| dbpprop:abstract
|
- Richard Neville, jure uxoris 16th Earl of Warwick and suo jure 6th Earl of Salisbury (22 November 1428 – 14 April 1471), known as Warwick the Kingmaker, was an English nobleman, administrator, and military commander. The son of Richard Neville, Earl of Salisbury, Warwick was the wealthiest and most powerful English peer of his age, with political connections that went beyond the country's borders. One of the main protagonists in the Wars of the Roses, he was instrumental in the deposition of two kings, a fact which later earned him his epithet of "Kingmaker". Through fortunes of marriage and inheritance, Warwick emerged in the 1450s at the centre of English politics. Originally a supporter of King Henry VI, a territorial dispute with the Duke of Somerset led him to collaborate with Richard, Duke of York, opposing the king. From this conflict he gained the strategically valuable post of Captain of Calais, a position that benefited him greatly in the years to come. The political conflict later turned into full-scale rebellion, and both York and Warwick's father, Salisbury, fell in battle. York's son, however, later triumphed with Warwick's assistance, and was crowned King Edward IV. Edward initially ruled with Warwick's support, but the two later fell out over foreign policy and the king's choice of partner in marriage. After a failed plot to crown Edward's brother, George, Duke of Clarence, Warwick instead restored Henry VI to the throne. The triumph was short-lived however: on 14 April 1471 Warwick was defeated by Edward at the Battle of Barnet, and killed. Richard Neville had no sons. The eldest of his two daughters, Isabel, married George, Duke of Clarence. His youngest daughter Anne – after a short-lived marriage to King Henry's son Edward – married King Edward's younger brother Richard, Duke of Gloucester, who later became King Richard III. Warwick's historical legacy has been a matter of much dispute. Historical opinion has alternated between seeing him as self-centred and rash, and regarding him as a victim of the whims of an ungrateful king. It is generally agreed, however, that in his own time he enjoyed great popularity in all layers of society, and that he was skilled at appealing to popular sentiments for political support.
- Richard Neville, 16. Earl of Warwick, war ein englischer Adliger. Er war unter seinen Zeitgenossen auch als „Warwick der Königsmacher“ bekannt. Als reichster Mann Englands außerhalb der königlichen Familie nutzte er seinen Reichtum und seine Macht dazu, den aus dem Haus Lancaster stammenden König Heinrich VI. abzusetzen und den zum Haus York gehörenden Eduard IV. einzusetzen und dann später, nach einem Zerwürfnis mit König Eduard, nochmals Heinrich VI. wieder zurück auf den Thron zu bringen. Neville war der älteste Sohn von Richard Neville, 5. Earl of Salisbury und Alice Montagu, Countess of Salisbury. Sein jüngerer Bruder war John Neville, 1. Marquess of Montagu, und kurze Zeit auch Earl of Northumberland. Neville heiratete Anne de Beauchamp, die Schwester von Henry de Beauchamp, 1. Duke of Warwick. Als dieser starb, verfiel zwar der Titel eines Duke of Warwick, der Titel des Earls wurde an seine Tochter Anne Beauchamp, 15. Countess of Warwick, die noch ein 2-jähriges Kind war, übertragen. Lady Warwick starb mit fünf Jahren, und Richard Neville erhielt den Titel durch seine Frau (die denselben Namen wie ihre Nichte, die verstorbene Countess trug). So konnte er zwei große Grafschaften mit Anwesen in den englischen Midlands und in der walisischen Mark unter seine Kontrolle bringen. Als angeheirateter Neffe von Richard Plantagenet, 3. Duke of York spielte Neville eine Schlüsselrolle in