Robert Stewart, 2nd Marquess of Londonderry KG, GCH, PC, PC (Ire) (18 June 1769 – 12 August 1822), known to history as Lord Castlereagh, was an Irish and British statesman. As British Foreign Secretary, he was central to the management of the coalition that defeated Napoleon and was the principal British diplomat at the Congress of Vienna. Castlereagh was Leader of the British House of Commons in the Liverpool government from 1812 until his death by suicide in August 1822.

PropertyValue
dbpedia-owl:Person/almaMater
dbpedia-owl:Person/birthDate
  • 1769-06-18 (xsd:date)
dbpedia-owl:Person/birthPlace
dbpedia-owl:Person/deathDate
  • 1822-08-12 (xsd:date)
dbpedia-owl:Person/deathPlace
dbpedia-owl:Person/nationality
dbpedia-owl:Person/party
dbpedia-owl:Person/religion
dbpedia-owl:Person/spouse
dbpedia-owl:almaMater
dbpedia-owl:birthDate
  • 1769-06-18 (xsd:date)
dbpedia-owl:birthPlace
dbpedia-owl:deathDate
  • 1822-08-12 (xsd:date)
dbpedia-owl:deathPlace
dbpedia-owl:nationality
dbpedia-owl:party
dbpedia-owl:religion
dbpedia-owl:spouse
dbpedia-owl:thumbnail
dbpprop:abstract
  • Robert Stewart, 2nd Marquess of Londonderry KG, GCH, PC, PC (Ire) (18 June 1769 – 12 August 1822), known to history as Lord Castlereagh, was an Irish and British statesman. As British Foreign Secretary, he was central to the management of the coalition that defeated Napoleon and was the principal British diplomat at the Congress of Vienna. Castlereagh was Leader of the British House of Commons in the Liverpool government from 1812 until his death by suicide in August 1822. Early in his career, as Chief Secretary for Ireland, he was involved in putting down the Irish Rebellion of 1798 and was instrumental in securing the passage of the controversial Irish Act of Union of 1800. Robert Stewart acquired the courtesy title Viscount Castlereagh in 1796 when his father was created Earl of Londonderry in the Irish peerage. Upon his father's death in 1821, he succeeded as 2nd Marquess of Londonderry, a title to which his father had been raised in 1816. His younger half-brother, the soldier, politician and diplomat Charles Stewart (later Vane) succeeded him as 3rd Marquess of Londonderry.
  • Robert Stewart, 2. Marquess of Londonderry und Viscount Castlereagh,, war ein britischer Staatsmann, der im irischen County Down geboren wurde. Castlereagh studierte an der Universität in Cambridge und zog 1790 für die Whig-Partei in das irische Parlament ein, doch trat er wenige Jahre später der gegnerischen Tory-Partei bei, weil er mit dieser 1795 ins britische Unterhaus einziehen konnte. Ein Jahr später erhielt er den Titel eines Viscount. 1799 unterstützte er den Versuch des Premierministers William Pitt d. J. , Irland und Großbritannien in einem Königreich zu vereinen. Zu diesem Zeitpunkt übte er das Amt des Ministers für Irland aus. Castlereagh, der immer noch im irischen Parlament saß, verhalf dem von Pitt entworfenen Act of Union zur nötigen Mehrheit. Ein Jahr nach der Verabschiedung des Acts of Union trat er am 1. Januar 1801 zurück, da er mit dem politischen Kurs König Georgs III. nicht zufrieden war. Der König stellte sich vehement gegen den Catholic Emancipation Act, dem Gesetz zur Katholikenemanzipation im protestantisch-anglikanischen Königreich. Die irischen Katholiken konnten sich nämlich nach der Vereinigung mit Großbritannien mehr Vorteile verschaffen als britische Katholiken, doch der König setzte nun alle gleich, was bei den Iren tumultartige Aufstände hervorrief. Castlereagh sah seine volle bürgerliche Gleichstellung