemtoonde tweede tel. Een beroemde sarabande is de opening van de Ouverture Egmont van Ludwig van Beethoven. Een algemeen misverstand is dat de sarabande uit Spanje afkomstig is. De sarabande is een koloniaal product. De dans is meegenomen door Spaanse kolonisten vanuit Mexico. Omstreeks 1600 kwam de dans vanuit Spanje naar Frankrijk, alwaar de dans van lieverlede een plechtig en statig karakter kreeg. De muzikale zetting van de dans is meestal homofoon, waarbij de vaak met ornamenten versierde melodie eindigt op de tweede tel, dat is het moment van bijtrekken van de ene voet na de slotpas. De sarabande is een tijdlang verboden geweest aan het adellijk hof, daar de dans door het langzame geschuifel als licht erotisch gezien werd. Dit stond haaks tegenover de in zwang zijnde, eerdere snelle dansvormen die afstandelijkheid en neutraliteit uitstraalden.
- Sarabande er en dans i tredelt takt og var på 1600- og 1700-tallet en selskapsdans i Frankrike. Dansen ble første gang nevnt i skriftlige kilder i Sentral-Amerika i 1539, en dans kalt for en zarabanda er nevnt i et dikt skrevet i Panama av Fernando Guzmán Mexía . Tilsynelatende ble dansen populær i spanske koloniene for den flyttet tilbake over Atlanterhavet og til Spania. Mens den ble bannlyst i Spania i 1583 for å være uanstendig ble den ofte nevnt i litteraturen for denne perioden, blant annet av Cervantes og Lope de Vega. Senere ble dansen en tradisjonell suite av bevegelser i løpet av barokken.
- Sarabanda - powolny taniec dworski pochodzenia hiszpańskiego, tańczony także we Włoszech i Francji. Ze względu na przesycone erotyką pozy tańczących, pozostawał przez wiele lat tańcem zabronionym w katolickiej Hiszpanii. W jego trójdzielnym metrum najważniejszą cechą jest mocne 2. Ma to oczywiście uzasadnienie także harmoniczne. Jest to jedyna część suity z mocna częścią taktu na 2. Integralna, najwolniejsza część suity barokowej. Zwykle w formie dwuczęściowej. Spotykana w twórczości Bacha, Haydna aż do współczesności. Przykładem inspiracji sarabandą jest progresywny album Jona Lorda Sarabande.
- Sarabanda, dança e forma musical, ambas em compasso de 3/2. Originalmente, era uma dança popular da Espanha. Tornou-se uma dança processional lenta quando chegou à corte francesa, no século XVII.
- Сарабанда — старинный испанский народный танец. В XVII—XVIII вв. распространился в Западной Европе как бальный танец. Музыкальный размер 3/4, 3/2. Характерный ритм Та, Та и ти, та та-а.
- Saraband är en spansk dans från 1500-talet. Från början var den en vild snabb dans som ackompanjerades av gitarr, kastanjetter och sång. Den förbjöds i Spanien en tid pga dess obscenitet. Under början av 1600-talet spreds den till det franska hovet. Första gången den dök upp i en fransk hovballet var 1612 i Praetorius Terpsichore. Den tonades i Frankrike ner och blev långsammare och allvarligare. Dansen symboliserar undertryckt passion, längtan och vemod. Den utförs långsamt och värdigt. Musikaliskt är sarabanden i moll och långsam tretakt. Sarabanden är vanlig i sviter.
- Сараба́нда — старовинний іспанський народний танець. Танцювали її із супроводом гітари або співу із флейтою й арфою. Через свій чуттєвий і звабний характер, нерідко похітливі слова, 1583 року сарабанда була на деякий час іспанським королем Філіппом ІІ. Пізніше цей танець перейшов у Францію в переробленому виді, одержавши шляхетний і величний характер. Музичний розмір сарабанди - 3/4 або 3/2. При цьому друга і третя доля часто лігуються, утворюючи специфічний малюнок - чвертка + половинка. У бароковій музиці сарабанда стала невід'ємною частиною інструментальних сюїт, слідуючи, як правило, після курантою і будучи найповільнішою частиною циклу. Написані у двочастинній формі, сарабанади зустрічаються у сюїтах Й. С. Баха, Й. Гайдна. Відродження інтересу до сарабанди спостерігалося у XX столітті, зокрема у творчості К. Дебюссі та Е. Саті.
- 萨拉班德是一种庄严的西班牙舞曲,是缓慢的三拍子,其中第二拍为强拍。 萨拉班德最早是被巴拿马诗人麦克西亚于1539年在其诗歌中提到的一种舞蹈,这种舞蹈在西班牙的南美洲殖民地中风行,后来传播回西班牙,但在1583年因为认为其猥亵而被禁止,在当时的文学作品中常被提起,例如在塞万提斯和维加的作品中。 在巴洛克时期,萨拉班德常被用作组曲中,一般都放在第三乐章,例如巴赫的无伴奏大提琴组曲,这时的萨拉班德比在西班牙流行时期更缓慢,适合欧洲宫廷的舞蹈。在20世纪时,萨拉班德重新风行,在克劳德·德彪西和埃里克·薩蒂的作品中都有应用。
|
| rdfs:comment
|
- In music, the sarabande (It. , sarabanda) is a dance in triple metre. The second and third beats of each measure are often tied, giving the dance a distinctive rhythm of crotchets and minims in alternation. The crotchets are said to have corresponded with dragging steps in the dance. The sarabande is first mentioned in Central America: in 1539, a dance called a zarabanda is mentioned in a poem written in Panama by Fernando Guzmán Mexía.