den Rosenkriegen. Er benutzte seinen Einfluss und seine Bekanntheit, um den Einfluss des Herzogs von York unter Heinrich VI. zu steigern, obwohl er dessen Unterstützung zeitweise aussetzte, als er 1460 vor dem Parlament den Thron für sich beanspruchte. Neville wurde nach dem Tod seines Vaters in der Schlacht von Wakefield im Jahr 1460 der größte und einflussreichste Landbesitzer in England. Durch die Unterstützung seines Militärs, insbesondere bei der Schlacht von Towton, die mit einem überwältigenden Sieg der Yorkisten endete, setzte er Eduard IV. auf den Thron. Die beiden hatten eine sehr enge Beziehung während der ersten Regierungsjahre Edwards, als Neville für ihn die Lancastrischen Rebellionen in den nördlichen Grafschaften niederschlug. Neville übte ab 1460 das Amt des Lord Warden of the Cinque Ports aus. In den späten 1460er Jahren trennten sich die beiden. Der Zusammenbruch ihrer Beziehung hatte verschiedene Gründe, aber hauptsächlich lag es an der heimlichen Heirat Eduards mit Elizabeth Woodville im Jahr 1464, während Neville gerade eine französische Heiratsoption für seinen König verhandelte. Zu dieser Beleidigung gesellte sich bald Verbitterung über die Bevorzugung der Woodvilles am Hofe. Auch andere Faktoren trugen zu Nevilles Ärger bei, wie Edwards Sympathien für eine Allianz mit Burgund, während Warwick Frankreich bevorzugte, und Edwards Widerstreben, seinen Brüdern George Plantagenet, 1. Duke of Clarence, und Richard, Duke of Gloucester die Hochzeit mit Warwicks Töchtern Isabella und Anne zu erlauben. 1469 hatte Warwick eine Allianz mit Eduards eifersüchtigem Bruder George geschlossen, mit dem er seine älteste Tochter Isabella im gleichen Jahr verheiratete. Sie schlugen Eduards Truppen in der Schlacht von Edgecote Moor, nahmen den König gefangen und regierten einige Monate in seinem Namen. Allerdings blieb neben einer großen Anzahl englischer Adliger auch Warwicks Bruder John Neville dem König loyal. Eduard IV. wurde bald durch eine von seinem jüngsten Bruder Richard geführten Armee befreit. Warwick wurde 1470 als Verräter angeklagt und war gezwungen, nach Frankreich zu fliehen, wo er eine Allianz mit seiner alten Feindin Margarete von Anjou, Ehefrau Heinrichs VI. , schloss. Als Ergebnis verheiratete er seine jüngere Tochter Anne mit Margaretes Sohn, Edward, dem Prinzen von Wales. Margarete misstraute Nevilles Absichten und bestand darauf, dass er seine Ehrlichkeit unter Beweis stelle, indem er mit einer Armee nach England zurückkehre. Noch 1470 führte Neville ein neu aufgestelltes Heer auf die Insel und fand diesmal auch Unterstützung durch seinen Bruder John von Norden her. Eduard IV. musste fliehen, während Neville Heinrich VI. am 30. Oktober wieder auf den Thron brachte. Warwick plante nun, seine Allianz mit Ludwig XI. von Frankreich zu festigen, indem er Frankreich half, in Burgund einzufallen, wofür Ludwig ihm als Belohnung die bis dato burgundischen Ländereien Zeeland und Holland versprach. Diese Neuigkeiten erreichten Karl den Kühnen, den Herzog von Burgund, der Eduard wiederum mit einer Armee bei dessen Rückkehr nach England im Jahr 1471 Waffenhilfe leistete. Neville erhielt Unterstützung durch Margarete, die mit ihrem Sohn ebenfalls nach England übersetzte. Neville wurde zusammen mit seinem Bruder John geschlagen und in der Schlacht von Barnet im Jahr 1471 getötet. Seine Tochter Isabella blieb mit dem Herzog von Clarence verheiratet. Anne, deren Ehemann, der Prinz von Wales, später in der Schlacht von Tewkesbury getötet wurde, heiratete später Richard, Duke of Gloucester, den späteren Richard III. von England. Als Earl of Salisbury folgte George Plantagenet, den Titel Earl of Warwick übernahm Edward Plantagenet.