als Ire in Großbritannien gefährdet. Ab 1801 war Castlereagh bis zu seinem Tod 1822 Mitglied des britischen Unterhauses und wurde 1812 auch dessen Fraktionsführer. Sein erstes hohes politisches Amt erhielt er aber bereits 1805, als er für ein Jahr zum Kriegsminister ernannt wurde. Von 1807–1809 war er erneut Kriegsminister und so maßgeblich an der Planung der britischen Feldzüge gegen Kaiser Napoléon Bonaparte beteiligt. Nach einem Duell Castlereaghs mit Außenminister George Canning 1809 mussten beide aus ihren Ministerämtern ausscheiden. 1812 wurde Castlereagh Außenminister, als die Torys unter Robert Banks Jenkinson, 2. Earl of Liverpool einen neuen Premierminister stellten. Castlereagh übernahm und spielte nun eine führende Rolle in der britischen Politik und damit auch in der Koalition Europas gegen Napoléon I. Als Außenminister war es ihm zu verdanken, dass er die Allianz während der entscheidenden Phase des Krieges 1813 und 1814 zusammenhielt. Auf dem Wiener Kongress vertrat er ebenfalls sein Land, war aber erzürnt darüber, dass Arthur Wellesley, 1. Herzog von Wellington die Hauptbevollmächtigung erhielt, was möglicherweise auf Castlereaghs Katholizismus zurückzuführen war. Dennoch erreichte er, dass das Mächtegleichgewicht wiederhergestellt wurde und die Pentarchie wieder Europa regieren konnte. Auf dem Aachener Kongress von 1818 zeigte Robert Stewart zum letzten Male sein enormes politisches Geschick, als er es verstand, den Versuchen des russischen Zaren Alexander I. zu widerstehen, Großbritannien in die Heilige Allianz einzubinden. Trotz seiner diplomatischen Erfolge beim Volk unbeliebt, sank Stewarts politischer Einfluss schließlich. Als Sprecher des Unterhauses war es seine Aufgabe, unpopuläre Maßnahmen der Regierung zu verteidigen. Während einer Audienz bei George IV. am 9. August 1822 überraschte er den König mit der Aussage, man beschuldige ihn „des gleichen Verbrechens wie den Bischof von Clogher“ - dieser war in einem Pub mit einem jungen Mann und heruntergelassener Hose erwischt worden. Am 12. August 1822 nahm Castlereagh sich mit Hilfe eines Brieföffners das Leben. Mit ihm starb einer der brillantesten Diplomaten seiner Zeit, der auf dem Wiener Kongress die Ordnung Europas reaktiviert hatte.
  • Robert Stewart, 2 marquis de Londonderry, plus connu sous le nom de lord Castlereagh ou viscount Castlereagh, né le 18 juin 1769 à Dublin, mort le 12 août 1822, est un diplomate britannique. Fils d'un propriétaire terrien, il effectue ses études au St. John's College, Cambridge avant d'entreprendre le tour de l'Europe, comme il est alors de tradition pour les jeunes aristocrates. À l'âge de 21 ans, il entra de bonne heure au Parlement irlandais sous l'étiquette whig. En 1795, il rejoint les tories et soutient William Pitt le Jeune. En 1796, quand son père est nommé comte de Londonderry par George III, il reçoit le titre de courtoisie de viscount Castlereagh. Il occupe différentes positions au sein des gouvernements Pitt et Addington et en 1807, il est nommé secrétaire d'État à la Guerre et aux Colonies. Nommé gouverneur de l'Irlande, sa terre natale, il y mène une politique autoritaire; devenu ministre en 1811, il enlève à l'Irlande toute existence politique. En 1812, il reçoit son rôle plus important, le portefeuille de secrétaire d'État aux Affaires étrangères. Dans les années 1813 et 1814, il contribua puissamment à soulever l'Europe contre la France, il négocie la quadruple alliance avec l'Autriche, la Russie et la Prusse contre la France de Napoléon I. Et