A runestone is typically a raised stone with a runic inscription, but the term can also be applied to inscriptions on boulders and on bedrock. The tradition began in the 4th century, and it lasted into the 12th century, but most of the runestones date from the late Viking Age. Most runestones are located in Scandinavia, but there are also scattered runestones in locations that were visited by Norsemen during the Viking Age. Runestones are often memorials to deceased men.
| Property | Value |
| dbpedia-owl:thumbnail
| |
| dbpprop:abstract
|
- A runestone is typically a raised stone with a runic inscription, but the term can also be applied to inscriptions on boulders and on bedrock. The tradition began in the 4th century, and it lasted into the 12th century, but most of the runestones date from the late Viking Age. Most runestones are located in Scandinavia, but there are also scattered runestones in locations that were visited by Norsemen during the Viking Age. Runestones are often memorials to deceased men. Runestones were usually brightly colored when erected, though this is no longer evident as the color has worn off.
- Runensteine sind zumeist hohe aufrechtstehende Steine oder Stelen, die mit Runeninschriften versehen sind. Errichtet wurden diese Steine von den Wikingern; primär zur Erinnerung an Verstorbene oder Gefallene, aber auch als Denkmäler eigener Leistungen.
- Una pedra rúnica és una pedra o estela amb inscripcions rúniques. Van ser aixecades en els països escandinaus entre el 200 i el 1100 dC i són particularment nombroses a Suècia, on n'hi ha més de 3430. La suma total a tot el món és de unes 6000. Fitxer:Järsberg_Vr1. jpg| La Pedra de Järsberg Antiga pedra rúnica de Suècia. Fitxer:Vaksalastenen. jpg|La Pedra de Vaksala, Pedra cristiana de Uppland. Fitxer:Ög165_Runsten_vid_Vårfrukyrkan,_Skänninge. jpg|Una pedra rúnica del segle XI a Skänninge.
- Las estelas rúnicas son piedras con inscripciones rúnicas. Generalmente se aplica el término a rocas erigidas como monumentos pero también es válido para inscripciones en piedras más pequeñas y cimientos. La tradición comenzó en el siglo IV pero la mayoría datan de la época vikinga, y se continuó hasta el siglo XII. Se localizan principalmente en Escandinavia y son particularmente numerosas en Suecia, dónde se cuentan más de 3430 piedras rúnicas, aunque hay en todos los lugares donde se asentaron los vikingos. La suma total en el mundo asciende a unas 6000. Las piedras rúnicas generalmente eran monumentos conmemorativos de la muerte de algún hombre y originalmente muchas estaban decoradas con llamativos colores. .
- Riimukivet ovat rautakaudelta ja varhaiskeskiajalta peräisin olevia kivipaasia, joissa on skandinaavisella kielellä tehtyä riimukirjoitusta. Useissa riimukivissä on myös kuvia, kuten eläinaiheista koristelua. Riimukiviä esiintyy Skandinaviassa. Pari yksittäistä löytöä tunnetaan muualtakin Euroopasta viikinkien jättäminä jälkinä. Riimukivien pystyttäminen on luultavasti saanut alkunsa kuolleiden muistoksi pystytetyistä kivipaasista. Myös suurin osa riimukivistä on vainajien muistokiviä. Vanhimmat riimukivet ovat kansainvaellusaikaisia, mutta riimukivien pystytys yleistyi viikinkiajalla. Riimukiviä on löytynyt yli 3 000, suurin osa Ruotsin alueelta. Yleisintä riimukivien pystytys oli Keski-Ruotsissa 1000-luvulla. Tämän vaiheen riimukivissä on usein kristillisiä tunnuksia ja lauseita.
