| dbpedia-owl:abstract
|
- Der Rhabarber, auch Gemüse-Rhabarber oder Krauser Rhabarber (Rheum rhabarbarum) ist eine Nutzpflanze aus der Familie der Knöterichgewächse (Polygonaceae). Die geschälten oder ungeschälten Blattstiele werden unter anderem zu Kompott verarbeitet.
- Rhubarb is a group of plants that belong to the genus Rheum in the family Polygonaceae. They are herbaceous perennial plants growing from short, thick rhizomes. They have large leaves that are somewhat triangular-shaped with long fleshy petioles. They have small flowers grouped in large compound leafy greenish-white to rose-red inflorescences. Although the leaves are toxic, various parts of the plants have medicinal and culinary uses. The traditional Chinese pharmacopeia features rhubarb In culinary use, fresh raw stalks are crisp (similar to celery) with a strong tart taste; most commonly the plant's stalks are cooked and used in pies and other foods for their tart flavour. A number of varieties have been domesticated for human consumption, most of which are recognised as Rheum x hybridum by the Royal Horticultural Society. Rhubarb is usually considered to be a vegetable; however, in the United States, a New York court decided in 1947 that since it was used in the United States as a fruit it was to be counted as a fruit for the purposes of regulations and duties. A side effect was a reduction in taxes paid.
- El ruibarbo (Rheum rhabarbarum) es una planta cultivada que proviene del sureste de Europa. Su altura es de hasta tres metros y consta de hojas con peciolos gruesos de (normalmente) entre 2 y 5 centímetros de grosor. El color del peciolo varía entre el verde y el rojo y es la única parte comestible, ya que sus hojas son tóxicas. Su tallo subterráneo es un rizoma que le sirve para almacenar nutrientes durante el invierno. Contiene mucho ácido oxálico, mayormente en la hoja pero también en el peciolo, por lo que el esmalte dental es atacado al consumirlo. Por eso los dientes se notan ásperos después de su consumo, aunque pasado un rato vuelve a normalizarse. No hay conocimiento acerca de daños irreparables para los dientes, pero es más recomendable consumir el ruibarbo con alimentos que contengan calcio, como la leche o el yogur. El ruibarbo puede consumirse crudo, directamente o aderezándolo como ensalada y también cocido (compota de ruibarbo) o en pasteles. La planta vive varios años y desaparece en el invierno antes de aparecer nuevamente en primavera. Su cosecha no debe pasar el mes de junio (en el hemisferio norte) porque al crecer produce cada vez más ácido oxálico, que convierte al ruibarbo en incomestible, aunque los yogures de ruibarbo sí son comestibles y saludables a pesar de su crecimiento por radiación.
- Raparperi (Rheum rhabarbarum) on tatarkasveihin kuuluva erittäin hapan vihannes, jonka meheviä lehtiruoteja käytetään ravinnoksi. Raparperi voidaan käyttää esimerkiksi piirakoissa, keitoissa ja hilloissa. Raparperi luultavasti tunnettiin keskiajalla, mutta sitä ei koskaan käytetty elintarvikkeena, vaan se luokiteltiin pikemminkin myrkylliseksi tai syötäväksi kelpaamattomaksi kasviksi. Vuonna 1612 raparperin lääkinnällisistä ominaisuuksista julkaistiin teos ”De Rhapontico”. Vielä 1700-luvulla kasvia pidettiin puhtaasti lääketieteellisenä yrttinä eikä sitä käytetty elintarvikkeeksi. Raparperin nimi tullee ikivanhasta kauppaväylästä, jota pitkin sitä vietiin maailmalle. Tehokkaana lääkekasvina pidettyä raparperia kasvoi Uralin rinteillä, ja sitä kuljetettiin Välimeren maihin pitkin Volgaa, barbaarien jokea - Rha Barbarum. Raparperi sisältää oksaalihappoa. Oksaalihappo sitoo elimistön soluista kalsiumia, jos sitä ei ole muuten saatavilla. Runsaina annoksina raparperia nautittaessa olisi syytä nauttia samalla kalsiumpitoista ruokaa tai juomaa, esimerkiksi maitoa. Kalsiumia on eniten luun soluissa, joten oksaalihaposta voi olla haittaa luustolle. Oksaalihappo voi pahentaa kihtipotilaan tai niveltulehdusta potevan vaivoja. Oksaalihappo muodostaa kalsiumin kanssa veteen lähes liukenemattoman yhdisteen, kalsiumoksalaatin, josta voi joillekin ihmisille muodostua elimistössä virtsa- ja munuaistiehyitä tukkivia kiviä.