lorsque Napoléon Ier eut succombé, il fut envoyé en qualité d'ambassadeur auprès des puissances alliées pour traiter de la paix générale : en mars 1814, il représente la Couronne britannique au Congrès de Vienne où il a négocié quelque ententes concernant la Pologne, la Saxe, la Belgique et Gênes. Il est crédité d'avoir inventé la « politique des Congrès ». Son intervention fit interdire par le congrès de Vienne la traite négrière, laquelle déportait les Africains vers l'Amérique en vue d'en faire des esclaves. Après cette époque, Castlereagh fut rappelé au ministère; il y soutint le parti Tory, qui a eu des relations amicales avec le roi. Il se rendit par là odieux et souleva les plus vives oppositions. Partisan de la fermeté pendant la crise économique qui secoue la Grande-Bretagne, il soutient en 1817 la suspension de l’Habeas corpus et les mesures répressives qui mènent au massacre de Peterloo en 1819. Castlereagh devient alors très impopulaire; il est hué à chacune de ses apparitions publiques. Le 12 août 1822, atteint, semble-t-il, de paranoïa, il se suicide en se tranchant la gorge avec un coupe-papier, peut-être par l'effet d'un dérangement du cerveau, des craintes pour poursuites pour homosexualité, ou par suite du chagrin que lui causait le fâcheux état des affaires. Il avait eu pour principal adversaire politique George Canning, qui le remplaça au pouvoir. On a publié à Londres en 1853 ses Lettres, papiers et dépêches. Lord Byron, qui le détestait, l'accable de ses critiques dans son œuvre, en particulier dans son Don Juan. Il est également mentionné dans The Masque of Anarchy, un poème de Shelley.
  • Fu anche profondamente coinvolto nel garantire l'approvazione dell'Atto d'Unione irlandese. Era il figlio primogenito di Robert Stewart, 1° marchese di Londonderry, un proprietario terriero che fu elevato al rango di conte ed in seguito di marchese da re Giorgio III. Ricevette la prima educazione alla Royal School di Armagh, e più tardi entrò al St. John's College di Cambridge per un solo anno.
  • 第2代ロンドンデリー侯爵ロバート・ステュアート(英: Robert Stewart, 2nd Marquess of Londonderry、1769年6月18日 - 1822年8月12日)は、アイルランド生まれのイギリスの政治家・外交官。襲爵前に称していたカスルリー子爵(Viscount Castlereagh)の儀礼称号で知られる。 ダブリンでアングロ=アイリッシュ系貴族の家系に生まれる。父は初代ロンドンデリー侯爵ロバート・ステュアート。アイルランド議会の議員を務めた後、イギリス議会に入り、アイルランドのイギリスへの併合を定めた1800年の連合法の制定に尽力した。その後、イギリスの外交を主導し、ウィーン会議にもイギリス代表として出席した。 父の死により侯爵位を継いだ1821年頃から精神に異常をきたし、1822年に自殺した。過労が原因であったと言われる。 後任の外務大臣になったジョージ・カニングとは犬猿の仲で、決闘まで行い、カニングに重傷を負わせたことがある。この事件でステュアート、カニングの両名はそれぞれ陸相と外相を辞任する事態となった。
  • Henry Robert Stewart, bekend onder zijn eretitel burggraaf van Castlereagh, was een Brits staatsman. Hij diende als minister van buitenlandse zaken ten tijde van het Congres van Wenen, waarbij de kaart van Europa na de nederlaag van Napoleon in 1815 opnieuw getekend werd. In 1800 had hij al een belangrijke rol gespeeld bij de omstreden Ierse Act of Union. In 1809 raakte hij als minister van defensie in een hevig conflict verwikkeld met de toenmalige minister van buitenlandse zaken George Canning over het mislukken van de Walcherenexpeditie in het toen door Frankrijk geannexeerde Nederland. Hij baarde opzien door deze te verwonden in een duel. De verontwaardiging was groot, maar uiteindelijk wist hij aannemelijk te maken dat hij verraden was door zijn collega's. Hij was een bekwaam diplomaat, maar in eigen land erg impopulair. In 1821 erfde hij bij de dood van zijn vader de titel markies van Londonderry. In 1822 werd hij, al of niet valselijk, beschuldigd van homoseksualiteit, waarop hij zelfmoord pleegde.