- Une Pierre runique est une pierre avec des inscriptions runiques. Elles furent érigées dans les pays scandinaves entre 200 et 1100 et sont particulièrement nombreuses en Suède, où on en compte plus de 3430 pierres runiques. La somme totale dans le monde s'élève à 6081. Image:Järsberg_Vr1. jpg| La Pierre de Järsberg Vieille pierre runique de Suède Image:Vaksalastenen. jpg|La Pierre de Vaksala, Pierre chrétienne d'Uppland Image:Östergötland Rune Inscription 221. jpg|Pierre d'Östergötland avec une inscription en forme de serpent Image:Ög165_Runsten_vid_Vårfrukyrkan,_Skänninge. jpg|Une pierre runique du XIe siècle à Skänninge
- Le pietre runiche sono pietre che possiedono iscrizioni in caratteri runici, databili fin dal Medio-Evo ma spesso usate prevalentemente durante l'era dei Vichinghi. La Scandinavia non possiede molti documenti scritti riguardanti la propria storia medievale, avendo principalmente una tradizione orale e tramandando la propria storia oralmente tramite gli scaldi. Solo dal dodicesimo secolo vennero compilate le prime leggi e i documenti storici in forma scritta. I soli testi esistenti che risalgono a periodi precedenti, oltre a poche iscrizioni su monete, vennero trovati in forma di iscrizioni runiche, alcune delle quali su pezzi di legno o lance di ferro, ma la maggior parte su pietre e rocce . Esistono approssimativamente circa 6.000 pietre runiche conosciute in Scandinavia. Di queste, 3.000 sono datate intorno al decimo e undicesimo secolo e sono state trovate in Svezia. Alcune di esse si trovano sulle superfici di roccia esposte dei fiordi oppure al centro di parchi o di giardini scolastici. Molte di queste iscrizioni narrano eventi riguardanti la morte di gente del luogo, vissuta e morta nella loro nazione natale. Circa il dieci per cento delle pietre consciute narrano eventi riguardanti i viaggi e le morti tragiche degli uomini vissuti all'estero. Queste iscrizioni coincidono con alcune fonti scritte in lingua latina, come gli Annali di San Bertino e gli scritti di Liutprando di Cremona, che mostrano informazioni importanti riguardo agli Scandinavi che visitarono Bisanzio. Le iscrizioni forniscono raramente prove storiche solide, riguardanti eventi e gente identificabile, fornendo in maggiore quantità informazioni riguardanti lo sviluppo della lingua e della poesia, dei costumi, dei nomi dei luoghi e della comunicazione, della cultura dei vichinghi e della cristianizzazione. Anche se le pietre offrono allo storico Scandinavo una risorsa importante di informazioni riguardo la società dei vichinghi, dallo studio individuale di ogni roccia non si può ricavare molto. L'informazione migliore si ha dallo studio dei movimenti e delle ragioni per cui sono state erette queste pietre, in ogni regione rispettivamente.
- ルーン石碑(ルーンせきひ、スウェーデン語: Runsten、英: Rune stone)はルーン文字で銘が刻まれた石碑。中世初期以降に見られ、ヴァイキング時代に最も多く作られた。西ヨーロッパに比べると、当時のスカンディナヴィアの人々には文章を残すという習慣が少なく、彼らの文学であるスカルド詩も吟唱の形で伝えていた。法律や歴史が文章で記されたのは12世紀になってからであった。それまでの間に彼らが残した文字は、いくつかの硬貨に残された文字を例外とすれば、木や金属で石に刻んだルーン文字だけである。 スカンジナビアでは、現在6千のルーン石碑が見つかっている。そのうち3千はスウェーデンで発見され、刻まれたルーン文字から10世紀、11世紀につくられたものと分かっている。それらの中には吹きさらしのフィヨルドの崖にたたずんでいるものや、公園や校庭に置かれているものもある。ルーン石碑の10パーセントは旅行の記録や墓石である。これらの記述はラテン語で書かれた『聖ベルタンの年代記』や『クレモナのリウトプラント』と同時代のものであり、その中にはビザンチウムを訪問したスカンジナビア住民ルーシ族の記録など、価値ある情報を含んでいる。 石碑に刻まれた銘からは、特定の出来事や個人の業績などはよく分からないが、その代わり、言葉や詩の発達、血族関係や使われていた名前、移住、その地方の北欧神話、地名、交信、ヴァイキングの冒険的取引、キリスト教の伝播などを読み取ることができる。スカンジナビア史の研究者はルーン石碑から数々の情報を読み取っているが、一つの石の記述から分かることは少なく、複数の石の記述を組み合わせることで理解している。