- Rabarber (Rheum rhabarbarum) is een plant uit de duizendknoopfamilie. De plant wordt gekweekt vanwege zijn eetbare delen. Rabarber staat al meer dan 5000 jaar bij de mens in de belangstelling, in het begin echter alleen als geneesmiddel. De Chinezen hebben dit gewas, uit de Aziatische steppen, als eerste in cultuur gebracht. Uit de wortel werd en wordt nog steeds een sterk purgeermiddel gewonnen. Omstreeks 1600 ontdekte John Gerard, hofbotanicus van de Engelse koning Charles I, dat de stelen gegeten kunnen worden. Het duurde echter tot ver in de achttiende eeuw, voordat rabarber als groente een grotere bekendheid kreeg. In Nederland en België vindt de teelt vanaf ongeveer 1900 plaats. Rabarber is voornamelijk in de zomer op de markt, maar ook kan rabarber al vanaf november gekocht worden. Dit is mogelijk doordat de rabarberpollen geforceerd kunnen worden. Bij de buitenteelt is het belangrijk om na de langste dag geen stelen meer te oogsten, opdat de plant voldoende reservestoffen voor het volgend jaar kan vormen. Voor de forceerteelt worden één tot drie jaar oude pollen in de winter in donker gemaakte schuren of kassen opgezet. Alvorens de pollen kunnen worden geforceerd, moeten zij voldoende koude hebben gehad om de knoprust te doorbreken. Dit kan via natuurlijke of kunstmatige (in koelcellen) weg worden verkregen. Vroege rassen hebben minder koude nodig dan late rassen. Voor de vroege teelt worden de pollen buiten afgedekt met plastic folie. De plant heeft dikke bladstelen en grote bladeren. Er zijn rassen met rode stelen en met groene stelen. Voor de verse markt worden alleen rassen met rode stelen geteeld, waarvan Frambozen Rood de meest donkerrood gekleurde stelen heeft. Voor de conservenindustrie wordt het ras Goliath geteeld dat groene stelen heeft, omdat de industrie geen gekleurde moes wil produceren.
- Rabarbraplanten er en gammel, hardfør, mat- og medisinplante som opprinnelig kommer fra de nordlige og sentrale deler av Asia. Planten kom til Norge på 1700-tallet. Rabarbra inneholder mye garvestoffer. I store mengder kan den også virke som avføringsmiddel. Det er også viktig å merke seg at store inntak av rabarbra kan føre til økt risiko for nyrestein. Melk kan forhindre dette til en viss grad. Rabarbra kan tilberedes både som suppe og grøt, og er velsmakende som sommerrett. Avhengig av landsdelen, høstes rabarbraen vanligvis mellom St. Hans og slutten av juli. Bladene er svært giftige siden de inneholder store doser oksalsyre, dødsfall har forekommet hvor blader har vært brukt i salat.
- O ruibarbo (Rheum tanguticum var tanguticum; Rheum palmatum L. ) é uma planta comestível mais utilizada como fitoterápico. O nome é uma combinação do grego rha e de barbarum; rha refere-se tanto à planta como ao rio Volga, de onde supostamente é originária. Caracterizada por apresentar um caule grosso, folhas grandes (30-40 cm de comprimento), dispostas em grupos basais, cordadas e palmadamente bilobulares. As flores têm tonalidades que variam entre o vermelho amarelado e o verde-esbranquiçado, agrupadas ao tamanho de um talo alto, e que aparecem durante o verão. Originária da Ásia, tem sido usado como planta medicinal há milhares de anos, principalmente na medicina chinesa. Como alimento começou a ser utilizado por volta do século XIII, quando chegou à Grã-Bretanha. Ainda hoje é na Grã-Bretanha que se produz e consome a maior parte do ruibarbo. Só os talos são comestíveis. As folhas não devem ser consumidas, pois têm forte concentração de ácido oxálico, nefrotóxico e corrosivo.