  • Robert Stewart, 2. markiz Londonderry KG, GCH, brytyjski arystokrata i polityk, uczestnik kongresu wiedeńskiego, najstarszy syn Roberta Stewarta, 1. markiza Londonderry, i lady Sarah Seymour, córki 1. markiza Hertford. Od 1796 r. nosił tytuł wicehrabiego Castlereagh i pod tym mianem przeszedł do historii.
  • Robert Stewart, 2. º Marquês de Londonderry, conhecido até 1821 pelo título de Visconde Castlereagh, era o filho de Robert Stewart, 1. º Marquês de Londonderry e de sua primeira esposa. Representou o Reino Unido da Grã-Bretanha e Irlanda no Congresso de Viena. Esteve envolvido no Ato de União de 1800 (Ato de União da Irlanda). Duelou com George Canning, que planejou seu afastamento do governo, ferindo-o com um tiro na coxa. Lorde Castlereagh foi o Secretário de Estado do Exterior e Líder da Câmara dos Comuns. Era meio-irmão de Sir Charles Stewart, que foi embaixador britânico em Viena. Biografia de Lorde Castlereagh
  • Роберт Стюарт, виконт Каслри, маркиз Лондондерри — консервативный британский политик ирландского происхождения, на протяжении десяти лет (1812-22) занимавший пост министра иностранных дел. После падения Наполеона один из самых влиятельных людей Европы, представлял Великобританию на Венском конгрессе. Проповедовал политику «баланса сил», крайне неприязненно относился к России. Один из инициаторов унии Великобритании и Ирландии и создания Соединённого королевства.
  • Robert Stewart, 2:e markis av Londonderry, KG, GCH, PC, född 18 juni 1769 i Dublin, död 12 augusti 1822 i Kent, känd fram till 1821 under sin artighetstitel viscount Castlereagh, var en anglo-irländsk politiker, som representerade Storbritannien vid Wienkongressen 1815. Han var också involverade i genomdrivandet av den kontroversiella Act of Union 1800. Stewart inträdde i irländska underhuset 1790 och hade, efter en kort militärtjänstgöring, stigit till Chief Secretary for Ireland 1797. Han erhöll artighetstiteln viscount Castlereagh 1796 då hans far utsågs till earl av Londonderry. I rollen som Chief Secretary for Ireland spelade han en nyckelroll i nedslagandet av irländska upproret 1798. 1800 började han lobba för en union mellan Storbritannien och Irland. Han fick som han ville och Irish Act of Union passerades i båda parlamenten. Både Castlereagh och Pitt d.y. avgick i protest mot att kung Georg III hade frågat Henry Addington om han ville ta över som premiärminster efter Pitt. Addington var motståndare till att låta irländska katoliker sitta i parlamentet, något som Castlereagh hade kämpat för. Castlereagh kom tillbaka till politiken 1804 och blev krigs- och koloniminister med Pitt som premiärminister. Efter Pitts död 1806 avgick Castlereagh i kaoset under Ministry of All the Talents. Efter den regeringen föll samman kom Castlereagh ånyo tillbaka i hertigens av Portland regering 1807. Han blev involverad i en dispyt med utrikesminister George Canning angående misslyckandet med Walcherenexpiditionen och bägge avgick 1809. Tre år senare kom han tillbaka till regeringen, denna gång som utrikesminister, en post som han skulle inneha i 10 år. Efter mordet på Spencer Perceval 1812 blev han också ledare för underhuset. I rollen som utrikesminister spelade han en stor roll i att förhandla fram alliansen mellan Storbritannien, Preussen, Ryssland och Österrike och även i förhandlingarna om Parisfreden 1814, som gav fred med Frankrike och Wienkongressen 1815. Trots Castlereaghs insatser var han inte särskilt omtyckt. Som ledare i underhuset fick han försvara många av sina kollegors beslut. Särskilt lord Sidmouths (tidigare Addington) repressiva åtgärder gjorde honom impopulär. Efter hans fars död 1821 blev han markis av Londonderry och samma år började han drabbas av paranoia. Den 12 augusti 1822 tog han sitt liv genom att skära halsen av sig med en brevkniv.