- Richard Neville, 16. hrabě z Warwicku, označovaný také jako tvůrce králů, byl anglický šlechtic a vojenský velitel. Byl nejbohatším a nejvlivnějším anglickým aristokratem své doby s politickými styky zasahujícími i mimo hranice země. Jako jedna z hlavních postav Válek růží přispěl k sesazení dvou králů. Prostřednictvím výhodného sňatku a převzetím dědictví se Warwick v polovině 15. století dostal do centra anglické politiky. Územní spory s Edmundem Beaufortem, vévodou ze Somersetu ho přivedly ke spojenectví s Richradem, vévodou z Yorku proti králi Jindřichu VI. Jako Richardův spojenec byl jmenován velitelem Calais, což byla pozice, která mu poskytla mnoho výhod a velký vliv. Spory mezi rody Yorků a Lancasterů dospěly do stádia otevřeného vojenského konfliktu. S Warwickovou podporou se později syn Richarda z Yorku Eduard stal anglickým králem. Na počátku Eduard s Warwickem spolupracoval, ale později se jejich názory na zahraniční politiku a výběr královy manželky rozešel. Poté co Warwick neuspěl v nahrazení Eduarda jeho bratrem Jiřím se podílel na znovunastolení Jindřicha VI. na anglický trůn. Tento úspěch měl krátké trvání a 14. dubna 1471 byl Eduardem poražen a zabit v bitvě u Barnetu.
- Ricardo Neville fue el 16º conde de Warwick, conocido como "el hacedor de reyes" (The Kingmaker), ya que siendo el hombre más rico de Inglaterra (fuera de la familia real) utilizó su poder para derrocar al Lancaster Enrique VI para sustituírlo por el yorkista Eduardo IV, y para posteriormente restaurar al mismo Enrique VI. Se presume que nació en el pueblo de Bisham, en Berkshire a finales de 1428. Su padre era Ricardo Neville, Conde de Salisbury, teniendo como hermano a John Neville. Warwick se casó con Ana de Beauchamp, hermana de Enrique de Beauchamp, del cual heredó por la muerte de su hija el título de conde. Así juntó en su poder dos grandes señoríos con tierras en el centro de Inglaterra y en la Marca Galesa. Al ser sobrino de Ricardo, duque de York por vía matrimonial, Warwick se transformó en uno de los líderes de la causa de la casa de York durante la Guerra de las Dos Rosas. Con base en su poder personal y sus influencias, intentó lograr obtener posiciones claves para el bando de York en la corte del rey Enrique VI. Esto declinó con la reclamación de Ricardo al trono, al comienzo de dicho conflicto. Con la muerte de su padre en la batalla de Wakefield en 1460 se convirtió en el más acaudalado terrateniente de las Islas Británicas, transformado su apoyo militar en un precioso instrumento para lograr que Eduardo de York fuera coronado como rey de Inglaterra. De hecho con el futuro rey Eduardo sostuvo una estrecha relación durante los primeros años de su reinado, cuando Warwick aplastó las rebeliones de los Lancaster en el norte del reino. A finales de la década de 1460 entró en conflicto con el rey, principalmente por el matrimonio de Eduardo con Isabel Woodville en 1464. Al hacerse público esta situación, Warwick quedó en ridículo ya que intentaba casar al rey con alguna princesa francesa con el fin de mejorar la relación con Francia. Además fue desplazado en la corte por la familia de la nueva reina, quienes ganaron influencia sobre el rey, quien de paso objetó el matrimonio de los hermanos del rey, Ricardo de Gloucester y Jorge de Clarence con sus hijas Ana e Isabel. En materia política se enfrentó con Eduardo por aliarse con Borgoña en vez de Francia, con quienes creía prioritario llegar a un acuerdo que pusiera término a la guerra de los cien años. En 1469, buscando recuperar influencia, se alió con el celoso hermano del rey, Jorge, quien se casó con su hija mayor Isabel. Sus fuerzas conjuntas