- Rabarber (Rheum rhabarbarum) är en art i familjen slideväxter, vars bladskaft är ätliga. Bladen innehåller oxalsyra och småbarn eller personer med anlag för njursten skall undvika att äta rabarber. Vanligtvis äts den kokt till kräm, saft eller i paj. Rabarbern är mycket sur, så det krävs mycket socker vid tillagning. Rabarber är en relativt ung kulturväxt. På 1600-talet odlades rabarber som medicinalväxt och först när sockret blev vanligt och billigt under 1700- och 1800-talet började man äta växten. Det var först på 1800-talet den första gången beskrevs som föda. Det finns uppgifter från 1700-talet att man åt rabarberstjälkar tillsammans med lammkött och som vårprimör, råa med salt och peppar. Tidigare användes bladen i matlagning - stjälkarna kastades. Arten är ursprunglig i östra Sibirien, Mongoliet och nordöstra Kina. Odlad och förvildad på andra platser. De första odlingarna av rabarber i Sverige kan ha varit i Majorna "eftersom det säges, att rabarbern första gången i Sverige odlades på Kungsladugårds ägor. " Det är en stor flerårig ört, 50-150 cm hög. Stjälkarna är kraftiga, ihåliga, kala eller håriga vid noderna. Bladstälkarna på basalbladen är kraftiga, vanligen kortare än bladskivan, vanligen luden. Bladskivan är ljust grön, ibland mörkt purpurröd undertill, mörkt grön på ovansidan, triangulärt-äggrund med hjärtlik bas 12-40(-55) × 10-30(-60) cm, med krusiga eller vågiga kanter. Stjälkbladen är mindre. Blomställningarna är stora, nertill ledade. Blommorna 2,5-4 mm i diameter. kalkblad sex, grönvita till gulvita. Frukten är en vingad nöt, 1,5-2 mm lång. Vid Julita gård finns Nordiska Genbankens referenssamling av ca 80 rabarbersorter. Uttrycket "lägga rabarber på något" betyder att lägga beslag på, ta något, och härstammar från en förvrängning av lägga embargo på.
|
| rdfs:comment
|
- Der Rhabarber, auch Gemüse-Rhabarber oder Krauser Rhabarber (Rheum rhabarbarum) ist eine Nutzpflanze aus der Familie der Knöterichgewächse (Polygonaceae). Die geschälten oder ungeschälten Blattstiele werden unter anderem zu Kompott verarbeitet.
- Rhubarb is a group of plants that belong to the genus Rheum in the family Polygonaceae. They are herbaceous perennial plants growing from short, thick rhizomes. They have large leaves that are somewhat triangular-shaped with long fleshy petioles. They have small flowers grouped in large compound leafy greenish-white to rose-red inflorescences. Although the leaves are toxic, various parts of the plants have medicinal and culinary uses.
- El ruibarbo (Rheum rhabarbarum) es una planta cultivada que proviene del sureste de Europa. Su altura es de hasta tres metros y consta de hojas con peciolos gruesos de (normalmente) entre 2 y 5 centímetros de grosor. El color del peciolo varía entre el verde y el rojo y es la única parte comestible, ya que sus hojas son tóxicas. Su tallo subterráneo es un rizoma que le sirve para almacenar nutrientes durante el invierno.
- Raparperi (Rheum rhabarbarum) on tatarkasveihin kuuluva erittäin hapan vihannes, jonka meheviä lehtiruoteja käytetään ravinnoksi. Raparperi voidaan käyttää esimerkiksi piirakoissa, keitoissa ja hilloissa. Raparperi luultavasti tunnettiin keskiajalla, mutta sitä ei koskaan käytetty elintarvikkeena, vaan se luokiteltiin pikemminkin myrkylliseksi tai syötäväksi kelpaamattomaksi kasviksi. Vuonna 1612 raparperin lääkinnällisistä ominaisuuksista julkaistiin teos ”De Rhapontico”.
- Rabarber (Rheum rhabarbarum) is een plant uit de duizendknoopfamilie. De plant wordt gekweekt vanwege zijn eetbare delen. Rabarber staat al meer dan 5000 jaar bij de mens in de belangstelling, in het begin echter alleen als geneesmiddel. De Chinezen hebben dit gewas, uit de Aziatische steppen, als eerste in cultuur gebracht. Uit de wortel werd en wordt nog steeds een sterk purgeermiddel gewonnen.
- Rabarbraplanten er en gammel, hardfør, mat- og medisinplante som opprinnelig kommer fra de nordlige og sentrale deler av Asia. Planten kom til Norge på 1700-tallet. Rabarbra inneholder mye garvestoffer. I store mengder kan den også virke som avføringsmiddel. Det er også viktig å merke seg at store inntak av rabarbra kan føre til økt risiko for nyrestein. Melk kan forhindre dette til en viss grad. Rabarbra kan tilberedes både som suppe og grøt, og er velsmakende som sommerrett.
- O ruibarbo (Rheum tanguticum var tanguticum; Rheum palmatum L. ) é uma planta comestível mais utilizada como fitoterápico. O nome é uma combinação do grego rha e de barbarum; rha refere-se tanto à planta como ao rio Volga, de onde supostamente é originária. Caracterizada por apresentar um caule grosso, folhas grandes (30-40 cm de comprimento), dispostas em grupos basais, cordadas e palmadamente bilobulares.
- Rabarber (Rheum rhabarbarum) är en art i familjen slideväxter, vars bladskaft är ätliga. Bladen innehåller oxalsyra och småbarn eller personer med anlag för njursten skall undvika att äta rabarber. Vanligtvis äts den kokt till kräm, saft eller i paj. Rabarbern är mycket sur, så det krävs mycket socker vid tillagning. Rabarber är en relativt ung kulturväxt.
|