  • 羅伯特·史都華,第二代倫敦德里侯爵,KG,GCH,PC(Robert Stewart, 2nd Marquess of Londonderry,1769年6月18日-1822年8月12日),盎格魯-愛爾蘭政治家,通稱卡蘇里子爵(Viscount Castlereagh),曾任外務大臣,於1814年至1815年代表英方出席維也納會議,後來因工作過勞而精神失控,自殺身亡。
dbpprop:almaMater
dbpprop:birthDate
dbpprop:birthPlace
dbpprop:deathDate
dbpprop:deathPlace
dbpprop:hasPhotoCollection
dbpprop:honorificSuffix
dbpprop:id
  • STWT786R
dbpprop:imagesize
  • 200px
dbpprop:monarch
dbpprop:name
  • Stewart, Robert
  • Viscount Castlereagh
dbpprop:nationality
dbpprop:order
dbpprop:party
  • Whig (1790–1795)
    Tory (1795–1822)
dbpprop:pdflinkProperty
dbpprop:predecessor
dbpprop:primeminister
dbpprop:reference
dbpprop:relatedInstance
dbpprop:religion
dbpprop:signature
  • Castlereagh signature.jpg
dbpprop:spouse
dbpprop:successor
dbpprop:termEnd
  • 1801 (xsd:integer)
  • 1806 (xsd:integer)
  • 1809 (xsd:integer)
  • 1822 (xsd:integer)
dbpprop:termStart
  • 1798 (xsd:integer)
  • 1802 (xsd:integer)
  • 1805 (xsd:integer)
  • 1807 (xsd:integer)
  • 1812 (xsd:integer)
dbpprop:wikiPageUsesTemplate
rdf:type
rdfs:comment
  • Robert Stewart, 2nd Marquess of Londonderry KG, GCH, PC, PC (Ire) (18 June 1769 – 12 August 1822), known to history as Lord Castlereagh, was an Irish and British statesman. As British Foreign Secretary, he was central to the management of the coalition that defeated Napoleon and was the principal British diplomat at the Congress of Vienna. Castlereagh was Leader of the British House of Commons in the Liverpool government from 1812 until his death by suicide in August 1822.
  • Robert Stewart, 2. Marquess of Londonderry und Viscount Castlereagh,, war ein britischer Staatsmann, der im irischen County Down geboren wurde. Castlereagh studierte an der Universität in Cambridge und zog 1790 für die Whig-Partei in das irische Parlament ein, doch trat er wenige Jahre später der gegnerischen Tory-Partei bei, weil er mit dieser 1795 ins britische Unterhaus einziehen konnte. Ein Jahr später erhielt er den Titel eines Viscount.
  • Robert Stewart, 2 marquis de Londonderry, plus connu sous le nom de lord Castlereagh ou viscount Castlereagh, né le 18 juin 1769 à Dublin, mort le 12 août 1822, est un diplomate britannique. Fils d'un propriétaire terrien, il effectue ses études au St. John's College, Cambridge avant d'entreprendre le tour de l'Europe, comme il est alors de tradition pour les jeunes aristocrates. À l'âge de 21 ans, il entra de bonne heure au Parlement irlandais sous l'étiquette whig.