- Die Sarabande ist seit etwa 1650 als höfische Tanzform der Barockmusik ein häufiger, ursprünglich fester Kernsatz der barocken Suite: Allemande — Courante — Sarabande — Gigue. Die Sarabande soll sich aus einem andalusischen Fruchtbarkeitstanz entwickelt haben, dessen Herkunft entweder aus der arabischen Refrainform oder aus mexikanischen Quellen abzuleiten ist.
- La sarabanda fou una de les danses més populars de la música instrumental del Barroc i un dels moviments estàndards -juntament amb l'allemande, la courante i la giga- de la suite barroca. El seu origen és al segle XVI com una dansa cantada a Iberoamèrica i Espanya. Arribà a Itàlia a començaments del segle XVII com a part del repertori de guitarra espanyola de cinc ordres.
- En música, la zarabanda (del italiano sarabanda) es una danza lenta escrita en un compás ternario y se distingue en que el segundo y tercer tiempo van a menudo ligados, dando un ritmo distintivo de negra y blanca alternativamente. Las blancas corresponden a los pasos arrastrados en el baile. Se tiene primera constancia de la zarabanda en América Central: en 1539, un baile llamado zarabanda se menciona en un poema escrito en Panamá por Fernando Guzmán Mexía.
- Sarabande on hidas kolmijakoinen tanssi, jonka ominaispiirteenä on toisen ja kolmannen iskun sitominen yhteen. Tästä syntyy tanssin erityispiirteinen rytmi, jossa vuorottelevat neljäsosa- ja puolinuotit. Sarabande on yksi barokkisarjan osista. Ensimmäinen maininta sarabandesta on vuonna 1539 Väli-Amerikassa, Panamassa kirjoitetussa runossa. Ilmeisesti tanssista tuli suosittu Espanjan siirtomaissa, josta se saapui myöhemmin emämaahan.
- La sarabande est une danse lente et noble, de coupe binaire avec reprise, à trois temps sans levée, se terminant fréquemment sur le 2e temps. La mesure est notée le plus souvent à 3/4, parfois à 3/2.
- Sarabande: lassú, hármas lüktetésű, eredetileg spanyol tánc, a barokk szvitek része. Valószínű, hogy a mórok és az arabok honosították meg Spanyolországban, és onnan került át Franciaországba és Itáliába is. A franciák kiváltképpen megkedvelték és színpadon is meghonosították, mint a balletek egyik kiegészítő részét. A szvitekben általában a harmadik tételként hangzik el, az élénkebb tempójú courante után.
- In musica la sarabanda è una danza in tempo ternario con la caratteristica che i secondi e terzi accenti della battuta sono spesso legati, così da produrre un ritmo particolare di semiminime e minime alternate. Le semiminime sono ritenute corrispondere ai passi trascinati nella danza.
- De sarabande is een oude Mexicaanse dans die veelal voorkomt in barokke suites. De dans heeft een langzaam tempo en is geschreven in een driedelige maatsoort, meestal een <math>\begin{smallmatrix}_{3}\\^{2}\end{smallmatrix}</math> maat, met een licht beklemtoonde tweede tel. Een beroemde sarabande is de opening van de Ouverture Egmont van Ludwig van Beethoven. Een algemeen misverstand is dat de sarabande uit Spanje afkomstig is. De sarabande is een koloniaal product.
- Sarabande er en dans i tredelt takt og var på 1600- og 1700-tallet en selskapsdans i Frankrike. Dansen ble første gang nevnt i skriftlige kilder i Sentral-Amerika i 1539, en dans kalt for en zarabanda er nevnt i et dikt skrevet i Panama av Fernando Guzmán Mexía . Tilsynelatende ble dansen populær i spanske koloniene for den flyttet tilbake over Atlanterhavet og til Spania.
- Sarabanda - powolny taniec dworski pochodzenia hiszpańskiego, tańczony także we Włoszech i Francji. Ze względu na przesycone erotyką pozy tańczących, pozostawał przez wiele lat tańcem zabronionym w katolickiej Hiszpanii. W jego trójdzielnym metrum najważniejszą cechą jest mocne 2. Ma to oczywiście uzasadnienie także harmoniczne. Jest to jedyna część suity z mocna częścią taktu na 2. Integralna, najwolniejsza część suity barokowej. Zwykle w formie dwuczęściowej.
- Sarabanda, dança e forma musical, ambas em compasso de 3/2. Originalmente, era uma dança popular da Espanha. Tornou-se uma dança processional lenta quando chegou à corte francesa, no século XVII.
- Сарабанда — старинный испанский народный танец. В XVII—XVIII вв. распространился в Западной Европе как бальный танец. Музыкальный размер 3/4, 3/2. Характерный ритм Та, Та и ти, та та-а.
- Saraband är en spansk dans från 1500-talet. Från början var den en vild snabb dans som ackompanjerades av gitarr, kastanjetter och sång. Den förbjöds i Spanien en tid pga dess obscenitet. Under början av 1600-talet spreds den till det franska hovet. Första gången den dök upp i en fransk hovballet var 1612 i Praetorius Terpsichore. Den tonades i Frankrike ner och blev långsammare och allvarligare. Dansen symboliserar undertryckt passion, längtan och vemod.
- Сараба́нда — старовинний іспанський народний танець. Танцювали її із супроводом гітари або співу із флейтою й арфою. Через свій чуттєвий і звабний характер, нерідко похітливі слова, 1583 року сарабанда була на деякий час іспанським королем Філіппом ІІ.
|