- Runenstenen zijn stenen waarin inscripties in het runenschrift zijn gekerfd. De stenen zijn vaak gemaakt door de Vikingen en dienden vooral ter nagedachtenis aan gestorvenen. Verreweg de meeste stenen met runeninscriptie zijn gevonden in Zweden; namelijk zo'n 2500. Daarnaast bevinden zich stenen in bijvoorbeeld Denemarken, Noorwegen en IJsland. Veel stenen die tegenwoordig bekend zijn, bevatten het christelijke kruis en runen uit het jonge futhark. Een aantal oudere stenen daarentegen, bevatten delen van de Noordse mythologie en zijn gekerfd in het oude futhark. Helaas zijn vele van deze oude stenen vernietigd tijdens de kerstening van Scandinavië; de stenen die scènes bevatten uit de Noordse mythologie werden als heidens beschouwd. Hiernaast werden de stenen in het verleden wel gebruikt als bouwmateriaal en tegenwoordig is vandalisme het grootste gevaar waaraan de stenen worden blootgesteld. Jaarlijks worden er één tot twee runenstenen herontdekt; de meeste daarvan in Zweden.
- En runestein er en stein med runeinnskrifter. Inskripsjonene var hogd inn, så bokstavene ble rimelig store. Formatet på steinen ble deretter. Skriftene var enten for å minnes stormenn eller viktige hendelser og handlinger, som at noen bar fisk til et vann på Hardangervidda og gjorde dette kjent for ettertiden. Mange steiner var obelisklignende, og krevde stor mannemakt for å reises. Ofte inneholder innskriftene også figurer. Teksten kan også være kunstnerisk utformet, for eksempel kan linjene med bokstaver være formet som bånd med løkker. Runesteiner finnes i hele Skandinavia. Kopier og forsøk på svindel er kjent. Den såkalte Kensingtonsteinen fra USA antas å være et forsøk på å flytte vikinghistorien fra «Vinland» til Midtvesten. Helge Ingstads utgravinger ved L'Anse aux Meadows avdekket ingen runer, men viste trolig grensen for hvor langt Leiv Eriksons etterfølgere kom.
- Kamień runiczny to kamień z powierzchnią, na której wyryte zostały przez rytownika runy.
- En runsten är en sten, monolit, försedd med runor, inhuggna av en runristare. De flesta är resta i Mälardalen under 1000-talet
|
| dbpprop:hasPhotoCollection
| |
| dbpprop:quoteProperty
|
- For men of consequence a mound should be raised to their memory, and for all other warriors who had been distinguished for manhood a standing stone; which custom remained long after Odin's time.
:—The ''Ynglinga saga''
|
| dbpprop:reference
| |
| dbpprop:wikiPageUsesTemplate
| |
| rdfs:comment
|
- A runestone is typically a raised stone with a runic inscription, but the term can also be applied to inscriptions on boulders and on bedrock. The tradition began in the 4th century, and it lasted into the 12th century, but most of the runestones date from the late Viking Age. Most runestones are located in Scandinavia, but there are also scattered runestones in locations that were visited by Norsemen during the Viking Age. Runestones are often memorials to deceased men.
- Runensteine sind zumeist hohe aufrechtstehende Steine oder Stelen, die mit Runeninschriften versehen sind. Errichtet wurden diese Steine von den Wikingern; primär zur Erinnerung an Verstorbene oder Gefallene, aber auch als Denkmäler eigener Leistungen.