derrotaron a las tropas reales en la batalla de Edgecote, donde capturó al monarca, manteniéndolo bajo su custodia y gobernando por un tiempo en su nombre. En la misma batalla tomaron prisioneros al suegro del rey y su segundo hijo, ordenando que fueran decapitados el 12 de agosto del mismo año. Sin embargo su buena fortuna no duró mucho, puesto que su hermano John Neville permaneció fiel al rey Enrique, además de serle´muy complicado gobernar con el rey prisionero. Lentamente lo fue dejando en libertad, pudiendo recuperar el poder político a finales de 1470. La venganza no se hizo esperar, ya que apenas recuperado Eduardo intentó realizar un nuevo golpe, que fue reprimido por Ricardo y que significó partir al exilio en Francia bajo cargos de traición, donde se refugió en la corte del rey Luis XI. En este lugar coincidió con su antigua enemiga, la reina Margarita de Anjou con quien tramó una invasión con el fin de reponer a su esposo, el rey Enrique VI. Para lograr financiamiento, prometió la ayuda de Inglaterra en la guerra entre Francia y Borgoña, prometiéndole a Luis XI terrenos holandeses a cambio de su apoyo. La nueva alianza se afianzó con el matrimonio de su hija Ana con el príncipe Eduardo de Westminster, hijo de Enrique VI. Pese a la suspicacia de la reina Margarita, ambos comandaron un ejército que sorprendió a Eduardo IV, al contar esta vez Warwick con el apoyo de su hermano. En una operación tenaza, las fuerzas de Ricardo Neville y Margarita de Anjou desembarcaron en el sur del reino, mientras que el ejército de John Neville descendía desde el norte. Eduardo se vio forzado a escapar hacia Borgoña, donde encontró asilo en la corte de Carlos el Temerario. Por su parte Enrique VI fue restaurado en su trono el 30 de octubre. Con el fin de consolidar su alianza con Luis XI, inició el apoyo a los planes de Francia de invadir Borgoña. Estas noticias alertaron al duque Carlos, quien respondió apoyando un ejército que invadiría a su vez Inglaterra y repondría en su trono a Eduardo IV. En la primavera de aquel año la invasión se llevó a cabo antes de que tropas de apoyo de Margarita de Anjou estuvieran listas para apoyar a Warwick, el que fue derrotado y muerto en la batalla de Barnet por las tropas de Eduardo. A su muerte, seguida por la de su yerno, Eduardo de Westminster, su hija y viuda Ana se casó con Ricardo III, mientras que Isabel se mantuvo casada con Jorge de Clarence hasta su muerte en 1478.
- Richard Neville, seizième comte de Warwick puis sixième comte de Salisbury, aussi connu sous le nom de Warwick ou le sobriquet de faiseur de rois, est l'un des personnages les plus importants de la Guerre des Deux-Roses. Il est le fils de Richard Neville, cinquième comte de Salisbury. Il devint comte de Warwick à l'âge de vingt-et-un ans, après avoir épousé Anne Beauchamp, fille du dernier comte. Son influence sur le jeune roi Édouard IV d'Angleterre lui donna un grand pouvoir, mais le mariage d'Édouard avec Élisabeth Woodville en 1464 laissa Warwick sans amis à la cour. Warwick n'avait que deux filles. L'aînée, Isabelle, épousa George, duc de Clarence, frère du roi. La cadette, Anne, épousa Édouard, prince de Galles, fils d'Henri VI. Après sa mort, et après celle de son père, elle épousa Richard, duc de Gloucester, plus tard Richard III d'Angleterre. Warwick décida de donner son allégeance au roi Henri VI, prisonnier à la Tour de Londres. Il regagna le trône pour Henri, mais après quelques mois, Édouard rentra de son exil en Bourgogne, et Warwick mourut à la bataille de Barnet. Il exerça la fonction de Lord High Admiral à la tête de la flotte, à partir du retour d'Henri VI en 1470, jusqu'à sa mort.