  • Fu anche profondamente coinvolto nel garantire l'approvazione dell'Atto d'Unione irlandese. Era il figlio primogenito di Robert Stewart, 1° marchese di Londonderry, un proprietario terriero che fu elevato al rango di conte ed in seguito di marchese da re Giorgio III. Ricevette la prima educazione alla Royal School di Armagh, e più tardi entrò al St. John's College di Cambridge per un solo anno.
  • Henry Robert Stewart, bekend onder zijn eretitel burggraaf van Castlereagh, was een Brits staatsman. Hij diende als minister van buitenlandse zaken ten tijde van het Congres van Wenen, waarbij de kaart van Europa na de nederlaag van Napoleon in 1815 opnieuw getekend werd. In 1800 had hij al een belangrijke rol gespeeld bij de omstreden Ierse Act of Union.
  • Robert Stewart, 2. markiz Londonderry KG, GCH, brytyjski arystokrata i polityk, uczestnik kongresu wiedeńskiego, najstarszy syn Roberta Stewarta, 1. markiza Londonderry, i lady Sarah Seymour, córki 1. markiza Hertford. Od 1796 r. nosił tytuł wicehrabiego Castlereagh i pod tym mianem przeszedł do historii.
  • Robert Stewart, 2. º Marquês de Londonderry, conhecido até 1821 pelo título de Visconde Castlereagh, era o filho de Robert Stewart, 1. º Marquês de Londonderry e de sua primeira esposa. Representou o Reino Unido da Grã-Bretanha e Irlanda no Congresso de Viena. Esteve envolvido no Ato de União de 1800 (Ato de União da Irlanda). Duelou com George Canning, que planejou seu afastamento do governo, ferindo-o com um tiro na coxa.
  • Роберт Стюарт, виконт Каслри, маркиз Лондондерри — консервативный британский политик ирландского происхождения, на протяжении десяти лет (1812-22) занимавший пост министра иностранных дел.
  • Robert Stewart, 2:e markis av Londonderry, KG, GCH, PC, född 18 juni 1769 i Dublin, död 12 augusti 1822 i Kent, känd fram till 1821 under sin artighetstitel viscount Castlereagh, var en anglo-irländsk politiker, som representerade Storbritannien vid Wienkongressen 1815. Han var också involverade i genomdrivandet av den kontroversiella Act of Union 1800.
  • 羅伯特·史都華,第二代倫敦德里侯爵,KG,GCH,PC(Robert Stewart, 2nd Marquess of Londonderry,1769年6月18日-1822年8月12日),盎格魯-愛爾蘭政治家,通稱卡蘇里子爵(Viscount Castlereagh),曾任外務大臣,於1814年至1815年代表英方出席維也納會議,後來因工作過勞而精神失控,自殺身亡。
rdfs:label
  • Robert Stewart, Viscount Castlereagh
  • Robert Stewart, 2. Marquess of Londonderry
  • Robert Stewart
  • Robert Stewart, Visconte Castlereagh
  • ロバート・ステュアート (カスルリー子爵)
  • Henry Robert Stewart
  • Robert Stewart, wicehrabia Castlereagh
  • Robert Stewart, 2.º Marquês de Londonderry
  • Каслри, Роберт Стюарт
  • Robert Stewart, viscount Castlereagh
  • 羅伯特·史都華,卡蘇里子爵
owl:sameAs
skos:subject
foaf:depiction
foaf:name
  • Viscount Castlereagh
foaf:page
is dbpedia-owl:MilitaryConflict/commander of
is dbpedia-owl:commander of
is dbpprop:after of
is dbpprop:before of
is dbpprop:commander of
is dbpprop:disambiguates of
is dbpprop:predecessor of
is dbpprop:redirect of
is dbpprop:successor of
is dbpprop:with of