- Una pedra rúnica és una pedra o estela amb inscripcions rúniques. Van ser aixecades en els països escandinaus entre el 200 i el 1100 dC i són particularment nombroses a Suècia, on n'hi ha més de 3430. La suma total a tot el món és de unes 6000. Fitxer:Järsberg_Vr1. jpg| La Pedra de Järsberg Antiga pedra rúnica de Suècia. Fitxer:Vaksalastenen. jpg|La Pedra de Vaksala, Pedra cristiana de Uppland. Fitxer:Ög165_Runsten_vid_Vårfrukyrkan,_Skänninge.
- Las estelas rúnicas son piedras con inscripciones rúnicas. Generalmente se aplica el término a rocas erigidas como monumentos pero también es válido para inscripciones en piedras más pequeñas y cimientos. La tradición comenzó en el siglo IV pero la mayoría datan de la época vikinga, y se continuó hasta el siglo XII.
- Riimukivet ovat rautakaudelta ja varhaiskeskiajalta peräisin olevia kivipaasia, joissa on skandinaavisella kielellä tehtyä riimukirjoitusta. Useissa riimukivissä on myös kuvia, kuten eläinaiheista koristelua. Riimukiviä esiintyy Skandinaviassa. Pari yksittäistä löytöä tunnetaan muualtakin Euroopasta viikinkien jättäminä jälkinä. Riimukivien pystyttäminen on luultavasti saanut alkunsa kuolleiden muistoksi pystytetyistä kivipaasista.
- Une Pierre runique est une pierre avec des inscriptions runiques. Elles furent érigées dans les pays scandinaves entre 200 et 1100 et sont particulièrement nombreuses en Suède, où on en compte plus de 3430 pierres runiques. La somme totale dans le monde s'élève à 6081. Image:Järsberg_Vr1. jpg| La Pierre de Järsberg Vieille pierre runique de Suède Image:Vaksalastenen. jpg|La Pierre de Vaksala, Pierre chrétienne d'Uppland Image:Östergötland Rune Inscription 221.
- Le pietre runiche sono pietre che possiedono iscrizioni in caratteri runici, databili fin dal Medio-Evo ma spesso usate prevalentemente durante l'era dei Vichinghi. La Scandinavia non possiede molti documenti scritti riguardanti la propria storia medievale, avendo principalmente una tradizione orale e tramandando la propria storia oralmente tramite gli scaldi. Solo dal dodicesimo secolo vennero compilate le prime leggi e i documenti storici in forma scritta.
- Runenstenen zijn stenen waarin inscripties in het runenschrift zijn gekerfd. De stenen zijn vaak gemaakt door de Vikingen en dienden vooral ter nagedachtenis aan gestorvenen. Verreweg de meeste stenen met runeninscriptie zijn gevonden in Zweden; namelijk zo'n 2500. Daarnaast bevinden zich stenen in bijvoorbeeld Denemarken, Noorwegen en IJsland. Veel stenen die tegenwoordig bekend zijn, bevatten het christelijke kruis en runen uit het jonge futhark.
- En runestein er en stein med runeinnskrifter. Inskripsjonene var hogd inn, så bokstavene ble rimelig store. Formatet på steinen ble deretter. Skriftene var enten for å minnes stormenn eller viktige hendelser og handlinger, som at noen bar fisk til et vann på Hardangervidda og gjorde dette kjent for ettertiden. Mange steiner var obelisklignende, og krevde stor mannemakt for å reises. Ofte inneholder innskriftene også figurer.
- Kamień runiczny to kamień z powierzchnią, na której wyryte zostały przez rytownika runy.
- En runsten är en sten, monolit, försedd med runor, inhuggna av en runristare. De flesta är resta i Mälardalen under 1000-talet
|
| rdfs:label
|
- Runestone
- Runenstein
- Pedra rúnica
- Piedra rúnica
- Riimukivi
- Pierre runique
- Pietra runica
- ルーン石碑
- Runensteen (gedenksteen)
- Runestein
- Kamienie runiczne
- Runsten
|
| owl:sameAs
| |
| skos:subject
| |
| foaf:depiction
| |
| foaf:page
| |
| is dbpprop:redirect
of | |