- Ebbe un ruolo importante nell’Inghilterra del XV secolo e particolarmente nella Guerra delle due rose.
- ファイル:Warwick1. jpg リチャード・ネヴィル リチャード・ネヴィル(Richard Neville, 1428年11月22日 - 1471年4月14日)は第16代ウォリック伯(在位:1449年 - 1471年)、第6代ソールズベリー伯(在位:1460年 - 1471年)。第5代ソールズベリー伯リチャード・ネヴィルの長男でイングランドの有力諸侯。 薔薇戦争に際して、エドワード4世の王位継承に貢献した。広大な領地を背景に王権をも凌ぐ影響力を行使し、『キングメーカー』(the Kingmaker)と称された。 ヨーク朝成立の後、エドワード4世と仲違いし、女婿のクラレンス公ジョージや宿敵ランカスター家と連携して、1470年にエドワード4世を追放、前王ヘンリー6世を復位させた。クラレンス公ジョージがエドワード4世に寝返った後、バーネットの戦いで敗死した。
- Richard Neville var sekstende jarl av Warwick og en sentral person under Rosekrigene. Han var den rikeste person i England utenfor kongefamilien, og brukte først sin rikdom og makt til å støtte Huset Yorks tronkrever mot Henrik VI, og senere til å avsette Edvard IV og sette Henrik tilbake på tronen. Jarlen var eldste sønn av Richard Neville, 5. jarl av Salisbury og Alice Montagu, grevinne av Salisbury. Hans yngre bror var John Neville, marki av Montagu, som en kort periode også var jarl av Northumberland. Warwick giftet seg med Anne de Beauchamp, som var søster av Henry de Beauchamp, 1. hertug og 14. jarl av Warwick. Da han døde arvet hans søster Anne de Beauchamp, 15. grevinne av Warwick jarletittelen, mens hertugtittelen bortfalt ettersom den ikke kunne arves i kvinnelige ledd. Hun døde bare fem år gammel, og Richard Neville fikk dermed tittelen gjennom sin kone. Warwick hadde, ettersom faren stod på samme side, dermed ressursene til to store jarledømmer i ryggen, med enorme eiendommer i Midlands og Wales. Jarlens far falt i slaget ved Wakefield i 1460, og Richard arvet da jarledømmet Salisbury. Warwick var nevø, gjennom ekteskap, av Richard Plantagenet, 3. hertug av York. Han ble dermed trukket inn som en sentral deltager i Rosekrigene på Huset Yorks side. I krigenes første fase, fra 1455 til 1460, brukte han sin innflytelse til å styrke Yorks posisjon under Henrik VI, men da hertugen krevde tronen foran parlamentet i 1460 fikk han ikke Warwicks støtte. Han var sentral i å få satt Richard, hertug av Yorks sønn på tronen som Edvard IV, og hadde et nært forhold til kongen i de første årene etter kroningen. Warwick hadde i en periode hovedansvar for å slå ned lancastrianernes sporadiske opprør i det nordlige England, noe han gjorde med stor kompetanse. Men mot slutten av 1460-årene kom kongen og jarlen dårligere overens. Det var flere årsaker til dette, men det mest sentrale var kongens ekteskap med Elizabeth Woodville, som ble inngått i hemmelighet i 1464. Warwick var i forhandlinger om ekteskap mellom kongen og en fransk kvinne, og det var svært uheldig for hans omdømme da kongen annonserte ekteskapet med Woodville som et fait accompli. Da de også viste seg at Woodvilleslekten fikk stor innflytelse ved hoffet på bekostning av Nevillleslekten ble Warwick bitter. De var også uenige om andre ting, som at kongen ønsket å alliere seg med Burgund mens Warwick ville ha en allianse med Frankrike, og at kongen var skeptisk til å la sine brødre George, hertug av Clarence og Richard, hertug av Gloucester gifte seg med Warwicks døtre Isabella og Anne. Innen 1469 hadde Warwick dannet en allianse med George, hertug av Clarence, som var sjalu på sin bror. Denne ble beseglet med ekteskap mellom hertugen og Isabella Neville i 1469. De slo kongens styrker i slaget ved Edgecote Moor, tok kongen til fange, og styrte i hans navn i noen måneder. Men Warwicks bror John Neville, 1. marki av Montagu og kongens bror Richard forble lojale mot Edvard IV, og sistnevnte ledet en hær som fritok kongen. Warwick ble anklaget for høyforræderi i 1470, og flyktet til Frankrike. Der dannet han en allianse med sin gamle fiende Margaret av Anjou, Henrik VIs dronninggemalinne, og med Ludvig XI av Frankrike. Jarlens datter Anne ble gift med Henriks og Margarets sønn Edward av Westminster, som var prins av Wales. Margaret stolte ikke helt på jarlen, og insisterte på at han måtte vise at han mente alvor ved å reise til England med en hær. Denne gangen fikk han støtte fra sin bror John, som kom med en hær fra Nord-England, og Edvard måtte flykte mens Henrik VI den 30. oktober 1470 igjen kom på tronen. Warwick planla så å konsolidere sin allianse med Ludvig XI ved å støtte en fransk invasjon av Burgund. Til gjengjeld skulle han få provinsene Zeeland og Holland. Nyheten om dette fikk Karl den modige, hertug av Burgund, til å støtte Edvard med penger og soldater våren 1471. Da Margaret og prins Edward endelig var klare for å vende tilbake til England hadde Warwick sammen med sin bror John falt i slaget ved Barnet den 14. april 1471. Prinsen av Wales ble kort tid senere drept i slaget ved Tewkesbury. Anne Neville giftet seg senere med Edvards bror, da han var blitt kronet som Rikard III.
- Richard Neville KG, iure uxoris 16. hrabia Warwick, suo iure 6. hrabia Salisbury, zwany "Twórcą królów" (The Kingmaker), jeden z najbogatszych i najbardziej wpływowych ludzi w Anglii nie będący członkiem rodziny królewskiej. Jedna z najważniejszych postaci wojny dwóch róż.
- Ricardo Neville, Conde de Warwick, foi um dos principais intervenientes na guerra das rosas. Iniciando o conflito do lado da casa de York, tornou-se um apoiante dos Lancaster em 1468. Como a subida ao trono de Eduardo IV de Inglaterra, bem como o regresso breve ao poder de Henrique VI, se devem a vitórias suas no campo de batalha, Warwick é conhecido como o Fazedor de Reis. Warwick era o filho mais velho e herdeiro de Ricardo Neville, Conde de Salisbury e de Alice Montagu. Através do casamento com Anne Beauchamp, herdou também o Condado de Warwick e tornou-se num dos homens mais poderosos de Inglaterra. Durante as lutas de poder que antecederam a guerra das rosas, Warwick aliou-se à facção de York e foi instrumental na deposição de Henrique VI e sua substituição por Eduardo IV. Durante algum tempo, foi o principal homem de confiança de Eduardo, mas ambos acabaram por discutir violentamente e Warwick foi afastado da corte. O foco de discussão era a crescente influencia da família Woodville junto de Eduardo e a sua recusa em casar dentro de uma das potencias europeias. Em revolta aberta, Warwick enfrentou e derrotou os exércitos reais em 1469, chegando mesmo a colocar Eduardo IV sob prisão. A sua ideia era governar em seu nome, mas não tinha apoios suficientes entre a classe aristocrática para tal e foi obrigado a libertar o rei. Sob pena de uma acusação de alta traição, Warwick voltou-se para Margarida de Anjou, líder do partido de Lancaster, então exilada em França e ansiosa por angariar aliados em Inglaterra. Eduardo de Westminster, príncipe de Gales e herdeiro do deposto Henrique VI, casou com Anne Neville em 1470, selando assim a mudança de facção do fazedor de reis. Warwick invadiu Inglaterra com um exército lancastriano e derrotou Eduardo IV, repondo Henrique VI de Inglaterra no poder a 30 de Outubro. A vantagem não foi segura e os reforços encabeçados por Margarida de Anjou demoraram a chegar. Warwick foi derrotado por um contra ataque de Eduardo IV e morto na batalha de Barnet. Pouco depois, Margarida de Anjou e Eduardo de Westminster seriam também derrotados na batalha de Tewksbury e Eduardo IV regressava ao trono.
- Файл:Warwick1. jpg Ричард Невилл Ричард Невилл — 6-й Граф Солсбери и 16-й Граф Уорик (по праву брака), прозванный «Уорик — Делатель королей» («Warwick Kingmaker»). Был ключевой фигурой в Войне Алой и Белой Розы, в течение которой он помог свергнуть короля Генриха VI из династии Ланкастеров в пользу короля Эдуарда IV из династии Йорков. В 1455 году его участие в битве при Сент-Олбансе решило ее исход в пользу сторонников Ричарда Йорка. Войска графа ударили по королевским войскам с тыла. Погибли многие сторонники Ланкастеров, в том числе и фаворит короля Генриха VI герцог Сомерсет. Заработал прозвище «Делатель королей», но позже он поссорился с Эдвардом и восстановил Генриха VI на троне. В течение этого периода Уорик был богатейшим человеком в стране вне Королевского Семейства и считался реальным правителем Англии. Был женат на Анне де Бошам, графине Уорик от которой имел двух дочерей: Изабеллу и Анну, жену короля Ричарда III. Погиб в битве сторонников Ланкастеров и Йорков при Барнете в 1471 году.
- Richard Neville, 16:e earl av Warwick, född 1428, död 14 april 1471, var även känd som Warwick Kungamakaren. Neville var den rikaste mannen i England utanför kungafamiljen, och han använde sin makt och rikedom till att avsätta den "lancastriske" Henrik VI och hjälpa den "yorkiske" Edvard IV till makten, för att senare avsätta honom och återinsätta Henrik VI. Warwick var äldste son till Richard Neville, earl av Salisbury och Alice Montagu, grevinna av Salisbury. Hans yngre bror var John Neville, markis av Montagu och under en kort tid earl av Northumberland. Han gifte sig med Anne de Beauchamp, dotter till Richard de Beauchamp, 13:e earl av Warwick och syster till Henry de Beauchamp, 1:e hertig av Warwick, 14:e earl av Warwick. Då hertigen dog ärvdes earldömet av dottern Anne, som då var ett spädbarn, och Neville fick det efter hennes död genom äktenskapet med hennes faster. Han var earl av Salisbury i egen rätt och earl av Warwick jure uxoris. Han var en nyckelperson under Rosornas krig.
|
| rdfs:comment
|
- Richard Neville, jure uxoris 16th Earl of Warwick and suo jure 6th Earl of Salisbury (22 November 1428 – 14 April 1471), known as Warwick the Kingmaker, was an English nobleman, administrator, and military commander. The son of Richard Neville, Earl of Salisbury, Warwick was the wealthiest and most powerful English peer of his age, with political connections that went beyond the country's borders.
- Richard Neville, 16. Earl of Warwick, war ein englischer Adliger. Er war unter seinen Zeitgenossen auch als „Warwick der Königsmacher“ bekannt. Als reichster Mann Englands außerhalb der königlichen Familie nutzte er seinen Reichtum und seine Macht dazu, den aus dem Haus Lancaster stammenden König Heinrich VI. abzusetzen und den zum Haus York gehörenden Eduard IV. einzusetzen und dann später, nach einem Zerwürfnis mit König Eduard, nochmals Heinrich VI.
- Richard Neville, 16. hrabě z Warwicku, označovaný také jako tvůrce králů, byl anglický šlechtic a vojenský velitel. Byl nejbohatším a nejvlivnějším anglickým aristokratem své doby s politickými styky zasahujícími i mimo hranice země. Jako jedna z hlavních postav Válek růží přispěl k sesazení dvou králů. Prostřednictvím výhodného sňatku a převzetím dědictví se Warwick v polovině 15. století dostal do centra anglické politiky.
- Ricardo Neville fue el 16º conde de Warwick, conocido como "el hacedor de reyes" (The Kingmaker), ya que siendo el hombre más rico de Inglaterra (fuera de la familia real) utilizó su poder para derrocar al Lancaster Enrique VI para sustituírlo por el yorkista Eduardo IV, y para posteriormente restaurar al mismo Enrique VI. Se presume que nació en el pueblo de Bisham, en Berkshire a finales de 1428. Su padre era Ricardo Neville, Conde de Salisbury, teniendo como hermano a John Neville.
- Richard Neville, seizième comte de Warwick puis sixième comte de Salisbury, aussi connu sous le nom de Warwick ou le sobriquet de faiseur de rois, est l'un des personnages les plus importants de la Guerre des Deux-Roses. Il est le fils de Richard Neville, cinquième comte de Salisbury. Il devint comte de Warwick à l'âge de vingt-et-un ans, après avoir épousé Anne Beauchamp, fille du dernier comte.
- Ebbe un ruolo importante nell’Inghilterra del XV secolo e particolarmente nella Guerra delle due rose.
- ファイル:Warwick1.
- Richard Neville var sekstende jarl av Warwick og en sentral person under Rosekrigene. Han var den rikeste person i England utenfor kongefamilien, og brukte først sin rikdom og makt til å støtte Huset Yorks tronkrever mot Henrik VI, og senere til å avsette Edvard IV og sette Henrik tilbake på tronen. Jarlen var eldste sønn av Richard Neville, 5. jarl av Salisbury og Alice Montagu, grevinne av Salisbury.
- Richard Neville KG, iure uxoris 16. hrabia Warwick, suo iure 6. hrabia Salisbury, zwany "Twórcą królów" (The Kingmaker), jeden z najbogatszych i najbardziej wpływowych ludzi w Anglii nie będący członkiem rodziny królewskiej. Jedna z najważniejszych postaci wojny dwóch róż.
- Ricardo Neville, Conde de Warwick, foi um dos principais intervenientes na guerra das rosas. Iniciando o conflito do lado da casa de York, tornou-se um apoiante dos Lancaster em 1468. Como a subida ao trono de Eduardo IV de Inglaterra, bem como o regresso breve ao poder de Henrique VI, se devem a vitórias suas no campo de batalha, Warwick é conhecido como o Fazedor de Reis. Warwick era o filho mais velho e herdeiro de Ricardo Neville, Conde de Salisbury e de Alice Montagu.
- Файл:Warwick1. jpg Ричард Невилл Ричард Невилл — 6-й Граф Солсбери и 16-й Граф Уорик (по праву брака), прозванный «Уорик — Делатель королей» («Warwick Kingmaker»).
- Richard Neville, 16:e earl av Warwick, född 1428, död 14 april 1471, var även känd som Warwick Kungamakaren. Neville var den rikaste mannen i England utanför kungafamiljen, och han använde sin makt och rikedom till att avsätta den "lancastriske" Henrik VI och hjälpa den "yorkiske" Edvard IV till makten, för att senare avsätta honom och återinsätta Henrik VI. Warwick var äldste son till Richard Neville, earl av Salisbury och Alice Montagu, grevinna av Salisbury.
|